Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
1919-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:149, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
Dokumentets text
12
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
Nr 149.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret
1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
(2:a avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1919 dagtecknad proposition,
nr 325, vilken blivit överlämnad till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd under ecklesikåret
1919—1920 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i ny reglerade
pastorat, samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;
dels ock medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter
statstjänstemannens krigstidstillägg må beräknas, under år 1919 blir,föremål
för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående understödet
skall undergå skälig minskning.
Beträffande utredningen i ämnet tillåter sig utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.
I fråga om prästerskapets behov av dyrtidsunderstöd även för ecklesiastikåret
1919 — 1920 anser utskottet i likhet med departementschefen,
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
13
att någon tvekan icke kan råda därom, att ett dylikt behov gör sig
gällande.
Vad angår måttet av det dyrtidstillägg, som för nämnda ecklesiastikår
bör ifrågakomma, har departementschefen uttalat den uppfattningen, att
det icke tinnes anledning att vid bestämmandet av prästernas dyrtidsunderstöd
för ecklesiastikåret 1919—1920 frångå den proportion mellan
dyrtidsunderstödet för å ena sidan prästerna och å den andra statstjänstemannen,
vilken förut tillämpats.
Enligt förslaget skulle dyrtidsunderstödet eller som det i propositionen
heter krigstidsunderstödet till i tjänst varande prästmän utgå i form av
dels procentuellt tillägg, utgörande 60 procent av avlöningsförmånerna,
dels dagtillägg med 1 krona för dag, dels ock krigstidshjälp. Sistnämnda
understöd skulle utgå med belopp, motsvarande summan av de bidrag,
vilka under år 1918 såsom krigstidshjälp utgått till statens befattningshavare
jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar. Sammanlagda
beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke få överstiga
11 kronor 65 öre för dag.
I anledning av Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst har utskottet i sitt beträffande nämnda förslag avgivna utlåtande,
nr 100, hävdat den uppfattningen, att den form av understöd, som inbegripes
i dyrtidshjälp (krigstidshjälp), d. v. s. systemet med familjeförsörjningsbidrag
icke borde bibehållas. Riksdagens beslut i ämnet har
ock utfallit i enlighet härmed. Enligt utskottets mening fordrar konsekvensen,
att jämväl i fråga om prästerskapet sagda form av dyrtidsunderstöd
ej längre bör utgå. Att vid sådant förhållande vidtaga någon
jämkning av övriga former för dyrtidsunderstöd åt nu förevarande tjänsteinnehavare
har utskottet väl tagit under övervägande, men har utskottet
icke ansett sig böra förorda en sådan åtgärd. Utskottet tillstyrker alltså,
att dyrtidsunderstödet till i tjänst varande prästmän må utgå i form av
dels procentuellt tillägg, utgörande 60 procent av avlöningsförmånerna,
dels ock dagtillägg med 1 krona för dag.
Beträffande innehavare av prästerliga emeritilöner innebär förslaget,
att dyrtidstillägget till dessa skulle utgå efter samma grunder, som kunde
komma att gälla för statens f. d. befattningshavare, varigenom möjlighet
skulle hållas öppen för dess utgående efter glidande skala. Utskottet förordar
vad härutinnan föreslagits.
Såsom gottgörelse för det extra krigstidsunderstöd för senare hälften
av ecklesiastikåret 1918 — 1919, vilket understöd icke kommit prästerskapet
till del, skulle enligt Kungl. Maj ds förslag det procentuella tillägget till
14
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
do i tjänst varande prästmännen förhöjas med ett belopp, motsvarande
15 procent å avlöningsförmånerna, dagtillägget med 25 öre och maximibeloppet
för sammanlagda understödet med 2 kronor 35 öre för dag. Krigstidshjälpen
borde ökas med de belopp, vilka skulle hava utgått såsom
extra krigstidshjälp. För emeriti borde krigstidstillägget ökas med 350
kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de grunder, som
av Kungl. Maj:t föreslagits ifråga om den nu förevarande ersättningen för
det uteblivna extra understödet. I motsats till vad utskottet förordat beträffande
det först omnämnda, så att säga ordinarie dyrtidsunderstödet,
bör i anslutning till departementschefens uttalande i föreliggande fall dyrtidshjälp
ifrågakomma och utgå med de belopp, vilka skulle hava utgått
såsom extra krigstidshjälp. Erinras må, att förslaget i förevarande del helt
och hållet grundar sig på vissa av vederbörande utskott vid 1918 års
urtima riksdag i ämnet gjorda uttalanden.
På sätt av det förestående framgår, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag
krigstidsunderstöden till nu ifrågavarande grupper av präster, med undantag
för innehavare av emeritilöner, utgå med fixa belopp och icke efter glidande
skala. Departementschefen har, såsom framgår av statsrådsprotokollet,
berört de stora svårigheter, som möta vid beräkning såväl av totalkostnaden
för ett till prästerna utgående krigstidsunderstöd som särskilt
av kostnadsbeloppets fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden. Aro,
säger departementschefen, dessa svårigheter mycket betydande redan med
ett system vid fixa tilläggsbelopp, så bliva de praktiskt taget oöverkomliga
vid ett system med glidande skala. Då man ju icke kunde släppa
efter på kravet på någorlunda tillförlitliga beräkningar i nämnda hänseenden,
torde man således, vad anginge krigstidsunderstöd till andra präster
än emeriti, vara hänvisad uteslutande till det förstnämnda systemet.
Man måste vidare, framhåller departementschefen, räkna med den
eventualiteten, att de krigstidsbidrag, som för innevarande kalenderår borde
tillkomma statens befattningshavare, på grund av inträffat avsevärt prisfall,
kunde komma att utgå efter ett lägre procenttal under den senare delen
av året än under den förra. Vid sådant förhållande borde möjlighet beredas
att under loppet av instundande ecklesiastikår vidtaga nödiga jämkningar
i det prästerna tilldelade krigstidsunderstödet. Detta anser departementschefen
lämpligen kunna ske på sådant sätt. att riksdagen medgåve Kungl.
Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter statstjänstemannens krigstidstilllägg
beräknades, under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det
till prästerna utgående understödet skulle undergå skälig minskning. Med
hänsyn till det sätt, varpå krigstidsunderstödet till de ordinarie präster
-
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
15
liga befattningshavarna och de ständiga adjunkterna bestredes, vore det
förenat med betydande svårigheter från redovisnings- och kontrollsynpunkt
att under löpande ecklesiastikår alltför ofta vidtaga ändringar i understödets
storlek. Det borde därför knappast ifrågakomma att mer än en
gång under ecklesiastikåret, lämpligen då från och med den 1 november
1919, eller möjligen kvartalsvis företaga dylik ändring.
Vad i nu senast berörda hänseende föreslagits, anser sig utskottet
ävenledes böra tillstyrka.
Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 11 mars 1919
förordade allmänna grunderna med av utskottet ovan
förordade jämkningar för beviljande av dyrtidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 till de prästmän,
som tinnas omförmälda i lagen den 30 augusti
1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän
och innehavare av prästerliga emeritilöner;
b) medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal,
varefter statstjänstemannens dyrtidstillägg må
beräknas, under år 1919 blir föremål för sänkning, förordna,
att det till prästerna utgående understödet skall
undergå skälig minskning.
Stockholm den 20 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZEL1US.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 146.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.