Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till ny konkurslag in. ni., dels och i ämnet väckta motioner.

1920-05-04 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till ny konkurslag in. ni., dels och i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

I

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1920 kl. */, 4 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med

förslag till ny konkurslag in. ni., dels och i ämnet

väckta motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje*), Åkerman, Klefbeck*), Rogberg, Alexanderson,

greve Spens*), Edward Larson, Reuterskiöld, Yvalles, Bindley*),

Hederstierna, Rehn, Söderberg, Carlsson i Solberga, Aarnseth*) och

Bill qvist.

*) Ej n&rvarande vid utlåtandets justering.

Genom eu den 13 februari 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition nr 82, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan

omförmälda förslag till

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackordsförkandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

0) lag om ändrad lydelse av 25 kaj). 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda

tillgssamwanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 1 avd. 21 käft. (Nr 35.) uu so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

ning ock utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 ock 12 §§ i förordningen

den 18 september i 862 kura gäld vid dödsfall betalas skall ock

om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande av egendom i död

makes bo;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp ock byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, kandelsagentur ock liandelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription ock om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsulat urisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid fogade

utdragen av protokoll, förda i statsrådet ock lagrådet.

I samband med denna proposition kar utskottet till behandling forell

aft två inom första kammaren väckta motioner, nämligen

nr 235 av herrar Lamm ock Boman och

nr 237 av herr Lind.

Motionärerna kava hemställt om ändring i vissa delar av de framlagda

lagförslagen. I fråga om vad motionärerna till stöd för sina

yrkanden anfört, får utskottet hänvisa till motionerna.

I skrivelse den 8 maj 1906 hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande, i vilka avseenden gällande konkurslag

tarvade en omarbetning, därvid även frågan om införande i vår rätt av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

3

bestämmelser om ackordsförhandling utan konkurs borde tagas under

omprövning, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta övervägande

kunde giva anledning. Sedan Kungl. Maj:t med föranledande

av nämnda hemställan genom beslut den 21 juni 1907 uppdragit åt en

kommitté att företaga en revision. av gällande konkurslagstiftning, avlämnade

nämnda kommitté den 20 november 1911 ett den 14 i samma

månad dagtecknat betänkande, innefattande förslag till ny konkurslag

och till lag om ackordsförhandling utan konkurs ävensom till andra

därmed sammanhängande författningar. Över förslaget erhöllo rådstuvurätterna

och häradshövdingarna i riket tillfälle att yttra sig. Med hänsyn

till i dessa yttranden mot kommittéförslaget framställda anmärkningar,

ansågs detsamma icke böra i oförändrat skick läggas till grund

för ny lagstiftning i ämnet, utan har förslaget inom justitiedepartementet

underkastats överarbetning av två jämlikt Kung!. Maj:ts beslut den 8

september 1916 för fortsatt behandling av frågan om ny konkurslagstiftning

tillkallade sakkunniga, vilka den 22 sistlidne september avgivit sitt

den 7 juli 1919 dagtecknade betänkande.

Den nu föreliggande propositionen ansluter sig i huvudsak till berörda

av de sakkunniga framlagda förslag. De viktigaste nyheterna i

propositionen i förhållande till gällande rätt äro i korthet följande.

