Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden samt angående statsbidrag för anställning av distriktssköterskor jämte i dessa ämnen väckta motioner.
1919-05-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:150, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden samt angående statsbidrag för anställning av distriktssköterskor jämte i dessa ämnen väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
1
Nr 150.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1919 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ordnande av den kvinnliga sjukvårdspersonalens
utbildning och arbetsförhållanden samt angående statsbidrag
för anställning av distriktssköterskor jämte i
dessa ämnen väckta motioner.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 9 januari 1919 avlåtna propositionen angågående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under sjätte
huvudtiteln (punkt 70) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att i ämnet avlåtas, för beredande av statsbidrag
för anställning av distriktssköterskor m. m. på extra stat för år
1920 beräkna ett förslagsanslag å 350,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 11 mars 1919 dagtecknad
proposition, nr 260, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att på extra stat
för år 1920 anvisa
dels för anställande i medicinalstyrelsen av en inspektris över sjuksköterskeväsendet
ett förslagsanslag, högst, 4,700 kronor, därav 1,500
kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar,
dels till bestridande av kostnaderna för anordnande i Stockholm av
en statens skola för utbildning av distriktssköterskor ett förslagsanslag
å 8,000 kronor,
dels till stipendier för sjuksköterskor för genomgående av nämnda
statens skola för utbildning av distriktssköterskor ett förslagsanslag,
högst, 20,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 72 käft. (Nr 150.) 1823 w 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
dels och för beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor
i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder ett förslagsanslag å 250,000 kronor.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokol let.
Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion anhöll
riksdagen i skrivelse den 29 maj 1911, att Kungl. Maj:t måtte verkställa
en undersökning av sjuksköterskors och sjuksköterskeelevers vid
allmänna sjukvårdsinrättningar och så kallade distriktsköterskors arbetsförhållanden
samt vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen kunde
giva anledning. Sedermera har riksdagen i skrivelse den 30 april 1915
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida bidrag
av statens medel skulle kunna tilldelas kommun, som i sin tjänst anställde
examinerad sjuksköterska.
Enligt vad av propositionen framgår, innefattar det nu framlagda
förslaget till åtgärder för ordnande av sjuksköterskeväsendet icke någon
slutgiltig reglering av förhållandena på ifrågavarande område, utan är
detsamma begränsat till det minimum av ingripande, som nu kan anses
oundgängligen nödvändigt. Då nämligen sjuksköterskeväsendet i vårt
land hittills utvecklats helt och hållet genom enskildas intresserade arbete
och initiativ, har det ansetts välbetänkt, att statens första ingripande
på området anordnas med tillbörlig varsamhet.
De för närvarande befintliga skolorna för utbildning av sjuksköterskor
äro i regel förlagda till lasarett och kommunala sjukvårdsanstalter.
Från det allmännas sida åtnjuta de icke annat understöd, än
att vederbörande sjukvårdsanstalter upplåtits till deras bruk och att vid
anstalternas uppförande hänsyn tagits till skolornas behov. Staten har,
såsom nämnts, icke på något sätt ingripit varken vid skolornas upprättande
eller i deras senare verksamhet och gestaltning.
Enligt det nu föreliggande förslaget skulle en viss statlig kontroll
införas över sjuksköterskornas utbildning. Den lämpligaste formen för
åvägabringande av en sådan kontroll har ansetts vara, att sjuksköterskeskolor,
som uppfylla skäliga fordringar med avseende på beskaffenheten
av den i dem meddelade utbildningen och anordningarna vid skolan i
övrigt, beredas tillfälle att erhålla statens godkännande. Detta godkännande
skulle avse att fastslå de minimikrav, som borde ställas på
en fullgod utbildning i allmän sjukvård.
