Utlåtande i anledning av vackt motion med förslag till lag angående rättshjälp åt häktad.
1920-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1920:17, Utlåtande i anledning av vackt motion med förslag till lag angående rättshjälp åt häktad.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 17.
7
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av vackt motion med förslag till lag
angående rättshjälp åt häktad.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Klefbeck, Rogberg,
Alexanderson, greve Spens, Edward Larson*, Bergström*, Carl
Johansson, Lindley*, Engberg* Rehn, Leo, Svensson i Betingetbrp,
Söderberg och Thore.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 158, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Tengdahl hemställt,
att riksdagen ville för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
angående rättshjälp åt häktad.
Med upphävande av lagen den 19 juni 1919 angående förordnande av
rättegångsbiträde åt häktad förordnas som följer.
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 17.
1 §•
Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp vid
sin talans förberedande och utförande, skall biträde åt honom förordnas.
Förordnande, som här avses, innefattar bemyndigande att, så länge den
tilltalade hålles häktad, biträda honom i fråga om talan vid domstol, som
i förordnandet angives, ävensom vid omedelbar fullföljd från nämnda domstol
av samma talan.
Förordnande av biträde meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Finnes vid målets handläggning inför underrätt, att biträde ej
förordnats, eller har förordnat biträde ej tillstädeskommit, meddelas dock
sådant förordnande av rätten. Ej må den omständigheten, att biträde ej
kan av rätten anskaffas, xitgöra hinder mot målets handläggning. Innan
biträde hörts, må dock icke, mot den häktades bestridande, slutligt utslag
meddelas.
Till den häktade ej såsom biträde använda den, som därtill förordnats,
äger han ej påkalla förordnande för annan person, där ej Ivungl.
Maj:ts befallningshavande eller rätten finner honom hava giltig anledning
att icke åtnöjas med den förordnade.
Är vid handläggning inför underrätt av mål, däri någon hålles häktad
såsom misstänkt för brott, biträde för den häktade ej tillstädes, men finner
rätten med hänsyn till bristande förmåga hos den häktade att själv tillvarataga
sina intressen biträde erforderligt för målets utredning, äge rätten,
ändå att det ej påkallas av den häktade, förordna biträde. Sålunda förordnat
biträde må icke avvisas av den häktade, med mindre han själv
anskaffar annat biträde, som av rätten godkännes.
3 §•
Till biträde skall förordnas lämplig person, som avlagt för utövande
av domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet.
Biträdet må vid förordnandet berättigas att i sitt ställe sätta
annan, som enligt vad nu är sagt må förordnas till biträde åt häktad.
Möter hinder att till biträde förordna person, som i första stycket
avses, eller skulle genom förordnande av sådan person statsverket oskä
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 17. 9
ligen betungas, må till biträde förordnas annan, som prövas lämplig att
biträda den häktade.
Har den häktade till biträde föreslagit person, som i första stycket
avses, bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl därtill
äro.
4 §•
Biträde, som förordnats enligt denna lag, åtnjute av allmänna medel
efter rättens prövning skäligt arvode för det arbete, han nedlagt å förberedande
och utförande av den häktades talan, så ock ersättning för nödvändiga
utgifter och tidsspillan. Har å häktningen icke följt handläggning
inför domstol, bestämme Kungl. Maj:ts befallningshavande det belopp, som
må tillkomma biträdet. Ej må biträdet av den häktade förbehålla sig
ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.
Beslut om ersättning till biträde gånge i verkställighet, ändå att det
ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift tillhandahållas
biträdet.
Äskar vid underrätt den häktade, att angående uppgivna omständigheter
någon skall inför domstolen höras såsom vittne eller upplysningsvis,
åligge det rätten eller dess ordförande föranstalta om, att uppgiven person
varder i vederbörlig ordning inkallad i målet. Kostnaden för sådan inkallelse
skall gäldas av allmänna medel.
6 §.
I slutliga utslaget pröve domstolen, huruvida kostnader, som enligt
4 och 5 §§ skola gäldas av allmänna medel, skola återgäldas till statsverket
av allmän åklagare eller av enskild part. Ej må åklagare eller
målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då han enligt lag är pliktig
gälda den tilltalades rättegångskostnad, ej heller den tilltalade, där han ej
varder till ansvar i målet dömd.
Har tilltalad, som dömts till ansvar i målet, däri åtnjutit fri rättegång,
må han i slutliga utslaget förpliktas gottgöra statsverket kostnad,
som nu sagts, allenast om han förklarats förlustig sagda förmån; efter
ruttegångens avslutande må återbetalniugsskyldighet honom åläggas enligt
reglerna i 13 § av lagen om fri rättegång.
Bihang till riksdagens protokoll 1920 9 sand. 1 avd. 12 käft. (Nr l<!—17.) 2
UUkottel.
10 Första lagutskottets utlåtande Nr 17.
7 §•
Vad i 1—5 §§ härovan stadgas om rätt för den, som hålles häktad
såsom misstänkt för brott, att erhålla biträde i rättegången samt om ersättning
till sådant biträde, skall i tillämpliga delar även gälla, där någon
blivit häktad på grund av bestämmelserna i lagen angående lösdrivares
behandling den 12 juni 1885.
8 §•
Det åligger den, som förordna! om häktning, så ock domstol eller
annan myndighet, inför vilken häktad person inställes till rannsakning
eller förhör, att underrätta den häktade om den rätt till hjälp, som honom
tillkommer enligt denna lag.
9 §•
Angående biträde åt den som hålles häktad såsom misstänkt för brott,
tillhörande krigsdomstols behandling, galle vad i lagen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes finnes stadgat.
Penna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
Beträffande motionärens motivering för sin ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionen.
Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition med
förslag till lag angående rättegångsbiträde åt häktad. I anledning av
denna proposition väcktes inom andra kammaren av herr Strid en motion,
nr 347, vari hemställdes dels om viss utvidning av området för ifrågavarande
lagstiftning, dels ock om ändringar i åtskilliga andra hänseenden
i den kungl. propositionen. På förslag av första lagutskottet beslöt riksdagen
dels att antaga det i propositionen framlagda lagförslaget med vissa
i motionen föreslagna ändringar, dels ock att, i anslutning till motionens
Första lagutskottets utlåtaden Fr ±7,
11
syfte, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga
under övervägande, huruvida och i vilken omfattning rätten att erhålla
biträde kunde utsträckas att avse även den, som blivit häktad på grund
av bestämmelserna i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling,
samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande
kunde föranledas.
Lag om rättegångsbiträde åt häktad har därefter i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdats den 19 juni 1919.
I den nu förevarande motionen framläggas å nyo samtliga de förslag,
som av 1919 års lagtima riksdag ej godkändes, varjämte motionären hemställer
om sådan ändring i ifrågavarande lag, att densamma skall gälla
även för den, som blivit häktad på grund av bestämmelserna i lösdrivarlagen.
Yad först angår sistnämnda yrkande, anser utskottet, i likhet
med första lagutskottet vid 1919 års lagtima riksdag, att frågan om en
sådan utvidgning av rätten att erhålla rättegångsbiträde i sig är beaktansvärd.
Men då riksdagen redan behjärtat detta önskemål genom avlåtande
av föreuämnda skrivelse till Kungl. Maj:t, och då det ej torde behöva befaras,
att icke Kungl. Maj:t snarast möjligt skall tillmötesgå riksdagens
önskan, synes anledning ej föreligga att omedelbart, utan avvaktande av
resultatet av fjolårets skrivelse, skrida till lagändring i ifrågavarande avseende.
Beträffande övriga av motionären framställda yrkanden vill utskottet
framhålla det föga lämpliga i och för sig att redan nu vidtaga ändringar
i eu lag, som trätt i kraft den 1 januari innevarande år, och får utskottet
hänvisa till vad utskottet i sådant hänseende yttrat i sitt utlåtande nr 16
i anledning av samme motionärs yrkande om ändringar i lagen den 19 juni
1919 om fri rättegång.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1920.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTEBSSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.