Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag, under vissa förändrade förutsättningar, till bestridande av kostnaderna för en förberedande utredning angående en rätteg äng sr ef orm.

1919-05-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:187, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag, under vissa förändrade förutsättningar, till bestridande av kostnaderna för en förberedande utredning angående en rätteg äng sr ef orm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

1

Nr 187.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1919 kl. */2 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag, under vissa förändrade förutsättningar, till bestridande

av kostnaderna för en förberedande utredning

angående en rätteg äng sr ef orm. (3:e avd.)

I den till riksdagen den 9 januari 1919 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, under åberopande

av punkt 5 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till fortsatt bestridande av kostnaderna för. en förberedande utredning

angående en rättegångsreform å extra stat för år 1920 bevilja

ett reservationsanslag av 40,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 4 april 1919 dagtecknad proposition,

nr 390, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att, utan

hinder av vissa förändringar i sättet för utredningens bedrivande, till

fortsatt bestridande av kostnaderna för en förberedande inredning angående

en rättegångsreform, å extra stat för år 1920 bevilja förut begärda

reservationsanslag av 40,000 kronor.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till aberopade

statsrådsprotokollet.

För en förberedande utredning angående en rättegångsreform,

varmed processkommissionen är sysselsatt, har riksdagen för vart och

ett av åren 1912—1917 samt för år 1919 beviljat ett anslag av 40,000

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 87 höft. (Nr 187 189.) 1931 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

kronor. För år 1918 blev åter detta anslag med hänsyn till beloppet

av de då å föregående anslagen besparade medel bestämt till allenast

25,000 kronor.

Vid anmälan av förevarande ärende bär departementschefen anfört

i huvudsak följande:

»I det uttalande till 1911 års statsverksproposition, vari den dåvarande

departementschefen väckte förslag om ifrågavarande utredning,

anförde han, att vid upptagande av arbetet å rättegångsreformen saken

kunde ordnas på det sätt, att till en början några få personer, två eller

möjligen tre, erhölle uppdrag att verkställa en utredning angående de

grunder, varpå en ny processlag borde vila. Man räknade sålunda med

möjligheten, att denna lagstiftningsuppgift lämpligen skulle kunna anförtros

åt några med varandra sidoordnade personer, vilka hade att utföra

densamma i den kollegiala arbetsform, som är den vanliga vid

kommitté- och sakkunnigarbeten och i vilken lagberedningens verksamhet

städse bedrivits. Någon ändring i dessa förutsättningar gjordes

icke heller av riksdagen. Emellertid gick Kungl. Maj:t för tillfället en

annan väg, i det att numera excellensen Hellner ensam förordnades att

verkställa utredningen. Såsom hans biträde anställdes en sekreterare

och sedermera hava ytterligare två personer förordnats att biträda vid

utredningen, men dessa biträden, vilka tillsammans med arbetets ledare

bilda den s. k. processkommissionen, hava icke haft någon självständig

ställning, liknande den, som tillkommer kommittéledamöter. Någon förändring

häri gjordes icke, då till följd av Helin ers inträde i statsrådet

annan person förordnades att i hans ställe tillsvidare under Hellners

statsrådstid verkställa utredningen. Nämnda anordning kunde då vidtagas,

emedan processkommissionen under en tid framåt väntades kunna

syssla med närmare utformning och komplettering av det utkast till

rättegångsbalk, vars grunder redan i vissa väsentliga delar utarbetats.

Detta kompletterande arbete är emellertid nu i det närmaste utfört; och

det råder enighet mellan Hellner och hans vikarie samt övriga deltagare

i arbetet, att vid sådant förhållande de provisoriskt träffade formerna

för kommissionens verksamhet härefter icke längre kunna bibehållas,

utan att ett definitivt ordnande härav måste ske. I denna situation har

Hellner, som alltjämt är av sitt ämbete hindrad att med arbetet taga

befattning, hemställt, att hans avgång som dess ledare måtte betraktas

såsom definitiv.

Aven jag hyser den uppfattningen, att det under här förut angivna

omständigheter är olämpligt att längre upprätthålla det sätt, varpå arbe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 3

tets ledning provisoriskt ordnats. Samtidigt synes det emellertid -vara

av nöden att tillgodose vissa andra önskemål, som framträtt under arbetets

fortgång.

