Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.
1919-05-16 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1919:30, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1919 kl. 1 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
§§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i
stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i
ämnet väckt motion.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Bellinder, Mannheimer, K. J. Ekman,
von Geijer, von Mentzer, von Zweigbergk, greve Henning Wachtmeister,
Ljunggren, Gustaf Gustafsson, Henrikson, Leander, Hansson
i Gärda*), Norman, Persson i Tofta, Kahlström, Runefors*),
Gylfe och Hansson i Sölvesborg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat
en av Kungl. Magt till riksdagen avlåten proposition, nr 278, däri
Kungl. Magt, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden den 21 februari 1919, föreslagit riksdagen att
antaga följande
Förslag
till
*
Lag
om ändrad lydelse av §§ 51 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse
:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 samt. 25 käft. (Nr 30.) mi 19 1
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Kr BO.
§ 54.
I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt tillsatta
styrelse fullgöra de å magistraten ankommande bestyr och åligganden,
om vilkas besörjande därstädes särskild föreskrift i lag eller
författning ej meddelats.
Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare och minst
två kommunalrådmän.
Reglemente för stadsstyrelse utfärdas av Kungl. Maj:t efter därom
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan
upprättat förslag.
§ 56.
Ledamöterna i drätselkammaren utses, ibland kommunens röstberättigade
medlemmar, av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmänna rådstugan.
Sådant val sker, där två eller flera personer skola utses, proportionellt
på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst
så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.
I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren
kunna bestämmas, att drätselkammaren skall utgöras, utom av
de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,
där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom självskriven ledamot.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920; dock att i stad, som
erhållit stadsrättigheter tidigare än med ingången av nämnda år, skall,
utan hinder av stadgandet i § 54 andra stycket, om stadsstyrelses
sammansättning gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen är eller varder
förordnat.
I sammanhang med propositionen har utskottet jämväl till behandling
förehaft en till utskottet hänvisad, inom andra kammaren väckt
motion, nr 383, av herrar Fast och Johansson i Trollhättan, däri motionärerna
hemställa,
»att riksdagen måtte besluta, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 278
om förslag till ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad dessa måtte få följande ändrade lydelse:
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
3
§ 54.
— — — — ej meddelats.
Denna styrelse skall bestå av en kommunal borgmästare och två
kommunalråd män.
Reglemente — — — — — — —
-— — — — förslag.
§ 56.
Ledamöterna — — — — — — ''
— — — — rådstugan.
Sådant val sker,--—------------
— — — — ökat med 1.
I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren
kunna bestämmas, att kommunalborgmästare eller, där sådan ej
finnes, stadsstyrelsens ordförande äger rätt närvara 9CI1 i överläggningarna
men ej i besluten deltaga.
Denna lag träder i kraft — — — —
— — — — varder förordna!.»
Till stöd för sin hemställan hava motionärerna ingivit skriftlig motivering
till utskottet, vilken motivering såsom bilaga fogas vid detta
utlåtande.
Vid den kungl. propositionen funnos fogade förslag till reglementen
l:o) för stadsstyrelse med kommunalborgmästare;
2:o) för stadsstyrelse utan kommunalborgmästare; samt
3:o) för stadsstyrelse med kommunalborgmästare och lagfaren kommunalrådman.
Beträffande såväl de skäl, vilka ligga till grund för det genom förevarande
kungl. proposition framlagda lagförslag, som nyssnämnda förslag
till reglementen får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet delar den uppfattning, som utgör förutsättningen för de
i propositionen föreslagna bestämmelserna, att åt ett samhälle hädanefter
bör beviljas stadsrättigheter endast då det uppnått den utveckling, storlek
och bärkraft, att det behöver och kan bekosta en ämbetsmässig förvaltning.
Med hänsyn till den likformighet, som i förvaltningshänseende
bör finnas mellan olika samhällen i riket, är det tydligen icke lämpligt,
Utskottets
yttrande.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
att helt överlåta reglerna och organisationen av denna förvaltning åt
särskilda reglementen, olika för olika städer. Enligt utskottets uppfattning
höra i stället de allmänna grunddragen av även den ämbetsmässiga
förvaltningen i städerna inskrivas i kommunallagarna.
