Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

1919-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:9, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1919 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

I en till riksdagen den 7 februari 1919 avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition, nr 79, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för

tiden till den 1 mars 1920 begagna den i 6 § andra stycket av lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda rätten att utgiva

sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver

vad som finnes angivet i första stycket av samma paragraf.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken

inkommen skrivelse rörande frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt.

Innan jag ingår på skrivelsens innehåll, torde jag få redogöra

för tillkomsten av gällande bestämmelser i ämnet.

De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt,

vilka ägde tillämpning vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna

i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

(nr 27), sådana dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913

(nr 107).

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till

det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska

kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett

belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att

riksbankens utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 6 käft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

metalliska kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen

meddelades, såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru

bankens metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kungl.

Maj:t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av

5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,

såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande

lydelse:

»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är

samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd

med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige

i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar

till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av

sedelutgivningsrätten må hava utgivits».

Till grund för berörda förslag låg en av fullmäktige i riksbanken

i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att

riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden för krigsutbrottet —

framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande krisen

med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt, att

riksbankens sedelutgivniugsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla berättigade

anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken,

kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda

förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige

i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till

den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med

riksdagens beslut lag (nr 176) angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i

lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken

med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande

bestämmelserna, som möjliggjorde en tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,

måtte få gälla jämväl för tiden från avslutandet av

det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd

härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

3

miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken

enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till

användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt

sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva

anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige

dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna

ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande

ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om

riksdagen vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra

skrivelse anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten,

talade enligt deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts

bibehållande även under tiden efter det den samlade

riksdagen åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författa

ngsför sia g, enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels till 6 § i lagen för Sveriges riksbank läggas ett stycke av

följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna

rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

dels och utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att

i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande

detta lagförslag av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de

belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den

allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av

sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu församlad»

riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Dessa författningsförslag förelädes genom proposition den 30 april

1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande

delar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banköutskottets utlåtande Nr 9.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut

utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).

Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till finansdepartementet

med en skrivelse, däri de dels hemställde om medgivande

att begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda

extra sedelutgivningsrätt dels ock på anförda skäl föreslogo,

att genom en tillfällig lag måtte förordnas, att Konungen finge på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret under tiden till den 15 januari 1919 medgiva

riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem miljoner

kronor sedlar.

I anledning av vad fullmäktige sålunda hemställt, föreslog Kungl.

Maj:t genom en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 450, 1918

års lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt, dels ock medgiva, att riksbanken finge begagna

den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda

rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 125,000,000

kronor.

Uti skrivelse den 14 juni 1918, nr 409, meddelade riksdagen, att

riksdagen dels medgivit, att riksbanken finge för tiden till den 1 mars

1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank

omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

etthundratjugufem miljoner kronor, dels ock med en mindre jämkning

antagit det framlagda förslaget till lag angående rätt för Konungen att

i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

I överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t dels

i skrivelse den 20 juni 1918 medgivit riksbanken att för tiden till den

1 mars 1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges

riksbank omförmälda sedelutgivningsrätt dels ock, likaledes den 20 juni

1918, utfärdat lag (nr 479) angående rätt för Konungen att i vissa fall

medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande nämnda lag

av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor

utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

ö

det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga

sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning

av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till

dess ny riksdag sammanträder.

Sedan nämnda lag upphört att gälla i och med det, att urtima riksdag

sammanträdde under sistlidne höst, avlät Kungl. Maj:t, efter framställning

av fullmäktige i riksbanken, den 22 november 1918 till urtima

riksdagen en proposition, nr 35, med förslag till lag angående rätt för

Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt,

vilket förslag var av enahanda lydelse som lagen den 20 juni 1918

och avsett att gälla till dess ny riksdag åter sammanträdde.

Propositionen blev av urtima riksdagen, enligt meddelande i dess

skrivelse nr 31, bifallen och utfärdades författning i ämnet den 20

december 1918 (nr 981).

Genom beslut samma den 20 december har Kungl. Makt medgivit

riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125,000,000

kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lagen

den 25 maj 1915.

Uti sin av mig här ovan först berörda, den 4 innevarande februari Fullmäktige

inkomna framställning anföra fullmäktige — efter att hava erinrat om den nk8banlcenenligt

beslutet den 20 juni 1918 riksbanken medgivna ökningen av

sedelutgivningsrätten — följande:

»Beloppet av utelöpande sedlar har visserligen under tiden från

den 31 sistlidna december till den 25 januari visat en stadig och betydande

tillbakagång med i runt tal 124 miljoner kronor, men enligt

veckorapporten av den 1 i denna månad ökades sedelcirkulationen ånyo

med 41 miljoner kronor. Om förhållandena under den närmaste tiden

utveckla sig på samma sätt som under sistlidna år, är en betydande

ökning av sedelcirkulationen att vänta vid utgången såväl av innevarande

som nästkommande månad. Fullmäktige anse därför, att riksbanken

fortfarande är i behov av nu ifrågavarande sedelutgivningsrätt

till belopp av etthundratjugufem miljoner kronor, och hemställa följaktligen,

att Eders Kungl. Maj:t ville genom proposition till riksdagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

Fullmäktige i

riksgäldskontoret.

Departe
mentschefen.

Utskottet.

utverka medgivande åt riksbanken att begagna samma sedelntgivningsrätt

under ytterligare ett år eller till den 1 mars 1920.»

Uti utlåtande av den 6 i denna månad hava fullmäktige i riksgäldskontoret

förklarat sig ej hava något att erinra mot framställningen.

Ur riksbankens rapporter må bär meddelas, att den 31 december

1918 funnos utelöpande sedlar till ett belopp av 813,533,908 kronor

12 öre, under det att den obegagnade sedelutgivningsrätten uppgick till

ett belopp av 104,609,927 kronor 84 öre. Motsvarande siffror för den

1 februari utgjorde respektive 730,369,162 kronor 12 öre och 104,475,718

kronor 77 öre. I båda fallen bar sedelutgivningsrätten beräknats

375,000,000 kronor högre än det belopp, vartill dubbla summan av riksbankens

metalliska kassa uppgått.

Det av fullmäktige i riksbanken äskade medgivandet synes mig

på grund av rådande förhållauden böra lämnas; och är jag ense med

fullmäktige därom, att tillståndet bör avse ett år, räknat från innevarande

månads utgång. I detta sammanhang anser jag det böra för riksdagens

kännedom omnämnas, att fullmäktige i riksbanken, enligt vad jag

erfarit, anse sig fortfarande äga utgiva sedlar jämväl enligt beslutet den

20 december 1918.»

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen

ansett det böra för riksdagens kännedom omnämnas, att fullmäktige i

riksbanken, enligt vad departementschefen erfarit, ansåge sig fortfarande

äga utgiva sedlar jämväl enligt beslutet den 20 december 1918.

Enligt vad fullmäktige i skrivelse till utskottet den 17 innevarande

februari meddelat hava emellertid fullmäktige i en samma dag till chefen

för kungl. finansdepartementet avlämnad skrivelse anmält, att riksbanken

icke för närvarande begagnade den sedelutgivningsrätt, som medgivits

densamma enligt nyssnämnda kungl. brev.

Av riksbankens senaste rapport för den 15 innevarande februari,

framgår, att sedelutgivningsrätten då beräknats till 250 miljoner kronor

utöver dubbla beloppet av metalliska kassan, samt att sedelcirkulationen

uppgick till 706,441,579 kronor 12 öre och den obegagnade sedelutgivningsrätten

till 115,368,294 kronor 71 öre. Under sådana förhållanden

anser även utskottet, att riksbanken fortfarande är i behov av

här ifrågavarande sedelutgivningsrätt till belopp av 125 miljoner kronor;

och har utskottet icke något att erinra mot att det begärda medgivandet

lämnas för ett år, räknat från och med den 1 nästkommande mars.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 9.

7

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 79

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 februari 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, friherre Langenskiöld, Boos,

Hedenström, Modig, Lindley och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Gustafsson i Örebro, Bogren, Borg, Sonimelius, Jonsson i

Gtimboda, Bäcklund, Loven och Hagman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:31 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. s. 1 i texten