Särskilt under den tillförordnade ledaren, men i visa grad även

därförut, bär utredningsarbetet i själva verket kommit att bedrivas kollegialt.

Då nu den ursprunglige ledaren lämnat arbetet, synes det mig

vara lämpligt att giva formell bekräftelse åt vad som sålunda faktiskt

redan i ej ringa mån vunnit tillämpning. Denna uppfattning delas

också av processkommissionen. Särskilt hår den tillförordnade ledaren

för mig uttryckt önskan att, för den händelse han, efter att hava erhållit

befrielse från annat lagstiftningsuppdrag, som han eljest skolat

utföra, skulle kvarstå i egenskap av kommissionens ordförande, tillfälle

måtte beredas honom, som vid en långt senare tidpunkt än kommissionen

i övrigt inträtt såsom medverkande vid dess arbete, att under dettas

fullföljande åtnjuta understöd av de övriga medlemmarna ej blott såsom

rådgivande biträden utan såsom medansvariga deltagare i besluten. Jag

finner även i likhet med honom tydligt, att arbetets fullföljande på den

förut lagda grunden torde underlättas, om arbetsresultatet icke behöver

bära den mera personliga prägeln av endast hans uppfattning utan

framstår såsom tillkommet genom kollegiala beslut av personer, bland

vilka flertalet deltagit i det grundläggande arbetet från eller nästan från

dess början.

Jämväl i ett annat avseende synes mig tiden nu vara inne att

draga ut konsekvenserna av den utveckling förevarande utredningsarbete

tagit. Då detsamma sattes i gång, avsågs därmed närmast, icke att

omedelbart erhålla ett utarbetat förslag till lagtext, utan att till en början,

såsom grund för ett blivande lagstiftningsarbete, få den eller de

möjliga utvägarna för de processuella huvudfrågornas lösande under vårt

lands förhållanden anvisade och allsidigt belysta. Under processkommissionens

arbete på ett dylikt principbetänkande har det emellertid

visat sig oundgängligt att för undersökning av de olika principernas

praktiska genomförbarhet och för belysning av deras verkningar uppgöra

förslag till lagtext. Sistnämnda arbete hade, enligt vad processkommissionens

vid statsverkspropositionen för innevarande år fogade arbetsberättelse

för år 1918 utvisat, vid berättelsens avgivande fortskridit så

långt att såsom resultat därav föreligger ett förberedande utkast till en

ny rättegångsbalks första och andra avdelningar, behandlande domstolsväsendet

och rättegången i tvistemål, med undantag allenast av specialprocessen

i äktenskapsmål, växelmål m. in. Under tiden därefter har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

huvudsakligen formell bearbetning av utkasten pågått. Åven om åtskilligt

arbete återstår, innan dessa förberedande utkast kunna sättas i

det skick, som måste fordras av ett förslag till slutlig lagtext, särskilt

inom ett av vår lagstiftnings viktigaste områden, förefaller det mig dock

otvivelaktigt, att utsikterna för genomförande av en rättegångsreform

inom överskådlig framtid skulle i hög grad befrämjas, om processkommissionen

finge, på grundval av det samlade arbetsmaterialet och de

föreliggande utkasten, omedelbart fortgå till utarbetande av fullständiga

lagförslag med motiv.

Det är icke min avsikt att, åtminstone för närvarande, föreslå någon

annan ändring i processkommissionens sammansättning än den, som

föranledes av Hellners definitiva avgång såsom ledare av dess arbete.

Sedan styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare i en till mig inkommen

skrift hemställt om övervägande, huruvida det ej vore lämpligt och

för saken gagneligt att från stadsdomarhåll en representant inkallades

för att biträda processkommissionen, har denna i häröver avgivet utlåtande

framhållit, att det visserligen vore önskvärt, att såväl underrättsdomarna

i stad och på landet som överrättsdomarna finge i lämplig omfattning

medverka vid kommissionens arbete genom särskilda härtill

förordnade personer, men att dessa domarerepresentanter icke syntes

böra insättas i kommissionen såsom ständiga biträden. Säkerligen skulle

det, såsom i utlåtandet vidare yttras, föranleda en betydande tidsutdräkt,

om nya personer skulle få rådrum att genomtränga det betydande studiematerialet

och överläggningarna om redan behandlade frågor måste för

deras skull återupptagas från början.

Processkommissionen har i detta sammanhang upptagit eu fråga,

som jag finner synnerligen beaktansvärd. I berörda utlåtande anföres

nämligen, att det helt visst skulle vara i hög grad värdefullt för kommissionens

arbete, om jämväl synpunkter och intressen inom andra kretsar

än de särskilt rättsbildade finge redan på detta förberedande stadium

taga sig uttryck i avseende å kommissionens försorg. Det syntes därför

förtjäna övervägas, huruvida icke kommissionen borde sättas i tillfälle

att beträffande områden, som ur lekmannasynpuukt företrädesvis vore

betydelsefulla, rådgöra med representanter för olika klasser och meningsriktningar

bland allmänheten.

Då i 1911 års statsverksproposition förordades, att i första rummet

ett principbetänkande skulle utarbetas, angavs såsom en härmed förenad

fördel, att grundprinciperna för den betydelsefulla, i folkets liv djupt

ingripande reformen kunde bliva föremål för allmän granskning innan

arbetet å det slutliga förslaget började. Eu sådan föregående gransk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

5

ning av grundprinciperna för de blivande lagförslagen är även enligt

min mening önskvärd, men den synes mig böra åstadkommas därigenom,

att kommissionen på grundvalen av utarbetade lagutkast träder

i överläggning rörande reformens centrala problem icke blott med representanter

för domarkåren utan även med företrädare av skilda lekmannaintressen.

Tillkallande av representanter för näringslivet liksom ock för

olika fackorganisationer och politiska meningsriktningar på detta stadium

av utredningsarbetet torde i minst lika hög grad som remisser av ett

principbetänkande vara ägnat att sprida kännedom om förslagets grundprinciper

och belysa desamma samt bereda utsikt till beaktande av den

allmänna uppfattningen.

I fortsättningen av förevarande lagstiftningsarbete torde processkommissionen

böra närmast övergå till en mera definitiv behandling av

avdelningen om domstolsväsendet. Det har väckts tanke på, att denna

avdelning sedermera skulle kunna, utan avbidan på de följande avdelningarna,

överlämnas till Kungl. Maj:t såsom ett första fullbordat resultat

av kommissionens verksamhet för rättegångsreformen. Ett dylikt

successivt avlämnande av arbetsresultatet i särskilda avdelningar synes

mig vara önskvärt, men i vad mån detsamma, med hänsyn till sammanhanget

mellan de olika avdelningarna, lämpligen låter sig genomföra,

kan icke nu med säkerhet bedömas. I varje fall torde kommissionen,

vid fullföljande av den nu angivna arbetsplanen, senast i början

av nästa år stå inför ett arbete, vid vilket tillfälle till överläggningar

med personer utanför kommissionen bör beredas. För bestridande

av de härmed förbundna kostnader anser jag det emellertid för

närvarande obehövligt att äska särskilt anslag.»

Vad först vidkommer förslaget, att den hittillsvarande formen för

processkommissionens verksamhet med en person som ledare och ensam

ansvarig jämte biträden skxdle utbytas mot en anordning med kollegial

samverkan mellan flera, till ledamöter utsedda personer, har det icke varit

utskottet möjligt att därom göra något bestämt uttalande. Utskottet haller

nämligen för sannolikt, att båda dessa vägar kunna vara framkomliga och

att sålunda valet mellan den ena eller den andra torde böra bliva beroende

av de personer, som i det ena eller det andra fallet stå till buds. I sistnämnda

avseende äger utskottet naturligen icke sådan kännedom om de förhandenvarande

'' förhållandena, att det därpå kan grunda ett slutgiltigt omdöme.

Därav följer, att utskottet icke ansett sig äga anledning motsätta

sig propositionen i denna del. Utskottet förutsätter emellertid, att Ivungl.

Maj:t före avgörandet ägnar denna sak en ingående prövning och för

Uskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

ifrågavarande synnerligen viktiga uppdrag endast tager i anspråk de

bäst rustade krafter, som därtill kunna erhållas.

Däremot har utskottet icke känt sig övertygat om nödvändigheten

eller lämpligheten av uppgivandet av den tanke, som vid processkommissionens

tillkomst tog sig uttryck i direktivet, att man som ett första

mera betydande arbetsresultat motsåg ett principbetänkande, varigenom,

på sätt departementschefen yttrar, de möjliga utvägarna för de processuella

huvudfrågornas lösande under vårt lands förhållanden bleve anvisade

och allsidigt belysta. Det synes utskottet alltjämt kvarstå avgörande

skäl för, att detta förfaringssätt följes, och att, innan detaljarbetet

på de särskilda lagförslagen vidare utföres, en offentlig principdiskussion

om kommissionens riktlinjer kommer till stånd både inom

och utom riksdagen. Endast härigenom torde garantier vinnas för å

ena sidan, att de tilltänkta rättegångsformerna tillsammantagna bilda en

lämplig och fast organisation för rättsskipningens utövning och å andra

sidan att de därvid bereda tillräckligt utrymme och inflytande åt så val

lekmannasynpunkterna som åt de för utvecklingen på ifrågavarande

område mera känsliga åskådningar inom de rättsbildades egen krets.

Det synes utskottet, att den ersättning härför, som skisserats i förslaget

om överläggningar med representanter för domarkåren och för skilda

lekmannaintressen icke kan erkännas vara tillfredsställande. En på sådant

sätt inskränkt prövning av reformutkasten kan befaras bliva allt

för ensidig eller fylld av luckor, till men för det fortsatta arbetet. Då

emellertid, enligt vad som blivit upplyst, kommissionen redan utarbetat

preliminära förslag inom viktiga områden av processrätten, synes detta

arbetsresultat böra tillgodogöras på det sätt, att — eventuellt efter det

överläggningar med kommissionen utanförstående hållits såsom kommissionen

föreslagit — det sålunda färdiga utkastet till lagtext publiceras,

åtföljt av allmänna motiver, vilka angiva kommissionens riktlinjer för

processreformen i dess helhet.

Efter vad utskottet inhämtat, anser sig kommissionen i denna ordning

kunna offentliggöra lagutkast rörande domstolsorganisationen jämte

en principiell behandling av rättegångsreformens grundlinjer i god tid

under 1920 års riksdag; och synes därefter tidpunkten vara inne att

taga under övervägande, på vad sätt lagstiftningen på förevarande viktiga

område bäst och skyndsammast må kunna fullföljas och avslutas.

Då utskottet här nedan förordar fortsatt beviljande av anslag för

processkommissionens verksamhet, sker det alltså med uttalande av den

förvissningen, att det inom en icke avlägsen framtid skall bliva Kungl.

Maj:t möjligt att helt realisera den arbetsplan, varpå 1911 års beslut i

denna fråga grundades.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 7

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må, utan hinder av vissa förändringar

i sättet för utredningens bedrivande, till fortsatt

bestridande av kostnaderna för en förberedande utredning

angående eu rättegångsreform, å extra stat för

år 1920 under andra huvudtiteln bevilja ett reservationsanslag

av 40,000 kronor.

Stockholm den 27 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, G. J. G. Swartz, O. M. Strömberg,

H. F. Lamm, G. M. H. Ekelund, A. G. Lindblad, O. Bergqvist, G. G. Ekman, H. G. W.

Wrangel, A. Pers, J. L. Widell och A. it. Booth samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp,

A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bmgtsson i Norup, P. A. Hansson i

Stockholm, J. Erlansson, J. Jönsson i Slätåker, A. Mossberg, S. E. J. Liibeck, K. E. W.

Söderliielm och J. Nilsson i Malmö.

Reservationer:

av herr J. L. Widell, som med instämmande av herrar C. J. G. Swartz,

O. M. Strömberg, O. Bergqvist, H. G. W. Wrangel och A. Pers yrkat,

att utskottets motivering måtte erhålla följande lydelse:

»Beträffande de av departementschefen förordade förändringarna

ifråga om den s. k. processkommissionens organisation och planen för

dess arbete har utskottet icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter.

Utskottet anser därför behövligt, att, innan dessa viktiga frågor

upptagas till slutligt avgörande, ärendet underkastas ytterligare utredning

och ingående prövning. Mot beviljande av det av Kungl. Maj:t äskade

anslaget bär utskottet intet att erinra.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

av herr S. H. Kvarnzelius mot vissa delar av motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.