Med avseende på konkursförutsättningarna har upptagits ett allmänt

stadgande om insolvens såsom konkursgrund. Det stadgas sålunda, att

gäldenär på yrkande av borgenär skall försättas i konkurs, om gäldenären

på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller hos

honom verkställd utmätning och vad med avseende därå förekommit eller

på grund av andra inträffade omständigheter måste antagas vara på sådant

obestånd, att han icke kan rätteligen betala sin gäld. De . speciella

konkursgrunderna i 2 § 2 mom. och 4 § i nu gällande konkurslag

hava dock med vissa modifikationer bibehållits vid sidan av berörda allmänna

föreskrift. Borgenär äger rätt att påkalla konkurs, även om hans

fordran ej är förfallen eller klar. Samtliga dessa stadganden avse att

möjliggöra gäldenärens försättande i konkurs på ett tidigare stadium, än

för närvarande är görligt, och såmedelst förhindra, att gäldenären, innan

konkursen kommer till stånd, skall hinna göra sig av med sina återstående

tillgångar. — De i förslaget upptagna återvinning sreglerna åsyfta

att bereda borgenäi’erna större möjlighet än för närvarande att till konkursboet

återvinna egendom, som, efter det gäldenären kommit på obestånd,

frånhänts boet genom gäldenärens åtgärder eller hos honom verkställd

utmätning. Återgångstiderna hava sålunda väsentligen förlängts,

Redogörelse

för förslagets

huvudsakliga

innehåll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

och de fall ökats, i fråga om vilka återgår»gstalan tillätes. — Beträffande

konkursförvaltningen hava ett flertal nja bestämmelser givits, för vilkas

innehåll här nedan skall närmare redogöras. — Förslagets konkursförfarande

överensstämmer, därest boet vid konkursens öppnande beiinnes

förslå till gäldande av konkurskostnaderna, i huvudsak med det

nu gällande. Den viktigaste olikheten är, att anslagstiderna förkortats

i syfte att möjliggöra ett snabbare slut på konkursen. En nyhet innehåller

förslaget härutinnan, att om, då beslut om egendomsavträde meddelas,

anledning föreligger till antagande, att boet icke förslår till bestridande

av konkurskostnaderna, en förenklad procedur skall tillämpas.

Förfarandet inskränkes för detta fall till att kungörelse om gäldenärens

försättande i konkurs utfärdas samt gäldenärsed upptages. Därest ej

senast vid edgången visas, att tillgångar finnas, eller säkerhet för kostnaderna

ställes, avskrives konkursen. Först i motsatt fall kommer det

vanliga konkursförfarandet till stånd. Genom en sålunda anordnad

fattigkonkurs åstadkommes, att borgenären, om gäldenären vid utmätning

befunnits sakna tillgångar, kan genom gäldenärens edfästande av bouppteckningen

få fastslaget, att så verkligen är förhållandet, och undgås

det vanliga konkursförfarandet, som i dylikt fall blott innebär en onödig

omgång och för borgenären ej medför någon betalning.

En av de viktigaste nyheterna i den kungl. propositionen är förslaget

till lag om ackordsförhandling utan konkurs. För närvarande kan

en gäldenär ej utan samtliga borgenärers samtycke åstadkomma ett

underhandsackord och därigenom undgå konkurs. En borgenär kan genom

att motsätta sig ett ackordsförslag, vars antagande skulle för såväl

gäldenären som samtliga borgenärerna innebära en väsentlig fördel, framtvinga

konkurs eller ock, vilket ej sällan inträffar, såsom villkor för sitt

godkännande av ackordet kräva full betalning för sin fordran, till nackdel

för övriga borgenärer. Den föreslagna lagen avser att råda bot på

berörda missförhållande. Förslaget går i huvudsak ut på, att om en

på visst sätt bestämd majoritet av borgenärerna skriftligen förklarar sig

anse av gäldenären framlagt ackordsförslag antagligt, gäldenären äger

att, ehuru konkurs ej föreligger, få till stånd en offentlig ackordsförhandling

under konkursdomarens medverkan. Sedan sådan förhandling

inletts, kan ackordsförslaget av borgenärerna antagas med samma majoritet,

som finnes föreskriven för ackord i konkurs. Ackord, som antages,

måste för att bliva bindande fastställas av konkursdomstolen. Det

nya institutet skiljer sig således från ett underhandsackord däri, att det

är ett tvångsackord, d. v. s. att ackordet kan komma till stånd även

mot bestridande av en borgenärsminoritet, och från tvångsackord i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutsTcottets utlåtande Nr 35.

5

konkurs däri, att det kan komma till användning även utan att konkurs

föreligger. Till undvikande av att borgenär, om ackord ej kommer till

stånd, skall i återvinningshänseende komma i sämre ställning än om

lian sökt gäldenären i konkurs vid tiden för ingivandet av dennes ansökan

om inledande av ackordsförhandling utan konkurs, samt att borgenär,

som ej varit berättigad till kvittning, om ackord kommit till stånd, skulle

komma att åtnjuta kvittningsrätt, då ackord ej åvägabringas utan gäldenären

försättes i konkurs, Lava bestämmelser införts, enligt vilka den

avgörande tidpunkten i berörda hänseenden är ej konkursutbrottet utan

beslutet om inledande av ackordsförhandling utan konkurs.

