Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående rätt till tjänsteår sb er åkning för två tjänstemän i riksbanken.

1919-05-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:64, Utlåtande, angående rätt till tjänsteår sb er åkning för två tjänstemän i riksbanken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1919 kl. 12 m.

Utlåtande, angående rätt till tjänsteår sb er åkning för två tjänstemän

i riksbanken.

Med skrivelse den 20 sistlidna mars hava fullmäktige i riksbanken

överlämnat till bankoutskottet ställda, inom behörig tid till fullmäktige

ingivna skrivelser från bankkommissarien C. G. Dahlgren och kamreraren

vid riksbankens huvudkontor J. A. M. Cadovius angående tjänsteår

sberäkning.

Dahlgren anför följande:

»Undertecknad, som den 27 november 1913 förordnades att efter bankofullmäktigen

B. Norberg upprätthålla tjänst i 4:e graden vid riksbankens huvudkontor

samt sedermera oavbrutet skött denna tjänst till den 12 juli 1917, då jag utnämndes

till ordinarie tjänsteman i graden, får härmed vördsamt anhålla, det

bankoutskottet välvilligt ''måtte utverka riksdagens medgivande, att den tid, varunder

jag sålunda på förordnande oavbrutet upprätthållit tjänst i 4:e graden före

min utnämning, måtte räknas'' mig till godo vid beräknande av ålderstillägg i

graden.»

Cadovius har anfört:

»Undertecknad får härmed vördsamt anhålla att i och för erhållande av

ålderstillägg den tid måtte få räknas mig till godo, under vilken jag oavbrutet

till min utnämning i tredje graden vid riksbankens huvudkontor innehaft förordnande

i nämnda grad i succession efter bankofullmäktigen It. Norberg.»

För egen del hava fullmäktige anfört följande:

»Då i flera fall inträffat, att till verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor

utsetts ordinarie tjänsteman i riksbanken och sådan tjänsteman genom

att styrelseledamöterna vid avdelningskontoren väljas blott förlett år. i sänder

ej kunde frånträda sin tjänstebefattning, hade en del befattningar i banken

kommit att uppehållas av vikarier. Dylika vikariat kunde bliva långvariga och

beräknades oftare förekomma, i den mån nya avdelningskontor inrättades.

Under dessa förhållanden gjorde åtskilliga tjänstemän vid huvudkontoret

år 1890 framställning om bland annat sådant tillägg till avlöningsstaten, att

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 45 höft. (Nr 64—65.) 19 28 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 64.

tjänsteman,, efter erhållen befordran till ordinarie befattning, kunde få i avseende

å uppflyttning till högre lönegrad tillgodoräkna den tid, han såsom vikarie, under

tjänsteman, meddelat annat uppdrag inom riksbanken, skött ordinarie tjänst.

Framställningen tillstyrktes av såväl fullmäktige som bankoutskottet och 1890

års riksdag fogade följande tillägg till bestämmelserna angående tillämpning av

avlöningsstaten:

Vikariat, som till följd av ordinarie tjänsteman anförtrott annat uppdrag

i riksbankens tjänst blivit meddelade och fortfarit, intill dess den tillförordnade

befordrats till ordinarie tjänst inom den grad, varuti han sålunda tjänstgjort,

må såsom ordinarie tjänstetid anses och sålunda kunna, efter den i § 74 av

reglementet föreskrivna prövning, inberähnas i den tid, som erfordras för erhållande

av stadgat lönetillägg, dock under villkor att ifrågavarande slags förordnande

bör hava fortfarit minst ett år’-

Denna bestämmelse kvarstod oförändrad till år 1903, då den utvidgades

till att omfatta alla slags förordnanden, som oavbrutet fortfarit, till dess den

tillförordnade befordrats till ordinarie tjänst i samma grad, varuti han sålunda

tjänstgjort.

