Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1
1919-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1919:2, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1919 kl. 4 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2,
i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder
för internationell överenskommelse rörande dödsstraffets
utplånande ur staternas strafflagstiftning.
I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 118, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga initiativ,
att — med anledning av världskrigens och inbördeskrigens blodsutgjutelse
samt ståndrätternas, revolutionernas och kontrarevolutionernas
blodsterror — genom internationell överenskommelse och särskilt vid
fredsuppgörelsen livets okränkbarhet fastslås såsom grundval för en
mänsklig samhällsordning, samt såsom ett uttryck därför dödsstraffet
utplånas ur staternas strafflagstiftningar.
I avseende på motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Motionären har i sin motion, nr 118, framställt krav på att Kungl.
Maj:t skulle taga initiativ till att genom internationell överenskommelse
och särskilt vid fredsuppgörelsen livets okränkbarhet fastslås såsom
grundval för en mänsklig samhällsordning, samt att såsom ett uttryck
därför dödsstraffet utplånas ur staternas strafflagstiftningar.
Såsom stöd för sitt yrkande har motionären anfört bland annat,
att den fråga, varpå han i förevarande motion velat fästa riksdagens
uppmärksamhet, icke berörts i presidenten Wilsons fjorton punkter och
icke heller från annat håll framhållits såsom ett föremål för den blivande
fredsuppgörelsens avgöranden. Emellertid äro de förhållanden, som i
de skilda staterna öva inflytande på deras ställningstagande till frågan
om dödsstraffets bibehållande eller avskaffande, så olikartade, att det
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 12 saml. 1 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1
Motionen.
Utskottet
2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
näppeligen kan tänkas vara möjligt att genom internationell överenskommelse
vinna den lösning av frågan, som motionären åsyftar. Insikten
härom torde måhända utgöra anledning till att spörsmålet ifråga
icke väckts i sammanhang med förhandlingarna angående fredsslutet
och konstituerande av folkens förbund.
Vad vårt land beträffar, befinner sig frågan om dödsstraffets bibehållande
i vår strafflagstiftning för närvarande på utredningens stadium,
och motionären har själv vid innevarande riksdag i en till första lagutskottet
hänvisad motion framställt yrkande avseende dess avskaffande.
Vid sådant förhållande synes det utskottet uppenbart att, även
om ett initiativtagande i motionens syfte över huvud taget skulle anses
lämpligt, ett dylikt initiativ från svensk sida i varje fall icke kan ifrågakomma,
så länge dödsstraffet icke avskaffats i vårt eget land.
Härmed har utskottet givetvis icke velat taga ståndpunkt till
frågan om det lämpliga och rättmätiga i dödsstraffets bibehållande eller
avskaffande, men de enligt utskottets mening oöverkomliga hindren för
det ifrågasatta initiativtagandet från svensk sida synas utgöra tillräckliga
skäl att ställa sig avvisande mot ett biträdande av motionärens
yrkande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1919.
På utskottets vägnar:
TH. BORELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Bergman,
Hulling, Malkolm Petterson, Schyller, Lillienau och Balberg.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
3
Reservation
mot viss del av motiveringen har anmälts av herrar Bergman,
Petterson och Dalberg, vilka anfört följande:
»Undertecknade kunna icke i allo gilla den motivering, varpå
utskottets majoritet grundat sin hemställan. Vi äro fullt ense därom,
att Sverige icke rimligen kan inbjuda andra stater till en åtgärd, som
svenska staten själv ännu icke för egen del genomfört i avseende på
sin egen strafflag. Vi hoppas, att Sverige med minsta möjliga tidsutdräkt
måtte avskaffa ifrågavarande barbariska straffart. Vi anse för
vår del likväl, att motionären överskattat lagstiftningens betydelse som
värn mot den blodsterror, för vilken han uttalar sin och, som vi våga
tro, alla normalt kännande civiliserade nutidsmänniskors avsky. Denna
terrorism torde i regel, där den uppträder, verka utan all hänsyn till
gällande lagbestämmelser.
Utskottet nöjer sig emellertid icke med sådana skäl, för vilka det
kunnat påräkna enhällig anslutning. Det åberopar även såsom motiv
för sitt avstyrkande vissa betraktelser, som gå ut på att vissa olika förhållanden
i olika länder skulle vara avgörande för ställningstagandet
till frågan om dödsstraffets berättigande. Då vi, liksom motionären,
äro principiella motståndare till dödsstraffet under alla förhållanden,
kunna vi ej följa utskottet i denna dess argumentering. Åven de, som
icke dela vår åsikt om dödsstraffets absoluta oförenlighet med kultur
och moral, borde kunna förena sig med oss i vårt yrkande, att i denna
omstridda punkt intet uttalande göres.
Vi yrka därför, att stycket »Emellertid---folkens förbund»
måtte ur motiveringen utgå.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.