Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden samt angående statsbidrag för anställning av distriktssköterskor jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1919-05-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:150, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden samt angående statsbidrag för anställning av distriktssköterskor jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

1

Nr 150.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1919 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ordnande av den kvinnliga sjukvårdspersonalens

utbildning och arbetsförhållanden samt angående statsbidrag

för anställning av distriktssköterskor jämte i

dessa ämnen väckta motioner.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 9 januari 1919 avlåtna propositionen angågående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under sjätte

huvudtiteln (punkt 70) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,

som kunde komma att i ämnet avlåtas, för beredande av statsbidrag

för anställning av distriktssköterskor m. m. på extra stat för år

1920 beräkna ett förslagsanslag å 350,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 11 mars 1919 dagtecknad

proposition, nr 260, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att på extra stat

för år 1920 anvisa

dels för anställande i medicinalstyrelsen av en inspektris över sjuksköterskeväsendet

ett förslagsanslag, högst, 4,700 kronor, därav 1,500

kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar,

dels till bestridande av kostnaderna för anordnande i Stockholm av

en statens skola för utbildning av distriktssköterskor ett förslagsanslag

å 8,000 kronor,

dels till stipendier för sjuksköterskor för genomgående av nämnda

statens skola för utbildning av distriktssköterskor ett förslagsanslag,

högst, 20,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 72 käft. (Nr 150.) 1823 w 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

dels och för beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor

i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder ett förslagsanslag å 250,000 kronor.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokol let.

Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion anhöll

riksdagen i skrivelse den 29 maj 1911, att Kungl. Maj:t måtte verkställa

en undersökning av sjuksköterskors och sjuksköterskeelevers vid

allmänna sjukvårdsinrättningar och så kallade distriktsköterskors arbetsförhållanden

samt vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen kunde

giva anledning. Sedermera har riksdagen i skrivelse den 30 april 1915

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida bidrag

av statens medel skulle kunna tilldelas kommun, som i sin tjänst anställde

examinerad sjuksköterska.

Enligt vad av propositionen framgår, innefattar det nu framlagda

förslaget till åtgärder för ordnande av sjuksköterskeväsendet icke någon

slutgiltig reglering av förhållandena på ifrågavarande område, utan är

detsamma begränsat till det minimum av ingripande, som nu kan anses

oundgängligen nödvändigt. Då nämligen sjuksköterskeväsendet i vårt

land hittills utvecklats helt och hållet genom enskildas intresserade arbete

och initiativ, har det ansetts välbetänkt, att statens första ingripande

på området anordnas med tillbörlig varsamhet.

De för närvarande befintliga skolorna för utbildning av sjuksköterskor

äro i regel förlagda till lasarett och kommunala sjukvårdsanstalter.

Från det allmännas sida åtnjuta de icke annat understöd, än

att vederbörande sjukvårdsanstalter upplåtits till deras bruk och att vid

anstalternas uppförande hänsyn tagits till skolornas behov. Staten har,

såsom nämnts, icke på något sätt ingripit varken vid skolornas upprättande

eller i deras senare verksamhet och gestaltning.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle en viss statlig kontroll

införas över sjuksköterskornas utbildning. Den lämpligaste formen för

åvägabringande av en sådan kontroll har ansetts vara, att sjuksköterskeskolor,

som uppfylla skäliga fordringar med avseende på beskaffenheten

av den i dem meddelade utbildningen och anordningarna vid skolan i

övrigt, beredas tillfälle att erhålla statens godkännande. Detta godkännande

skulle avse att fastslå de minimikrav, som borde ställas på

en fullgod utbildning i allmän sjukvård.

