Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1918 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1917.
1919-05-26 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:157, Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1918 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1917.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
1
Nr 157.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1919 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1918 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1917.
(2:a avd.)
Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovan nämnda
revisionsberättelse jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar
blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar
och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga
upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda
framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande
utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen
blivit iakttagen.
Medicinalstyrelsen.
§ I
(Rev.
ber. sid. 181—182; uti. sid. 686—692.)
I berättelsen angående medicinalstyrelsen hava revisorerna under
§ 1 anfört följande;
»För uppförande å Frösön invid Östersund av ett nytt hospital
har riksdagen åren 1910—1914 anvisat sammanlagt 2,359,000 kronor.
Sedermera har 1915 års riksdag anvisat ett anslag av 21,300
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 75 höft. (Nr 157.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
kronor för förvärvande för hospitalets räkning av ett ägoområde i Mjälle
by, å vilket hospitalets stall och övriga jordbruksbyggnader förlagts.
Slutbesiktning av hospitalsbyggnaderna ägde rum under sommaren
1917.
Revisorerna hava under årets resor besökt ifrågavarande hospitalsanläggning.
De brister, som vid besiktningen blivit anmärkta, kvarstodo fortfarande,
ehuru tiden för desammas avhjälpande var tilländalupen. Emellertid
har, enligt tillgängliga handlingar, medicinalstyrelsen träffat överenskommelse
med entreprenören om övertagande av entreprenörens skyldighet
att avhjälpa bristerna mot en ersättning av 11,650 kronor.
Vid revisorernas besök iakttogs, att vatten inträngde genom väggar
och golv i sammanbindningsgångarna och även inom byggnaderna,
vilket jämväl blivit påpekat vid slutbesiktningen. En sådan olägenhet,
som kan verka menligt på byggnadernas bestånd och medföra betydande
underhållskostnader, synes i förevarande fäll hava bort kunna undvikas
genom byggnadsområdets ordentliga, i rätt tid vidtagna dränering.
Att så icke skett hava revisorerna funnit anmärkningsvärt.
Med anledning av vad sålunda förekommit hava revisorerna velat
framhålla nödvändigheten av att för framtiden noga tillses, att vid nybvggnadsarbeten
sådana förhållanden, som ovan anmärkts, undvikas.))
I anledning av denna anmärkning har medicinalstyrelsen från
arkitekten C. Westman infordrat och emottagit yttrande i ärendet samt
därefter i utlåtande den 8 januari 1919 åberopat vad Westman i sitt
Yttrande anfört rörande de anmärkta förhållandena; varande Westmans
berörda yttrande av följande lydelse:
»Riksdagens revisorer anmärka, att nämnda olägenhet bort kunnat
undvikas genom byggnadsområdets ordentliga i rätt tid vidtagna dränering’,
och funnit det anmärkningsvärt ätt så icke skett’.
Av tillgängliga hela byggnadsfrågan vid Östersunds hospital berörande
handlingar framgår, dels att provborrningar av marken vid
olika byggnadsplatser företagits för att utröna dennas beskaffenhet, dels
att dräneringar kring byggnaderna å ritningar angivits, varibland även
sådana, som skulle upptaga det vatten, som från höjderna norr om det
bebyggda området kunde befaras komma att pressa mot närbelägna
byggnader, dels slutligen att i arbetsbeskrivningen tillhörande entreprenadhandlingarna
huvudentreprenören för hospitalanläggningen förständigats
svara för att nämnda dräneringar hindra vattens inträngande
i byggnaderna eller vattensamlingars bildande under desamma.
Huvudentreprenören utförde sedermera dräneringsarbetena i enlighet
Statsutskottets utlåtande kr 157.
3
med de ritningar och anvisningar, som från arbetsledningens sida lämnades,
och vid de besiktningar, som under år 1915 efter arbetets fullbordande
förrättades, finnes icke angivet, att vatten i källare eller sammanbindningsgångar
förekommit, varav framgår att nämnda dräneringsarbete
till börja med varit tillfyllest för vattnets avledande. Vid den
efterbesiktning av huvudentreprenörens arbeten, som sommaren 1917
förrättades, konstaterades emellertid förekomsten av vatten på sina ställen
i källare och sammanbindningsgångar, men ansåg synenämnden, att felet
icke kunde läggas entreprenören till last på den grund, att denne utfört
dräneringsarbetet på kontraktsenligt sätt, och att orsaken till vattnets
förekomst måst sökas i annat än ett felaktigt utfört entreprenadarbete.
Den huvudsakliga orsaken till vattnets uppträdande torde sökas i
förekomsten av dels vissa flytsandslager, dels i på sina ställen förekommande
källsprång, och har denna flytsand än mer ökad genom källflödena
sä småningom tilltäppt dräneringarna, till dess dessa ej kunnat
avleda vattnet, utan detta pressats upp under de byggnader, där flytsand
förekommit.
Det torde väl knappast varit möjligt från början beräkna den
verkan flytsanden i förening med de till sina lägen icke kända källsprången
skulle åstadkomma på dräneringen och hava de arbeten vidtagits,
som vid arbeten av liknande art pläga utföras.
Vad beträffar felens avhjälpande har kungl. styrelsen, sedan efterbesiktningen
förrättats, och det avgjorts, att styrelsen ensam finge åtaga
sig detta, åt direktionen för hospitalet givit i uppdrag vidtaga åtgärder
för vattnets bortledande och lämnat anvisningar för en del arbeten, som
kunde härför anses lämpliga, och framgår av direktionens skrivelse av
30 december 1918 till kungl. styrelsen och av den därtill fogade skrivelsen
från anstaltens överläkare, att rätt stora arbeten i berörda hänseende
redan äro utförda, och synas desamma medfört önskat resultat.
Då nu erfarenhet tycks hava vunnits angående orsaken till felen
i fråga, bör man kunna vara förvissad om att för framtiden ej hava
obehag av desamma eller, om de sedermera åter uppträda, lätt kunna
avhjälpa dem.»
Vidare har direktionen för Östersunds hospital, som infordrat
yttrande i ärendet från överläkaren Fr. Magnusson, i ett till medicinalstyrelsen
ställt utlåtande av den 30 december 1918 såsom eget yttrande
åberopat vad av Magnusson anförts i en av honom med anledning därav
avlåten, så lydande skrivelse:
»De ställen, som mest hava besvärats av inträngande vatten, äro
källargångarna i asylpaviljong för kvinnor och sjukvårdspaviljong för
4
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
kvinnor samt närliggande sammanbindningsgångar. För att avhjälpa
dessa olägenheter hava med anledning av medicinalstyrelsens skrivelse
den 10 april 1918 följande åtgärder vidtagits.
Rännstenarna hava omlagts och justerats samt tätats i fogarna
med cementbruk.
Den norr om asyl- och arbetspaviljongerna påbörjade vägen har
i det närmaste fullbordats samt gjorts 2 meter bredare genom bortschaktning
ur den norr om vägen liggande höjden, så att avståndet
från husen till släntens början uppgår till 8 meter, varjämte slänten
gjorts mera långsluttande (1 : 2 i stället för som förut 1 : 1.5).
Mellan de båda asylpaviljongerna, närmare den för kvinnor, har
eu cirka 3 meter djup grop omedelbart intill sämmanbindningsgången
upptagits för att utröna, huruvida isoleringsmassan å murens yttersida
var bortfallen, enär väggytan på insidan ständigt var fuktig. Detta
visade sig även vara förhållandet, likaså att man nedkom i ett vattenförande
flytsandslager, vilket i hög grad försvårade grävandet av gropen,
så att stämpling med plank måste äga rum.
I nordöstra hörnet av sjukvårdspaviljong för kvinnor har en dräneringsledning
av cementrör nedlagts, vilken går under golvet genom
värmekammaren in i närliggande förrådsrum, där den mynnar ut i en
samlingsbrunn, som satts i förbindelse med den utanför belägna avloppsledningen.
Grundvattensytan sänktes härigenom 40 centimeter i denna
del av paviljongen.