Vid framläggande år 1914 av sitt förslag till ny avlöningsstat för riksbanken

uteslöt löneregleringskommittén bestämmelsen ifråga, då någon motsvarande

förmån med avseende å ålderstilläggsperiodernas beräkning icke tillkomme

befattningshavare i allmänhet hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Löneregleringskommitténs mening blev av riksdagen godkänd.

Vad successionen efter till verkställande styrelseledamöter utsedda tjänstemän

vidkommer, är stadgandet också obehövligt, enär med år 1899 tjänsterna

efter dem anslås lediga och besättas med ordinarie innehavare.

Sedan undertecknad Norbergs inval bland fullmäktige år 1909 uppehälles

emellertid en tjänst i fjärde graden och graderna därunder i succession

genom vikarier. Dessa vikarier åtnjuta visserligen full avlöning, var och en för

den grad, i vilken han tjänstgör, men få vid befordran till ordinarie i graden

icke tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring däri för erhållande av ålderstillägg.

Enär likvist förordnanden av nu ifrågavarande slag, såsom fallet är med exempelvis

sökandena Dahlgren och Cadovius, kunna sträcka sig över en följd av år

och då de vikarierande i alla hänseenden hava samma ansvar, skyldigheter och

åligganden som den ordinarie tjänstinnehavaren, synes det vara med billighet

överensstämmande, att dessa vikarier, om de med gott vitsord bestritt sina förordnanden,

sedan de befordrats till ordinarie i graden, få räkna sig till godo

sin föregående tjänstgöring däri, om denna tjänstgöring oavbrutet fortfarit under

någon längre tid, minst ett år.

"V id bedömandet av denna fråga bör ock tagas i betraktande, att åtskilliga

lönebesparingar genom icke utbetalda ålderstillägg under årens lopp

iippkommit.

Fullmäktige finna sig alltså böra hemställa, att till punkt 9 av villkor och

bestämmelser vid avlöningsstaten fogas ett tillägg av följande lydelse:

Vikariat, som till följd av ordinarie tjänsteman anförtrott offentligt uppdrag

blivit meddelade och oavbrutet fortfarit, intill dess den tillförordnade befordrats

till ordinarie tjänst inom den grad, varuti han sålunda tjänstgjort, må

såsom ordinarie tjänstetid anses och sålunda kunna, under villkor av väl vitsordad

tjänstgöring, inberäknas i den tid, som erfordras för erhållande av stadgad

löneförhöjning, dock att ifrågavarande slags förordnande skall hava fortfarit

minst ett år.’

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr (14. ;•$

Fullmäktige hava alltså föreslagit ett generellt medgivande för

tjänsteman i riksbanken, vilken på grund av ordinarie tjänsteman anförtrott

offentligt uppdrag såsom vikarie upprätthållit ordinarie tjänst att

för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig sådan vikariatstjänstgöring

i graden, såframt denna tjänstgöring fortfarit minst ett år.

En sådan förmån, vilken tidigare förekommit i riksbanken men därstädes

borttagits genom beslut av riksdagen på löneregleringskommitténs

förslag, förekommer ej inom andra statens verk.

Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka

fullmäktiges förslag. Däremot har det synts utskottet lämpligt

att i de fall, om vilka här är fråga, lämna ett sådant medgivande, och

får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att bankokommissarien

Gr. Dahlgren och kamreraren J. A. M. Cadovius må

äga att för erhållande av ålderstillägg, Dahlgren i

fjärde graden och Cadovius i tredje graden, tillgodoräkna

sig den tid, de på förordnande i succession efter

bankofullmäktigen R. Norberg tjänstgjort, Dahlgren i

fjärde graden och Cadovius i tredje graden, omedelbart

före deras utnämning till ordinarie befattningshavare

i respektive grad.

Stockholm den 23 maj 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, Wiclanan, Boos och Hedenström

samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren, Sommelms, Jonsson i Gumboda,

Edbom, Lindvall, Bäcklund och Hagman.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.