Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av belöningar från dd allmännas sida i ökad utsträckning åt jordbruksarbetare, som under viss tid haft ständig sysselsättning inom jordbruket.

1919-02-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1919:8, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av belöningar från dd allmännas sida i ökad utsträckning åt jordbruksarbetare, som under viss tid haft ständig sysselsättning inom jordbruket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1919 kl. Va2 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående beredande av belöningar från dd allmännas

sida i ökad utsträckning åt jordbruksarbetare,

som under viss tid haft ständig sysselsättning inom

jordbruket.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 128, har herr Olsson i Berg in. fl. hemställt, att

riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, i vad mån och på vad sätt belöningar

från det allmännas sida åt jordbruksarbetare, som under viss tid haft

ständig sysselsättning inom jordbruket, i större utsträckning än som

nu sker bör komma till stånd, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vid 1918 års lagtima riksdag väckte undertecknad med instämmande

av ett 50-tal ledamöter av riksdagens andra kammare en

motion, nr 224, i vilken yrkades, att statsmakterna måtte, i syfte att i

någon mån lindra den alltmer kännbara bristen på arbetskraft vid

jordbruket, lämna penningpremier åt jordbruksarbetare, som varit

anställda hos samme husbonde eller vid samma gård under vissa år.

Motionen utmynnade i en hemställan om skrivelse till Kungl. Maj t

med begäran om utredning, om och på vilka villkor dylika premier

måtte kunna tilldelas tjänare, tjänarinnor, statare, dagkarlar och

torpare, som under vissa år haft ständig anställning i jordbrukets tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 10 saml. 4 käft. (Nr 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

1 sitt utlåtande över den ifrågavarande motionen uttalade jordbruksutskottet,

att det visserligen vore önskvärt, att åtgärder vidtoges

för att draga arbetare till jordbruket och att det även vore

möjligt, att den föreslagna åtgärden skulle fylla denna uppgift samt

förhindra jordbruksarbetarnas övergång till industrien. Icke desto

mindre avstyrkte utskottet motionen, som därefter också avslogs av

riksdagens båda kamrar. Då emellertid av vissa uttalanden att

döma betänkligheterna mot motionen avsågo mindre själva syftet

och idén med densamma än vissa detaljer i förslaget, så ha vi trott

oss våga förutsätta, att detta skulle i något ändrad utformning kunna

påräkna riksdagens bifall, vårföre vi tillåta oss att ånyo påkalla

uppmärksamhet för denna angelägenhet.

Såsom motiveringen till motionen vid fjolårets riksdag sökte

framhålla, äro orsakerna till den inom jordbruket rådande bristen

på arbetskraft framförallt av ekonomisk natur. Yare sig före kristiden

eller ännu mindre under densamma har det varit möjligt för

jordbruket att tävla med industrien om arbetskraften. Huru det i

detta avseende kommer att gestalta sig efter kristiden är visserligen

vanskligt att uttala sig om. Mycket synes dock tala för att städernas

och industriorternas lockelser på landsbygdens arbetare komma

att ökas i och med återgången till normala förhållanden. Genomförandet

av lagstadgad 8-timmars arbetsdag inom industrien kommer

givetvis också att för mången göra industriarbetet mera tilltalande

än arbetet inom jordbruket, där något liknande av helt

naturliga skäl icke kan ifrågakomma. Slutligen torde man böra

räkna med att vid världskrigets slut emigrationsfrågan åter blir

aktuell, i det att med all sannolikhet en stark efterfrågan på svensk

arbetskraft kommer att göra sig gällande i utlandet. Skola vi då

kunna bevara vårt unga folk, så måste vårt svenska näringsliv

göras konkurrenskraftigt. Risken att gå förlustig arbetskraften är

därvid givetvis större ju sämre lottad och svagare rustad en näringsgren

är att upptaga denna tävlan.

Detta spörsmål, om det svenska näringslivets ställning efter

kristiden, är av utomordentlig vikt och på samma gång utomordentligt

invecklat och svårlöst. Det förslag, som vi härmed i all anspråkslöshet

våga att ånyo underställa riksdagens prövning, avser

ingalunda en lösning av detta problem. Yi dela också fullständigt

den mening, som uttalades av jordbruksutskottet i dess utlåtande

över nämnda motion vid fjolårets riksdag, eller att frågan om jord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■Jordbruksutskottets utlåtande AV tf.

brukets arbetskraft löses riktigast genom att jordbruket göres så

ekonomiskt bärkraftigt, att det kan nöjaktigt betala sitt folk. Men

huru detta skall tillgå är i och för sig ett nog så svårlöst problem,

och intill dess att det har blivit löst torde det icke vara överflödigt

att söka sig fram efter andra vägar för att i möjligaste mån bevara

arbetskraften åt jordbruket.