I västra delen av asylpaviljong för kvinnor har under sommaren
i källargången insatts en dräneringsbrunn på avloppsledningen, varigenom
avlopp beretts för det närmast golvet befintliga vattnet. Senare
har även en dräneringsledning av cementrör här blivit nedlagd, vilken
går under golvet från västra matsalen genom värmekammaren och tvenne
förrådsrum in i östra värmekammaren samt därifrån ut till eu nedstigningsbrunn
på avloppsledningen utanför paviljongen. När ledningen
lades framkom under ett par dagar vatten i full ström liksom om en
mindre, underjordisk vattensamling tömts. Sedan har vatten framkommit,
ehuru i mindre mängd. Efter denna dräneringslednings tillkomst, varigenom
vattenytan sänktes 60 centimeter, har intet vatten avrunnit
genom förutnämnda dräneringsbrunn i källargången.
Genom de företagna anordningarna har i höst icke förekommit
vatten i källargångarna till sjukvårds- och asylpaviljongerna för kvinnor
eller närbelägna sammanbindningsgångar, varjämte de åt norr vettande
murarna härstädes, vilka förut varit mycket fuktiga, blivit betydligt
torrare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Att omläggningen av rännstenarna i någon högre grad bidragit
härtill är föga troligt, då de norr om asyl- och sjukvårdspaviljongerna
lör kvinnor belägna rännstenarna icke befunnit sig i annat skick än de
norr om asyl- och sjukvårdspaviljongerna för män befintliga, och dessa
paviljonger icke besvärats av något inträngande vatten. Dessutom är
att märka, att vägen norr om asylpaviljong för män varit i mycket
högre grad vattensjuk, än den norr om asylpaviljong för kvinnor.
Orsaken till vattnets försvinnande är säkerligen att söka i de av
arkitekt Westman föreslagna dräneringsbrunnarna. Möjligt är, att till
torrläggningen av sjukvårdspaviljongen även bidragit den bättre dräneringen
i den ovanför och högre belägna asylpaviljongen. Ty utom
ovannämnda åtgärder har även hösten 1917 en del av dräneringsledningen,
som går från nordöstra hörnet av asylpaviljong för kvinnor,
uppgrävts och till hela sin längd rensats från kalkavsättning, som bildats
i densamma. Genom omläggning av denna dräneringsledning upphörde
vattnets inträngande i denna del av paviljongen.
Arkitekt Westman anför i sitt till styrelsens skrivelse fogade yttrande,
att asylpaviljong för kvinnor är belägen på mark av flytsand
och lös lera. T andra paviljonger, där dessa ligga på pinnmo, och
flytsand icke förekommer, men vatten likväl intränger’, fortsätter arkitekt
Westman, ’torde vara bäst undersöka dräneringen, och om den är
tillstoppad, där omlägga densamma. Här borde risken för ny igenslamning
icke vara så stor, utan kan orsaken till igenstoppningen bero
på de gamla rännstenarnas dåliga beskaffenhet''. Härtill anser jag mig
böra foga den anmärkningen, att jag hört uppgivas, att vid nedläggandet
av avloppsledningen utanför nordöstra hörnet av sjukvårdspaviljong för
kvinnor, vilken, som förut nämnts liksom asylpaviljong för kvinnor besvärats
av upphängande vatten, ett vattenförande flytsandslager påträffades,
som vållade stora besvärligheter vid rörläggningen. Troligt är därför,
att vid läggandet av grundmurarna det tunna skalet av pinnmo över
det vattenförande flytsands]agret blivit sprängt, och att vattnet från flytsandslagret
upptränger i grunden här liksom i asylpaviljong för kvinnor.
Utom under ovannämnda paviljonger hava vattenförande flytsandslager
påträffats i slänten norr om asylpaviljong för män och sträckande
sig ett stycke österut, samt, vid företagna provborrningar med anledning
av uppförandet av 2 nya paviljonger, norr om den mellan asyloch
arbetspaviljongerna för kvinnor löpande sammanbindningsgången.
Troligt är därför, att under en stor del, måhända hela, byggnadsområdet
linnes ett vattenförande flytsandslager av varierande djup, som med all
sannolikhet sluttar från öhneberget dels söderpå dels österpå.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
I meromnämnda yttrande säger arkitekt Westman, att ’ett öppet
dike bör läggas vid den breddade vägen på sidan mot dosseringen, då
härigenom vattnet ytterligare pressades djupare ned i marken och lättare
tog sig väg under byggnaderna ned mot sjön''. Då vägen ännu icke
hunnit breddas i hela sin längd, har detta dike ännu icke anlagts. Västra
delen av denna väg, utanför asylpaviljong för män, varest nedschaktningen
är djupast, vilar med sin ytterkant direkt på blåleran, sålunda
på bottnen av det vattenförande fiytsandslagret. Vägen har här ständigt
varit våt, men har liksom avskurit tillflödet av vatten från asylpaviljong
för män, vilken icke besvärats av inträngande vatten. Då nu
vägen gjordes bredare, avskuros flera vattenådror, av vilka de största
uppsamlats i en samlingsbrunn samt nedletts till en regnvattensbrunn.
Då yttre delen av denna väg, som nämnts, ligger på bottnen av ovannämnda
flytsandslager, torde något djupare dike icke här behöva anläggas.
Annorlunda är förhållandet med den östra delen av vägen. I
händelse fiytsandslagret icke sträcker sig alltför djupt under markens
yta, vore önskvärt, att diket här kunde göras så djupt, att det nådde
bottnen av det vattenförande fiytsandslagret, så att vattnet bleve avskuret
icke blott från asylpaviljong för kvinnor, utan måhända även från den
nedanför belägna sjukvårdspaviljong för kvinnor.
De av arkitekt Westman föreslagna åtgärderna hava emellertid
åtminstone hittills visat sig synnerligen fördelaktiga och i händelse
byggnaderna eller sammanbindningsgångarna åter skulle besväras av
väta, torde lämpligen flera dräneringsbrunnar böra insättas.»
Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
Spannmålslagerhus och kylhus.
§ 2.
(Rev. ber. sid. 573—575,; reservation sid. 666—667; uti. sid. 802—806.)
I berättelsen angående spannmålslagerhus och kylhus hava revisorerna,
som avlagt besök vid statens centralfryshus och spannmålslagerhus
i Hallsberg, under § 1 anfört följande:
»Med anledning av därom avlåten proposition anvisade 1917 års
riksdag till uppförande av spannmålslagerhus och kylhus ett förslagsanslag,
högst 8,000,000 kronor för att efter i ärendet verkställd närmare
Statsutskottets utlåtande. Nr 157.
7
utredning användas för anordnande av spannmålslagerhus och kylhus.
Sedan en för utredningens verkställande tillkallad kommission, don s. k.
lagerhusbyggnadskommissionen, föreslagit anläggande av ett centralfryshus
i Hallsberg samt ett provisoriskt fryshus vid Malmö stads offentliga
slakthus ävensom 12 spannmålslagerhus å olika platser inom landet,
erhöll kommissionen av Kungl. Maj:t bemyndigande att, på sätt kommissionen
funne lämpligast, ombesörja utförandet av samtliga dessa anläggningar
samt med vissa kommuner och enskilda sluta avtal om uppförande
av fryshusanläggningar med bidrag av statsmedel.
Då det emellertid visade sig, att det berörda anslagsbelÖppet icke
skulle räcka till för uppförande av samtliga de utav kommissionen föreslagna
byggnaderna, erhöll kommissionen tillåtelse av Kungl. Maj:t att
tillsvidare inställa utförandet av 3 utav de planerade spannmålslagerhusen.
Sedan det under byggenas fortskridande blivit tydligt, att sagda
anslag ej ens skulle bliva tillräckligt för de igångsatta byggnadernas
fullbordande, gjorde Kungl. Maj:t hos 1918 års lagtima riksdag framställning
om beviljande av ytterligare 2,500,000 kronor för ändamålet,
vilket äskande också av riksdagen bifölls.
Belägenheten, lagringskapaciteten samt de i september 1917 och
oktober 1918 beräknade kostnaderna för statens uppförda eller under
byggnad! varande fryshus och spannmålslagerhus framgå av följande,
från lagerhusbyggnadskommissionen erhållna sammanställning:
Lagrings.
Beräknade kostnader
kapacitet
Ökning
i ton
September 1917
Oktober 1918
Fryshus■
Hallsbergs centralfryshus.
4,000
2,900,000
4,010,491
1.110,491
Malmö provisoriska fryshus
L400 5,400
300,000 3,200,000
504,000 4,514,491
204,000 1,314,491
Spannmålslagerhus.
Östra Klagstorp...............
4,000
303,422
415,026
111,604
Tomelilla........................
4,000
335,600
479,622
144,022
Eslöv ...........................
4,000
340,000
482,128
142,128
Åstorp ...........................
4,000
338,900
493,709
154,809
Vara..............................
5,000
357,000
521,679
164,679
Hallsberg........................
4,000
367,820
447,211
79,391
Linköping .....................
4,000
364,400
534,103
169,703
Eskilstuna .....................
3,000
216,300
353,122
136,822
Roma ...........................
2,000 34,000
287,500
514,215
226,715
Spannmålshusens gemen-
samma kostnader .........
730,958 3,641,900
911,369 5.152,184
180,411 1,510,284
Summa kronor
6,841,900
9,666,675
2,824,775
8
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Efter avtal med kommuner och enskilda hava uppförts 10 fryshus
med eu uppgiven sammanlagd lagringskapacitet av 5,951 ton. Statsbidrag
till dessa fryshus hava utgått med sammanlagt 809,000 kronor.
Revisorerna hava besökt centralfryshuset och spannmålslagerhuset
i Hallsberg.
Båda dessa byggnader, som voro i det närmaste färdiga, äro i
enlighet med det förslag, som gjordes av den för den förberedande utredningen
i ärendet tillsatta s. k. lagerhus- och kylhuskommittén i dess
vid propositionen i ämnet till 1917 års riksdag lögade skrivelse, uppförda
av trä.
Då givetvis eu byggnad av trä måste medföra stor eldfara, hava
särskilda åtgärder vidtagits i syfte att förekomma utbrott av eldsvåda
ävensom för att möjliggöra begränsning av uppkommande eldsolyckor.
Sålunda äro spannmålslagerhuset och centralfryshuset i Hallsberg fritt
förlagda samt utvändigt isolerade genom tegelbelagda papptak och
putsade väggar. I spannmålslagerhuset är invändig isolering anordnad
dels genom att transportbanden förlagts under bottenvåningen i betongtrummor
med tak av betong dels genom putsning av undersidan av
bjälklaget över bottenvåningen, i vilken upptagning av säckar sker, dels
ock genom att maskinavdelningen avskilts från själva lagerhuset medelst
en genomgående tegelmur med brandsäkra dörrar i samtliga våningar.
Centralfryshusets olika rum äro isolerade å alla väggar, golv och tak
genom putsytor eller stålslipad betong. Hissar och trappor äro på samma
sätt isolerade från de olika våningarna. Maskinhuset är skilt från lagringslokalerna
genom luftkylare av armerad betong. Transformatorshuset
är av tegel och armerad betong samt förlagt på 20 meters avstånd
från fryshusbyggnaden.
Vad angår själva eldsläckningsanordningarna hade vattenledning
med stor kapacitet anlagts och brandposter anbragts dels vid marken
utanför byggnaden, dels ock i varje våning. Till skydd för personalen
hava såväl i spannmålslagerhuset som fryshuset anordnats trappor i vardera
ändau av byggnaden.
Av lagerhuskommissionen särskilt tillkallade sakkunniga hava bland
annat föreslagit komplettering av brandskyddsanordningarna dels genom
införande av automatiska alarmanordningar, dels genom uppförande av
utvändiga brandsäkra trappor och genom insättande av reservpumpar
för eldsläckning.
På grund av det stora värde, ifrågavarande byggnader och de till
förvaring därstädes avsedda förnödenheterna äga — endast centralfryshuset
skulle rymma ett köttlager, som med nuvarande priser represen
-
Statsutskottets utlåtande Ne 157.
9
terade ett värde av inemot 30,000,000 kronor — samt med hänsyn till
vikten av, att uppkommen eld snabbt begränsas, vilja revisorerna, utan
att i övrigt ingå i prövning av de föreslagna brandskyddsanordningarna,
såsom sin mening uttala, att åtminstone de ifrågasatta automatiska alarmapparaterna
böra utan dröjsmål införas samt att kolsyresprutor böra med
det snaraste i tillräckligt antal anskaffas, ävensom att betryggande åtgärder
böra vidtagas till isolering av de elektriska ledningarna.
För arbetarpersonalen vid centralfryshuset och spannmålslagerhuset.
i Hallsberg var uppförd en bostadsbyggnad, som revisorerna ävenledes
besökte. Det syntes revisorerna, att byggnaden i fråga näppeligen
kunde anses vara fullt ändamålsenlig. Sålunda kan i första hand riktas
anmärkning mot att i en enda byggnad inrymma bostäder för ej mindre
än sju familjer, med i flera fall gemensamma ingångar och trappor.
Vidare iakttogs, att trapporna voro trånga och att tillräckliga gardcrobsutrymmen
saknades. »
Vid denna paragraf i revisionsberättelsen har avgivits reservation.
dels av herrar V. Larsson, A. Hult, S. Clason och O. Nilsson,
vilka ansett, att näst sista stycket i revisorernas utlåtande bort hava
följande lydelse:
»På grund av--— vilja revisorerna, utan att ingå i prov
ning.
av de utav sakkunniga föreslagna anordningarna, uttala sin förvissning,
att de åtgärder, som kunna prövas vara nödiga för minskande
av brandfaran i de redan uppförda byggnaderna, skyndsammast vidtagas.
Därjämte hava revisorerna velat framhålla önskvärdheten av att
vid framtida byggnader av detta slag brandsäkerheten i möjligaste män
måtte tillgodoses redan vid byggnadernas uppförande bland annat genom
användande av eldsäkert material»;
dels ock av herr C. Ekman, som anfört att han icke deltagit i beslutet
under ifrågavarande paragraf i berättelsen, på den grund att han icke
närvarit vid revisorernas besök vid centralfryshuset och spannmålslagerhuset
i Hallsberg.
I anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalanden har lagerhusbyggnadskommissionen
i utlåtande den 16 januari 1919 anfört följande:
»Vad revisorerna i fråga om huvudbyggnaderna anfört avser uteslutande
anordningarna till skydd för brandfara; och hava de därvid uttalat,
att åtminstone de ifrågasatta automatiska alarmapparaterna borde utan
dröjsmål införas, samt att kolsyresprutor borde med det snaraste i tillräckligt
antal anskaffas, ävensom att betryggande åtgärder borde vidtagas
till isolering av de elektriska ledningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sarnl. 75 höft. (Nr 157.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Beträffande först frågan om automatiska al ar mapp är åter hänvisar
kommissionen till sin här i avskrift bilagda underdåniga skrivelse av
den 5 april 1918, däri kommissionen framhållit, att, därest Eders Kungl.
Maj:t skulle finna lämpligt, att, utöver de brandskyddsanordningar, vilka
kommissionen ansåg sig kunna med de anslag, som stode till förfogande,
låta utföra, ytterligare sådana borde komma till utförande, just de av
statsrevisorerna omförmälda alarmapparaterna i främsta rummet borde
komma i åtanke, och får kommissionen därjämte framhålla att, då kommissionen
i sin berörda skrivelse uttryckligen betonat, att sådana alarmapparater
icke kunde utföras, utan att särskilt anslag härför ställdes till
förfogande, och då Eders Kungl. Maj:t ännu icke fattat beslut i frågan,
kommissionen icke ansett sig kunna vidtaga någon vidare åtgärd härutinnan.
Härjämte vill kommissionen, särskilt vad centralfryshuset i
Hallsberg angår, anmärka, att i detsamma är avsedd att anordnas en
s. k. fjärrtermometeranläggning, som i maskinrummet, där personal ständigt
är sysselsatt, i vars åligganden bör ingå skyldighet att oavlåtligen
hava sin uppmärksamhet riktad å termometeranläggningens registertavla,
automatiskt utvisar och registrerar varje temperaturförändring i de olika
lokalerna, och att denna anläggning åtminstone i det närmaste maste
anses fylla samma uppgift som eu automatisk alarmanordning.
Vad härefter angår anskaffande av kol syresprutor, har kommissionen
i stället för sådana anskaffat ett tillräckligt antal assuranssprutor.
Det har synts kommissionen, att dylika, med den tillsyn som i detta fall
kan ägnas dem, erbjuda större trygghet i brandskyddshäuseende än de
förra, i synnerhet som assuranssprutorna, fyllda med saltvatten, bättre
torde motstå den låga temperaturen i fryshuset än kolsyresprutor av
hittills använd typ.
Vidkommande frågan om isolering av de elektriska ledningarna
har denna angelägenhet tidigare varit föremål för Eders Kung]. Maj:ts
uppmärksamhet i sammanhang med av Eders Kungl. Maj:t anbefalld
besiktning av spannmålslagerhuset i Linköping; och har Eders Kung].
