Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.

1919-04-15 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1919:21, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1919 kl. 6 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse i

vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars

1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Hellberg*), Bellinder, Mannheimer, Olof

Olsson, von Gei jer, von Mentzer, von Zweigbergk, greve Alexander Hamilton,

Gustaf Gustafsson, Hallén, Käf, Zander, Jansson i Edsbäcken*),

Leander, Hansson i Gärda, Norman, Persson i Tofta och Nilsson i Antnäs*).

®) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning har från båda kamrarna

hänvisats en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 121,

däri Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden den 21 februari 1919, föreslagit riksdagen

att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas

dels att § 2 mom. 6 och 7, § 3, § 5 mom. 2 och 3, §§ 1.6—18, § 25

samt § 40 mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 18 höft. (Nr 21.)

1378 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

§ 2.

6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsman, som

skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av

landstinget. Förslag till omförmälda indelning skall till landstinget avgivas

av Konungens befa 11 ningsliavande.

7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda

ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i

mom. 1—4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,

äge landstinget, på Konungens befallningshavandes förslag eller efter

inhämtande av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej

sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom. 9

andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsmän

nästa gång äger rum.

§ 3.

För varje valkrets utses tillika suppleanter.

Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru

många landstingsmän och suppleanter skola utses för varje valkrets.

§ 5.

2. a) Val av — — — — — — — — — — — på landet,

b) Valet förrättas — — — sin valkrets.

Åro i kommun flera valdistrikt, skall ordinarie kommunalstämma i

mars månad samma år som valet skall äga rum för varje valdistrikt

bland de valberättigade inom distriktet utse någon att såsom ordförande

vid distriktsstämma leda valet ävensom suppleant för honom. Till distriktsstämma

utfärdas kallelse av ordföranden för stämman i den ordning,

som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Om rösträtt — — — är stadgat;

c) Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller,

om ordinarie kommunalstämma i mars månad samma år som valet skall

äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster så beslutar, å annan dag i september månad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

3

Valet får--— noggrant angivas.

d) Ejmå — — — — — — — — — försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall — — — — — valförrättningen avslutad.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller, därest

magistraten så beslutar, närmast därförut infallande lördag.

Om stadsfullmäktige eller i stad, där sådana ej finnas, allmän rådstuga

å ordinarie sammankomst i maj månad samma år som valet skall

äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster så beslutar, må dock valet utsättas till annan dag i september

månad.

Val får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst liålles inom

staden, och skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

samt minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. I kungörelsen

skall tiden för valet noggrant angivas.

Om kallelse------------7 är föreskrivet

b) I stad — — — — — — — — — valförrättningen avslutad.

§ 16.

Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han icke

utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna i § 2

mom. 8 andra stycket och mom. 9 tredje stycket, fyra år, räknade från

och med den 1 januari året efter det, då valet skett.

Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss

åberopade bestämmelser i § 2 mom. 8 och 9, äga tjänstgöra från och

med den 1 januari året efter det, då valet skett, och till utgången av

tjänstgöringstiden för övriga landstingsmän och suppleanter.

Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i

vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket

och mom. 9 fjärde stycket.

§ 17.

Till lagtima möte sammanträder utan särskild kallelse landstinget i

länets residensstad varje år den första måndagen i september månad;

dock må, på därom av föregående landsting gjord framställning eller i

anseende till inträffade utomordentliga händelser, Konungens befallningshavande

kunna annan samlingsort utsätta.

Landshövding är — — — sagd är.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

§ 18.

Landstingets lagtima möte kan fortfara sex helgfria dagar. Skulle

likväl de i stadgad ordning till behandling upptagna ärenden vara av

den mängd och omfattning, att behandlingen av desamma icke hinner

avslutas inom denna tid, må landstinget kunna förlänga tiden för sin

sammanvaro med ytterligare högst fyra helgfria dagar.

§ 25.

Kungl. Maj:t utser varje år för nästföljande år bland landstingets

ordinarie ledamöter en ordförande.

Konungens befallningshavande — — — ordförande förordnad.

§ 40.

1. För att såsom landstingets beslut gälla, skall i följande ämnen

erfordras, att två tredjedelar av de avgivna rösterna om beslutet sig

förenat:

a) beslut, att av tingslag skall bildas valkrets med mindre folkmängd

än 20,000; eller att stadsvalkrets med mindre folkmängd än 10,000 skall

bildas i fall, då sådant ej är en ovillkorlig följd av vad i § 2 mom. 3

är stadgat;

b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget

taga inträde eller medgivande, varom i § 32 sägs;

c) påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

d) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;
f)

upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än fem år,

eller ingående av borgen;

g) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet;

h) förlängning av landstings lagtima möte utöver sex helgfria

dagar; och

i) uppskov till nästa landsting av väckta frågor.

dels ock att § 2 mom. 5 i förordningen om landsting ävensom andra

och tredje punkterna i näst sista stycket i övergångsbestämmelserna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

5

till lagen den 23 december 1918 om ändrad lydelse i vissa delar av

samma förordning skola upphöra att gälla.

Vad i §§ 18 och 40 i denna lag stadgas skall gälla från och med

den 1 september 1919. Bestämmelserna i lagen i övrigt träda i kraft

den 1 januari 1922.

Tjänstgöringstiden för de landstingsmän och suppleanter, som jämlikt

övergångsbestämmelserna till lagen den 23 december 1918 om ändrad

lydelse i vissa delar av förordningen om landsting blivit valda för tiden

till och med den 31 augusti 1922, skall fortfara till utgången av sistnämnda

år, där ej enligt särskilt stadgande tjänstgöringstiden för dem

upphör tidigare.

För lagtima landstinget år 1922 skall bland tingets ordinarie ledamöter

av Kungl. Maj:t utses en ordförande, vilkens befattning skall

fortfara till utgången av samma år.

Till stöd för detta förslag har chefen för civildepartementet, efter Departegemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet, enligt det vid

propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet, anfört följande:

»Bland de frågor om ändringar i landstingsförordningen, som under

fjolåret voro föremål för riksdagsbehandling, hava tvenne förblivit olösta.

Den ena, som tillika berör det från 1917 års riksdag vilande grundlagsförslaget

om fyraårig mandatstid för andra kammarens ledamöter, avser

avskaffandet av den s. k. successiva förnyelsen av landstingen och i

samband därmed införandet av en för hela landet gemensam valdag på

hösten, alternerande för valen till andra kammaren och landstingen.

Den andra avser en utsträckning av tiden för lagtima landstings sammanvaro.

I. Införande av en gemensam valdag på hösten, alternerande för valen

till andra kammaren och landstingsmannavalen.

I en till 1918 års lagtima riksdag avlåten proposition (nr 261) fram- Proposition

lade Kungl. Maj:t förslag om att den successiva förnyelsen av såväl Tots^rs

landsting som stads-, kommunal- och municipalfullmäktige skulle upp- lagtima rikshöra.

I anslutning till denna proposition väcktes inom första kammaren rifsdagsskrimotioner

(nr 162 och 163, av herr Hellberg samt nr 169 och 170 av veiser nr 454

herr von Mentzer), som bland annat avsågo att förlägga landstings- och 456''

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

mannavalen och valen till riksdagens andra kammare till en gemensam

valdag på hösten. Såsom av riksdagen anmälts i dess skrivelse den 19

juni 1918 (nr 454), vunno varken de uti förevarande proposition eller i

motionerna framlagda förslag bifall av någondera kammaren, utan riksdagen

anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning av frågan

om införande av en för hela landet gemensam valdag på hösten, alternerande

för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, vilken

utredning borde omfatta jämväl frågan om lämpligheten av den gemensamma

valdagens fastställande till en arbetsfri söckendag, samt att till

nästa riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med hänsyn till det sammanhang, som förefinnes mellan ovan berörda

fråga och vid 1917 års riksdag såsom vilande antagna förslag till

grundlagsändring, gående ut på införande av en fyraårig mandatstid

för andra kammarens ledamöter, beslöt vidare 1918 års lagtima riksdag,

att till nästkommande lagtima riksdag uppskjuta behandlingen av ifrågavarande

grundlagsförslag, vilket till Kungl. Maj:t anmäldes i riksdagsskrivelse

nr 456.

Rörande hithörande frågors tidigare riksdagsbehandling samt den

närmare innebörden av de i sagda proposition framlagda förslag ävensom

motiven för desamma torde det vara tillfyllest att hänvisa till propositionen

ifråga och till densamma fogat utdrag av protokollet över civilärenden

den 12 april 1918.

Till stöd för ovan omnämnda motioner nr 162 och 163 i första

kammaren anförde motionären bland annat följande:

Den reda i valförhållandena, som med det i propositionen nr 261 framlagda

förslaget och grundlagsändringsförslaget om andra-kammarperiodens förlängning

avsåges, skulle bliva ännu fullständigare, om åtminstone de två stora valen, riksdags-

och landstingsmannavalen, förlädes till samma tid på året och helst till en

bestämd dag. Bleve det en gång för alla fastställt, att dessa båda val skulle

infalla på den dagen växelvis t. ex. alla jämna år, så att den ordningen inginge

i folkmedvetandet och folkvanan, komme därmed i våra valförhållanden att inträda

en regelmässighet och stadga, som säkerligen skulle bidraga till den önskvärda

ökning i de röstandes antal, som i vårt vidsträckta och glest befolkade

land borde främjas så mycket som möjligt på annat sätt, då det av olika, icke

minst av praktiska skäl, ej funnits tillrådligt att införa röstplikt.

Förhållandet att landstingsmannavalen förrättades under tid, då riksdagen

vore samlad, medförde enligt motionärens mening uppenbara olägenheter. Yid

de möten, som för sagda val anordnades, begärdes i stor utsträckning föredrag

av riksdagsmän. Erfarenheten hade visat, att under veckorna närmast före landstingsmannavalen

ett mycket stort antal folkrepresentanter vore borta från utskottens

och kamrarnas sammanträden. Denna påföljd av landstingsmannavalens förläggning

till våren vore påtaglig. Och skulle riksdagsmännen allmänt vägra sin

medverkan till sagda val, så bleve även den påföljden menlig, då valmännen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 21.

7

därigenom måste umbära den ledning de önskade. En förflyttning av landstingsmannavalen

till en annan årstid vore redan av dessa ganska viktiga skäl

önsklig.

Under framhållande av att den tid på året, under vilken riksdagsmannavalen

sedan ett tjugutal år varit förlagda, under alla synpunkter vore synnerligen

lämplig valtid, samt att det vore ett allmänt omfattat önskemål att få dessa

val förlagda till en bestämd dag, föreslog motionären, att jämväl landstingsmannavalen

skulle förläggas till sagda årstid och att genom lag skulle bestämmas

en viss dag i slutet av september månad såsom gemensam valdag för de båda

valen i fråga. Att förlägga valen till början av september vore olämpligt, enär

i så fall vari fjärde år landstingssammanträden skulle komma att hållas omedelbart

efter sedan nyval av tingens ledamöter ägt rum. För att förhindra att valen

komme i kontakt med landstingssammanträdena borde dessa enligt motionärens

mening begynna så tidigt, exempelvis andra måndagen i september, att ledamöterna

hunne åtskiljas i god tid före valen.

