Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillägg till 33 § i lagen om väghållning sbesvärets idgörande på landet.

1919-02-21 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1919:13, Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillägg till 33 § i lagen om väghållning sbesvärets idgörande på landet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ul.

L

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1919 kl. */, 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillägg till 33

§ i lagen om väghållning sbesvärets idgörande på landet.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 83, har herr Lindblad, Ernst hemställt, att riksdagen

ville för sin del besluta följande tillägg till § 33 i 1891 års lag om

väghållningsbesvärets utgörande på landet:

Där vägstyrelse finner behövligt, att hämtning av grus till de allmänna

vägarnas underhåll från upplåtet grustag skyddas genom särskilda bestämmelser,

må framställning härom göras hos Konungens befallningskavande, som

föreskriver de närmare villkor, varunder grushämtningen får ske. För förseelser

mot sådana lagligen tillkomna bestämmelser må vite från 10 till 100

kronor stadgas, och äger Konungens befallningshavande på anmälan från vägstyrelse

eller landsfiskal förbjuda den, som gjort sig skyldig till upprepade förseelser

härutinnan, att använda visst grustag och i stället hänvisa honom till

annat sådant.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, tilllåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

33 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet lyder:

»Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll utan

ersättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans anvisning.

Om hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner

stadgas särskilt.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll,

och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger häradsrätten,

då väghållningsskyldig eller vägstyrelsen därom instämmer talan

bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 10 sand. 8 käft. (Nr 13.) l

Utskottets

%

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall

utgivas.»

Motionären gör nu gällande, att bestämmelser saknas därom, huru de

inom vägdistrikten förefintliga grusgroparna skola skötas, samt att erfarenheten

visat, att dessa gropar vanvårdas, något som vägstyrelserna icke skulle

äga makt att hindra. Det vore därför nödvändigt, att tillsynen och skötseln

av grustagen gjordes mera effektiv.

I anledning av motionärens förmenande, att författningsbestämmelser i

ämnet skulle saknas, kan framhållas dels kungl. kungörelsen den 2 juni

1905 angående rättighet till hämtning av väglagningsämnen från kronans

jordbruksdomäner, dels ock stadgandet i 34 § väglagen, att det tillkommer

länsstyrelse att övervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför

erforderliga åtgärder. I den mån härutöver närmare bestämmelser erfordras

för avhjälpande av de angivna missförhållandena, torde därmed böra anstå

till prövningen av de förslag, som av vägkommissionen redan framlagts

eller framdeles kunna vara att förvänta, då frågan om väghållningen å landet

i hela dess vidd kommer under riksdagens behandling, och vill utskottet

framhålla, att enligt kommissionens förslag väghållningen i allmänhet skall

utbjudas på entreprenad. Ett genomförande av förslaget i denna del skulle

sålunda i viss grad lösa berörda svårigheter och torde därför så mycket

mera anledning förefinnas att avvakta framläggandet av det förslag, Kungl.

Maj:t kan komma att i anledning av den verkställda utredningen förelägga

riksdagen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1919.

På jordbruksutskottets vägnar:

EAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Holmquist, Hellström, greve Wachtmeister,

Barthelson, friherre Silfverschiöld, Nilsson, Öberg, Sjöblom, Johansson i Uppmälby, Lundström

och Sävström, Öhman, Magnusson, Ericson i Oberga.

Reservation

av herr Barthelson mot utskottets motivering.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.