Prövostenen för, huruvida ett förslag till ny konkurslag är ägnat

att läggas till grund för lagstiftning i ämnet, måste enligt utskottets

mening i första rummet vara det sätt, varpå förslaget löst de svårigheter,

vilka äro förenade med organisationen av konkursförvaltningen

och kontrollen däröver. Det är på denna punkt, som den nuvarande

ordningens brister kanske mer än på någon annan framträtt och verkat

ogynnsamt. En genomgripande revision, som omgestaltar konkurslagen

i dess helhet, synes icke böra företagas, med mindre man vunnit den

övertygelsen, att i förevarande väsentliga hänseende de nya bestämmelserna

i praktiken komma att medföra ett verkligt steg bort från de

hittillsvarande missförhållandena.

Berörda missförhållanden bestå huvudsakligen däri, att förvaltningen

ej sällan är föga sakkunnig, kontrollen ineffektiv och förvaltningskostnaderna

för höga. Förvaltningens bristande sakkunskap beror i första

hand därpå, att borgenärerna, enligt vad erfarenheten givit vid handen,

ej ägna tillbörligt intresse åt de viktiga godmans- och sysslomarmavalen,

utan antingen helt underlåta att deltaga däri eller ock, vilket ofta alfabet,

överlämna fullmakter åt utomstående, vilka erbjuda sig att i konkursen

bevaka deras talan samt, sedan de på detta sätt hopsamlat ett

så stort antal fullmakter, att de kunna bestämma borgenärernas beslut,

utse sig själva till förvaltare. Det rådande fullmaktssystemet bidrager

också väsentligen till, att konkurskostnaderna bliva oskäligt höga;

huvudsyftet med fullmaktsinsamlandet är nämligen ofta nog att tillförsäkra

förvaltaren ett rikligt arvode. Härtill kommer, att skilda fullmaktsinnehavare

ej sällan vid förvaltarevalet förena sig om utseende av

liera förvaltare än som i det förevarande fallet är av behovet påkallat.

Ineffektiviteten av den nuvarande förvaltningskontrollen beror främst

därpå, att rättens ombudsmannainstitutioncn av olika anledningar ej

Utskottet.

Konkursförvaltningen.

Brister i konkurs

förvaltningens

nuvarande

anordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 35■

Kommitténs

preliminära

förslag.

Kommitténs

definitiva

förslag.

De sakkunnigas

förslag.

visat sig motsvara de krav, som måste ställas på kontrollorganet i konkursen.

Och stadgandet i 44 § konkurslagen, enligt vilket boi''genärerna

beretts möjlighet att själva utse eu eller flera personer för att granska

sysslomannens förvaltning, har ingalunda förmått bidraga till en bättre

kontroll, i det att nämnda stadgande blivit allenast en bestämmelse på

papperet.

Med avseende på systemet för förvaltnings- och kontrollorganens tillsättande

skulle enligt ett av konkiirslagstiftningskommittén under år 1910

uppgjort preliminärt förslag befogenheten att tillsätta förvaltare helt

och hållet överlämnas åt konkursdomaren, som ägde att utse sådan, så

snart konkurs uppstått. Borgenärerna skulle visserligen, om vid första

borgenärssammanträdet borgenär gjorde framställning om utseende av

annan förvaltare, erhålla tillfälle att vid sammanträdet yttra sig över

denna framställning, men någon rätt att formellt påverka domarens beslut

skulle de icke äga. Däremot skulle de hava att ensamma utse kontrollorganet,

bestående av ett borgenärsutskott å en eller, med konkursdomarens

medgivande, tre personer.

I det slutliga kommittéförslaget föreslogs, att konkursdomaren, då

konkurs uppstått, skulle utse förvaltare för hela konkursutredningen, men

att, om å första borgenärssammanträdet minst tre fjärdedelar av de närvarande

borgenärerna förenade sig om att föreslå viss annan person till

förvaltare och förslagsställarne disponerade minst tre fjärdedelar av de

närvarande borgenärernas röstetal, den sålunda föreslagne skulle förordnas

till förvaltare i den av konkursdomaren utseddes ställe, därest

icke de närvarande borgenärerna voro få och ägde ringa fordringar eller

och konkursdomaren fann förvaltningen icke lämpligen kunna anförtros

åt den föreslagne. Rätt att utse kontrollorganet, som skulle utgöras

av en eller, om konkursdomaren det medgav, tre gode män, skulle

tillkomma borgenärerna.