I valet mellan en arbetsfri vardag och en söndag gav motionären företräde

åt söndagen, enär enligt hans mening ingen trygghet funnes för att en vardag,

upphöjd till valdag, överallt skulle bliva fridag. Av anförda skäl borde sista söndagen

i september fastställas såsom valdag för såväl valen till andra kammaren

som landstingsmannavalen.

I motionen pekades även på vissa invändningar, som kunde göras mot den

sålunda föreslagna valdagen. En olägenhet vore, att landstingen vart annat år

komme att sammanträda under valkampanjen, men denna olägenhet vore obetydlig

i jämförelse med den nuvarande, att landstingsvalstriderna liksom själva

valen infölle under riksdagstiden. En annan invändning, som kunde göras mot

förslaget, vore, att vid detsammas tillämpning landstingsmannavalen komme att

ske efter ett hälft år äldre röstlängd än nu, men då detta icke inverkade på de

under året inflyttades rösträtt, syntes en sådan invändning sakna betydelse. Detsamma

kunde även sägas om det förhållandet, att de på hösten valda landstingsmannen

icke finge inträda i funktion förrän nära ett år efter det de blivit valda.

Landstingsmännens mandatstid, vilken nu räknades från den 1 september, borde

vid den ifrågasatta förändringen av valtiden enligt motionärens mening räknas

från den 1 januari året efter valet.

Erågan om stads- och kommunalfullmäktigvalens sammanföring med landstingsmannavalen

borde lämnas utanför den större fråga, det här gällde. Det

torde möjligen vara ändamålsenligt, att de förrättades i ett visst sammanhang

med landstingsvalen, men det finge anses uteslutet, att de skulle kunna förrättas

på samma dag som dessa. Endast för de större städer, vilkas stadsfullmäktige

utsåge ledamöter i första kammaren, vore en sådan samtidighet möjlig.

I de andra motionerna i föreliggande fråga (nr 169 och 170 i

första kammaren) gjordes samma yrkanden som i de ovan anförda endast

med den skillnaden, att såsom gemensam valdag föreslogs den sista

lördagen i september, som eventuellt borde vara arbetsfri.

Konstitutionsutskottet, som hade att behandla förevarande proposition

och motioner, förordade i sitt utlåtande nr 21 Kungl. Maj:ts proposition,

i vad densamma anginge ett upphävande av den successiva förnyelsen

av landstingen, men hemställde tillika, med godtagande i huvud
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Inkomna

yttranden.

sak av de i herr Hellbergs motion framställda förslag, att riksdagen måtte

besluta vissa andra ändringar i landstingsförordningen, gående ut på att

landstingsmannavalen skulle förläggas till en söndag i september, dock

ej den sista utan den första, samt att såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling antaga ett förslag till ändring i riksdagsordningen, enligt

vilket val till riksdagsmän i andra kammaren skulle verkställas första

söndagen i september. Landstingsmannaval i stad skulle, därest magistraten

så beslutade, förrättas å den närmast före den allmänna valdagen

infallande lördag. Beträffande såväl andrakammarvalen som landstingsmannavalen

borde Kungl. Maj:t, där synnerliga skäl därtill förelåge,

äga förordna, att val för viss valkrets verkställdes å annan dag under

september månad, och beträffande valen till andra kammaren borde

Konungens befallningshavande äga att utsätta val i stad att äga rum å

lördagen närmast före den allmänna valdagen.

Utskottet hemställde vidare, att Kungl. Maj:ts proposition, i vad

den rörde avskaffande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal-

och stadsfullmäktige, icke måtte vinna riksdagens bifall, samt att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående

införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag

på söckendag.

Såsom skäl för sitt förslag att förlägga valdagen till slutet och icke

till början av september framhöll utskottet, att hittillsvarande praxis

ifråga om utsättande av valdag för valen till andra kammaren ådagalade,

att början av september månad ansetts lämpligare för dylika val.

Mot utskottets utlåtande i berörda punkter framfördes flera reservationer,

av vilka en gick ut på att valdagen bort bestämmas till en

lördag och en annan; att sista söndagen i september bort föreslås till

valdag.

Emellertid vunno, såsom ovan nämnts, varken utskottets, Kungl.

Maj:ts eller motionärernas förslag riksdagens bifall, utan riksdagsskrivelsen

gick allenast ut på en anhållan om utredning av frågan om gemensam

valdag på hösten, alternerande för valen till andra kammaren och

landstingsmannavalen, ävensom i samband därmed av frågan om lämpligheten

av den gemensamma valdagens fastställande till en arbetsfri

söckendag.

Med anledning av denna riksdagsskrivelse hava yttranden infordrats

från dem, som närmast beröras av densamma, nämligen landstingen, samt

från länsstyrelserna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

9

Bland de sålunda hörda korporationerna och myndigheterna hava

visserligen meningarna om införandet av en gemensam valdag varit delade,

men bland såväl landsting som länsstyrelser förefinnes dock en avgjord

majoritet för den gemensamma valdagen. 14 landsting och 16

länsstyrelser hava sålunda uttalat sig för införandet av en sådan valdag.

Från 9 landsting, nämligen de i Kronobergs, Kalmar norra, Kalmar

södra, Gottlands, Malmöhus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands

■och Norrbottens län, samt 7 länsstyrelser, nämligen de i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Kalmar, Malmöhus, Örebro och Norrbottens län,

hava inkommit mer eller mindre bestämt avstyrkande utlåtande. Bland

dem, som sålunda avstyrka förslaget om införande av en gemensam valdag,

alternerande för valen till andra kammaren och landstingen, förorda

emellertid ett flertal, att förstnämnda val över hela riket utsättas till en

och samma dag.

Uppsala läns landsting påyrkar utredning av frågan, och Kopparbergs

läns landsting finner icke anledning att avgiva något yttrande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län väger fördelar och nackdelar av förslaget

mot varandra utan att intaga någon bestämd ståndpunkt till detsamma.

De skäl, som i de inkomna yttrandena framförts för och emot förslaget,

äro i allmänhet desamma, som framkommit i den kungliga propositionen

och motionerna vid fjolårets lagtima riksdag samt vid frågans

fortsatta riksdagsbehandling, och ofta hava vederbörande nöjt sig med

att enbart hänvisa till där framförda skäl.

Detta gäller synnerligast de yttranden, i vilka förslaget om gemensam

valdag förordas.

De fördelar av en gemensam valdag på hösten, som därvid i första hand

framhållas, äro sålunda den regelmässighet och stadga i valförhållandena, som

härigenom skulle vinnas, och som kunde medföra ett ökat deltagande, i valen.

Genom införande av en sådan valdag skulle, framhålles det, även undvikas den

nu rådande olägenheten, att landstingsmannavalen, vilka numera fått en starkt

politisk karaktär, förrättas under pågående riksdag.

Ur yttranden i denna riktning må anföras, hurusom länsstyrelsen i Hallands

län finner det vara lämpligt och önskvärt, såväl att valen förrättas på en dag för

landet i sin helhet, så att man undviker, att den oro, som politiska val så lätt

medföra, fortfar längre än nödigt är, som ock, att denna valdag bleve en gång

för alla i lag bestämd. »Då så bör ske», heter det i sagda yttrande, »lärer av i

ärendet redan anförda skäl hösten vara den lämpligaste årstiden för den gemensamma

valdagen».

De i de inkomna yttrandena framförda avstyrkandena av förslaget

om gemensam valdag hava i viss utsträckning sin grund i vederbörandes

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 18 höft. (Nr 21.) 1378 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

motstånd mot ett avskaffande av den successiva förnyelsen av landstingen.

Så förklara sig landstingen i Kalmar läns södra, Gottlands och Västernorrlands

län ävensom länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län icke övertygade

om lämpligheten av att hela antalet landstingsmän skulle utses på en gång förfyra

års tid.

Länsstyrelsen i Uppsala län motsätter sig även av andra skäl förslaget om

införandet av en gemensam valdag på hösten. »Redan inom ett så begränsat

område som ett län har det visat sig svårt och stundom omöjligt», heter det i

sagda yttrande, »att vid ett bestämt tillfälle finna en lämplig gemensam valdag.

Den lagbestämda valdagen skulle passa icke blott för landets skilda delar, utan

även för de ar från ar i vissa avseenden växlande förhållandena.» Det syntes

också vara svart att föreslå någon lämplig dag under hösten. Den jämförelsevis

rimligaste tiden torde vara början av oktober månad, varemot dock bland

annat mötte den betänkligheten, att väl lång tid komme att förflyta mellan landstingsmannaval

och lagtima landsting, medan mot sådant val i början av september

mötte det motsatta hindret, såframt ej landstingssammanträdena förlädes till

augusti månad.

Den i detta yttrande framhållna alltför långa tiden mellan valet och lagtima

landsting eller att valen och landstingssammanträdena skulle komma i kontakt

med varandra, äro för övrigt förhållanden, som i så gott som samtliga avslagsyrkanden

åberopas såsom hinder för den gemensamma valdagen. En annan

olägenhet med den gemensamma valdagen, som i ett flertal yttranden framhålles,

är den, att landstingssammanträdenas förläggande till hösten skulle medföra, att

för dessa val måste användas röstlängder, som upprättats nära nog ett helt år

före valet.

Norrbottens läns landsting fogar till sitt avslagsyrkande en motivering, som

i sig innefattar så gott som samtliga de invändningar, som framförts mot förslaget,

och dessutom en del nya synpunkter. Yttrandet innehåller i huvudsak följande:

Innan frågan om lämpligheten av införandet av en gemensam valdag på

hösten kunde bestämmas, borde avgöras, huruvida tiden för landstingets sammanträde

kunde utsättas å annan årstid än den, som nu vore föreskriven, och

hade landstinget därvid funnit, att landstingen varken kunde sättas senare på

grund av beskattningssvårigheter eller tidigare på grund av dels olämpligheten

för å landet boende att under sommaren avbryta sina arbeten och dels möjligheten

för vederbörande myndigheter att efter riksdagens avslutande hinna bereda

de ärenden, som på grund av riksdagsbeslut m. m. borde komma till landstingets

hörande eller avgörande. Landstinget ansåge obetingat den nuvarande tiden för

landstingens sammankallande vara den lämpligaste. Men, om landstingen således

borde sammanträda på hösten, ansåge landstinget det icke vara lämpligt att sätta

valen till desa,mma på hösten gemensamt med valen till andra kammaren av skål,

som anförts till statsrådsprotokollet av den 12 april 1918, utan måste dessa äga

rum ett åy tidigare, varigenom dels tidrymden av ett år vore för lång mellan

valet och tjänstgöringen, enär under denna period mycket kunde inträffa inverkande

pa både de valde personligen och tinget i allmänhet, dels röstlängderna

för ett ar tidigare måste läggas till grund för valen, varigenom röstberättigade,

som redan två år före pågående landsting avflyttat från orten, kunde inverka på

tingets sammansättning, men icke de, som i två år bott inom distriktet, dels

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

11

landstingets sammansättning faktiskt bleve två år föråldrad mot den politiska

ställningen vid tiden för tingets hållande, dels under pågående landsting kunde

sitta landstingsman, som icke vore omvald till nästkommande ting och därigenom

icke längre hava samma intresse för förhandlingarna, samt slutligen dels levnadsåldern

för att kunna väljas, höjdes med ytterligare ett år, om, såsom regeringsrätten

prejudicera!, de valbara skulle vara lagligen kvalificerade vid valtillfället i

stället för vid tiden för mandatets inträdande.