Beträffande de fordringar på utbildningstidens längd, som borde
uppställas såsom villkor för skolas godkännande, har departementschefen
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
3
uttalat den uppfattningen, att sköterskeutbildningen i allmän sjukvård
borde fastställas till minst ett år. För godkännande av skola borde
dessutom fordras, att utbildningstiden verkligen användes til] effektiv
undervisning, och att skolans verksamhet vore anordnad med tillbörligt
beaktande av utbildningens krav. Sjukvårdsanstalt, som använde sina
sköterskeelever till ur utbildningssynpunkt mindervärdigt arbete, borde
icke ifrågakomma till godkännande. Särskilt borde iakttagas, att den
teoretiska undervisningen erhölle tillräckligt utrymme och meddelades
efter bestämd plan samt att elevernas praktiska arbete anordnades så,
att det icke förhindrade de teoretiska studierna.
Godkännande av sköterskeskola har ansetts böra meddelas allenast
för viss tid och kunna återkallas, om fastställda fordringar icke uppfylldes.
I allt vad till utbildningen hörer, borde godkänd skola stå
under inspektion av medicinalstyrelsen, varvid styrelsen borde tillhandagås
av en inom densamma anställd inspektris över sjuksköterskeväsendet.
För att uppmuntra vederbörande sjuksköterskeskolor att söka statens
godkännande hava särskilda förmåner ansetts böra beredas de sjuksköterskor,
som utgått ur godkända skolor. Dessa förmåner borde i
törsta hand bestå däri, att staten, i sammanhang med ordnandet av de
i offentlig tjänst anställda sjuksköterskornas pensionering, uppställer den
fordran, att de sjuksköterskor, till vilkas pensionering statsbidrag skall
lämnas, skola hava genomgått av staten godkänd sköterskeskola.
Förutom statsbidrag till pensioneringen har en avsevärd förmån
ansetts kunna beredas de ur godkänd skola utgångna sköterskorna därigenom,
att staten i de fall, då den beviljar bidrag till kostnaderna för
sjuksköterskas anställande, likaledes uppställer det villkoret, att de
sköterskor, till vilkas anställning statsbidrag skall åtnjutas, skola hava
genomgått godkänd sköterskeskola. Denna åtgärd skulle få särskild
betydelse i samband med genomförandet av Kungl. Maj:ts förslag om
beviljande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor.
Detta förslag innebär, att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag
till distriktssköterskas avlöning skulle uppställas den fordran, att
vederbörande sköterska genomgått av staten godkänd sköterskeskola i
allmän sjukvård samt därutöver förskaffat sig erforderlig specialutbildning
genom bevistande av en ettårig kurs i distriktssjukvård. Undervisningen
vid denna kurs, som skulle stå under ledning av eu särskild styrelse, däri
inspektrisen över godkända sjuksköterskeskolor skulle vara självskriven
ledamot, har ansetts böra vara avgiftsfri för eleverna. Härjämte skulle
eleverna i den utsträckning, som kunde befinnas möjlig, beredas fri bostad
och fri kost å de sjukvårdsanstalter, där de under utbildningstiden tjänst
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
gjorde. Jämlikt undervisningsplanen för skolan skulle emellertid eleverna
under den del av kursen, som avser utbildning i dispensärvård och bostadshygien,
vanförevård, matlagning och huslig ekonomi samt social lagstiftning,
icke tjänstgöra å någon sjukvårdsanstalt. Utbildningen i nyssnämnda
ämnen skulle enligt undervisningsplanen draga en tid av omkring
sex månader. Under dessa sex månader skulle eleverna alltså
bliva nödsakade att själva bekosta sig bostad och vivre. Då kostnaderna
härför givetvis skulle för mindre bemedlade elever bliva ganska
betungande, har departementschefen framlagt förslag om beviljande av
anslag till stipendier åt medellösa och mindre bemedlade elever. Utdelningen
av dessa stipendier — till antalet 20 och å 1,000 kronor vartdera
— har ansetts böra tillkomma distriktssköterskeskolans styrelse.
I fråga om de åtgärder, som borde vidtagas för att motverka sjuksköternas
överansträngning i arbetet, har departementschefen erinrat om
de förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 10 och 12 i gällande
lasarettsstadga samt till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i
gällande sjukstugestadga, som förelagts innevarande års riksdag. De
ifrågavarande författnings förslagen innebära, att i respektive stadgor
införas bestämmelser dels därom, att den vid lasarett och sjukstugor
anställda sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring
så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma, dels
ock därom, att lasarett och sjukstugor i vad som rörer sjukvårdsbetjäningens
arbetsförhållanden skola stå under överinseende av medicinalstyrelsen.
