Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förslag till bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om allmänna heder sdomstolar.

1919-05-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1919:40, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förslag till bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om allmänna heder sdomstolar.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.

Historik.

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1919 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion angående

förslag till bestämmelser i tryckfrihetsförordningen

om allmänna heder sdomstolar.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Hellberg, Bellinder, Olof Olsson*),

von Geijer*), von Mentzer, von Zweigbergk, Hulling, Gullberg*),

Schyller*), Räf, Henrikson, Engberg, Leander, Hansson i Gärda,

Norman*), Persson i Tofta, Vennerström och Runefors.

*) Ej närvarande vid ntlåtandets justering.

I eu inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 143, av herr Lindhagen, har motionären hemställt, »att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till bestämmelser i tryckfrihetsförordningen

om allmänna hedersdomstolar, vilka skulle äga att på

ansökan eller av egen tillskyndelse uttala omdömen, huruvida uti tidning,

tidskrift eller annan dylik publikation sanningspliktens, hederns, rättvisans

eller billighetens krav blivit till kränkning av enskildes rätt eller skada för

god samfundsanda överträdda».

Beträffande de skäl, motionären åberopat till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Redan vid 1910 års riksdag framkastade herr Lindhagen i en motion

angående reformering av tidningspressen tanken på en pressens hedersdomstol.

Något förslag om inrättande av en dylik blev emellertid då icke

framlagt. Däremot framställde motionären i en motion vid 1917 års riksdag

bl. a. förslag om organiserande av hedersdomstolar, som skulle »äga att på

ansökan eller av egen tillskyndelse uttala omdömen, huruvida uti en tidning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.

7

hederns, rättsmoralens och sanningspliktens bud blivit överträdda», sålunda

med uppgifter i huvudsak bestämda på samma sätt som i nu förevarande

motion. På konstitutionsutskottets hemställan avslogo emellertid båda

kamrarna motionen.

I enlighet med utskottets förut beträffande förevarande fråga hävdade

uppfattning kan utskottet icke undgå att finna, att det genom ifrågavarande

motion framlagda förslaget icke fyller de förutsättningar, vilka enligt

riksdagsordningens föreskrift måste föreligga, för att utskottet skall kunna

tillstyrka förslag i grundlagsfrågor. Därjämte anser utskottet, att sådana

hedersdomstolar som de av motionären förordade, skulle utgöra en för den

svenska rättsordningens hela gestaltning så främmande institution, att de

icke rimligtvis skulle låta sig inpassas i rättsordningen.1)

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 maj 1919.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON. *)

*) Vid detta utlåtande fogas såsom bilaga en inom utskottets kansli i anledning av förevarande

motion uppgjord promemoria.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.

Bilaga.

P. M.

angående motionen I: 143 av herr Lindhagen.

Veterligen förekomma icke för närvarande i något land statliga institutioner

med så angivna uppgifter som de i förevarande motion föreslagna. Över huvud taget

torde det endast vara i ett fåtal stater, som s. k. hedersdomstolar finnas inrättade,

och där sådana förekomma, är deras kompetens begränsad till mål, som i vissa

bestämda avseenden angå medlemmar av särskilda yrkes korporationer eller stånd. Om

de förut i Tyskland och Österrike inrättade militära hedersdomstolarna alltjämt äga

bestånd är icke härstädes bekant men förefaller föga troligt. Däremot torde i Tyskland

fortfarande fungera de speciella hedersdomstolar för medlemmar av advokatståndet,

som 1878 inrättades genom en för hela riket gällande förordning.

Några punkter rörande det sistnämnda slaget av hedersdomstolar torde böra

beröras till belysande av de högst betydande skillnader, som förefinnas mellan dessa

och de i förevarande motion skisserade.

Eu dylik hedersdomstol för advokater utgöres av ett utskott av styrelsen för

den advokatkammare, varav den tilltalade är medlem, och träder i funktion gent

emot medlem, vilken brustit i fullgörande av sina plikter såsom advokat. Dessa en

advokats s. k. yrkesplikter bestå enligt förutnämnda förordning däri, att han skall

samvetsgrannt utöva sin advokatverksamhet och genom sitt förhållande så väl i som

utom denna verksamhet visa sig värdig av den aktning, som hans yrke fordrar.

Hedersdomstolen inskränker sig icke till att i sin dom endast uttala ett omdöme,

huruvida i fall som dragits under dess prövning en advokat gjort sig skyldig

till ett förfarande, som icke överensstämmer med hans yrkesplikter, d. v. s allmänt

uttryckt med hederns fordringar, utan hedersdomstolen har till sitt förfogande straffmedel

av flera slag, av vilka de strängaste äro böter upp till 3,000 mark och uteslutning

ur advokatståndet.

Det är sålunda fråga om en verklig speeialdomstol, vilket förhållande tydligt

visar sig även däruti, att den allmänna straffprocessens regler gälla beträffande förfarandet

inför densamma i den mån som särskilda föreskrifter därom icke äro

meddelade.

Det innebär givetvis icke någon oformlighet i rättsväsendets gestaltning att inrätta

specialdomstolar, vilka utöva de allmänna domstolarnas funktioner beträffande

vissa speciella delikt, vilka icke falla inom den ram, som uppdrages av den allmänna

strafflagen. I vår rättsordning saknas ej heller exempel härpå. Så må erinras om

att domkapitlet är specialdomstol för vissa ämbetsbrott av präster.

Däremot torde man få anse, att statens judiciella uppgifter äro i så måtto begränsade,

att icke utan vidare till dem kan hänföras en verksamhet, som skulle kunna

inträda utan att vara påkallad av enskild person eller offentlig åtalsmyndighet och

som skulle utmynna i ett moraliskt värdeomdöme beträffande handlingar, som icke

genom lag äro belagda med straff. De organ, som skulle utöva en dylik verksamhet,

kunde näppeligen betecknas såsom verkliga domstolar, då deras åtgärder icke

kunde medföra påföljder av rättslig beskaffenhet.

Man torde i detta hänseende få fasthålla vid vad som hittills varit gällande

uppfattning inom den straffrättsliga doktrinen: att staten icke genom sina dömande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.

9

organ har att bekämpa individernas samhällsfarlighet — detta ord fattat i vidsträcktaste

bemärkelse — i andra fall än då denna maninfesterar sig på ett sätt, vartill lagen

anknyter bestämda rättsföljder.

Den enda förutsättning, varunder ur juridisk synpunkt särskilda hedersdomstolar

för pressen skulle låta sig inpassas i vår rättsordning, torde vara att sådana

överträdelser av den allmänna moralens bud, vilka motionären vill beivra, bleve kriminaliserade,

d. v. s. belädes med straff, men en sådan tankegång är främmande för

all modärn presslagstiftning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 samt. 33 käft. (Nr 38—40.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.