Beträffande de fordringar på utbildningstidens längd, som borde

uppställas såsom villkor för skolas godkännande, har departementschefen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

3

uttalat den uppfattningen, att sköterskeutbildningen i allmän sjukvård

borde fastställas till minst ett år. För godkännande av skola borde

dessutom fordras, att utbildningstiden verkligen användes til] effektiv

undervisning, och att skolans verksamhet vore anordnad med tillbörligt

beaktande av utbildningens krav. Sjukvårdsanstalt, som använde sina

sköterskeelever till ur utbildningssynpunkt mindervärdigt arbete, borde

icke ifrågakomma till godkännande. Särskilt borde iakttagas, att den

teoretiska undervisningen erhölle tillräckligt utrymme och meddelades

efter bestämd plan samt att elevernas praktiska arbete anordnades så,

att det icke förhindrade de teoretiska studierna.

Godkännande av sköterskeskola har ansetts böra meddelas allenast

för viss tid och kunna återkallas, om fastställda fordringar icke uppfylldes.

I allt vad till utbildningen hörer, borde godkänd skola stå

under inspektion av medicinalstyrelsen, varvid styrelsen borde tillhandagås

av en inom densamma anställd inspektris över sjuksköterskeväsendet.

För att uppmuntra vederbörande sjuksköterskeskolor att söka statens

godkännande hava särskilda förmåner ansetts böra beredas de sjuksköterskor,

som utgått ur godkända skolor. Dessa förmåner borde i

törsta hand bestå däri, att staten, i sammanhang med ordnandet av de

i offentlig tjänst anställda sjuksköterskornas pensionering, uppställer den

fordran, att de sjuksköterskor, till vilkas pensionering statsbidrag skall

lämnas, skola hava genomgått av staten godkänd sköterskeskola.

Förutom statsbidrag till pensioneringen har en avsevärd förmån

ansetts kunna beredas de ur godkänd skola utgångna sköterskorna därigenom,

att staten i de fall, då den beviljar bidrag till kostnaderna för

sjuksköterskas anställande, likaledes uppställer det villkoret, att de

sköterskor, till vilkas anställning statsbidrag skall åtnjutas, skola hava

genomgått godkänd sköterskeskola. Denna åtgärd skulle få särskild

betydelse i samband med genomförandet av Kungl. Maj:ts förslag om

beviljande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor.

Detta förslag innebär, att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag

till distriktssköterskas avlöning skulle uppställas den fordran, att

vederbörande sköterska genomgått av staten godkänd sköterskeskola i

allmän sjukvård samt därutöver förskaffat sig erforderlig specialutbildning

genom bevistande av en ettårig kurs i distriktssjukvård. Undervisningen

vid denna kurs, som skulle stå under ledning av eu särskild styrelse, däri

inspektrisen över godkända sjuksköterskeskolor skulle vara självskriven

ledamot, har ansetts böra vara avgiftsfri för eleverna. Härjämte skulle

eleverna i den utsträckning, som kunde befinnas möjlig, beredas fri bostad

och fri kost å de sjukvårdsanstalter, där de under utbildningstiden tjänst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

gjorde. Jämlikt undervisningsplanen för skolan skulle emellertid eleverna

under den del av kursen, som avser utbildning i dispensärvård och bostadshygien,

vanförevård, matlagning och huslig ekonomi samt social lagstiftning,

icke tjänstgöra å någon sjukvårdsanstalt. Utbildningen i nyssnämnda

ämnen skulle enligt undervisningsplanen draga en tid av omkring

sex månader. Under dessa sex månader skulle eleverna alltså

bliva nödsakade att själva bekosta sig bostad och vivre. Då kostnaderna

härför givetvis skulle för mindre bemedlade elever bliva ganska

betungande, har departementschefen framlagt förslag om beviljande av

anslag till stipendier åt medellösa och mindre bemedlade elever. Utdelningen

av dessa stipendier — till antalet 20 och å 1,000 kronor vartdera

— har ansetts böra tillkomma distriktssköterskeskolans styrelse.

I fråga om de åtgärder, som borde vidtagas för att motverka sjuksköternas

överansträngning i arbetet, har departementschefen erinrat om

de förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 10 och 12 i gällande

lasarettsstadga samt till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i

gällande sjukstugestadga, som förelagts innevarande års riksdag. De

ifrågavarande författnings förslagen innebära, att i respektive stadgor

införas bestämmelser dels därom, att den vid lasarett och sjukstugor

anställda sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring

så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma, dels

ock därom, att lasarett och sjukstugor i vad som rörer sjukvårdsbetjäningens

arbetsförhållanden skola stå under överinseende av medicinalstyrelsen.

I sammanhang härmed må erinras om, att Kungl. Maj:ts förslag

till epidemilag innehåller samma bestämmelser i fråga om sjukvårdspersonalen

vid epidemisjukhus, som enligt de nyssnämnda författningsförslagen

skulle införas i lasaretts- och sjukstugestadgorna.

Vad angår distriktssköterskorna, har det ansetts tydligt, att detaljerade

bestämmelser angående dessa sköterskors arbetstid, ledighet

eller vakning i sjukvård icke äro möjliga att genomföra. För att i

görlig mån motverka överansträngning av nu ifrågavarande sköterskor

har emellertid vissa normerande föreskrifter angående sköterskornas

arbetsförhållanden ansetts böra stadgas som villkor för åtnjutande av

statsbidrag till distriktssköterskors anställning. Härjämte borde såsom

villkor för statsbidrag föreskrivas, att distriktsvården i vad som rörer

sjuksköterskornas arbetsförhållanden skulle stå under medicinalstyrelsens

inspektion.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

5

Beträffande privatsjuksköterskorna hava vissa åtgärder föreslagits

för reglering av deras arbetsförhållanden i samband med införandet av

kontroll över sjukvårdens arbetsförmedling. Förslaget härom innebär,

att arbetsförmedlingen inom sjukvården skulle regleras genom statligt

godkännande på vissa villkor av vederbörande sjuksköterskebyråer, vilka

skulle vara anslutna till den offentliga arbetsförmedlingen. Sådant godkännande

skulle meddelas endast åt sådana byråer, som bildas av sjukvårdsföreningar

utan ekonomiska biavsikter.

De åtgärder, som departementschefen föreslagit för ordnande av

sjuksköterskeutbildningen, motverkande av sjuksköterskors överansträngning

och reglerande av arbetsförmedlingen inom sjukvården, vila till

väsentliga delar på den förutsättningen, att sjuksköterskeväsendet skulle

ställas under statlig inspektion, utövad av en inom medicinalstyrelsen

för detta ändamål anställd inspektris. Anställandet av en dylik inspektor

utgör i själva verket grundvalen för de flesta av de förenämnda

åtgärderna. Inspektrisens huvuduppgift skulle bliva att på medicinalstyrelsens

vägnar utöva inspektion över godkända sjuksköterskeskolor,

godkända sjuksköterskebyråer och den vid allmänna eller statsunderstödda

sjukvårdsanstalter eller i statsunderstödd distriktssjukvård anställda

sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Härjämte skulle det åligga

inspektrisen att inom medicinalstyrelsen bearbeta inkomna uppgifter

angående sjuksköterskeskolor, sjuksköterskebyråer och sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden, att på styrelsens anmodan avgiva yttranden

i frågor, som beröra sjuksköterskeväsendet, samt att med uppmärksamhet

följa sjuksköterskeväsendets utveckling och till styrelsen inkomma med

de framställningar och förslag med avseende på detsamma, som av omständigheterna

föranledas.

Såsom kompetensvillkor för inspektrisbefattningen har ansetts böra

uppställas, att innehavaren skall vara sjuksköterska med fullgod sköterskeutbildning

och kännedom om arbetsförhållandena inom sjukvården,

förvärvad genom tjänstgöring som översköterska å större sjukvårdsanstalt.

Vad angår inspektrisens avlöningsförmåner, hava dessa föreslagits

utgå i form av arvode till ett belopp av 4,700 kronor, därav 1,500

kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.

För beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor

har Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, äskat ett anslag å 250,000 kronor.

I fråga om den omfattning, i vilket dylikt bidrag borde utgå, har de
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

partementschefen ansett böra iakttagas, att statens ingripande i första

band koncentrerades på att åstadkomma en nöjaktig distriktsvård inom

de områden, där tillgång till sådan sjukvård är mest av behovet påkallad.

Rätt till statsbidrag för distriktssköterskors anställande skulle sålunda

begränsas till landsbygden. Denna rätt skulle emellertid icke göras beroende

av vederbörande kommunala enheters mer eller mindre goda

ekonomi.

De bestämmelser angående villkoren för beviljande av statsbidrag

för anställning av distriktssköterskor, departementschefen ansett böra utfärdas,

äro av i huvudsak följande innehåll:

1. Statsbidrag för anställning av distriktssköterskor utgår till:

a) landsting, som anordnat distriktsvård över hela den i landstingsområdet

ingående landsbygden enligt av Kungl. Magt godkänd plan;

b) lantkommun eller sammanslutning av lantkommuner, som inom

sitt område anordnat distriktsvård enligt av Kung], Maj:t godkänd plan.

Har landsting genomfört distriktsvård över hela den i landstingsområdet

ingående landsbygden och erhållit statsbidrag till densamma,

må statsbidrag till inom landstingsområdet belägen kommun eller sammanslutning

av kommuner utgå allenast för sådan distriktsvård, som avser

andra uppgifter än den av landstinget anordnade distriktsvården.

2. Statsbidraget utgår med ett belopp av 500 kronor om året för

varje distriktssköterska.

3. Statsbidrag utgår allenast för anställning av sjuksköterska, som

har sin verksamhet förlagd till de sjukas hem. Statsbidrag utgår således

icke för avlöning av sjuksköterska, som tjänstgör å sjukhus eller

därmed jämförlig anstalt.

4. Statsbidrag utgår i allmänhet endast för anställning av sjuksköterska,

vars tjänstgöring omfattar såväl alla de grenar av sjukvård, vilka

kunna utövas i hemmen, som ock upplysande och rådgivande verksamhet

i avseende på barnavård, bostadsvård och annan hälsovård. Där

särskilda skäl därtill föreligga, må dock statsbidrag beviljas jämväl för

anställning av sjuksköterska, vars tjänstgöring omfattar allenast viss gren

eller vissa grenar av sådan sjukvård eller hälsovård, som nu är sagd.

5. Distriktsvård, till vilken statsbidrag utgår, skall stå under ledning

av en för vederbörande område gemensam styrelse, samt vara så anordnad,

att de i distriktsvården sysselsatta sjuksköterskorna stå under förmanskap

av provinsial- eller extra provinsialläkare. På framställning

av områdets styrelse må dock medicinalstyrelsen förordna annan läkare

att vara förman för distriktssköterska.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150. 7

6. Den styrelse, som liar distriktsvården om hand, skall årligen till

medicinalstyrelsen avgiva berättelse över distriktsvårdens tillstånd och

utveckling inom området enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär.

7. Distriktsvård, till vilken statsbidrag åtnjutes, skall i allt som

rörer sjukvården och de i distriktsvården sysselsätta sjuksköterskornas

arbetsförhållanden stå under medicinalstyrelsens överinseende.

8. Statsbidrag utgår endast för distriktssköterska, som genomgått

av Kungl. Maj:t godkänd sjuksköterskeskola i allmän sjukvård samt

därutöver bevistat fullständig kurs vid den av staten anordnade skolan

för utbildning av distriktssköterskor.

Utan hinder av vad sålunda är sagt må dock statsbidrag beviljas

för avlöning av sjuksköterska, som vid ingången av år 1920 är anställd

som distriktssköterska i landstings eller kommuns tjänst, därest vederbörande

tjänsteläkare vitsordar, att sköterskan på ett tillfredsställande

sätt fullgör sina åligganden.

Tillsvidare må ock statsbidrag beviljas för anställning av distriktssköterska,

som av medicinalstyrelsen prövas hava förvärvat ett mått av

kunskap och färdighet, motsvarande det, som godkänd sjuksköterskeskola

i allmän sjukvård och distriktssköterskeskola avse att bibringa.