I sammanhang härmed må erinras om, att Kungl. Maj:ts förslag
till epidemilag innehåller samma bestämmelser i fråga om sjukvårdspersonalen
vid epidemisjukhus, som enligt de nyssnämnda författningsförslagen
skulle införas i lasaretts- och sjukstugestadgorna.
Vad angår distriktssköterskorna, har det ansetts tydligt, att detaljerade
bestämmelser angående dessa sköterskors arbetstid, ledighet
eller vakning i sjukvård icke äro möjliga att genomföra. För att i
görlig mån motverka överansträngning av nu ifrågavarande sköterskor
har emellertid vissa normerande föreskrifter angående sköterskornas
arbetsförhållanden ansetts böra stadgas som villkor för åtnjutande av
statsbidrag till distriktssköterskors anställning. Härjämte borde såsom
villkor för statsbidrag föreskrivas, att distriktsvården i vad som rörer
sjuksköterskornas arbetsförhållanden skulle stå under medicinalstyrelsens
inspektion.
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
5
Beträffande privatsjuksköterskorna hava vissa åtgärder föreslagits
för reglering av deras arbetsförhållanden i samband med införandet av
kontroll över sjukvårdens arbetsförmedling. Förslaget härom innebär,
att arbetsförmedlingen inom sjukvården skulle regleras genom statligt
godkännande på vissa villkor av vederbörande sjuksköterskebyråer, vilka
skulle vara anslutna till den offentliga arbetsförmedlingen. Sådant godkännande
skulle meddelas endast åt sådana byråer, som bildas av sjukvårdsföreningar
utan ekonomiska biavsikter.
De åtgärder, som departementschefen föreslagit för ordnande av
sjuksköterskeutbildningen, motverkande av sjuksköterskors överansträngning
och reglerande av arbetsförmedlingen inom sjukvården, vila till
väsentliga delar på den förutsättningen, att sjuksköterskeväsendet skulle
ställas under statlig inspektion, utövad av en inom medicinalstyrelsen
för detta ändamål anställd inspektris. Anställandet av en dylik inspektor
utgör i själva verket grundvalen för de flesta av de förenämnda
åtgärderna. Inspektrisens huvuduppgift skulle bliva att på medicinalstyrelsens
vägnar utöva inspektion över godkända sjuksköterskeskolor,
godkända sjuksköterskebyråer och den vid allmänna eller statsunderstödda
sjukvårdsanstalter eller i statsunderstödd distriktssjukvård anställda
sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Härjämte skulle det åligga
inspektrisen att inom medicinalstyrelsen bearbeta inkomna uppgifter
angående sjuksköterskeskolor, sjuksköterskebyråer och sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden, att på styrelsens anmodan avgiva yttranden
i frågor, som beröra sjuksköterskeväsendet, samt att med uppmärksamhet
följa sjuksköterskeväsendets utveckling och till styrelsen inkomma med
de framställningar och förslag med avseende på detsamma, som av omständigheterna
föranledas.
Såsom kompetensvillkor för inspektrisbefattningen har ansetts böra
uppställas, att innehavaren skall vara sjuksköterska med fullgod sköterskeutbildning
och kännedom om arbetsförhållandena inom sjukvården,
förvärvad genom tjänstgöring som översköterska å större sjukvårdsanstalt.
Vad angår inspektrisens avlöningsförmåner, hava dessa föreslagits
utgå i form av arvode till ett belopp av 4,700 kronor, därav 1,500
kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.
För beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor
har Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, äskat ett anslag å 250,000 kronor.
I fråga om den omfattning, i vilket dylikt bidrag borde utgå, har de
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
partementschefen ansett böra iakttagas, att statens ingripande i första
band koncentrerades på att åstadkomma en nöjaktig distriktsvård inom
de områden, där tillgång till sådan sjukvård är mest av behovet påkallad.
Rätt till statsbidrag för distriktssköterskors anställande skulle sålunda
begränsas till landsbygden. Denna rätt skulle emellertid icke göras beroende
av vederbörande kommunala enheters mer eller mindre goda
ekonomi.
De bestämmelser angående villkoren för beviljande av statsbidrag
för anställning av distriktssköterskor, departementschefen ansett böra utfärdas,
äro av i huvudsak följande innehåll:
1. Statsbidrag för anställning av distriktssköterskor utgår till:
a) landsting, som anordnat distriktsvård över hela den i landstingsområdet
ingående landsbygden enligt av Kungl. Magt godkänd plan;
b) lantkommun eller sammanslutning av lantkommuner, som inom
sitt område anordnat distriktsvård enligt av Kung], Maj:t godkänd plan.
Har landsting genomfört distriktsvård över hela den i landstingsområdet
ingående landsbygden och erhållit statsbidrag till densamma,
må statsbidrag till inom landstingsområdet belägen kommun eller sammanslutning
av kommuner utgå allenast för sådan distriktsvård, som avser
andra uppgifter än den av landstinget anordnade distriktsvården.
2. Statsbidraget utgår med ett belopp av 500 kronor om året för
varje distriktssköterska.
3. Statsbidrag utgår allenast för anställning av sjuksköterska, som
har sin verksamhet förlagd till de sjukas hem. Statsbidrag utgår således
icke för avlöning av sjuksköterska, som tjänstgör å sjukhus eller
därmed jämförlig anstalt.
4. Statsbidrag utgår i allmänhet endast för anställning av sjuksköterska,
vars tjänstgöring omfattar såväl alla de grenar av sjukvård, vilka
kunna utövas i hemmen, som ock upplysande och rådgivande verksamhet
i avseende på barnavård, bostadsvård och annan hälsovård. Där
särskilda skäl därtill föreligga, må dock statsbidrag beviljas jämväl för
anställning av sjuksköterska, vars tjänstgöring omfattar allenast viss gren
eller vissa grenar av sådan sjukvård eller hälsovård, som nu är sagd.
5. Distriktsvård, till vilken statsbidrag utgår, skall stå under ledning
av en för vederbörande område gemensam styrelse, samt vara så anordnad,
att de i distriktsvården sysselsatta sjuksköterskorna stå under förmanskap
av provinsial- eller extra provinsialläkare. På framställning
av områdets styrelse må dock medicinalstyrelsen förordna annan läkare
att vara förman för distriktssköterska.
Statsutskottets utlåtande Nr 150. 7
6. Den styrelse, som liar distriktsvården om hand, skall årligen till
medicinalstyrelsen avgiva berättelse över distriktsvårdens tillstånd och
utveckling inom området enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär.
7. Distriktsvård, till vilken statsbidrag åtnjutes, skall i allt som
rörer sjukvården och de i distriktsvården sysselsätta sjuksköterskornas
arbetsförhållanden stå under medicinalstyrelsens överinseende.
8. Statsbidrag utgår endast för distriktssköterska, som genomgått
av Kungl. Maj:t godkänd sjuksköterskeskola i allmän sjukvård samt
därutöver bevistat fullständig kurs vid den av staten anordnade skolan
för utbildning av distriktssköterskor.
Utan hinder av vad sålunda är sagt må dock statsbidrag beviljas
för avlöning av sjuksköterska, som vid ingången av år 1920 är anställd
som distriktssköterska i landstings eller kommuns tjänst, därest vederbörande
tjänsteläkare vitsordar, att sköterskan på ett tillfredsställande
sätt fullgör sina åligganden.
Tillsvidare må ock statsbidrag beviljas för anställning av distriktssköterska,
som av medicinalstyrelsen prövas hava förvärvat ett mått av
kunskap och färdighet, motsvarande det, som godkänd sjuksköterskeskola
i allmän sjukvård och distriktssköterskeskola avse att bibringa.
9. Distriktssköterska, till vars anställning bidrag av statsmedel utgår,
skall hava en kontant begynnelselön av minst 500 kronor för år
och en kontant slutlön av minst 700 kronor för år samt därjämte åtnjuta
fri kost, fri möblerad bostad, fri värme, fritt lyse och fri tvätt
eller ock kontant ersättning för nämnda naturaförmåner. I den kontanta
lönen må icke inräknas ersättning, som kan tillkomma sköterskan för
utförande av särskilda förrättningar. Under den tid, då distriktssköterska
utövar sjukvård i mindre bemedlades hem, skall hon alltid åtnjuta ersättning
för kost. För tid, under vilken distriktssköterska utövar sjukvård
i bemedlades hem och där åtnjuter fri kost, må kostersättning
indragas.
10. Distriktssköterska, till vars anställning statsbidrag utgår, skall
vara berättigad till en månads årlig semester med skäliga kostpenningar
under semestertiden.
I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft två inom första kammaren väckta motioner, den ena,
nr 182, av herr G. H. von Kock, däri hemställes, att det i proposition
nr 260 föreslagna förslagsanslaget till statens skola för utbildning av
distriktssköterskor måtte — med beaktande av i motionen anförda synpunkter
— ökas till 12,000 kronor samt den andra, nr 183, av herr
Motioner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
Utskottets
yttrande.
F. Kaijsei-, vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag
för anställande av distriktssjuksköterskorna även måtte utgå till stadskommuner
efter samma grunder som till landskommuner.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Till utskottet hava vidare inkommit särskilda framställningar i ämnet,
nämligen dels från ordföranden för de sakkunniga, som tillkallats för
verkställande av undersökning av sjuksköterskors, sjuksköterskeelevers
och sköterskebiträdens arbetsförhållanden m. m., professorn vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet I. Jundell, dels från Fredrika Bremer Förbundets
styrelse, stiftelsen Röda korsets sjuksköterskehem och Svensk
sjuksköterskeförening av 1910, dels ock från Allmänna svenska sjuksköter
ske föreningen.
Det förslag till förbättrad och planmässig sjuksköterskeutbildning
samt till nyorganisation av distriktssjukvården, Kungl. Maj:t framlagt,
har synts utskottet vara av beskaffenhet att böra i allt väsentligt tillstyrkas.
På samma gång därmed en god grund lägges för statens
medverkan på ett socialt betydelsefullt verksamhetsområde, synes å andra
sidan detta ingripande ske med behörig varsamhet, så att någon beskäring
eller avmattning av det här viktiga enskilda intresset icke torde
behöva befaras. Utskottet finner sig sålunda kunna giva sin anslutning
till de av Kungl. Maj:t väckta förslagen om statligt godkännande av
sköterskeskolor, om bidrag till kostnaderna för anordnande av en statens
skola för utbildning av distriktssköterskor, om stipendier för elever vid
sistnämnda skola, om beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor
samt om anställande i medicinalstyrelsen av en inspektris över
sjuksköterskeväsendet. Beträffande det sätt varpå dessa förslag, enligt
vad av departementschefen anföres, äro avsedda att bringas i verkställighet,
har utskottet endast i vissa här nedan nämnda avseenden funnit anledning
till erinran.