Maj:t enligt skrivelse från statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet
den 3 december 1918 till kommissionen föreskrivit åtgärder,
som inom den allra närmaste tiden bliva slutförda.
Utom i ovan angivna hänseende hava statsrevisorerna riktat anmärkningar
mot ett av kommissionen uppfört bostadshus för en del av
personalen vid central fryshuset i Hallsberg.
Ifrågavarande byggnad ingick icke i den ursprungliga byggnadsplan,
utan har dess uppförande tillkommit på grund av ytterligt stor
bostadsbrist i Hallsbergs samhälle. Då kommissionen först så sent som
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
11
för ungelär ett år sedan gjordes uppmärksam på att anskaffande genom
statens försorg av bostäder för åtminstone eu del av personalen vid
ifrågavarande anläggning icke kunde undgås, gällde det dels att åstadkomma
dessa för minsta möjliga kostnad för att i görligaste mån begränsa
kraven på tilläggsanslag, dels att så planlägga byggandet, att
bostäderna kunde tagas i anspråk senast omkring den 1 oktober 1918.
Ur båda dessa synpunkter måste kommissionen besluta sig för att låta
uppföra eu enda byggnad, även om härigenom en del fördelar ur trevnadssynpunkt
i viss mån måste åsidosättas, ävensom att söka begränsa
de icke direkt till bostadsrum avsedda utrymmena i byggnaden. Kommissionen
bär dock vid flera tillfällen under byggnadstiden ändrat den
ursprungliga byggnadsplanen för att tillmötesgå de önskemål, som av
personalen framställts, i syfte att gorå bostadslägenheterna för de där
boende mera tilltalande.»
Den i lagerhusbyggnadskommissionens utlåtande åberopade skrivelse
fir av följande innehåll:
»Med anledning av åtskilliga under den rådande kristiden inträffade
eldsolyckor har från olika håll framhållits den risk i berörda hänseende,
som är förenad med ett uppläggande i större kvantiteter av livsmedel
och andra för folkhushållningen viktiga förnödenheter. Med hänsyn
särskilt till vad sålunda förekommit har lagerhusbyggnadskommissionen
därför låtit sig angeläget vara att förstärka och komplettera brandskyddsanordningarna
vid de under uppförande varande spannmålslagerhusen
och fryshusen, så att ett i möjligaste måtto effektivt brandskydd
åstadkommes.
Vid spannmålslagerliusen har sålunda bland annat kommissionen
för personalens säkerhet anbragt tvenne trappor, en i vardera ändan av
b.yggnaden. Ridare äro lagerhusen, till undvikande av antändning från
annat intill liggande brandobjekt, fritt förlagda. Den för spannmålens
torkning avsedda kaloriferen har placerats i ett tegelhus med betongtak
vid sidan av lagerhuset, och dess skorsten har uppdragits ovan lagerhusets
tak. Utvändigt isoleras lagerhusen genom tegelbelagda papptak
och putsade väggar. Invändig isolering är anordnad dels genom att
transportbanden förläggas under bottenvåningen i betongtrummor med
tak av betong, dels genom putsning av undersidan av bjälklaget över
bottenvåningen, i vilken upptagning av säckar sker, dels ock genom att
maskinavdelningen avskiljes från själva lagerhuset medelst en genomgående
tegelmur med brandsäkra dörrar i samtliga våningar. Elektriska
ledningar samt åskledare installeras på mest betryggande sätt.
Brandsläckningsanordningarna hava, där vattenledning med till
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 157-
rådelig kapacitet finnes, baserats på denna. Där vattenledning saknas,
har schaktats en damm av tillräcklig rymd samt anordnats pumpar av
erforderlig kapacitet, uppställda i källare, täckt med betongtak. Brandposter
anordnas dels vid marken utanför byggnaden, dels ock i varje
våning. Dessutom skola assuranssprutor uppställas inom byggnaderna.
I föreslagen instruktion för föreståndarna hava regelmässigt återkommande
brandövningar för personalen föreskrivits.
Jämväl vid de av kommissionen uppförda fryshusanläggningar
äro liknande anordningar vidtagna.
Sålunda har Hallsbergs fryshus givits ett fritt läge. Aven häldre,
till personalens säkerhet, dubbla trappor anordnade. Byggnaden
isoleras utvändigt genom puts å korksten eller trä, under vilket ligger
korksten. De olika rummen isoleras å alla väggar, golv och tak genom
putsytor eller stålslipad betong.
Hissar och trappor äro på samma sätt isolerade från de olika
våningarna.
Maskinhuset är skilt från lagringslokalerna genom luftkylare av
armerad betong. Transformatorhuset är av tegel och armerad betong
samt placerad å 20 meters avstånd från byggnaden.
För brandsläckning disponeras i betongtäckt källare placerade
pumpar om 30 sekliters kapacitet och vanligt eldsläckningstryek med
rörstammar till brandposter utomkring byggnaden samt inne i maskinhuset
och å vinden. I fryshuslokalerna och korridorerna placeras assuranssprutor
med salt vatten, som icke fryser.
Jämväl vid övriga fryshus äro i huvudsak liknande anordningar
vidtagna.
Kommissionen anmodade dessutom brandkaptenen Carl Borgenstierna
och överingenjör Karl Thorngren att upprätta särskilt förslag
till eldsläckningsanordningar och bevakning vid anläggningarna, och
hava dessa nu till kommissionen med anledning härav inkommit med
utlåtande, vilket i styrkt avskrift bifogas.
Av de i detta utlåtande föreslagna anordningar äro en del av
kommissionen redan planerade och utförda. Gentemot förslaget att införa
automatiska alarmanordningar i fryshusen och spannmålslagerhusen
samt uppföra utvändiga brandsäkra trappor ävensom att inrätta särskilt
föreslagna reservpumpar för eldsläckning måste kommissionen däremot
ställa sig synnerligen tveksam.
Kommissionens i nu ifrågavarande avseende sakkunniga ledamöter,
professorerna E. Hubendick och C. Forssell, hava på anmodan av kommissionen
granskat de av herrar Borgenstierna och Thorngren fram
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande- Nr 157.
18
ställda förslag och därefter till kommissionen avlämnat här bifogade
promemoria.
Av de inom kommissionen verkställda beräkningar framgår, att
kostnaderna för ovannämnda av Borgenstierna och Thorngren föreslagna
anordningar skulle komma att ställa sig sålunda
brandsäkra trappor i spannmålslagerhusen och Hallsbergs
fryshus..................................................................................... kronor 145,000
allarmanordningar för spannmålslagerhusen ..................... » 200,000
» » Hallsbergs fryshus ........................ » 30,000
reservpumpar med tillbehör ............................................... » 290,000
Summa kronor 665,000.
Då emellertid kommissionen anser de fördelar, som kunna vara
förenade med ett utförande av nyssnämnda särskilda anordningar, icke
kunna uppväga de avsevärda kostnaderna därför, och då kommissionen
anser de redan vidtagna brandskyddsanordningarna i förening med en
skärpt bevakning vara till fyllest, har kommissionen med tagen hänsyn
till de alltjämt ökade kostnader, som varit förenade med dessa byggnadsföretag,
icke funnit skäl göra framställning om ytterligare anslag''
till anordningar för tryggande av nu ifrågavarande byggnader mot eldsolycka
utöver vad av kommissionen i underdånig skrivelse den 2 innevarande
april redan begärt.
Skulle Eders Kungl. Maj:t likväl anse ytterligare åtgärder till
höjande av brandsäkerheten utöver de av kommissionen redan vidtagna
vara av nöden, vill kommissionen såsom sin mening framhålla, att av
här ovan omförmälda åtgärder införande av automatiska alarmanordningar
i spannmålslagerhusen framför de övriga är förtjänt av att
komma till utförande. I fryshusen torde däremot där införda system
av självregistrerande termometrar i huvudsak fylla samma ändamål.»
Vad i ärendet sålunda förekommit, har utskottet velat för riksdagen
-
omförmäla.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Folkhnshållningskommissionen.
§ 3.
(Rev. ber. sid. 583—586; uti. sid. 807—809; 810 — 811.)
