Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.
1920-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1920:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 kl. 1/l 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering
av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.
Närvarande: berrar Pettersson i Södertelje*, Åkerman, Klefbeck, Rogberg,
Alexanderson, greve Spens*, Walles, Hansén, Rutqvist, Hederstierna,
Rebn, Söderberg och Thore.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 31 december 1919 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 248, vilken behandlats av första lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
LAG
om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910.
Härigenom förordnas, att 10 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Beslutar församling med minst tre fjärdedelar av de i omröstningen
deltagandes röster att höja lön, som Konungen enligt denna lag för viss
tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas
Konungens prövning och fastställelse.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
en i anledning av propositionen väckt motion, nr 415 i andra kammaren
av herrar Hamrin, Björck, Olsson i Ramsta och Osberg, vari hemBihang
till riksdagens protokoll 1920. 9 saml. 1 avd. 25 höft. (Nr 36.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
Törsta
skottet
ställes, att riksdagen med avslag å ifrågavarande proposition ville hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vilken mån § 10 i lagen om reglering
av prästerskapets avlöning av den 9 december 1910 må kunna jämkas,
i syfte att underlätta möjligheten för församling, vars majoritet så
önskar, att höja den för prästerskapet fastställda avlöningen.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin ifrågavarande
hemställan, hänvisar utskottet till motionen.
I anledning av en vid 1919 års lagtima riksdag av herrar Bergqvist
och Klefbeck väckt motion (I: 32) hemställde första lagutskottet (utlåt, nr 3),
att riksdagen måtte för sin del antaga en lag om ändrad lydelse av 10 §
i nu ifrågavarande lag av det innehåll förevarande proposition utvisar.
Till motivering av denna hemställan anförde utskottet följande:
lagut- »I 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
1919, heter det: »Beslutar församling med den röstövervikt, som i 9 § för där angivet fall
stadgas, att höja lön, som Konungen enligt denna lag för viss tjänst bestämt, skall
det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas Konungens prövning och fastställelse».
Den röstövervikt, som avses och enligt 9 § är stadgad jämväl för församlings
beslut i fråga om avlönande av prästerlig tjänst, vars bibehållande Kungl. Maj:t
på framställning av församling medgivit, oaktat samma tjänst icke funnits vara för
själavårdens behöriga handhavande nödig, utgöres av minst tre fjärdedelar av församlings
hela rösttal (efter röstvärdet). Förevarande motion åsyftar ett eftergivande
av denna fordran så till vida, att för uppnående av bindande beslut enligt 10 § skulle
fordras allenast, att minst tre fjärdedelar av de närvarande röstade därför.
Enligt 2 § i prästlöneregleriDgslagen fastställer Konungen särskilt beträffande
varje pastorat avlöning för en var prästerlig befattningshavare inom pastoratet, att
gälla under de följande tjugu åren. Vill emellertid församling bereda sitt prästerskap
högre avlöning än den av Kungl. Maj:t bestämda, är församling enligt 10 § därtill
oförhindrad. Beslut härom måste dock fattas med förutnämnda kvalificerade majoritet,
och för beslutets tillämpning fordras, att det varder efter underställning av Kungl.
Maj:t fastställt. Till gäldande av belopp, varmed avlöningen varder förhöjd, får enligt
21 § icke lämnas tillskott från kyrkofonden, utan få härför anlitas endast församlingens
egna medel.
Som motiv för församlings rätt att höja av Kungl. Maj:t fastställd avlöning anförde
prästlöneregleringskommittén i sitt år 1903 avgivna betänkande, del IV, följande:
''Under den tid, för vilken fastställd lönereglering äger gällande kraft, kunna
inom ett pastorat förhållanden inträffa, som, redan innan regleringens giltighetstid
utlöper, göra eu förändring beträffande så väl avlöning som organisation önskvärd.
Folkmängden kan tillväxa så hastigt, att prästens möda icke finner sin skäliga lön i
de inkomster, som äro med tjänsten förenade. Det kan även visa sig behövligt, att en
ny tjänst anordnas inom pastoratet eller att detta till och med varder delat. Mera
sällsynt torde vara, att minskning av prästerliga tjänster, genom indragning av komministratur
eller genom sammanslagning av pastorat, under löpande löneregleringsperiod
framstår som ett så oavvisligt behov, att icke tiden för ny reglerings uppgörande kan
avvaktas. Vilka skälen till en förändring i bestående förhållanden än må vara, torde
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
de krav, som i sådant avseende framställas, böra, i den mån de äro befogade och icke
vid genomförandet kränka den enskildes rätt, också vinna beaktande.’
Beträffande fordran på viss kvalificerad majoritet för församlingens beslut i nu
föreliggande fråga hade kommittén liksom för beslut enligt 9 § föreslagit en majoritet
av allenast tre fjärdedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet,♦
och i de av Kungl. Maj:t vid riksdagarna 1908 och 1909 framlagda förslag till lag om
reglering av prästerskapets avlöning voro motsvarande stadganden — intagna i nämnda
förslags 13 och 14 §§ — avfattade i överensstämmelse därmed. Särskilda utskottet vid
1909 års riksdag ansåg emellertid, att, då ett beslut enligt 13 § (9 §), vilket kunde
utöva ganska kännbart inflytande på församlingens ekonomi, ej borde komma till stånd,
utan att det uppbures av en mera allmän mening inom hela församlingen, den fordran
borde uppställas, att beslutet skulle fattas med minst tre fjärdedelar av församlingens
hela rösttal. Och enligt utskottets förmenande borde samma majoritet krävas för
beslut om löneförhöjning enligt 14 § (10 §), enär, såsom det hette, 14 § i sådant avseende
hänvisade till stadgandet uti 13 §. I enlighet med utskottets sålunda uttalade
uppfattning omarbetades förenämnda stadganden.