Mot att i städer, åt vilka hädanefter beviljas stadsrättigheter och
vilka icke meddelas egen jurisdiktion, stadsstyrelsen skall bestå av en
kommunalborgmästare och minst två kommunalrådmän, har utskottet intet
att erinra. Den i herrar Fasts och Johanssons i Trollhättan motion uttalade
tanken, att antalet kommunalrådmän icke skall få överstiga två, synes utskottet
redan på den grund böra avvisas, att tillräckliga skäl icke kunna
anses föreligga att genom bestämmelser i lag hindra en stad, som uppnått
den storlek, att den anser sig behöva t. ex. tre kommunalrådmän,
från möjlighet härtill.
Mot de bestämmelser beträffande tillsättande av kommunalborgmästaretjänst,
vilka Kungl. Magt ansett böra i administrativ väg införas,
har utskottet att anmärka, att de icke tydligt utsäga, att till kommunalborgmästare
endast kan utses bland de tre behöriga personer, staden
därtill föreslagit, f lorin a grundsats har utskottet ansett vara av den
fundamentala betydelse, att den även bör erhålla plats i kommunalförordningen
för stad. Den ändring, utskottet för vinnande av detta mål
har verkställt i det kungliga förslaget till ny lydelse av § 54 av nyssnämnda
förordning, har även en annan orsak. Genom den lydelse, § 54
av kommunalförordningen för stad enligt utskottets förslag skulle erhålla,
bär även stadgats, att kommunalborgmästare alltid skall tillsättas av
Kungl. Maj:t; någon möjlighet att i reglemente för stadsstyrelse bestämma,
att. kommunalborgmästare skulle tillsättas av stadsfullmäktige
skulle alltså icke förefinnas. Genom att kommunalborgmästare skall utses
av Kungl. Maj:t, erhåller han tydligen en ställning, som skyddar honom
från växlingarna i stadsfullmäktigekårens sammansättning och som därigenom
är ägnad att höja hans självständighet.
Enligt utskottets uppfattning äro åtskilliga av de övriga bestämmelser,
Kungl. Maj:t föreslagit skola meddelas i särskilda, på administrativ väg
utfärdande reglementen, av den natur, att även de lämpligen borde införas
. i kommunallagarna. Dit höra t. ex. bestämmelserna om den tid,
för vilken kommunalrådmän väljas, det sätt, på vilket val av stadsstyrelse
skall, ske o. s. v. Då utskottet emellertid avstått från att föreslå de
ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad, som betingas av
denna utskottets uppfattning, har detta varit av två skäl. Dels skulle
ett införande av ett större antal nya bestämmelser i förordningen om
kommunalstyrelse i stad betyda en väsentlig omarbetning av denna, en
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
5
omarbetning, som lämpligen endast kan företagas av Kungl. Maj:t. Dels
torde spörsmålet om inrangerandet av de åsyftade bestämmelserna i förord- •
ningen om kommunalstyrelse i stad lämpligen böra upptagas vid den
allmänna revision av kommunallagstiftningen, som är förestående.
I sak bär utskottet mot de bestämmelser, som förekomma i förslagen
till reglementen, att erinra, att de medgiva kvinna att vara vikarie
för kommunalborgmästare samt även att i denna egenskap fungera som
polischef. Detta anser utskottet olämpligt. I stad, där eu kommunalrådman
skall vara lagfaren, måste enligt det för sådan stad avsedda
reglementet kommunalborgmästaren hava juridisk utbildning. Enligt utskottets
uppfattning bör, i likhet med vad fallet är enligt reglementet
för stadsstyrelse utan lagfaren kommunalrådman, även i nyssberörda fall
till kommunalborgmästare kunna utses person, som under längre tids
utövande av allmän befattning ådagalagt sådan insikt och skicklighet,
som Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige prövar innebära
kompetens till borgmästarbefattningen.
Beträffande den nya lydelsen av § 56 av kommunalförordningen förstad
finner utskottet sig icke böra avvika från vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Att i enlighet med motionen giva denna paragraf eu lydelse, som
skulle förhindra, att i reglemente för drätselkammaren i stad, vilken så
önskade, kunde föreskrivas, att kommunalborgmästaren eller stadsstyrelsens
ordförande skulle vara självskriven ledamot av drätselkammaren,
torde icke kunna anses lämpligt. Att länsst}Trelsen mot städs vilja skulle
i reglementet för drätselkammaren införa, att kommunalborgmästaren
(stadsstyrelsens ordförande) skulle vara självskriven ledamot av drätselkammaren
anser utskottet lika litet kunna förutsättas som att länsstyrelsen
skulle bibehålla en sådan bestämmelse mot stadens vilja.
Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelsen till de
nya stadgandena i kommunalförordningen för stad har utskottet till eu
början att erinra, att dess senare del bör fattas in i § 54, enär den utgör
en förutsättniDg för § 56. Övergångsbestämmelsen medgiver, att i
stad under landsrätt, huru stor staden än är, styrelse utan kommunalborgmästare
skulle kunna finnas, blott staden erhållit stadsrättigheter
före den 1 januari 1920. Ävenledes medger bestämmelsen, att stad,
som nu har egen jurisdiktion, oavsett sin storlek skulle kunna övergå
till stad under landsrätt utan kommunalborgmästare. Inom utskottet
har därför diskuterats lämpligheten av att så förändra bestämmelsen, att
i stad under landsrätt alltid skall finnas en stadsstyrelse med kommunalborgmästare,
om staden uppnått en viss befolkningssiffra. Med hänsyn
till den självständiga ställning i förvaltningshänseende samhällen, som
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
erhållit stadsrättigheter, anses innehava, har utskottet emellertid stannat
* vid att föreslå till antagande vad i propositionen i förevarande hänseende
hemställes. I fråga om städer under landsrätt som erhållit
stadsrättigheter före den 1 januari 1920, skulle alltså från fall till
fall få avgöras, vilken styrelse staden skulle äga. Beträffande den framtida
styrelsen i städer, som nu hava egen jurisdiktion, torde det bliva
tillfälle för statsmakterna att fatta ståndpunkt i samband med den väntade
processreformen.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
«
l:o) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kunnat i oförändrat skick
av riksdagen bifallas, måtte för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 51 och 56 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 54 och 56 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862
skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 54.
I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan
stad särskilt tillsatta styrelse fullgöra de å magistraten
ankommande bestyr och åligganden, om vilkas besörjande
därstädes särskild föreskrift i lag eller författning
ej meddelats.
Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare
och minst tvä kommunalrådmän; dock att utan hinder
härav i stad, som erhållit stadsrättigheter före den 1
januari 1920, om stad sstyrelses sammansättning skall
gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen är eller varder
stadgat.
Kommunalborgmästaretjänst tillsättes av Kungl. Maj:t
bland de tre behöriga personer, som av stadens vid städs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30. 1
fullmäktigeval röstberättigade invånare jämlikt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser föreslagne blivit.
Reglemente för stadsstyrelse utfärdas av Kungl.
Maj:t efter därom av stadsfullmäktige eller, där sådana
ej finnas, av allmänna rådstugan upprättat förslag.
§ 56.
Ledamöterna i drätselkammaren utses, ibland kommunens
röstberättigade medlemmar, av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan.
Sådant val sker, där två eller flera personer skola
utses, proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat,
därest sådant äskas av minst så många väljande, som
motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer valet avser, ökat
med 1.
I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet
för drätselkammaren kimna bestämmas, att drätselkammaren
skall utgöras, utom av de särskilt valda
ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,
där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom
självskriven ledamot.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
samt
2: o) att den av herrar Fast och Johansson i Trollhättan
i ärendet väckta motionen icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 maj 1919.
På utskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
Reservationer:
dels av herrar von Geijer, Bellinder, Ekman, greve Henning Wachtmeister,
Gustafsson, Henrikson och Kahlström, vilka anfört:
I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t i förevarande proposition
föreslagit, hava vi yrkat, att kommunalborgmästaretjänsten skulle av
Konungen tillsättas med fullmakt, varjämte vi yrkat, att bestämmelse
härom skulle inskrivas i kommunallagarne. Vi anse, att denna bestämmelse
är för städernas ämbetsmässiga förvaltuing av så konstitutiv och
avgörande art, att vi icke kunna frånträda vårt yrkande härom, så mycket
mindre som avsett är, att kommunalborgmästaren jämväl skall vara
polischef, samt anledning föreligger för antagandet, att den föreslagna
formen för städernas förvaltning i framtiden skulle komma att tillämpas
i ett mycket stort, kanske i det övervägaude antalet av rikets städer.
Vi yrka därför att § 54 i lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56
i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 måtte få
följande ändrade lydelse:
§ 54.
I stad etc.--—----ej meddelats.
