Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.

1919-05-16 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1919:30, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1919 kl. 1 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

§§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i

stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen i

ämnet väckt motion.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Bellinder, Mannheimer, K. J. Ekman,

von Geijer, von Mentzer, von Zweigbergk, greve Henning Wachtmeister,

Ljunggren, Gustaf Gustafsson, Henrikson, Leander, Hansson

i Gärda*), Norman, Persson i Tofta, Kahlström, Runefors*),

Gylfe och Hansson i Sölvesborg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat

en av Kungl. Magt till riksdagen avlåten proposition, nr 278, däri

Kungl. Magt, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden den 21 februari 1919, föreslagit riksdagen att

antaga följande

Förslag

till

*

Lag

om ändrad lydelse av §§ 51 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse

:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 samt. 25 käft. (Nr 30.) mi 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Kr BO.

§ 54.

I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt tillsatta

styrelse fullgöra de å magistraten ankommande bestyr och åligganden,

om vilkas besörjande därstädes särskild föreskrift i lag eller

författning ej meddelats.

Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare och minst

två kommunalrådmän.

Reglemente för stadsstyrelse utfärdas av Kungl. Maj:t efter därom

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan

upprättat förslag.

§ 56.

Ledamöterna i drätselkammaren utses, ibland kommunens röstberättigade

medlemmar, av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av

allmänna rådstugan.

Sådant val sker, där två eller flera personer skola utses, proportionellt

på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst

så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga

väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.

I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren

kunna bestämmas, att drätselkammaren skall utgöras, utom av

de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,

där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom självskriven ledamot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920; dock att i stad, som

erhållit stadsrättigheter tidigare än med ingången av nämnda år, skall,

utan hinder av stadgandet i § 54 andra stycket, om stadsstyrelses

sammansättning gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen är eller varder

förordnat.

I sammanhang med propositionen har utskottet jämväl till behandling

förehaft en till utskottet hänvisad, inom andra kammaren väckt

motion, nr 383, av herrar Fast och Johansson i Trollhättan, däri motionärerna

hemställa,

»att riksdagen måtte besluta, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 278

om förslag till ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad dessa måtte få följande ändrade lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

3

§ 54.

— — — — ej meddelats.

Denna styrelse skall bestå av en kommunal borgmästare och två

kommunalråd män.

Reglemente — — — — — — —

-— — — — förslag.

§ 56.

Ledamöterna — — — — — — ''

— — — — rådstugan.

Sådant val sker,--—------------

— — — — ökat med 1.

I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren

kunna bestämmas, att kommunalborgmästare eller, där sådan ej

finnes, stadsstyrelsens ordförande äger rätt närvara 9CI1 i överläggningarna

men ej i besluten deltaga.

Denna lag träder i kraft — — — —

— — — — varder förordna!.»

Till stöd för sin hemställan hava motionärerna ingivit skriftlig motivering

till utskottet, vilken motivering såsom bilaga fogas vid detta

utlåtande.

Vid den kungl. propositionen funnos fogade förslag till reglementen

l:o) för stadsstyrelse med kommunalborgmästare;

2:o) för stadsstyrelse utan kommunalborgmästare; samt

3:o) för stadsstyrelse med kommunalborgmästare och lagfaren kommunalrådman.

Beträffande såväl de skäl, vilka ligga till grund för det genom förevarande

kungl. proposition framlagda lagförslag, som nyssnämnda förslag

till reglementen får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet delar den uppfattning, som utgör förutsättningen för de

i propositionen föreslagna bestämmelserna, att åt ett samhälle hädanefter

bör beviljas stadsrättigheter endast då det uppnått den utveckling, storlek

och bärkraft, att det behöver och kan bekosta en ämbetsmässig förvaltning.

Med hänsyn till den likformighet, som i förvaltningshänseende

bör finnas mellan olika samhällen i riket, är det tydligen icke lämpligt,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

att helt överlåta reglerna och organisationen av denna förvaltning åt

särskilda reglementen, olika för olika städer. Enligt utskottets uppfattning

höra i stället de allmänna grunddragen av även den ämbetsmässiga

förvaltningen i städerna inskrivas i kommunallagarna.

