Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde och femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för är 1919 gjorda framställningar angående anslag för beredande av semester åt vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda arbetare.

1919-05-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:154, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde och femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för är 1919 gjorda framställningar angående anslag för beredande av semester åt vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda arbetare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

1

Nr 154.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde och

femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen

om tilläggsstat för är 1919 gjorda framställningar

angående anslag för beredande av semester åt

vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda arbetare.

(l:a avd.)

I den till riksdagen den 9 januari 1919 av.åtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majt, under åberopande

av punkt 71 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att för beredande

av semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare å extra stat

för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av 125,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i den till riksdagen den 9 januari 1919

avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1919 (nr 2),

under åberopande av punkt 21 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, i vad detsamma

avser förevarande tilläggsstat, föreslagit riksdagen att för beredande av

semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare å tilläggsstat för år 1919

anvisa ett förslagsanslag av 125,000 kronor.

Under åberopande av punkt 89 i det vid förstnämnda proposition

fogade protokoll över sjöförsvarsärenden har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda

arbetare på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag av 151,000

kronor.

Slutligen har Kungl. Maj:t, under åberopande av punkt 22 i det

förenämnda proposition med förslag till tilläggsstat för år 1919 fogade

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 74 höft. (Nr 154—156.) ms 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motion i

ärendet 1914.

2 Statsutskottets utlåtande Nr 154.

statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden, föreslagit riksdagen att förberedande

av semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare på tilläggsstat

för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 151,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade,

vid statsverkspropositionen fogade protokoll över lantförsvarsärenden

sid. 528—540 och protokoll över sjöförsvarsärenden sid. 303

—311.

Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion bar

riksdagen uti skrivelse den 26 augusti 1914 (nr-210) gjort framställning

i fråga om beredande av semester åt arbetare och med dem likställda

med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen samt

därvid anfört följande:

Frågan om semester åt arbetare hade på senare tid trängt sig fram

på både kommunernas och de enskildas arbetsområden, såsom framginge

av den utredning i ämnet, som förebragts såväl av motionären

som av riksdagens vederbörande utskott. Genom riksdagens bifall till

Kungl. Maj:ts i 1913 års statsverksproposition gjorda framställning om

rätt för vid flottans varv anställda daglönare till viss ledighet med bibehållna

löneförmåner, hade jämväl staten slagit in på den i motionen

ifrågasatta vägen. Principen om semester åt arbetare med mera stadigvarande

anställning inom statsförvaltningen måste nämligen genom omförmälda

beslut anses godkänd, och borde det då endast bliva fråga

om, huru långt samma princip skulle göras gällande inom andra områden

av statsförvaltningen.

Vid övervägande av frågan härom hade riksdagen fäst sin uppmärksamhet

därå, att vissa arbetare, som inom någon gren av statsförvaltningen

hade stadigvarande sysselsättning, likväl icke vore därav

upptagna mer än ett fåtal timmar dagligen, t. ex. grindvakter, städerskor

m. fl. Dylika arbetares anställning i statens tjänst torde få anses

hava karaktären av bisysslor, varför något krav på semester för dessa

arbetare ej syntes med fog kunna framställas. Riksdagen hölle nämligen

före, att ett oeftergivligt villkor för semesterförmåns beviljande

måste vara, att vederbörande vore fullt upptagen med arbetet i statens

tjänst och hade detta till sin uteslutande eller full arbetsdag krävande

sysselsättning.

Riksdagen ansåge vidare, att såsom villkor för semesterförmåns åtnjutande

borde fordras, att — i överensstämmelse med riksdagens beslut

angående årlig ledighet åt daglönare vid flottans varv — vederbörande

arbetare haft oavbruten anställning i statens tjänst med full

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

•t

sysselsättning under minst fyra år. Därjämte ville riksdagen framhålla,

att den omständigheten, att en i statens tjänst anställd arbetare åtnjutit

semester, ingalunda finge anses innebära, att hans anställning vunnit

så fast karaktär, att han därmed också skulle vara berättigad till

att av statsverket uppbära pension.

Visserligen hade riksdagen, även med fasthållande av de inskränkningar

i semesterförmåns beviljande, åt vilka riksdagen i det föregående

givit uttryck, hyst betänkligheter mot att tillstyrka medgivande av sådan

förmån. Men då riksdagen likväl trots detta funnit en framställning

i ärendet till Kungl. Maj:t påkallad, hade riksdagen gjort detta i

den förvissningen, att en dylik av statsmakterna ådagalagd omsorg om

deras arbetares bästa skulle hos arbetarna skapa mera trevnad i och

intresse för arbetet, binda dem med starkare band vid sin anställning

och därmed tillförsäkra statens verk en fast och kvalificerad arbetarstam.

Tiden för statsverket att taga det steg, som riksdagen tillstyrkte,

syntes också vara inne. Ty dels hade både i den enskilda industrien

och i den kommunala förvaltningen på åtskilliga håll sådan förmån redan

beviljats, dels hade frågan bland arbetarna vid Stockholms tygstation

och vid driftverken redan förts fram. För frågans enhetliga och

planmässiga behandling syntes det därför vara önskvärt, att en utredning

av hela ärendet komme till stånd, så att icke olika bestämmelser

komme i tillämpning på olika områden av statsförvaltningen.

Riksdagen ville ytterligare betona, att tidpunkten, då arbetare

skulle erhålla semester, måste i varje fall bestämmas av arbetsledningen,

dävid hänsyn borde tagas därtill, att ledigheter mest förekomme

på tid, då dessa vållade minst avbräck i arbetets gång, och att arbetet

sålunda ordnades på det sätt, att semesterkostnaderna bleve för det allmänna

minst betungande.

Uppenbart syntes vara, att beredande av semester åt lönearbetare

i allt större utsträckning måste medföra vittgående konsekvenser av

ekonomisk art såväl för staten som för kommuner och enskilda arbetsgivare,

enär statens föredöme torde egga till krav på sammn förmån

vid andra arbetsföretag. Särskilt skulle införande av semesterledighet

vid den mindre industrien och hantverkerierna kunna vålla ekonomiska

svårigheter. Det måste därför överlämnas åt de enskilda arbetsgivarna

att med sina arbetare fritt överenskomma i denna fråga.

Det vore visserligen möjligt, att ökad arbetsintensitet komme att

ersätta, vad som i arbetstid förlorades på semester, men ett villkor härför

vore, att semestern användes till vila och vederkvickelse. För att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

Knngl. Haj:te

förevarande

framställningar.

Utskottets

yttrande.

nå detta mål syntes den av motionären föreslagna minimitiden av sex

arbetsdagar vara erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts, har riksdagen anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt viss tids

ledighet med bibehållna löneförmåner (semester) kunde beredas arbetare

och med dem likställda, vilka ägde full och stadigvarande sysselsättning

vid statsförvaltningen, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan utredning i ärendet med anledning av denna riksdagsskrivelse

skett, har Kungl. Maj:t nu framlagt förslag rörande beredande av

semester med bibehållen avlöning åt arbetare såväl vid armén som marinen

under 12 dagar årligen efter 2 års tjänstetid, varjämte i samband

därmed föreslagits en något förlängd semester för vissa förmän. Denna

förmån har ansetts böra beredas vederbörande redan från och med innevarande

år, och har för ändamålet å såväl 1919 års tilläggsstat som 1920

års extra stat äskats särskilda medel, utgörande för arméns del 125,000

kronor och för marinens 151,000 kronor. Beloppen hava föreslagits att

såsom förslagsanslag upptagas å respektive stater.

Utskottet har under hand införskaffat en del uppgifter rörande semesterförhållandena

för arbetarepersonal anställd vid olika grenar av

statsförvaltningen. Av de sålunda inhämtade upplysningarna synes

framgå, att särskilda bestämmelser i fråga om semester i stor utsträckning

saknas, samt att, där dylika bestämmelser finnas, desamma medgiva

en semester av från och med 2 till och med 15 dagar årligen, i

allmänhet beroende på längre eller kortare anställningstid samt levnadsålder.

Sålunda gälla för närvarande i fråga om de vid statens järnvägar

anställda verkstads- och förrådsarbetarna följande bestämmelser

angående semester:

(tjänstledighet med bibehållen avlöning):

Arbetare, som innehaft stadigvarande anställning minst ett år, äger

erhålla tjänstledighet med bibehållen avlöning, dock icke förrän efter

fyllda 21 levnadsår.

Denna tjänstledighet omfattar under varje av de tre första åren den

åtnjutes 5 dagar;

under varje år av därpå följande 3 år 10 dagar;

samt därefter 15 dagar.

För arbetare i Kiruna eller å ort vid linjen Kiruna—Riksgränsen

blir tjänstledighetstiden 10 dagar, där den för övriga arbetare är 5 dagar,

och 15 dagar där den för övriga arbetare är 10 dagar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

5

Ifrågavarande förmån inträder från och med kalenderåret närmast

efter det, varunder den stadgade levnadsåldern och tjänstetiden uppnåtts.

Med avlöning förstås här timlönen för de ordinarie arbetstimmar,

som ledigheten omfattar.

Tiden för tjänstledigheten, som ej må uttagas i del av dag, bestämmes

av befälet.

Vid postverkets bokbinderi och tryckeri anställda arbetare och arbeterskor

erhålla en veckas ledighet efter ett års anställning, medan de vid

postverkets verkstad anställda, den mekaniska verkstadsindustrigruppen

tillhörande arbetare erhålla fyra dagars och övriga arbetare två dagars

ledighet.

I fråga om vissa hos telegrafverket anställda arbetare gälla följande

bestämmelser:

1. Linjearbetare.

Från och med det år, under vilket arbetare den 1 juli kan räkna

minst 4 års fast anställning, erhåller arbetare, som har stadigvarande

arbete å station ävensom värmeskötare semester under 12 arbetsdagar;

annan arbetare under 6 arbetsdagar.

2. Verkstadsarbetare.

För telegrafverkets verkstadsarbetare gäller, att arbetare, som uppnått

21 års ålder och som varit anställd vid telegrafverket under minst

4 år, erhåller 6 dagars semester, samt att arbetare med enahanda levnadsålder,

vilken innehaft dylik anställning under minst 8 år, erhåller 12

dagars semester.

Det mellan telegrafverket och telegraf- och telefonmannaförbundet

den 31 mars innevarande år träffade kollektivavtal rörande avlöningar

m. m. till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt innehåller vidare i

fråga om semester bland annat följande:

Mom. 1. Arbetare äger åtnjuta semester, då så utan hinder för

arbetenas utförande kan ske, från och med det år, under vilket arbetaren

den 1 juli kan räkna minst 2 års fast anställning.

Arbetare över 40 år erhåller 12 söckendagars semester och annan

arbetare 6 söckendagar. Som övergångsstadgande skall gälla, att arbetare,

som till följd av år 1918 utfärdade bestämmelser erhållit 12 söckendagars

semester, får behålla denna förmån, även om han ej uppnått

40-årsåldern.

Mom. 2. Semestern förlägges om möjligt till tiden 1 maj—30 september,

varvid man bör söka ordna så, att arbetare vartannat år erhåller

semester under tiden 16/e—31/s, och vartannat år 1/&—15/« eller V»—so/s>.

Under år 1919 böra de äldsta arbetarna om möjligt erhålla semester

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

under tiden 10/e—31/s. Arbetare, som av särskilda skäl önskar viss

semestertid, bör inkomma med motiverad framställning härom före den VA

I enlighet med beslut vid 1913 års riksdag är i reglemente för

marinen, del I, intagen bestämmelse därom, att daglönare, som innehaft

oavbruten anställning vid flottan under 4 på varandra följande år, är

berättigad att, då sådant utan någon olägenhet för göromålens behöriga

gång kan ske, åtnjuta semester årligen under 6 arbetsdagar, om vederbörandes

daglön utgår för arbetsdag, och under 6 dagar, om daglönen

utgår för varje dag.

Vid granskningen av Kungl. Maj:ts förslag har utskottet funnit, att

någon begränsning av den ifrågasatta semesterförmånens omfattning med

hänsyn till för närvarande i allmänhet gällande bestämmelser å området

torde böra äga rum. Enligt utskottets mening lärer för arméns och marinens

vidkommande i huvudsak enahanda föreskrifter böra tillämpas, som

enligt ovannämnda nyligen träffade kollektivavtal upptagits för viss telegrafverkets

personal. Nu berörda personal skulle härigenom komma i

åtnjutande av semester efter minst 2 års anställning under 12 söckendagar

för personer över 40 år och 6 söckendagar för övriga. Vidkommande

Kungl. Maj:ts förslag om beredande av förlängd semester åt vissa

förmän har detsamma, då härigenom enahanda princip, som nu föreslagits

i fråga om semesterledighets beredande åt arbetare, vinner tilllämpning,

ej givit utskottet anledning till erinran.

Med anledning av vad utskottet sålunda föreslagit torde någon nedsättning

i de av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppen kunna ske. Utskottet

anser sig i sådant hänseende böra föreslå, att det för armén beräknade

anslaget nedsättes till 100,000 kronor samt anslaget för marinen

till 115,000 kronor.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

att riksdagen må

a) för beredande av semester åt vid lantförsvaret

anställda arbetare å extra stat för år 1920 anvisa ett

förslagsanslag av 100,000 kronor,

b) för beredande av semester åt vid lantförsvaret

anställda arbetare å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett

förslagsanslag av 100,000 kronor,

c) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda

arbetare på extra stat för år 1920 bevilja ett

förslagsanslag av 115,000 kronor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

7

d) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda

arbetare på tilläggsstat för år 1919 bevilja ett

förslagsanslag av 115,000 kronor.

Stockholm den 23 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, G. J. G. Sivartz, O. M. Strömberg,

G. M. H. Ekelund, A. C. Lindblad, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel,

A. Pers, J. L. Widell, E. A. Hallin och J. S. Almer samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A.

Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén,

S. Bengtsson i Norup, P. A. Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson,

J. Jönsson i Slätåker och K. E. TF. Söderhielm.

Reservation

av herrar A. C. Lindblad, J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson

i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, O. H. Waldén och P. A. Hansson i

Stockholm, vilka velat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:5a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för är 1920 femte huvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. a1 i texten
  2. Rskr. 1919:5b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1919 femte huvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartemen s. 1 i texten
  3. Rskr. 1919:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds under fjärde och femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för år 19 s. 7 i texten
  4. Rskr. 1919:4b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1019 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till lantförsvarsdepartem s. 1 i texten