Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln, punkt 98, gjorda framställning om anslag till pensionsförsäkringens genomförande jämte i ämnet väckta motioner.

1919-05-26 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:159, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln, punkt 98, gjorda framställning om anslag till pensionsförsäkringens genomförande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

1

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under sjätte huvudtiteln, punkt 98, gjorda framställning

om anslag till pensionsförsäkringens genomförande

jämte i ämnet väckta motioner. (2:a avd.)

Kungl. Maj:t liar i den till innevarande riksdag den 9 januari 1919

avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under

sjätte huvudtiteln, punkt 98, föreslagit riksdagen att

dels för bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg

och understöd till de personer, som äro därtill berättigade

jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före

lagen den 8 juni 1915, på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag

av 10,800,000 kronor;

dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaderna

för statens bidrag till den jämlikt samma lag anordnade, på

frivilliga avgifter grundade försäkring.

Beträffande den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till sid. 408—411 i det vid berörda proposition fogade statsrådsprotokollet

över civilärenden.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två särskilda

av herr B. Eriksson i Grängesberg m. fl. inom andra kammaren

väckta motioner, vari hemställts i den ena (nr 136),

att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller

under innevarande år förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

till pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav ett

dyrtidstillägg för år 1919 till sådant belopp, att pensionstillägget eller

understödet jämte dyrtidstillägget uppgår till i nämnda lag stadgat normalbelopp;

samt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 77 a käft. (Nr 159—162.) is6319 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

att till täckande av kostnaden härför bevilja på tilläggsstat till

riksstaten för år 1919 ett förslagsanslag på 14,000,000 kronor;

och i den andra (nr 137),

att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller

under innevarande år förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

till pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav ett

dyrtidstillägg för år 1920 till sådant belopp, att pensionstillägget eller

understödet jämte dyrtidstillägget uppgår till i nämnda lag stadgat

normalbelopp; samt

att till täckande av kostnaden härför bevilja för år 1920 ett förslagsanslag

på 14,000,000 kronor.

I fråga om de av motionärerna till stöd för framställningarna an-förda

skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Statsutskottet bar i vederbörlig ordning anhållit om pensionsstyrelsens

yttrande över berörda motioner, i anledning varav styrelsen i skrivelse

den 4 april 1919 anfört följande:

»Enligt 3 § 1 mom. i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i

anledning av lagen om allmän pensionsförsäkring, sådant nämnda lagrum lydde

före den 28 juni 1918, skulle för den, som före utgången av år 1929 förvärvat

rätt till pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, beloppet av pensionstillägg,

understöd och ökning bestämmas till följande procent av eljest

stadgat belopp, nämligen

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent

»

»

>

» 1915

»

»

»

» 60

»

»

»

»

, »

» 1916

»

»

»

» 70

»

»

»

»

»

» 1917-

»

»

»

» 80

1>

» » » » åren 1918—1929 förvärvat sådan rätt, till 90 procent.

Genom lag den 28 juni 1918 bar emellertid den ändring vidtagits, att för

den, som under år 1919 eller därefter förvärvar rätt till pensionstillägg, understöd

eller ökning därav, beloppet bestämmes i överensstämmelse med stadgandet

i 6 § av lagen om allmän pensionsförsäkring och således utgör högst för man

150 och för kvinna 140 kronor.

Enligt 3 § 2 mom. i lagen om övergångsbestämmelser skall emellertid alltjämt

för den, vilken vid 14 års ingång fyllt 67 år, ävensom för den, vilken vid

nämnda tidpunkt fyllt 15 men icke 67 år och redan då var till arbete varaktigt

oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full

försörjning antingen av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis

av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, beloppet av understöd eller ökning

därav bestämmas till 50 procent. Härmed avses de personer, som först genom

lagen den 8 juni 1915 blevo delaktiga i pensionsförsäkringen.

Under tiden 1914—1918 hava pensionstillägg eller understöd beviljats

122,939 personer enligt lagen om allmän pensionsförsäkring i dess ursprungliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr läO.

3

lydelse samt 178,737 personer enligt 1915 års lag. Sammanlagt Lava sålunda utfärdats

pensionsbrev för 301,676 pensionstagare. Pensionstagarnas antal är för

närvarande naturligen mindre, enär under årens lopp ett icke ringa antal bland

dem avlidit. Någon fullt exakt uppgift om antalet pensionstagare i närvarande

stund kan icke lämnas med hänsyn till bristande uppgifter om inträffade dödsfall,

men torde antalet kunna beräknas till omkring 240,000.