Det syntes landstinget i övrigt som om det åtminstone ur landsbefolkningens

synpunkt sett icke voro fördelaktigt att flytta valdagen från mars till

september.

I de infordrade yttrandena skulle även angivas den dag, som lämpligen

borde bestämmas för valens hållande. Av de 30 korporationer

■och myndigheter, som förordat införandet av en gemensam valdag, hava

19, nämligen 6 landsting och 13 länsstyrelser ansett lämpligast, att

denna valdag förlädes till slutet av september, medan i 6 uttalanden,

av vilka 4 från landstingen och 2 från länsstyrelserna, förordats början

av sagda månad. Västmanlands läns landsting föreslår valdagens förläggande

till september månad utan närmare angivande av tidpunkten. Jönköpings

läns landsting föreslår andra lördagen i oktober såsom valdag,

Hallands läns landsting första söndagen i november och Västerbottens läns

landsting första söndagen i juli eller andra söndagen i oktober. Länsstyrel

sen i Hallands län förordar någon söndag i november senare än den första.

De framförda motiven för valdagens förläggande till slutet eller

början av september innehålla i stort sett inga synpunkter utöver dem,

som redan framkommit vid frågans riksdagsbehandling. Ur motiveringen

i de yttranden, som förordat den gemensamma valdagens förläggande

till annan tidpunkt, må anföras följande utdrag.

Jönköpings läns landsting: »Vad åter denna tidpunkt beträffar, torde valen lämpligast

böra förrättas å andra lördagen under oktober månad, vilken tidpunkt

med hänsyn därtill, att den brådaste tiden för skördearbetet här i länet då

torde vara överstånden, synes för jordbrukarna vara lämplig.»

Ungefär samma skäl framför Hallands läns landsting för valens förläggande

till första söndagen i november, och borde enligt detta landstings förmenande

den under året upprättade röstlängden av kommunalstämman fastställas så tidigt,

att den kunde användas vid landstingsmannavalet.

I anslutning till detta landstingets yttrande framhåller länsstyrelsen i Hallands

län att, när valen skola förrättas så sent som under hösten, så vore det synnerligen

önskvärt, att den röstlängd, som för landstingsmannavalen användes, bleve

byggd på de förhållanden, som under det löpande året förelåge. Enligt nu

gällande bestämmelser skulle kommuns röstlängd fastställas i december, och för

att det nu framhållna önskemålet skulle kunna nås, maste berörda fastställelse,

för så vitt valet skall förrättas å första söndagen i november, äga rum redan i

slutet av oktober. I det av vederbörande kommitté avgivna förslaget till kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

nmnala nybildningar föresloges, att justeringen av röstlängden för en kommun,

som skall bildas från och med påföljande år, skall ske tidigare än som för närvarande

är för kommuner i allmänhet stadgat, och det borde icke vara omöjligt

att låta ett dylikt stadgande bliva gällande för alla kommuner. Huruvida justeringen

av röstlängden kunde ske så tidigt som redan i oktober, syntes tvivelaktigt,,

men torde hinder icke möta att uppskjuta den gemensamma valdagen till någon

senare söndag i november. Skulle man emellertid hava en gemensam valdag

för såväl riksdagsmannaval som landstingsmannaval, finge man dock icke uppskjuta

tiden så länge, att icke klagan över förstnämnda val och nyval kunde äga

rum, innan påföljande års riksdag sammanträdde.

Västerbottens läns landsting anser varken början eller slutet av september

vara lämplig valtid. Då de landsting, som valt tredje måndagen i september för

sammanträdets början, vissa år komme att sammanträda så sent som den 21 i

samma månad, bleve det åtminstone i Norr- och Västerbotten med dess långa

avstånd och dåliga kommunikationer för de flesta av landstingens ledamöter icke

möjligt, även om landstingen avslutade sina sessioner inom sex dagar, att ens

hinna hem till valet, långt mindre då att deltaga i det valarbete, som plägade

föregå val av ifrågakomna slag. Första söndagen i september vore, med hänsyn.

till ortsförhållandena — särskilt den omständigheten att under somliga år det

viktigaste och mest brådskande skördearbetet vid den tiden som bäst påginge —

olämplig även på den grund, att landstingsmän, som icke vid valet fått sina mandat

förnyade, likväl komme att deltaga i beslut, som fattats av det landsting, som

sammanträdde efter valet, ett förhållande, som icke torde vara ägnat att lända

landstingsarbetet till fromma.

Ur alla synpunkter lämpligare syntes det landstinget vara, att första söndagem

i juli månad bestämdes till gemensam valdag. Mot denna dag kunde icke, vare

sig från jordbrukare- eller annat håll, några berättigade invändningar göras.

Skulle ock vissa år höskörden i mellersta och södra Sverige då hava tagit sin

början, vore likväl förhållandena i dessa landsändar så mycket gynnsammare för

väljarna än i större delen av Norrland, att något avbräck i skördearbetet genom

valet icke kunde vara att befara, i synnerhet om det avhölles på en söndag.

Lättare kommunikationer, kortare avstånd m. m. möjliggjorde valets hållande

med mindre tidspillan och anhopning av väljare än vad här i länet oftast vore

förhållandet. Om emellertid, av någon för landstinget okänd anledning, den av

landstinget sålunda föreslagna valdagen skulle anses icke lämplig, hölle landstinget

före, att en för hela landet lämplig valdag vore den andra söndagen i

oktober.

Frågan huruvida valen lämpligen borde förläggas till en söndag eller

till en arbetsfri söckendag har besvarats så, att av de korporationer och

myndigheter, som uttalat sig för en gemensam valdag, 11 landsting

och 12 länsstyrelser förorda söndagen såsom valdag, medan 3 landsting

och 4 länsstyrelser förorda valens förläggande till en söckendag, som i

större eller mindre utsträckning borde vara arbetsfri. Med ett enda

undantag torde man därvid avse en lördag.

Även de, som motsatt sig förslaget om en för andrakammarvalen

och landstingsmannavalen gemensam valdag, hava i viss omfattning till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

13

besvarande upptagit föreliggande spörsmål, och därvid hava 3 landsting

och 2 länsstyrelser givit företräde åt söndagen eller annan helgdag

såsom valdag samt 1 landsting och 3 länsstyrelser åt en vardag. Eu

del av dem, som förordat söndagen såsom valdag, hava framhållit

nödvändigheten eller lämpligheten av att för de av konstitutionsutskottet

berörda fall, då valet borde få äga rum å annan dag, undantagsbestämmelser

torde erfordras. I första hand synes man härvid avse valen i

städerna.

De i yttrandena framförda motiven för och emot söndagen såsom

valdag" innehålla intet utöver vad som framförts vid frågans riksdagsbehandling.

Så framhåller t. ex. Stockholms läns landsting, hurusom det under de senare

åren alltmer blivit praxis att utsätta andrakammarvalen till en söndag, och jämväl

landstingsmannavalen förrättades på helgdag, utan att klagomål över denna

praxis försports. Det torde ej heller kunna förnekas, att med avseende å möjligheten

för valmännen att deltaga i valet söndagen såsom valdag erbjöde företräde

framför en vardag. Även om lämplig sådan dag skulle kunna för valet göras

arbetsfri, torde dock icke densamma kunna erbjuda samma trygghet eller möjlighet

för valmännen att erhålla erforderlig ledighet för närvaro vid valen som söndagen.

I motsats härtill framhåller bland andra länsstyrelsen i Gottlands län, att en

bestämmelse om valens förläggande till en söndag säkerligen inom vida kretsar

av landet skulle ur religiös synpunkt väcka anstöt. Dagens karaktär av vilodag

skulle ock därigenom förryckas.

Beträffande de konsekvenser, som införandet av en gemensam valdag

på hösten kunde medföra, framhålles ofta nog i de yttranden, där valens

förläggande till slutet av september månad förordas, att en sådan förändring

nödvändiggjorde ett framflyttande av landstingssammanträdena till

den första eller den andra måndagen i september. I denna riktning

uttala sig sålunda 4 landsting och 9 länsstyrelser. I ett par andra utlåtanden

uttalas däremot önskvärdheten av att ingen ändring göres beträffande

tidpunkten för landstingens sammanträdande.

Att landstingsmannavalens förläggande till hösten borde medföra,

att landstingsmännens mandatstid räknas från början av kalenderåret

efter det, då valet skett, framhålles från 11 landsting och 13 länsstyrelser.

Emellertid påpekas dels från Göteborgs och Bohus läns landsting,

dels från länsstyrelsen i Blekinge län, att en dylik omläggning av

landstingsmännens mandatstid skulle stöta på vissa hinder på grund av

gällande bestämmelser angående förvaltningsutskottet och dess funktionstid.

I yttrandet från Göteborgs och Bohus läns landsting heter det sålunda bland

annat: »Av större betydelse äro svårigheterna med avseende å fastställande av

tiden för landstingsmannauppdraget. Det har ifrågasatts, att valet skulle avse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Departe

ments
chefen.

fyra år från den 1 januari året efter det, då valet ägt rum. Det kan ifrågasättas,

huruvida detta är lämpligt med hänsyn till bestämmelserna i 31 § landstingsförordningen

om utseende av förvaltningsutskott för tiden till nästa lagtima

sammankomst. Ty de år nyval komma att äga rum, skulle de avgående landstingsmännen

å sitt sista sammanträde få utse förvaltningsutskott för tid, som

infaller efter det deras mandat utgått, vid vilket förhållande valet ju kunde falla

på personer, som icke bleve återvalda, och som sålunda skulle stå utanför landstinget

under större delen av sin tjänstgöringstid i förvaltningsutskottet.»

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar sig i denna punkt sålunda: »Om valen

förläggas till september eller ännu senare, torde härav bliva en oundviklig följd,

att tiden för landstingsmandatens början måste framflyttas ett helt år. Med

hänsyn bland annat till bestämmelserna om förvaltningsutskott, vars ledamöter

utses för tiden intill nästa lagtima sammankomst, torde det nämligen icke låta

sig göra att bestämma mandatets början till annan tid än den 1 september,

d. v. s. omedelbart före de lagtima landstingssessionerna. Olämpligheten av att

så lång tid kommer att förflyta mellan valen och mandatstidens början synes

länsstyrelsen ligga i öppen dag. För att de under ett visst år valda landstingsmännen

skola kunna träda i funktion samma år, torde å andra sidan valen icke

utan genomgripande förändringar i avseende å besvärsproceduren kunna sättas

nämnvärt senare än vad som för närvarande gäller.»

