Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bedrivande av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen.

1919-05-09 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:111, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bedrivande av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lli.

i

Nr 111.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bedrivande

av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr O. Olsson m. 11., nr 50, och den andra inom andra kammaren av herr

A. Zander m. 11., nr 131, vilka hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, har hemställts, att riksdagen måtte besluta ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande ett förslagsanslag på högst 100,000 kronor att användas

till bedrivande av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen läsåret 1919

—1920 efter fastställande av bestämmelser för denna verksamhet på grundval

av i motionerna angivna riktlinjer.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

»Genom beslutet vid 1918 års urtima riksdag demokratiserades det

svenska samhällsskicket dithän, att faktiskt taget alla svenska män och kvinnor

över 23 års ålder fingo del i det politiska och kommunala inflytandet. Från

åtskilliga håll uttalades farhågor för att insikten i det allmännas angelägenheter

inte vore så allmänt utbredd, som önskligt varit för ett ansvarsmedvetet

deltagande av de nya väljaremassorna vid avgörande, särskilt av de

kommunala angelägenheterna. Den kommunala självstyrelsen har hos oss

vida större befogenhet i åtskilliga i det medborgerliga livet djupt ingripande

förhållanden än vad fallet är i andra länder. Det måste därför vara ett

samhällsintresse av allra första rang att få sörjt för en så vidsträckt och

grundlig undervisning som möjligt bland de nya väljarna ochinte minst

— att få den till stånd med det allra första.

Lyckligtvis finnes runt om i landet ett mycket starkt intresse för

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 53 käft. (Nr 111.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

upplysningskurscr i dessa frågor. Detta kan konstateras såväl av föreläsningsföreningarna

som, framför allt, av de stora folkföreningarnas bildningsorganisationer,

till vilkas ledningar snart sagt dagligen ingå förfrågningar

om litteratur, föreläsare, kurser och handledningar för självstudium i kommunala

ämnen. Tyvärr äro möjligheterna i alla dessa hänseenden ytterst

begränsade, varför det är nödvändigt, att statsmakterna snabbt och beslutsamt

träda emellan och skapa nya möjligheter för ett effektivt upplysningsarbete.

Detta kan ganska lätt komma till stånd, tack vare att organ i

stor utsträckning stå till statens förfogande för detta arbete i de statsunderstödda

biblioteken, studiecirklarna och föreläsningsföreningarna. Vad som

saknas är tillgång på litteratur och lärare, och i dessa båda avseenden kan

staten bringa hjälp.

Vad först litteraturen beträffar, är det ett gammalt klagomål bland

de för detta upplysningsarbete intresserade, att det är så svårt att få billiga

tillfredsställande editioner av hithörande lagar och författningar. Visserligen

utkommer då och då på något bokförlag en edition med de bestämmelser,

som gälla utgivningsåret, men med de ständiga förändringarna —

sådana beslutas ju nästan varje år —- bli de så gott som genast föråldrade.

Bästa sättet att råda bot på denna brist vore, att Svensk författningssamling,

om inte årligen, så dock med ej allt för långa mellanrum och

åtminstone varje år, då mera genomgripande förändringar vidtagits, utgåve

stora upplagor av hithörande lagar och författningar, naturligtvis med alla

de förändringar iakttagna, som beslutats t. o. m. utgivningsåret. Sådana

lagar och författningar äro de, som röra: kommunalstyrelse i stad och på

landet, kyrkostämma och skolväsen, landsting, taxering och självdeklaration,

den allmänna pensioneringen, fattigvårdsväsendet, alkoholistvård och rusdrycksförsäljning

samt övriga områden under kommunala nämnders ledning och

övervakning.