Denna styrelse etc. —- — — — — varder stadgat.
Kommunalborgmästaretjänst tillsättes av Kungl. Maj:t med fullmakt
bland de tre behöriga personer, som av stadens vid stadsfullmäktigeval
röstberättigade invånare jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
föreslagna blivit;
dels ock av herr von Mcntzer, som med instämmande av herr Hofman
anfört:
Enligt den av utskottet förordade ändringen av § 54 i kungl. förordningen
om kommunalstämma i stad den 21 mars 1862 skall i stad,
där magistrat ej finnes, styrelsen bestå av en kommunalborgmästare och
minst två kommunalrådmän samt reglemente för stadsstyrelsen utfärdas
av Kungl. Maj:t. Avsikten med denna ändring synes vara att, såsom
de sakkunnige uttryckt sig, »så att säga på experimentell väg pröva
den nya stadsförfattningens praktiska värde». De för det sålunda tilltänkta
experimentet avsedda försöksföremålen äro dels landets mindre
städer med egen jurisdiktion, dels de under landsrätt liggande städerna
och dels åtskilliga i någon mån stadsliknande platser, om vilka jag strax
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
1)
skall anföra ett par ord. Dessa platser kunna komma i fråga, så snart
framställning om stadsrättigheter inkommer från dem.
Beträffande de mindre städerna med egen jurisdiktion hava dessa
för närvarande obestridligen i judiciellt avseende en värdefull ställning,
som skänker dem fördelar både i fråga om snabb behandling av de till
domstolarne hörande ärenden och i fråga om de vid inställelser inför domstolen
förekommande besvär och kostnader. I anledning härav råder
ock inom dessa städer, såsom känt är, en allmän och livlig ovilja mot
försök att beröva dem berörda fördelar. Det är icke, så vitt jag vet,
bevisat, att ifrågavarande särskilda jurisdiktion är skadlig för landets
rättsväsende i allmänhet. Men även om så skulle vara fallet, synes ändring
härutinnan kunna och böra anstå, till dess att frågan härom upptages
i dess helhet. Att nu experimentera genom tvångslagstiftning mot en
del mindre samhällen förefaller, minst sagt, motbjudande och, då det
ju icke kan förekomma annat än endast i ett fåtal fall, ej heller lämpat
att giva någon avsevärd upplysning eller lärdom. Vad åter angår de
under landsrätt varande städerna, så råda inom dessa vitt utbredda betänkligheter
mot det föreliggande förslaget om kommunalborgmästare
och kommunalrådmän. Efter den erfarenhet, man vunnit på dessa platser,
är detta förslag ägnat att fördyra dessa städers förvaltningskostnader
och att beröva dem tillfället att på bästa sätt tillgodogöra sig sina
förnämsta arbetskrafter på det kommunala området. Detta tillfälle att
tillgodogöra sig sina bästa arbetskrafter skulle enligt utskottets förslag
även de städer under landsrätt, vilka erhållit stadsrättigheter före den 1
januari 1920, kunna bliva berövade av Kungl. Maj:t genom administrativt
påbud. I fråga om dessa städer har nämligen utskottet föreslagit, att om
stadsstyrelsens sammansättning i dem skall gälla vad som är eller varder
stadgat i reglementet för samma styrelse.
Det skulle icke väcka stor förvåning, om de betänkligheter, som
sålunda allmänt förekomma, utbredde sig till även större stationssamhällen
och andra dylika samhällen inom landet, vilka kunde anse sig hava anledning
att utverka åt sig stadsrättigheter utan egen jurisdiktion. Men
inträffade detta, så är det ju tydligt, att en sådan lagändring som den
av utskottet förordade skulle verka i hög grad hinderlig för dessa samhällens
anspråk. Och det kan ifrågasättas, om resande av hinder härvidlag
är tillbörligt och tillrådligt.
Skulle inrättandet av kommunalborgmästare och kommunalrådmän
i sig själft innebära några väsentliga fördelar, kunde man måhända
medgiva rättighet därtill för de samhällen, som frivilligt vilja göra det.
Men att föreskriva, att vissa samhällen måste för att komma i åtnjuBihang
till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 23 käft. (Nr 30.) i78i 19 2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 30.
tände av någon av dem åstundad fördel skola vara skyldiga anställa
tjänstemän av detta slag synes mig ej vara överensstämmande med en
god lagstiftning, vadan jag ock inom utskottet har hemställt,
att utskottet måtte avstyrka bifall till den kungl.
propositionen.
Bilaga.
Motivering till herrar Fasts och Johanssons i Trollhättan motion.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 278 om ändrad lydelse
av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad hava
undertecknade i motion nr 383 till andra kammaren yrkat sådan förändring
av § 54 andra stycket, att ordet »minst» utgår och paragrafen
sålunda får följande lydelse: »Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare
och två kommunalrådmän». Genom den formulering,
som givits paragrafen i den kungl. propositionen, bliver det beroende
av reglementet, huru många kommunalrådmän som skola finnas i stad
med sådan styrelse.
Vad som avses med ordet minst två kommunalrådmän, får man
besked om i förslaget till reglemente för stadsstyrelse (sidan 77 i den
kungl. propositionen) däri bestämmes, att stadsstyrelse skall bestå av
lagfaren kommunalborgmästare och en juridiskt bildad jämte två icke
juridiskt utbildade kommunalrådmän. Redan den omständigheten, att
styrelsen skall bestå av fyra personer är ägnat att inge betänkligheter,
enär genom detta jämna antal styrelseledamöter ordförandens utslagsröst
allt för ofta kan behöva komma till användning, nämligen i alla de fall
där meningarne äro delade och jämkning ej kan ske.
I en så sammansatt styrelse komma lekmännen ej att få synnerligen
stor betydelse, då genom en lagfaren rådman vid sidan av den
lagfarne kommunalborgmästaren det juridiska elementet i stadsstyrelsen
kommer att bliva dominerande, varav följer, att lekmannaomdömet skjutes
åt sidan, vilket icke för städernas förvaltning torde vara gagneligt.
En sådan styrelseform skulle med andra ord resultera därtill, att de juridiska
personerna icke blott komme att bliva de tongivande, utan
också de beslutande.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
11
Något behov för städerna av två jurister i stadsstyrelsen synes oss
ej föreligga. Om det någon gång i framtiden kommer att visa sig,
att fögderistad skullo få en sådan utveckling, att behov av mera juridisk
arbetskraft förefunnes, då bör denna utökning av arbetskraften ske
genom anställande av biträden eller notarier under stadsstyrelsen, men
att de under inga förhållanden skola vara ledamöter av denna styrelse.
I övrigt bör framhållas, att därest stadsstyrelsen huvudsakligen får
de uppgifter att handhava, som vi anse böra åligga dem, nämligen att
vara städernas formellt juridiskt kontrollerande myndighet, då kommer
ej ens i de största städerna under landsrätt något behov av en stadsstyrelse
med två juridiskt utbildade ledamöter att förefinnas.
Beträffande de uppgifter, som skola åligga stadsstyrelserna, så ha
därom framförts vitt skilda meningar. I det betänkande, som avgivits
av de av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga, har hävdats den meningen,
att stadsstyrelserna icke blott skulle vara eu kontrollerande
myndighet utan genom ledamotskap i drätselkammare etc. jämväl även
skulle deltaga i den egentliga förvaltningen av kommunens angelägenheter.
De sakkunnigas förslag hava särskilt i denna del rönt motstånd,
icke minst från de städer där förslaget skulle komma att tillämpas, men
även från annat håll har riktats en skarp kritik gentemot denna del av
förslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings län säger bland annat i sitt yttrande:
»De krav, som ställas å borgmästaren, äro allt för stora, han
skall vara ett administrativt faktotum, vilket man knappast kunde erhålla
för den föreslagna lönen. Det vore fara värt, att de mångahanda
och skiftande göromålen skulle betänkligt splittra hans tid, ehuruväl de
visserligen i kvalitativt hänseende vore mindre krävande.»
Den kritik, som riktats mot kommitterades förslag, har tydligen
även synts Kungl. Maj:t så befogad, att Kungl. Maj:t ej ansett sig
kunna i oförändrat skick framlägga det för riksdagen.
I den kungl. propositionen har i stället införts ett stycke i 54 §
som lyder: »I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren
kunna bestämmas, att drätselkammaren skall utgöras, utom
av de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren
eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom självskriven
ledamot».
Den kritik, som riktats mot de sakkunnigas förslag, kan i viss mån
också riktas mot Kungl. Maj:ts förslag; skillnaden ligger endast i att
självskrivenheten för ledamotskapet i drätselkammaren upphört. Detta
gäller dock endast i viss mån, ty har en gång ett dylikt stadgande in
-
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
tagits i reglementet, bliver det nog ej så lätt att få detsamma avlägsnat,
även om det skulle visat sig medföra stora olägenheter.
Det förefaller oss, som skulle kommunalborgmästarens eller stadsstyrelseordförandens
ledamotskap av drätselkammaren i liög grad förringa
värdet av hans arbete som kontrollerande myndighet. Genom ett
aktivt deltagande i drätselkammarens förvaltningsarbete bliver det ju i
viss mån även sina egna åtgöranden som han får att kontrollera, i
synnerhet som det ju kan hava berott på hans egen röst, att ett beslut
fått den eller den utgången.
Att samma person, som skall kontrollera och stadsfästa, eller vägra
stadsfästelse på beslut, som fattas av stadens förvaltande myndighet,
också skall som ledamot deltaga och inverka på samma besluts fattande,
måste betraktas som mindre lämpligt.
Med den erfarenhet undertecknade hava på grund av långvarigt
deltagande i kommunalförvaltuingen är det vår uppfattning, att det icke
är juridisk sakkunskap som erfordras i ledningen för städernas förvaltning,
utan fastmer ingående kännedom om ekonomiska spörsmål, egenskaper,
som vi av erfarenhet finna vara en tvingande nödvändighet att
den verkställande förvaltningsmyndigheten förfogar över.
Att en juridiskt bildad person skall hava större möjligheter härutinnan
än i det praktiska livet utbildad kommunalman, som kanske under
en följd av år deltagit i det kommunala arbetet, torde väl näppeligen
kunna förutsättas.
Drätselkammaren, den ekonomiska förvaltningens ryggrad, den
finansiella centralmyndigheten, bör icke, genom en självskriven av Kungl.
Maj:t utsedd borgmästare komma i den ställningen, att den får följa
dennes vilja och önskan. Men så kan bliva resultatet, om man beaktar
vad reglementets 39 § föreskriver, att han skall närvara och därmed
göra sitt inflytande gällande inom alla stadens myndigheters och styrelsers
arbete. År det en person, som verkligen orkar och hinner med,
vilket betvivlas, att fullgöra detta åliggande, och är en kraftig och
duglig man, så blir han en envåldshärskare, särskilt om man beaktar
att han därjämte i egenskap av statens representant har att kontrollera
stadsfullmäktiges och övriga myndigheters görande och låtande. Städernas
ekonomiska liv skulle, i stället för att bliva sundare, tvärtom
mera stelna i former och få en mera byråkratisk prägel genom de föreslagna
åtgärderna.
Det är med anledning av dessa synpunkter, som vi föreslagit den
förändringen i den kungl. propositionen, att 56 § skulle få följande ändrade
lydelse:
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
13
I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren
kunna bestämmas, att kommunalborgmästaren eller, där sådan ej
finnes, stadsstyrelsens ordförande äger rätt att närvara och i överläggningarne
men ej i besluten deltaga.
Vad vi anfört angående kommunalborgmästarens eller stadsstyrelseordförandens
närmaste arbetsuppgifter, finna vi stöd för i Kungl. Maj:ts
eget uttalande å sidan 32 i propositionen, som lyder: »Stadsstyrelsens
verkliga ställning och uppgifter äro av övervägande formell och. juridisk
natur och erfordrar icke eu förvaltningsverksamhet av samma övervägande
ekonomiska art som exempelvis drätselkammarens. Ordförandeskapet
i stadsstyrelsen bör därför icke jämställas med de kommunala
förtroendeposterna och än mindre betraktas såsom ett övervägande representativt
uppdrag.»
Som av propositionen framgår, bliver det staden själv, som får bestämma
om och när den vill övergå från den nuvarande stadsstyrelseformen
till juridiskt utbildad kommunalborgmästare, vilket vi finna angeläget
att så också bliver förhållandet.
Om de förslag till förändringar av §§ 54 och 56, som vi föreslagit,
vinner riksdagens bifall, bortfaller helt förslaget till reglemente för stadsstyrelse
med kommunalborgmästare och lagfaren kommunalrådman. I de
övriga reglementena komma rätt stora förändringar att bliva nödvändiga
för att till såväl innehåll som form komma i överensstämmelse med den
föreslagna lagtexten.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i sta s. 1 i texten