I berättelsen angående folkhushållningskommissionen hava revisorerna
under § 1 anfört följande:
»Så ingripande som folkhushållningskommissionens verksamhet varit
på folkförsörjningsproblemen och därmed på hela det ekonomiska livet
i vårt land, hava revisorerna ansett det angeläget att söka utröna, under
vilka former, de beslut i kommissionen fattas, som avse de av kommissionen
handlagda ärendena. Av förlidet års statsrevisorer anmärktes,
att å varuförmedlingsbyrån protokoll, även rörande viktigare ärenden,
endast i ytterst sällsynta fall forts. Med anledning därav meddelade
livsmedelskommissionen och folkhushållningskommissionen i sitt utlåtande
den 27 december 1917, att varuförmedlingsbyrån icke liaft något åläggande
från vederbörande kommission att protokollföra sina åtgöranden. Tvärtom
var ett av livsmedelskommissionens första beslut, att någon betungande
protokollsföring icke skulle äga rum, vilket visat sig vara desto mindre
nödvändigt, som samtliga kommissionens viktigare beslut i vederbörlig
ordning vid expedieringen underskrivits av kommissionens ordförande
eller någon av dess tre övriga ledamöter. Verksamhetens beskaffenhet
både hinder i vägen för en allmän protokollsföring, enär det skulle bliva
allt för tyngande och medföra allt för stor tidsutdräkt och kostnader att
föra protokoll över de otaliga avgöranden, som dagligen måste träffas
i byråns löpande förvaltning. I den mån byråns åtgöranden hänfört
och hänförde sig till fördelning, distribution och affärsverksamhet framginge
de av en omsorgsfullt förd registrering och bokföring. I övrigt
förelåge resultatet av byråns verksamhet i skriftliga framställningar till
kommissionerna, och dessutom hade som regel alla för och i byråns
verksamhet grundläggande beslut fattats i respektive kommission. Inom
byrån hade protokoll förts endast i de fall, då genom felaktigt förfarande
från byråns sida eller av annan anledning fråga varit om utbetalande
av ersättning utav medel, som omkänderhafts av byrån.
Revisorerna, som från folkhushållningskommissionen infordrat dess
protokoll och föredragningslistor under år 1917 samt från vissa av dess
byråer motsvarande aktstycken, hava därav funnit bekräftade ovanstående
uppgifter om det relativt ringa antal fall, då protokoll blivit förda.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
15
Om de regler, som i fblkhushålliiingskommissionen efter dess omorganisation
den 1 juli 1917 blivit stadfästa för handläggning av viktigare
ärenden, upplysa dels dess allmänna arbetsordning, utfärdad att gälla
från och med den 1 augusti 1917, dels ett den 30 juni 1917 dagtecknat
»meddelande angående användande av föredragningslistor vid folkhushållningskommissionens
sammanträden».
Av dessa handlingar framgår, att arbetet inom kommissionen bedrives
dels av kommissionen vare sig i plenum eller genom ett arbetsutskott,
dels av dess underavdelningar. De under kommissionen eller
dess avdelningar hörande ärendena kunna alltså fördelas i tre grupper:
ärenden avgjorda i plenum, ärenden avgjorda i arbetsutskottet, ärenden
avgjorda på någon avdelning.'' Till plenum höra »ärenden av den synnerliga
betydelse, att de av arbetsutskottet prövas skola slutligt handläggas
och avgöras i plenum», till arbetsutskottet »ärenden, som av arbetsutskottet
prövas icke böra handläggas i plenum, men dock föranleda
beslut av kommissionen»; övriga ärenden — i huvudsak löpande förvaltningsärenden
— avgöras inom varje avdelning för sig.
Någon bestämd gräns mellan de olika grupperna av ärenden synes
sålunda icke föreligga, utan torde i de flesta fall bero på vederbörande
avdelningsföreståndare, huruvida ett ärende avgöres inom avdelningen
eller inom kommissionen.
Vid ärendes föredragning inom kommissionen vare sig i plenum
eller hos arbetsutskottet användas föredragningslistor. Om dessas användning
bestämmes i ovanberörda meddelande den 30 juni 1917 följande:
»För vinnande av ökad kontroll och reda vid behandlingen av
ärenden, som anses vara av den vikt, att de böra bliva föremål för behandling
vid sammanträde med folkhushållningskommissionen eller dess
arbetsutskott, har kommissionen funnit skäligt bestämma, att dylika
ärenden hädanefter skola vara upptagna å särskilda föredragningslistor,
som för varje avdelning inom kommissionen upprättas för varje sammanträde.
För dylik föredragningslista har tryckts blankett, varav exemplartillhandahållas
å tryckeriexpeditionen.
På sätt av närslutna blankett (blankett bilagd) närmare framgår,
skall å föredragningslista angivas vederbörande avdelning, dag för sammanträde
samt de därvid närvarande. Till behandling upptaget ärende
bör angivas med, så vitt möjligt, diarienummer samt med en kortfattad
uppgift om vad ärendet avser, varvid i förekommande fall sökande eller
den, som avgivit framställning, bör angivas. Sålunda ifylld föredragningslista
överlämnas vid sammanträdets början av föredraganden till
ordföranden, varefter ärendena föredragas i den ordning, vari de upp-.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
forts å listan. Efter ärendenas handläggning gör föredraganden i
kolumnen till höger en kortfattad anteckning rörande beslutet (cirkulär,
skrivelse till....., bifalles). Beslutets närmare innebörd kan sedermera
inhämtas av handlingarna i ärendet.
Det är önskligt, ehuru givetvis icke alltid genomförbart, att vid
föredragningen förslag till beslut i ärendet föreligger formulerat av föredraganden,
i regel genom skrivelse i ärendet.
Allt eftersom de föredragna ärendena blivit expedierade, skall anteckning
därom, med angivande av dagen, verkställas å listan.
Föredragningslistorna förvaras å respektive avdelningar och böra
numreras i följd för år.
Till kommissionens huvudkansli skall varje avdelning efter hand
överlämna avskrifter av föredragningslistorna, så snart ärendena blivit
expedierade.
Därest flera av kommissionens ledamöter anses böra höras i visst
ärende, men särskilt sammanträde härför icke ansetts böra äga rum,
skall sådant ärende jämväl upptagas å föredragningslista, som sedermera
skall cirkulera bland vederbörande ledamöter. Ledamot bör vid sitt namn
under rubriken ''närvarande’ med sin signatur angiva, att dylikt ärende
blivit honom delgivet.
I detta sammanhang framhålles, att alla viktigare ärenden böra
diarieföras eller på annat sätt nöjaktigt registreras.»
Vid den granskning revisorerna gjort av dylika föredragningslistor
dels från kommissionens huvudkansli (plenum och arbetsutskottet)
dels vissa av dess avdelningar hava följande förhållanden uppmärksammats.
Föreskriften att föredragningslistorna böra numreras i följd för år
är i de till revisionen överlämnade listorna i regel icke iakttagen. Endast
listorna för några få avdelningar äro försedda med dylika nummer; i
övriga fäll möter alltså svårighet att konstatera, om serien är fullständig
eller ej.
Föreskriften att till huvudkansliet skola överlämnas avskrifter av
föredragningslistorna, synes endast delvis vara tillämpad, i det att uti
de i huvudkansliet föreliggande serierna vissa avdelningar icke äro representerade
och för andra föreligga betydande luckor.
Det diarienummer å till behandling upptaget ärende, som föreskriftsenligt
bort förekomma i föredragningslistan, saknas i många fall,
så ock anteckning om den utgående expeditionens nummer och datum
för expedieringen.
Föredragningslistorna giva under sådana förhållanden icke önskvärd
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
17
vägledning- i fråga om de till behandling upptagna ärenden eller de
därvid lättade besluten.
Revisorerna förbise icke det ytterst omfattande au tal ärenden, vilka
handläggas av kommissionen eller dess underavdelningar, och vilka påkalla
deras avgöranden. Men revisorerna hålla före, att vid så maktpåliggande
angelägenheters handläggning större ordning och reda äro
önskvärda, än som varit för handen, något som skulle i hög grad underlätta
en verkligt ingående granskning av verksamheten.))
