Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

1919-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1919:2, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1919 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2,

i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder

för internationell överenskommelse rörande dödsstraffets

utplånande ur staternas strafflagstiftning.

I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första

tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 118, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga initiativ,

att — med anledning av världskrigens och inbördeskrigens blodsutgjutelse

samt ståndrätternas, revolutionernas och kontrarevolutionernas

blodsterror — genom internationell överenskommelse och särskilt vid

fredsuppgörelsen livets okränkbarhet fastslås såsom grundval för en

mänsklig samhällsordning, samt såsom ett uttryck därför dödsstraffet

utplånas ur staternas strafflagstiftningar.

I avseende på motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Motionären har i sin motion, nr 118, framställt krav på att Kungl.

Maj:t skulle taga initiativ till att genom internationell överenskommelse

och särskilt vid fredsuppgörelsen livets okränkbarhet fastslås såsom

grundval för en mänsklig samhällsordning, samt att såsom ett uttryck

därför dödsstraffet utplånas ur staternas strafflagstiftningar.

Såsom stöd för sitt yrkande har motionären anfört bland annat,

att den fråga, varpå han i förevarande motion velat fästa riksdagens

uppmärksamhet, icke berörts i presidenten Wilsons fjorton punkter och

icke heller från annat håll framhållits såsom ett föremål för den blivande

fredsuppgörelsens avgöranden. Emellertid äro de förhållanden, som i

de skilda staterna öva inflytande på deras ställningstagande till frågan

om dödsstraffets bibehållande eller avskaffande, så olikartade, att det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 12 saml. 1 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1

Motionen.

Utskottet

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

näppeligen kan tänkas vara möjligt att genom internationell överenskommelse

vinna den lösning av frågan, som motionären åsyftar. Insikten

härom torde måhända utgöra anledning till att spörsmålet ifråga

icke väckts i sammanhang med förhandlingarna angående fredsslutet

och konstituerande av folkens förbund.

Vad vårt land beträffar, befinner sig frågan om dödsstraffets bibehållande

i vår strafflagstiftning för närvarande på utredningens stadium,

och motionären har själv vid innevarande riksdag i en till första lagutskottet

hänvisad motion framställt yrkande avseende dess avskaffande.

Vid sådant förhållande synes det utskottet uppenbart att, även

om ett initiativtagande i motionens syfte över huvud taget skulle anses

lämpligt, ett dylikt initiativ från svensk sida i varje fall icke kan ifrågakomma,

så länge dödsstraffet icke avskaffats i vårt eget land.

Härmed har utskottet givetvis icke velat taga ståndpunkt till

frågan om det lämpliga och rättmätiga i dödsstraffets bibehållande eller

avskaffande, men de enligt utskottets mening oöverkomliga hindren för

det ifrågasatta initiativtagandet från svensk sida synas utgöra tillräckliga

skäl att ställa sig avvisande mot ett biträdande av motionärens

yrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1919.

På utskottets vägnar:

TH. BORELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Bergman,

Hulling, Malkolm Petterson, Schyller, Lillienau och Balberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

3

Reservation

mot viss del av motiveringen har anmälts av herrar Bergman,

Petterson och Dalberg, vilka anfört följande:

»Undertecknade kunna icke i allo gilla den motivering, varpå

utskottets majoritet grundat sin hemställan. Vi äro fullt ense därom,

att Sverige icke rimligen kan inbjuda andra stater till en åtgärd, som

svenska staten själv ännu icke för egen del genomfört i avseende på

sin egen strafflag. Vi hoppas, att Sverige med minsta möjliga tidsutdräkt

måtte avskaffa ifrågavarande barbariska straffart. Vi anse för

vår del likväl, att motionären överskattat lagstiftningens betydelse som

värn mot den blodsterror, för vilken han uttalar sin och, som vi våga

tro, alla normalt kännande civiliserade nutidsmänniskors avsky. Denna

terrorism torde i regel, där den uppträder, verka utan all hänsyn till

gällande lagbestämmelser.

Utskottet nöjer sig emellertid icke med sådana skäl, för vilka det

kunnat påräkna enhällig anslutning. Det åberopar även såsom motiv

för sitt avstyrkande vissa betraktelser, som gå ut på att vissa olika förhållanden

i olika länder skulle vara avgörande för ställningstagandet

till frågan om dödsstraffets berättigande. Då vi, liksom motionären,

äro principiella motståndare till dödsstraffet under alla förhållanden,

kunna vi ej följa utskottet i denna dess argumentering. Åven de, som

icke dela vår åsikt om dödsstraffets absoluta oförenlighet med kultur

och moral, borde kunna förena sig med oss i vårt yrkande, att i denna

omstridda punkt intet uttalande göres.

Vi yrka därför, att stycket »Emellertid---folkens förbund»

måtte ur motiveringen utgå.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.