I avseende å tillsättandet av förvaltnings- och kontrollorgan i konkursen

intager de sakkunnigas förslag en ståndpunkt, som nära ansluter

sig till nu gällande bestämmelser i detta ämne. Förvaltarna under konkursens

huvudstadium skola sålunda liksom hittills utses av borgenärerna,

och kontrollen över förvaltarna skall fortfarande utövas av eu utav

domstolsmyndighet — konkursdomaren, som på landet är häradshövdingen

och i stad en ledamot av rätten — tillsatt rättens ombudsman.

Till avhjälpande av de bristfälligheter, som vidlåda det nuvarande

sättet för utseende av förvaltningsorganen, hava i förslaget upptagits

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 7

bestämmelser om rätt för konkursdomaren att, för den händelse han

finner den av borgenärerna valde förvaltaren olämplig, utse annan förvaltare

i den valdes ställe, om straff för den, som å borgenärssammanträde

i fråga, som rör boets förvaltning, utövar rösträtt för fordran med

vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig samt om inskränkning

av prioriterade borgenärers rösträtt i konkursen. — Kravet på en

mera betryggande kontroll över förvaltningen har förslaget sökt tillgodose

genom ökade fordringar å rättens ombudsmans kvalifikationer —

avseende att den utsedde skall förena juridisk insikt med praktisk erfarenhet

—, en vidgad befogenhet för rättens ombudsman att deltaga i

avgörandet av flera viktiga förvaltningsfrågor och skyldighet för förvaltaren

att till ombudsmannen avgiva berättelser över åtgärder, som vidtagits

för förvaltningens bringande till slut och räkning över boets inkomster

och utgifter jämte bankbesked. Borgenärerna skola även med

ett av dem själva utsett organ, granskningsmännen, beredas tillfälle att

utöva kontroll över förvaltningen. Ombudsmannens arvode skall bestämmas

av konkursdomstolen på ansökan av ombudsmannen och ej, såsom

för närvarande, efter föregående förslag av borgenärerna. — I syfte att

hålla förvaltningskostnaderna inom skäliga gränser innehåller de sakkunnigas

förslag, att antalet förvaltare skall bestämmas av konkursdomaren

och att mer än en förvaltare ej må utses utan så är, att boet

är av den omfattning och beskaffenhet, att förvaltningen icke lämpligen

kan åt en anförtros. Förvaltarnas arvode skall enligt förslaget bestämmas

av konkursdomstolen och ej, såsom för närvarande är förhållandet,

av borgenärerna själva; hänsyn skall därvid tagas till det arbete uppdraget

krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt boets

omfattning.

Det nu för riksdagen framlagda förslaget ansluter sig i fråga om

förvaltningens anordnande i huvudsak till de sakkunnigas förslag. Den

viktigaste olikheten torde vara, att i propositionen förutsättningarna för

rätten att utse mer än en förvaltare väsentligen skärpts; mer än en förvaltare

får nämligen enligt propositionen ej utses, om det ej med hänsyn

till boets omfattning eller beskaffenhet prövas oundgängligen nödvändigt.

i*

Over det till lagrådet remitterade förslaget, vilket i förevarande

avseende i det väsentliga överensstämde med det för riksdagen nu framlagda,

yttrade lagrådet, bland annat, följande:

»Den anordning av förvaltningen förslaget slutligen kommit att

förorda står i det hela ganska nära den nuvarande konkurslagens.

Kun yl. Maj.is

förslag.

Lagrådet»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

Huruvida lämplig person utses till förvaltare beror — frånsett konkursdomarens

befogenhet att utesluta uppenbart olämpliga personer — på

borgenärernas eget intresse och urskiljning, men möjligheten för att

valet snedvrides genom fullmaktssamling finnes kvar. Föreställningen

att förvaltarna skulle komma att representera efter gäldenärernas yrken

avpassade specialkunskaper och erfarenhet torde i de flesta fall icke

komma att motsvaras av verkligheten. Aven om dylika speciella insikter

skulle erfordras för en god realisation av gäldenärens egendom,

vilket sannolikt i regel icke är fallet, torde dock kretsen av dem, som

kunna och vilja ifrågakomma till konkursförvaltare, bliva ungefär densamma

som hittills och således ganska begränsad. Att förvaltningsorganen

skulle på grund av de föreslagna lagbestämmelsernas införande i

och för sig bliva mera kompetenta än för närvarande kan därför knappast

förväntas.

Rättens ombudsmans uppgifter hava väsentligen ökats i omfattning

och betydelse. Samtidigt som härigenom nödig lagkunskap och formell

vana skulle tillföras förvaltningen torde hava åsyftats att hos rättens

ombudsman framkalla ett starkare intresse för och eu noggrannare tillsyn

å förvaltningen än vad han för närvarande anses i allmänhet prestera.

Det är också sannolikt, att rättens ombudsman kommer att i

väsentligt högre grad än nu i regel lärer ske följa hela gången av förvaltningen,

och detta innebär onekligen ett visst moment av kontroll.

Men å andra sidan är det uppenbart, att den, som har att deltaga uti

eller själv avgöra alla viktiga frågor, som anförtrotts åt förvaltningen,

icke tillika kan vara ett fullt opartiskt kontrollorgan. Snarare synes

rättens ombudsmans ställning enligt förslaget kunna anses i huvudsak

vara en av domaren utsedd förvaltares. Borgenärernas egna kontrollanter,

granskningsmännen, torde ej få avsevärt större betydelse än motsvarande

funktionärer enligt 44 § i gällande konkurslag. Den ökade

kontrollen genom förslaget lärer således icke bliva alltför stor.

Föreskriften angående antalet förvaltare har tydligen givits i syfte

att nedbringa kostnaderna. Helt av godo är stadgandet dock icke. Stå

tämligen jämnstarka borgenärsgrupper mot varandra, kan det nog vara

lämpligt, att båda deltaga i förvaltningen även där förslagets legala

förutsättningar för flera förvaltare icke föreligga. Kostnadssynpunkten

har här måst inkräkta på anordningens smidighet. Huru totalsumman

av förvaltare- och ombudsmannaarvoden kommer att ställa sig i jämförelse

med sammanlagda beloppet av motsvarande funktionärsarvoden för

närvarande är svårt att förutsäga. Enbart den omständigheten att bestämmandet

lägges helt i domstolens hand ger väl en viss säkerhet mot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lag utskottets utlåtande Nr 35. 9

oskäliga arvoden men sannolikt ej heller mera. Antagligen kommer en

blivande ensamförvaltare att få större belopp än var och en för sig av

flera syssloman men mindre än alla tillsammantagna. Det är däremot

mycket sannolikt, att arvodet till rättens ombudsman kommer att stegras.

Därför talar redan den omständigheten att kompetensvillkoren utesluta

en grupp av juridiskt bildade, vilka kunna antagas hava mindre arvodesanspråk

än de, bland vilka rättens ombudsmän torde få utses enligt

förslaget. Men därtill kommer, att rättens ombudsmans i hög grad vidgande

åligganden sannolikt föranleda ökade krav på ersättning, vilka i

sin tur kunna framkalla motsvarande anspråk från förvaltaren. Överhuvud

är nog den reglering i detalj av själva förfarandet, som förslaget

innehåller, ägnad att i många fall verka fördyrande. Om allt sammanlägges,

synes det vara att vänta, att kostnaderna enligt förslaget i genomsnitt

icke komma att understiga de nuvarande.»

Inom utskottet har, under anslutning i huvudsak till den av lagrådet

framställda kritiken, anmärkts, att förslagets plan till förvaltningens organisation

syntes lida av vissa grundfel, vilka svårligen kunde undgå att

hämna sig i praktiken. Huvudtanken, sådan den utvecklats i de sakkunnigas

betänkande, syntes vara, att till förvaltare i regel borde utses

en fackman inom gäldenärens egen yrkesgren, medan den nödiga praktiskt

juridiska förfarenheten skulle representeras av rättens ombudsman,

vilken dock ej finge utses bland domstolens juridiskt bildade ledamöter

eller eljest vid domstolen anställda personer. Åtminstone i fråga om

större konkurser torde man hava tänkt sig, att någon ansedd utövare av

juridisk privatpraktik skulle utses till ombudsman. I den mån förvaltare-''

valet. verkligen komme att utfalla i förutsatt riktning, torde emellertid,

särskilt med den betydande andel i befattningen med boets angelägenheter,

som förslaget tilltänkt rättens ombudsman, följden härav bliva,

att den egentlige boutredaren komme att bliva just denne sistnämnde.