Aven om meningarna i föreliggande fråga, såsom de tagit sig uttryck

i de inkomna yttrandena, icke äro eniga, synes mig dock med

tydlighet framgå, att en avgjord majoritet av rikets landsting och länsstyrelser

äro för införandet av en för hela landet gemensam valdag på

hösten, alternerande för valen till andra kammaren och landstingamanna

valen, att de flesta därvid förordat denna valdags utsättande till en söndag

i slutet av september månad, samt att vid införandet av en sådan

valdag enligt mångas mening landstingssammanträdena böra begynna

redan den första eller den andra måndagen i september och landstingsmännens

mandatstid räknas från början av året närmast efter valet.

Under sådana förhållanden och då nu tvenne lagtima riksdagar efter

varandra gjort framställning om utredning angående valens sammanförande,

har jag icke tvekat att upptaga hithörande spörsmål till förnyad

prövning och därvid tillse, huruvida en reform i den av riksdagen

antydda riktningen är möjlig.

I enlighet med den av konstitutionsutskottet uttalade och av riksdagen

gillade meningen har jag därvid lämnat frågan om kommunal-,

municipal- och stadsfullmäktigval helt åsido och till behandling upptagit

allenast spörsmålet om en för andrakammarvalen och landstingsmannavalen

gemensam valdag.

Förutsättningen för en sådan valdag är tydligen i första hand dels

införande av en fyraårig mandatstid för andra kammarens ledamöter,

dels avskaffande av den successiva förnyelsen av landstingen. Om be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

15

hovet av dessa åtgärder råder i stort sett enighet. Genom de förändringar

i kommunallagarna, som nyligen kommit till stånd, har detta

behov gjort sig än mera gällande. Jag avser därvid närmast den lagändring,

varigenom antalet kommunala val i hög grad ökats, i det att

landskommuner, som hava att välja kommunalfullmäktige, från att förut

hava utgjort ett antal av 33 med eu sammanlagd folkmängd av omkring

150,000, numera uppgår till ett antal av omkring 880 med en folkmängd

av omkring 3,000,000. Bestämmelsen om att proportionellt valsätt, om så

begäres av visst antal kommunmedlemmar å stämman, skall tillämpas vid

val av kommunalnämnd, kyrkoråd och skolråd samt för särskild beredning

tillsatta kommittéer, kommer vidare att i kommuner utan fullmäktigsystem

ytterligare öka valarbetet. Faran för att genom den valkoncentrering,

som den successiva förnyelsen av landsting åsyftar, valmännen

allt för sällan skulle få deltaga i det politiska och kommunala

livet, och att därmed intresset för allmänna angelägenheter skulle slappna,

kan under sådana förhållanden knappast sägas vidare förefinnas. Genom

den föreslagna reformen skulle, såsom framhållits, antalet i stort sett

politiska val under en tidsperiod av tolv år reduceras från tio, därav fyra

andra kammar- och sex landstingsmannaval, till sex, tre av vartdera

slaget, vilket givetvis innebär en väsentlig fördel.

Frågan om förläggande av landstingsmannavalen och andrakammarvalen

till en och samma tidpunkt upptogs icke i fjolårets proposition närmast

av den anledningen, att det ansågs vara förenat med vissa praktiska

svårigheter att då framlägga förslag i ärendet. Men även härutinnan

hava ändringarna i kommunallagarna delvis bragt frågan i ett annat

läge och givit anledning till en förnyad prövning av densamma. I mitt

yttrande till det statsrådsprotokoll, som fanns bilagt sistnämnda proposition,

framhöll jag bland annat, att ett sammanförande av de politiska

och kommunala valen till en gemensam valdag under dåvarande förhållanden

knappast läte sig göra, men att förhållandena skulle ställa sig

något annorlunda, om en bestämd valdag för de politiska valen komme

till stånd samt rösträtten i kommunerna bleve mindre skiljaktig än för

det dåvarande från den politiska. Sista söndagen i september eller

första söndagen i oktober kunde då lämpligen bliva valdag, vald annat

år för de politiska valen och vart annat år för stadsfullmäktig- och

landstingsmannavalen. Detta vore enligt min mening det mål, vartill

man borde sträva i förevarande hänseende.

Genom de av urtima riksdagen antagna och av Kungl. Maj:t godkända

ändringarna i kommunallagarna har bland annat just åstadkommits,

att rösträtten i kommunerna blivit mindre skiljaktig än förr från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

den politiska, och genom de förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen, vilka komma att underställas innevarande riksdag,

och vilka i enlighet med de av urtima riksdagen gjorda uttalanden

kunna förväntas bliva av riksdagen antagna, komma grunderna för den

politiska och kommunala rösträtten att än närmare överensstämma. Den

kommunala röstlängdens upprättande har numera uppdragits åt samma

myndigheter, som hava att upprätta den politiska röstlängden, och de båda

längderna komma att utskrivas och justeras i ett sammanhang samt

föreligga färdiga till granskning och justering vid samma tidpunkt,

d. v. s. före den 25 juni. Enligt förut gällande bestämmelser däremot

kunde den kommunala röstlängden tillämpas först i slutet av november

månad, vadan landstingsmannavalens förläggande till hösten skulle medföra,

att vid desamma måste användas eu nära nog ett år gammal röstlängd,

en olägenhet, som enligt mitt förmenande i själva verket vore

så stor, att ensamt den hade utgjort tillräckligt hinder för en gemensam

valdag på hösten. Nu kommer ett motsatt förhållande att äga rum.

Ett bibehållande av landstingsmannavalen under mars månad skulle medföra,

att vid sagda val en föråldrad röstlängd måste användas, varemot,

om valen förlädes till september, den under sommaren färdiga längden

komme till användning. Härmed föreligger ett synnerligen viktigt skäl

för att, om över huvud en gemensam valdag skall införas eller låter sig

införa, söka förlägga denna till hösten. En prövning av föreliggande

spörsmål giver för övrigt som resultat, att september månad är den

enda tänkbara tiden för en gemensam valdag, såsom jag här nedan i

korthet vill påvisa.

Att hålla våra politiska och viktigaste kommunala val under den

tid, då riksdagen är samlad, har från alla håll framhållits som olämpligt.

Med den tendens till förlängning av riksdagstiden, som allt jämt gör

sig gällande, är sålunda redan av ovan anförda skäl tiden från årets

början till fram i juni månad ur räkningen. Att, såsom föreslagits av

Västerbottens läns landsting, förlägga valen till början av juli månad

eller till vilken annan tid som helst under sommaren låter sig knappast

göra. Oavsett det avbräck eller de olägenheter, som ett val och en

valrörelse under sommaren kan tillskynda jordbruket och landsbygdens

befolkning i större delen av landet, så måste det med hänsyn till att

en stor del av invånarna i våra städer och andra tättbebyggda orter

ofta under sommarmånaderna en längre eller kortare tid för rekreation

är borta från hemorten, vara otjänligt att förlägga valen till sommaren,

även om denna årstid med hänsyn till väderlek och väglag kan synas

nog så lämplig. Till den mörkaste årstiden under oktober, november

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

17

och december månader kunna valen icke heller lämpligen förläggas.

Förutom de korta dagarna under dessa månader utgöra även klimatet

och vägarnas svårframkomlighet i vissa delar av landet ett hinder härför.

Oktober och november månader torde även med hänsyn till de da i stor

omfattning föregående flyttningarna föga lämpa sig såsom valmånader.

Att förlägga valen till senare delen av december eller början av januari

är med hänsyn till den då infallande julhälgen icke lämpligt. . Såsom

jag framhöll i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 april 1918,

torde det ej heller vara försvarligt att under den bråda tiden i december

månad pålägga magistraterna ytterligare arbete med förrättande och uträknandet

av landstingsmannavalen i städerna.

Återstår så september såsom den enda månad, till vilken den

gemensamma valdagen kan förläggas. Både med hänsyn till väderlek

och väglag samt den omständigheten, att den under aret upprättade

vallängden då är färdig, måste denna månad anses såsom lämplig

för valen, vartill kommer, att riksdagsmannavalen redan nu äro förlagda

till denna månad. Det gäller då att pröva, när i september valen lämpligen

kunna förrättas.

Att förlägga dessa till månadens början anser jag mig icke kunna

tillråda. Olägenheterna av en sålunda förlagd valdag hava redan i samband

med fjolårets proposition och dess riksdagsbehandling av mig utvecklats,

och hava jämväl framförts i herr Hellbergs motion samt i

ett flertal av de från landstingen och länsstyrelserna inkomna yttrandena.

Redan den omständigheten, att andrakammarvaleu för huvudstaden,

vilka hittills alltid förrättats i slutet av september, enligt

samstämmiga meningar svårligen kunna utsättas till början av månaden,

talar mot valdagens förläggande till början av september.

Skulle valen i huvudstaden avsöndras från de andra valen och uppskjutas

till några veckor efter dessa, så vore ju därmed, såsom framhållits

av reservanter i konstitutionsutskottet, valdagens gemensamhet

bruten. Början av september är också för jordbruket inom större delen

av vårt land en brådare tid än slutet av manaden. Det kan vidare

icke anses lämpligt att förlägga landstingsmannavalen till en sådan

tidpunkt, att till äventyrs de landstingsmän, som fallit igenom vid valet,

fortfara att fungera under det strax efter valet sammanträdande lagtima

landstinget. Landstingsmannavalen böra, anser jag i likhet med motionärerna

vid 1918 års lagtima riksdag, förläggas till tiden efter de lagtima

mötena. .

Men å andra sidan måste det medgivas, att, delvis med hänsyn till

de klimatiska och trafikförhållandena samt de under senhösten relativt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 samt. 18 höft. (Nr 21.) 137819 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

korta dagarna, valen ej böra hållas senare i månaden än som är absolut

nödvändigt. Åven den av konstitutionsutskottet framhållna omständigheten,

att valen till riksdagens andra kammare endast i undantagsfall

hållas i slutet av månaden, tyder på att sistnämnda tidpunkt är för valen

mindre lämplig. Ett önskemål måste sålunda vara, att vid införandet

av en gemensam valdag så litet som möjligt avvika från den tidpunkt,

då sagda val numera pläga äga rum.

Av naturliga skäl bör man även tillse, att valdagen icke kommer

att förläggas allt för nära tiden för landstingssammanträdena.

Enligt landstingsförordningens bestämmelser skola landstingen sammankomma

till lagtima möten under andra eller tredje måndagen i

september, och enligt de för närvarande för landstingen gällande arbetsordningarna

begynna 7 landsting, nämligen Östergötlands och Jönköpings

läns samt Kalmar läns norra, Blekinge, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands läns landsting sina sammanträden den andra måndagen

i september, medan övriga 18 landsting sammanträda först den

tredje måndagen i månaden. Då maximitiden för landstingens möten

under vanliga fall är sex dagar, och då bland de landsting, som för

närvarande pläga helt utnyttja denna maximitid, några sammankomma

först den tredje måndagen i september, skulle med ett bibehållande av

nu gällande bestämmelser angående tiden för mötenas början den gemensamma

valdagen ej kunna lörläggas tidigare än till den fjärde söndagen

i september. Åven med en sålunda bestämd valdag riskerar man

emellertid, att, om landstingen begagna sig av sin rätt att utsträcka

sammanträdena utöver den ordinarie maximitiden, valen komma att hållas

under pågående landsting. Risken härför blir än större, om det av mig

i det följande framlagda förslaget om att ytterligare utsträcka samman - trädestiden vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall. Under alla

omständigheter måste det, med nu gällande bestämmelser rörande tiden

för landstingens sammanträde, vid landstingsmannaval i slutet av september

ofta vara tvivelaktigt, huruvida landstingsmännen efter avslutat möte

hinna hem i så god tid, att de kunna deltaga i valen. Någon tid för

landstingsmännen att taga verksam del i det till tiden närmast före

valen koncentrerade valarbetet torde i allmänhet ej bliva övrig.

Ovan anförda förhallanden hava synts mig innebära fullgoda skäl

för övervägande, huruvida icke tiden för landstingens sammankomster

lämpligen kunde förläggas till en något tidigare tidpunkt än vad som

nu enligt gällande bestämmelser plägar ske. Jag har därvid i likhet

med motionärerna vid 1918 års lagtima riksdag och ett flertal av de

korporationer och myndigheter, som avgivit yttranden i frågan, kommit

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

19

till den bestämda uppfattningen, att ovan ant}Mda olägenheter lämpligen

kunde undvikas genom en sådan förändring av tidpunkten för landstingens

sammanträdande. Kravet på en sådan ändring har emellertid

alldeles oberoende av här föreliggande fråga framkommit från häradsskrivarhåll

och har betingats av gällande bestämmelser angående kronouppbörden

och den i samband därmed stående uppbörden av landstingsmedlen.

I en från sagda båll till civildepartementet inkommen promemoria

i frågan heter det sålunda.

Enligt nppbördsreglementet den 14 december 1917 skall uppbördsboken

över de kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsstämma eller

vid uppbördstermin, till Konungens befallningshavande ingivas sex dagar före

uppbördsterminens eller uppbördsstämmans början den 21 november. Den tid,

som blivit utmätt för upprättande av uppbördsboken, är synnerligen knapp, och

införandet från och med år 1918 av skattepostanvisningar har gjort arbetet med

uppbördsboken så betungande, att det i åtskilliga fögderier icke varit möjligt att

uppbringa erforderliga arbetskrafter för att i föreskriven tid kunna expediera

uppbördsbok och debetsedlar. Bland de allmänna utskylder, som skola debiteras,

uppbäras och redovisas i samband med kronouppbörden, ingår även landstingsskatten.

Då landstingen sammanträda så sent som andra eller tredje måndagen

i september, och beslut om landstingsskatten sålunda ej föreligger tidigare

än omkring den 1 oktober, utgör denna omständighet en högst väsentligt bidragande

orsak till de svårigheter, som uppstått med uppbördsbokens avslutande.

Det vore för den skull önskvärt att debitering av landstingsskatten kunde företagas

något tidigare än vad som nu är förhållandet, och detta skulle kunna ske

därigenom, att tiden för landstingens sammanträden bestämmes till första måndagen

i september. En sådan anordning torde ej vara till någon som helst

olägenhet för landstingen.

De i denna promemoria framförda synpunkterna förtjäna beaktande

och torde, tillsammans med de krav på tidigare landstingssammankomster,

som framkommit vid behandlingen av nu föreliggande fråga angående

gemensam valdag, utgöra tillräckligt starka motiv för en ändring av

landstingsförordningen därhän, att tiden för lagtima landsting över hela

landet bestämmes till den första måndagen i september. Även om vissa

smärre olägenheter tilläventyrs kunna vara förenade med en sådan

reform, torde sådana icke kunna undgås, om man över huvud skall kunna

införa den av riksdagen önskade gemensamma valdagen.

Med en dylik ändring av sammanträdestiden blir det möjligt att

förlägga landstingsmannavalen till den tredje veckan i september men

icke tidigare, om man vill undvika en valförrättning under den tid, då

landstingssammankomsterna pågå.

Huruvida förslaget om eu för landstingsmannavalen och andrakammarvalen

gemensam valdag skall kunna realiseras, beror under så
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

dana förhållanden på om sistnämnda val, som enligt nu gällande bestämmelser

skola förrättas under september månad, utan större olägenhet

kunna förläggas till en bestämd dag mot slutet av månaden. Den

omständigheten, att andrakammarvalen till större delen äro koncentrerade

till september månads början, synes visserligen giva vid handen,

att sagda del av månaden i och för sig vore den för ifrågavarande val

lämpligaste tidpunkten. Emellertid har jag, efter att härutinnan hava

samrått med chefen för justitiedepartementet, och efter tagen del av i

riksdagen framlagda synpunkter och de yttranden, som från landsting

och länsstyrelser inkommit, ansett, att de fördelar, som anses förenade

med en gemensam valdag, torde böra tillerkännas större vikt och betydelse

än de nackdelar, som till äventyrs äro förenade med andrakammarvalens

förflyttning på angivet sätt. Mot anordningen att förlägga

dessa val till eu bestämd dag gemensam för hela riket i likhet

med vad nu är fallet beträffande landstingsmannavalen på landsbygden,

torde, såsom i fjolårets motioner och vid frågans fortsatta riksdagsbehandling

påvisats, och som även framhållits i flertalet nu inkomna

yttranden, inga mera vägande skäl kunna anföras.

I valet mellan en arbetsfri söckendag och en söndag såsom valdag

anser jag mig böra giva företräde åt söndagen, åtminstone tills vidare,

innan resultaten av den åt den s. k. arbetstidskommittén uppdragna utredningen

angående införande av helgdagar utan kyrklig karaktär, s. k.

»bankholydays», föreligga. Jag kan även i detta fall stödja mig på

majoriteteten av de från landstingen och länsstyrelserna avgivna yttranden.

Den omständigheten, att flertalet av andrakammarvalen åtminstone

på landsbygden i allmänhet förrättas under en söndag, och att,

utan att olägenhet därvid försports, landstingsmannavalen på landsbygden

numera äro utsatta till en helgdag, talar för söndagens lämplighet

såsom valdag.

I enlighet med vad nu anförts, vill jag sålunda föreslå, åt; den successiva

förnyelsen av landstingen avskaffas, att tiden för lagtima landstings

sammanträde bestämmes till den första måndagen i september, samt

att samtliga landstingsmannaval förläggas till den tredje söndagen i september.

Då chefen för justitiedepartementet kommer att senare framlägga förslag

om att jämväl andrakammarvalen, för vilka mandatstiden enligt det vilande

grundlagsförslaget är avsedd ntt bestämmas till fyra år, skola förläggas

till sistnämnda dag, så kan genom ett antagande av dessa båda förslag

vinnas det av riksdagen uppställda önskemålet av en gemensam valdag

på hösten, alternerande för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen.

Valen skulle över hela riket försiggå alla jämna år, åren

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

21

1922, 1920, 1930 o. s. v. landstingsmannaval och åren 1924, 1928,

1932 o. s. v. val till andra kammaren.

Konstitutionsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag föreslog, såsom

jag i det föregående antytt, att åt Kungl. Maj:t skulle givas befogenhet

att, där synnerliga skäl därtill funnes, för vissa valkretsar såväl pa

landet som i städerna fastställa annan valdag för landstingsmannaval

än den av utskottet föreslagna gemensamma valdagen i början av september.

Detta utskottets förslag synes i första hand hava framkommit

på den grund, att det inom huvudstaden, där andrakammai valen numera

förrättas i slutet av september månad, skulle möta allvarliga svårigheter

att förlägga valen till den dag, som utskottet sålunda föreslagit som

gemensam valdag. Denna anledning föreligger tydligen icke, om denna

valdag förlägges till sådan tidpunkt, som av mig föreslagits.

Emellertid förrättas landstingsmannavalen i städerna ofta icke på

en söndag eller på Marie bebådelsedag utan i stor utsträckning pa

närmast föregående söckendag. Under sådana förhållanden torde man

böra ansluta sig till konstitutionsutskottets förslag så till vida, att möjlighet

hålles öppen för städerna att alltfort få bibehålla denna anordning,

som för dem obestridligen ur åtskilliga synpunkter kan vara fördelaktig,

och mot vilken å andra sidan de betänkligheter, som eljest

möta mot en vardag såsom valdag, icke med någon större styrka

kunna göras gällande. Vad landstingsmannavalen i städerna angar,

torde sålunda, på sätt utskottet föreslog, städernas magistrater, vilka nu

äga att utsätta valdagen, böra beredas befogenhet att utsätta sagda val

att äga rum å lördagen före den gemensamma valdagen.

Då vidare förhållandena onekligen i undantagsfall kunna vara sådana,

att i en viss ort verkliga olägenheter kunna vara förknippade

med valens hållande å den lagstadgade dagen, har jag ansett, att den

beträffande landstingsmannavalen å landsbygden nu gällande bestämmelsen,

att i sådant fall kommunalstämma må med kvalificerad majoritet

besluta, att valet skall äga rum å annan dag under valmånaden, fortfarande

bör gälla, samt att för städer en liknande bestämmelse gi\es,

nämligen, att, om stadsfullmäktige eller i stad, där sådana ej finnas,

allmän rådstuga med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster så beslutar, landstingsmannavalet i staden må utsättas till

annan dag i september månad.

1 likhet med motionärerna vid 1918 års lagtima riksdag samt ett

flertal landsting och länsstyrelser anser jag, att med landstingens förläggande

till hösten bör göras den ändringen beträffande landstingsmannens

mandatstid, att densamma, som nu räknas från och med den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

1 september, i stället skall räknas från och med den 1 januari året

efter valet och sålunda sammanfalla med kalenderåren. Jag har därvid

icke förbisett de konsekvenser, som en dylik ändring skulle medföra beträffande

landstingens förvaltningsutskott, och som från vissa håll förmenats

utgöra ett hinder för den här föreslagna omläggningen av landstingsmännens

mandatstid. Enligt landstingsförordningens § 31 skall

förvaltningsutskottet fungera intill nästa lagtima sammankomst, och i

denna bestämmelse bör tydligen ingen ändring göras. Räknas nu landstingsmännens

mandatstid från början av kalenderåret närmast efter valet,

kan ju faktiskt inträffa, att genom nyval till landstingen eu ledamot av

detta utskott, som, då han tillsattes, var landstingsman, fortfar att

vara ledamot i

olägenheten härav torde knappast kunna tillmätas någon betydelse..

Landstingsförordningen innehåller inga bestämmelser om att ledamöter i

förvaltningsutskottet skola väljas bland landstingets ledamöter, och faktiskt

har understundom inträffat, att tingen valt en icke-landstingsman till

ledamot av förvaltningsutskottet, vanligen då för att i utskottet hava tillgång

till en prövad finansiell kraft, som bland annat kan vara landstinget

behjälpligt i dess lånetransaktioner.

