Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde och femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för är 1919 gjorda framställningar angående anslag för beredande av semester åt vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda arbetare.
1919-05-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:154, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde och femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för är 1919 gjorda framställningar angående anslag för beredande av semester åt vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda arbetare.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
1
Nr 154.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1919 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde och
femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen
om tilläggsstat för är 1919 gjorda framställningar
angående anslag för beredande av semester åt
vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda arbetare.
(l:a avd.)
I den till riksdagen den 9 januari 1919 av.åtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majt, under åberopande
av punkt 71 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att för beredande
av semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare å extra stat
för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av 125,000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i den till riksdagen den 9 januari 1919
avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1919 (nr 2),
under åberopande av punkt 21 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, i vad detsamma
avser förevarande tilläggsstat, föreslagit riksdagen att för beredande av
semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare å tilläggsstat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag av 125,000 kronor.
Under åberopande av punkt 89 i det vid förstnämnda proposition
fogade protokoll över sjöförsvarsärenden har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda
arbetare på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag av 151,000
kronor.
Slutligen har Kungl. Maj:t, under åberopande av punkt 22 i det
förenämnda proposition med förslag till tilläggsstat för år 1919 fogade
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 74 höft. (Nr 154—156.) ms 19 1
Motion i
ärendet 1914.
2 Statsutskottets utlåtande Nr 154.
statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden, föreslagit riksdagen att förberedande
av semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare på tilläggsstat
för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 151,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade,
vid statsverkspropositionen fogade protokoll över lantförsvarsärenden
sid. 528—540 och protokoll över sjöförsvarsärenden sid. 303
—311.
Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion bar
riksdagen uti skrivelse den 26 augusti 1914 (nr-210) gjort framställning
i fråga om beredande av semester åt arbetare och med dem likställda
med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen samt
därvid anfört följande:
Frågan om semester åt arbetare hade på senare tid trängt sig fram
på både kommunernas och de enskildas arbetsområden, såsom framginge
av den utredning i ämnet, som förebragts såväl av motionären
som av riksdagens vederbörande utskott. Genom riksdagens bifall till
Kungl. Maj:ts i 1913 års statsverksproposition gjorda framställning om
rätt för vid flottans varv anställda daglönare till viss ledighet med bibehållna
löneförmåner, hade jämväl staten slagit in på den i motionen
ifrågasatta vägen. Principen om semester åt arbetare med mera stadigvarande
anställning inom statsförvaltningen måste nämligen genom omförmälda
beslut anses godkänd, och borde det då endast bliva fråga
om, huru långt samma princip skulle göras gällande inom andra områden
av statsförvaltningen.
Vid övervägande av frågan härom hade riksdagen fäst sin uppmärksamhet
därå, att vissa arbetare, som inom någon gren av statsförvaltningen
hade stadigvarande sysselsättning, likväl icke vore därav
upptagna mer än ett fåtal timmar dagligen, t. ex. grindvakter, städerskor
m. fl. Dylika arbetares anställning i statens tjänst torde få anses
hava karaktären av bisysslor, varför något krav på semester för dessa
arbetare ej syntes med fog kunna framställas. Riksdagen hölle nämligen
före, att ett oeftergivligt villkor för semesterförmåns beviljande
måste vara, att vederbörande vore fullt upptagen med arbetet i statens
tjänst och hade detta till sin uteslutande eller full arbetsdag krävande
sysselsättning.
Riksdagen ansåge vidare, att såsom villkor för semesterförmåns åtnjutande
borde fordras, att — i överensstämmelse med riksdagens beslut
angående årlig ledighet åt daglönare vid flottans varv — vederbörande
arbetare haft oavbruten anställning i statens tjänst med full
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
•t
sysselsättning under minst fyra år. Därjämte ville riksdagen framhålla,
att den omständigheten, att en i statens tjänst anställd arbetare åtnjutit
semester, ingalunda finge anses innebära, att hans anställning vunnit
så fast karaktär, att han därmed också skulle vara berättigad till
att av statsverket uppbära pension.
Visserligen hade riksdagen, även med fasthållande av de inskränkningar
i semesterförmåns beviljande, åt vilka riksdagen i det föregående
givit uttryck, hyst betänkligheter mot att tillstyrka medgivande av sådan
förmån. Men då riksdagen likväl trots detta funnit en framställning
i ärendet till Kungl. Maj:t påkallad, hade riksdagen gjort detta i
den förvissningen, att en dylik av statsmakterna ådagalagd omsorg om
deras arbetares bästa skulle hos arbetarna skapa mera trevnad i och
intresse för arbetet, binda dem med starkare band vid sin anställning
och därmed tillförsäkra statens verk en fast och kvalificerad arbetarstam.
Tiden för statsverket att taga det steg, som riksdagen tillstyrkte,
syntes också vara inne. Ty dels hade både i den enskilda industrien
och i den kommunala förvaltningen på åtskilliga håll sådan förmån redan
beviljats, dels hade frågan bland arbetarna vid Stockholms tygstation
och vid driftverken redan förts fram. För frågans enhetliga och
planmässiga behandling syntes det därför vara önskvärt, att en utredning
av hela ärendet komme till stånd, så att icke olika bestämmelser
komme i tillämpning på olika områden av statsförvaltningen.
Riksdagen ville ytterligare betona, att tidpunkten, då arbetare
skulle erhålla semester, måste i varje fall bestämmas av arbetsledningen,
dävid hänsyn borde tagas därtill, att ledigheter mest förekomme
på tid, då dessa vållade minst avbräck i arbetets gång, och att arbetet
sålunda ordnades på det sätt, att semesterkostnaderna bleve för det allmänna
minst betungande.
Uppenbart syntes vara, att beredande av semester åt lönearbetare
i allt större utsträckning måste medföra vittgående konsekvenser av
ekonomisk art såväl för staten som för kommuner och enskilda arbetsgivare,
enär statens föredöme torde egga till krav på sammn förmån
vid andra arbetsföretag. Särskilt skulle införande av semesterledighet
vid den mindre industrien och hantverkerierna kunna vålla ekonomiska
svårigheter. Det måste därför överlämnas åt de enskilda arbetsgivarna
att med sina arbetare fritt överenskomma i denna fråga.
Det vore visserligen möjligt, att ökad arbetsintensitet komme att
ersätta, vad som i arbetstid förlorades på semester, men ett villkor härför
vore, att semestern användes till vila och vederkvickelse. För att
4
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
Knngl. Haj:te
förevarande
framställningar.
Utskottets
yttrande.
nå detta mål syntes den av motionären föreslagna minimitiden av sex
arbetsdagar vara erforderlig.
På grund av vad sålunda anförts, har riksdagen anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt viss tids
ledighet med bibehållna löneförmåner (semester) kunde beredas arbetare
och med dem likställda, vilka ägde full och stadigvarande sysselsättning
vid statsförvaltningen, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan utredning i ärendet med anledning av denna riksdagsskrivelse
skett, har Kungl. Maj:t nu framlagt förslag rörande beredande av
semester med bibehållen avlöning åt arbetare såväl vid armén som marinen
under 12 dagar årligen efter 2 års tjänstetid, varjämte i samband
därmed föreslagits en något förlängd semester för vissa förmän. Denna
förmån har ansetts böra beredas vederbörande redan från och med innevarande
år, och har för ändamålet å såväl 1919 års tilläggsstat som 1920
års extra stat äskats särskilda medel, utgörande för arméns del 125,000
kronor och för marinens 151,000 kronor. Beloppen hava föreslagits att
såsom förslagsanslag upptagas å respektive stater.
Utskottet har under hand införskaffat en del uppgifter rörande semesterförhållandena
för arbetarepersonal anställd vid olika grenar av
statsförvaltningen. Av de sålunda inhämtade upplysningarna synes
framgå, att särskilda bestämmelser i fråga om semester i stor utsträckning
saknas, samt att, där dylika bestämmelser finnas, desamma medgiva
en semester av från och med 2 till och med 15 dagar årligen, i
allmänhet beroende på längre eller kortare anställningstid samt levnadsålder.
Sålunda gälla för närvarande i fråga om de vid statens järnvägar
anställda verkstads- och förrådsarbetarna följande bestämmelser
angående semester:
(tjänstledighet med bibehållen avlöning):
Arbetare, som innehaft stadigvarande anställning minst ett år, äger
erhålla tjänstledighet med bibehållen avlöning, dock icke förrän efter
fyllda 21 levnadsår.
Denna tjänstledighet omfattar under varje av de tre första åren den
åtnjutes 5 dagar;
under varje år av därpå följande 3 år 10 dagar;
samt därefter 15 dagar.
För arbetare i Kiruna eller å ort vid linjen Kiruna—Riksgränsen
blir tjänstledighetstiden 10 dagar, där den för övriga arbetare är 5 dagar,
och 15 dagar där den för övriga arbetare är 10 dagar.
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
5
Ifrågavarande förmån inträder från och med kalenderåret närmast
efter det, varunder den stadgade levnadsåldern och tjänstetiden uppnåtts.
Med avlöning förstås här timlönen för de ordinarie arbetstimmar,
som ledigheten omfattar.
Tiden för tjänstledigheten, som ej må uttagas i del av dag, bestämmes
av befälet.
Vid postverkets bokbinderi och tryckeri anställda arbetare och arbeterskor
erhålla en veckas ledighet efter ett års anställning, medan de vid
postverkets verkstad anställda, den mekaniska verkstadsindustrigruppen
tillhörande arbetare erhålla fyra dagars och övriga arbetare två dagars
ledighet.
I fråga om vissa hos telegrafverket anställda arbetare gälla följande
bestämmelser:
1. Linjearbetare.
Från och med det år, under vilket arbetare den 1 juli kan räkna
minst 4 års fast anställning, erhåller arbetare, som har stadigvarande
arbete å station ävensom värmeskötare semester under 12 arbetsdagar;
annan arbetare under 6 arbetsdagar.
2. Verkstadsarbetare.
För telegrafverkets verkstadsarbetare gäller, att arbetare, som uppnått
21 års ålder och som varit anställd vid telegrafverket under minst
4 år, erhåller 6 dagars semester, samt att arbetare med enahanda levnadsålder,
vilken innehaft dylik anställning under minst 8 år, erhåller 12
dagars semester.
Det mellan telegrafverket och telegraf- och telefonmannaförbundet
den 31 mars innevarande år träffade kollektivavtal rörande avlöningar
m. m. till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt innehåller vidare i
fråga om semester bland annat följande:
Mom. 1. Arbetare äger åtnjuta semester, då så utan hinder för
arbetenas utförande kan ske, från och med det år, under vilket arbetaren
den 1 juli kan räkna minst 2 års fast anställning.
Arbetare över 40 år erhåller 12 söckendagars semester och annan
arbetare 6 söckendagar. Som övergångsstadgande skall gälla, att arbetare,
som till följd av år 1918 utfärdade bestämmelser erhållit 12 söckendagars
semester, får behålla denna förmån, även om han ej uppnått
40-årsåldern.
Mom. 2. Semestern förlägges om möjligt till tiden 1 maj—30 september,
varvid man bör söka ordna så, att arbetare vartannat år erhåller
semester under tiden 16/e—31/s, och vartannat år 1/&—15/« eller V»—so/s>.
Under år 1919 böra de äldsta arbetarna om möjligt erhålla semester
6
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
under tiden 10/e—31/s. Arbetare, som av särskilda skäl önskar viss
semestertid, bör inkomma med motiverad framställning härom före den VA
I enlighet med beslut vid 1913 års riksdag är i reglemente för
marinen, del I, intagen bestämmelse därom, att daglönare, som innehaft
oavbruten anställning vid flottan under 4 på varandra följande år, är
berättigad att, då sådant utan någon olägenhet för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester årligen under 6 arbetsdagar, om vederbörandes
daglön utgår för arbetsdag, och under 6 dagar, om daglönen
utgår för varje dag.
Vid granskningen av Kungl. Maj:ts förslag har utskottet funnit, att
någon begränsning av den ifrågasatta semesterförmånens omfattning med
hänsyn till för närvarande i allmänhet gällande bestämmelser å området
torde böra äga rum. Enligt utskottets mening lärer för arméns och marinens
vidkommande i huvudsak enahanda föreskrifter böra tillämpas, som
enligt ovannämnda nyligen träffade kollektivavtal upptagits för viss telegrafverkets
personal. Nu berörda personal skulle härigenom komma i
åtnjutande av semester efter minst 2 års anställning under 12 söckendagar
för personer över 40 år och 6 söckendagar för övriga. Vidkommande
Kungl. Maj:ts förslag om beredande av förlängd semester åt vissa
förmän har detsamma, då härigenom enahanda princip, som nu föreslagits
i fråga om semesterledighets beredande åt arbetare, vinner tilllämpning,
ej givit utskottet anledning till erinran.
Med anledning av vad utskottet sålunda föreslagit torde någon nedsättning
i de av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppen kunna ske. Utskottet
anser sig i sådant hänseende böra föreslå, att det för armén beräknade
anslaget nedsättes till 100,000 kronor samt anslaget för marinen
till 115,000 kronor.
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
a) för beredande av semester åt vid lantförsvaret
anställda arbetare å extra stat för år 1920 anvisa ett
förslagsanslag av 100,000 kronor,
b) för beredande av semester åt vid lantförsvaret
anställda arbetare å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av 100,000 kronor,
c) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda
arbetare på extra stat för år 1920 bevilja ett
förslagsanslag av 115,000 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
7
d) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda
arbetare på tilläggsstat för år 1919 bevilja ett
förslagsanslag av 115,000 kronor.
Stockholm den 23 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, G. J. G. Sivartz, O. M. Strömberg,
G. M. H. Ekelund, A. C. Lindblad, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel,
A. Pers, J. L. Widell, E. A. Hallin och J. S. Almer samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A.
Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén,
S. Bengtsson i Norup, P. A. Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson,
J. Jönsson i Slätåker och K. E. TF. Söderhielm.
Reservation
av herrar A. C. Lindblad, J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson
i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, O. H. Waldén och P. A. Hansson i
Stockholm, vilka velat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1919:5a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för är 1920 femte huvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. a1 i texten
- Rskr. 1919:5b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1919 femte huvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartemen s. 1 i texten
- Rskr. 1919:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds under fjärde och femte huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för år 19 s. 7 i texten
- Rskr. 1919:4b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1019 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till lantförsvarsdepartem s. 1 i texten