I den för yttrande till pensionsstyrelsen överlämnade motionen nr 136

hemställes, att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller

under år 1919 förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg

eller understöd eller till ökning därav, ett dyrtidstillägg för år 1919

till sådant belopp, att pensionstillägget eller understödet jämte dyrtidstillägg

uppgår till i nämnda lag stadgat normalbelopp. Samma yrkande framställes i

motionen nr 137 beträffande år 1920.

Motionärernas avsikt torde vara, att dyrtidstillägg skall utgå till såväl dem,

som förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen

i dess ursprungliga lydelse, som dem, vilka först genom lagen den 8 juni

1915 beretts delaktighet i pensionsförsäkringen. Såsom förut framhållits erhålla

de personer, som under år 1919 förvärva rätt till pensionstillägg eller understöd

enligt lagen i dess ursprungliga lydelse, normalbeloppet, och dyrtidstillägget

skulle således enligt motionen icke tillkomma dessa. Till sådant tillägg skulle

däremot kunna vara berättigade personer, som år 1919 respektive år 1920 erhålla

pension (understöd) enligt lagen den 8 juni 1915.

Såsom i motionen nr 136 erinras, framställdes vid 1918 års riksdag i motion

nr 180 i andra kammaren ett likartat yrkande om dyrtidstillägg för år 1918

som det nu framförda. Pensionsstyrelsen avgav infordrat yttrande över samma

motion den 24 maj 1918. Styrelsen framlade därvid en beräkning över de kostnader,

som ett bifall till motionen skulle föranleda, ävensom en del alternativa

förslag, som skulle kunna anlitas, därest kostnaderna vid ett godkännande av

motionärernas yrkande i dess helhet skulle befinnas allt för höga.

Vid de beräkningar, som av styrelsen verkställdes angående kostnaderna

för dyrtidstillägget, utgick styrelsen därifrån, att sådan ändring skulle vidtagas i

pensionsförsäkringslagen, att pensionstillägg eller understöd skulle för dem, som

från och med år 1919 förvärva rätt till pension enligt 1913 års lag, komma att

utgå med fulla beloppet. Vidare antog styrelsen, att den då föreslagna och

sedermera genomförda förändringen rörande beräkningssättet för pensionstillägg

och understöd vid inkomst över 50 kronor icke skulle komma till tillämpning,

då det gällde att beräkna dyrtidstillägget. Under dessa förutsättningar och under

antagande, att staten skulle ensam bära hela utgiften, ställde sig de beräknade

kostnaderna för staten för genomförande av förslaget i dess helhet på följande

sätt:

. Kostnad för dyr
•Är

tidstillägget

1918

1919

1920

1925

1930

1935

1940

14,000,000 kronor

13.200.000 »

12.300.000 »

8.500.000 »

5.900.000 »

4.100.000 »

2.800.000 »

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Då kostnaden för ett rent bifall till motionen komme att uppgå till betydande

belopp särskilt under de första åren, ocli det med anledning liärav kund©

vara påkallat, att vid frågans behandling olika alternativ funnes till övervägande,

verkställde pensionsstyrelsen såsom ovan nämnts en del beräkningar för dylika

alternativ, vilka icke skulle vara förbundna med lika dryga kostnader som motionärernas

förslag.

Styrelsen hänvisar till dessa alternativ, som finnas intagna i bilaga B till

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 4 vid 1918 års riksdag.

I fråga om 1918 års motion i övrigt anförde styrelsen, att det utan allt

tvivel vore väl av behovet påkallat och därtill ganska befogat, att åtgärder från

det allmännas sida i största möjliga omfattning vidtoges för att motverka dyrtidens

tryck för de nuvarande pensionstagarna.

Självklart är, att styrelsen gärna såge, att de nu föreliggande motionerna

bleve av riksdagen bifallna, därest medel till förslagets genomförande kunna anskaffas.

Att styrelsen själv icke framställt något förslag i denna riktning har

berott därpå, att styrelsen i likhet med övriga ämbetsverk under år 1918 erhållit

anmodan att vid avgivande till Kungl. Maj:t av framställningar, som kunna påkalla

äskanden av medel, iakttaga största möjliga sparsamhet. Styrelsen har

emellertid i underdånig skrivelse den 17 januari 1919 — med erinran om sin

skrivelse den 21 januari 1918 angående vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring

-—- anfört, att det vore nödvändigt, att avsevärd höjning vidtoges

i utgående pensionsbelopp, om pensionsförsäkringen skulle något så när kunna

fylla sitt ändamål. Eu åtgärd i sådant syfte vore att höja pensionsavgifterna.

Styrelsen vore sysselsatt med en utredning av saken, en utredning, som givetvis

krävde avsevärd tid. Styrelsen hade emellertid ansett sig böra i tid framhålla,

att då det icke gärna läte sig göra att med en höjning enbart av pensionsavgifterna

nå det åsyftade målet, man måste med nödvändighet förutsätta avsevärt

högre bidrag från det allmänna, än de som för närvarande utgå. Huru stora

krav, som .för ändamålet måste ställas på det allmänna, därom vore styrelsen

ännu icke beredd att närmare yttra sig. Emellertid torde dessa krav med all

sannolikhet bliva högst betydande, varför pensionsstyrelsen ansett sig böra erinra

därom, på det att hänsyn därtill måtte tagas, då det gällde att bilda sig ett

omdöme om de nya utgifter, med vilka det allmänna ofrånkomligen hade att

räkna för de närmaste åren.

För närvarande pågår utredning inom styrelsen rörande åtskilliga ändringar

av lagen om allmän pensionsförsäkring. Såsom ovan antytts är härvid bland

annat fråga om höjning av pensionsavgifterna, och det kan tänkas, att man vid

utredningen av denna fråga finner det mest ändamålsenligt att låta det allmännas

bidrag till pensionsförsäkringen kombineras med avgifterna. Det sannolika är

emellertid, att man måste höja även pensionstilläggen och understöden. Under

sådana omständigheter torde man väl böra tillse, att om möjligt de nu utgående

pensionerna även komma att regleras.

Innan utredningen hunnit verkställas, är det naturligen omöjligt att uttala

sig om, efter vilka linjer en revision av pensionslagen lämpligen bör verkställas.

Ett bifall till föreliggande motion rubbar emellertid icke de principer, på vilka

lagen för närvarande är byggd, och lär icke heller vara ägnat att försvåra en

eventuell omläggning av pensionsförsäkringen. Under sådana omständigheter

synes det endast vara billigt och rättvist, att även nu ifrågavarande pensionstagare

komma i åtnjutande från statens sida av ett dyrtidstillägg. Att ett dylikt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151).

tillägg är väl behövligt för dem, därom torde väl knappast råda mer än en mening.

De nu utgående pensionsbeloppen äro små i och för sig och hava förlorat

högst betydligt i värde till följd av den inträdda dyrtiden. Önskligt vore, om

motionen i dess helhet kunde bifallas och att man icke toge något av de alternativ,

som framställts i styrelsens skrivelse av den 24 maj 1918. Skulle man

välja något av dessa alternativ, bleve pensionstagarna endast obetydligt hulpna,

och rätt snart torde då fråga uppkomma att vidtaga ytterligare förhöjningar.

I händelse medel kunna erhållas till det föreslagna dyrtidstillägget, torde

det vara lämpligast, att tillägget, utan att lagändring vidtages, utbetalas särskilt

för sig utan direkt sammanslagning med förutvarande pension. Eljest skulle

arbetet försvåras. För att åstadkomma minskning i arbetet är ock lämpligt, att

dyrtidstillägget utbetalas för längre terminer, helst endast en gång om året. Utbetalningen

för 1919 borde ske så snart som möjligt. Därest härvid, såsom

lämpligt synes, tillägget utgår till samtliga pensionstagaie, som vid utbetalningstidpunkten

befinna sig i livet, bör, därest pensionstagare aidider efter det tilllägget

för året uppburits, stärbhuset efter honom icke hava skyldighet att återbära

vad som kan belöpa på återstående delen av året. En bestämmelse i motsatt

riktning skulle i hög grad komplicera det hela och för övrigt knappast få

någon praktisk betydelse.

Vid uträknandet av dyrtidstillägget, som måste ske inom pensionsstyrelsen,

torde böra kunna förfaras så, att man räknar med den procent, som gällde det

år, då pensionen enligt hos styrelsen förda anteckningar börjat utgå. Härigenom

kan visserligen på grund av bestämmelserna i, bland annat, 8 och 9 §§ inträffa,

att dyrtidstillägg i några enstaka fall kan komma att utgå med för lågt belopp,

men förfar man på annat sätt skulle arbetet högst avsevärt ökas. Kättelse kan

sedermera lätt åstadkommas genom cirkulär till pensionsnämdsordförandena.

I skrivelsen den 24 maj 1918 ifrågasatte styrelsen, att utbetalningen borde

verkställas medelst postanvisning genom styrelsens försorg. Det torde dock

sannolikt nu vara lämpligast, att utbetalningen verkställes på samma sätt som i

fråga om de vanliga pensionerna, nämligen genom postsparbanken. Detta bland

annat med hänsyn därtill, att för varje år som går det för styrelsen blir svårare

att erhålla uppgift om pensionstagarnas post- och bostadsadress.