9. Distriktssköterska, till vars anställning bidrag av statsmedel utgår,

skall hava en kontant begynnelselön av minst 500 kronor för år

och en kontant slutlön av minst 700 kronor för år samt därjämte åtnjuta

fri kost, fri möblerad bostad, fri värme, fritt lyse och fri tvätt

eller ock kontant ersättning för nämnda naturaförmåner. I den kontanta

lönen må icke inräknas ersättning, som kan tillkomma sköterskan för

utförande av särskilda förrättningar. Under den tid, då distriktssköterska

utövar sjukvård i mindre bemedlades hem, skall hon alltid åtnjuta ersättning

för kost. För tid, under vilken distriktssköterska utövar sjukvård

i bemedlades hem och där åtnjuter fri kost, må kostersättning

indragas.

10. Distriktssköterska, till vars anställning statsbidrag utgår, skall

vara berättigad till en månads årlig semester med skäliga kostpenningar

under semestertiden.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två inom första kammaren väckta motioner, den ena,

nr 182, av herr G. H. von Kock, däri hemställes, att det i proposition

nr 260 föreslagna förslagsanslaget till statens skola för utbildning av

distriktssköterskor måtte — med beaktande av i motionen anförda synpunkter

— ökas till 12,000 kronor samt den andra, nr 183, av herr

Motioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

Utskottets

yttrande.

F. Kaijsei-, vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag

för anställande av distriktssjuksköterskorna även måtte utgå till stadskommuner

efter samma grunder som till landskommuner.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Till utskottet hava vidare inkommit särskilda framställningar i ämnet,

nämligen dels från ordföranden för de sakkunniga, som tillkallats för

verkställande av undersökning av sjuksköterskors, sjuksköterskeelevers

och sköterskebiträdens arbetsförhållanden m. m., professorn vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutet I. Jundell, dels från Fredrika Bremer Förbundets

styrelse, stiftelsen Röda korsets sjuksköterskehem och Svensk

sjuksköterskeförening av 1910, dels ock från Allmänna svenska sjuksköter

ske föreningen.

Det förslag till förbättrad och planmässig sjuksköterskeutbildning

samt till nyorganisation av distriktssjukvården, Kungl. Maj:t framlagt,

har synts utskottet vara av beskaffenhet att böra i allt väsentligt tillstyrkas.

På samma gång därmed en god grund lägges för statens

medverkan på ett socialt betydelsefullt verksamhetsområde, synes å andra

sidan detta ingripande ske med behörig varsamhet, så att någon beskäring

eller avmattning av det här viktiga enskilda intresset icke torde

behöva befaras. Utskottet finner sig sålunda kunna giva sin anslutning

till de av Kungl. Maj:t väckta förslagen om statligt godkännande av

sköterskeskolor, om bidrag till kostnaderna för anordnande av en statens

skola för utbildning av distriktssköterskor, om stipendier för elever vid

sistnämnda skola, om beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor

samt om anställande i medicinalstyrelsen av en inspektris över

sjuksköterskeväsendet. Beträffande det sätt varpå dessa förslag, enligt

vad av departementschefen anföres, äro avsedda att bringas i verkställighet,

har utskottet endast i vissa här nedan nämnda avseenden funnit anledning

till erinran.

I fråga om längden av den utbildningstid, som för godkänd sköterskeskola

bör vara föreskriven såsom minimum, hava olika meningar

förekommit. Från sjuksköterskornas egen och ett flertal läkares sida göres

med styrka gällande, att utbildningstiden icke utan synnerliga betänkligheter

kan sättas kortare än två år. Så hava i skrivelser till utskottet

Fredrika Bremer förbundets styrelse, stiftelsen Röda korsets sjuksköterskehem

och Svensk sjuksköterskeförening av 1910 uttalat den mening,

att förslaget om ettårig utbildning »innebar en fara för sjukvårdens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

9

och sjuksköterskesväsendets sunda utveckling)). Ordföranden för sakkunnige

med uppdrag att verkställa en allsidig undersökning om sjuksköterskors,

sjuksköterskeelevers och sköterskebiträdens arbetsförhållanden

m. m. professorn I. Jundell har likaledes i särskild skrivelse till utskottet

förklarat, att, därest sakkunniga, som föreslogo två olika grupper

sköterskor, eu med mindre utbildning, betecknad undersköterskor, och

en med fullständig sådan, benämnd sköterskor, skulle blivit ställda inför

valet av »endast en typ av sköterskeskolor, valet enhälligt och obetingat

fallit på typen med minst 2-årig utbildning)). Å andra sidan hava fullmäktige

för allmänna svenska läkarföreningen tidigare gjort gällande, att

»kravet för godkännande av en sköterskeskola icke kunde sättas högre

än till ett år». Medicinalstyelsen har ävenledes uttalat, att en »ettårig

teoretisk-praktisk utbildning varit tillräcklig att dana för sitt kall väl skickade

sköterskor». Med hänsyn till sistnämnda yttrande har ock departementschefen

ansett utbildningstidens minimilängd vid godkänd sköterskeskola

i allmän sjukvård böra fastställas till ett år.

Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet

trott sig finna de starkare skälen tala för att utbildningstiden för godkända

sköterskeskolor sättes till två år. I den omständigheten, att de

nuvarande fullt frivilliga sköterskeskolorna i allt större omfattning övergå

till minst tvåårig kurs, synes ligga ett bevis för att behovet av

denna utbildningstid gjort sig allt starkare gällande. Av antalet sjuksköterskeelever,

som under åren 1912—1914 undergingo en mera fullständig

sjuksköterskeutbildning, 783 stycken, genomgingo icke mindre än

628 tvåårig kurs. Sedan dess hava därtill av de då befintliga bättre

ettåriga skolorna flertalet omlagt sin kurs till tvåårig. Ett statligt fastställande

av en ettårig kurs såsom tillräcklig skulle måhända, till skada

för sjukvården, avbryta en förskjutning, som om den fått i frihet pågå

ännu eu tid, faktiskt anvisat minst tvåårig utbildning såsom nödvändig

kompetensfordran för en som kvalificerad erkänd sjuksköterska.

Det på flera håll gjorda antagandet, att kravet på tvåårig kurs

skulle försvåra anslutning från medellösa men för uppgiften väl lämpade

unga kvinnor, synes utskottet icke hava alltför stor bärkraft. Det

andra utbildningsåret torde nämligen i allt väsentligt bli för sjuksköterskeelev

kostnadsfritt, i det hennes arbetsduglighet då torde tillförsäkra

henne, utom fri bostad och fritt vivre, ej sällan viss kontant ersättning.

Däremot torde dylika elever i ettåriga skolor, i regel i allmänna

förkunskaper sämre rustade än sina konkurrerande kamrater från

de tvååriga skolorna, bliva så underlägsna de senare, att de trots sitt

Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 72 käft. (Nr 150.) 1823 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

officiella godkännande i allmänhet bleve utestängda från mera förmånliga

platser. Då därtill kommer, att det, med de uppoffringar staten nu är

beredd ikläda sig, måste anses vara av synnerligt intresse att få en

jämnt utbildad, god sköterskekår, har utskottet funnit sig böra förorda

föreskrift om tvåårig utbildningstid för sköterskeskola.

Å andra sidan synes med visst fog kunna ifrågasättas, huruvida icke,

därest tvåårskurs bleve minimifordran för godkänd sköterskeskola, den

planerade påbyggnaden, distriktssköterskeskolan, enligt förslaget organiserad

med ettårig kurs, kunde utan olägenhet förkortas och förenklas. Inom

utskottet hava från sakkunnigt håll bestämda uttalanden i sådan riktning

blivit gjorda. Det synes också utskottet sannolikt att, därest utbildningen

i de godkända sköterskeskolorna från början vore planmässigt och enhetligt

ordnad samt elevmaterialet till distriktssköterskeskolan erhölles

enbart från förenämnda skolor, viss begränsning av lärotidens längd i

distriktssköterskeskolan borde utan olägenhet kunna företagas. Till dess

erfarenhet vunnits om huru i nu berört avseende blir fallet, torde emellertid

försiktigheten bjuda att stanna vid den av Kungl. Maj:t föreslagna

tiden för lärokursen i fråga. Utskottet förutsätter dock, att, då det klav

vikt, att för distriktssköterskornas utbildning icke krävas längre eller

flera kurser än som är av omständigheterna fullt motiverat, denna sak

följes med uppmärksamhet, så att de inskränkningar, som eventuellt

visa sig möjliga, snarast görligt komma till stånd.

I förutberörda motion, nr 182, har herr von Kock, under anmärkning,

att å skolans undervis ningsplan ämnet »social lagstiftning» erhållit

endast 8 timmar, påyrkat, att antalet timmar för denna undervisning

måtte utökas. Utskottet vill, under erinran att den framlagda undervisningsplanen

naturligen icke blivit i propositionen mera i detalj utförd,

endast uttala den förvissning, att vid den slutliga fastställelsen av planen

i fråga ett skäligt avvägande av tiden för de olika ämnesgrupperna

kommer till stånd.

Vad samma motionär anfört om nödvändigheten av en god ledning

för distriktssköterskeskolan, om upptagandet av kostnaden för ledare i

utgiftsberäkningen samt om provtjänstgöring för elever, torde från utskottets

sida endast böra föranleda det uttalande, att, i den mån motionärens

framställning befinnes innehålla anvisningar utöver vad som inrymmes

i Kungl. Maj:ts proposition, dessa anvisningar vid förslagets

tillämpning torde vinna det beaktande, som kan befinnas skäligt.

Emot det av socialstyrelsen väckta och av Kungl. Maj:t upptagna

förslaget att för godkänd sjuksköterskebyrå skulle uppställas villkoret

om anslutning »såsom fackarbetsanvisning» till Sveriges offentliga arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

11

förmedling hava från såväl sjuksköterske- som läkarehåll bestämda invändningar

blivit resta. I en gemensam skrivelse hava Fredrika Bremer

förbundets styrelse, stiftelsen Röda korsets sjuksköterskehem och Svensk

sjuksköterskeförening av 1910 uttryckt den åsikten, att en sådan anordning

vore »opraktisk» samt ägnad att »helt och hållet förrycka detta

grannlaga slag av arbetsförmedling». De påyrka i stället, att vederbörande

godkända byråer borde stå under ledning av medicinalstyrelsen

eller en särskild central organisation, sammansatt av på detta område

prövade krafter och samverkande med respektive sjuksköterskeorganisationer.

Liknande mening, sammanfallande med medicinalstyrelsens och

sakkunniges tidigare yttranden, har även kommit till uttryck från åtskilliga

läkare.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna, att, även om vissa beaktansvärda

fördelar skulle ernås genom sjuksköterskebyråernas anslutning

till den allmänna arbetsförmedlingen, starka skäl dock kunna anföras

emot att eu sådan fordran nu uppställes. Sjuksköterskebyråerna

äro och synas allt framgent böra för de hos dem engagerade sköterskorna

vara något helt annat och mera än en blott och bar arbetsförmedlingsanstalt.

De böra för dem verka med något av ett hems omtanke och

handledning. En privatsköterska, som icke har stöd av en god sköterskebyrå,

har en synnerligen osäker och svår ställning. Och det torde

knappast kunna undgås, att en byråernas subordination under den allmänna

arbetsförmedlingen härutinnan komme att inverka på ett mindre

gynnsamt sätt.

Därest förbindelse de olika byråerna emellan upprättades genom

tillkomsten av en för dem gemensam central organisation, skulle sannolikt

utan nämnvärda kostnader ett lämpligt verkande organ för arbetskraftens

fördelning erhållas. Möjligen skulle såsom lämplig överledning

kunna fungera den av departementschefen i utsikt ställda styrelsen

för statens skola för utbildning av distriktssköterskor eller delegerade ur

denna, kompletterad med representanter för sjuksköterskeorganisationerna.

I varje fall hyser utskottet den övertygelsen, att det skall bliva möjligt

för Kungl. Maj:t att på ett lämpligt och billigt sätt organisera denna

verksamhet utan att anlita en utväg, som har bland annat det emot sig,

att den starkt ogillas av dem, för vilkas räkning den närmast skulle

inrättas och från vilka intresserad medverkan med skäl bör kunna påräknas.

Erforderliga uppgifter för de allmänna statistiska meddelandena

om arbetsförmedlingen bör naturligen från sjuksköterskebyråernas centralanstalt

tillhandahållas socialstyrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

Vad angår den av herr Kaijser väckta motionen, att den statsunderstödda

distriktssköterskeorganisationen skulle utsträckas att gälla jämväl

för städerna, finner sig utskottet icke kunna biträda densamma. Möjligheterna

för städernas innevånare att erhålla en god sjukvård torde även

efter införandet av den nu planlagda distriktssjukvården i allmänhet vara

större än för landsbygdens befolkning. Vid sådant förhållande torde

hänsyn till en formell skatte!Ostädighet icke utgöra tillräckligt skäl för

ökad statsutgift på detta område. Utskottet finner sig alltså böra avstyrka

motionen i fråga.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, att lönen till inspektrisen över

sjuksköterskeväsendet skulle bestämmas till 4,700 kronor, har utskottet,

under erinran att den av Kungl. Maj:t såsom jämförlig angivna å yrkesinspektionens

stat uppförda yrkesinspektrisens lön enligt riksdagens i år

fattade beslut skall utgå med 3,800 kronor, funnit sig jämväl i förevarande

fall böra tillstyrka sistnämnda belopp, så fördelat, att 2,400

kronor utgöra lön, 1,200 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor

ortstillägg.

De av departementschefen angivna grunderna för beviljande av

statsbidrag för anställning av distriktssköterskor har utskottet funnit sig

kunna giva sin anslutning.

Med hänsyn till vad utskottet ovan uttalat om tvåårig utbildningskurs

vid godkänd sköterskeskola finner sig utskottet böra betona, att

utskottet jämväl från denna utgångspunkt ansluter sig till departementschefens

uttalande, att under den närmaste tiden, »innan sådana skolor i

erforderlig utsträckning kunnat inrättas, distriktssköterskeskolans styrelse

bör berättigas att medgiva inträde för elev, som styrker, att hon genomgått

minst ettårig sjuksköterskekurs på större lasarett eller annan därmed

jämförlig sjukvårdsanstalt».

Då vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit riksdagen icke givit utskottet

anledning till särskild erinran, fått utskottet sålunda hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med avslag å herr Kaijsers

ovanberörda motion, på extra stat för år 1920 anvisa

a) för anställande i medicinalstyrelseu av en inspektor

över sjuksköterskeväsendet ett förslagsanslag,

högst, 3,800 kronor;

b) till bestridande av kostnaderna för anordnande

i Stockholm av en statens skola för utbildning av

distriktssköterskor ett förslagsanslag å 8,000 kronor;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

13

c) till stipendier för sjuksköterskor för genomgående

av nämnda statens skola för utbildning av distriktssköterskor

ett förslagsanslag, högst, 20,000

kronor;

d) för beredande av statsbidrag för anställning av

distriktssköterskor i huvudsaklig överensstämmelse med

de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 11 mars

1919 angivna grunder, dock med de av utskottet härovan

förordade ändringar, ett förslagsanslag å 250,000

kronor;

II. att herr von Kochs motion må anses besvarad

genom vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 20 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, G. M. IT. Ekelund, A. G. Lindblad,

O. Bergqvist, G. G. Ekman, II. G. W. Wrangel, A. Pers, J. L. Widéll, F. Berglund

och A. 11. Rooth samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A.

Nilsson i Kabbarp, .7. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson

i Norup, P. A. Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, .T. Erlansson, S.E. J.

Liibeck och O. Nilsson i Örebro.

Reservation:

av herr J. Erlansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 72 käft. (Nr 150.)

1823 19 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten