Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.

1919-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:149, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

Nr 149.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret

1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt vissa extra ordinarie präster,

dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1919 dagtecknad proposition,

nr 325, vilken blivit överlämnad till statsutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd under ecklesikåret

1919—1920 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den

30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i ny reglerade

pastorat, samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga

emeritilöner;

dels ock medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter

statstjänstemannens krigstidstillägg må beräknas, under år 1919 blir,föremål

för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående understödet

skall undergå skälig minskning.

Beträffande utredningen i ämnet tillåter sig utskottet hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet.

I fråga om prästerskapets behov av dyrtidsunderstöd även för ecklesiastikåret

1919 — 1920 anser utskottet i likhet med departementschefen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

13

att någon tvekan icke kan råda därom, att ett dylikt behov gör sig

gällande.

Vad angår måttet av det dyrtidstillägg, som för nämnda ecklesiastikår

bör ifrågakomma, har departementschefen uttalat den uppfattningen, att

det icke tinnes anledning att vid bestämmandet av prästernas dyrtidsunderstöd

för ecklesiastikåret 1919—1920 frångå den proportion mellan

dyrtidsunderstödet för å ena sidan prästerna och å den andra statstjänstemannen,

vilken förut tillämpats.

Enligt förslaget skulle dyrtidsunderstödet eller som det i propositionen

heter krigstidsunderstödet till i tjänst varande prästmän utgå i form av

dels procentuellt tillägg, utgörande 60 procent av avlöningsförmånerna,

dels dagtillägg med 1 krona för dag, dels ock krigstidshjälp. Sistnämnda

understöd skulle utgå med belopp, motsvarande summan av de bidrag,

vilka under år 1918 såsom krigstidshjälp utgått till statens befattningshavare

jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar. Sammanlagda

beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke få överstiga

11 kronor 65 öre för dag.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse med allmänna

grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens

tjänst har utskottet i sitt beträffande nämnda förslag avgivna utlåtande,

nr 100, hävdat den uppfattningen, att den form av understöd, som inbegripes

i dyrtidshjälp (krigstidshjälp), d. v. s. systemet med familjeförsörjningsbidrag

icke borde bibehållas. Riksdagens beslut i ämnet har

ock utfallit i enlighet härmed. Enligt utskottets mening fordrar konsekvensen,

att jämväl i fråga om prästerskapet sagda form av dyrtidsunderstöd

ej längre bör utgå. Att vid sådant förhållande vidtaga någon

jämkning av övriga former för dyrtidsunderstöd åt nu förevarande tjänsteinnehavare

har utskottet väl tagit under övervägande, men har utskottet

icke ansett sig böra förorda en sådan åtgärd. Utskottet tillstyrker alltså,

att dyrtidsunderstödet till i tjänst varande prästmän må utgå i form av

dels procentuellt tillägg, utgörande 60 procent av avlöningsförmånerna,

dels ock dagtillägg med 1 krona för dag.

Beträffande innehavare av prästerliga emeritilöner innebär förslaget,

att dyrtidstillägget till dessa skulle utgå efter samma grunder, som kunde

komma att gälla för statens f. d. befattningshavare, varigenom möjlighet

skulle hållas öppen för dess utgående efter glidande skala. Utskottet förordar

vad härutinnan föreslagits.

Såsom gottgörelse för det extra krigstidsunderstöd för senare hälften

av ecklesiastikåret 1918 — 1919, vilket understöd icke kommit prästerskapet

till del, skulle enligt Kungl. Maj ds förslag det procentuella tillägget till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

do i tjänst varande prästmännen förhöjas med ett belopp, motsvarande

15 procent å avlöningsförmånerna, dagtillägget med 25 öre och maximibeloppet

för sammanlagda understödet med 2 kronor 35 öre för dag. Krigstidshjälpen

borde ökas med de belopp, vilka skulle hava utgått såsom

extra krigstidshjälp. För emeriti borde krigstidstillägget ökas med 350

kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de grunder, som

av Kungl. Maj:t föreslagits ifråga om den nu förevarande ersättningen för

det uteblivna extra understödet. I motsats till vad utskottet förordat beträffande

det först omnämnda, så att säga ordinarie dyrtidsunderstödet,

bör i anslutning till departementschefens uttalande i föreliggande fall dyrtidshjälp

ifrågakomma och utgå med de belopp, vilka skulle hava utgått

såsom extra krigstidshjälp. Erinras må, att förslaget i förevarande del helt

och hållet grundar sig på vissa av vederbörande utskott vid 1918 års

urtima riksdag i ämnet gjorda uttalanden.

På sätt av det förestående framgår, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag

krigstidsunderstöden till nu ifrågavarande grupper av präster, med undantag

för innehavare av emeritilöner, utgå med fixa belopp och icke efter glidande

skala. Departementschefen har, såsom framgår av statsrådsprotokollet,

berört de stora svårigheter, som möta vid beräkning såväl av totalkostnaden

för ett till prästerna utgående krigstidsunderstöd som särskilt

av kostnadsbeloppets fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden. Aro,

säger departementschefen, dessa svårigheter mycket betydande redan med

ett system vid fixa tilläggsbelopp, så bliva de praktiskt taget oöverkomliga

vid ett system med glidande skala. Då man ju icke kunde släppa

efter på kravet på någorlunda tillförlitliga beräkningar i nämnda hänseenden,

torde man således, vad anginge krigstidsunderstöd till andra präster

än emeriti, vara hänvisad uteslutande till det förstnämnda systemet.

Man måste vidare, framhåller departementschefen, räkna med den

eventualiteten, att de krigstidsbidrag, som för innevarande kalenderår borde

tillkomma statens befattningshavare, på grund av inträffat avsevärt prisfall,

kunde komma att utgå efter ett lägre procenttal under den senare delen

av året än under den förra. Vid sådant förhållande borde möjlighet beredas

att under loppet av instundande ecklesiastikår vidtaga nödiga jämkningar

i det prästerna tilldelade krigstidsunderstödet. Detta anser departementschefen

lämpligen kunna ske på sådant sätt. att riksdagen medgåve Kungl.

Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter statstjänstemannens krigstidstilllägg

beräknades, under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det

till prästerna utgående understödet skulle undergå skälig minskning. Med

hänsyn till det sätt, varpå krigstidsunderstödet till de ordinarie präster
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

15

liga befattningshavarna och de ständiga adjunkterna bestredes, vore det

förenat med betydande svårigheter från redovisnings- och kontrollsynpunkt

att under löpande ecklesiastikår alltför ofta vidtaga ändringar i understödets

storlek. Det borde därför knappast ifrågakomma att mer än en

gång under ecklesiastikåret, lämpligen då från och med den 1 november

1919, eller möjligen kvartalsvis företaga dylik ändring.

Vad i nu senast berörda hänseende föreslagits, anser sig utskottet

ävenledes böra tillstyrka.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 11 mars 1919

förordade allmänna grunderna med av utskottet ovan

förordade jämkningar för beviljande av dyrtidsunderstöd

under ecklesiastikåret 1919—1920 till de prästmän,

som tinnas omförmälda i lagen den 30 augusti

1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän

och innehavare av prästerliga emeritilöner;

b) medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal,

varefter statstjänstemannens dyrtidstillägg må

beräknas, under år 1919 blir föremål för sänkning, förordna,

att det till prästerna utgående understödet skall

undergå skälig minskning.

Stockholm den 20 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZEL1US.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 146.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.