Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillstånd för sydsvenska kraftaktiebolaget att inköpa eller arrendera vissa staten tillhöriga vattenfall i Lagan.

1919-04-11 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:83, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillstånd för sydsvenska kraftaktiebolaget att inköpa eller arrendera vissa staten tillhöriga vattenfall i Lagan.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

7

Nr 83.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1919 kl. ''/* t e. ni.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillstånd för sydsvenska

kraftaktiebolaget att inköpa eller arrendera vissa

staten tillhöriga vattenfall i Lagan.

(4:e avd.)

Uti två likalydande, till statsutskottet för förberedande behandling

hänvisade motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 15,

av herr K. von Geijer m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr

101, av herr C. Loven m. fl., har hemställts, att sydsvenska kraftaktiebolaget

måtte tillstädjas inköpa följande staten tillhöriga fall i Lagan,

nämligen Karseforsen, Laholmsfallet och Hjulsnäsfallet med tillhörande

forsar, eller ock att tillstånd måtte medgivas sagda bolag att för en

tidrymd av 65 år och i övrigt på de villkor, som omförmälas i kungl.

förordningen den 4 juli 1910 angående grunden för förvaltningen av

vissa kronan tillhöriga vattenfall, jämförd med kungl. förordningen den

22 juni 1911 angående ändring i och tillägg till nyssberörda förordning,

få arrendera ifrågavarande fall.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionerna.

Beträffande förevarande motioner har utskottet erhållit från vattenfallsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen och elektrifieringskommittén i vederbörlig

ordning införskaffade yttranden, vilka äro såsom bilagor vidfogade

detta utlåtande (bil. 1, 2 och 3).

Av motionärerna har åberopats, att det elektriska kraftbehovet

inom de områden, där sydsvenska kraftaktiebolaget bedriver sin verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskott ds utlutande Nr 83.

samhet, inom den närmaste framtiden sannolikt kom me att överstiga

de energimängder, som kunna utvinnas efter utbyggande av samtliga

till bolagets förfogande för närvarande stående vattenfall. De enda

vattenkraftskällor, som lämpligen kunde komma i fråga för fyllande

av sålunda uppkommande brist, vore de staten tillhöriga hitintills outbyggda

fallen i Lagan, nämligen Iljulsnäs, Karseforsen och Laholmsfallet,

vilka fall torde kunna avgiva sammanlagt cirka 20,000 kilowatt.

Genom att utnyttjandet av dessa kraftkällor överlätes till bolaget skulle

enligt motionärernas förmenande åstadkommas den mest fördelaktiga

användningen av desamma och undvikas de praktiska olägenheter i

form av dubbelledningar och fördyrad administration, som kunde väntas

uppkomma, därest staten själv verkställde utbyggandet av fallen.

1 avseende å vad sålunda anförts, vill utskottet till en början

erinra därom, att, såsom järnvägsstyrelsen i sitt ovanberörda yttrande

framhållit, de omhandlade vattenfallen i Lagan äro särskilt inköpta fölen

avsedd elektrifiering av statens järnvägar. För detta ändamål torde

de ock enligt verkställda beräkningar bliva fullt tagna i anspråk

senast inom 10—15 år. Härvid är att märka, att kraften från nämnda

fall av vissa tekniska skäl icke lärer såvitt nu kan bedömas för järnvägarnas

vidkommande lämpligen kunna ersättas med elektrisk ström

från mera fjärrbelägna kraftkällor, medan åter den energi, som eventuellt

blir erforderlig för tillgodoseende av sydsvenska kraftaktiebolagets

ytterligare behov, sannolikt torde kunna överföras från andra avlägsnare

platser exempelvis kraftstationerna vid Göta älv.

Beträffande bolagets tillgång på energi framgår av den av vattenfallstyrelsen

i detta hänseende lämnade utredningen, att bolaget själv

disponerar tillräckligt med vattenkraft sannolikt för 5 å 10 år framåt

samt att ytterligare tillgång på kraft för bolagets räkning förefinnes i

vattendrag, som äro relativt närbelägna bolagets avsättningsområde,

exempelvis i Helgeån och Mörrumsån. I detta sammanhang förtjänar

jämväl nämnas, att vattenfallsstyrelsen förklarat sig villig att, om så

erfordras, medverka till att energi tillföres kraftbolagets nät, då dess

egna vattenfall blivit fullt utnyttjade.

Enär den i ärendet verkställda utredningen sålunda synes giva

vid handen, att skäl icke föreligger för att staten på sätt motionärerna

föreslagit till sydsvenska kraftaktiebolaget överlåter dispositionsrätten

till ifrågavarande vattenfall i Lagan, har utskottet icke ansett sig kunna

biträda den av motionärerna i ämnet gjorda framställningen. Då utskottet

alltså går att avstyrka förevarande motioner, får utskottet emellertid,

under erinran om de undersökningar, som för närvarande inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 83. 9

elektrifieringskommittan pågå rörande bland annat energibehovet inom

de sydligaste delarna av landet, framhålla önskvärdheten av att dessa

undersökningar bedrivas med största möjliga skyndsamhet. Tillika vill

utskottet hava uttalat, att utskottet vidare förutsätter, att vid sagda

undersökningar ävensom vid uppgörandet i övrigt av planerna för

elektrifieringen inom Sydsverige tillbörlig hänsyn tages till de kraftbehov,

som genom ifrågavarande bolag tillgodoses, så ''att ett eventuellt

erforderligt samarbete mellan vederbörande statsmyndigheter och bolaget

kan, till vinnande av ett rationellt utnyttjande av de för ändamålet tillgängliga

kraftkällorna, i nämnda landsdelars intresse komma till stånd.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

att herr von Geijers m. fl. och herr Lovéns

m. fl. ovanberörda motioner icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 11 april 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 81.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 39 käft. (Nr 81—85.)

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga. 1.

Till statsutskottet.

Genom nådig remiss av den 17 februari innevarande år har Kungl. Maj:t

anmodat vattenfallsstyrelsen att till statsutskottet avgiva yttrande angående de

motioner, som väckts inom såväl riksdagens första som andra kammare om tillstånd

för Sydsvenska kraftaktiebolaget att inköpa eller arrendera vissa staten tillhöriga

vattenfall i Lagan. Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen härmed anföra

följande.

I de ifrågavarande motionerna, nr 15 i första och nr 101 i andra kammaren,

framhålles, vilken ovärderlig nytta vårt land under de närmast gångna åren skulle

haft, om elektrifieringen, genom större framsynthet från såväl statsmakternas som

enskildas sida, fått en mera vittgående utveckling. Det synes vara motionärernas

åsikt, att denna framsynthet saknats beträffande statens vattenfall i Lagan. Motionärerna

framhålla nämligen, att dessa fått ligga obegagnade i de 10 år, som förflutit,

sedan de inköptes av staten, samt att Sydsvenska kraftaktiebolaget, som vid

flera tillfällen begärt att få inköpa eller på annat sätt disponera över denna vattenkraft,

fått avslag på dessa sina framställningar. Motionärerna synas alltså befara,

att det icke råder tillräcklig förståelse hos nämnda förvaltande myndighet för de

intressen, som Sydsvenska kraftaktiebolaget representerar. Denna farhåga är emellertid,

vad beträffar vattenfallsstyrelsen, ogrundad. Visserligen anser vattenfallsstyrelsen

det vara olämpligt, att staten avhänder sig sina vattenfall i Lagan eller

utarrenderar dem på längre tid, än tills de erfordras för järnvägselektrifieringen,

men vattenfallsstyrelsen har å andra sidan vid flera tillfällen för bolaget uttalat sin

beredvillighet att medverka till, att erforderlig kraft tillföres kraftbolagets nät, om

och när så befinnes erforderligt. Att de förslag, som vattenfallsstyrelsen i detta

syfte diskuterat med kraftbolaget, hittills icke lett till något resultat, beror väl

närmast därpå, att bolaget faktiskt hittills disponerat över så mycket kraft från

sina utbyggda fäll, att dessa vid rationell samköming med ångreservstation och vid

någorlunda normal tillgång på bränsle, kunnat tillgodose alla kraftbehov. Därjämte

har ju kraftbolaget även disponerat outbyggda vattenkrafttillgångar. Vattenfallsstyrelsen

kan alltså icke finna, att styrelsens vägran att till bolaget utarrendera

statens vattenfall i Lagan hittills hämmat elektrifieringen av dess distributionsområde.

Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att vattenfallsstyrelsen i

oktober 1918 till Laholms stad utarrenderat en del av Laholmsfallet på 10 år med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ut låtande AV SB.

11

rätt att på vissa villkor redan dessförinnan återtaga dispositionsrätten samt att

staden lär hava för avsikt att använda motsvarande vattenkraft dels till eget behov,

dels till elektrifiering av kringliggande bygd.

Det lider emellertid intet tvivel att de Sydsvenska kraftaktiebolaget tillhöriga

vattenfallen inom en relativt nära liggande framtid bliva fullt tagna i anspråk

för konsumtionen inom bolagets avsättningsområde. Motionärerna uppgiva, att

bolagets totala överskott på vattenkraft — utbyggd såväl som outbyggd —• vid

slutet av år 1918 utgör endast 11,000 kilowatt, och då medelökningen per år uppgått

till cirka ''2,500 kilowatt, skulle dessa 11,000 kilowatt räcka endast ett fåtal

år framåt; man får det intrycket, att motionärerna anse krafttillgången vara uttömd

senast år 1923. Detta betraktelsesätt är visserligen alltför summariskt. Man måste

nämligen utgå ifrån, att bolagets vattenfall böra utnyttjas i samband med värmekraftstation,

- som tillgodoser en rätt stor del av toppbelastningen under höst- och

vintermånaderna, och att vid dylik komplettering av vattenkraftstationerna och vid

lämplig vattenhushållning belastningen bör kunna ökas utöver 1918 års värde med icke

endast 11,000 kilowatt utan sannolikt cirka 20,000 kilowatt. Det är vidare osäkert,

om ökningen av belastningen — bortsett från den för järnvägselektrifiering behövliga

kraften — kommer att fortgå i oförminskat tempo, sedan numera all den förefintliga

industrien i stort sett elektrifierats och konjunkturerna väsentligt försämrats.

Det kan sålunda mycket väl dröja ett 10-tal år, innan kraftbolagets vattenfall fullt

utnyttjats. Men efter eu dylik tidsrymd erfordras det utan tvivel krafttillskott från

andra vattenfall.

Det förtjänar att omnämnas, att vattenfallsstyrelsen påvisat detta förhållande

— och delgivit sin uppfattning för bolaget — redan i början av innevarande decennium.

Vattenfallsstyrelsen lät nämligen då verkställa utredning angående lämpligheten

av kraftöverföring från Trollhättan till Danmark och undersökte samtidigt,

i vad mån kraft kunde behöva levereras till västra Skåne. Det konstaterades redan då,

huru otillräcklig Sydsvenska kraftaktiebolagets vattenkrafttillgång i längden måste

bliva i jämförelse med kraftbehovet inom dess avsättningsområde och att kraftöverföring

från Trollhättan söderut ur denna synpunkt kunde anses önsklig. Men projektet

befanns, vid den tidpunkt, då det uppgjordes, icke hava tillräckligt fog för

sig; det rönte icke heller något större intresse hos Sydsvenska kraftaktiebolaget och

blev icke förverkligat.

I ett senare skede har vattenfallsstyrelsen utarbetat förslag till ett »stamlinjenät»

genom Sverige, vari som ett led medtagits en ledning från Götaälvsverken

till Lagan och söderut till Skåne. _ Detta stamlinjenät skulle framdragas från statens

vattenfall i nedre Norrland till Älvkarleby kraftverk med anknytningspunkter för

detta nät vid Hedemora och Västerås, därifrån fortsättas till Trollhätte kraftverk

— med avgreningsledning vid Örebro till Motala kraftverk — och slutligen kompletteras

söderut med förenämnda linje från Trollhättan till sydligaste delen av

Sverige. Förmedels detta stamlinjenät skulle staten åvägabringa ett rationellt samarbete

mellan statens och enskilda vattenfall i olika delar av vårt land och sörja

för, att de mera vattenkraftfattiga delarna av vårt land få sitt behov av hydroelektrisk

energi tillgodosett. Därest nämnda stamlinjenät kommer till utförande, kan

staten sörja för krafttillförseln till Sydsvenska kraftaktiebolaget utan att därför taga

i anspråk sina vattenfall i Lagan och detta för en vida längre tid än motionärerna

avsett.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr

Enligt de undersökningar, som järnvägsstyrelsen verkställt angående järnvägarnas

kraftbehov, erfordras för järnvägsdriften inom 10 ä 15 år sannolikt all

den elektriska energi, som kan utvinnas ur statens vattenfall i Lagan. Detta talar

naturligtvis för att staten icke avhänder sig dessa fall, varav huvudparten anskaffats

just med hänsyn till järnvägsdriften. Nu kan det eventuellt invändas, att för

järnvägsdriften bör kunna tagas kraft till exempel frän Trollhättan lika väl som

vattenfallsstyrelsen tänkt sig möjligheten av att leverera kraft från Trollhättan till

Sydsvenska kraftaktiebolaget, varför det icke borde vara olämpligt för staten att

avstå från sina vattenfall i Lagan, därest de därigenom bleve tidigare utnyttjade.

Denna invändning är emellertid icke riktig. Det är nämligen nödvändigt, att den

klart, soin överföres frän fjärrbelägna kraftkällor, uttages ganska jämnt för att de

dyrbara överfölmgsanläggningarna skola bliva väl utnyttjade och överföringen ekonomisk.

Detta villkor kan utan svårighet tillgodoses, vad beträffar den energi, som

kan komma att överföras till Sydsvenska kraftaktiebolagets nät, ty belastningen pa

detta nät är i och för sig^ ganska jämn, och det bör vidare låta sig göra att fördela

belastningen mellan fjärröverföringen och bolagets egna kraftstationer på sådant

sätt, att den förra tillgodoser de mera konstanta kraftbehoven, under det att de

lokala kraftstationerna användas för den mera kortvariga belastningen. Däremot

skulle belastningen bliva i hög grad variabel på eu kraftledning, som från Trollhättan

överför energi till de sydsvenska järnvägarna. Som exempel må anföras att

om man i ett visst skede överför 100 miljoner kilowattimmar per år från Trol!-

i r aaÅ fa l>A < SVei^e’ s^u^e överföringsanordningama kunna utföras för endast c: a

lo,000 å 20,000 kilowatt, om kraften med ett ganska jämnt belopp levererades in i

Sydsvenska kraftaktiebolagets nät, medan de däremot skulle behöva dimensioneras

lör c.a 40,000 kilowatt, om kraftbeloppet skulle användas för järnvägsdrift. Givetvis

bliva överföringsanordningama i det senare fallet väsentligt dyrbarare än i det

fallet. Alltså bör man icke onödigtvis förlänga kraftöverföringen för järnvägsdriften.

Naturligtvis kan man uppdela belastningen så, att endast den variabla delen

av kraftbehovet tillgodoses från lokala kraftkällor, under det att det mera konstanta

kraftbehovet tillföres från fjärrbelägna kraftverk. Statens vattenfall i Lagan torde

emellertid icke vara större än att de i längden helt och hållet behövas för denna

variabla del av järnvägarnas kraftbehov.

Föi fullständighetens skull vill vattenfallsstyrelsen icke underlåta att nämna,

att vattenfallsstyrelsen med kraftbolaget diskuterat, att statens vattenfall i Lagan

skulle, intill dess de erfordras för järn vägselektrifieringen, användas för kraftleverans

till kraftbolaget, vilken kraftleverans sedermera kunde efterföljas av en kraftleverans

från Göta älvsverken. Det är emellertid fullt begripligt, om kraftbolaget

hellre ser, att staten till kraftbolaget helt överlåter sina vattenfall i Lagan, sedan

?e.?la nUo " lvlt synnerligen värdefulla. Det kan vidare sägas vara väl tidigt att nu

träffa något avgörande om ovannämnda kraftleverans från Göta älvs verken. Det

0 påpekas, att icke ringa vattenkraft ännu finnes outbyggd i Helgeån

och Mörrumsån m. fl. vattendrag, som ligga vida närmare kraftbolagets avsättningsområde

än Göta älv.

Motionärerna hava till sist framhållit olämpligheten av att staten själv utbygger

sina vattenfall i Lagan, enär i sådant fall ett helt nytt ledningsnät finge

byggas sa att säga parallellt med det nu befintliga, bolaget tillhöriga nätet, och en

särskild administration behöver anordnas. Dessa uttalanden synas bero på någon

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

13

missuppfattning från motionärernas sida om statens avsikter med sina fall i Lagan.

Motionärerna synas befara, att staten skall bygga ett med kraftbolaget konkurrerande

ledningsnät; någon dylik avsikt föreligger emellertid ej. Motionärerna överskatta

vidare det nuvarande ledningsnätets användbarhet. Eftersom bolagets ledningsnät

endast berör en del av det järnvägsområde, som bör förses med kraft från

statens fäll i Lagan, är det tydligt, att bolaget under alla förhållanden icke kan

omhändertaga mer än en del av kraftöverföringen för järnvägarnas vidkommande.

Då ytterligare kraftbolagets nät, som byggts för ett tiotal år sedan, är ganska

knappt redan för det kraftbolopp, som nu överföres, är det näppeligen tänkbart,

att det kan med fördel användas för de stora kraftbelopp, som erfordras vid en

järnvägselektrifiering i stor skala.

Vattenfallsstyrelsen anser det emellertid icke vara lämpligt att här närmare

ingå på frågan, huru de ledningar böra anordnas, som skola förse järnvägarna i

sydligaste Sverge med kraft. Klart är att dessa ledningar böra utföras med vederbörlig

hänsyn till det allmännas bästa. Det är vidare ingen anledning att befara,

att staten icke skall kunna med Sydsvenska kraftaktiebolaget träffa lämpliga uppgörelser

därom, oberoende av huruvida staten själv utbygger sina vattenfall i Lagan

eller ej.

Som sammanfattning av det ovan sagda får vattenfallsstyrelsen anföra,

att statens vattenfall i Lagan äro erforderliga för järnvägarnas elektrifiering

och torde bliva fullt tagna i anspråk senast om 10 å 15 år,

att kraften från dessa fall icke kan för järnvägarnas vidkommande lämpligen

ersättas med elektrisk energi från mera fjärrbelägna fall,

att staten alltså icke bör avhända sig sina vattenfall i Lagan,

att överföringen av kraften från statens fall i Lagan till förbrukningspunkterna

bör kunna ordnas i samförstånd med Sydsvenska kraftaktiebolaget även

om fallen utbyggas av staten,

att utvecklingen av elektrifieringen inom Sydsvenska kraftaktiebolagets avsättningsområde

hittills icke hämmats därav, att staten vägrat avhända sig sina

vattenfall i Lagan till kraftbolaget,

att bolaget själv disponerar tillräckligt med vattenkraft sannolikt för 5 å 10

år framåt,

att ytterligare tillgång på vattenkraft för bolagets räkning förefinnes i

vattendrag, som äro relativt närbelägna bolagets avsättningsområde samt

att vattenfallsstyrelsen är beredvillig att, om så erfordras, medverka till att

kraft tillföres kraftbolagets nät, då dess egna vattenfall blivit fullt utnyttjade.

I anslutning till vad sålunda anförts får vattenfallsstyrelsen härmed avstyrka

bifall till motionärernas förslag.

I behandlingen av detta ärende hava vattenfallsstyrelsens samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 10 mars 1919.

F. WILH. HANSEN.

W. Borgquist.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga 2.

Till riksdagens statsutskott.

I skrivelse den 14 februari 1919 har Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen

att avgiva yttrande över två motioner, väckta den ena inom riksdagens första kammare,

nr 15, och den andra inom riksdagens andra kammare, nr 101, om tillstånd

för Sydsvenska kraftaktiebolaget att köpa eller arrendera vissa staten tillhöriga vattenfall

i Lagaån.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen meddela, att de omhandlade vattenfallen

äro särskilt inköpta för elektrisk drift å statens järnvägar, och får järnvägsstyrelsen,

som till fullo instämmer i de synpunkter som vattenfallsstyrelsen i sin

skrivelse till statsutskottet den 10 dennes gjort gällande, därför hemställa, att utskottet

måtte avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Stockholm den 14 mars 1919.

AXEL GRANHOLM.

Ivan Öfverholm.

Bilaga 3.

Till statsutskottet.

Genom nådig remiss den 14 februari innevarande år har Kungl. Maj:t anbefallt

elektrifieringskommittén att till statsutskottet avgiva yttrande angående tvenne

motioner, nr 15 i första kammaren och nr 101 i andra kammaren, beträffande rätt

för Sydsvenska kraftaktiebolaget att inköpa eller — om inköp ej kan medgivas —

arrendera vissa staten tillhöriga vattenfall i Lagan. Med anledning härav får elektrifieringskommittén

härmed anföra följande.

I anslutning till de utredningar beträffande en planmässig elektrifiering av

det sydligaste Sveriges landsbygd, varmed kommittén under den närmast förflutna

tiden varit sysselsatt, har kommittén verkställt en inventering av de energitillgångar

och de energibehov, vilka äro tillfinnandes i nämnda delar av landet. Av dessa

undersökningar, vilkas resultat mera ingående komma att behandlas i samband med

det betänkande angående elektrifieringen av Malmöhus läns landsbygd, som kommittén

inom kort kommer att överlämna till Kungl. Maj:t, framgår visserligen, att

de av Sydsvenska kraftaktiebolaget innehavda och redan nu utbyggda vattenkrafttillgångarna

i Lagan äro otillräckliga för tillgodoseendet av kraftbehovet inom

bolagets avsättningsområde, d. v. s. västra Skåne och södra Halland. Däremot äger

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6''3.

bolaget eu del ännu icke utbyggda vattenkraftkällor i Lagan, från vilka icke oväsentliga

energibelopp efter skedd utbyggnad kunna utvinnas, varjämte bolaget genom

införandet av en rationell vattenhushållning torde kunna ytterligare öka sin energitillgång.

Dylika åtgärder hava emellertid icke av bolaget hittills vidtagits, åtminstone

icke i den utsträckning, som av den hastigt ökade belastningen kunde anses

vara motiverad, men vartill flera skäl torde hava bidragit såsom de höga byggnadskostnaderna

m. in. Om bolaget å lämpliga tider utbyggde de bolaget tillhöriga

vattenfall, som icke ännu utnyttjats, och vidare genomförde en genomgripande vattenreglering,

skulle bolagets krafttillgång bliva tillräcklig'' för 5 å 10 år framåt. Någon

verklig kraftbrist torde sålunda icke för närvarande föreligga.

Vid en framtida elektrifiering av Sydsveriges järnvägar kommer ett icke

oväsentligt behov av elektrisk energi att uppstå. Tidpunkten för järn vägselektrifieringen

är emellertid svår att fastställa. Densamma kan tänkas infalla före ovannämnda

tioårsperiods slut, men det är också möjligt, att en mera fullständig järnvägselektrifiering

kan dröja flera tiotal år. Det medför väsentliga fördelar att

verkställa järnvägselektrifieringen med kraft från de närmast belägna kraftkällorna

(statens vattenfall i Lagan) och icke från mera fjärrbelägna sådana, enär de överföringsanordningar,

som därvid erfordras, i senare fallet bleve dåligt utnyttjade.

Den energi, som eventuellt i en framtid behöver tillföras de mera kraftfattiga

delarna av Sydsverige genom långa och dyrbara överföringsanläggningar, bör användas

för de jämnaste eller minst variabla belastningarna, d. v. s. industriella och

borgerliga belastningar, helst som bottenkraft i parallelldrift med dylika avnämares

egna lokala kraftkällor, och icke för den mera variabla järnvägsbelastningen.

Elektrifieringskommittén anser därför, att de statens vattenfall i Lagan,

vilka avses i ifrågavarande motioner, åtminstone någon tid framåt böra reserveras

för elektrifieringen av Sydsveriges järnvägar.

Som ovan antytts, är det nämligen tänkbart, att något väsentligt behov av

elektrisk energi för järnvägselektrifieringen i Skåne icke kommer att uppträda förrän

efter den tidpunkt, då Sydsvenska kraftaktiebolaget fullt utnyttjat sina krafttillgångar.

I sådant fall anser kommittén, att det kan tagas i övervägande, huruvida

statens vattenfall i Lagan böra användas för krafttillförseln till bolagets nät. Därvid

bör emellertid anses som uteslutet, att staten skulle sälja sina vattenfall. De

enda alternativ, som böra ifrågakomma, äro att staten själv utbygger vattenfallen

och därifrån levererar energi till bolaget eller, därest staten icke anser sig böra

nedlägga de erforderliga medlen därför, utarrenderar fallen. Emellertid vill kommittén

icke underlåta att redan i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av,

att vid en eventuell framtida kraftförsäljning från eller utarrendering av dessa

vattenfall garantier erhållas för landsbygdens förseende med elektrisk energi på ett

mera rationellt sätt, än vad hittills varit fallet inom Sydsvenska kraftaktiebolagets

avsättningsområde. För de riktlinjer, som i dylikt fall böra uppställas för landsbygdens

tillgodoseende med elektrisk energi, skall kommittén närmare redogöra i

ovan omtalade betänkande angående elektrifiering av Malmöhus läns landsbygd.

Elektrifieringskommittén får samtidigt framhålla, att, såvitt man nu kan

döma, även andra möjligheter finnas att tillgodose de framtida kraftbehoven inom

Sydsvenska kraftaktiebolagets distributionsområde.

Av de utredningar beträffande energitillgång och energibehov i Sydsverige,

vilka kommittén, enligt vad ovan sagts, verkställt, framgår, att de i Helgeån och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Mörrumsån tillgängliga energibeloppen äro tillräckliga att fylla alla de behov, som

förefinnas inom Blekinge, östra Skåne och södra Småland under en avsevärd framtid,

och att dessutom ett rätt betydande energiöverskott därifrån kan påräknas för

fyllande av eventuell brist inom närbelägna områden.

Vidare förefinnas möjligheter att genom överföringsledningar för högspänning

från Götaälvs kraftverk tillföra Sydsverige erforderliga energibelopp.

Frågan om östra Skånes och Sydhallands förseende med elektrisk energi

utöver de kvantiteter, som finnas tillgängliga i Sydsvenska kraftaktiebolagets vattenfall

i Lagan, — vilken fråga, som ovan framhålles, för närvarande icke kan anses

aktuell, — kan sålunda lösas på mera än ett sätt. Vilketdera sättet som slutligen

blir det mest lämpliga, beror av faktorer, vilka ännu icke äro med sådan

säkerhet kända, att den lämpligaste lösningen redan nu kan bedömas. Ett beslut,

som nu fattades om utarrendering av statens vattenfall i Lagan, vore därför enligt

kommitténs mening förhastat och skulle gå händelserna i förväg.

Under hänvisning till, vad som sålunda anförts, får elektrifieringskommittén

härmed avstyrka bifall till de i ifrågavarande motioner framlagda förslagen.

Stockholm den 13 mars 1919.

F. VILH. HANSEN.

Mauritz Skeppstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.