Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående sättet för likviderande av förfallen skuld å statslån till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.
1919-02-11 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1919:7, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående sättet för likviderande av förfallen skuld å statslån till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.
Dokumentets text
Bank outskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
sättet för likviderande av förfallen skuld å statslån
till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.
I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 13, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
ej mindre medgiva, att av de den 31 december 1918 förfallna
annuitets- och räntebelopp, 424,065 kronor 56 öre, å det Vittsjö—Hässleholms
järnvägsaktiebolag den 10 augusti 1888 beviljade samt sedermera
av Hässleholm—Markary ds järnvägsaktiebolag övertagna och till
en summa av 404,000 kronor bestämda statslån ett belopp av 400,000
kronor må, räknat från och med år 1919, kapitaliseras såsom särskilt
lån till sistnämnda bolag, till säkerhet för vilket lån skall lämnas inteckning
i bolagets järnväg med förmånsrätt näst efter den inteckning
i samma järnväg, som för närvarande ligger såsom säkerhet för bolagets
förstnämnda lån,
än även föreskriva, att för det nya lånets erhållande skola gälla följande
villkor och bestämmelser, nämligen:
att bolaget skall vid lånets erhållande till riksgäldskontoret inbetala
det belopp, varmed bolagets förfallna skuld å det tidigare lånet den 31
december 1918 översteg 400,000 kronor;
att annuiteten beräknas till 20,000 kronor, av vilken annuitet först
gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör avbetalning därå;
att nämnda annuitet skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången
den 31 december 1919 och sedermera samma dag varje år, intill
dess lånet blivit till fullo betalt;
att emellertid bolaget må vara berättigat att när som helst, om det
så önskar, öka amorteringen å lånet eller helt och hållet inbetala detsamma;
samt
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. i käft. (Nr 7.)
622 19 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning
erlägges, bolaget skall därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess
samma belopp varder behörigen inbetalt.
Till stöd för ifrågavarande framställning åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 31 december 1918, däri föredragande
departementschefen anfört följande:
»Den 26 november 1886 beviljade Kungl. Magt koncession å en
järnväg av 1,435 meters spårvidd från Vittsjö kyrkoby till Hässleholms
station å södra stambanan. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 13
juli 1888 överläts denna koncession å Vittsjö—Hässleholms järuvägsaktiebolag.
Den 9 augusti 1889 beviljade Kungl. Maj: t koncession å
en järnväg av 1,435 meters spårvidd från den inom Vittsjö kyrkoby i
Kristianstads län belägna ändpunkten för ovanberörda, under byggnad
varande järnväg till Markaryds kyrkoby i Kronobergs län. Sedermera
förklarade Kungl. Maj:t den 21 maj 1897, att hela järnvägssträckningen
från Hässleholm över Vittsjö till Markaryd skulle vara att anse
såsom en särskild järnväg, benämnd Hässleholm—Markaryds järnväg;
och har denna järnväg med Kungl. Maj:ts medgivande den 10 december
1897 överlåtits å Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.
För anläggning av järnvägen mellan Vittsjö och Hässleholm, varför
kostnaden enligt fastställd kostnadsberäkning upptagits till 821,000 kronor,
har Kungl. Maj:t genom resolution den 10 augusti 1888 beviljat
Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag ett lån å 410,000 kronor, att
utgå'' av de medel, till belopp av 5,000,000 kronor, som 1886 års riksdag
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd för enskilda
järnvägsanläggningar.
För tillgodonjutande av detta lån, för vilket betalningsskyldigheten
den 23 december 1897 övertagits av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag,
stadgades, bland andra, följande villkor:
Annuiteten för lånets återbetalande beräknades till 5 procent å
ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter 47* procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs
för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag,
eller den 1 oktober 1890, då järnvägen enligt den meddelade koncessionen
senast skulle vara färdig och för tratik öppnad; och skulle
beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits,
inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all
övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet
gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande
BanfcoutsJcottets utlåtande Nr 7.
3
skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars
erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen
skulle vidtaga den 1 oktober 1893 och i samband därmed gottgörelse
ske av dessförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov
med densammas erläggande icke beviljats, och skulle annuiteten sedermera
erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen och all därå
upplupen ränta blivit till fullo guiden. Därest till betalning förfallet
belopp icke blivit i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda
6 procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve .behörigen inbetalt.