Däremot erfordrar den föreslagna omläggningen av landstingsmännens

mandatstid en ändring av bestämmelserna om ordförandeskap i

landsting. Enligt § 25 i landstingsförordningen utser Kungl. Maj:t för

varje lagtima landsting bland tingets ledamöter en ordförande, vilkens

befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst. Bibehålies

denna bestämmelse oförändrad, under det att landstingsmännens mandatstid,

såsom föreslagits, skall taga sin början med kalenderåret närmast

efter det då valet skett, så kan faktiskt inträffa, att vid ett urtima

landsting, som sammanträder året efter nyval till landstinget före

september månad, såsom ordförande kan komma att fungera en person,

som ej längre är medlem av landstinget. För att undvika en dylik

oegentlighet bör tydligen § 25 ändras därhän, att förordnandet som

ordförande i landsting kommer att avse kalenderår.

I fråga om tiden och sättet för ikraftträdande av de nu föreslagna

bestämmelserna om gemensam valdag torde till en början böra erinras

därom, att enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 23 december

1918 om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting

den 21 mars 1862 (sv. förf. saml. nr 1031) dels, enligt andra stycket,

år 1919 å stadgad tid inom samtliga landstingsområden i riket val av

hela antalet landstingsmän jämte suppleanter skola äga rum för tiden

från och med den 1 maj 1919 till och med den 31 augusti 1922, dels,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

23

enligt första punkten i tredje (näst sista) stycket, år 1922 likaledes å

stadgad tid inom samtliga landstingsområden i riket val skola äga rum

av hela antalet landstingsmän jämte suppleanter, dels ock, enligt andra

och tredje punkterna av samma stycke, av de vid sistnämnda tillfälle

valda — efter lottning under lagtima landstinget år 1922 mellan de

grupper, i vilka valkretsarna fördelats — ena gruppens samtliga landstingsmän

och suppleanter skola utträda den 31 augusti 1924 och andra

gruppens samtliga landstingsmän och suppleanter den 31 augusti 1926.

Den nu föreslagna bestämmelsen om gemensam valdag på hösten,

alternerande för andrakammarvalen och landstingsmannavalen, torde, vad

de sistnämnda angår, kunna och böra tillämpas från och med hösten

1922. Ett sådant syfte kan enklast vinnas genom att de landstingsmän,

som enligt andra stycket i övergångsbestämmelserna blivit valda, förklaras

skola fortsätta med sina mandat till utgången av år 1922 samt

att samtidigt andra och tredje punkterna i näst sista (tredje) stycket i övergångsbestämmelserna

upphävas. Om de nya valbestämmelserna sättas att

träda i kraft den 1 januari 1922, komme därmed i september samma år val

att företagas i samtliga kretsar i enlighet med det nu framlagda förslaget.

Med eu utsträckning på angivet sätt av mandatstiden komme man att undvika

den för visso betydande olägenheten att under ett och samma år nödgas

hålla tvenne landstingsmannaval, vartdera omfattande samtliga valkretsar.

II. Utsträckning av tiden för lagtima landstings sammanvaro.

Frågan härom väcktes i en vid 1918 års lagtima riksdag avlåten

proposition nr 277, som bland annat innehöll förslag om sådan ändring

i § 18 av landstingsförordningen, att landstinget skulle erhålla rätt, att,

därest de i stadgad ordning till behandling upptagna ärenden vore av

den mängd och omfattning, att behandlingen av desamma icke hunne avslutas

inom sex helgfria dagar, förlänga tiden för sin sammanvaro med

ytterligare högst fyra helgfria dagar. För beslut om sådan förlängning

skulle enligt § 40 landstingsförordningen i dess då föreslagna lydelse

fordras två tredjedelars majoritet, i stället för den för närvarande enligt

§ 18 för en förlängning med högst två helgfria dagar stadgade tre

fjärdedels majoritet. Detta förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet i

oförändrad form, och antogs av andra kammaren, medan däremot första

kammaren avslog förslaget ifråga, vadan sålunda frågan denna gång

förföll (jfr riksdagsskrivelsen nr 452).

Då den nu på nytt av mig framlägges, ber jag till en början att

ur mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 april 1918 till stöd för

propositionen i ämnet få göra några meddelanden och citat.

Frågans behandling

vid

1918 års lagtima

riksdag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Efter erinran om de omständigheter, som vid landstingsförordningens tillkomst

föranledde bestämmandet av en relativt kort tid för landstingets sammanträden,

framhöll jag, att under den tid, som sedan dess förflutit, de förhållanden,

med vilka man hade anledning att räkna vid utmätandet av landstingens samman

trädestid, undergått betydande förändring samt anförde därpå följande:

»Redan den fortgående utveckling, som det ekonomiska livet under så lång

tidrymd undergått, hade varit tillräcklig att vålla en högst väsentlig ökning av

landstingens arbetsuppgifter, även om desamma alltfort begränsas inom den ram,

som vid författningens tillkomst för dem uppdrogs. Härtill kommer emellertid

ytterligare, att genom författningar, som under tidernas lopp tillkommit, landstingens

verksamhetskrets högst väsentligt utvidgats. I betraktande av de omständigheter,

jag sålunda berört, må det synas föga överraskande, att, såsom

den officiella statistiken utvisar, sammanlagda beloppet av de utav landstingsmedel

bestridda utgifter ökats från 1,627,395 kronor år 1874 till 20,366,918 kronor

år 1915.

Redan de siffror, jag sålunda anfört, torde visa, att de beräkningar om behovet

av tid för landstingens sammanträden, som kunna hava gjorts av kommittén,

numera icke gärna kunna hålla streck. Om ock ej några särskilda

klagomål i detta hänseende framkommit, torde det dock vara allmänt känt, att

landstingens sammanträden ofta måste präglas av en ganska stor brådska och

att arbetet där måste i hög grad forceras. Detta gäller såväl om själva plenisammanträdena

som även och ej minst om det vid sidan därav fortlöpande berednings-

och sekreterararbetet.

Har således redan nu den ifrågavarande begränsningen av landstingens

lagtima sammanträdestid vållat svårigheter, torde en väsentlig skärpning av dessa

vara att befara, om vissa nu föreliggande lagförslag vinna godkännande. Erinras

må i detta hänseende om det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget

till ny fattigvårdslagstiftning, vilket pålägger landstingen nya uppgifter av betydande

omfattning. Enahanda är förhållandet med de av vederbörande sakkunniga

utarbetade förslag i fråga om ny organisation av vägväsendet å landsbygden,

och en ytterligare ökning av landstingens arbetsbörda torde vara att

förvänta efter det frågan om sinnessjukvårdens ordnande vunnit sin lösning.»

Mot den jämkning i nu gällande tidsbegränsning, som jag då ur nu återgivna

synpunkter fann önskvärd, och den ökade tjänstgöringsplikt för landstingets

ledamöter, som därav föranleddes, kunde enligt min då uttalade uppfattning

några betänkligheter av ekonomisk art icke mota, sedan genom riksdagens

beslut 1912 och 1917 visst dagtraktamente tillerkänts samtliga landstingsmän.

Mot konstitutionsutskottets hemställan om bifall till Kungl. Majrts

proposition n:r 277, i vad den anginge föreliggande fråga, framförde

åtta av utskottets ledamöter en gemensam reservation.

Under påvisande av att under åren 1913—1917 det stora flertalet landsting

för sina sammanträden icke tagit i anspråk den ordinarie tiden av sex dagar,

och att man i intet fall funnit sig föranlåten att begära den utsträckning därutöver,

som redan nuvarande författningsbestämmelser möjliggjorde, framhöllo reservanterna,

att enligt deras mening någon ändring av de nuvarande bestämmelserna

icke vore av behovet påkallad. Däremot hade, såsom i den i första kammaren

väckta motionen n:r 171 framhållits, och som även annorledes vore be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

25

kant, beträffande landstingens organisation och arbetssätt framkommit andra yrkanden,

som syntes motionärerna vara av större vikt än de i kungl. propositionen

framförda. Reservanterna hade under sådana förhållanden ansett lämpligt, att i

främsta rummet sådana mera betydande spörsmål toges under omprövning och

hade därför inom utskottet yrkat, att utskottet ville föreslå riksdagen att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville föranstalta om en allsidig

utredning angående de förändrade bestämmelser rörande lanstingens organisation

och arbetssätt, som kunde finnas vara av behovet påkallade på grund av såväl

erfarenheter från deras hittillsvarande verksamhet som framställda förslag om

utvidgning av deras verksamhetsområde.

1 en annan utskottsreservation påyrkades, att det kungl. förslaget

måtte utvidgas därhän, att rätten till förlängning av landstingens sammanvaro

icke inskränktes till att gälla allenast för ett visst antal dagar,

samt att för beslut om sådan förlängning ej skulle erfordras kvalificerad

majoritet.

Då orsaken till att det framlagda förslaget föll vid 1918 års lagtima

riksdag icke gärna kunde vara någon annan än den, att, såsom

reservanterna i konstitutionsutskottet framhållit, reformen ej ansågs vara

av behovet påkallad, har det befunnits önskvärt, att i denna fråga inhämta

deras mening, som hava den största betingelsen att bedöma densamma,

och som närmast beröras av densamma, nämligen landstingen.

För den skull hava från dessa och därjämte från länsstyrelserna infordrats

yttranden i frågan.

Såväl landstingen som länsstyrelserna hava i dessa yttranden i allmänhet

ställt sig gynnsamma till det i den kungl. propositionen framlagda

förslaget. Så hava av landstingen 18 och av länsstyrelserna 20

tillstyrkt detsamma eller förklarat sig icke hava något att däremot invända.

Av dessa hava emellertid landstingen i Stockholms, Östergötlands

och Hallands län samt länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Gottlands och Västernorrlands län uttryckligen förklarat, att förhållandena

inom deras län icke påkallade någon lagändring i det av Kungl.

Maj:t avsedda syftet, men de hade ingenting att invända mot förslaget,

om förhållandena i andra län påkallade en sådan ändring. Länsstyrelsen

i Uppsala län säger sig ingenting hava att erinra mot förslaget, men

ändringen syntes efter hittills vunnen erfarenhet vara alldeles likgiltig;

den kunde dock ej gärna befaras åstadkomma några skadliga verkningar.

I flertalet av de övriga tillstyrkande utlåtandena framhålles däremot, hurusom

den föreslagna utsträckningen av tiden för landstingens sammanvaro

vore »välbetänkt», »välgrundad», »ändamålsenlig», »önskvärd», »av

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 samt. 18 Käft. (Nr 21.) 1878 19 4

Inkomna

yttranden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

behovet påkallad», »hade skäl för sig» o. s. v. med hänsyn till landstingens

med vart år ökade arbetsbörda.

Så heter det t. ex. i utlåtandet från länsstyrelsen i Örebro län, där icke landslandstinget

självt utan en av detsamma utsedd kommitté avgivit yttrande i föreliggande

fråga:

»Yad först angår frågan om utsträckande av tiden för lagtima landstings

sammanträde, anser Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande det vara i hög grad

av behovet påkallat, att landsting beredes möjlighet att kunna vara samlat längre

än sex dagar. De många viktiga frågor, som landstingen hava att avgöra, och

den tid, som måste åtgå för en noggrann utredning av frågorna, torde kräva,

att landstingens sammanträdestid utsträckes längre än nu plägar vara fallet.

Det torde kunna med fog ifrågasättas, huruvida det är överensstämmande

med avsikten hos den eller dem, som infordra yttrande från landstingen, att

landstingen på grund av bristande tid undandraga sig från att själva avgiva

äskade utlåtanden och i stället uppdraga dessas avgivande till en eller flera personer,

som icke varit i tillfälle att förvärva kännedom, huru landstinget såsom

sådant ställer sig till de remitterade frågorna. Genom ett dylikt tillvägagångssätt

kommer ett flertal av landstingsmännen att icke sätta sig in i nämnda frågor

och ej heller göra uttalanden däri, varför en stor del av den hos landstingsmännen

samlade sakkunskapen och erfarenheten icke kommer att göra sig gällande

beträffande de remitterade frågorna. Om landstingen äga befogenhet att

utsträcka tiden för sin samvaro är väl att hoppas, att landstingen skola ägna de

remitterade frågorna större uppmärksamhet samt även få tillfälle att under mindre

forcerat arbete handlägga andra för landstingen viktiga och maktpåliggande ärenden.

Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande får därför livligt tillstyrka bifall

till den föreslagna möjligheten för landstingen att hålla sammanträden under

större antal dagar än nu.»

Landstinget och länsstyrelsen i Malmöhus län, vilka båda tillstyrka förslaget,

framhålla dessutom önskvärdheten av att landstingen erhålla rätt att på viss tid

ajournera sina sammanträden. Landstingets yttrande i denna punkt är av följande

lydelse: »Att döma efter erfarenheten vid detta landsting, som brukar

kunna avsluta sina förhandlingar efter endast tre eller fyra dagars arbete, kunde

det synas, som vore en förlängning av tingets nu tillåtna högsta sammanträdestid

eller åtta dagar icke behövlig. Landstinget inser emellertid, att den nu vanliga,

endast genom ett i hög grad forcerat arbete möjliggjorda korta sammanträdestiden

i framtiden, då arbetsuppgifterna växa, icke kan upprätthållas utan

allvarligt men för ärendenas grundliga prövning. Då dessutom icke synes uteslutet,

att landstinget, vars organisation och arbetssätt ofta icke medgiver ärendenas

förberedande, innan landstinget sammanträtt, kan komma att ställas inför

frågor, vilkas utredning fordrar avsevärd längre tid än andra ärenden, kan landstinget

icke förneka, att det i undantagsfall kan inträffa, att den för närvarande

tillmätta arbetstiden kan komma att visa sig vara för knappt tillmätt. Den frågan

framträder därvid, om en förlängning av högsta tillåtna arbetstiden, särskilt

med tanke på förhållandena inom detta län, är enda och bästa lösningen. Den

stora huvudmassan av ärenden kommer ju givetvis att alltid behandlas och avgöras

på några dagar, och att sedan, under det att ett fåtal medlemmar äro

sysselsatta med utredningen av ett eller annat svårlöst ärende, i vilket till exempel

måste anlitas särskilda sakkunniga, verkställas tidsödande undersökningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

o. s.

dant

v., hålla hela tinget samlat synes icke vara nödvändigt .Det vore i ett satan

lämpligare, om landstinget — eventuellt med kvalificerad majoritet —

finge rättighet att under eu tidrymd av till exempel högst 14 dagar ajournera

sammanträdet. Avstånden inom detta landstingsområde aro icke större och, om

man ser på den ekonomiska sidan av saken, resekostnaderna icke högre an att

det både för den enskilde och det allmänna vore eu fordel, om i undantagsfall

eu dylik anordning kunde träffas. Landstinget tillstyrker alltså den i ovannamnda

kung!, proposition föreslagna förlängningen av sammantradestiden för landstingen

men hemställer, att det även måtte medgivas landstingen att på viss kortare tul

ajournera sina ordinarie sammanträden.»

Avstyrkande utlåtande eller i varje fall förklaring, att förhållandena

inom länet ej påkallade lagändringen i fråga, hava inkommit från 6 landsting,

nämligen Gottlands, Blekinge, Ålvsborgs, Kopparbergs, Vasternorrlands

och Västerbottens läns samt från 3 länsstyrelser, nämligen de

i Kronobergs, Blekinge och Hallands län.

Av dessa anser länsstyrelsen i Hallands län, att de med kungl. propositionen

avsedda syftet i stället kunde vinnas genom att till utskottsordförandena under

hand överlämnades de handlingar, över vilka landstingen både att avgiva utlåtande.

Yttrandet i denna punkt lyder sålunda: »Vad först betraftar Iragan om

tiden för lagtima landstings sammanvaro, så föreligger, på satt av länets landsting

anförts, så mycket mindre behov härav härstädes, som landstinget hitintills

icke för sina sammanträden behövt taga i anspråk ens den ordinarie tid av sex

dagar, som för närvarande är medgiven. Då det framhålles, att för landstingen

erfordras längre tid för att kunna avgiva yttranden, som blivit från dem infordrade,

så synes landstingens arbeten i berörda avseenden lättare kunna tillgodoses,

om man under hand överlämnar handlingarna i dylika ärenden till ordföranden

i det utskott, som vid landstinget kommer att få ärendet till sig remi - terat. Dessa ordförande torde i regel vara desamma år efter år; och bliva dessa

i tillfälle att i förväg sätta sig in i ärendena, kunna de föredraga dem för inskottet

och sålunda i avsevärd grad förkorta tiden för utskottets handläggning

av desamma. Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes asikt föreligger

därför icke någon anledning att förändra nu gällande bestämmelser angående

tiden för landstingens sammanvaro.»

Något annat skäl än att lagändringen ej vore av behovet påkallad

framföres icke i de yttranden, i vilka avslag yrkas å det kungl. förslaget.

Länsstyrelsen i Jönköpings län intager i sitt yttrande en ståndpunkt,

som nära ansluter sig till reservanternas i konstitutionsutskottet.. Den

betonar sålunda, hurusom en tillfredsställande behandling åt landstingens

alltjämt ökade ärenden ej kan givas med landstingens nuvarande organisation

och arbetssätt. För en dylik behandling torde erfordras t. ex.,

att särskilda landstingskommittéer förberedde ärendena före landstingens

sammanträden. Frågan om utsträckning av tiden för landstingens sam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Departe
ments
chefen.

manvaro borde på den grund ej avgöras utan föregående utredning om

förändrade bestämmelser rörande landstingens organisation och arbetssätt.

Kronobergs läns landsting har ej avgivit något yttrande i föreliggande

fråga.

De inkomna yttrandena giva vid handen, att landstingen samt länsstyrelserna

i det stora hela ingenting hava att erinra mot det i kungl.

propositionen till 1918 års lagtima riksdag framlagda förslaget om utsträckt

tid för landstings sammanvaro, utan tvärt om anse dess genomförande

vara av behovet påkallat och till gagn för landstingsarbetet.

På grund^ härav har jag. ansett mig böra på nytt upptaga denna fråga

och föreslå, att det för fjolårets lagtima riksdag framlagda förslaget förelägges

jämväl innevarande års riksdag.

Därmed har jag icke velat förneka, att de från vissa håll framkomna

kraven på en mera genomgripande omläggning av landstingens

organisation och arbetssätt kunna hava fog för sig. Landstingens med

vart år ökade arbetsområde och deras växande betydelse såsom ett utjämnande

led i den kommunala självförvaltningen torde inom kort nödvändiggöra

en omgestaltning av de former för landstingens arbete, som

skapades genom 1866 års landstingsförordning, och denna fråga bör

enligt min mening snart nog upptagas till lösning. Men även med bibehållande

av de i den nuvarande landstingsförordningen givna formerna

för. landstingsaimetet torde en utvidgning av landstingens arbetsorganisation

och arbetssätt kunna bringas till stånd. Det lärer härutinnan

vara tillräckligt hänvisa till hurusom under de allra senaste åren vissa

landsting genom tillsättande av s. k. landstingsdirektörer eller genom

centralisering av upphandlingssystemet sökt åstadkomma större enighet

och planmässighet i sin vittomfattande verksamhet.

Det av länsstyrelsen i Hallands län uppställda önskemålet, att till

i edeibörande utskottsordförande matte under hand överlämnas handlingarna

i de ärenden, varöver landstingen hava att avgiva yttranden,

kan utan lagändring realiseras. Men även om så sker — och detta praktiseras

för övrigt redan nu inom vissa landsting — är den föreslagna utsträckningen

av tiden för landstingens sammanvaro av behovet påkallad.

Sedan på föreslaget sätt vederbörande utskottsordförande beretts tillfälle

att mera grundligt sätta sig in i frågan för att med utskottet uppgöra

förslag till yttrande, kräves nämligen, såvida utlåtandet skall utgöra ett

verkligt uttryck för det samlade landstingets uppfattning, att landstinget

beredes tillräcklig tid att efter moget övervägande taga ståndpunkt till

frågan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

29

Det från landstinget och länsstyrelsen i Malmöhus län framförda

förslaget om rätt för landstingen att för utskotts- eller annat utredningsarbete

på viss tid ajournera sina sammanträden torde måhända

med fördel kunna genomföras beträffande sagda län med dess relativt

små avstånd och utmärkta kommunikationer, men för landet i dess helhet

är en dylik reform ej lämplig utan ägnad att i hög grad öka både

med landstingsmandatet förenade besvär och uppoffringar och landstingens

utgifter för resekostnader.

Yad i nu förevarande hänseende föreslagits, torde böra lända till

efterrättelse redan vid årets landsting och sålunda träda i kraft den 1

september 1919.

I samband med propositionen har utskottet jämväl till behandling

förehaft eu till utskottet överlämnad motion, nr 342, av herr von

Sneidern, däri motionären hemställt, »att sådan ändring vidtages i

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 med förslag till lag om ändrad lydelse

i vissa delar av förordningen om landsting, att valet till landsting

förlägges till första söndagen i juli månad.»

Beträffande de skäl, som motionären åberopat för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom redan framgått av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,

har konstitutionsutskottet vid 1918 års riksdag tillstyrkt

sådana ändringar i riksdagsordningen och i förordningen om landsting,

att riksdags- och landstingsmannaval skulle hållas alternerande vart annat

år å gemensam valdag å hösten. Kungl. Maj:t har nu i förevarande

proposition beträffande landstingsmannavalen samt i propositionen nr 374

beträffande riksdagsmannaval en efter ingående prövning framlagt förslag

till änd:ung av gällande stadganden i syfte att nå de önskemål, till vilka

konstitutionsutskottet redan tidigare anslutit sig.

I ett hänseende avviker Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

från vad utskottet vid 1918 års riksdag föreslagit. Utskottet höll då

före, att valdagen ej borde förläggas till slutet av september utan till

början av samma månad. Såsom skäl härför anförde utskottet, att

hittillsvarande praxis ifråga om utsättande av valdag för valen till andra

kammaren ådagalade, att början av september månad ansetts lämpligare

för ifrågavarande val. Av den utredning, Kungl. Maj:t företagit, har

emellertid framgått, att flertalet av de hörda myndigheterna anse den

Utskottets

yttrande.

Införande ar

en gemensam

valdag på

hösten,

alternerande

för valen till

andra

kammaren och

landstingsmannavalen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Utsträckning

av tiden för

lagtima landstings

sammanvaro.

gemensamma vald Hgen böra förläggas till slutet av september. Vid dylikt

förhållande anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag

i ifrågavarande hänseende. I följd härav har utskottet heller icke något

att invända mot att tiden för landstingens sammanträden sättes till början

av september.

Enligt propositionen skall den gemensamma valdagen vara en söndag.

Kungl. Maj:t har alltså icke ansett sig böra föreslå, att valen förlädes

till en lämplig arbetsfri söckendag. Föredragande departementschefen

har givit företräde åt söndagen, åtminstone tills vidare, tills resultaten

av den åt den s. k. arbetstidskommittén uppdragna utredningen

angående införande av helgdagar utan kyrklig karaktär, s. k. »bankholydays»

förelåge. Utskottet, som ur flera synpunkter anser det vara till

fördel, om en arbetsfri vardag å hösten kunde införas, uttalar sin förhoppning,

att resultatet av den omförmälda utredningen samt därav

föranlett förslag snarast möjligt må kunna föreläggas riksdagen.

Av den ställning, utskottet intagit till Kungl. Maj:ts förslag, är tydligt,

att utskottet icke kan dela den i herr von Sneiderns motion framförda

tanken, att valdagen skulle förläggas till första söndagen i juli.

Häremot talar, utom de av departementschefen anförda skälen, även det

förhållandet, att man, om valet förlädes till början av juli, enligt vad

herr von Sneidern själv påpekar, vore nödsakad att använda en årsgammal

vallängd. Av de yttranden rörande lämpliga tiden för den

gemensamma valdagen, som Kungl. Maj:t inhämtat från myndigheterna,

går endast ett — från Västerbottens läns landsting — i riktning av att

valet borde förläggas till början av juli, och icke ens detta yttrande

förordar med full bestämdhet valdagens fastslående till nyssnämnda tidpunkt,

utan föreslår alternativt till valdag andra söndagen i november.

De förslag till ändringar i §§ 18 och 40 av förordningen om landsting,

som Kungl. Maj:t framlagt i syfte bland annat att möjliggöra

utsträckning av landstingens sammanvaro till 10 dagar, har utskottet

redan vid 1918 års riksdag ansett sig böra tillstyrka. Den tvekan om

nödvändigheten av de föreslagna ändringarna, som då möjligen kunde

äga visst fog, kan numera, efter den av Kungl, Maj:t verkställda utredningen

i frågan, icke längre göra sig gällande. '' Utskottet får därför,

med vidhållande av sin tidigare uttalade mening, även nu tillstyrka

ifrågavarande delar av den kungliga propositionen.

And 1917 års riksdag förutsatte utskottet, att de grundlagsändringar,

som skola möjliggöra fyraårig mandattid för andra kammarens

ledamöter, icke bleve slutligt antagna förrän frågan om sammanförande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

31

av de kommunala valen till färre valkampanjer bragtes inför riksdagen.

Det samband mellan de vilande grundlagsändringarna och frågan om

bland annat upphävande av den successiva förnyelsen av landstingen,

åt vilket detta yttrande ger uttryck, har orsakat, att utskottet ansett

sig böra hemställa, att de i förevarande proposition föreslagna ändringarna

i landstingsförordningen skola godkännas endast under förutsättning,

att ifrågavarande vilande grundlagsförslag bliver slutgiltigt antaget.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet även i övrigt

icke finner skäl till anmärkning mot de bestämmelser, Kungl. Maj:t i

ifrågavarande proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, under förutsättning att det såsom

vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 103

och 108 regeringsformen samt § 13, § 14 mom. 2,

§ 15 mom. 1 och 4, § l7 mom. 1 och 2, § 21, § 69

och § 70 riksdagsordningen så ock till övergångsstadganden

i regeringsformen och riksdagsordningen

varder av statsmakterna slutligen antaget, ville, med

bifall till vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 121 har

föreslagit, antaga följande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Förslag

till

Lag:

om lindrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas

dels att § 2 mom. 6 och 7, § 3, § 5 mom. 2 och 3, §§ 16—18,

§ 25 samt § 40 mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2-

6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som

skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av

landstinget. Förslag till omförmälda indelning skall till landstinget avgivas

av Konungens befallningshavande.

7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda

ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i

mom. 1—4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,

äge landstinget, på Konungens befallningshavandes förslag eller efter

inhämtande av dess yttrande, verkställa jämkningen; ock skall, där ej

sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom 9

andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsmän

nästa gång äger rum.

§ 3.

För varje valkrets utses tillika suppleanter.

Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru

många landstingsmän och suppleanter skola utses för varje valkrets.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

3:5

2. a) Val av — — — — — —---på landet.

b) Valet förrättas — — — sin valkrets.

Åro i kommun flera valdistrikt skall ordinarie kommunalstämma i

mars månad samma år som valet skall äga rum för varje valdistrikt

bland de valberättigade inom distriktet utse någon att såsom ordförande

vid distriktsstämma leda valet ävensom suppleant för honom. Till distriktsstämma

utfärdas kallelse av ordföranden för stämman i den ordning,

som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Om rösträtt — — — är stadgat.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller,

om ordinarie kommunalstämma i mars månad samma år som valet skall

äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster så beslutar, å annan dag i september månad.

Valet får — — — noggrant angivas.

d) Ej må — — — — — — — — försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall — — — — — valförrättningen avslutad.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller, därest

magistraten så beslutar, närmast därförut infallande lördag.

Om stadsfullmäktige eller i stad, där sådana ej finnas, allmän rådstuga

å ordinarie sammankomst i maj månad samma år som valet skall

äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster så beslutar, må dock valet utsättas till annan dag i september

månad.

Val får ej äga rum under tiden, då allmän gudstjänst hålles inom

staden, och skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

samt minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. I kungörelsen

skall tiden för valet noggrant angivas.

Om kallelse--—--— —-----är föreskrivet

b) I stad — — — — —- — — — — valförrättningen avslutad.

§ 16-

Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han icke

utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna § 2

mom. 8 andra stycket och mom. 9 tredje stycket, fyra år, räknade från

och med den 1 januari året efter det, då valet skett.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 18 höft. (Nr 21.)

1378 19 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss

åberopade bestämmelser i § 2 mom. 8 och 9, äga tjänstgöra från och

med den 1 januari året efter det, då valet skett, och till utgången av

tjänstgöringstiden för övriga landstingsmän och suppleanter.

Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i

vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket

och mom. 9 fjärde stycket.

§ 17-

Till lagtima möte sammanträder utan särskild kallelse landstinget i

länets residensstad varje år den första måndagen i september månad;

dock må, på därom av föregående landsting gjord framställning eller i

anseende till inträffade utomordentliga händelser, Konungens befallningshavande

kunna annan samlingsort utsätta.

Landshövding är ■— — — sagd är.

§ 18-

Landstingets lagtima möte kan fortfara sex helgfria dagar. Skulle

likväl de i stadgad ordning till behandling upptagna ärenden vara av

den mängd och omfattning, att behandlingen av desamma icke hinner

avslutas inom denna tid, må landstinget kunna förlänga tiden för sin

sammanvaro med ytterligare högst fyra helgfria dagar.

§ 25.

Kungl. Maj:t utser varje år för nästföljande år bland landstingets

ordinarie ledamöter en ordförande.

Konungens befallningshavande — -— — ordförande förordnad.

§ 40.

1. För att såsom landstingets beslut gälla, skall i följande ämnen

erfordras, att två tredjedelar av de avgivna rösterna om beslutet sig

förenat:

a) beslut, att av tingslag skall bildas valkrets med mindre folkmängd

än 20,000; eller att stadsvalkrets med mindre folkmängd än 10,000 skall

hildas i fall, då sådant ej är en ovillkorlig följd av vad i § 2 mom. 3

är stadgat;

b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget

taga inträde eller medgivande, varom i § 82 sägs;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

35

c) påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

d) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än fem år,

eller ingående av borgen;

g) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet;

h) förlängning av landstings lagtima möte utöver sex helgfria

dagar; och

i) uppskov till nästa landsting av väckta frågor.

dels ock att § 2 mom. 5 i förordningen om landsting ävensom andra

och tredje punkterna i näst sista stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 23 december 1918 om ändrad lydelse i vissa delar av samma

förordning skola upphöra att gälla.

Vad i §§ 18 och 40 i denna lag stadgas skall gälla från och med

den 1 september 1919. Bestämmelserna i lagen i övrigt träda i kraft

den 1 januari 1922.

Tjänstgöringstiden för de landstingsman och suppleanter, som jämlikt

övergångsbestämmelserna till lagen den 23 december 1918 om ändrad

lydelse i vissa delar av förordningen om landsting blivit valda för tiden

till och med den 31 augusti 1922, skall fortfara till utgången av sistnämnda

år, där ej enligt särskilt stadgande tjänstgöringstiden för dem

upphör tidigare.

För lagtima landstinget år 1922 skall bland tingets ordinarie ledamöter

av Kungl. Maj:t utses en ordförande, vilkens befattning skall

fortfara till utgången av samma år.

b) att herr v. Sneiderns ifrågavarande motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1919.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Reservation:

av herr von Mentzer, som med instämmande av herr lläf anfört:

Då landstingsmannavalen förrättas å kommunalstämmorna samt ordförandena

i dessa stämmor endast i vissa fall hava rätt att avsäga sig

sin befattning, kan den i det föreliggande förslaget intagna bestämmelsen,

att dessa val skola förrättas å en söndag, föranleda, att en person,

vilkens samvete bjuder honom att avhålla sig från sådant söndagsarbete,

som ej är nödvändigt,* pressas att antingen handla mot sitt

samvete eller ock avflytta från en kommun, inom vilken han av en eller

annan för honom mycket betydelsefull anledning vill kvarstanna. En

dylik bestämmelse är ägnad att kränka samvetsfriheten, vilkens värnande

är en av statens viktigaste uppgifter. Med hänsyn härtill och då en

allmän lag av innehåll, att ett så drygt arbete, som landstingsmannavalen

innebär för valförrättarne, skall förläggas till söndag, skulle giva ett

exempel, varmed staten ej bör föregå andra, har jag i denna del ej

kunnat biträda förslaget och fördenskull hemställt,

att den kungl. propositionen måtte av riksdagen

avslås.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1 s. 5 i texten