Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1918 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1917.

1919-05-26 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:157, Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1918 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1917.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1918 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1917.

(2:a avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovan nämnda

revisionsberättelse jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar

och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga

upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda

framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande

utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blivit iakttagen.

Medicinalstyrelsen.

§ I
(Rev.

ber. sid. 181—182; uti. sid. 686—692.)

I berättelsen angående medicinalstyrelsen hava revisorerna under

§ 1 anfört följande;

»För uppförande å Frösön invid Östersund av ett nytt hospital

har riksdagen åren 1910—1914 anvisat sammanlagt 2,359,000 kronor.

Sedermera har 1915 års riksdag anvisat ett anslag av 21,300

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 75 höft. (Nr 157.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

kronor för förvärvande för hospitalets räkning av ett ägoområde i Mjälle

by, å vilket hospitalets stall och övriga jordbruksbyggnader förlagts.

Slutbesiktning av hospitalsbyggnaderna ägde rum under sommaren

1917.

Revisorerna hava under årets resor besökt ifrågavarande hospitalsanläggning.

De brister, som vid besiktningen blivit anmärkta, kvarstodo fortfarande,

ehuru tiden för desammas avhjälpande var tilländalupen. Emellertid

har, enligt tillgängliga handlingar, medicinalstyrelsen träffat överenskommelse

med entreprenören om övertagande av entreprenörens skyldighet

att avhjälpa bristerna mot en ersättning av 11,650 kronor.

Vid revisorernas besök iakttogs, att vatten inträngde genom väggar

och golv i sammanbindningsgångarna och även inom byggnaderna,

vilket jämväl blivit påpekat vid slutbesiktningen. En sådan olägenhet,

som kan verka menligt på byggnadernas bestånd och medföra betydande

underhållskostnader, synes i förevarande fäll hava bort kunna undvikas

genom byggnadsområdets ordentliga, i rätt tid vidtagna dränering.

Att så icke skett hava revisorerna funnit anmärkningsvärt.

Med anledning av vad sålunda förekommit hava revisorerna velat

framhålla nödvändigheten av att för framtiden noga tillses, att vid nybvggnadsarbeten

sådana förhållanden, som ovan anmärkts, undvikas.))

I anledning av denna anmärkning har medicinalstyrelsen från

arkitekten C. Westman infordrat och emottagit yttrande i ärendet samt

därefter i utlåtande den 8 januari 1919 åberopat vad Westman i sitt

Yttrande anfört rörande de anmärkta förhållandena; varande Westmans

berörda yttrande av följande lydelse:

»Riksdagens revisorer anmärka, att nämnda olägenhet bort kunnat

undvikas genom byggnadsområdets ordentliga i rätt tid vidtagna dränering’,

och funnit det anmärkningsvärt ätt så icke skett’.

Av tillgängliga hela byggnadsfrågan vid Östersunds hospital berörande

handlingar framgår, dels att provborrningar av marken vid

olika byggnadsplatser företagits för att utröna dennas beskaffenhet, dels

att dräneringar kring byggnaderna å ritningar angivits, varibland även

sådana, som skulle upptaga det vatten, som från höjderna norr om det

bebyggda området kunde befaras komma att pressa mot närbelägna

byggnader, dels slutligen att i arbetsbeskrivningen tillhörande entreprenadhandlingarna

huvudentreprenören för hospitalanläggningen förständigats

svara för att nämnda dräneringar hindra vattens inträngande

i byggnaderna eller vattensamlingars bildande under desamma.

Huvudentreprenören utförde sedermera dräneringsarbetena i enlighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande kr 157.

3

med de ritningar och anvisningar, som från arbetsledningens sida lämnades,

och vid de besiktningar, som under år 1915 efter arbetets fullbordande

förrättades, finnes icke angivet, att vatten i källare eller sammanbindningsgångar

förekommit, varav framgår att nämnda dräneringsarbete

till börja med varit tillfyllest för vattnets avledande. Vid den

efterbesiktning av huvudentreprenörens arbeten, som sommaren 1917

förrättades, konstaterades emellertid förekomsten av vatten på sina ställen

i källare och sammanbindningsgångar, men ansåg synenämnden, att felet

icke kunde läggas entreprenören till last på den grund, att denne utfört

dräneringsarbetet på kontraktsenligt sätt, och att orsaken till vattnets

förekomst måst sökas i annat än ett felaktigt utfört entreprenadarbete.

Den huvudsakliga orsaken till vattnets uppträdande torde sökas i

förekomsten av dels vissa flytsandslager, dels i på sina ställen förekommande

källsprång, och har denna flytsand än mer ökad genom källflödena

sä småningom tilltäppt dräneringarna, till dess dessa ej kunnat

avleda vattnet, utan detta pressats upp under de byggnader, där flytsand

förekommit.

Det torde väl knappast varit möjligt från början beräkna den

verkan flytsanden i förening med de till sina lägen icke kända källsprången

skulle åstadkomma på dräneringen och hava de arbeten vidtagits,

som vid arbeten av liknande art pläga utföras.

Vad beträffar felens avhjälpande har kungl. styrelsen, sedan efterbesiktningen

förrättats, och det avgjorts, att styrelsen ensam finge åtaga

sig detta, åt direktionen för hospitalet givit i uppdrag vidtaga åtgärder

för vattnets bortledande och lämnat anvisningar för en del arbeten, som

kunde härför anses lämpliga, och framgår av direktionens skrivelse av

30 december 1918 till kungl. styrelsen och av den därtill fogade skrivelsen

från anstaltens överläkare, att rätt stora arbeten i berörda hänseende

redan äro utförda, och synas desamma medfört önskat resultat.

Då nu erfarenhet tycks hava vunnits angående orsaken till felen

i fråga, bör man kunna vara förvissad om att för framtiden ej hava

obehag av desamma eller, om de sedermera åter uppträda, lätt kunna

avhjälpa dem.»

Vidare har direktionen för Östersunds hospital, som infordrat

yttrande i ärendet från överläkaren Fr. Magnusson, i ett till medicinalstyrelsen

ställt utlåtande av den 30 december 1918 såsom eget yttrande

åberopat vad av Magnusson anförts i en av honom med anledning därav

avlåten, så lydande skrivelse:

»De ställen, som mest hava besvärats av inträngande vatten, äro

källargångarna i asylpaviljong för kvinnor och sjukvårdspaviljong för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

kvinnor samt närliggande sammanbindningsgångar. För att avhjälpa

dessa olägenheter hava med anledning av medicinalstyrelsens skrivelse

den 10 april 1918 följande åtgärder vidtagits.

Rännstenarna hava omlagts och justerats samt tätats i fogarna

med cementbruk.

Den norr om asyl- och arbetspaviljongerna påbörjade vägen har

i det närmaste fullbordats samt gjorts 2 meter bredare genom bortschaktning

ur den norr om vägen liggande höjden, så att avståndet

från husen till släntens början uppgår till 8 meter, varjämte slänten

gjorts mera långsluttande (1 : 2 i stället för som förut 1 : 1.5).

Mellan de båda asylpaviljongerna, närmare den för kvinnor, har

eu cirka 3 meter djup grop omedelbart intill sämmanbindningsgången

upptagits för att utröna, huruvida isoleringsmassan å murens yttersida

var bortfallen, enär väggytan på insidan ständigt var fuktig. Detta

visade sig även vara förhållandet, likaså att man nedkom i ett vattenförande

flytsandslager, vilket i hög grad försvårade grävandet av gropen,

så att stämpling med plank måste äga rum.

I nordöstra hörnet av sjukvårdspaviljong för kvinnor har en dräneringsledning

av cementrör nedlagts, vilken går under golvet genom

värmekammaren in i närliggande förrådsrum, där den mynnar ut i en

samlingsbrunn, som satts i förbindelse med den utanför belägna avloppsledningen.

Grundvattensytan sänktes härigenom 40 centimeter i denna

del av paviljongen.

I västra delen av asylpaviljong för kvinnor har under sommaren

i källargången insatts en dräneringsbrunn på avloppsledningen, varigenom

avlopp beretts för det närmast golvet befintliga vattnet. Senare

har även en dräneringsledning av cementrör här blivit nedlagd, vilken

går under golvet från västra matsalen genom värmekammaren och tvenne

förrådsrum in i östra värmekammaren samt därifrån ut till eu nedstigningsbrunn

på avloppsledningen utanför paviljongen. När ledningen

lades framkom under ett par dagar vatten i full ström liksom om en

mindre, underjordisk vattensamling tömts. Sedan har vatten framkommit,

ehuru i mindre mängd. Efter denna dräneringslednings tillkomst, varigenom

vattenytan sänktes 60 centimeter, har intet vatten avrunnit

genom förutnämnda dräneringsbrunn i källargången.

Genom de företagna anordningarna har i höst icke förekommit

vatten i källargångarna till sjukvårds- och asylpaviljongerna för kvinnor

eller närbelägna sammanbindningsgångar, varjämte de åt norr vettande

murarna härstädes, vilka förut varit mycket fuktiga, blivit betydligt

torrare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Att omläggningen av rännstenarna i någon högre grad bidragit

härtill är föga troligt, då de norr om asyl- och sjukvårdspaviljongerna

lör kvinnor belägna rännstenarna icke befunnit sig i annat skick än de

norr om asyl- och sjukvårdspaviljongerna för män befintliga, och dessa

paviljonger icke besvärats av något inträngande vatten. Dessutom är

att märka, att vägen norr om asylpaviljong för män varit i mycket

högre grad vattensjuk, än den norr om asylpaviljong för kvinnor.

Orsaken till vattnets försvinnande är säkerligen att söka i de av

arkitekt Westman föreslagna dräneringsbrunnarna. Möjligt är, att till

torrläggningen av sjukvårdspaviljongen även bidragit den bättre dräneringen

i den ovanför och högre belägna asylpaviljongen. Ty utom

ovannämnda åtgärder har även hösten 1917 en del av dräneringsledningen,

som går från nordöstra hörnet av asylpaviljong för kvinnor,

uppgrävts och till hela sin längd rensats från kalkavsättning, som bildats

i densamma. Genom omläggning av denna dräneringsledning upphörde

vattnets inträngande i denna del av paviljongen.

Arkitekt Westman anför i sitt till styrelsens skrivelse fogade yttrande,

att asylpaviljong för kvinnor är belägen på mark av flytsand

och lös lera. T andra paviljonger, där dessa ligga på pinnmo, och

flytsand icke förekommer, men vatten likväl intränger’, fortsätter arkitekt

Westman, ’torde vara bäst undersöka dräneringen, och om den är

tillstoppad, där omlägga densamma. Här borde risken för ny igenslamning

icke vara så stor, utan kan orsaken till igenstoppningen bero

på de gamla rännstenarnas dåliga beskaffenhet''. Härtill anser jag mig

böra foga den anmärkningen, att jag hört uppgivas, att vid nedläggandet

av avloppsledningen utanför nordöstra hörnet av sjukvårdspaviljong för

kvinnor, vilken, som förut nämnts liksom asylpaviljong för kvinnor besvärats

av upphängande vatten, ett vattenförande flytsandslager påträffades,

som vållade stora besvärligheter vid rörläggningen. Troligt är därför,

att vid läggandet av grundmurarna det tunna skalet av pinnmo över

det vattenförande flytsands]agret blivit sprängt, och att vattnet från flytsandslagret

upptränger i grunden här liksom i asylpaviljong för kvinnor.

Utom under ovannämnda paviljonger hava vattenförande flytsandslager

påträffats i slänten norr om asylpaviljong för män och sträckande

sig ett stycke österut, samt, vid företagna provborrningar med anledning

av uppförandet av 2 nya paviljonger, norr om den mellan asyloch

arbetspaviljongerna för kvinnor löpande sammanbindningsgången.

Troligt är därför, att under en stor del, måhända hela, byggnadsområdet

linnes ett vattenförande flytsandslager av varierande djup, som med all

sannolikhet sluttar från öhneberget dels söderpå dels österpå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

I meromnämnda yttrande säger arkitekt Westman, att ’ett öppet

dike bör läggas vid den breddade vägen på sidan mot dosseringen, då

härigenom vattnet ytterligare pressades djupare ned i marken och lättare

tog sig väg under byggnaderna ned mot sjön''. Då vägen ännu icke

hunnit breddas i hela sin längd, har detta dike ännu icke anlagts. Västra

delen av denna väg, utanför asylpaviljong för män, varest nedschaktningen

är djupast, vilar med sin ytterkant direkt på blåleran, sålunda

på bottnen av det vattenförande fiytsandslagret. Vägen har här ständigt

varit våt, men har liksom avskurit tillflödet av vatten från asylpaviljong

för män, vilken icke besvärats av inträngande vatten. Då nu

vägen gjordes bredare, avskuros flera vattenådror, av vilka de största

uppsamlats i en samlingsbrunn samt nedletts till en regnvattensbrunn.

Då yttre delen av denna väg, som nämnts, ligger på bottnen av ovannämnda

flytsandslager, torde något djupare dike icke här behöva anläggas.

Annorlunda är förhållandet med den östra delen av vägen. I

händelse fiytsandslagret icke sträcker sig alltför djupt under markens

yta, vore önskvärt, att diket här kunde göras så djupt, att det nådde

bottnen av det vattenförande fiytsandslagret, så att vattnet bleve avskuret

icke blott från asylpaviljong för kvinnor, utan måhända även från den

nedanför belägna sjukvårdspaviljong för kvinnor.

De av arkitekt Westman föreslagna åtgärderna hava emellertid

åtminstone hittills visat sig synnerligen fördelaktiga och i händelse

byggnaderna eller sammanbindningsgångarna åter skulle besväras av

väta, torde lämpligen flera dräneringsbrunnar böra insättas.»

Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

Spannmålslagerhus och kylhus.

§ 2.

(Rev. ber. sid. 573—575,; reservation sid. 666—667; uti. sid. 802—806.)

I berättelsen angående spannmålslagerhus och kylhus hava revisorerna,

som avlagt besök vid statens centralfryshus och spannmålslagerhus

i Hallsberg, under § 1 anfört följande:

»Med anledning av därom avlåten proposition anvisade 1917 års

riksdag till uppförande av spannmålslagerhus och kylhus ett förslagsanslag,

högst 8,000,000 kronor för att efter i ärendet verkställd närmare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande. Nr 157.

7

utredning användas för anordnande av spannmålslagerhus och kylhus.

Sedan en för utredningens verkställande tillkallad kommission, don s. k.

lagerhusbyggnadskommissionen, föreslagit anläggande av ett centralfryshus

i Hallsberg samt ett provisoriskt fryshus vid Malmö stads offentliga

slakthus ävensom 12 spannmålslagerhus å olika platser inom landet,

erhöll kommissionen av Kungl. Maj:t bemyndigande att, på sätt kommissionen

funne lämpligast, ombesörja utförandet av samtliga dessa anläggningar

samt med vissa kommuner och enskilda sluta avtal om uppförande

av fryshusanläggningar med bidrag av statsmedel.

Då det emellertid visade sig, att det berörda anslagsbelÖppet icke

skulle räcka till för uppförande av samtliga de utav kommissionen föreslagna

byggnaderna, erhöll kommissionen tillåtelse av Kungl. Maj:t att

tillsvidare inställa utförandet av 3 utav de planerade spannmålslagerhusen.

Sedan det under byggenas fortskridande blivit tydligt, att sagda

anslag ej ens skulle bliva tillräckligt för de igångsatta byggnadernas

fullbordande, gjorde Kungl. Maj:t hos 1918 års lagtima riksdag framställning

om beviljande av ytterligare 2,500,000 kronor för ändamålet,

vilket äskande också av riksdagen bifölls.

Belägenheten, lagringskapaciteten samt de i september 1917 och

oktober 1918 beräknade kostnaderna för statens uppförda eller under

byggnad! varande fryshus och spannmålslagerhus framgå av följande,

från lagerhusbyggnadskommissionen erhållna sammanställning:

Lagrings.

Beräknade kostnader

kapacitet

Ökning

i ton

September 1917

Oktober 1918

Fryshus■

Hallsbergs centralfryshus.

4,000

2,900,000

4,010,491

1.110,491

Malmö provisoriska fryshus

L400 5,400

300,000 3,200,000

504,000 4,514,491

204,000 1,314,491

Spannmålslagerhus.

Östra Klagstorp...............

4,000

303,422

415,026

111,604

Tomelilla........................

4,000

335,600

479,622

144,022

Eslöv ...........................

4,000

340,000

482,128

142,128

Åstorp ...........................

4,000

338,900

493,709

154,809

Vara..............................

5,000

357,000

521,679

164,679

Hallsberg........................

4,000

367,820

447,211

79,391

Linköping .....................

4,000

364,400

534,103

169,703

Eskilstuna .....................

3,000

216,300

353,122

136,822

Roma ...........................

2,000 34,000

287,500

514,215

226,715

Spannmålshusens gemen-

samma kostnader .........

730,958 3,641,900

911,369 5.152,184

180,411 1,510,284

Summa kronor

6,841,900

9,666,675

2,824,775

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Efter avtal med kommuner och enskilda hava uppförts 10 fryshus

med eu uppgiven sammanlagd lagringskapacitet av 5,951 ton. Statsbidrag

till dessa fryshus hava utgått med sammanlagt 809,000 kronor.

Revisorerna hava besökt centralfryshuset och spannmålslagerhuset

i Hallsberg.

Båda dessa byggnader, som voro i det närmaste färdiga, äro i

enlighet med det förslag, som gjordes av den för den förberedande utredningen

i ärendet tillsatta s. k. lagerhus- och kylhuskommittén i dess

vid propositionen i ämnet till 1917 års riksdag lögade skrivelse, uppförda

av trä.

Då givetvis eu byggnad av trä måste medföra stor eldfara, hava

särskilda åtgärder vidtagits i syfte att förekomma utbrott av eldsvåda

ävensom för att möjliggöra begränsning av uppkommande eldsolyckor.

Sålunda äro spannmålslagerhuset och centralfryshuset i Hallsberg fritt

förlagda samt utvändigt isolerade genom tegelbelagda papptak och

putsade väggar. I spannmålslagerhuset är invändig isolering anordnad

dels genom att transportbanden förlagts under bottenvåningen i betongtrummor

med tak av betong dels genom putsning av undersidan av

bjälklaget över bottenvåningen, i vilken upptagning av säckar sker, dels

ock genom att maskinavdelningen avskilts från själva lagerhuset medelst

en genomgående tegelmur med brandsäkra dörrar i samtliga våningar.

Centralfryshusets olika rum äro isolerade å alla väggar, golv och tak

genom putsytor eller stålslipad betong. Hissar och trappor äro på samma

sätt isolerade från de olika våningarna. Maskinhuset är skilt från lagringslokalerna

genom luftkylare av armerad betong. Transformatorshuset

är av tegel och armerad betong samt förlagt på 20 meters avstånd

från fryshusbyggnaden.

Vad angår själva eldsläckningsanordningarna hade vattenledning

med stor kapacitet anlagts och brandposter anbragts dels vid marken

utanför byggnaden, dels ock i varje våning. Till skydd för personalen

hava såväl i spannmålslagerhuset som fryshuset anordnats trappor i vardera

ändau av byggnaden.

Av lagerhuskommissionen särskilt tillkallade sakkunniga hava bland

annat föreslagit komplettering av brandskyddsanordningarna dels genom

införande av automatiska alarmanordningar, dels genom uppförande av

utvändiga brandsäkra trappor och genom insättande av reservpumpar

för eldsläckning.

På grund av det stora värde, ifrågavarande byggnader och de till

förvaring därstädes avsedda förnödenheterna äga — endast centralfryshuset

skulle rymma ett köttlager, som med nuvarande priser represen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Ne 157.

9

terade ett värde av inemot 30,000,000 kronor — samt med hänsyn till

vikten av, att uppkommen eld snabbt begränsas, vilja revisorerna, utan

att i övrigt ingå i prövning av de föreslagna brandskyddsanordningarna,

såsom sin mening uttala, att åtminstone de ifrågasatta automatiska alarmapparaterna

böra utan dröjsmål införas samt att kolsyresprutor böra med

det snaraste i tillräckligt antal anskaffas, ävensom att betryggande åtgärder

böra vidtagas till isolering av de elektriska ledningarna.

För arbetarpersonalen vid centralfryshuset och spannmålslagerhuset.

i Hallsberg var uppförd en bostadsbyggnad, som revisorerna ävenledes

besökte. Det syntes revisorerna, att byggnaden i fråga näppeligen

kunde anses vara fullt ändamålsenlig. Sålunda kan i första hand riktas

anmärkning mot att i en enda byggnad inrymma bostäder för ej mindre

än sju familjer, med i flera fall gemensamma ingångar och trappor.

Vidare iakttogs, att trapporna voro trånga och att tillräckliga gardcrobsutrymmen

saknades. »

Vid denna paragraf i revisionsberättelsen har avgivits reservation.

dels av herrar V. Larsson, A. Hult, S. Clason och O. Nilsson,

vilka ansett, att näst sista stycket i revisorernas utlåtande bort hava

följande lydelse:

»På grund av--— vilja revisorerna, utan att ingå i prov
ning.

av de utav sakkunniga föreslagna anordningarna, uttala sin förvissning,

att de åtgärder, som kunna prövas vara nödiga för minskande

av brandfaran i de redan uppförda byggnaderna, skyndsammast vidtagas.

Därjämte hava revisorerna velat framhålla önskvärdheten av att

vid framtida byggnader av detta slag brandsäkerheten i möjligaste män

måtte tillgodoses redan vid byggnadernas uppförande bland annat genom

användande av eldsäkert material»;

dels ock av herr C. Ekman, som anfört att han icke deltagit i beslutet

under ifrågavarande paragraf i berättelsen, på den grund att han icke

närvarit vid revisorernas besök vid centralfryshuset och spannmålslagerhuset

i Hallsberg.

I anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalanden har lagerhusbyggnadskommissionen

i utlåtande den 16 januari 1919 anfört följande:

»Vad revisorerna i fråga om huvudbyggnaderna anfört avser uteslutande

anordningarna till skydd för brandfara; och hava de därvid uttalat,

att åtminstone de ifrågasatta automatiska alarmapparaterna borde utan

dröjsmål införas, samt att kolsyresprutor borde med det snaraste i tillräckligt

antal anskaffas, ävensom att betryggande åtgärder borde vidtagas

till isolering av de elektriska ledningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sarnl. 75 höft. (Nr 157.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Beträffande först frågan om automatiska al ar mapp är åter hänvisar

kommissionen till sin här i avskrift bilagda underdåniga skrivelse av

den 5 april 1918, däri kommissionen framhållit, att, därest Eders Kungl.

Maj:t skulle finna lämpligt, att, utöver de brandskyddsanordningar, vilka

kommissionen ansåg sig kunna med de anslag, som stode till förfogande,

låta utföra, ytterligare sådana borde komma till utförande, just de av

statsrevisorerna omförmälda alarmapparaterna i främsta rummet borde

komma i åtanke, och får kommissionen därjämte framhålla att, då kommissionen

i sin berörda skrivelse uttryckligen betonat, att sådana alarmapparater

icke kunde utföras, utan att särskilt anslag härför ställdes till

förfogande, och då Eders Kungl. Maj:t ännu icke fattat beslut i frågan,

kommissionen icke ansett sig kunna vidtaga någon vidare åtgärd härutinnan.

Härjämte vill kommissionen, särskilt vad centralfryshuset i

Hallsberg angår, anmärka, att i detsamma är avsedd att anordnas en

s. k. fjärrtermometeranläggning, som i maskinrummet, där personal ständigt

är sysselsatt, i vars åligganden bör ingå skyldighet att oavlåtligen

hava sin uppmärksamhet riktad å termometeranläggningens registertavla,

automatiskt utvisar och registrerar varje temperaturförändring i de olika

lokalerna, och att denna anläggning åtminstone i det närmaste maste

anses fylla samma uppgift som eu automatisk alarmanordning.

Vad härefter angår anskaffande av kol syresprutor, har kommissionen

i stället för sådana anskaffat ett tillräckligt antal assuranssprutor.

Det har synts kommissionen, att dylika, med den tillsyn som i detta fall

kan ägnas dem, erbjuda större trygghet i brandskyddshäuseende än de

förra, i synnerhet som assuranssprutorna, fyllda med saltvatten, bättre

torde motstå den låga temperaturen i fryshuset än kolsyresprutor av

hittills använd typ.

Vidkommande frågan om isolering av de elektriska ledningarna

har denna angelägenhet tidigare varit föremål för Eders Kung]. Maj:ts

uppmärksamhet i sammanhang med av Eders Kungl. Maj:t anbefalld

besiktning av spannmålslagerhuset i Linköping; och har Eders Kung].

Maj:t enligt skrivelse från statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet

den 3 december 1918 till kommissionen föreskrivit åtgärder,

som inom den allra närmaste tiden bliva slutförda.

Utom i ovan angivna hänseende hava statsrevisorerna riktat anmärkningar

mot ett av kommissionen uppfört bostadshus för en del av

personalen vid central fryshuset i Hallsberg.

Ifrågavarande byggnad ingick icke i den ursprungliga byggnadsplan,

utan har dess uppförande tillkommit på grund av ytterligt stor

bostadsbrist i Hallsbergs samhälle. Då kommissionen först så sent som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

11

för ungelär ett år sedan gjordes uppmärksam på att anskaffande genom

statens försorg av bostäder för åtminstone eu del av personalen vid

ifrågavarande anläggning icke kunde undgås, gällde det dels att åstadkomma

dessa för minsta möjliga kostnad för att i görligaste mån begränsa

kraven på tilläggsanslag, dels att så planlägga byggandet, att

bostäderna kunde tagas i anspråk senast omkring den 1 oktober 1918.

Ur båda dessa synpunkter måste kommissionen besluta sig för att låta

uppföra eu enda byggnad, även om härigenom en del fördelar ur trevnadssynpunkt

i viss mån måste åsidosättas, ävensom att söka begränsa

de icke direkt till bostadsrum avsedda utrymmena i byggnaden. Kommissionen

bär dock vid flera tillfällen under byggnadstiden ändrat den

ursprungliga byggnadsplanen för att tillmötesgå de önskemål, som av

personalen framställts, i syfte att gorå bostadslägenheterna för de där

boende mera tilltalande.»

Den i lagerhusbyggnadskommissionens utlåtande åberopade skrivelse

fir av följande innehåll:

»Med anledning av åtskilliga under den rådande kristiden inträffade

eldsolyckor har från olika håll framhållits den risk i berörda hänseende,

som är förenad med ett uppläggande i större kvantiteter av livsmedel

och andra för folkhushållningen viktiga förnödenheter. Med hänsyn

särskilt till vad sålunda förekommit har lagerhusbyggnadskommissionen

därför låtit sig angeläget vara att förstärka och komplettera brandskyddsanordningarna

vid de under uppförande varande spannmålslagerhusen

och fryshusen, så att ett i möjligaste måtto effektivt brandskydd

åstadkommes.

Vid spannmålslagerliusen har sålunda bland annat kommissionen

för personalens säkerhet anbragt tvenne trappor, en i vardera ändan av

b.yggnaden. Ridare äro lagerhusen, till undvikande av antändning från

annat intill liggande brandobjekt, fritt förlagda. Den för spannmålens

torkning avsedda kaloriferen har placerats i ett tegelhus med betongtak

vid sidan av lagerhuset, och dess skorsten har uppdragits ovan lagerhusets

tak. Utvändigt isoleras lagerhusen genom tegelbelagda papptak

och putsade väggar. Invändig isolering är anordnad dels genom att

transportbanden förläggas under bottenvåningen i betongtrummor med

tak av betong, dels genom putsning av undersidan av bjälklaget över

bottenvåningen, i vilken upptagning av säckar sker, dels ock genom att

maskinavdelningen avskiljes från själva lagerhuset medelst en genomgående

tegelmur med brandsäkra dörrar i samtliga våningar. Elektriska

ledningar samt åskledare installeras på mest betryggande sätt.

Brandsläckningsanordningarna hava, där vattenledning med till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 157-

rådelig kapacitet finnes, baserats på denna. Där vattenledning saknas,

har schaktats en damm av tillräcklig rymd samt anordnats pumpar av

erforderlig kapacitet, uppställda i källare, täckt med betongtak. Brandposter

anordnas dels vid marken utanför byggnaden, dels ock i varje

våning. Dessutom skola assuranssprutor uppställas inom byggnaderna.

I föreslagen instruktion för föreståndarna hava regelmässigt återkommande

brandövningar för personalen föreskrivits.

Jämväl vid de av kommissionen uppförda fryshusanläggningar

äro liknande anordningar vidtagna.

Sålunda har Hallsbergs fryshus givits ett fritt läge. Aven häldre,

till personalens säkerhet, dubbla trappor anordnade. Byggnaden

isoleras utvändigt genom puts å korksten eller trä, under vilket ligger

korksten. De olika rummen isoleras å alla väggar, golv och tak genom

putsytor eller stålslipad betong.

Hissar och trappor äro på samma sätt isolerade från de olika

våningarna.

Maskinhuset är skilt från lagringslokalerna genom luftkylare av

armerad betong. Transformatorhuset är av tegel och armerad betong

samt placerad å 20 meters avstånd från byggnaden.

För brandsläckning disponeras i betongtäckt källare placerade

pumpar om 30 sekliters kapacitet och vanligt eldsläckningstryek med

rörstammar till brandposter utomkring byggnaden samt inne i maskinhuset

och å vinden. I fryshuslokalerna och korridorerna placeras assuranssprutor

med salt vatten, som icke fryser.

Jämväl vid övriga fryshus äro i huvudsak liknande anordningar

vidtagna.

Kommissionen anmodade dessutom brandkaptenen Carl Borgenstierna

och överingenjör Karl Thorngren att upprätta särskilt förslag

till eldsläckningsanordningar och bevakning vid anläggningarna, och

hava dessa nu till kommissionen med anledning härav inkommit med

utlåtande, vilket i styrkt avskrift bifogas.

Av de i detta utlåtande föreslagna anordningar äro en del av

kommissionen redan planerade och utförda. Gentemot förslaget att införa

automatiska alarmanordningar i fryshusen och spannmålslagerhusen

samt uppföra utvändiga brandsäkra trappor ävensom att inrätta särskilt

föreslagna reservpumpar för eldsläckning måste kommissionen däremot

ställa sig synnerligen tveksam.

Kommissionens i nu ifrågavarande avseende sakkunniga ledamöter,

professorerna E. Hubendick och C. Forssell, hava på anmodan av kommissionen

granskat de av herrar Borgenstierna och Thorngren fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande- Nr 157.

18

ställda förslag och därefter till kommissionen avlämnat här bifogade

promemoria.

Av de inom kommissionen verkställda beräkningar framgår, att

kostnaderna för ovannämnda av Borgenstierna och Thorngren föreslagna

anordningar skulle komma att ställa sig sålunda

brandsäkra trappor i spannmålslagerhusen och Hallsbergs

fryshus..................................................................................... kronor 145,000

allarmanordningar för spannmålslagerhusen ..................... » 200,000

» » Hallsbergs fryshus ........................ » 30,000

reservpumpar med tillbehör ............................................... » 290,000

Summa kronor 665,000.

Då emellertid kommissionen anser de fördelar, som kunna vara

förenade med ett utförande av nyssnämnda särskilda anordningar, icke

kunna uppväga de avsevärda kostnaderna därför, och då kommissionen

anser de redan vidtagna brandskyddsanordningarna i förening med en

skärpt bevakning vara till fyllest, har kommissionen med tagen hänsyn

till de alltjämt ökade kostnader, som varit förenade med dessa byggnadsföretag,

icke funnit skäl göra framställning om ytterligare anslag''

till anordningar för tryggande av nu ifrågavarande byggnader mot eldsolycka

utöver vad av kommissionen i underdånig skrivelse den 2 innevarande

april redan begärt.

Skulle Eders Kungl. Maj:t likväl anse ytterligare åtgärder till

höjande av brandsäkerheten utöver de av kommissionen redan vidtagna

vara av nöden, vill kommissionen såsom sin mening framhålla, att av

här ovan omförmälda åtgärder införande av automatiska alarmanordningar

i spannmålslagerhusen framför de övriga är förtjänt av att

komma till utförande. I fryshusen torde däremot där införda system

av självregistrerande termometrar i huvudsak fylla samma ändamål.»

Vad i ärendet sålunda förekommit, har utskottet velat för riksdagen
-

omförmäla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Folkhnshållningskommissionen.

§ 3.

(Rev. ber. sid. 583—586; uti. sid. 807—809; 810 — 811.)

I berättelsen angående folkhushållningskommissionen hava revisorerna

under § 1 anfört följande:

»Så ingripande som folkhushållningskommissionens verksamhet varit

på folkförsörjningsproblemen och därmed på hela det ekonomiska livet

i vårt land, hava revisorerna ansett det angeläget att söka utröna, under

vilka former, de beslut i kommissionen fattas, som avse de av kommissionen

handlagda ärendena. Av förlidet års statsrevisorer anmärktes,

att å varuförmedlingsbyrån protokoll, även rörande viktigare ärenden,

endast i ytterst sällsynta fall forts. Med anledning därav meddelade

livsmedelskommissionen och folkhushållningskommissionen i sitt utlåtande

den 27 december 1917, att varuförmedlingsbyrån icke liaft något åläggande

från vederbörande kommission att protokollföra sina åtgöranden. Tvärtom

var ett av livsmedelskommissionens första beslut, att någon betungande

protokollsföring icke skulle äga rum, vilket visat sig vara desto mindre

nödvändigt, som samtliga kommissionens viktigare beslut i vederbörlig

ordning vid expedieringen underskrivits av kommissionens ordförande

eller någon av dess tre övriga ledamöter. Verksamhetens beskaffenhet

både hinder i vägen för en allmän protokollsföring, enär det skulle bliva

allt för tyngande och medföra allt för stor tidsutdräkt och kostnader att

föra protokoll över de otaliga avgöranden, som dagligen måste träffas

i byråns löpande förvaltning. I den mån byråns åtgöranden hänfört

och hänförde sig till fördelning, distribution och affärsverksamhet framginge

de av en omsorgsfullt förd registrering och bokföring. I övrigt

förelåge resultatet av byråns verksamhet i skriftliga framställningar till

kommissionerna, och dessutom hade som regel alla för och i byråns

verksamhet grundläggande beslut fattats i respektive kommission. Inom

byrån hade protokoll förts endast i de fall, då genom felaktigt förfarande

från byråns sida eller av annan anledning fråga varit om utbetalande

av ersättning utav medel, som omkänderhafts av byrån.

Revisorerna, som från folkhushållningskommissionen infordrat dess

protokoll och föredragningslistor under år 1917 samt från vissa av dess

byråer motsvarande aktstycken, hava därav funnit bekräftade ovanstående

uppgifter om det relativt ringa antal fall, då protokoll blivit förda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

15

Om de regler, som i fblkhushålliiingskommissionen efter dess omorganisation

den 1 juli 1917 blivit stadfästa för handläggning av viktigare

ärenden, upplysa dels dess allmänna arbetsordning, utfärdad att gälla

från och med den 1 augusti 1917, dels ett den 30 juni 1917 dagtecknat

»meddelande angående användande av föredragningslistor vid folkhushållningskommissionens

sammanträden».

Av dessa handlingar framgår, att arbetet inom kommissionen bedrives

dels av kommissionen vare sig i plenum eller genom ett arbetsutskott,

dels av dess underavdelningar. De under kommissionen eller

dess avdelningar hörande ärendena kunna alltså fördelas i tre grupper:

ärenden avgjorda i plenum, ärenden avgjorda i arbetsutskottet, ärenden

avgjorda på någon avdelning.'' Till plenum höra »ärenden av den synnerliga

betydelse, att de av arbetsutskottet prövas skola slutligt handläggas

och avgöras i plenum», till arbetsutskottet »ärenden, som av arbetsutskottet

prövas icke böra handläggas i plenum, men dock föranleda

beslut av kommissionen»; övriga ärenden — i huvudsak löpande förvaltningsärenden

— avgöras inom varje avdelning för sig.

Någon bestämd gräns mellan de olika grupperna av ärenden synes

sålunda icke föreligga, utan torde i de flesta fall bero på vederbörande

avdelningsföreståndare, huruvida ett ärende avgöres inom avdelningen

eller inom kommissionen.

Vid ärendes föredragning inom kommissionen vare sig i plenum

eller hos arbetsutskottet användas föredragningslistor. Om dessas användning

bestämmes i ovanberörda meddelande den 30 juni 1917 följande:

»För vinnande av ökad kontroll och reda vid behandlingen av

ärenden, som anses vara av den vikt, att de böra bliva föremål för behandling

vid sammanträde med folkhushållningskommissionen eller dess

arbetsutskott, har kommissionen funnit skäligt bestämma, att dylika

ärenden hädanefter skola vara upptagna å särskilda föredragningslistor,

som för varje avdelning inom kommissionen upprättas för varje sammanträde.

För dylik föredragningslista har tryckts blankett, varav exemplartillhandahållas

å tryckeriexpeditionen.

På sätt av närslutna blankett (blankett bilagd) närmare framgår,

skall å föredragningslista angivas vederbörande avdelning, dag för sammanträde

samt de därvid närvarande. Till behandling upptaget ärende

bör angivas med, så vitt möjligt, diarienummer samt med en kortfattad

uppgift om vad ärendet avser, varvid i förekommande fall sökande eller

den, som avgivit framställning, bör angivas. Sålunda ifylld föredragningslista

överlämnas vid sammanträdets början av föredraganden till

ordföranden, varefter ärendena föredragas i den ordning, vari de upp-.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

forts å listan. Efter ärendenas handläggning gör föredraganden i

kolumnen till höger en kortfattad anteckning rörande beslutet (cirkulär,

skrivelse till....., bifalles). Beslutets närmare innebörd kan sedermera

inhämtas av handlingarna i ärendet.

Det är önskligt, ehuru givetvis icke alltid genomförbart, att vid

föredragningen förslag till beslut i ärendet föreligger formulerat av föredraganden,

i regel genom skrivelse i ärendet.

Allt eftersom de föredragna ärendena blivit expedierade, skall anteckning

därom, med angivande av dagen, verkställas å listan.

Föredragningslistorna förvaras å respektive avdelningar och böra

numreras i följd för år.

Till kommissionens huvudkansli skall varje avdelning efter hand

överlämna avskrifter av föredragningslistorna, så snart ärendena blivit

expedierade.

Därest flera av kommissionens ledamöter anses böra höras i visst

ärende, men särskilt sammanträde härför icke ansetts böra äga rum,

skall sådant ärende jämväl upptagas å föredragningslista, som sedermera

skall cirkulera bland vederbörande ledamöter. Ledamot bör vid sitt namn

under rubriken ''närvarande’ med sin signatur angiva, att dylikt ärende

blivit honom delgivet.

I detta sammanhang framhålles, att alla viktigare ärenden böra

diarieföras eller på annat sätt nöjaktigt registreras.»

Vid den granskning revisorerna gjort av dylika föredragningslistor

dels från kommissionens huvudkansli (plenum och arbetsutskottet)

dels vissa av dess avdelningar hava följande förhållanden uppmärksammats.

Föreskriften att föredragningslistorna böra numreras i följd för år

är i de till revisionen överlämnade listorna i regel icke iakttagen. Endast

listorna för några få avdelningar äro försedda med dylika nummer; i

övriga fäll möter alltså svårighet att konstatera, om serien är fullständig

eller ej.

Föreskriften att till huvudkansliet skola överlämnas avskrifter av

föredragningslistorna, synes endast delvis vara tillämpad, i det att uti

de i huvudkansliet föreliggande serierna vissa avdelningar icke äro representerade

och för andra föreligga betydande luckor.

Det diarienummer å till behandling upptaget ärende, som föreskriftsenligt

bort förekomma i föredragningslistan, saknas i många fall,

så ock anteckning om den utgående expeditionens nummer och datum

för expedieringen.

Föredragningslistorna giva under sådana förhållanden icke önskvärd

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

17

vägledning- i fråga om de till behandling upptagna ärenden eller de

därvid lättade besluten.

Revisorerna förbise icke det ytterst omfattande au tal ärenden, vilka

handläggas av kommissionen eller dess underavdelningar, och vilka påkalla

deras avgöranden. Men revisorerna hålla före, att vid så maktpåliggande

angelägenheters handläggning större ordning och reda äro

önskvärda, än som varit för handen, något som skulle i hög grad underlätta

en verkligt ingående granskning av verksamheten.))

1 anledning av revisorernas sålunda framställda anmärkning

har folkhushållningskommissionen i utlåtande den 10 januari 1919 i

hithörande delar anfört följande:

»I § 1 av den avdelning av revisionsberättelsen, som berör folkhushållningskommissionens

verksamhet, hava revisorerna berört formerna

för fattande och registrerandet av kommissionens beslut. Då statsrevisorerna

även i årets berättelse upptagit sitt redan förlidet år gjorda påpekande

om den begränsade protokollföringen inom kommissionen och

särskilt dess varuförmedlingsbyrå, finner sig kommissionen — som beträffande

denna angelägenhet i övrigt tillåter sig åberopa vad kommissionen

i sitt, i revisionsberättelsen citerade, underdåniga utlåtande den

27 december 1917 anfört — föranlåten framhålla den grundväsentliga

skillnaden mellan å ena sidan ett vanligt statens ämbetsverk och å andra

sidan en sådan institution som kommissionen och än mer vissa av dess

avdelningar, särskilt de affärsdrivande, en skillnad, som statsrevisorerna

vid detta sitt påpekande icke synas hava tillräckligt uppmärksammat.

Det . är också alltjämt kommissionens bestämda uppfattning, att det skulle

varit ett bestämt missgrepp, som verkligen med skäl kunnat giva anledning

till klander, om kommissionen och än mera dess underavdelningar

skulle hava betungats med en i betraktande av arbetets natur icke

allenast överflödig utan i vissa fall t. o. in. olämplig protokollsföring.

I fråga om några av kommissionens underavdelningar, där enligt kommissionens

uppfattning onödigt arbete verkligen nedlagts på protokollsföring,

har kommissionen också däremot gjort erinran. Visserligen

skulle tillvaron av utförligare protokoll i sin mån hava underlättat ett

senare gransknings- eller forskningsarbete i fråga om kommissionens

verksamhet, men är detta ett öuskningsmål, som i betraktande av kommissionsarbetets

omfattning och natur icke kunnat föranleda kommissionen

och dess underavdelningar att anordna annorlunda än som skett och

som befunnits vara för arbetet enklast och naturligast.

Vidare hava revisorerna — med framhållande av, att till kommissionen

inkommande ärenden jämlikt kommissionens allmänna arbetsBihang

till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 75 höft. (Nr 157.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

ordning skola allt efter sin olika betydelse handläggas antingen av

kommissionen i plenum eller av kommissionens arbetsutskott eller å

vederbörande avdelning — anmärkt, att »någon bestämd gräns mellan

de olika grupperna av ärenden icke synes föreligga och att det i de

flesta fall torde bero på vederbörande avdelningsföreståndare, huruvida

ett ärende avgöres inom avdelningen eller inom kommissionen». Kommissionen

vill för sin del vitsorda riktigheten av sistnämnda uttalande

— ehuru med det tillägg, att intet ärende av större vikt eller principiell

innebörd avgöres av vederbörande avdelning eller dess föreståndare utan

samråd med kommissionens ledning — och samtidigt framhålla, att det

med hänsyn till arten av kommissionens arbete samt den grundväsentliga

olikhet, som förefinnes mellan de arbetsuppgifter, som påvila kommissionens

många olika affärs- och förvaltningsavdelningar, skulle vara hart

när omöjligt och därjämte synnerligen olämpligt, därest kommissionen

sökte genom detaljerade föreskrifter genomföra eu allmängiltig grupperingav

samtliga till kommissionens prövning inkommande ärenden. Kommissionen

är tvärtom av den uppfattningen, att den hittills i förevarande

avseende tillämpade principen — som innebär, att varje ärende inom

kommissionen blir föremål för det slags handläggning, som med hänsyn

till dess beskaffenhet synes vara lämpligast — visat sig i hög grad

ägnad att garantera, att ärendena underkastas en möjligast skyndsam,

grundlig och saklig prövning.

Revisorerna hava vidare i ovan nämnda § 1 anmärkt, att de i

kommissionens den 30 juni 1917 dagtecknade »meddelande angående

användande av föredragningslistor vid folkhushållningskommissionens

sammanträden» utfärdade bestämmelser icke vunnit fullständig tillämpning,

i det att föredragningslistorna icke alltid varit försedda med löpande

årsnummer, respektive innehållit föreskrivna anteckningar rörande

diarienummer å till behandling upptagna ärenden samt rörande den utgående

expeditionens nummer och datum. Kommissionen är givetvis

villig medgiva, att ett mycket noggrant iakttagande av ifrågavarande

allmänna föreskrifter skulle — såsom av revisorerna framhålles — varit

ägnat att underlätta en ingående granskning av kommissionens verksamhet

eller över huvud taget ett studium utifrån av kommissionens

arbeten. Emellertid vill kommissionen samtidigt framhålla, att de av

kommissionen i berörda cirkulär meddelade föreskrifter icke närmast

haft ett sådant syfte utan huvudsakligen haft det praktiska och för

kommissionen avgörande syftet att i möjligaste mån underlätta det

löpande arbetet inom kommissionen. Däremot har kommissionen icke

funnit sig böra med byråkratisk stränghet upprätthålla ifrågavarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

19

rent formella detalj bestämmelser i sådana fall, då desamma skulle utan

att medföra motsvarande nytta för kommissionens arbeten och för allmänheten

hava förorsakat ett försenande av kommissionens ofta synnerligen

brådskande och betydelsefulla arbete eller i övrigt ledande till att

realhandläggningen av ärenden blivit lidande. Emellertid får kommissionen

samtidigt anmäla, att kommissionen, med anledning av de av

revisorerna framställda anmärkningarna, i cirkulär till samtliga avdelningar

den 12 december 1918 — som bär bifogas — ånyo bragd i

erinran de i ämnet tidigare utfärdade bestämmelserna.

Beträffande revisorernas anmärkning, att i de å kommissionens

huvudkansli förvarade serierna av respektive avdelningars föredragningslistor

vissa avdelningar icke skulle vara representerade, får kommissionen

framhålla, att detta förhållande helt enkelt är att tillskriva den omständigheten,

att arbetet å vissa avdelningar inom kommissionen varit

av den natur, att detsamma icke nödvändiggjort något fattande av beslut

i arbetsutskottet, varför någon föredragning från dessa avdelningar i

kommissionens arbetsutskott icke kunnat ifrågakomma, samt att vissa

andra avdelningar endast ytterst sällan haft under behandling något

ärende av den natur, att ett särskilt beslut varit påkallat och därför i

samlingen av föredragningslistor endast äro representerade med ett helt

ringa antal nummer.

Anledningen till att föredragningslistorna för vissa avdelningar

företett ifrågavarande av statsrevisorerna anmärkta formella bristfällighet

— som sagt utan någon reel betydelse för kommissionens arbete —

är för övrigt att söka i det helt naturliga förhållandet, att kommissionen

särskilt å de affärsdrivande avdelningarna icke varit utrustad

med administrativt skolade arbetskrafter i större utsträckning än som

varit alldeles oundgängligen nödvändigt, samt att dessa arbetskrafters

fåtalighet nödvändiggjort eftersättande av dylika rent ämbetsmannamässiga

förrättningar, där desamma, som sagt, ansetts vara av underordnad

betydelse.

I de få fall åter, då luckor förekommit i ifrågavarande avskrift sserier,

är detta beroende på, att vederbörande avdelning ej regelbundet

till huvudkansliet avlämnat avskrifter av sina föredragningslistor,

varom påminnelse i så fall blivit gjord i den mån avskrifterna

erfordrats.»

Det i folkhushållningskommissionens utlåtande omförmälda cirkulär

var av denna lydelse:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

»Till folkhushållningskommissionens samtliga avdelningar.

Med anledning av anmärkningar, som framställts av riksdagens

revisorer, får folkhushållningskommissionens arbetsutskott anmoda eder

att beträffande förandet av föredragningslistor tillse, bland annat,

att listorna förses med nummer i följd för år räknat;

att diarienummer, såvitt möjligt, införes i härför avsedd kolumn

å föredragningslistan; samt

att anteckning sker om verkställd expedition av det fattade beslutet

(utgående expeditionsnummer om sådant tillämpas) och datum för

expedieringen. Stockholm den 12 december 1918.

Enligt uppdrag:

CARL MANNERFELT.»

Vad i ärendet

för riksdagen

sålunda förekommit har utskottet ansett sig böra

omförmäla.

§ 4.

(Rev. ber. sid. 600; uti. sid. 810, 811.)

Vidare hava revisorerna i berättelsen angående folkhushållningskommissionen

under § 5 anfört följande:

»Även för folkhushållningskommissionens spannmålsavdelning hava

revisorerna haft för avsikt att meddela tabeller, motsvarande de för

kommissionens andra avdelningar lämnade och utvisande resultaten av

avdelningens affärsrörelse för vart och ett av de varuslag (olika slag av

spannmål, mjöl m. m.), som varit föremål för densamma. Avdelningens

räkenskaper för år 1917 voro emellertid ännu icke avslutade, då revisorerna

infordrade dem, och hava ej blivit färdiga å sådan tid, att det

varit revisorerna möjligt att ur dem erhålla det material, som för tabellernas

uppställande varit erforderligt. Vissa uppgifter, som omsider den

23 november kommo revisorerna tillhanda, voro icke av beskaffenhet

att härvid lämna nödig vägledning.»

Uti sitt ovanberörda utlåtande den 10 januari 1919 har folkhushållningskommissionen

i anledning av revisorernas ifrågavarande uttalande

åberopat ett av spannmålsavdelningens räkenskapssektion i ärendet avgivet,

så lydande yttrande:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

21

»Anmodad att avgiva yttrande rörande med huvudkansliets skrivelse

till avdelningen av den 11 d:s översända transumt ur statsrevisorernas

yttrande angående avdelningens räkenskaper för år 1917 får räkenskapssektionen

anföra följande:

1) Balansräkningen för 1917 jämte tillhörande vinst- & förlusträkning

avlämnades till kassadirektionen den 31 sistlidne oktober.

2) Sektionens föreståndare blev under hand satt i tillfälle att taga

del av statsrevisorernas skrivelse av den 19 oktober till hans excellens

statsministern. Som synes av bilagda avskrift av denna skrivelse är

det ganska svårt, att ur densamma kunna få inblick i vad därmed avsågs.

3) Sektionen erhöll på remiss från spaunmålsavdelningen kassadirektionens

skrivelse av den 25 oktober, vilken efter konferens med

statsrevisorernas kamrer blivit uppställd på grundval av under punkt 2

omnämnda skrivelse.

Avskrift bifogas.

4) Den 23 november överlämnade sektionen med anledning av

under rubrik 2 och 3 omnämnda skrivelser till statsrevisorerna

dels ett utdrag ur huvudboken rörande varukonti,

dels ett utdrag ur samma huvudbok rörande varu kostnader, kompletterad

med en sammanställning, utvisande det ekonomiska resultatet av

spannmålsavdelningens verksamhet 1916/17 utan hänsyn tagen till avdelningens

administrationskostnader, över vilka statsrevisorerna förklarat

sig icke önska särskild uppgift.

Avskrift av dessa bägge utdrag bifogas.

5) Sektionen anser, att de lämnade uppgifterna fullt motsvara de

av statsrevisorerna begärda, varför sektionen är helt utan skuld, därest

desamma icke lämnat revisorerna nödig vägledning.»

I avseende å de i sistberörda skrivelse åberopade avskrifter tillåter

sig utskottet hänvisa till den tryckta revisionsberättelsen sid. 812—822.

Att de hos folkhushållningskommissionens spannmålsavdelning för

år 1917 förda räkenskaper så sent som vid tidpunkten för revisorernas

sammanträde icke varit avslutade, har utskottet funnit anmärkningsvärt,

vilket utskottet skolat för riksdagen

omförmäla.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Bränslekommissionen.

§ 5.

(Rev. ber. sid. 609—611; uti. sid. 824—826).

I § 2 under berättelsen angående bränslekommissionen hava revisorerna

anfört följande:

»I den av bränslekommissionen i december 1917 avgivna berättelsen

rörande kommissionens verksamhet meddelas, att kommissionen för beredning

av skogsavfall beställt ett stort antal trätuggare jämte lokomobiler,

motorer, transformatorer, strömbrytarskåp samt diverse maskindelar

för en sammanlagd kostnad av 3,850,243 kronor.

Beträffande anskaffningen av trätuggare hava revisorerna från

kommissionen erhållit följande sammanställning:

Märke

Beställda

Försålda

antal

å pris

summa kr.

antal

å pris

summa kr.

Neptunus ............................

250

3,600

900,000

_

9

3,800

34,200

_

—

—

—

—

—

4

3,600

—

14,400

—

_

—

—

—

—

1

4,000

—

4,000

—

Ursus....................................

250

2,600

—

650,000

10

2,800

—

28,000

—

—

—

—

—

—

1

2,705

—

2,705

—

Karlst. I ............................

50

1,850

—

92,500

_

—

—

—

—

Karlst. II ............................

50

3,100

—

155,000

—

1

3,800

_

3,800

—

Johanson ...........................

60

1,875

—

112,500

—

2

1,875

—

3,750

—

—

—

—

—

—

2

2,000

—

4,000

—

Champion ............................

23

950

—

21,850

3

1,300

—

3,900

—

3

1,200

—

3,600

—

—

—

—

—

8

1.350

—

10,800

—

1

1,350

1,350

—

1

1,700

—

1,700

—

—

_

—

—

Vulkanus ............................

3

5,875

__

17,625

—

1

5,875

5,875

—

Summa

698

| 1,965,575

35

105,980

Av tabellen framgår, att av de 698 ristuggare, som av kommissionen

blivit beställda, 422 ännu finnas kvar hos leverantörerna samt att

142 stycken, som utsänts till vederbörande länsbyråer, aldrig tagits i

bruk. Av de 99 maskiner, som varit i användning under längre eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet k utlåtande Nr 157.

28

kortare tid, beräknas enligt erhållen uppgift allenast ett 10-tal för närvarande

vara i bruk.

Enligt från bränslekommissionen i övrigt erhållna uppgifter hava

till den 1 november 1918 av 148 lokomobiler, vilka inköpts för sammanlagt

725,586 kronor 93 öre, 22 stycken åter försålts för en summa

av 147,450 kronor. Vidare hava av 302 stycken elektromotorer, som

betingat en inköpssumma av 622,710 kronor, till samma tid 26 stycken

försålts för tillsammans 74,735 kronor, varjämte av 100 transformatorer,

för vilka betalning av kommissionen erlagts med 168,620 kronor, 93

avyttrats för sammanlagt 195,565 kronor.

Det är av de ovan anförda siffrorna uppenbart, att de maskinella

anskaffningar, som bränslekommissionen företagit i syfte att möjliggöra

tillvaratagande av skogsavfall, icke grundat sig på en närmare genomarbetad

plan för bedrivandet av ifrågavarande gren av kommissionens

rörelse. Sålunda synas förväntningarna på en snabb, mera omfattande

och ekonomiskt gynnsam användning av ristuggarna hava blivit ställda

Beordrade till landsorten utan

att ha tagits i bruk

På lager hos leverantören

Under längre eller kortare tid

i landsorten använda

antal

å pris

summa kr.

antal

å pris

summa ki

antal

å pris

summa kr.

32

3,600

—

115,200

—

187

3,600

_

673,200

_

17

3,600

61,200

—

- *

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

48

2,600

—

124,800

—

157

2,600

-

408,200

—

34

2,600

—

88,400

—

16

1,850

—

29,600

—

25

1,850

_

46,250

_

9

1,850

16,650

10

3,100

—

31,000

—

37

3,100

—

114,700

—

2

3,100

_

6,200

_

21

1,875

—

39,375

—

15

1,875

—

28,125

—

20

1,875

—

37,500

—

13

950

—

12,350

—

_

_

_

_

_

7

950

6,650

1

1,200

—

1,200

—

—

—

—

—

—

2

1,200

—

2,400

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7

1,350

—

9,450

—

1

—

—

—

—

—

—

_

1

1,700

_

1,700

_

5.875

5,875

—

1

5,875

—

5,875

—

—

—

—

—

142

359,400

_

422

1,276,350

99

230,150

—

alltför högt, emedan icke i tillbörlig grad beaktats, bland andra på

saken inverkande omständigheter, de redan vid verksamhetens igångsättande

gällande höga kör- och arbetskostnaderna, maskinernas egen

bränsleförbrukning och övriga driftkostnader, fraktkostnaderna för ris
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

tuggets framförande till konsumtionsorterna samt efterfrågan på detta

slag av bränsle. Den brist på förutseende och planmässighet, som gjort

sig gällande i nu förevarande avseende, har synts revisorerna vara i

hög grad anmärkningsvärd.))

Över ifrågavarande anmärkning har bränslekommissionen uti den

16 januari 1919 avgivet utlåtande anfört följande:

»Bränslekommissionen vill beträffande rotpriset å ved framhålla, att

kommissionens befogenhet angående prissättningen inskränkt sig till avgivande

av förslag i ämnet samt att det av kommissionen tillämpade

rotpriset beräknats och fastställts av riksvärderingsnämnden. Då dessutom

kommissionens verksamhet under den nu förestående avvecklingsperioden

icke lärer komma att röna någon inverkan, utöver den som redan inträtt,

av det gällande rotpriset, samt någon förändring med avseende å detsamma

följaktligen icke torde ifrågakomma, anser sig kommissionen

sakna anledning att i detta sammanhang vidare ingå på denna fråga.

Beträffande de s. k. kompensationsavgifterna, vilka i vissa fäll

tillämpats i sammanhang med beviljande av tillstånd att använda ved,

som inköpts från annan än kommissionen och utan dess anvisning, så

hava under senare tiden desamma mera sällan kommit till användning,

och har detta skett endast i sådana fall, då bränslekommissionen kunnat

erbjuda vederbörande vedkonsument sådan ved, som varit anskaffad

och avsedd för det distributionsområde, där han haft sin verksamhet.

Då vedförbrukare i dylika fall icke velat begagna sig av den ved, varöver

bränslekommissionen förfogat, har detta ofta haft. till följd, att veden

icke kommit till användning inom det för detsamma naturliga avsättningsområdet,

utan måst med betydlig fraktkostnad avsattas på annat

håll. Det har då synts kommissionen med rätt och billighet förenligt,

att vederbörande konsument ställts inför valet mellan att avstå från

användningen av ved, som erhållits i öppna marknaden, eller att till

kommissionen betala viss avgift, vilken åtminstone delvis kunnat täcka

den ökning i fraktkostnaden, kommissionen på sätt nyss berörts måst

vidkännas.

I fråga om den summa, vilken bränslekommissionen bokfört såsom

inkomst av sin medverkan vid distributionen av de från Tyskland importerade

stenkolen, är det för närvarande icke möjligt för kommissionen

att lämna uppgift om, huru stor del därav, som kommer att slutligen

kvarstå såsom verklig nettobehållning. Större delen av detta belopp

har uppkommit därigenom, att bränslekommissionen vid bestämmandet

av priset å de tyska kolbränslen, som fördelas genom bränslekommissionens

försorg, föreskrivit, att för alla kol, som levereras till industrier

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157. 25

och därmed jämställda förbrukare, skall debiteras eu särskild avgift av

é kronor per ton att redovisas till bränslekommissionen. En icke oväsentlig

del av beloppet utgöres åter av till kommissionen redovisad prisskillnad,

som uppstått därigenom, att kolhandlarna, sedan från tysk sida

vidtagits förhöjningar i kolpriset, försålt vissa partier tidigare importerade

i lager liggande kol till gällande dagspris. De medel, som kommissionen

på detta sätt erhållit och bokfört såsom inkomst, äro i första

rummet avsedda att täcka dels direkta kostnader för den statliga regleringen

av kolförbrukningen, dels utgifter, som kunna föranledas därav,

att kommissionen står risken för förlust, som på grund av eventuellt

prisfall kan uppstå vid försäljning av sådana hos kolhandlare lagrade

kol, över vilka dessa icke äga förfoga utan kommissionens tillstånd.

Till vilka belopp sistberörda utgifter kunna komma att uppgå, är omöjligt

att på förhand beräkna. Vad angår de direkta omkostnaderna,

vilka jämväl skola avdragas från den nu bokförda inkomstsumman, så

hava dessa under senare tider ökats, emedan kommissionen av vissa skäl

funnit det behövligt att i Tyskland upprätta en särskild byrå med uppgift

att ombesörja allt som rör lastning och befraktning av kolen.

I fråga om de inköp av maskiner för beredning av skogsavfall,

som bränslekommissionen företagit, hava desamma skett i syfte dels att

söka nyttiggöra så mycket som möjligt av de betydliga mängder avfall,

som uppstått vid kommissionens egna avverkningar, och dels att söka

uppliva det hittills inom vårt land jämförelsevis ringa intresset hos

enskilda skogsbrukare för avfallets tillvaratagande på lämpligt sätt. Vid

den tidpunkt, då maskinerna anskaffades, var, såsom bränslekommissionen

förut vid flera tillfällen i annat sammanhang framhållit, situationen på

bränslemarknaden sådan, att man rätt allmänt räknade med möjligheten

av en omfattande och nära förestående bränslebrist, vida allvarligare än

den, som sedermera inträffade. Bränslekommissionen ansåg det då vara

av synnerlig vikt att i tid vidtaga alla åtgärder, som kunde möjliggöra

ett snabbt tillvaratagande och tillgodogörande av skogsavfallet. Ur åtskilliga

synpunkter kan det antagas, att detta hade varit en framkomlig

väg att möta den hotande bristen, därest denna inträffat i den utsträckning

som kunde befaras. Det hade säkerligen erbjudit beaktansvärda

fördelar att kunna använda ett bränsle, som fanns tillgängligt utan

anlitande av längre transportvägar och som på grund av sin beskaffenhet

kunde tagas i bruk omedelbart utan föregående torkning. Därtill kom

att därest, såsom man jämväl hade anledning befara, arbetslöshet inom

industrien i större utsträckning inträffat, det skulle hava varit i, olika

hänseenden fördelaktigt att kunna använda den lediga arbetskraften för

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 75 höft. (Nr 157.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

skogsavfallets tillvaratagande, ett arbete som med tämligen stort utbyte

kan utföras även av icke skogsvana arbetare. Den bearbetning av skogsavfall,

som igångsatts för kommissionens räkning, har emellertid icke

kunnat fullföljas på sätt, som från början beräknats, beroende bland

annat på de hastigt stigande arbetspriserna. Beträffande den enskilda

företagsamheten med avseende å tillvaratagande av skogsavfall med hjälp

av maskinella anordningar har något allmännare intresse för saken icke

kommit till synes. Kommissionen har redan försålt en del av maskinerna,

huvudsakligen motorer och transformatorer, och ämnar kommissionen

så snart ske kan försälja återstoden av desamma. På grund av det

ringa intresset för tillvaratagandet av skogsavfallet torde det möta

svårigheter att inom landet finna köpare till det stora antal ris- och

trätuggare, varöver kommissionen förfogar, och ämnar kommissionen

därför även söka utländsk marknad. Ehuru det icke är möjligt att

redan nu beräkna det pris, som i allmänhet kan erhållas för maskinerna,

vill kommissionen uttala som sin uppfattning, att försäljningen icke

kan genomföras titan en betydande förlast.

Rörande det av statsrevisorerna omnämnda virkespartiet, tillhörande

Stockholms vedaktiebolag, vill kommissionen meddela, att virket i fråga

nu är försålt.

Vad slutligen angår den förestående avvecklingen av kommissionens

verksamhet, vill kommissionen i detta hänseende hänvisa till sin underdåniga

skrivelse den 1 november 1918 rörande avvecklingen samt sin

promemoria av den 7 december 1918 till herr statsrådet och chefen för

finansdepartementet angående försäljningen av ved m. m. under avvecklingstiden.

»

Lika med revisorerna har utskottet funnit de av bränslekommissionen

för tillvaratagande av skogsavfall vidtagna åtgärderna vittna om

en i hög grad anmärkningsvärd brist i förutseende och planmässighet,

och har utskottet förty velat vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

§ 6-

Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet

funnit dels hava medfört åsyftad rättelse, dels vara av vederbörandes

utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt, att, oaktat förklaringen

ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens åtgärd bort

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet

skolat för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 26 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnselius, C. J. G. Smarts, H. F. Lamm, Gr. M

H. Ekelund, A. C. Lindblad, 0. Bergkvist, C. G. Ekman, H G. W. Wrangél, J. L. Widell.

N. Åkesson, C. A. Stalberg och R. G. H. von Kock samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A. Nilsson

i Kubbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup, P A.

Hansson i Stockholm, J. Erlansson, K. E. W. Söderhielm och J Nilsson i Malmö.

Reservation:

vid § 6, av herrar C. G. Ekman och J. Olofsson i Digernäs, vilka

ansett, att utskottet bort för riksdagen omförmäla, vad som förekommit

i det av revisorerna under § 1 i berättelsen angående marinförvaltningen

behandlade ärende rörande leverans av pansarbåtarna Gustav V och

Drottning Victoria.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.