Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av livräntor, utgående enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

1919-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:163, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av livräntor, utgående enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 163

1

Nr 163.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1919 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av livräntor,

utgående enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr 0. W. Lövgren i Nyborg väckt

motion, nr 67, vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,

bar hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta att höja alla de pensioner, som utgå

av statsmedel enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete av den

5 juli 1901, till samma belopp, som skulle ha utgått enligt lagen av

den 17 juni 1916, samt

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning

om, huruvida och på vad sätt en förhöjning kan ske av pensionerna

åt alla dem, som genom enskilda företag erhålla pension enligt

samma lag.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

På sätt av motionären erinras, godkände 1918 års lagtima riksdag

allmänna grunder angående förhöjning av sådana av statsmedel utgående

livräntor, vilka tillerkänts enligt bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. I en i

ämnet avlåten proposition hade nämligen Kungl. Maj:t till samma års

riksdag framlagt förslag, innebärande en höjning med 50 procent av

jämlikt berörda lag utgående livräntor eller understöd, varjämte i en i

ämnet väckt motion yrkats på en förhöjning med 100 procent av nämnda

ersättningar. Riksdagen säde sig, på sätt framgår av dess skrivelse

nr 243, vid prövning av de föreliggande förslagen hava funnit starka

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 77 b käft. (Nr 163.) 1979 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 163.

skäl tala för, att ifrågavarande livräntor och understöd måtte kunna

beviljas till högre belopp än vad Kungl. Maj:t ifrågasatt. Med hänsyn

till den varsamhet, riksdagen ansåge böra iakttagas å statens samtliga

utgiftsområden, hade riksdagen emellertid icke funnit sig kunna besluta

en så avsevärd ökning av desamma, som den av motionären föreslagna,

utan hade riksdagen ansett försiktigheten bjuda, att ökningen fastställdes

till 75 procent av nu enligt nämnda lag utgående belopp. Vid bifall

härtill skulle den, som tillerkänts livränta eller understöd, då olycksfall

medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan, utfå ett belopp

av 525 kronor för år, och skulle änka och barn efter arbetare, som

genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden,, tillförsäkras en årlig livränta

å respektive 210 och 105 kronor.

Då riksdagen så sent som näst föregående år vidtagit en sådan förhöjning

av ifrågavarande pensioner eller understöd, som angivna beslut

innebär, finner sig utskottet ej nu kunna förorda åtgärder, som skulle

än ytterligare öka nämnda ersättningar. Så mycket mindre anser sig

utskottet kunna biträda det av motionären i detta hänseende gjorda

yrkandet, som detsamma innebär att låta de i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

stadgade grunder för utbetalning av pension eller understöd

bliva tillämpliga jämväl beträffande fall, i fråga om vilka ersättning eller

pension utgår enligt bestämmelserna i 1901 års lag.

Frånsett de betänkligheter av mera formell art, vilka härutinnan

kunna göras gällande, finner utskottet de konsekvenser, ett bifall till

detta yrkande skulle föranleda, kunna bliva av en sådan omfattning,

att utskottet av denna anledning ej ser sig kunna tillmötesgå

motionärens yrkande. Därtill kommer vidare, att spörsmål, vilka i motionen

beröras, icke befinna sig i ett så utrett skick, att utskottet på grundvalen

av föreliggande motion finner sig kunna biträda de därstädes gjorda

yrkandena.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Lövgrens ifrågavarande motion icke må

vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 30 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr l(id. 3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, G. J. G. Sieartz, O. M. Strömberg,

H. F. Lamm, A. C. Lindblad, J. Nilsson, O. Bergqvist, G. G. Ekman, H. G. W. Wrangel,

A. Pers och J. L. Widell samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp,

J. Jönsson i Kevinge, P. Ä. Hansson i Stockholm, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle,

A. Mossberg, S. E. J. Liibeck, K. E. W. Söderhielm och J. Nilsson i Malmö.

Reservation:

av herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, P. A. Hansson i Stockholm,

A. J. Andersson i Gävle och J. Nilsson i Malmö, vilka ansett att utskottet

bort föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla om utredning, huruvida och till vilket belopp

en förhöjning bör ske i de understöd, som utgå av

statsmedel enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbetet av den 5 juli 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.