Pensionsstyrelsen förutsätter emellertid, att därest förslaget om dyrtidstillägg

kommer att av riksdagen bifallas, åt Kungl. Maj:t överlämnas att bestämma

de närmare villkoren för dess utgående, och att således nu icke fastställas

några detaljföreskrifter i detta avseende.

Därest utbetalning sker en gång om året, torde antalet utbetalningar komma

att belöpa sig till omkring 240,000 ä 250,000 årligen. En rätt avsevärd extra

personal erfordras naturligen för pensionsstyrelsens vidkommande för att uträkna

dyrtidstilläggets belopp och för att lämna vederbörande, postsparbanken och

pensionsnämndsordförandena, underrättelse om de belopp, som skola utbetalas.

Då emellertid de till pensionsstyrelsens disposition ställda anslagen för extra

personal och dylika kostnader äro uppförda såsom förslagsanslag, torde icke vara

behövligt att göra särskild framställning om anvisande av medel för ifrågavarande

extra arbete.

På grund av vad sålunda - anförts får pensionsstyrelsen förorda bifall till

motionärernas förslag, därest för ändamålet erforderliga medel kunna eidiållas.

De belopp, som erfordras för företagets genomförande i dess helhet, äro

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 159.

för år 1919 förslagsvis 13,200,000 kronor och för år 1920 förslagsvis 12,300,000

kronor.

De till styrelsens biträde förordnade sakkunniga hava förklarat sig instämma

i styrelsens sålunda gjorda tillstyrkan till motionärernas förslag.»

I en vid 1918 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen

måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller under år 1918 förvärvade

rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg

eller understöd eller till ökning därav, ett dyrtidstillägg för samma

år till sådant belopp, att pensionstillägget eller understödet jämte

dyrtidstillägget uppginge till i nämnda lag stadgat normalbelopp ävensom

att till täckande av kostnaden härför på tilläggsstat för år 1918

bevilja ett förslagsanslag av 14,000,000 kronor.

Beträffande det sålunda väckta förslaget förklarade riksdagen, att

riksdagen, som funnit framställningen synnerligen behjärtansvärd, likväl

med hänsyn till det statsfinansiella läget icke ansett sig kunna tillstyrka

detsamma. Riksdagen uttalade emellertid den förvissningen, att Kungl.

Maj:t, i den mån omständigheterna sådant påkallade, komme att framdeles

efter utredning av pensionsstyrelsen taga i övervägande, huruvida

och i vilken omfattning ökning av nu utgående pensioner kunde anses

behövlig.

Med hänsyn till de stora krav, som för närvarande ställas på statskassan,

har, på sätt av statsrådsprotokollet framgår, departementschefen

förklarat sig nödsakad avstå från att föreslå Kungl. Maj:t att förelägga

innevarande års riksdag förslag i det i sistberörda motion angivna syfte.

Emellertid har, efter vad likaledes i statsrådsprotokollet upplyses, Kungl.

Maj:t den 28 juni 1918 uppdragit åt pensionsstyrelsen att verkställa utredning,

huruvida och i vilken omfattning ökning av nu utgående pensioner

kan anses behövlig, och departementschefen har förklarat sig hysa

förhoppning, att framställning i detta ämne må kunna avlåtas till någon

av de närmaste riksdagarna.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran emot Kungl. Majrts

förslag. Vidkommande de i ämnet väckta motionerna har utskottet, i

likhet med föregående år, funnit de däri gjorda framställningarna synnerligen

behjärtansvärda. Likvisst har utskottet, med hänsyn ej mindre

till vad departementschefen i ärendet anfört än även och framför allt

till det rådande statsfinansiella läget, funnit sig icke kunna tillstyrka bifall

till motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 15!).

7

att riksdagen må

I) a) för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer,

som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring enligt dess lydelse före lagen den 8

juni 1915, på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag

av 10,800,000 kronor;

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må

gäldas kostnaderna för statens bidrag till den jämlikt

samma lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade

försäkring;

II) avslå herr Erikssons i Grängesberg m. fl. ovanberörda

motion nr 137;

III) ävenledes avslå herr Erikssons i Grängesberg

m. fl. ovanberörda motion nr 136.

Stockholm den 26 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Evarnzelius, G. J. G. Swartz, O. M. Strömberg,

H. F. Lamm^ G. M. H. Ekelund, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel,

J. L. Widell, N. Åkesson, C. A. Stålberg och R. G. H. von Kock samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N.

A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup,

P. A. Hansson i Stockholm, J. Erlansson, K. E. TF. Söderhielm och J. Nilsson i Malmö.

Reservation:

av herr J. B. Eriksson i Grängesberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten