Skrivelse till Konungen med begäran om framläggande av förslag till fullständig avrustning av Sveriges nuvarande nationella försvarssystem.
1919-04-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1919:7, Skrivelse till Konungen med begäran om framläggande av förslag till fullständig avrustning av Sveriges nuvarande nationella försvarssystem.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1919 kl. 4 e. m.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 7, i anledning av Täckt motion angående skrivelse
till Konungen med begäran om framläggande av förslag
till fullständig avrustning av Sveriges nuvarande
nationella försvarssystem.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion (nr 87) har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen
ville hos Kungl. Maj: t anhålla om skyndsamt förslag till en fullständig
avrustning av vårt nuvarande nationella försvarssystem.
I avseende på motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Utskottet har funnit det lämpligt att vid behandlingen av detta ärende
erinra om regeringens ställning till avväpningsfrågan, sådan den angivits
av hans excellens statsministern vid regeringsskiftet den 19 oktober 1917:
»Vi giva vår varma tillslutning till de strävanden, som på skilda håll framträda
med alltjämt växande styrka att efter detta världsförödande krig söka
skapa en varaktig fred och en internationell rättsordning, vilken kan vara ägnad
att trygga freden och möjliggöra rustningsbördornas avveckling. Uppenbarligen
är det icke möjligt att medan kriget pågår upptaga spörsmål om begränsning
och anpassning av vårt lands försvarsanstalter efter folkets bärkraft och den
fredliga kulturens behov, men vi vilja icke underlåta att uttala vår övertygelse,
att dessa spörsmål när kriget en gång slutar måste komma till ingående prövning
med tagen hänsyn till då rådande förhållanden i världen.»
Vid tillsättande den 18 december 1918 av en kommission för att
bereda frågor om begränsning av de militära utgifterna och därmed sammanhängande
ärenden har statsministern erinrat om de här anförda orden
samt vidare yttrat:
»I detta uttalande gavs sålunda uttryck åt den uppfattningen, att vårt lands
försvarsanstalter enligt nu gällande organisation icke kunna anses lämpade efter
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 12 sand. 2 avd. 5 h höft. (Nr 7.) 1
Motionen.
Utskottet.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
folkets bärkraft och den fredliga kulturens behov, att eu begränsning och anpassning
av försvarsväsendet i enlighet därmed borde ske, att dessa spörsmål
icke kunde upptagas, så länge det stora kriget pågick, men att de måste komma
under prövning, när kriget en gång slutade. Såsom utgångspunkter för en
sådan prövning angav jag, vid sidan av folkets bärkraft och fredliga kulturbehov,
de förhållanden i världen, som komme att råda vid krigets slut, och
särskilt de strävanden, som redan vid ifrågavarande tidpunkt framträtt med
alltjämt växande styrka att efter det förödande världskriget skapa eu varaktig
fred och eu internationell rättsordning, ägnad att trygga freden och möjliggöra
rustningsbördornas avveckling. De erfarenheter, som under den senaste tiden
vunnits, hava ytterligare bestyrkt nödvändigheten av en genomgripande revision
av vårt försvårsväsende. De av nuvarande organisation och planläggning följande
kostnaderna hava, dels emedan de ursprungliga beräkningarna i vissa
punkter befunnits icke hålla streck, dels ock framför allt på grund av den ofantliga
prisstegringen för all slags materiel, utrustning, förplägnad och dylikt,
sprungit upp på ett sätt, som ovillkorligen påkallar en reduktion, så mycket
hellre som andra trängande statsändamål trätt fram, vilka kräva utomordentligt
stora anslagsbelopp, på samma gång eu del av statens inkomstkällor genom
krigstidens störande inverkan på vårt näringsliv för närvarande ej äro att påräkna
och för den närmaste framtiden alltjämt måste befaras mer eller mindre
slå fel. Själva organisationen av de värnpliktigas övningar har i tillämpningen
givit anledning till allvarliga anmärkningar, dels på grund av rekrytövningarnas
förläggning och dels i allmänhet på grund av den utsträckta övningstidens
ogynnsamma inverkan på landets produktiva arbete, som nu mer än någonsin
kräver tillgång till största möjliga arbetskraft. Slutligen har genom händelserna
under världskriget och den stora förändring, som detsamma medfört i Sveriges
politiska läge, själva den nuvarande planläggningen av våra försvarsanstalter i
viktiga delar befunnits utgå från förutsättningar, som numera icke kunna anses
giltiga; jag erinrar endast om de viktiga rön, som under kriget blivit gjorda i
fråga om undervattensbåtarnas betydelse i förhållande till de pansrade artillerifartygen,
och om oändamålsenligheten av den hittills följda planen för vårt befästningssystem
efter den fullständiga omvälvningen av de politiska förhållandena
i våra östra grannländer. Till allt detta kommer dessutom den rörelse för
en avveckling i större eller mindre grad av de hittillsvarande militära rustningarna,
vilken nu inför krigets väntade avslutning starkare än någonsin gör
sig gällande över snart sagt hela världen, både bland de i kriget deltagande
makterna och bland dem, som lyckats bevara sin neutralitet under den stora
världsstriden. Emellertid saknas ännu de utgångspunkter för den sålunda avsedda
svenska försvarsrevisionen, som jag i nyssnämnda anförande till statsrådsprotokollet
angav genom hänvisningen till de vid krigets slut rådande förhållandena
i världen och till den stora frågan om en ny och betryggande internationell
rättsorduing. De egentliga krigshändelserna synas i stort sett vara avslutade,
men freden är icke ännu ingången, och huru den kommer att gestalta sig, kan
i närvarande stund icke med någon säkerhet förutses. Det är icke möjligt att
nu överskåda, på vilket sätt Europas statssystem kommer att ånyo uppbyggas
efter de stora välvningar, som kriget medfört, icke minst bland länderna i norra
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3
Europa. Och den nya rättsordning, som alla makter förklara sig eftersträva,
har ännu icke ens förslagsvis antagit fasta konturer; frågan om nationernas förbund
synes först nu komma under börjande behandling i samband med de
förestående preliminära fredsförhandlingarna. Att Sveriges försvarsfråga på ett
högeligen betydelsefullt sätt kommer att påverkas av vad som i båda dessa avseenden
ingår i den kommande allmänna fredsuppgörelsen ligger i öppen dag,
och det är uppenbarligen icke möjligt att, innan denna uppgörelse tagit någorlunda
fasta former, giva de allmänna direktiv för en revision av vårt försvarsväsende,
vilka äro erforderliga för ett snabbt och planmässigt arbete i detta
syfte. Under sådana omständigheter måste det definitiva igångsättandet av vår
svenska försvarsrevision ännu någon tid anstå, intill dess att dess allmänna
förutsättningar i den nya europeiska statsordningen klarnat.»
Utskottet håller före att av dessa statsministerns anföranden tydligen
framgår, att regeringen har sin uppmärksamhet fästad på frågan om eu
begränsning för vårt land av de militära utgifterna.
En given sak är, att Sveriges försvarsfråga måste ses och lösas mot
bakgrunden av de resultat, som vinnas i den kommande fredsuppgörelsen.
Omöjligt är, att nu, då freden ännu ej är ingången, bilda sig en ens tillnärmelsevis
klar föreställning om, huru situationen kommer att gestalta
sig i Europa efter de omvälvningar kriget medfört. Den av alla makter
omfattade tanken på en ny internationell rättsordning har ännu icke antagit
tillräckligt fasta former; frågan om ett nationernas förbund är ännu i
väsentliga hänseenden svävande. Så oklart och osäkert som världsläget ännu
alltjämt är, skulle det vara ansvarslöst av Sverige att, ensamt i Europa,
nu besluta sig för en fullständig avrustning av sitt militära förs vars väsen,
i all synnerhet som i de preliminära bestämmelserna rörande ett nationernas
förbund ingalunda uteslutes tanken på nationella försvarsanstalter utan
tvärtom talas om ett bibehållande av sådana, om ock reducerade efter vissa
principer, om vilka enighet icke vunnits. Att på en tidpunkt, då de internationella
politiska förhållandena äro i sådan grad otrygga, slå in på
väg motionären föreslagit, kan utskottet ingalunda tillråda.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 april 1919.
På utskottets vägnar:
OSKÄR NYLÄNDER.
Närvarande: Herrar Nyländer, Alkman, Welander, Ödlund, Öhngren, Johansson och Vindahl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.