Det är till detta mål, som denna framställning syftar.

Som skäl för sitt avstyrkande av motionen vid förra årets riksdag

anförde jordbruksutskottet i första hand ekonomiska betänkligheter.

För vinnande av det med motionen avsedda syftet skulle,

befarade utskottet, erfordras ett högst betydande årligt anslag. Men

dessutom skulle, menade utskottet, förmånen av den föreslagna anordningen

komma endast sådana jordbrukare till del, som hava

jordbruksarbetare i sin tjänst, under det att småbrukarna, som icke

sysselsätta några legda arbetare, icke skulle hava någon motsvarande

fördel av premieringen. Denna omständighet i förening med utsikten

av ökade premier för den jordbruksarbetare, som kvarstannar

i sin tjänst, syntes utskottet möjligen kunna medföra, att den strävan

att snarast möjligt förvärva eget jordbrak, som bör förefinnas

hos varje dugande jordbruksarbetare, minskas.

Dessa sistnämnda skäl för avslag förefalla onekligen ganska

långsökta. Större avseende förtjäna de ekonomiska betänkligheterna,

även om utskottet synes hava väsentligt överskattat de ekonomiska

konsekvenserna av förslagets genomförande. För att emellertid

ytterligare begränsa dessa låter det mycket väl tänka sig, att premierna

utgå endast vart femte år i stället för varje år, som i fjolårets

motion ifrågasattes. Det låter också tänka sig, att av premiebeloppet

endast hälften utbetalas direkt till den premieberättigade,

medan den andra hälften för hans räkning insättes i sparbank

eller annan penningförvaltande inrättning som grundplåt till ett

blivande eget hem att utbetalas efter exempelvis 20 års anställning

eller dessförinnan, om premietagaren önskar bilda eget hem. Genom

en sådan anordning avlägsnar man alldeles grunden för de farhågor,

som jordbruksutskottet hyste, att utsikten till ökade premier skulle

kunna motverka strävan att snarast förvärva eget jordbruk. I

stället skulle på denna väg denna strävan komma att verksamt uppmuntras

och befordras.

Avlider premietagare, för vilkens räkning insättning, enligt vad

ovan säges, skett i bank eller annat penningförvaltande verk, utan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

att hava lyftat sig tillkommande tillgodohavande, bör detta tillfalla

hans arvingar eller rättsinnehavare.

Den föreslagna anordningen synes slutligen böra bli av retroaktiv

verkan såtillvida, att avseende fästes jämväl vid den tid, som

tjänare eller arbetare varit i tjänst vid tidpunkten för det ifrågasatta

beslutets ikraftträdande.

Skulle mot förmodan betänkligheter kvarstå mot att även under

de delvis ändrade förutsättningar, som ovan angivits, genom direkta

förut bestämda penningpremier uppmuntra jordbruksarbetarna att

kvarstanna vid jordbruket, lär det, såsom av reservanter inom jordbruksutskottet

vid fjolårets riksdag erinrades, icke vara omöjligt att

finna andra medel, som kunna verka i detta syfte, t. ex. att genom

statsanslag åt hushållningssällskapen förmå dessa att i större utsträckning

än som nu sker utlämna belöningar till jordbrukets arbetare

för långvarig och trogen tjänst.»

Såsom i motionen erinrats väcktes av herr Olsson i Berg

vid föregående års lagtima riksdag en motion, nr 224, med samma

syfte som den nu förevarande. I sitt med anledning av förenämnda

motion avgivna utlåtande, nr 22, anförde utskottet följande:

