Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förslag om tillägg till grundlagarna i syfte att åstadkomma verklig folkstyrelse.

1919-06-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1919:47, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förslag om tillägg till grundlagarna i syfte att åstadkomma verklig folkstyrelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1919 kl. 3 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion angående

förslag om tillägg till grundlagarna i syfte att

åstadkomma verklig folkstyrelse.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Hellberg*, Bellinder, Olof Olsson*,

von Mentzer* von Zweigbergk, greve Alexander Hamilton, Kulting*,

Gullberg* Schyller, Magnusson i Törnhult, Räf* Zander* Jansson i

Edsbäcken* Henrikson* Engberg, Leander* Persson i Tofta och

Vennerström*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 142, av herr Lindhagen har motionären hemställt,

»att riksdagen, i samband med behandlingen av den väntade regeringspropositionen

i författningsfrågan, måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära

förslag till sådant tillägg till grundlagarna:

att folkstyrelsen kommer att omfatta icke blott valrätt utan även

omedelbar beslutanderätt i viktiga frågor;

att denna beslutanderätt vid sidan av riksdagens befogenheter kommer

att omfatta icke blott folkomröstning på initiativ av regering eller

riksdag (»referendum») utan även omedelbart initiativ från medborgarnes

sida (»initiativ»)

samt att före dylik beslutanderätts utövning objektiv kunskap i det

ämne, varöver skall beslutas, i möjligaste mån meddelas de röstande.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 samt 38 käft. (Nr 47—48).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 47.

Utskottets

yttrande.

Rörande de skäl, på vilka motionären grundar sin hemställan, hänvisas

till motionen.''

Frågan om införande av folkomröstning i vår författning har förut

vid tvenne tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. 1908 väcktes

inom andra kammaren av herr Staaff m. fl. en motion, i vilken hemställdes,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta anställa eu allsidig utredning av frågan om folkomröstning

såsom ett medel att vinna avgörande vid meningsskiljaktighet

mellan kamrarna i lag- och grundlagsfrågor, samt därefter för riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i grundlagen, vartill utredningen kan

giva anledning». Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogs

i kamrarna. År 1917 förelåg ett förslag av herr Lindhagen med i

huvudsak samma hemställan som den, han nu gjort. Konstitutionsutskottet

föreslog, att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda. Första kammaren

biträdde denna hemställan, under det att andra kammaren anslöt

sig till en vid utskottets utlåtande fogad reservation av herr Olof Olsson

m. fl., vilken hemställde, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta anställa eu allsidig utredning, huruvida

och i vilken utsträckning landets röstberättigade medborgare må äga

rätt att genom allmän omröstning träffa avgörande i lands viktiga frågor

samt därefter för riksdagen framlägga förslag till de ändringar i grundlagen

vartill utredningen kan giva anledning.»

Mellan herr Staaffs m. fl. skrivelseförslag 1908 och herr Lindhagens

skrivelseförslag 1917 och 1919 föreligga betydande skiljaktigheter. 1908

års förslag upptog närmast omröstningsiustitutet såsom ett skiljedomsreferendum

mellan kamrarna, då dessa stannat i upprepade beslutskonflikter.

I sådana konfliktsfall skulle på initiativ av Kungl. Maj:t eller endera

kammaren en folkomröstning anställas i frågan. Enligt gängse terminologi

åsyftades alltså ett till vissa fall begränsat, endast lag- och grundlagsfrågor

omfattande, fakultativt referendum. Närmast avsågs institutet

som ett korrektiv på det dåvarande tvåkammarsystemet. Den föreslagna

utredningen skulle sålunda begränsas till detta syfte. Det är också i

denna speciella betydelse, som referendum av konstitutionsutskottet i dess

motivering avvisades såsom stridande mot det gällande tvåkammarsystemets

grundsatser. — De senare motionerna åter, liksom den av andra kammaren

1917 biträdda reservationen, föreslå, att folkomröstningsinstitutet i hela

dess vidd skall upptagas till prövning. Hr. Lindhagen påyrkar, att såväl

det s. k. referendum i egentlig mening som det s. k. initiativet skall ingå

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 47.