I fråga om längden av den utbildningstid, som för godkänd sköterskeskola
bör vara föreskriven såsom minimum, hava olika meningar
förekommit. Från sjuksköterskornas egen och ett flertal läkares sida göres
med styrka gällande, att utbildningstiden icke utan synnerliga betänkligheter
kan sättas kortare än två år. Så hava i skrivelser till utskottet
Fredrika Bremer förbundets styrelse, stiftelsen Röda korsets sjuksköterskehem
och Svensk sjuksköterskeförening av 1910 uttalat den mening,
att förslaget om ettårig utbildning »innebar en fara för sjukvårdens
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
9
och sjuksköterskesväsendets sunda utveckling)). Ordföranden för sakkunnige
med uppdrag att verkställa en allsidig undersökning om sjuksköterskors,
sjuksköterskeelevers och sköterskebiträdens arbetsförhållanden
m. m. professorn I. Jundell har likaledes i särskild skrivelse till utskottet
förklarat, att, därest sakkunniga, som föreslogo två olika grupper
sköterskor, eu med mindre utbildning, betecknad undersköterskor, och
en med fullständig sådan, benämnd sköterskor, skulle blivit ställda inför
valet av »endast en typ av sköterskeskolor, valet enhälligt och obetingat
fallit på typen med minst 2-årig utbildning)). Å andra sidan hava fullmäktige
för allmänna svenska läkarföreningen tidigare gjort gällande, att
»kravet för godkännande av en sköterskeskola icke kunde sättas högre
än till ett år». Medicinalstyelsen har ävenledes uttalat, att en »ettårig
teoretisk-praktisk utbildning varit tillräcklig att dana för sitt kall väl skickade
sköterskor». Med hänsyn till sistnämnda yttrande har ock departementschefen
ansett utbildningstidens minimilängd vid godkänd sköterskeskola
i allmän sjukvård böra fastställas till ett år.
Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet
trott sig finna de starkare skälen tala för att utbildningstiden för godkända
sköterskeskolor sättes till två år. I den omständigheten, att de
nuvarande fullt frivilliga sköterskeskolorna i allt större omfattning övergå
till minst tvåårig kurs, synes ligga ett bevis för att behovet av
denna utbildningstid gjort sig allt starkare gällande. Av antalet sjuksköterskeelever,
som under åren 1912—1914 undergingo en mera fullständig
sjuksköterskeutbildning, 783 stycken, genomgingo icke mindre än
628 tvåårig kurs. Sedan dess hava därtill av de då befintliga bättre
ettåriga skolorna flertalet omlagt sin kurs till tvåårig. Ett statligt fastställande
av en ettårig kurs såsom tillräcklig skulle måhända, till skada
för sjukvården, avbryta en förskjutning, som om den fått i frihet pågå
ännu eu tid, faktiskt anvisat minst tvåårig utbildning såsom nödvändig
kompetensfordran för en som kvalificerad erkänd sjuksköterska.
Det på flera håll gjorda antagandet, att kravet på tvåårig kurs
skulle försvåra anslutning från medellösa men för uppgiften väl lämpade
unga kvinnor, synes utskottet icke hava alltför stor bärkraft. Det
andra utbildningsåret torde nämligen i allt väsentligt bli för sjuksköterskeelev
kostnadsfritt, i det hennes arbetsduglighet då torde tillförsäkra
henne, utom fri bostad och fritt vivre, ej sällan viss kontant ersättning.
Däremot torde dylika elever i ettåriga skolor, i regel i allmänna
förkunskaper sämre rustade än sina konkurrerande kamrater från
de tvååriga skolorna, bliva så underlägsna de senare, att de trots sitt
Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 72 käft. (Nr 150.) 1823 19 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
officiella godkännande i allmänhet bleve utestängda från mera förmånliga
platser. Då därtill kommer, att det, med de uppoffringar staten nu är
beredd ikläda sig, måste anses vara av synnerligt intresse att få en
jämnt utbildad, god sköterskekår, har utskottet funnit sig böra förorda
föreskrift om tvåårig utbildningstid för sköterskeskola.
Å andra sidan synes med visst fog kunna ifrågasättas, huruvida icke,
därest tvåårskurs bleve minimifordran för godkänd sköterskeskola, den
planerade påbyggnaden, distriktssköterskeskolan, enligt förslaget organiserad
med ettårig kurs, kunde utan olägenhet förkortas och förenklas. Inom
utskottet hava från sakkunnigt håll bestämda uttalanden i sådan riktning
blivit gjorda. Det synes också utskottet sannolikt att, därest utbildningen
i de godkända sköterskeskolorna från början vore planmässigt och enhetligt
ordnad samt elevmaterialet till distriktssköterskeskolan erhölles
enbart från förenämnda skolor, viss begränsning av lärotidens längd i
distriktssköterskeskolan borde utan olägenhet kunna företagas. Till dess
erfarenhet vunnits om huru i nu berört avseende blir fallet, torde emellertid
försiktigheten bjuda att stanna vid den av Kungl. Maj:t föreslagna
tiden för lärokursen i fråga. Utskottet förutsätter dock, att, då det klav
vikt, att för distriktssköterskornas utbildning icke krävas längre eller
flera kurser än som är av omständigheterna fullt motiverat, denna sak
följes med uppmärksamhet, så att de inskränkningar, som eventuellt
visa sig möjliga, snarast görligt komma till stånd.
I förutberörda motion, nr 182, har herr von Kock, under anmärkning,
att å skolans undervis ningsplan ämnet »social lagstiftning» erhållit
endast 8 timmar, påyrkat, att antalet timmar för denna undervisning
måtte utökas. Utskottet vill, under erinran att den framlagda undervisningsplanen
naturligen icke blivit i propositionen mera i detalj utförd,
endast uttala den förvissning, att vid den slutliga fastställelsen av planen
i fråga ett skäligt avvägande av tiden för de olika ämnesgrupperna
kommer till stånd.
Vad samma motionär anfört om nödvändigheten av en god ledning
för distriktssköterskeskolan, om upptagandet av kostnaden för ledare i
utgiftsberäkningen samt om provtjänstgöring för elever, torde från utskottets
sida endast böra föranleda det uttalande, att, i den mån motionärens
framställning befinnes innehålla anvisningar utöver vad som inrymmes
i Kungl. Maj:ts proposition, dessa anvisningar vid förslagets
tillämpning torde vinna det beaktande, som kan befinnas skäligt.
Emot det av socialstyrelsen väckta och av Kungl. Maj:t upptagna
förslaget att för godkänd sjuksköterskebyrå skulle uppställas villkoret
om anslutning »såsom fackarbetsanvisning» till Sveriges offentliga arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
11
förmedling hava från såväl sjuksköterske- som läkarehåll bestämda invändningar
blivit resta. I en gemensam skrivelse hava Fredrika Bremer
förbundets styrelse, stiftelsen Röda korsets sjuksköterskehem och Svensk
sjuksköterskeförening av 1910 uttryckt den åsikten, att en sådan anordning
vore »opraktisk» samt ägnad att »helt och hållet förrycka detta
grannlaga slag av arbetsförmedling». De påyrka i stället, att vederbörande
godkända byråer borde stå under ledning av medicinalstyrelsen
eller en särskild central organisation, sammansatt av på detta område
prövade krafter och samverkande med respektive sjuksköterskeorganisationer.
Liknande mening, sammanfallande med medicinalstyrelsens och
sakkunniges tidigare yttranden, har även kommit till uttryck från åtskilliga
läkare.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna, att, även om vissa beaktansvärda
fördelar skulle ernås genom sjuksköterskebyråernas anslutning
till den allmänna arbetsförmedlingen, starka skäl dock kunna anföras
emot att eu sådan fordran nu uppställes. Sjuksköterskebyråerna
äro och synas allt framgent böra för de hos dem engagerade sköterskorna
vara något helt annat och mera än en blott och bar arbetsförmedlingsanstalt.
De böra för dem verka med något av ett hems omtanke och
handledning. En privatsköterska, som icke har stöd av en god sköterskebyrå,
har en synnerligen osäker och svår ställning. Och det torde
knappast kunna undgås, att en byråernas subordination under den allmänna
arbetsförmedlingen härutinnan komme att inverka på ett mindre
gynnsamt sätt.
Därest förbindelse de olika byråerna emellan upprättades genom
tillkomsten av en för dem gemensam central organisation, skulle sannolikt
utan nämnvärda kostnader ett lämpligt verkande organ för arbetskraftens
fördelning erhållas. Möjligen skulle såsom lämplig överledning
kunna fungera den av departementschefen i utsikt ställda styrelsen
för statens skola för utbildning av distriktssköterskor eller delegerade ur
denna, kompletterad med representanter för sjuksköterskeorganisationerna.
I varje fall hyser utskottet den övertygelsen, att det skall bliva möjligt
för Kungl. Maj:t att på ett lämpligt och billigt sätt organisera denna
verksamhet utan att anlita en utväg, som har bland annat det emot sig,
att den starkt ogillas av dem, för vilkas räkning den närmast skulle
inrättas och från vilka intresserad medverkan med skäl bör kunna påräknas.
Erforderliga uppgifter för de allmänna statistiska meddelandena
om arbetsförmedlingen bör naturligen från sjuksköterskebyråernas centralanstalt
tillhandahållas socialstyrelsen.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
Vad angår den av herr Kaijser väckta motionen, att den statsunderstödda
distriktssköterskeorganisationen skulle utsträckas att gälla jämväl
för städerna, finner sig utskottet icke kunna biträda densamma. Möjligheterna
för städernas innevånare att erhålla en god sjukvård torde även
efter införandet av den nu planlagda distriktssjukvården i allmänhet vara
större än för landsbygdens befolkning. Vid sådant förhållande torde
hänsyn till en formell skatte!Ostädighet icke utgöra tillräckligt skäl för
ökad statsutgift på detta område. Utskottet finner sig alltså böra avstyrka
motionen i fråga.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, att lönen till inspektrisen över
sjuksköterskeväsendet skulle bestämmas till 4,700 kronor, har utskottet,
under erinran att den av Kungl. Maj:t såsom jämförlig angivna å yrkesinspektionens
stat uppförda yrkesinspektrisens lön enligt riksdagens i år
fattade beslut skall utgå med 3,800 kronor, funnit sig jämväl i förevarande
fall böra tillstyrka sistnämnda belopp, så fördelat, att 2,400
kronor utgöra lön, 1,200 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor
ortstillägg.
De av departementschefen angivna grunderna för beviljande av
statsbidrag för anställning av distriktssköterskor har utskottet funnit sig
kunna giva sin anslutning.
Med hänsyn till vad utskottet ovan uttalat om tvåårig utbildningskurs
vid godkänd sköterskeskola finner sig utskottet böra betona, att
utskottet jämväl från denna utgångspunkt ansluter sig till departementschefens
uttalande, att under den närmaste tiden, »innan sådana skolor i
erforderlig utsträckning kunnat inrättas, distriktssköterskeskolans styrelse
bör berättigas att medgiva inträde för elev, som styrker, att hon genomgått
minst ettårig sjuksköterskekurs på större lasarett eller annan därmed
jämförlig sjukvårdsanstalt».
Då vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit riksdagen icke givit utskottet
anledning till särskild erinran, fått utskottet sålunda hemställa,
I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å herr Kaijsers
ovanberörda motion, på extra stat för år 1920 anvisa
a) för anställande i medicinalstyrelseu av en inspektor
över sjuksköterskeväsendet ett förslagsanslag,
högst, 3,800 kronor;
b) till bestridande av kostnaderna för anordnande
i Stockholm av en statens skola för utbildning av
distriktssköterskor ett förslagsanslag å 8,000 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
13
c) till stipendier för sjuksköterskor för genomgående
av nämnda statens skola för utbildning av distriktssköterskor
ett förslagsanslag, högst, 20,000
kronor;
d) för beredande av statsbidrag för anställning av
distriktssköterskor i huvudsaklig överensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 11 mars
1919 angivna grunder, dock med de av utskottet härovan
förordade ändringar, ett förslagsanslag å 250,000
kronor;
II. att herr von Kochs motion må anses besvarad
genom vad utskottet här ovan anfört.
Stockholm den 20 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, G. M. IT. Ekelund, A. G. Lindblad,
O. Bergqvist, G. G. Ekman, II. G. W. Wrangel, A. Pers, J. L. Widéll, F. Berglund
och A. 11. Rooth samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A.
Nilsson i Kabbarp, .7. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson
i Norup, P. A. Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, .T. Erlansson, S.E. J.
Liibeck och O. Nilsson i Örebro.
Reservation:
av herr J. Erlansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 72 käft. (Nr 150.)
1823 19 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten