Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående lönereglering för häradshövdingarna.

1919-05-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:153, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående lönereglering för häradshövdingarna.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

9

Nr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1919 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående lönereglering för

häradshövdingarna.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion, nr 56, har herr Hj. von Sydow hemställt, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta

om en utredning angående häradshövdingarnas löneförmåner jämte vad

därmed äger sammanhang och därefter för riksdagen framlägga förslagtill

en sådan lönereglering för häradshövdingarna, som komme att bereda

dem en skälig bärgning och tillika giva utsikt till en god rekrytering

av lantd o marekåren.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Enligt statsverkspropositionen har justitieministern ställt i utsikt,

•att redan under innevarande riksdag proposition kommer att avlåtas till

riksdagen med förslag till lönereglering vid rikets hovrätter. I själva

statsverkspropositionen föreslås löneförbättring åt den civila personalen

vid regements- och stationskrigsrätterna. De motiv, som föranlett justitieministern

att ifrågasätta löneförbättring för nu nämnda, till justitiestaten

hörande personal, äro utan tvivel mycket bärande. Det finnes emellertid

en annan kategori av tjänstemän under justitiestaten, vilka i statsverkspropositionen

äro lämnade å sido, men för vilka enligt min övertygelse

en förbättrad ställning är ur det allmännas synpunkt av lika trängande

behov påkallad som för förenämnda tjänstemän. Jag syftar härmed å

rikets häradshövdingar.

Vikten av underdomarnas ämbete torde icke behöva närmare framhållas.

Utredningen vid underrätten är grundläggande för varje rätteBihang

till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 73 höft. (Nr 151—153.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

gångsmåls behandling genom alla instanserna, och underrättens protokoll

innefattar de rättsliga elementen för målets bedömande. Hela det utomordentligt

viktiga inskrivningsväsendet i fråga om fast egendom, å vars

ordentliga och samvetsgranna skötande äganderättsförhållandena bero.

vilar ifråga om landsbygden faktiskt sett ensamt på häradshövdingarna.

Det kan med skäl påstås, att rikets lantdomarekår för närvarande fyller

högt ställda anspråk. Ingen jämförlig ämbetsmannaklass lärer vara den

överlägsen i fråga om skicklighet och samvetsgrannhet. Det ligger då

vikt uppå, att detta goda förhållande fortfar även för framtiden. Detta

hänger emellertid uppenbarligen därå, att häradshövdingarnas löneförmåner

äro så avvägda, att de giva häradshövdingarna en skälig bärgning

och kunna antagas leda till en god rekrytering av kåren.

Häradshövdingarnas inkomst utgöres för närvarande av lön 4,500

kronor, tjänstgöringspengar till växlande belopp, minst 1,000 kronor

samt i vissa domsagor förvaltningsbidrag och slutligen sportler. Dessa

senare utgöras huvudsakligen av expeditionslösen. Sportlerna gå till

mycket olika belopp vid de olika domsagorna. Att sportelinkomsten i

brutto går till 6,000 å 8,000 kronor torde kunna anses normalt. Men

å andra sidan hava häradshövdingarna att bära kostnaderna för domsagornas

förvaltning. Dessa kostnader, avlöning till biträden, utgifter

för renskrivning, tingsgästning, inköp av papper in. nr. äro mycket höga

och hava under senare tider varit stadda i jämn ökning. Dyrtiden har

träffat häradshövdingarna dubbelt. Dels hava de liksom rikets övriga

innebyggare, fått vidkännas väsentligt ökade levnadskostnader, dels hava

utgifterna för domsagornas skötsel i högst väsentlig mån förökats. Detta

liar skett i sådan grad, att den behållna inkomsten för åtskilliga domsagor

blivit skäligen ringa. Enligt en på privat väg utgiven sammanställning

av den behållna inkomsten vid domsagorna, vilken sammanställning

torde vara fullt tillförlitlig, fanns under 1917 två domsagor,

som gåvo en inkomst under 6,000 kronor och åtta domsagor som gåvo

en inkomst av minst 6,000 men icke 7,000 kronor. Medelinkomsten

torde ligga vid 8,000—9,000 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att den

högsta lönen, inberäknat dyrtid stillägg, är för en lokomotivförare vid

statens järnvägar (inkl. milpengar) kronor 6,700, för en eldare vid statens

järnvägar (inkl. milpengar) 5,067 kronor, för en överpostiljon vid kungl.

postverket 5,250 kronor samt för en patrullerande poliskonstapel i Stockholm

5,953 kronor 60 öre.

Erkännas måste emellertid, att inkomsten av många domsagor i

och för sig själv är god, och för några måste betecknas såsom hög.

Men vid bedömande härav måste man taga hänsyn till befordringsför
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

11

hållandena inom kåren. Medelåldern för nyutnämnda häradshövdingar

ligger avsevärt över 40 år, och flertalet av dem har, intill dess de erhållit

sina domsagor, icke haft någon fast anställning utan måst taga sig fram

genom tillfälliga inkomster av förordnanden. I genomsnitt har det

sålunda dröjt för dem minst omkring tjugu år från avlagd juridisk

examen, innan de uppnått fast anställning. Det är klart, att vid sådant

förhållande denna anställning måste giva mycket goda inkomster, om

den skall kunna giva möjlighet till förräntning och amortering av den

skuld, som den långa lönlösa arbetstiden måst medföra. Med hänsyn

härtill kan det påstås, att avkastningen av de flesta domsagorna är

för låg.

De svårigheter, som på senare tider i ekonomiskt avseende uppstått

för lantdomarna, hava i viss mån från det allmännas sida blivit

beaktade. På förslag av justitieministern beviljade 1918 års ordinarie

riksdag ett anslag, varav i de domsagor, där första notarier anställas,

en del av deras arvoden kan bestridas. På hemställan av justitieombudsmannen

har Kungl. Maj:t förordnat om någon höjning av lösen

för vissa expeditioner vid underdomstolarna. För att förbättra domsageaspiranternas

ställning har anslag utverkats av riksdagen, varigenom

sådana aspiranter, som av Kungl. Maj:t utnämnas till vice häradshövdingar,

kunna erhålla ett fast arvode på 2,400 kronor. Bland dem, som

äro sakkunniga i dessa frågor, torde emellertid endast en mening råda

därom, att dessa åtgärder, om än i och för sig välbetänkta icke äro

tillfyllest. Vad särskilt höjningen av lösen angår, så hade justitieministern

för beredande av detta ärende tillkallat särskilda sakkunniga,

vilka avgåvo ett förslag, som, om det genomförts, torde hava inneburit

nöjaktig kompensation för ökningen av domsagornas förvaltningskostnader,

men justitieministern ansåg sig icke kunna förorda detta förslag

obeskuret utan reducerade det i sådan mån, att ökningen av domsagornas

avkastning bliva skäligen ringa.

Olägenheter i de nuvarande förhållandena visa sig närmast i två

avseenden. Dels är det ofta förenat med stora svårigheter för häradshövdingarna

att erhålla tingsbiträden, utan vilka i många domsagor

rättskipningens behöriga gång icke kan upprätthållas. Dels är antalet

domsageaspiranter så ringa, att, när någon oförmodad ledighetsansökan

inkommer från en häradshövding, det i regel är svårt för hovrätterna

att finna en lämplig vikarie. Att domsageaspiranternas antal allt melodi

mer förminskas är tämligen klart, ty för närvarande kan icke fölen

ung, duglig jurist den utsikten innebära någon lockelse att, efter

tjänstgöring å domsagekansli med tillfälliga förordnanden än här än där

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Utskottets yttrande.

under 15 å 20 år mot ett ringa arvode, slutligen erhålla en fast anställning

med 8,000 till 9,000 kronors inkomst. Fara föreligger alltså,

om de nuvarande förhållandena få vara oförändrade, dels att rättskipningens

behöriga gång blir lidande och dels att lantdomarekårens duglighet

väsentligt förminskas. Faran är i båda dessa avseenden så allvarlig,

att jag anser ett ingripande av statsmakterna nödvändigt.

Ett enkelt sätt att föröka inkomsterna av domsagorna utan att betunga

statsverket är att höja expeditionslösen. I och för sig torde icke

vara mycket att invända mot en måttlig höjning av denna lösen, t. ex.

med 50 proc., ty med hänsyn till penningvärdets fall skulle man i realiteten

ändock icke komma till samma utgift för allmänheten som år 1876,

då den nuvarande löneregleringen för häradshövdingarna började tilllämpas.

Men härvid möter en svårighet. Ifall man utan vidare ökar

lösen, kommer inkomstökningen huvudsakligast till godo häradshövdingarna

i de bästa domsagorna och endast i ringa mån de häradshövdingar,

som bäst äro i behov av löneförbättring. Skall man vidtaga åtgärden,

blir det därför nog nödvändigt att kombinera den med eu reglering

av de övriga inkomsterna i domsagorna, så att förbättring sker

■endast där behovet föreligger. Frågan om en sådan reglering har eu

gång varit uppe. År 1905 väckte nämligen dåvarande justitieministern

förslag om en sådan reglering av de fasta inkomsterna i domsagorna,

att dessa skulle minskas för de bästa domsagorna i mån av innehavarnas

avgång samt ökas för de sämre. Förslaget var emellertid förknippat

med ett yrkande om anslag, för att man omedelbart skulle

kunna genomföra löneförbättringen för de svagast avlönade häradshövdingarna,

men då detta anslag avslogs av riksdagen, tick hela frågan

förfalla. I statsutskottets utlåtande, som bifölls av riksdagen, finnes

emellertid uttalat, att den föreslagna principen för en utjämning av

häi’adshövdingarnas inkomster vore riktig. Jag tror också, att vid en

förbättring av häradshövdingarnas löneförmåner det är nödvändigt att

genom en liknande anordning eller på något annat sätt verkställa en

utjämning så, att ökningen icke tillgodokommer andra än dem, som

verkligen äro i behov därav. Hela denna fråga är emellertid så pass

invecklad, att den icke torde kunna lösas utan en särskild utredning av

alla i samband med densamma stående omständigheter.»

I likhet med motionären har utskottet funnit, att åtskilliga skäl

tala för att frågan om en reglering av häradshövdingarnas löneförmåner

upptages till prövning. Visserligen har jämväl för dessa befattnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

13

havare på senare tid viss löneförbättring kommit till stånd dels genom

den under år 1918 vidtagna förhöjningen av expeditionslösen, dels genom

det provisoriska lönetillägg, som innevarande riksdag beslutit tilldela de

häradshövdingar, vilkas sammanlagda behållna löneinkomster understiga

10,000 kronor. Det förstnämnda inkomsttillskottet, den förhöjda expeditionslösen,

torde emellertid uppvägas av ökade kostnader för det häradshövdingarna

åliggande expeditionsarbetet m. in. och den provisoriska

löneökningen torde, särskilt för de lägsta inkomsttagarna bland häradshövdingarna,

få anses alltför otillräcklig för att kunna motsvara befogade

löneanspråk från dessas sida.

En särskild svårighet vid reglering av häradshövdingarnas löner

ligger emellertid i den synnerligen stora ojämnhet i Iråga om inkomster,

domhavandena i de olika domsagorna åtnjuta. Enligt eu utgiven

kalender över rikets domsagor, innehållande uppgifter om häradshövdingarnas

inkomster för åren 1915—1917 skulle för åtskilliga häradshövdingar

inkomsten, utöver med tjänsteutövningen förbundna utgifter,

årligen under nämnda år uppgått till mellan 12,000 och (högst) 17,600

kronor — inkomster, som torde få anses tämligen höga. För flertalet

andra häradshövdingar åter låg motsvarande inkomst mellan 9,000

och 12,000 kronor, under det att ett icke ringa antal angåvos åtnjuta

än mindre inkomstbelopp, ända ned till 4,543 kronor. Uppenbart är,

att jämväl efter det i år beviljade provisoriska lönetillägget sistnämnda

löneinkomster måste anses för befattningshavare med en domhavandes

verksamhet och ställning alltför ringa.

Ett avvaktande av den omorganisation av domstolsväsendet, som

förväntas bli ett resultat av processkommissionens arbete, synes med

hänsyn till de svagast avlönade häradshövdingarna icke vara tillrådliga

I betraktande av att en dylik omorganisation likväl är under övervägande,

torde emellertid en nu igångsatt lönereglering böra begränsas

till en partiell sådan, så anordnad, att icke blivande bestämmelser om

vare sig löner eller jurisdiktionsområden därigenom föregripas. Den bör

alltså, enligt utskottets förmenande, på samma gång den lämnar häradshövdingar

i bättre löneställning oberörda, gå ut på en utjämning tillsvidare

genom en förbättring av löneförmånerna för befattningshavarna

i de ekonomiskt mindre gynnsamma domsagorna. Var gränsen för en

sådan lönereglering skäligen bör sättas och under vilken form samt

med vilka belopp löneförbättringen lämpligen bör utgå, låter sig givetvis

lättast bedömas på grundval av en därom verkställd allsidig utredning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 73 höft. (Nr 151—153.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t verkställa utredning

rörande lämpligheten av och omfattningen för en partiell

löneförbättring för häradshövdingarna och därefter

till riksdagen inkomma med det förslag, vartill

utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 20 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 151.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:257 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående lönereglering för häradshövdingarna. a1 i texten