1 anledning av revisorernas sålunda framställda anmärkning
har folkhushållningskommissionen i utlåtande den 10 januari 1919 i
hithörande delar anfört följande:
»I § 1 av den avdelning av revisionsberättelsen, som berör folkhushållningskommissionens
verksamhet, hava revisorerna berört formerna
för fattande och registrerandet av kommissionens beslut. Då statsrevisorerna
även i årets berättelse upptagit sitt redan förlidet år gjorda påpekande
om den begränsade protokollföringen inom kommissionen och
särskilt dess varuförmedlingsbyrå, finner sig kommissionen — som beträffande
denna angelägenhet i övrigt tillåter sig åberopa vad kommissionen
i sitt, i revisionsberättelsen citerade, underdåniga utlåtande den
27 december 1917 anfört — föranlåten framhålla den grundväsentliga
skillnaden mellan å ena sidan ett vanligt statens ämbetsverk och å andra
sidan en sådan institution som kommissionen och än mer vissa av dess
avdelningar, särskilt de affärsdrivande, en skillnad, som statsrevisorerna
vid detta sitt påpekande icke synas hava tillräckligt uppmärksammat.
Det . är också alltjämt kommissionens bestämda uppfattning, att det skulle
varit ett bestämt missgrepp, som verkligen med skäl kunnat giva anledning
till klander, om kommissionen och än mera dess underavdelningar
skulle hava betungats med en i betraktande av arbetets natur icke
allenast överflödig utan i vissa fall t. o. in. olämplig protokollsföring.
I fråga om några av kommissionens underavdelningar, där enligt kommissionens
uppfattning onödigt arbete verkligen nedlagts på protokollsföring,
har kommissionen också däremot gjort erinran. Visserligen
skulle tillvaron av utförligare protokoll i sin mån hava underlättat ett
senare gransknings- eller forskningsarbete i fråga om kommissionens
verksamhet, men är detta ett öuskningsmål, som i betraktande av kommissionsarbetets
omfattning och natur icke kunnat föranleda kommissionen
och dess underavdelningar att anordna annorlunda än som skett och
som befunnits vara för arbetet enklast och naturligast.
Vidare hava revisorerna — med framhållande av, att till kommissionen
inkommande ärenden jämlikt kommissionens allmänna arbetsBihang
till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 75 höft. (Nr 157.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
ordning skola allt efter sin olika betydelse handläggas antingen av
kommissionen i plenum eller av kommissionens arbetsutskott eller å
vederbörande avdelning — anmärkt, att »någon bestämd gräns mellan
de olika grupperna av ärenden icke synes föreligga och att det i de
flesta fall torde bero på vederbörande avdelningsföreståndare, huruvida
ett ärende avgöres inom avdelningen eller inom kommissionen». Kommissionen
vill för sin del vitsorda riktigheten av sistnämnda uttalande
— ehuru med det tillägg, att intet ärende av större vikt eller principiell
innebörd avgöres av vederbörande avdelning eller dess föreståndare utan
samråd med kommissionens ledning — och samtidigt framhålla, att det
med hänsyn till arten av kommissionens arbete samt den grundväsentliga
olikhet, som förefinnes mellan de arbetsuppgifter, som påvila kommissionens
många olika affärs- och förvaltningsavdelningar, skulle vara hart
när omöjligt och därjämte synnerligen olämpligt, därest kommissionen
sökte genom detaljerade föreskrifter genomföra eu allmängiltig grupperingav
samtliga till kommissionens prövning inkommande ärenden. Kommissionen
är tvärtom av den uppfattningen, att den hittills i förevarande
avseende tillämpade principen — som innebär, att varje ärende inom
kommissionen blir föremål för det slags handläggning, som med hänsyn
till dess beskaffenhet synes vara lämpligast — visat sig i hög grad
ägnad att garantera, att ärendena underkastas en möjligast skyndsam,
grundlig och saklig prövning.
Revisorerna hava vidare i ovan nämnda § 1 anmärkt, att de i
kommissionens den 30 juni 1917 dagtecknade »meddelande angående
användande av föredragningslistor vid folkhushållningskommissionens
sammanträden» utfärdade bestämmelser icke vunnit fullständig tillämpning,
i det att föredragningslistorna icke alltid varit försedda med löpande
årsnummer, respektive innehållit föreskrivna anteckningar rörande
diarienummer å till behandling upptagna ärenden samt rörande den utgående
expeditionens nummer och datum. Kommissionen är givetvis
villig medgiva, att ett mycket noggrant iakttagande av ifrågavarande
allmänna föreskrifter skulle — såsom av revisorerna framhålles — varit
ägnat att underlätta en ingående granskning av kommissionens verksamhet
eller över huvud taget ett studium utifrån av kommissionens
arbeten. Emellertid vill kommissionen samtidigt framhålla, att de av
kommissionen i berörda cirkulär meddelade föreskrifter icke närmast
haft ett sådant syfte utan huvudsakligen haft det praktiska och för
kommissionen avgörande syftet att i möjligaste mån underlätta det
löpande arbetet inom kommissionen. Däremot har kommissionen icke
funnit sig böra med byråkratisk stränghet upprätthålla ifrågavarande
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
19
rent formella detalj bestämmelser i sådana fall, då desamma skulle utan
att medföra motsvarande nytta för kommissionens arbeten och för allmänheten
hava förorsakat ett försenande av kommissionens ofta synnerligen
brådskande och betydelsefulla arbete eller i övrigt ledande till att
realhandläggningen av ärenden blivit lidande. Emellertid får kommissionen
samtidigt anmäla, att kommissionen, med anledning av de av
revisorerna framställda anmärkningarna, i cirkulär till samtliga avdelningar
den 12 december 1918 — som bär bifogas — ånyo bragd i
erinran de i ämnet tidigare utfärdade bestämmelserna.
Beträffande revisorernas anmärkning, att i de å kommissionens
huvudkansli förvarade serierna av respektive avdelningars föredragningslistor
vissa avdelningar icke skulle vara representerade, får kommissionen
framhålla, att detta förhållande helt enkelt är att tillskriva den omständigheten,
att arbetet å vissa avdelningar inom kommissionen varit
av den natur, att detsamma icke nödvändiggjort något fattande av beslut
i arbetsutskottet, varför någon föredragning från dessa avdelningar i
kommissionens arbetsutskott icke kunnat ifrågakomma, samt att vissa
andra avdelningar endast ytterst sällan haft under behandling något
ärende av den natur, att ett särskilt beslut varit påkallat och därför i
samlingen av föredragningslistor endast äro representerade med ett helt
ringa antal nummer.
Anledningen till att föredragningslistorna för vissa avdelningar
företett ifrågavarande av statsrevisorerna anmärkta formella bristfällighet
— som sagt utan någon reel betydelse för kommissionens arbete —
är för övrigt att söka i det helt naturliga förhållandet, att kommissionen
särskilt å de affärsdrivande avdelningarna icke varit utrustad
med administrativt skolade arbetskrafter i större utsträckning än som
varit alldeles oundgängligen nödvändigt, samt att dessa arbetskrafters
fåtalighet nödvändiggjort eftersättande av dylika rent ämbetsmannamässiga
förrättningar, där desamma, som sagt, ansetts vara av underordnad
betydelse.
I de få fall åter, då luckor förekommit i ifrågavarande avskrift sserier,
är detta beroende på, att vederbörande avdelning ej regelbundet
till huvudkansliet avlämnat avskrifter av sina föredragningslistor,
varom påminnelse i så fall blivit gjord i den mån avskrifterna
erfordrats.»
Det i folkhushållningskommissionens utlåtande omförmälda cirkulär
var av denna lydelse:
20
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
»Till folkhushållningskommissionens samtliga avdelningar.
Med anledning av anmärkningar, som framställts av riksdagens
revisorer, får folkhushållningskommissionens arbetsutskott anmoda eder
att beträffande förandet av föredragningslistor tillse, bland annat,
att listorna förses med nummer i följd för år räknat;
att diarienummer, såvitt möjligt, införes i härför avsedd kolumn
å föredragningslistan; samt
att anteckning sker om verkställd expedition av det fattade beslutet
(utgående expeditionsnummer om sådant tillämpas) och datum för
expedieringen. Stockholm den 12 december 1918.
Enligt uppdrag:
CARL MANNERFELT.»
Vad i ärendet
för riksdagen
sålunda förekommit har utskottet ansett sig böra
omförmäla.
§ 4.
(Rev. ber. sid. 600; uti. sid. 810, 811.)
Vidare hava revisorerna i berättelsen angående folkhushållningskommissionen
under § 5 anfört följande:
»Även för folkhushållningskommissionens spannmålsavdelning hava
revisorerna haft för avsikt att meddela tabeller, motsvarande de för
kommissionens andra avdelningar lämnade och utvisande resultaten av
avdelningens affärsrörelse för vart och ett av de varuslag (olika slag av
spannmål, mjöl m. m.), som varit föremål för densamma. Avdelningens
räkenskaper för år 1917 voro emellertid ännu icke avslutade, då revisorerna
infordrade dem, och hava ej blivit färdiga å sådan tid, att det
varit revisorerna möjligt att ur dem erhålla det material, som för tabellernas
uppställande varit erforderligt. Vissa uppgifter, som omsider den
23 november kommo revisorerna tillhanda, voro icke av beskaffenhet
att härvid lämna nödig vägledning.»
Uti sitt ovanberörda utlåtande den 10 januari 1919 har folkhushållningskommissionen
i anledning av revisorernas ifrågavarande uttalande
åberopat ett av spannmålsavdelningens räkenskapssektion i ärendet avgivet,
så lydande yttrande:
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
21
»Anmodad att avgiva yttrande rörande med huvudkansliets skrivelse
till avdelningen av den 11 d:s översända transumt ur statsrevisorernas
yttrande angående avdelningens räkenskaper för år 1917 får räkenskapssektionen
anföra följande:
1) Balansräkningen för 1917 jämte tillhörande vinst- & förlusträkning
avlämnades till kassadirektionen den 31 sistlidne oktober.
2) Sektionens föreståndare blev under hand satt i tillfälle att taga
del av statsrevisorernas skrivelse av den 19 oktober till hans excellens
statsministern. Som synes av bilagda avskrift av denna skrivelse är
det ganska svårt, att ur densamma kunna få inblick i vad därmed avsågs.
3) Sektionen erhöll på remiss från spaunmålsavdelningen kassadirektionens
skrivelse av den 25 oktober, vilken efter konferens med
statsrevisorernas kamrer blivit uppställd på grundval av under punkt 2
omnämnda skrivelse.
Avskrift bifogas.
4) Den 23 november överlämnade sektionen med anledning av
under rubrik 2 och 3 omnämnda skrivelser till statsrevisorerna
dels ett utdrag ur huvudboken rörande varukonti,
dels ett utdrag ur samma huvudbok rörande varu kostnader, kompletterad
med en sammanställning, utvisande det ekonomiska resultatet av
spannmålsavdelningens verksamhet 1916/17 utan hänsyn tagen till avdelningens
administrationskostnader, över vilka statsrevisorerna förklarat
sig icke önska särskild uppgift.
Avskrift av dessa bägge utdrag bifogas.
5) Sektionen anser, att de lämnade uppgifterna fullt motsvara de
av statsrevisorerna begärda, varför sektionen är helt utan skuld, därest
desamma icke lämnat revisorerna nödig vägledning.»
I avseende å de i sistberörda skrivelse åberopade avskrifter tillåter
sig utskottet hänvisa till den tryckta revisionsberättelsen sid. 812—822.
Att de hos folkhushållningskommissionens spannmålsavdelning för
år 1917 förda räkenskaper så sent som vid tidpunkten för revisorernas
sammanträde icke varit avslutade, har utskottet funnit anmärkningsvärt,
vilket utskottet skolat för riksdagen
omförmäla.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Bränslekommissionen.
§ 5.
(Rev. ber. sid. 609—611; uti. sid. 824—826).
I § 2 under berättelsen angående bränslekommissionen hava revisorerna
anfört följande:
»I den av bränslekommissionen i december 1917 avgivna berättelsen
rörande kommissionens verksamhet meddelas, att kommissionen för beredning
av skogsavfall beställt ett stort antal trätuggare jämte lokomobiler,
motorer, transformatorer, strömbrytarskåp samt diverse maskindelar
för en sammanlagd kostnad av 3,850,243 kronor.
Beträffande anskaffningen av trätuggare hava revisorerna från
kommissionen erhållit följande sammanställning:
Märke
Beställda
Försålda
antal
å pris
summa kr.
antal
å pris
summa kr.
Neptunus ............................
250
3,600
900,000
_
9
3,800
34,200
_
—
—
—
—
—
4
3,600
—
14,400
—
_
—
—
—
—
1
4,000
—
4,000
—
Ursus....................................
250
2,600
—
650,000
10
2,800
—
28,000
—
—
—
—
—
—
1
2,705
—
2,705
—
Karlst. I ............................
50
1,850
—
92,500
_
—
—
—
—
Karlst. II ............................
50
3,100
—
155,000
—
1
3,800
_
3,800
—
Johanson ...........................
60
1,875
—
112,500
—
2
1,875
—
3,750
—
—
—
—
—
—
2
2,000
—
4,000
—
Champion ............................
23
950
—
21,850
3
1,300
—
3,900
—
3
1,200
—
3,600
—
—
—
—
—
8
1.350
—
10,800
—
1
1,350
1,350
—
1
1,700
—
1,700
—
—
_
—
—
Vulkanus ............................
3
5,875
__
17,625
—
1
5,875
5,875
—
Summa
698
| 1,965,575
35
105,980
Av tabellen framgår, att av de 698 ristuggare, som av kommissionen
blivit beställda, 422 ännu finnas kvar hos leverantörerna samt att
142 stycken, som utsänts till vederbörande länsbyråer, aldrig tagits i
bruk. Av de 99 maskiner, som varit i användning under längre eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottet k utlåtande Nr 157.
28
kortare tid, beräknas enligt erhållen uppgift allenast ett 10-tal för närvarande
vara i bruk.
Enligt från bränslekommissionen i övrigt erhållna uppgifter hava
till den 1 november 1918 av 148 lokomobiler, vilka inköpts för sammanlagt
725,586 kronor 93 öre, 22 stycken åter försålts för en summa
av 147,450 kronor. Vidare hava av 302 stycken elektromotorer, som
betingat en inköpssumma av 622,710 kronor, till samma tid 26 stycken
försålts för tillsammans 74,735 kronor, varjämte av 100 transformatorer,
för vilka betalning av kommissionen erlagts med 168,620 kronor, 93
avyttrats för sammanlagt 195,565 kronor.
Det är av de ovan anförda siffrorna uppenbart, att de maskinella
anskaffningar, som bränslekommissionen företagit i syfte att möjliggöra
tillvaratagande av skogsavfall, icke grundat sig på en närmare genomarbetad
plan för bedrivandet av ifrågavarande gren av kommissionens
rörelse. Sålunda synas förväntningarna på en snabb, mera omfattande
och ekonomiskt gynnsam användning av ristuggarna hava blivit ställda
Beordrade till landsorten utan
att ha tagits i bruk
På lager hos leverantören
Under längre eller kortare tid
i landsorten använda
antal
å pris
summa kr.
antal
å pris
summa ki
antal
å pris
summa kr.
32
3,600
—
115,200
—
187
3,600
_
673,200
_
17
3,600
61,200
—
- *
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
48
2,600
—
124,800
—
157
2,600
-
408,200
—
34
2,600
—
88,400
—
16
1,850
—
29,600
—
25
1,850
_
46,250
_
9
1,850
16,650
10
3,100
—
31,000
—
37
3,100
—
114,700
—
2
3,100
_
6,200
_
21
1,875
—
39,375
—
15
1,875
—
28,125
—
20
1,875
—
37,500
—
13
950
—
12,350
—
_
_
_
_
_
7
950
6,650
1
1,200
—
1,200
—
—
—
—
—
—
2
1,200
—
2,400
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
1,350
—
9,450
—
1
—
—
—
—
—
—
_
1
1,700
_
1,700
_
5.875
5,875
—
1
5,875
—
5,875
—
—
—
—
—
142
359,400
_
422
1,276,350
99
230,150
—
alltför högt, emedan icke i tillbörlig grad beaktats, bland andra på
saken inverkande omständigheter, de redan vid verksamhetens igångsättande
gällande höga kör- och arbetskostnaderna, maskinernas egen
bränsleförbrukning och övriga driftkostnader, fraktkostnaderna för ris
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
tuggets framförande till konsumtionsorterna samt efterfrågan på detta
slag av bränsle. Den brist på förutseende och planmässighet, som gjort
sig gällande i nu förevarande avseende, har synts revisorerna vara i
hög grad anmärkningsvärd.))
Över ifrågavarande anmärkning har bränslekommissionen uti den
16 januari 1919 avgivet utlåtande anfört följande:
»Bränslekommissionen vill beträffande rotpriset å ved framhålla, att
kommissionens befogenhet angående prissättningen inskränkt sig till avgivande
av förslag i ämnet samt att det av kommissionen tillämpade
rotpriset beräknats och fastställts av riksvärderingsnämnden. Då dessutom
kommissionens verksamhet under den nu förestående avvecklingsperioden
icke lärer komma att röna någon inverkan, utöver den som redan inträtt,
av det gällande rotpriset, samt någon förändring med avseende å detsamma
följaktligen icke torde ifrågakomma, anser sig kommissionen
sakna anledning att i detta sammanhang vidare ingå på denna fråga.
Beträffande de s. k. kompensationsavgifterna, vilka i vissa fäll
tillämpats i sammanhang med beviljande av tillstånd att använda ved,
som inköpts från annan än kommissionen och utan dess anvisning, så
hava under senare tiden desamma mera sällan kommit till användning,
och har detta skett endast i sådana fall, då bränslekommissionen kunnat
erbjuda vederbörande vedkonsument sådan ved, som varit anskaffad
och avsedd för det distributionsområde, där han haft sin verksamhet.
Då vedförbrukare i dylika fall icke velat begagna sig av den ved, varöver
bränslekommissionen förfogat, har detta ofta haft. till följd, att veden
icke kommit till användning inom det för detsamma naturliga avsättningsområdet,
utan måst med betydlig fraktkostnad avsattas på annat
håll. Det har då synts kommissionen med rätt och billighet förenligt,
att vederbörande konsument ställts inför valet mellan att avstå från
användningen av ved, som erhållits i öppna marknaden, eller att till
kommissionen betala viss avgift, vilken åtminstone delvis kunnat täcka
den ökning i fraktkostnaden, kommissionen på sätt nyss berörts måst
vidkännas.
I fråga om den summa, vilken bränslekommissionen bokfört såsom
inkomst av sin medverkan vid distributionen av de från Tyskland importerade
stenkolen, är det för närvarande icke möjligt för kommissionen
att lämna uppgift om, huru stor del därav, som kommer att slutligen
kvarstå såsom verklig nettobehållning. Större delen av detta belopp
har uppkommit därigenom, att bränslekommissionen vid bestämmandet
av priset å de tyska kolbränslen, som fördelas genom bränslekommissionens
försorg, föreskrivit, att för alla kol, som levereras till industrier
Statsutskottets utlåtande Nr 157. 25
och därmed jämställda förbrukare, skall debiteras eu särskild avgift av
é kronor per ton att redovisas till bränslekommissionen. En icke oväsentlig
del av beloppet utgöres åter av till kommissionen redovisad prisskillnad,
som uppstått därigenom, att kolhandlarna, sedan från tysk sida
vidtagits förhöjningar i kolpriset, försålt vissa partier tidigare importerade
i lager liggande kol till gällande dagspris. De medel, som kommissionen
på detta sätt erhållit och bokfört såsom inkomst, äro i första
rummet avsedda att täcka dels direkta kostnader för den statliga regleringen
av kolförbrukningen, dels utgifter, som kunna föranledas därav,
att kommissionen står risken för förlust, som på grund av eventuellt
prisfall kan uppstå vid försäljning av sådana hos kolhandlare lagrade
kol, över vilka dessa icke äga förfoga utan kommissionens tillstånd.
Till vilka belopp sistberörda utgifter kunna komma att uppgå, är omöjligt
att på förhand beräkna. Vad angår de direkta omkostnaderna,
vilka jämväl skola avdragas från den nu bokförda inkomstsumman, så
hava dessa under senare tider ökats, emedan kommissionen av vissa skäl
funnit det behövligt att i Tyskland upprätta en särskild byrå med uppgift
att ombesörja allt som rör lastning och befraktning av kolen.
I fråga om de inköp av maskiner för beredning av skogsavfall,
som bränslekommissionen företagit, hava desamma skett i syfte dels att
söka nyttiggöra så mycket som möjligt av de betydliga mängder avfall,
som uppstått vid kommissionens egna avverkningar, och dels att söka
uppliva det hittills inom vårt land jämförelsevis ringa intresset hos
enskilda skogsbrukare för avfallets tillvaratagande på lämpligt sätt. Vid
den tidpunkt, då maskinerna anskaffades, var, såsom bränslekommissionen
förut vid flera tillfällen i annat sammanhang framhållit, situationen på
bränslemarknaden sådan, att man rätt allmänt räknade med möjligheten
av en omfattande och nära förestående bränslebrist, vida allvarligare än
den, som sedermera inträffade. Bränslekommissionen ansåg det då vara
av synnerlig vikt att i tid vidtaga alla åtgärder, som kunde möjliggöra
ett snabbt tillvaratagande och tillgodogörande av skogsavfallet. Ur åtskilliga
synpunkter kan det antagas, att detta hade varit en framkomlig
väg att möta den hotande bristen, därest denna inträffat i den utsträckning
som kunde befaras. Det hade säkerligen erbjudit beaktansvärda
fördelar att kunna använda ett bränsle, som fanns tillgängligt utan
anlitande av längre transportvägar och som på grund av sin beskaffenhet
kunde tagas i bruk omedelbart utan föregående torkning. Därtill kom
att därest, såsom man jämväl hade anledning befara, arbetslöshet inom
industrien i större utsträckning inträffat, det skulle hava varit i, olika
hänseenden fördelaktigt att kunna använda den lediga arbetskraften för
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 75 höft. (Nr 157.) 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
skogsavfallets tillvaratagande, ett arbete som med tämligen stort utbyte
kan utföras även av icke skogsvana arbetare. Den bearbetning av skogsavfall,
som igångsatts för kommissionens räkning, har emellertid icke
kunnat fullföljas på sätt, som från början beräknats, beroende bland
annat på de hastigt stigande arbetspriserna. Beträffande den enskilda
företagsamheten med avseende å tillvaratagande av skogsavfall med hjälp
av maskinella anordningar har något allmännare intresse för saken icke
kommit till synes. Kommissionen har redan försålt en del av maskinerna,
huvudsakligen motorer och transformatorer, och ämnar kommissionen
så snart ske kan försälja återstoden av desamma. På grund av det
ringa intresset för tillvaratagandet av skogsavfallet torde det möta
svårigheter att inom landet finna köpare till det stora antal ris- och
trätuggare, varöver kommissionen förfogar, och ämnar kommissionen
därför även söka utländsk marknad. Ehuru det icke är möjligt att
redan nu beräkna det pris, som i allmänhet kan erhållas för maskinerna,
vill kommissionen uttala som sin uppfattning, att försäljningen icke
kan genomföras titan en betydande förlast.
Rörande det av statsrevisorerna omnämnda virkespartiet, tillhörande
Stockholms vedaktiebolag, vill kommissionen meddela, att virket i fråga
nu är försålt.
Vad slutligen angår den förestående avvecklingen av kommissionens
verksamhet, vill kommissionen i detta hänseende hänvisa till sin underdåniga
skrivelse den 1 november 1918 rörande avvecklingen samt sin
promemoria av den 7 december 1918 till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet angående försäljningen av ved m. m. under avvecklingstiden.
»
Lika med revisorerna har utskottet funnit de av bränslekommissionen
för tillvaratagande av skogsavfall vidtagna åtgärderna vittna om
en i hög grad anmärkningsvärd brist i förutseende och planmässighet,
och har utskottet förty velat vad i detta ärende förekommit för riksdagen
omförmäla.
§ 6-
Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet
funnit dels hava medfört åsyftad rättelse, dels vara av vederbörandes
utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt, att, oaktat förklaringen
ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens åtgärd bort
27
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av beskaffenhet
att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet
skolat för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 26 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnselius, C. J. G. Smarts, H. F. Lamm, Gr. M
H. Ekelund, A. C. Lindblad, 0. Bergkvist, C. G. Ekman, H G. W. Wrangél, J. L. Widell.
N. Åkesson, C. A. Stalberg och R. G. H. von Kock samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A. Nilsson
i Kubbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup, P A.
Hansson i Stockholm, J. Erlansson, K. E. W. Söderhielm och J Nilsson i Malmö.
Reservation:
vid § 6, av herrar C. G. Ekman och J. Olofsson i Digernäs, vilka
ansett, att utskottet bort för riksdagen omförmäla, vad som förekommit
i det av revisorerna under § 1 i berättelsen angående marinförvaltningen
behandlade ärende rörande leverans av pansarbåtarna Gustav V och
Drottning Victoria.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.