För de uppgörelser, indrivningar, avyttringar realisationsvis och andra avvecklingsåtgärder,

som tillkomma en konkursförvaltare, skulle han nämligen

i regeln äga vida större förutsättningar i sin yrkeserfarenhet än

den av borgenärerna tillsatte yrkesidkaren inom gäldenärens bransch.

Men det arbete, en ansedd och framstående juridisk praktiker sålunda

faktiskt utfört, komme domstolen säkerligen icke att kunna underlåta att

vid arvodets bestämmande honorera i överensstämmelse med vad så högt

kvalificerad arbetskraft för liknande uppdrag plägade betinga. Den nominelle

förvaltarens ersättning torde å andra sidan härav röna inflytande

i för honom förmånlig riktning.

Bihang till riksdagens protokoll 19X0. 9 samt. 1 avd. 24 käft. (Nr 35.) mi 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottet utlåtande Fr 35.

Emellertid kunde det visserligen förväntas, att i verkligheten, liksom

hittills i ständigt högre grad varit fallet, borgenärerna vid sitt förvaltareval

i konkurser av mera avsevärd omfattning skulle vända sig till

just den krets av personer, från vilken enligt förslagets syften rättens

ombudsman borde tagas. I den mån så skedde, bleve, tvärtemot förslagets

avsikter, resultatet en dubblering av förvaltarebeställningen, även

i de fall, där principen att blott en förvaltare skulle väljas, kunde upprätthållas.

Visserligen skulle den ene av de med denna förvaltning betrodde

officiellt hava ställningen av kontrollant å den andres verksamhet,

men i praktiken syntes, på sätt lagrådet anmärkt, det hela mera komma

att taga karaktären av en samförvaltning utan kontrollorgan. Aven i

detta fall syntes det dessutom kunna förutses, att ansträngningarna att

nedbringa förvaltningskostnaderna icke komme att krönas med synnerlig

framgång.

Utskottet i dess helhet har icke kunnat känna sig övertygat om,

att den förvaltningsordning, som förslaget innehåller, skulle visa sig i

praktiken tillnärmelsevis motsvara de förväntningar om en bättre, snabbare

och billigare konkursutredning, som måste kunna knytas till en så vittgående

lagreform, som här föreslagits. Fastmera synes man kunna

befara, att redan efter jämförelsevis kort tid man ånyo skulle se sig

nödsakad att upptaga ämnet till förnyad revision.

Å andra sidan har inom utskottet enighet icke kunnat uppnås angående

de nya riktlinjer, som borde uppdragas för lagstiftning i detta ämne.

Från vissa håll inom utskottet har framhållits, att den enda verkliga

garantien för, att en konkursförvaltning skall bliva opartisk och väl fylla

sitt ändamål, vore att, på sätt konkurslagstiftningskommittén från början

föreslagit, anförtro åt konkursdomaren att utse förvaltare. Denne finge

då icke sitt uppdrag från en majoritet av de vid valets förrättande

representerade borgenärerna, vilket lätt föder en frestelse att framför allt

bevaka dessas intressen, utan av den opartiske domaren, som endast har

att tillse, att han erhåller den rätte mannen för uppdraget. Fn sålunda

utsedd förvaltare blir icke längre en vissa borgenärers man, utan han blir

en person, som halvt handlar under ämbetsmannaansvar. Ålade man

därjämte konkursdomaren att själv följa förvaltningen och söka redan

från början avvärja uppkommande tvistefrågor — en domare, som icke

skulle spara sitt ingripande, till dess dessa tvister fått en sådan akut

karaktär, att de icke kunna slitas på annat sätt än genom domstolens avgörande,

utan som genom sitt övervakande av förvaltningen och sitt ständiga

deltagande i strävandena att utjämna och förlika de delade meningar,

som kunna uppstå — så synes man bäst tillgodose samtliga parters be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Bo. 11

rättigade intressen. På så sätt skulle jämväl skärpas domarens strävan

att erhålla en skicklig förvaltare. Till en dylik anordning borde också,

såsom av konkurslagstiftningskommittén jämväl föreslagits, fogas ett av

borgenärerna utsett kontrollorgan, bestående av en eller flera personer,

som hade att å deras vägnar följa den fortskridande förvaltningen och

göra de erinringar, till vilka fog kunde förefinnas.

Från andra håll har man ställt sig mera tveksam till detta uppslag.

Från åter andra håll har det med synnerlig styrka hävdats, att borgenärernas

av ålder utövade rätt att tillvarataga sina intressen i konkursboet

genom egna valda förtroendemän måste bibehållas.

Men i allt fall har enighet rått därom, att, i det läge ärendet kommit

och med hänsyn till det motstånd, för vilket förstnämnda tanke varit

föremål såväl från domares som köpmannarepresentanters sida, densamma

svårligen kunde få aktualitet, förrän en allmän rättegångsreform skapat

nya förutsättningar för dess genomförande.

Slutsatsen av vad sålunda kommit under övervägande har synts

utskottet böra bliva, att en genomgripande revision av konkurslagen för

närvarande icke bör komma till förverkligande, utan eu lägligare tidpunkt

härför avvaktas.

Emellertid innehåller den framlagda kungl. propositionen, såsom

av utskottets ovan inledningsvis lämnade översikt framgår, förslag till

omdaning av andra viktiga konkursrättsliga institut än det nyss avhandlade.

Bland dem äro särskilt att framhålla de s. k. konkursgrunderna

eller förutsättningarna för en borgenärs rätt att begära gäldenären försatt

i konkurs, samt vidare förutsättningarna för rätt till återvinning av

egendom, som frånhänts boet genom gäldenärens transaktioner eller

mot honom riktade exekutiva åtgärder före konkursutbrottet. Att gällande

lag på båda dessa områden är behäftad med svåra och för borgenärernas

utsikt till förnöjande ödesdigra brister, är allmänt erkänt. \ idare

innehåller propositionen förslag till lag om ackordsförhandling utan

konkurs. Härigenom skulle man i vårt land — i likhet med vad flerstädes

utomlands med förmånligt resultat redan ägt rum — få en rättslig

reglering för förhållanden, där avsaknaden av sådan för närvarande är

synnerligen kännbar.

Den förberedande granskning, utskottet ägnat det kungl. förslaget

i dessa punkter, har icke föranlett till några anmärkningar av principiell

art eller eljest av större räckvidd. Tvärtom har förslaget i dessa

delar i stort sett tillvunnit sig erkännande och anslutning. Betydelsen av ett

genomförande av reformer enligt förslagets riktlinjer uti ifrågavarande

Förslaget

i övrigt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

delar synes jämväl vara så stor, att, om följden av ett avböjande för närvarande

av en revision av konkurslagen i dess helhet måste bliva, att

jämväl reformerna ifråga bleve för längre tid undanskjutna, utskottet

skulle hava ställt sig vida tveksammare, huruvida ett dylikt avböjande

vore det riktiga. Men utskottet har icke kunnat finna annat än att det

mycket väl låter sig göra att, med någon överarbetning, inom den nuvarande

konkurslagens ram inpassa bestämmelser av det föreslagna nya

innehållet rörande konkursgrunder och återvinningsgrunder i stället för

vad i dessa ämnen finnes i konkurslagens 1 och 3 kap. stadgat, samt

vidare, att förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs bör

kunna tekniskt omläggas så, att det anpassar sig till gällande lag, särskilt

om denna för ändamålet undergår en eller annan jämkning. Dessa

lagändringar torde svårligen vara av mera krävande art än att förslag

härom skulle kunna föreläggas redan nästföljande års riksdag.

U tskottet vill slutligen uttala, att det enligt utskottets mening vore

önskligt, att den utredning angående införande av s. k. manifestationsed

vid utmätning, som, enligt vad föredragande departementschefen yttrat,

kommer att genom Kungl. Maj:ts försorg igångsättas, kunde företagas

i samband med den utredning, som kan komma att föranledas av utskottets

här ovan uttalade önskemål.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att riksdagen med förklarande, att ifrågavarande

proposition icke kunnat av riksdagen godkännas,

måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville, efter verkställd utredning, för riksdagen

framlägga förslag till dels ändring i nu gällande konkurslags

bestämmelser om konkursgrunderna och återvinning

till konkursbo i huvudsaklig överensstämmelse med det

föreliggande förslaget i dessa delar, dels förslag till

lag om ackordsförhandling utan konkurs;

2:o) att de i anledning av propositionen väckta

motionerna måtte anses besvarade genom utskottets

hemställan under l:o) här ovan.

Stockholm den 4 maj 1920.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:241 Skrivelse till Konungen i anledning Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny konkurslag m. m. s. 2 i texten