Mot att i städer, åt vilka hädanefter beviljas stadsrättigheter och

vilka icke meddelas egen jurisdiktion, stadsstyrelsen skall bestå av en

kommunalborgmästare och minst två kommunalrådmän, har utskottet intet

att erinra. Den i herrar Fasts och Johanssons i Trollhättan motion uttalade

tanken, att antalet kommunalrådmän icke skall få överstiga två, synes utskottet

redan på den grund böra avvisas, att tillräckliga skäl icke kunna

anses föreligga att genom bestämmelser i lag hindra en stad, som uppnått

den storlek, att den anser sig behöva t. ex. tre kommunalrådmän,

från möjlighet härtill.

Mot de bestämmelser beträffande tillsättande av kommunalborgmästaretjänst,

vilka Kungl. Magt ansett böra i administrativ väg införas,

har utskottet att anmärka, att de icke tydligt utsäga, att till kommunalborgmästare

endast kan utses bland de tre behöriga personer, staden

därtill föreslagit, f lorin a grundsats har utskottet ansett vara av den

fundamentala betydelse, att den även bör erhålla plats i kommunalförordningen

för stad. Den ändring, utskottet för vinnande av detta mål

har verkställt i det kungliga förslaget till ny lydelse av § 54 av nyssnämnda

förordning, har även en annan orsak. Genom den lydelse, § 54

av kommunalförordningen för stad enligt utskottets förslag skulle erhålla,

bär även stadgats, att kommunalborgmästare alltid skall tillsättas av

Kungl. Maj:t; någon möjlighet att i reglemente för stadsstyrelse bestämma,

att. kommunalborgmästare skulle tillsättas av stadsfullmäktige

skulle alltså icke förefinnas. Genom att kommunalborgmästare skall utses

av Kungl. Maj:t, erhåller han tydligen en ställning, som skyddar honom

från växlingarna i stadsfullmäktigekårens sammansättning och som därigenom

är ägnad att höja hans självständighet.

Enligt utskottets uppfattning äro åtskilliga av de övriga bestämmelser,

Kungl. Maj:t föreslagit skola meddelas i särskilda, på administrativ väg

utfärdande reglementen, av den natur, att även de lämpligen borde införas

. i kommunallagarna. Dit höra t. ex. bestämmelserna om den tid,

för vilken kommunalrådmän väljas, det sätt, på vilket val av stadsstyrelse

skall, ske o. s. v. Då utskottet emellertid avstått från att föreslå de

ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad, som betingas av

denna utskottets uppfattning, har detta varit av två skäl. Dels skulle

ett införande av ett större antal nya bestämmelser i förordningen om

kommunalstyrelse i stad betyda en väsentlig omarbetning av denna, en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

5

omarbetning, som lämpligen endast kan företagas av Kungl. Maj:t. Dels

torde spörsmålet om inrangerandet av de åsyftade bestämmelserna i förord- •

ningen om kommunalstyrelse i stad lämpligen böra upptagas vid den

allmänna revision av kommunallagstiftningen, som är förestående.

I sak bär utskottet mot de bestämmelser, som förekomma i förslagen

till reglementen, att erinra, att de medgiva kvinna att vara vikarie

för kommunalborgmästare samt även att i denna egenskap fungera som

polischef. Detta anser utskottet olämpligt. I stad, där eu kommunalrådman

skall vara lagfaren, måste enligt det för sådan stad avsedda

reglementet kommunalborgmästaren hava juridisk utbildning. Enligt utskottets

uppfattning bör, i likhet med vad fallet är enligt reglementet

för stadsstyrelse utan lagfaren kommunalrådman, även i nyssberörda fall

till kommunalborgmästare kunna utses person, som under längre tids

utövande av allmän befattning ådagalagt sådan insikt och skicklighet,

som Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige prövar innebära

kompetens till borgmästarbefattningen.

Beträffande den nya lydelsen av § 56 av kommunalförordningen förstad

finner utskottet sig icke böra avvika från vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Att i enlighet med motionen giva denna paragraf eu lydelse, som

skulle förhindra, att i reglemente för drätselkammaren i stad, vilken så

önskade, kunde föreskrivas, att kommunalborgmästaren eller stadsstyrelsens

ordförande skulle vara självskriven ledamot av drätselkammaren,

torde icke kunna anses lämpligt. Att länsst}Trelsen mot städs vilja skulle

i reglementet för drätselkammaren införa, att kommunalborgmästaren

(stadsstyrelsens ordförande) skulle vara självskriven ledamot av drätselkammaren

anser utskottet lika litet kunna förutsättas som att länsstyrelsen

skulle bibehålla en sådan bestämmelse mot stadens vilja.

Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelsen till de

nya stadgandena i kommunalförordningen för stad har utskottet till eu

början att erinra, att dess senare del bör fattas in i § 54, enär den utgör

en förutsättniDg för § 56. Övergångsbestämmelsen medgiver, att i

stad under landsrätt, huru stor staden än är, styrelse utan kommunalborgmästare

skulle kunna finnas, blott staden erhållit stadsrättigheter

före den 1 januari 1920. Ävenledes medger bestämmelsen, att stad,

som nu har egen jurisdiktion, oavsett sin storlek skulle kunna övergå

till stad under landsrätt utan kommunalborgmästare. Inom utskottet

har därför diskuterats lämpligheten av att så förändra bestämmelsen, att

i stad under landsrätt alltid skall finnas en stadsstyrelse med kommunalborgmästare,

om staden uppnått en viss befolkningssiffra. Med hänsyn

till den självständiga ställning i förvaltningshänseende samhällen, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

erhållit stadsrättigheter, anses innehava, har utskottet emellertid stannat

* vid att föreslå till antagande vad i propositionen i förevarande hänseende

hemställes. I fråga om städer under landsrätt som erhållit

stadsrättigheter före den 1 januari 1920, skulle alltså från fall till

fall få avgöras, vilken styrelse staden skulle äga. Beträffande den framtida

styrelsen i städer, som nu hava egen jurisdiktion, torde det bliva

tillfälle för statsmakterna att fatta ståndpunkt i samband med den väntade

processreformen.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

«

l:o) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition icke kunnat i oförändrat skick

av riksdagen bifallas, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 51 och 56 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 54 och 56 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 54.

I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan

stad särskilt tillsatta styrelse fullgöra de å magistraten

ankommande bestyr och åligganden, om vilkas besörjande

därstädes särskild föreskrift i lag eller författning

ej meddelats.

Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare

och minst tvä kommunalrådmän; dock att utan hinder

härav i stad, som erhållit stadsrättigheter före den 1

januari 1920, om stad sstyrelses sammansättning skall

gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen är eller varder

stadgat.

Kommunalborgmästaretjänst tillsättes av Kungl. Maj:t

bland de tre behöriga personer, som av stadens vid städs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30. 1

fullmäktigeval röstberättigade invånare jämlikt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser föreslagne blivit.

Reglemente för stadsstyrelse utfärdas av Kungl.

Maj:t efter därom av stadsfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, av allmänna rådstugan upprättat förslag.

§ 56.

Ledamöterna i drätselkammaren utses, ibland kommunens

röstberättigade medlemmar, av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan.

Sådant val sker, där två eller flera personer skola

utses, proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat,

därest sådant äskas av minst så många väljande, som

motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat

med 1.

I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet

för drätselkammaren kimna bestämmas, att drätselkammaren

skall utgöras, utom av de särskilt valda

ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,

där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom

självskriven ledamot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

samt

2: o) att den av herrar Fast och Johansson i Trollhättan

i ärendet väckta motionen icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1919.

På utskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

Reservationer:

dels av herrar von Geijer, Bellinder, Ekman, greve Henning Wachtmeister,

Gustafsson, Henrikson och Kahlström, vilka anfört:

I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t i förevarande proposition

föreslagit, hava vi yrkat, att kommunalborgmästaretjänsten skulle av

Konungen tillsättas med fullmakt, varjämte vi yrkat, att bestämmelse

härom skulle inskrivas i kommunallagarne. Vi anse, att denna bestämmelse

är för städernas ämbetsmässiga förvaltuing av så konstitutiv och

avgörande art, att vi icke kunna frånträda vårt yrkande härom, så mycket

mindre som avsett är, att kommunalborgmästaren jämväl skall vara

polischef, samt anledning föreligger för antagandet, att den föreslagna

formen för städernas förvaltning i framtiden skulle komma att tillämpas

i ett mycket stort, kanske i det övervägaude antalet av rikets städer.

Vi yrka därför att § 54 i lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56

i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 måtte få

följande ändrade lydelse:

§ 54.

I stad etc.--—----ej meddelats.

Denna styrelse etc. —- — — — — varder stadgat.

Kommunalborgmästaretjänst tillsättes av Kungl. Maj:t med fullmakt

bland de tre behöriga personer, som av stadens vid stadsfullmäktigeval

röstberättigade invånare jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

föreslagna blivit;

dels ock av herr von Mcntzer, som med instämmande av herr Hofman

anfört:

Enligt den av utskottet förordade ändringen av § 54 i kungl. förordningen

om kommunalstämma i stad den 21 mars 1862 skall i stad,

där magistrat ej finnes, styrelsen bestå av en kommunalborgmästare och

minst två kommunalrådmän samt reglemente för stadsstyrelsen utfärdas

av Kungl. Maj:t. Avsikten med denna ändring synes vara att, såsom

de sakkunnige uttryckt sig, »så att säga på experimentell väg pröva

den nya stadsförfattningens praktiska värde». De för det sålunda tilltänkta

experimentet avsedda försöksföremålen äro dels landets mindre

städer med egen jurisdiktion, dels de under landsrätt liggande städerna

och dels åtskilliga i någon mån stadsliknande platser, om vilka jag strax

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

1)

skall anföra ett par ord. Dessa platser kunna komma i fråga, så snart

framställning om stadsrättigheter inkommer från dem.

Beträffande de mindre städerna med egen jurisdiktion hava dessa

för närvarande obestridligen i judiciellt avseende en värdefull ställning,

som skänker dem fördelar både i fråga om snabb behandling av de till

domstolarne hörande ärenden och i fråga om de vid inställelser inför domstolen

förekommande besvär och kostnader. I anledning härav råder

ock inom dessa städer, såsom känt är, en allmän och livlig ovilja mot

försök att beröva dem berörda fördelar. Det är icke, så vitt jag vet,

bevisat, att ifrågavarande särskilda jurisdiktion är skadlig för landets

rättsväsende i allmänhet. Men även om så skulle vara fallet, synes ändring

härutinnan kunna och böra anstå, till dess att frågan härom upptages

i dess helhet. Att nu experimentera genom tvångslagstiftning mot en

del mindre samhällen förefaller, minst sagt, motbjudande och, då det

ju icke kan förekomma annat än endast i ett fåtal fall, ej heller lämpat

att giva någon avsevärd upplysning eller lärdom. Vad åter angår de

under landsrätt varande städerna, så råda inom dessa vitt utbredda betänkligheter

mot det föreliggande förslaget om kommunalborgmästare

och kommunalrådmän. Efter den erfarenhet, man vunnit på dessa platser,

är detta förslag ägnat att fördyra dessa städers förvaltningskostnader

och att beröva dem tillfället att på bästa sätt tillgodogöra sig sina

förnämsta arbetskrafter på det kommunala området. Detta tillfälle att

tillgodogöra sig sina bästa arbetskrafter skulle enligt utskottets förslag

även de städer under landsrätt, vilka erhållit stadsrättigheter före den 1

januari 1920, kunna bliva berövade av Kungl. Maj:t genom administrativt

påbud. I fråga om dessa städer har nämligen utskottet föreslagit, att om

stadsstyrelsens sammansättning i dem skall gälla vad som är eller varder

stadgat i reglementet för samma styrelse.

Det skulle icke väcka stor förvåning, om de betänkligheter, som

sålunda allmänt förekomma, utbredde sig till även större stationssamhällen

och andra dylika samhällen inom landet, vilka kunde anse sig hava anledning

att utverka åt sig stadsrättigheter utan egen jurisdiktion. Men

inträffade detta, så är det ju tydligt, att en sådan lagändring som den

av utskottet förordade skulle verka i hög grad hinderlig för dessa samhällens

anspråk. Och det kan ifrågasättas, om resande av hinder härvidlag

är tillbörligt och tillrådligt.

Skulle inrättandet av kommunalborgmästare och kommunalrådmän

i sig själft innebära några väsentliga fördelar, kunde man måhända

medgiva rättighet därtill för de samhällen, som frivilligt vilja göra det.

Men att föreskriva, att vissa samhällen måste för att komma i åtnjuBihang

till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 23 käft. (Nr 30.) i78i 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 30.

tände av någon av dem åstundad fördel skola vara skyldiga anställa

tjänstemän av detta slag synes mig ej vara överensstämmande med en

god lagstiftning, vadan jag ock inom utskottet har hemställt,

att utskottet måtte avstyrka bifall till den kungl.

propositionen.

Bilaga.

Motivering till herrar Fasts och Johanssons i Trollhättan motion.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 278 om ändrad lydelse

av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad hava

undertecknade i motion nr 383 till andra kammaren yrkat sådan förändring

av § 54 andra stycket, att ordet »minst» utgår och paragrafen

sålunda får följande lydelse: »Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare

och två kommunalrådmän». Genom den formulering,

som givits paragrafen i den kungl. propositionen, bliver det beroende

av reglementet, huru många kommunalrådmän som skola finnas i stad

med sådan styrelse.

Vad som avses med ordet minst två kommunalrådmän, får man

besked om i förslaget till reglemente för stadsstyrelse (sidan 77 i den

kungl. propositionen) däri bestämmes, att stadsstyrelse skall bestå av

lagfaren kommunalborgmästare och en juridiskt bildad jämte två icke

juridiskt utbildade kommunalrådmän. Redan den omständigheten, att

styrelsen skall bestå av fyra personer är ägnat att inge betänkligheter,

enär genom detta jämna antal styrelseledamöter ordförandens utslagsröst

allt för ofta kan behöva komma till användning, nämligen i alla de fall

där meningarne äro delade och jämkning ej kan ske.

I en så sammansatt styrelse komma lekmännen ej att få synnerligen

stor betydelse, då genom en lagfaren rådman vid sidan av den

lagfarne kommunalborgmästaren det juridiska elementet i stadsstyrelsen

kommer att bliva dominerande, varav följer, att lekmannaomdömet skjutes

åt sidan, vilket icke för städernas förvaltning torde vara gagneligt.

En sådan styrelseform skulle med andra ord resultera därtill, att de juridiska

personerna icke blott komme att bliva de tongivande, utan

också de beslutande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

11

Något behov för städerna av två jurister i stadsstyrelsen synes oss

ej föreligga. Om det någon gång i framtiden kommer att visa sig,

att fögderistad skullo få en sådan utveckling, att behov av mera juridisk

arbetskraft förefunnes, då bör denna utökning av arbetskraften ske

genom anställande av biträden eller notarier under stadsstyrelsen, men

att de under inga förhållanden skola vara ledamöter av denna styrelse.

I övrigt bör framhållas, att därest stadsstyrelsen huvudsakligen får

de uppgifter att handhava, som vi anse böra åligga dem, nämligen att

vara städernas formellt juridiskt kontrollerande myndighet, då kommer

ej ens i de största städerna under landsrätt något behov av en stadsstyrelse

med två juridiskt utbildade ledamöter att förefinnas.

Beträffande de uppgifter, som skola åligga stadsstyrelserna, så ha

därom framförts vitt skilda meningar. I det betänkande, som avgivits

av de av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga, har hävdats den meningen,

att stadsstyrelserna icke blott skulle vara eu kontrollerande

myndighet utan genom ledamotskap i drätselkammare etc. jämväl även

skulle deltaga i den egentliga förvaltningen av kommunens angelägenheter.

De sakkunnigas förslag hava särskilt i denna del rönt motstånd,

icke minst från de städer där förslaget skulle komma att tillämpas, men

även från annat håll har riktats en skarp kritik gentemot denna del av

förslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings län säger bland annat i sitt yttrande:

»De krav, som ställas å borgmästaren, äro allt för stora, han

skall vara ett administrativt faktotum, vilket man knappast kunde erhålla

för den föreslagna lönen. Det vore fara värt, att de mångahanda

och skiftande göromålen skulle betänkligt splittra hans tid, ehuruväl de

visserligen i kvalitativt hänseende vore mindre krävande.»

Den kritik, som riktats mot kommitterades förslag, har tydligen

även synts Kungl. Maj:t så befogad, att Kungl. Maj:t ej ansett sig

kunna i oförändrat skick framlägga det för riksdagen.

I den kungl. propositionen har i stället införts ett stycke i 54 §

som lyder: »I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren

kunna bestämmas, att drätselkammaren skall utgöras, utom

av de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren

eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom självskriven

ledamot».