Järnvägsanläggningen med alla därtill börande byggnader och
materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet
för den av staten lämnade försträckning, och skulle staten till säkerhet
för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med. förmånsrätt
framför varje annan fordran.
Därefter har Kungl. Maj:t den 12 oktober 1889, på grund av uppkommen
minskning i anläggningskostnaden för järnvägen, nedsatt lånet
med 6,000 kronor till 404,000 kronor.
Lånet utbetalades i sin helhet till Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag
under åren 1890—1892. Som säkerhet för lånet innehar riksgäldskontoret
inteckning med bästa förmånsrätt såväl i järnvägslinjen
Vittsjö—Hässleholm, för vars anläggning lånet beviljats, som ockibandelen
Vittsjö—Markaryd.
Sedermera har 1897 års riksdag medgivit, att den ränta, som enligt
gällande föreskrifter bör till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna inbetalningsbelopp
för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar,
från och med år 1898 skall å alla dylika lån beräknas efter
5 procent.
Å lånet hava till och med år 1898 verkställts de rånte- och amorteringslikvider,
som enligt förenämnda lånevillkor ålegat låntagaren. För
åren 1899 till och med 1917 har Hässleholm—Markarj^ds järnvägsaktiebolag
emellertid endast delvis varit i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet
för lånet.
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 8 maj 1918 dagtecknad skrift Framställning
har Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag gjort framställning om
att bolagets den 31 december 1918 förfallna låneskuld till statsverket järnvägsaktiemåtte
få kapitaliseras såsom särskilt amorteringslån. bolag''
Till stöd för denna framställning har bolaget anfört följande:
Till följd därav, att ifrågavarande statslån beviljats endast för anläggning
av bansträckan Vittsjö—Hässleholm och ej för anläggning av
4
Banko utskottets utlåtande Nr 7.
Väg- och
vattenbyggnadestyrelsen.
den andra delen av bolagets järnväg eller linjen Vittsjö—Markaryd, hade
bolaget nödgats skuldsätta sig i banker. Till att börja med hade bolaget
erhållit korta lån mot hög ränta, men hade på senare tid lånen
bekommits i form av amorteringslån på längre tid och mot lägre ränta.
För dessa sistnämnda lån hade bolaget nödgats pantförskriva egna tillgångar
till ett värde av 300,000 kronor, varjämte bolaget måst på behöriga
tider betala ränta och amortering å lånen. Vidare hade bolaget
för att öka trafiksäkerheten låtit inlägga nya räler å banan samt ombygga
broarna, och hade dessa arbeten dragit en kostnad av omkring 300,000
kronor. Till bestridande av dessa utgifter hade bolagets inkomster så
tagits i anspråk, att de ej förslagit till erläggande av räntor och amortering
å statslånet. Bolagets skuld till staten hade till följd därav ökats
så, att det syntes omöjligt att på annat sätt ordna bolagets mellanhavande
med staten än att bolagets förfallna skuld omlades till ett särskilt
lån. Den 31 december 1917 utgjorde de förfallna skuldbeloppen tillhopa
400,856 kronor 58 öre och icke förfallen skuld 319,787 kronor 80 öre,
vadan bolagets hela skuld till statsverket vid nämnda tidpunkt uppginge
till 720,644 kronor 38 öre.
På grund av det anförda har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte till riksdagen framlägga proposition därom, att av de den 31 december
1918 förfallna amorterings- och räntebelopp å det bolaget beviljade
statslånet ett belopp av 400,000 kronor finge, räknat från och
med 1919, kapitaliseras såsom särskilt lån till bolaget, till säkerhet för
vilket lån skulle lämnas inteckning i bolagets järnväg å samma belopp,
gällande med förmånsrätt närmast efter den till säkerhet för det tidigare
statslånet beviljade inteckning, samt under villkor i övrigt, att annuiteten
skulle beräknas till 5 procent å lånet, av vilken annuitet först skulle
gottgöras ränta efter 4 ‘/s procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå, att emellertid bolaget skulle vara berättigat
att när som helst, om det så önskade, öka amorteringen å lånet eller helt
och hållet inbetala detsamma, samt att, därest till betalning förfallet belopp
icke i föreskriven ordning erlades, bolaget skulle därå gälda 5 procent
årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.