3

i en eventuell utredning, och omnämnda reservation förordar eu allsidig

undersökning av samma spörsmål.

I flera europeiska och utomeuropeiska konstitutionella stater har på

senare tid folkomröstningsinstitutet gjort betydande landvinningar liksom

det även fått ökad användning och rikare utformning inom de författningar,

där det sedan gammalt haft burskap. Det schweiziska statsskicket

upptager folkomröstning för förbundsstat såväl som för delstater. Det

senare är även fallet i de nordamerikanska delstaterna, där det vunnit stor

betydelse vid sidan av representationerna. I den australiensiska förbundsstaten

av 1900 infördes referendum, liksom det också kommit till

användning för delstaterna I Danmark stadgades vid författningsrevisionen

1912—1915 det obligatoriska författningsreferendum. I de författningsprojekt,

som för närvarande i skilda stater utarbetas, ingår referendum

flerestädes som en väsentlig del, bland annat i den nya tyska förbundsrepubliken.

Även om folkomröstningen fortfarande är främmande

för ett flertal konstitutioner, står den likväl på de flesta håll på dagordningen

och diskuteras ingående i den statsrättsliga litteraturen i ämnet

och i parlamentariska förslag. Vid sidan av exempelvis Belgien och

Frankrike, där upprepade projekt förelegat, må särskilt nämnas England,

där vid överhuskonflikten 1910 av konservativa ledare i överhus och underhus

framburos mycket uppmärksammade förslag till införande av referendum,

och Norge, som sedan begynnelsen av 1890-talet kan uppvisa en

följd av referendummotioner. Senast 1917 väcktes flere motioner, vilka

väl av grundlagsutskottet avstyrktes och i stortinget avslogos men föranledde

en av samtliga partier enhälligt biträdd begäran om regeringsutredning

i saken.

Om sålunda referendumfrågan för närvarande har en stor betydelse och

aktualitet i skilda'' länder, synas däremot omdömena om huru det i praktiken

verkat under skilda förutsättningar och i olika former fortfarande

vara divergerande. De motiv, som i olika stater och från olika politiska

meningsriktningar legat bakom kraven på införande av referendum, hava

även varit växlande. På vissa håll hava särskilt de principiella demokratiska

synpunkterna vägt tyngst i argumenteringen. Man har betraktat

institutet som en naturlig konsekvens av hela den fortskridande demokratiska

utvecklingen. På andra håll har däremot i synnerhet uppskattats

dess betydelse som ett i viss mån återhållande moment i lagstiftningen,

som ett effektivt demokratiskt regleringsinstitut samt såsom kontrollmedel

på det alltför starkt utvecklade partilivet. En historik över folkomröst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 47.

4

ningen i olika stater visar avgjort, att referendums användbarhet som modern

garanti i modererande riktning alltmer vunnit erkännande, särskilt i

och med att den garanti mot förhastade beslut, vilken förut sökts i ett tvåkammarsystem

med utpräglad karaktärsskillnad mellan kamrarne, blivit

alltmer beskuren. Genom institutets vidare utformning, för vilken ett stort

antal alternativa förslag och kombinationer erbjuda sig, hava dessa skilda

synpunkter kunnat komma till sin rätt.

Utskottet, inom vilket av skilda anledningar sympatier visat sig för folkomröstningsinstitutet,

har för sin del anslutit sig till ett skrivelseförslag i

motionens syfte. Utskottet anser nämligen, att i vårt land liksom utomlands

den politiska utvecklingen i hög grad aktualiserat frågan om folkomröstning,

men håller tillika före, att denna beträffande former och verkningar

innesluter så mångahanda spörsmål, att en på ingående sakkunskap byggd

undersökning av frågan i hela dess omfattning och med omsorgsfull hänsyn

tagen till säregna svenska förutsättningar torde vara nödig för ett definitivt

ställningstagande till dess tillämpning på svenska konstitutionella förhållanden.

Av anförda skäl får utskottet således hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa en

allsidig utredning, huru folkomröstningsinstitutet verkat

i främmande länder, och huruvida, i vilken utsträckning

samt under vilka former och betingelser ifrågavarande

institut må för viktiga frågor införas i vår författning,

ävensom därefter för riksdagen framlägga förslag till de

ändringar i grundlagarna, vartill utredningen kan giva

anledning.

Stockholm den 2 juni 1919.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 47.

Reservationer:

5

l:o) av herrar v. Zweigberqk och Persson i Tofta, som anfört:

Frågan om folkomröstningsiustitutets användning och inpassning i

författningsorganisationen står på dagordningen i olika länder, däribland

även i Sverige, och är föremål för en livlig diskussion i vetenskapliga och

politiskt intresserade kretsar. Man kan härifrån hoppas på värdefulla

bidrag till frågans utredning och likaså från förslag och experiment som

förekomma i andra länder.

Som utskottsbetänkandet visar, kunna mycket skiljaktiga synpunkter

anläggas och växlande syften eftersträvas vid införandet av allmän folkomröstning.

Eu riksdagens hänvändelse till regeringen i ämnet synes

mindre påkallad, så länge det ej kan ges några som helst bestämda direktiv

för hur institutet skall anbringas i vår författning. Den rätta tidpunkten

för ett initiativ kan knappt vara den, då en genomgripande representationsreform

beslutits, vars verkningar icke i närvarande stund kunna med

säkerhet beräknas.

2:o) av herr Hellberg, som i huvudsak instämt i herrar v. Zweigbergks

och Perssons i Tofta reservation med en därtill fogad erinran, att, därest

för någon viss viktig fråga s. k. konsultativt referendum skulle finnas

önskvärt för att i den särskilt utröna folkmeningen, författningen icke

synes lägga något hinder i vägen för statsmakterna att i varje särskilt fall

besluta ett sådant referendum.

3:o) av herr Magnusson i Tumhult som med instämmande av herr

Räf anfört:

Tanken på införandet av ett referenduminstitut synes mig möjligen

kunna vara motiverad under endera av följande författningspolitiska situationer:

Antingen då folkrepresentationen är sammansatt av två så artskilda

kamrar, att det vid upprepade tillfällen visar sig svårt att i väsentliga

spörsmål förena deras olika meningar till ett gemensamt beslut. I ett

sådant läge kan en folkomröstning måhända vara en utväg till slutgiltigt

avgörande av den förhandenvarande meningsskiljaktigheten mellan kamrarna.

Eller också motiveras ett referenduminstitut därmed, att en folkrepresentations

kamrar äro så sammansatta, att majoriteterna i bägge stort sett

giva likartade uttryck för samma ensidiga riktningar inom samhällslivet.

Där bägge kamrarna tillika äro valda för ganska långa perioder, kan det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutslcottets utlåtande Nr 47.

väl tänkas, att under tidens lopp partiförhållandena inom representationen

i en viss fråga icke överensstämmer med en alltmer stadgad folkmening

inom landet, utan att dock en på majoriteten stödd regering finner det

lämpligt att med hänsyn till den förevarande frågan genom nya val låta

riksdagens sammansättning förändras. I detta fall skulle det kunna vara

försvarligt, om en viss kvot av de valberättigade eller av riksdagens ledamöter

ägde befogenhet att taga initiativet till en folkomröstning i ämnet.

Av dessa båda alternativ torde det endast vara det senaste, som är

på väg att aktualiseras hos oss.

Men om man också är i tillfälle att peka på situationer, under vilka

tanken på ett referendum åtminstone kan synas diskutabel, förblir likväl

under alla förhållanden detta institut en otymplig och dyrbar apparat. De

olägenheter, som äro att befara genom den nya första kammarens karaktär

av en tämligen trogen kopia av den andra och undan vilka referenduminstitutet

skulle öppna en utväg, synas mig därför helst böra övervinnnas

på annat sätt. Och då dessa olägenheter, att döma av yttranden från

statsrådsbänken i andra kammaren och inom pressen, även äro observerade

inom liberala kretsar, vilka betygat sitt varma nit för en rationellare lösning

av förstakammarproblemet än den, som genom 1918—1919 års beslut

kommit till stånd, har jag funnit skäl att i avvaktan på de frukter, som

detta nit kan komma att sätta i form av positiva förslag, yrka avslag på

hr Lindhagens motion.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.