Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av livräntor, utgående enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
1919-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:163, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av livräntor, utgående enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 163
1
Nr 163.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1919 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av livräntor,
utgående enligt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr 0. W. Lövgren i Nyborg väckt
motion, nr 67, vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,
bar hemställts,
1) att riksdagen måtte besluta att höja alla de pensioner, som utgå
av statsmedel enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete av den
5 juli 1901, till samma belopp, som skulle ha utgått enligt lagen av
den 17 juni 1916, samt
2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
om, huruvida och på vad sätt en förhöjning kan ske av pensionerna
åt alla dem, som genom enskilda företag erhålla pension enligt
samma lag.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
På sätt av motionären erinras, godkände 1918 års lagtima riksdag
allmänna grunder angående förhöjning av sådana av statsmedel utgående
livräntor, vilka tillerkänts enligt bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. I en i
ämnet avlåten proposition hade nämligen Kungl. Maj:t till samma års
riksdag framlagt förslag, innebärande en höjning med 50 procent av
jämlikt berörda lag utgående livräntor eller understöd, varjämte i en i
ämnet väckt motion yrkats på en förhöjning med 100 procent av nämnda
ersättningar. Riksdagen säde sig, på sätt framgår av dess skrivelse
nr 243, vid prövning av de föreliggande förslagen hava funnit starka
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 77 b käft. (Nr 163.) 1979 19
2
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
skäl tala för, att ifrågavarande livräntor och understöd måtte kunna
beviljas till högre belopp än vad Kungl. Maj:t ifrågasatt. Med hänsyn
till den varsamhet, riksdagen ansåge böra iakttagas å statens samtliga
utgiftsområden, hade riksdagen emellertid icke funnit sig kunna besluta
en så avsevärd ökning av desamma, som den av motionären föreslagna,
utan hade riksdagen ansett försiktigheten bjuda, att ökningen fastställdes
till 75 procent av nu enligt nämnda lag utgående belopp. Vid bifall
härtill skulle den, som tillerkänts livränta eller understöd, då olycksfall
medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan, utfå ett belopp
av 525 kronor för år, och skulle änka och barn efter arbetare, som
genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden,, tillförsäkras en årlig livränta
å respektive 210 och 105 kronor.
Då riksdagen så sent som näst föregående år vidtagit en sådan förhöjning
av ifrågavarande pensioner eller understöd, som angivna beslut
innebär, finner sig utskottet ej nu kunna förorda åtgärder, som skulle
än ytterligare öka nämnda ersättningar. Så mycket mindre anser sig
utskottet kunna biträda det av motionären i detta hänseende gjorda
yrkandet, som detsamma innebär att låta de i 1916 års olycksfallsförsäkringslag
stadgade grunder för utbetalning av pension eller understöd
bliva tillämpliga jämväl beträffande fall, i fråga om vilka ersättning eller
pension utgår enligt bestämmelserna i 1901 års lag.
Frånsett de betänkligheter av mera formell art, vilka härutinnan
kunna göras gällande, finner utskottet de konsekvenser, ett bifall till
detta yrkande skulle föranleda, kunna bliva av en sådan omfattning,
att utskottet av denna anledning ej ser sig kunna tillmötesgå
motionärens yrkande. Därtill kommer vidare, att spörsmål, vilka i motionen
beröras, icke befinna sig i ett så utrett skick, att utskottet på grundvalen
av föreliggande motion finner sig kunna biträda de därstädes gjorda
yrkandena.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Lövgrens ifrågavarande motion icke må
vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 30 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr l(id. 3
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, G. J. G. Sieartz, O. M. Strömberg,
H. F. Lamm, A. C. Lindblad, J. Nilsson, O. Bergqvist, G. G. Ekman, H. G. W. Wrangel,
A. Pers och J. L. Widell samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp,
J. Jönsson i Kevinge, P. Ä. Hansson i Stockholm, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle,
A. Mossberg, S. E. J. Liibeck, K. E. W. Söderhielm och J. Nilsson i Malmö.
Reservation:
av herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, P. A. Hansson i Stockholm,
A. J. Andersson i Gävle och J. Nilsson i Malmö, vilka ansett att utskottet
bort föreslå,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utredning, huruvida och till vilket belopp
en förhöjning bör ske i de understöd, som utgå av
statsmedel enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbetet av den 5 juli 1901.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.