Men det är inte nog att dessa lagar och författningar komma ut till

billigt pris, utan de måste också bokstavligen sättas i händerna på folkets

breda lager. Då det nu uppväxande släktet genom fortsättningsskolornas

undervisning i medborgarkunskap redan före utträdet i livet fått en god

grundval lagd för insikterna i dessa ämnen, bli sådana utomordentliga åtgärder

överflödiga. Men under de närmaste övergångsåren, innan fortsättningsskolorna

ännu mera allmänt hunnit komma i gång och framför allt just nu,

äro dessa åtgärder tvärtom nödvändiga.

Det enklaste sättet och samtidigt ett av de effektivaste är att genom

bibliotekskonsulenterna i skolöverstyrelsen utdela de nämnda författningarna

— jämte grundlagarna och vallagen —- till alla de statsunderstödda folkskol-

och studiecirkelbiblioteken. Samtidigt borde den av generaldirektören

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

3

i skolöverstyrelsen utarbetade översiktliga handledningen om de nya praktiska

ungdomsskolorna medsändas, helst denna — efter vad vi inhämtat —

föreligger i tillräckligt stort antal exemplar, som kunna ställas till förfogande

utan någon som helst kostnad för det allmänna. Värjo förordning borde

vara kartonnerad för sig, dels för att en låntagare inte skulle kunna ha alla

författningarna samlade hemma hos sig någon längre tid, utan möjlighet

för alla de andra intresserade att komma åt någon av dem, dels för att så

många låntagare som möjligt samtidigt skulle kunna sysselsätta sig med

studium av olika delar av kommunalkunskapen. Det senare är av vikt

därför, att bibliotekets låntagare på så sätt få material för samstudiet i en

kurs eller cirkel omkring detta ämne.

Ty för ett verkligt utnyttjande av dessa editioner vore det nog nödvändigt

att upprätta sådana kurser eller studiecirklar, i vilka medlemmarna

var för sig skaffade sig en handbok i medborgarkunskap som gemensam

lärobok och handledning för att vid sammanträdena ha den däri på förhand

förvärvade insikten som utgångspunkt för ett mera ingående studium

av en speciell fråga i form av diskussion efter studieledarens eller någon

annan medlems inledande föredrag. Studieledare kunde vara kommunalstämmans

eller fullmäktiges ordförande, ordförande i kommunalnämnd eller

annan styrelse i kommunen, folkskolläraren eller annan i kommunala värv

kunnig och intresserad person. Mycket lämpligt vore, om staten efter

mönstret av den ovan nämnda redogörelsen för de praktiska ungdomsskolorna

läte utarbeta även en kommunal översiktsredogörelse, som kunde kostnadsfritt

tillhandahållas bibliotek och kurser.

Sådana kurser och studiecirklar av mycket gedigen art kunde lätt

anordnas av de statsunderstödda föreläsningsföreningarna, bara de ifrågasatta

editionerna av lagar och författningar bleve tillgängliga i biblioteken och

för billigt pris även i bokhandeln. Enligt bestämmelserna för statsunderstödets

tilldelning kan detta utan vidare tagas i anspråk för kurser av här

ifrågavarande slag

Men längre än föreläsningsföreningarna nå de folkliga statsunderstödda

studiecirklarna, som nu uppgå till över 1,600 i hela landet. Dessa skulle

säkert för en nog så ringa ersättning kunna få någon kompetent, kommunalt

intresserad person att leda en sådan kurs några månader med ett sammanträde

i veckan, t. ex. 15—20 veckor. Om staten bidroge med en liten

summa till varje kurs, skulle man på många hundra platser komma att

göra stora ansträngningar för att bringa ihop de medel, som för övrigt behövdes.

Dessutom borde anslag också lämnas till de kommunala styrelser

eller institutioner, som ville anordna sådana kurser. Även om anslagen måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

begränsas till en summa, som kunde förefalla nästan löjligt liten för att

komma i betraktande vid utdelning till en av kommunen anordnad kurs,

har dock erfarenheten från kommunens folk- och skolbiblioteksväsen visat, i

huru hög grad den kommunala företagsamheten på dessa områden sporrats

genom erhållandet av dessa små bidrag. Dessa kurser liksom föreläsningsföreningarnas

komme nog i allmänhet att se ut på annat sätt än studiecirklarnas.

Antagligen komma de att anordnas som föreläsningskurser,

antingen ett par dagar med fem å sex föreläsningar om dagen eller också

som enveckaskurser med en eller ett par föreläsningar varje kväll.

Komme sådana kommunala kurser till stånd i någon större utsträckning

bara ett enda år, skulle de snabbt sprida sig med den vunna erfarenheten

om deras metoder och arbetsresultat. Även om staten en del år

framåt skulle finna sig böra understödja dem i deras egenskap av ett verkligt

samhällsintresse, skulle utgifterna knappt behöva hålla sig uppe på

samma höjd som det första året, då alla bibliotek skulle erhålla exemplar

av alla viktigare lagar och författningar rörande kommunerna.

Det är svårt att exakt beräkna utgifterna för lagarnas tryckning och

kartonnering i en upplaga på 3,000 exemplar — så många äro de statsunderstödda

biblioteken — men summan torde inte behöva överstiga 25,000—

30.000 kronor.

Troligen skulle man på ett år kunna få anordnat åtminstone 1,000

föreläsnings- och studiekurser i landet, även om anslaget till varje begränsades

till högst 50 kronor. För att ha någon säkerhet för att intresse

för kursen verkligen funnes, kunde en bestämmelse utfärdas, att statsanslaget

finge uppgå till dubbla summan av de inkomster, kursdeltagarna

själva på annat sätt kunde få ihop, dock högst 50 kronor. Dessutom borde

också uppställas som villkor för anslagets utdelande, att minst 20 personer

anmält sig till studiekurs eller 50 personer till föreläsningskurs samt att

kursen skulle pågå minst 12 sammanträden eller föreläsningstimmar. Minst

20.000 medborgare skulle således ha genomgått 1,000 anordnade kurser.

Ansökningarna om anslag borde lämpligen insändas till skolöverstyrelsen

i lämplig tid före anordnandet av kurs på hösttermin och vårtermin,

således till två ansökningsdagar under året. De borde granskas och föredragas

av föreläsningskonsulenten, som vid förslags uppgörande till utdelning

av anslaget lämpligen kunde biträdas av representant från de statsunderstödda

riksförbunden, antingen vald av dessa eller tillkallad av

Konungen. Redogörelse för kursen borde insändas till skolöverstyrelsen

omedelbart efter dess avslutande. Anses kontroll över kurserna nödvändig,

skulle den kunna utövas genom folkskoleinspektör eller av Konungens befallningshavande

utsedd inspektör.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 111.

5

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande i ämnet från

skolöverstyrelsen ävensom från den hos överstyrelsen anställde föreläsningskon

sulen ten.

Den sistnämnde anför följande:

Helt visst äro de i motionerna anförda skälen såväl för önskvärdheten av den

ifrågasatta upplysningsverksamheten som för behov av statsunderstöd till densamma

fullgiltiga.

Skall en dylik verksamhet kunna med framgång bedrivas och sålunda lämnas

nöjaktigt resultat, fordras nog, såsom motionärerna framhålla, tillfredsställande editioner

av de lagar och författningar, som i föreläsningskurserna skola behandlas, och detta

till så billiga priser, att kursdeltagarna själva kunna anskaffa nödiga exemplar. Och

den anvisning motionärerna givit för dessa lagars och författningars utgivande synes

vara praktisk och lätt att förverkliga utan synnerligen stora omkostnader.

Men jämte dessa lag- och författningstexter torde det vara av behovet påkallat,

att en lämplig kommentar, med innehåll hämtat från sakkunnigas förslag, Kungl.

Majtts proposition, utskottsutlåtandet och riksdagens skrivelse i ärendet till Kung].

Maj:t, utarbetas och till billigt pris tillhandahålles, på det att särskilt föredragshållare

vid dessa kurser skola kunna orientera sig bättre i ämnet. Mot förslaget, att statsunderstödda

föreläsningsanstalter och studiecirklar samt kommunala styrelser eller

institutioner skulle kunna anordna föreläsningar och studiekurser för denna upplysningsverksamhet,

torde intet vara att erinra.

Det ifrågasatta statsanslaget bör utgå utan hänsyn till i annan ordning beviljade

anslag till populärvetenskapliga föreläsningar och studiecirklar.

Vad beträffar föreläsningarnas antal i varje kurs, synes det vara allt för högt

tilltaget i motionärernas förslag. Därest detta bifölles, skulle det ställas allt för stora

krav på dessa kursers ledare liksom också på deltagarne3 intresse och uthållighet.

Säkerligen skulle ett minimiantal av 6 föreläsningar vara tillfyllest, då man kan

förutsätta, att kursdeltagarne skaffa sig den behövliga litteraturen. Något hinder för

att, där särskilt kompetenta föreläsare stå att erhålla, utöka timtalet bör ej finnas.

Det föreslagna statsbidraget till varje kurs, högst 50 kronor, är, synes det,

tilltaget så lågt som möjligt. Detta belopp bör utgå till envar anordnare av en dylik

kurs. I större kommuner bör anslag kunna erhållas till flera kurser, om tillräckligt

intresse förefinnes och stadgade villkor fyllas.

Att uppställa som vilkor att minst 50 personer skola anmäla sig till och även

deltaga i en föreläsningskurs av detta slag, synes mig vara för mycket begärt. En

hel mängd mindre kommuner och avlägset liggande byar skulle därigenom bli uteslutna

från förmån av statsbidrag till dylika kurser. Och då det får anses sannolikt att

framdeles som hittills många komma att finnas, som ej ha tillräckligt intresse för

deltagande i kurser av detta slag, bör minimiantalet även av detta skäl sättas lägre.

Ett minimiantal av 25 deltagare synes mig vara det högsta, som bör stadgas.

Det förefaller mig, som det skulle bli onödigt kostbart, därest kontrollen över

kurserna skulle uppdragas åt vederbörande folkskoleinspektör, som för denna kontrolls

utövande finge företaga många resor. Och dessutom är deras tid strängt upptagen av

deras nuvarande göromål. Mig synes lämpligare, att, såsom nu sker i de statsunderstödda

föreläsningsanstalterna, det uppdrages åt länsstyrelserna att förordna inspektörer,

som utan större tidsutdräkt äro i tillfälle taga kännedom om kurserna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

I anslutning till vad ovan yttrats och vad i motionerna föreslagits tillåter jag

mig föreslå bland annat följande villkor för erhållande av statsbidrag:

a) att kompetent ledare av kursen står till förfogande,

b) att varje kurs omfattar minst 6 föreläsningar,

c) att minst 20 personer anmält sig till studiekurs och minst 25 personer till före
läsningskurs

i angivna ämnen,

d) att fri lokal med nödig uppvärmning och belysning erhålles samt att minst 25

kronors kontant tillskott till varje kurs skaffas av anordnarna,

e) att kortfattad redogörelse inom en månad efter kursens avslutande insändes till

kungl. skolöverstyrelsen,

f) att varje kurs är underkastad kontroll av en av vederbörande länsstyrelse förordnad

inspektor, som intygar att villkoren under a), b), c) och d) äro fyllda, innan

statsbidraget uppbäres.

Skolöverstyrelsens yttrande är av följande lydelse:

Sedan genom beslut av 1918 års urtima riksdag medbestämmanderätten i

samhällets angelägenheter utsträckts till nära nog alla till myndig ålder komna medborgare,

framstår det såsom ett samhällsintresse av största vikt, att åtgärder vidtagas

i syfte att inom så vida kretsar som möjligt sprida kunskap om dessa angelägenheter,

i första hand om de närmast liggande, de kommunala, och i samband därmed framkalla

känsla av medborgerligt ansvar. Skola nämligen de medborgerliga rättigheterna kunna

på rätt sätt utövas till hela samhällets gagn och välfärd, krävas därför såsom nödvändiga

förutsättningar medborgerlig insikt och medborgerlig ansvarskänsla. Det är

också med tanken härpå som medborgarkunskap upptagits såsom obligatoriskt ämne

på de nya fortsättningsskolornas undervisningsplan. Dock kan denna undervisning

icke anses vara helt tillfyllestgörande, ty dels torde det ännu dröja rätt många år,

innan dessa skolor mera allmänt blivit upprättade, och dels måste undervisningen

på det tidiga åldersstadium, varpå fortsättningsskolans lärjungar befinna sig, inskränka

sig till det enklaste och lättfattligaste i fråga om hithörande förhållanden. Den medborgarkunskap,

som fortsättningsskolan förmår meddela, kan sålunda betraktas endast

såsom en grundval, på vilken sedan bör byggas vidare. En sådan mera omfattande

undervisning i medborgarkunskap meddelas ju också i våra folkhögskolor, men ej heller

denna undervisning kan anses fylla det föreliggande behovet, enär den kommer endast

ett jämförelsevis ringa antal till godo. Under sådana förhållanden finner överstyrelsen

en ordnad upplysningsverksamhet av den art, varom motionärerna hemställa,

särskilt under den närmaste tiden, vara av behovet i synnerlig grad påkallad.

Beträffande motionärernas förslag, att den ifrågavarande upplysningsverksamheten

skulle bedrivas dels med hjälp av de statsunderstödda biblioteken, därigenom att

dessa sattes i stånd att tillhandahålla allmänheten för ändamålet lämplig litteratur,

särskilt tillfredsställande editioner av hithörande lagar och författningar, dels i form

av föreläsnings- och studiekurser, anordnade av de statsunderstödda föreläsningsföreningarna

och studiecirklarna ävensom av kommunala styrelser eller institutioner,

har överstyrelsen för sin del intet att erinra.

De anvisningar motionärerna givit beträffande åstadkommandet och spridandet

av för ifrågavarande upplysningsverksamhet behövlig litteratur finner överstyrelsen i

det hela vara praktiska och möjliga att genomföra utan allt för stora kostnader.

Överstyrelsen vill dock framhålla såsom önskvärt att, för den händelse redaktionen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

7

av Svensk författningssamling, i enlighet med motionärernas förslag, skulle komma

att tid efter annan utgiva samlingar av de i motionerna angivna lagarna och författningarna,

upplagorna av dessa icke måtte begränsas till det antal exemplar, som beräknas

åtgå, endast för utdelning till de statsunderstödda biblioteken. Samlingar av

detta slag skulle nämligen vara av synnerligen stort värde för ordförande, medlemmar

och tjänstemän i olika kommunala styrelser och verk samt andra för kommunala

angelägenheter intresserade personer och kunde därför utan tvivel bland dessa påräkna

en avsevärd spridning. Ävenså skulle, såsom även av föreläsningskonsulenten framhälles

i hans utlåtande, en för föreläsare och studieltdare avsedd utförligare handbok

i här ifrågavarande ämnen vara av stort gagn och på ett verksamt sätt främja ifrågavarande

upplysningarbete.

I fråga om de föreslagna föreläsnings- och studiekursernas anordning ansluter

sig överstyrelsen till vad föreläsningskonsulenten i sitt utlåtande därom anfört. Överstyrelsen

finner sålunda de av motionärerna föreslagna minimitalen för föreläsningar eller

sammanträden inom en kurs och för deltagare i en föreläsningskurs vara allt för högt

tilltagna och anser, att de böra sänkas från 12 föreläsningar eller sammanträden till

6 och från 50 deltagare till 25. Enligt motionärernas förslag skulle statsunderstöd

till varje kurs kunna utgå med ett belopp motsvarande dubbla summan av de inkomster,

som av kursanordnarpe kunna från annat håll anskaffas, dock högst 50 kronor.

Det sålunda föreslagna högsta beloppet synes emellertid överstyrelsen vara det lägsta

som bör komma ifråga, om det skall bliva möjligt att erhålla fullt kompententa och

i övrigt lämpliga kursledare. Förutom ett kontant tillskott till statsunderstödet torde

kursernas anordnare även böra åläggas anskaffa fri lokal jämte nödig uppvärmning

och belysning. Att låta den förslagna upplysningsverksamheten pågå utan någon som

helst kontroll finner överstyrelsen icke vara tillrådligt. Lämpligast torde den för eu

kurs nödiga kontrollen utövas genom någon av vederbörande länsstyrelse förordnad

inspektor, såsom fallet är med de statsunderstödda föreläsningsanstalterna Att, såsom

motionärerna alternativt föreslå, överlämna densamma åt folkskolinspektörerna finner

överstyrelsen varken lämpligt eller möjligt, enär dessa redan förut äro strängt upptagna

av dem åliggande göromål och en på sådant sätt ordnad kontroll dessutom

skulle bliva allt för tidsödande och därjämte onödigt kostsam. Det borde ock åläggas

kursledare att inom viss tid efter kursens avslutande till skolöverstyrelsen insända en

kortfattad redogörelse för kursens verksamhet och ekonomi.

För den händelse motionärernas hemställan skulle komma att av riksdagen

bifallas, torde närmare angivna vilkor och bestämmelser i fråga om statsunderstödets

utgående böra fastställas.

Motionärerna hava i ovanberörda motion framhållit önskvärdheten av

ett mer allmänt utbredande av insikt i det allmännas angelägenheter, i all

synnerhet i de delar av offentlig verksamhet, som beröra det kommunala

livet. I denna fråga kan enligt utskottets åsikt ej mer än en mening råda,

och utskottet delar till fullo den uppfattningen, att det är ett samhälleligt

intresse av utomordentlig betydelse att tillse, hurusom den med skyldigheter

och ansvar förbundna rätt att deltaga i samhällets angelägenheter, som numera

tillkommer de flesta till myndig ålder komna medborgare, motsvaras av möjligheter,

att kunna på ett för samhället gagnande sätt utöva densamma. Lika
-

UtsJcottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr lli.

ledes är utskottet ense med motionärerna därutinnan, att åtgärder med det

snaraste böra vidtagas för att tillgodose det av motionärerna angivna syftemålet.

Tager man i betraktande de vägar, på vilka motionärerna vilja vinna

detta syftemål, äro dessa två, om ock i viss mån med varandra jämnlöpande.

Den ifrågasatta upplysningsverksamheten skulle nämligen bedrivas dels med

tillhjälp av de statsunderstödda folkbiblioteken förmedelst tillhandahållande

av för ändamålet lämplig litteratur, dels ock i form av föreläsningar och

studiekurser.

Vad den sistnämnda sidan av upplysningsverksamheten beträffar,

skulle de ifrågasatta kurserna anordnas i första rummet av de statsunderstödda

föreläsningsföreningarna, men därjämte av de statsunderstödda studiecirklarna

och av sådana kommunala styrelser eller institutioner, som ville

anordna dylika kurser. I förra fallet skulle några särskilda extra kostnader

icke uppkomma, enär enligt bestämmelserna för statsunderstödets tilldelning

detta kan utan vidare tagas i anspråk för kurser av här ifrågavarande slag.

Beträffande de kurser, som skulle anordnas av studiecirklar och av kommunala

styrelser eller institutioner skulle däremot särskilda anslag erfordras.

Enligt vad utskottet har sig bekant, har den statsunderstödda populärvetenskapliga

föreläsningsverksamheten sedan länge i viss utsträckning

inriktat sig på meddelande av kurser och föreläsningar i just sådana ämnen,

som motionärerna i sin framställning åsyfta. Att så, om ock i begränsad

omfattning, redan skett finner utskottet stå i överensstämmelse med hela

denna verksamhets natur och ändamål. Det måste sålunda enligt utskottets

mening betecknas såsom en följdriktig utveckling, att den statsunderstödda

föreläsningsverksamheten än mer lägger sig vinn om de grenar av dess

arbetsområden, som avse bibringande av allmänt medborgerliga insikter, och

i ett större antal föreläsningsserier, än nu kan vara fallet, söker inrymma

de sidor av kunskaperna om samhällslivets funktioner, som i motionen

åsyftas. Kommer en sådan utveckling till stånd — och några svårigheter

härutinnan torde ej möta — anser utskottet, att de syftemål, motionärerna

genom föreläsningar och kurser vilja vinna, på det organisatoriskt bästa och

för statsverket ekonomiskt fördelaktigaste sättet ernås genom att inom den

statsunderstödda föreläsningsverksamhetens ram inrymmes jämväl den upplysnings

verksamhet, för vilken motionärerna tänkt sig särskilda statsanslag.

På samma gång man härigenom undviker allt för många till sina organisativa

former olikartade grenar av den populära föreläsningsverksamheten,

vinner man genom att lägga den åsyftade upplysningsverksamheten på de

nuvarande föreläsningsföreningarna den fördelen, att sistnämnda verksamhet

förlägges dit, där de största förutsättningarna förefinnas att göra densamma

lifskraftig och gagnande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

9

Givet är emellertid, att en upplysningsverksamhet allenast genom

kurser och föreläsningar ej skulle kunna medföra önskvärt resultat, om ej

erforderlig litteratur i lämpliga upplagor stode till buds. Motionärerna hava

i sistnämnda hänseende givit åtskilliga uppslag, vilka synas vara förtjänta

att tagas under närmare omprövning. Huvudvikten bör enligt utskottets

mening läggas därpå, att — förutom grundlagarna och vallagen — sådana

lagar och författningar, vilka äro av större betydelse och avse ämnen,

som falla inom den kommunala självstyrelsens områden, varda för allmänheten

tillgängliga i billiga upplagor. Utgivandet genom sakkunnigas försorg

av kommenterade editioner av lagen utav mer genomgripande och fundamental

beskaffenhet är jämväl ett önskemål, som äger sitt fulla berättigande.

Den ändamålsenligaste anordningen av nu berörda förhållanden

torde emellertid icke kunna angivas utan en föregående närmare utredning.

En sådan utredning bör avse dels på vad sätt dessa önskemål lämpligast

ksulle kunna realiseras, dels ock vilka lagar och författningar kunna anses

vara av den natur, att deras utgivande för nu ifrågasatt syfte är erforderligt.

Utredningen bör slutligen omfatta en plan över de för ändamålet

nödiga kostnader.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av herr O. Olssons m. fl.

och herr A. fanders m. fl. ovanberörda motioner, må i

skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning dels på vad sätt och —

förutom grundlagarna och vallagen — i vilken omfattning''

för kommunalförvaltningen mera betydelsefulla lagar

och författningar må kunna i billiga upplagor göras för

allmänheten tillgängliga, dels ock i vad mån utgivandet

av lätt tillgängliga, kommenterade upplagor av lagar utav

mer genomgripande och fundamental beskaffenhet anses

böra lämpligen ombesörjas, samt för riksdagen framlägga

det förslag, som utredningen kan föranleda.

Stockholm den 9 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 53 käft. (Nr 111.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, H. F.

Lamm, O. Berggult, C. G. Ekman, H. G. W. Wrangel, A. Pers, J. L. Widell,

E. A. Hallin, C. I. Asplund och C. A. Stålberg samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson, i Grängesberg, J. Olofsson,

N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Wiklund i Brattfors, 0 H:son Waldén, S. Bengtsson

i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlandsson, J. Jönsson i Slätåker, A.

Wessberg, O. Nilsson i Örebro och K. A. W. Björck.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS KFTR. 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:194 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till bedrivande av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen. s. 1 i texten