»Förevarande motion avser att bereda jordbruket ökad möjlighet att konkurrera

med industrien om arbetskraft. För ändamålet har föreslagits, att staten, helst

varje år, skulle lämna penningbelöningar åt tjänare, tjänarinnor, statare, dagkarlar

och torpare, som oförvitligt tjänat 5 år hos samma husbonde eller vid en och samma

gård, och skulle dessa belöningar vart femte år kunna höjas. Ehuru till stöd för

motionen uppdragits en jämförelse emellan nuvarande abnorma pris å en del för

jordbruket erforderliga industriartiklar och de fastställda priserna å vissa jordbruksprodukter,

synes motionärens avsikt vara, att den föreslagna premieringen skall tillgripas

icke blott under nuvarande kristid utan även efter återinträde av normala

förhållanden. Motionäi en har icke uttalat sig angående storleken av de föreslagna

belöningarna, men synes avsikten vara, att dessa skola bestämmas till sådana belopp,

att jordbruksarbetarnes löneförmåner därigenom bliva till storleken jämförliga

med industriarbetares löner. För vinnande av det med motionen avsedda syftet

skulle sålunda med sannolikhet erfordras ett högst betydande ärligt anslag.

Det synes utskottet visserligen möjligt, att den föreslagna åtgärden skulle

draga arbetare till jordbruket samt förhindra jordbruksarbetarnas övergång till

industrien. De fördelar, som härigenom kunde beredas jordbruket, skulle emellertid

tydligen endast komma sådana jordbrukare till del, som hava jordbruksarbetare

i sin tjänst, samt i viss mån bliva beroende av antalet anställda arbetare, under

det att småbrukarna, som icke sysselsätta några legda arbetare utan driva sitt

jordbruk själva med tillhjälp av endast hustru och barn, icke skulle hava någon

motsvarande fördel av premieringen. Denna omständighet i förening med utsikten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

5

av ökade premier för den jordbruksarbetare, som lcvarstannar i sin tjänst, synes

utskottet möjligen kunna medföra, att den strävan att snarast möjligt förvärva eget

jordbruk, som bör förefinnas hos varje dugande jordbruksarbetare, minskas.

Utskottet anser det visserligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för att draga

arbetare till jordbruket. Det synes utskottet emellertid olämpligt att genom sådana

konstlade medel, som motionären föreslagit, söka nå detta syfte. Enligt utskottets

förmenande torde härför böra användas sådana medel, som sätta arbetsgivarna i

tillfälle att med lämpligt avvägda förmåner kvarhålla sina arbetare vid jordbruket

samt göra detta så ekonomiskt bärkraftigt, att det kan nöjaktigt betala sitt folk.»

Med anledning av vad utskottet år 1918 sålunda uttalade hava

motionärerna nu föreslagit i viss mån andra grunder för premieringen

än föregående år. Utskottet kan emellertid ej finna, att dessa

nya grunder upphäva de betänkligheter mot förslaget, som utskottet

förut uttalat. Eu inskränkning av premieringen till vart femte år

synes utskottet näppeligen komma att draga nämnvärt mindre kostnader

än en sådan för varje år, då premierna, för att hava avsedd

verkan, i det förra fallet torde behöva göras avsevärt större än i

det senare.

Utöver förut angivna skäl för premieringens genomförande hava

motionärerna nu anfört, att inom kort med sannolikhet en stark

efterfrågan på svensk arbetskraft komme att göra sig gällande från

utlandet samt att detta skulle medföra svårigheter, särskilt för jordbruket.

Enligt utskottets förmenande torde dock denna efterfrågan

bliva lika kännbar för industrien, särskilt med avseende å dess

mera kvalificerade arbetskraft, varför emigrationsfrågan lika väl

synes kunna åberopas såsom stöd för genomförande av premiering

i syfte att kvarhålla arbetskraften vid industrien.

Det alternativt framlagda förslaget att genom statsanslag till

hushållningssällskapen förmå dessa att i större utsträckning än nu

sker utlämna belöningar till jordbrukets arbetare för lång och trogen

tjänst, synes utskottet vara av alltför liten räckvidd för att kunna

i nämnvärd grad bidraga till lösning av den föreliggande frågan.

Ehuru utskottet alltjämt finner det vara ett önskemål, att

medel kunde utfinnas till avhjälpande av svårigheterna med avseende

å arbetskraften till jordbruket, kan utskottet likväl ej frångå

sin föregående år uttalade uppfattning, att detta ej bör ske med

konstlade medel utan med sådana, som sätta arbetsgivarna i tillfälle

att med lämpligt avvägda förmåner kvarhålla sina arbetare

vid jordbruket samt göra detta så ekonomiskt bärkraftigt, att det

kan nöjaktigt betala sitt folk,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1919.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: se nr 7.

Reservation

av herrar Larsson och Ericson i Oberga.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.