Den kritik, som riktats mot de sakkunnigas förslag, kan i viss mån

också riktas mot Kungl. Maj:ts förslag; skillnaden ligger endast i att

självskrivenheten för ledamotskapet i drätselkammaren upphört. Detta

gäller dock endast i viss mån, ty har en gång ett dylikt stadgande in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

tagits i reglementet, bliver det nog ej så lätt att få detsamma avlägsnat,

även om det skulle visat sig medföra stora olägenheter.

Det förefaller oss, som skulle kommunalborgmästarens eller stadsstyrelseordförandens

ledamotskap av drätselkammaren i liög grad förringa

värdet av hans arbete som kontrollerande myndighet. Genom ett

aktivt deltagande i drätselkammarens förvaltningsarbete bliver det ju i

viss mån även sina egna åtgöranden som han får att kontrollera, i

synnerhet som det ju kan hava berott på hans egen röst, att ett beslut

fått den eller den utgången.

Att samma person, som skall kontrollera och stadsfästa, eller vägra

stadsfästelse på beslut, som fattas av stadens förvaltande myndighet,

också skall som ledamot deltaga och inverka på samma besluts fattande,

måste betraktas som mindre lämpligt.

Med den erfarenhet undertecknade hava på grund av långvarigt

deltagande i kommunalförvaltuingen är det vår uppfattning, att det icke

är juridisk sakkunskap som erfordras i ledningen för städernas förvaltning,

utan fastmer ingående kännedom om ekonomiska spörsmål, egenskaper,

som vi av erfarenhet finna vara en tvingande nödvändighet att

den verkställande förvaltningsmyndigheten förfogar över.

Att en juridiskt bildad person skall hava större möjligheter härutinnan

än i det praktiska livet utbildad kommunalman, som kanske under

en följd av år deltagit i det kommunala arbetet, torde väl näppeligen

kunna förutsättas.

Drätselkammaren, den ekonomiska förvaltningens ryggrad, den

finansiella centralmyndigheten, bör icke, genom en självskriven av Kungl.

Maj:t utsedd borgmästare komma i den ställningen, att den får följa

dennes vilja och önskan. Men så kan bliva resultatet, om man beaktar

vad reglementets 39 § föreskriver, att han skall närvara och därmed

göra sitt inflytande gällande inom alla stadens myndigheters och styrelsers

arbete. År det en person, som verkligen orkar och hinner med,

vilket betvivlas, att fullgöra detta åliggande, och är en kraftig och

duglig man, så blir han en envåldshärskare, särskilt om man beaktar

att han därjämte i egenskap av statens representant har att kontrollera

stadsfullmäktiges och övriga myndigheters görande och låtande. Städernas

ekonomiska liv skulle, i stället för att bliva sundare, tvärtom

mera stelna i former och få en mera byråkratisk prägel genom de föreslagna

åtgärderna.

Det är med anledning av dessa synpunkter, som vi föreslagit den

förändringen i den kungl. propositionen, att 56 § skulle få följande ändrade

lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

13

I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren

kunna bestämmas, att kommunalborgmästaren eller, där sådan ej

finnes, stadsstyrelsens ordförande äger rätt att närvara och i överläggningarne

men ej i besluten deltaga.

Vad vi anfört angående kommunalborgmästarens eller stadsstyrelseordförandens

närmaste arbetsuppgifter, finna vi stöd för i Kungl. Maj:ts

eget uttalande å sidan 32 i propositionen, som lyder: »Stadsstyrelsens

verkliga ställning och uppgifter äro av övervägande formell och. juridisk

natur och erfordrar icke eu förvaltningsverksamhet av samma övervägande

ekonomiska art som exempelvis drätselkammarens. Ordförandeskapet

i stadsstyrelsen bör därför icke jämställas med de kommunala

förtroendeposterna och än mindre betraktas såsom ett övervägande representativt

uppdrag.»

Som av propositionen framgår, bliver det staden själv, som får bestämma

om och när den vill övergå från den nuvarande stadsstyrelseformen

till juridiskt utbildad kommunalborgmästare, vilket vi finna angeläget

att så också bliver förhållandet.

Om de förslag till förändringar av §§ 54 och 56, som vi föreslagit,

vinner riksdagens bifall, bortfaller helt förslaget till reglemente för stadsstyrelse

med kommunalborgmästare och lagfaren kommunalrådman. I de

övriga reglementena komma rätt stora förändringar att bliva nödvändiga

för att till såväl innehåll som form komma i överensstämmelse med den

föreslagna lagtexten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i sta s. 1 i texten