Därest denna hemställan vunne bifall, har bolaget förbundit sig att
betala ränta å hela statslånet under år 1918 ävensom vad å skulden
efter avdrag av 400,000 kronor vore förfallet den 31 december 1918.
Till följd av remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 19
juli 1918 avgivit utlåtande över förevarande framställning samt därvid
anfört följande:
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
5
»I en till styrelsen ingiven, av förvaltnings- och revisionsberättelser för de
10 sista åren åtföljd skrivelse anför bolaget, att under de senaste åren, sedan
järnvägen blivit satt i fullgott skick, så att den kunde upptaga hur stor trafik
som helst, trafiken varit i stark stegring, vilket även syntes komma att fortfara.
Av förvaltningsberättelserna och revisorernas yttrande däröver framginge, huru
trafik och inkomst ökats, särskilt senaste året, vadan bolagets styrelse ansåge, att
det med full säkerhet kunde lovas, att, om det sökta lånet beviljades, båda lånen
hädanefter kunde bliva förräntade och amorterade med 4.5 procent ränta och
0.5 procent amortering, motsvarande en årlig inbetalning av 40,200 kronor.
Bolaget hade en skuld till sparbanker, som vid slutet av år 1917 utgjorde 430,000
kronor, och vore därpå under förra delen av år 1918 avbetalt 50,000 kronor jämte halvårsränta.
Dessutom vore nu inköpt kol för omkring ett års förbrukning för
150,000 kronor,'' som vore betalda. Härutöver vore början gjord med att reservera
medel för betalning av på statsskulden förfallen ränta och amortering under
år 1918.
Distriktschefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet anser, att ansökningen
bör beviljas av samma skäl som en liknande ansökning från Norra Södermanlands
järnväg, vilket ärende funnes avhandlat i Kungl. Maj:ts proposition nr
157 till 1917 års riksdag. Genom den ombyggnad med tyngre skenor och starkare
överbyggnader för broarna, som järnvägen nyligen undergått, hade enligt
distriktschefens åsikt järnvägens trafikförmåga och därmed dess värde så betydligt
ökats, att den nu erbjudna säkerheten för det större lånet kunde anses minst
lika, god som första inteckningen varit för det ursprungliga lånet.»
Till belysande av bolagets inkomster och utgifter för trafiken under
tioårsperioden 1908 —1917 har styrelsen sammanställt följande tablå:
1 r.
Trafik-
inkomster.
Trafik-
utgifter.
1
Skillnad.
Kronor
ö.
Kronor
Ö.
Kronor
8.
1908...............................................................
190,258
07
118,736
45
71,521
62
1909...............................................................
187,900
08
115,387
94
72,512
14
1910...............................................................
200,194
12
125,654
36
74,539
76
1911...............................................................
208,343
73
126,414
67
81,929
06
1912...............................................................
222,069
27
123,658
04
98,411
23
1913..............................................................
240,104
95
158,225
62
81,879
33
1914..............................................................
245,619
30
153,447
04
92,172
26
1915...............................................................
281,526
82
218,764
42
62,762
40
1916...............................................................
346,813
04
222,925
86
123,887
18
1917...............................................................
520,530
24! 343,704
06
176,826
18
Styrelsen anför härefter:
»Av förenämnda tablå synes, att behållningen av bolagets trafikrörelse nästan
oavbrutet ökats med undantag för år 1913 och 1915 och att ökningen varit högst
6
Bankoutslcottets utlåtande Nr 7.
betydlig under de tvenne sista åren, i det densamma stigit från en medelsiffra
av omkring 85,000 kronor åren 1912—1915 till närmare 124,000 kronor år 1916
och omkring 177,000 kronor år 1917.
Den sjunkning i behållningen, som uppstod 1915, torde få tillskrivas följderna
av kristiden med de högst avsevärt höjda kol- och avlöningskostnaderna
utan någon motsvarande höjning i taxorna. En granskning av sammandraget
över bolagets inkomster skali nämligen giva vid handen, att såväl antalet befordrade
personer som godsmängden å järnvägen oavbrutet ökats. Härvid torde
också kunna iakttagas, att den hastiga stegringen av trafikinkomsterna under de
tvenne sista åren ej helt och hållet orsakats av ökningen av transportmängderna,
utan till större deien torde hava sin orsak i under de sista åren vidtagna taxehöjningarna.
Att med stöd av de sista årens bokslut, som torde vara tillkomna
under nuvarande abnorma förhållanden, kunna, som bolaget hoppas, allt fortfarande
beräkna, att så gynnsamma resultat skola komma att allt framgent föreligga
av bolagets järnvägsdrift, torde möjligen vara förhastat, ehuru det allmänna,
intrycket av bolagets verksamhet under de senare åren styrka den förhoppningen,
att kommande tider torde bliva för bolaget ekonomiskt gynnsammare än de förflutna
åren före år 1916.
En omständighet, som vid bedömandet av bolagets ställning jämväl bör
tagas • i betraktande är, att bolaget nu avslutat en genomgående .förstärkning av
järnvägens överbyggnad, i det järnvägens äldre skenor av 17.2 kilograms vikt för
meter utbytts mot nya sådana av 32 kilograms motsvarande vikt, ävensom att
broarna så förstärkts, att de numera tåla en belastning, motsvarande statsbanornas
broar. Utom det att de högst betydande penningsummor, som denna ombyggnad
dragit, hädanefter ej behöva betunga bolagets ekonomi, tillkommer, att,
även utan ökning i transportkvantiteterna, något, som dock enligt det föregående
torde kunna påräknas, trafikeringsresultatet bör bliva gynnsammare, i det att
lastförmågan hos vagnarna ökas och därmed ekonomiskt fördelaktigare tågsammansättningar
kunna användas. En följd av överbyggnadens förbättring torde
nog också komma att förmärkas i ökad samtrafik.
Ehuru det torde vara svårt att av de ökade trafikbehållningar, som uppstått
under krisåren, draga några fullt tillförlitliga slutsatser, vill styrelsen dock
framhålla, att det synes styrelsen sannolikt, att bolaget framdeles skall kunna
förränta och amortera såväl det äldre statslånet å 400,000 kronor, vilket lån genom
det nyas tillkomst minskas till omkring 320,000 kronor, som det nya lånet
å likaledes 400,000 kronor.
Yad beträffar den säkerhet, som av bolaget erbjudes för det nya lånet, eller
en inteckning omedelbart efter statens föregående inteckning i järnvägen, så
torde denna säkerhet vara i högsta grad beroende av trafikresultatet å järnvägen,
då järnvägen i sig själv, om undantag göres för viss del av överbyggnaden, såsom
skenor och broar, ävensom rullande materielen, ej torde representera något
värde, som har större betydelse som säkerhet för statslånet. Bedömes åter den
erbjudna säkerheten efter de grunder, som torde hava legat till grund för bestämmandet
av densamma för det ursprungliga statslånet eller en säkerhet, som
bestämts med hänsyn till anläggningskostnadens storlek, synes den nu erbjudna
ej vara sämre än den föregående vid den tidpunkt, den lämnades, i det att dels
järnvägsöverbyggnaden nu högst betydligt förbättrats och dels det allmänna värdet
av järnvägen så ökats, att densamma från att ursprungligen hava dragit en
anläggningskostnad av 29,900 kronor per kilometer skulle, inberäknat den kraf
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
7
tigare överbyggnaden, om den byggts år 1914 eller tiden närmast före krigets
inverkan på arbets- och materialmarknaden, betingat en byggnadskostnad, som
torde hava uppgått till åtminstone 65,000 ä 70,000 kronor per kilometer.
Av vad här ovan anförts torde framgå, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ej finner de erbjudanden, bolaget gör staten för erhållande av det nya lånet, så
övertygande eller förmånliga, som önskvärt vore, och hade frågan gällt att tilldela
ett företag ett vanligt enstaka lån på liknande grunder, torde styrelsen
sannolikt synt sig böra avstyrka detsamma. Såsom frågan här åter föreligger,
torde statens ställning i förhållande till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag
möjligen bliva något bättre genom att medgiva det nya lånet, då ränteock
amorteringsskulden härigenom blir ordnad och staten samtidigt erhåller en
ytterligare säkerhet, som dock under alla förhållanden har ett visst, om än till
sin storlek svårbedömligt värde.»
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes till riksdagen framlägga proposition därom, att Hässleholm
—Markaryds järnvägsaktiebolags svävande skuld till statsverket, uppkommen
genom förfallna annuiteter och räntor å ifrågavarande, den 10
augusti 1888 beviljade statslån, måtte från och med den 31 december
1918, till ungefär det belopp, sagda skuldsumma då stigit, eller 400,000
kronor, omläggas till ett amorteringslån, till säkerhet för vilket bolaget
skulle lämna inteckning i bolagets hela järnväg näst efter för det ursprungliga
statslånet lämnade inteckning, under villkor att bolaget vid
lånets erhållande till statsverket inbetalade det belopp, varmed bolagets
oguldna skulder till staten den 31 december 1918 överstege 400,000 kronor.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle att yttra sig
i ärendet, hava fullmäktige inkommit med sådant yttrande den 8 augusti
1918 samt därvid anfört följande:
»Till riksgäldskontoret hava å ifrågavarande lån erlagts annuiteterna till och
med den, som förföll till betalning år 1898, ävensom före nämnda tid upplupna,
förfallna räntor. För åren 1899 till och med 1917 liar Hässleholm —Markaryds
järnvägsaktiebolag emellertid endast delvis varit i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet
för lånet. De annuiteter, vilka under nämnda period av 19 år
förfallit till betalning, uppgå sammanlagt till 383,800 kronor, medan däremot de
belopp, som under samma tid inbetalts å dessa annuiteter, tillsammans utgöra
endast 85,654 kronor 8 öre. Därjämte har dock bolaget under sagda period likviderat
debiterade överräntor med 25,944 kronor 51 öre. Under förutsättning att
bolaget ej under år 1918 verkställer någon inbetalning å sitt statslån, kommer
bolagets skuld till riksgäldskontoret att den 31 december 1918 uppgå till 749,862
kronor 85 öre, fördelad på nedanstående sätt:
Fullmäktige
i riksgäldskontoret.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
Departements
chefen.
förfallna belopp:
kapital............................................................... kronor 82,524: 60
ränta.................................................................. » 235,821:32
överränta ........................................................ » 105,719:64 krOQOr 56
icke förfallna belopp:
kapital.............................................................. kronor 307,907:27
ränta.................................................................. » 3,425:47
anståndsränta................................................... » 14,464:55 ook 707.90
Summa kronor 749,862: 85
Den av bolaget nu gjorda framställningen går ut på att restantierna å statslånet
skulle kapitaliseras till ett särskilt lån. Till säkerhet för detsamma skulle
riksgäldskontoret erhålla inteckning allenast i den järnväg, som redan är intecknad
för statens fordran hos bolaget, med förmånsrätt näst efter däri förut fastställd
inteckning. Vid bedömande av den av bolaget sålunda erbjudna realsäkerheten
torde emellertid hänsyn höra tagas därtill, att järnvägens trafikförmåga
genom ett under de senaste årgn verkställt rälsutbyte avsevärt ökats samt att,
såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen, trafiken å Hässleholm—
Markaryds järnväg är stadd i jämn stegring. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har jämväl i avgivet yttrande förklarat sig anse det sannolikt, att bolaget framdeles
skall kunna förränta och amortera såväl det äldre som det ifrågasatta nya
statslånet. Härtill kommer, att riksdagen förut i ett likartat fall, nämligen beträffande
Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag, medgivit kapitalisering av förfallen
skuld på huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas. På grund av
vad sålunda förekommit anse sig fullmäktige icke böra avstyrka, att framställning
i det av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag angivna syftet göres till nästkommande
års riksdag.
Såsom villkor för medgivandet till den ifrågasatta regleringen av bolagets
skuld å förevarande lån torde böra föreskrivas, att bolaget skall dels lämna riksgäldskontoret
inteckning i Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags järnväg
med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma järnväg, som för närvarande
ligger såsom säkerhet för det den 10 augusti 1888 beviljade statslånet, dels ock
vid lånets erhållande till riksgäldskontoret inbetala det belopp, varmed bolagets
oguldna förfallna skuld till staten den 31 december 1918 överstiger 400,000 kronor.
För det nya lånet torde, i likhet med vad för bolagets äldre statslån är bestämt,
räntan böra sättas till 4x/2 %\ och synes den årliga annuiteten böra bestämmas
till 20,000 kronor, motsvarande 5 % å det nya lånets belopp. Denna
annuitet bör till riksgäldskontoret inbetalas första gången den 31 december 1919
och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt. Lånet
skulle därigenom bliva slutamorterat på en tid av något mer än 52 år. Bolaget
bör likväl, såsom i ansökningen föreslagits, vara berättigat att när som helst öka
amorteringen å lånet eller helt och hållet inbetala detsamma. Därest till betalning
förfallet belopp icke på föreskriven tid erlägges, torde räntan därå bestämmas
att utgå efter 5 %.»
Under förutsättning, att någon inbetalning å ifrågavarande lån icke
under år 1918 äger rum, kommer, enligt vad fullmäktige i riksgäldskon
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankon tslco t tets utlåtande Nr 7.
toret i sin skrivelse meddelat, bolagets förfallna skuld a statslånet att
den 31 december 1918 uppgå till 424,065 kronor 56 öre. Bolaget har
nn anhållit, att härav ett belopp av 400,000 kronor måtte få kapitaliseras
såsom ett särskilt lån till bolaget, och bär bolaget såsom säkerhet
härför erbjudit inteckning i järnvägen Hässleholm Markaryd med förmånsrätt
näst efter den inteckning, som ligger såsom säkerhet för det
den 10 augusti 1888 beviljade statslån. Av styrelsens förvaltningsberättelse
för år 1917 inhämtas, att bolagets järnväg med inventarier och
materialier den 31 december 1917 var upptagen till ett värde av 1,469,858
kronor. Med hänsyn till vad myndigheterna anfört synes den lör det
nya lånet erbjudna säkerheten därför vara av beskaffenhet att kunna godtagas.
Då den ifrågasatta regleringen av bolagets skuld å förevarande lån
synes vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget och då riksdagen
förut medgivit kapitulering av förfallen skuld å järnvägslån på
huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas, finner jag mig böra
tillstyrka den gjorda framställningen på de villkor, fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit.))
i
I likhet med departementschefen anser utskottet den här ifrågasatta
anordningen vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget.
Riksdagen har ock förut i likartade fall medgivit kapitulering av.
förfallen skuld å järnvägslån på i huvudsak samma villkor, som nu
ifrågasättas. Utskottet har icke heller något att i princip erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande villkoren för medgivandet har utskottet
emellertid med hänsyn till nu gällande höga räntesatser ansett
sig böra föreslå, att i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 1916
års riksdags beslut gälla för utlämnande av nya lån från allmänna järnvägslånefonden,
dels räntefoten höjes från fyra och en halv procent till
fem procent, dels ock annuitet och överränta likaledes höjas från fem procent
till resp. fem och fyra tiondels procent samt fem och en halv procent.
Åberopande vad sålunda förekommit hemställer iitskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må
ej mindre medgiva, att av de den 31 december
1918 förfallna annuitets- och räntebelopp, 424,065
kronor 56 öre, å det Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag
den 10 augusti 1888 beviljade samt sedermera
av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 4 käft. (Nr 7.) 02219 2
Utskottet.
- 10
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
övertagna och till en summa av 404,000 kronor bestämda
statslån ett belopp av 400,000 kronor må, räknat
från och med år 1919, kapitaliseras såsom särskilt
lån till sistnämnda bolag, till säkerhet för vilket lån
skall lämnas inteckning i bolagets järnväg med förmånsrätt
näst efter den inteckning i samma järnväg,
som för närvarande ligger såsom säkerhet för bolagets
förstnämnda lån,
än även föreskriva, att för det nya lånets erhållande
skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen:
att bolaget skall vid lånets erhållande till riksgäldskontor
inbetala det belopp, varmed bolagets
förfallna skuld å det tidigare lånet den 31 december
1918 översteg 400,000 kronor;
att annuiteten beräknas till 21,600 kronor, av vilken
annuitet först gottgöres ränta efter fem procent
å_ oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning
därå;
att nämnda annuitet skall till riksgäldskontoret inbetalas
första gången den 31 december 1919 och sedermera
samma dag varje år, intill dess lånet blivit
till fullo betalt;
att emellertid bolaget må vara berättigat att när
som helst, om det så önskar, öka amorteringen å lånet
eller helt och hållet inbetala detsamma; samt
att, därest till betalning förfallet belopp icke i
föreskriven ordning erlägges, bolaget skall därå gälda
fem och en halv procent årlig ränta, intill dess samma
belopp varder behörigen inbetalt.
Stockholm den 11 februari 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENST1ERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
Trr. , av fö^sta kammaren: herrar Hedenstierna, Ekman, Neiglick, friherre Langenskiöld,
Wlekman, Iloos, Enhörning och Lindgren samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren Bor q Törnqvist,
Jonsson i Gumboda, Edbom och Lindvall.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.