Såsom prästlöneregleringskommittén framhöll, är det givetvis av vikt, att församling
kan, där den så vill, bereda sitt prästerskap ett lämpligt lönetillskott. Kommittén
synes visserligen såsom skäl för eu löneförhöjning närmast haft det fall för
ögonen, att av någon särskild anledning —■ såsom t. ex. väsentligt ökade göromål i
följd av folkmängdens tillväxt — löneförhöjning under löpande regleringsperiod påkallas.
Men uppenbarligen kunna även andra förhållanden under löpande löneregleringsperiod
inträda, som göra det synnerligen ÖDskvärt för en församling att tilldela en
präst en extra löneförhöjning. Ett dylikt beslut om löneförhöjning bör visserligen, på
sätt det särskilda utskottet vid 1909 års riksdag framhöll, för att komma till stånd
uppbäras av en mera allmän mening inom hela församlingen. Men å andra sidan får
kravet på nödiga garantier härutinnan icke drivas därhän, att det med stadgandet avsedda
syftet äventyras eller omöjliggöres. I infordrade yttranden över det av Kungl.
Maj:t vid 1910 års riksdag framlagda förslag till prästlöneregleringslag anmärkte också
i fråga om 10 § några myndigheter, däribland domkapitlen i Uppsala, Västerås och
Göteborgs stift, att den föreskrivna röstövervikten skulle lägga alltför stora hinder i
vägen för stadgandets praktiska tillämpning. Erfarenheten har bekräftat de farhågor,
som redan då uttalades, och efter den allmänna och lika kommunala rösträttens införande
i vårt land torde, såsom motionärerna påpekat, ett beslut i den av 10 § åsyftade
riktning näppeligen kunna åstadkommas. Utskottet håller före, att nödig garanti mot
förhastade och av den allmänna meningen inom en församling icke omfattade beslut
i nu förevarande avseende kan ernås med den av motionärerna förordade, redan av
prästlöneregleringskommittén föreslagna röstövervikten av tre fjärdedelar av de i omröstningen
deltagandes röster.»
Utskottets hemställan, vilken var enhällig, blev av båda kamrarna bifallen,
vilket riksdagen i skrivelse den 26 februari 1919 (nr 23) för Kungl.
Maj:t anmälde.
Då för ändring av omförmälda lag, vilken stiftats av Konungen och
riksdagen med samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte, erfordras även bifall
av kyrkomötet, men kyrkomöte icke sammanträtt efter avlåtande av
riksdagens berörda skrivelse, har Kungl. Maj:t funnit densamma icke för
-
Utskottet.
4 Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
anleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, men har Kungl. Maj:t, med förmälan,
att allmänt kyrkomöte komme att under år 1920 sammankallas, i stället
förelagt riksdagen nu ifrågavarande förslag, i syfte att riksdagen måtte sättas
i tillfälle att ånyo fatta beslut i frågan.
Lika med första lagutskottet vid 1919 års lagtima riksdag anser utskottet,
att den i 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning
föreskrivna röstövervikten, enligt vad erfarenheten givit vid handen, lagt
alltför stora hinder i vägen för stadgandets praktiska tillämpning, och att,
efter den allmänna och lika kommunala rösträttens införande, ett beslut
i åsyftad riktning näppeligen kan åstadkommas. Utskottet håller också
före, att det föreslagna stadgandet innebär erforderlig garanti mot förhastade
beslut i det avseende, varom nu är fråga.
I den av herr Hamrin m. fl. väckta motionen erkännes, att ifrågavarande
stadgande uppställer alltför stränga fordringar på erforderlig röstpluralitet,
och att goda skäl förefinnas för en jämkning i stadgandet.
Motionärerna hålla emellertid före, att den föreslagna bestämmelsen skulle
möjliggöra för enstaka församlingsmedlemmar att ikläda församlingen i
dess helhet ekonomiska förpliktelser i strid mot önskemålen hos den verkliga
majoriteten av församlingen.
Enligt utskottets mening är den i motionen sålunda uttryckta farhågan
ej berättigad. Utskottet erinrar till en början därom, att kungörelse
om kyrkostämma skall uppläsas i kyrkan fjorton dagar eller minst en
vecka före stämman, att kungörelsen därjämte skall anslås å plats eller
platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämt,
samt att kungörelsen dessutom i Stockholm skall införas i minst tre av
huvudstadens dagliga tidningar och på övriga orter, om kyrkostämman icke
med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster annorlunda
beslutar, bör införas i en eller flera tidningar inom orten. Då härtill
kommer, att kungörelsen skall innehålla underrättelse om överläggningsämnena
vid stämman, torde redan genom det föreskrivna kungörelseförfarandet
i regel vara sörjt för, att å stämman ej komma att fattas några beslut,
som för församlingen innebära en överrumpling. Erfarenheten har dessutom
visat, att just vid lönefrågors behandling intresset för deltagande i
stämmor är större än eljest, och detta gäller ej minst i fråga om dylika
avgöranden i den kyrkliga kommunen. Skulle någon enstaka gång inträffa,
att, såsom motionärerna befarat, trots omförmälda garantier ett ringa antal
församlingsmedlemmar skulle komma att fatta ett beslut i här förevarande
ämne, lärer Kungl. Maj:t, som vid beslutets underställande har att ingå på
en saklig prövning av ärendet, otvivelaktigt vägra fastställelse av beslutet.
5
Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
Då i motionen vidare göres den formella anmärkningen mot det föreslagna
stadgandet, att därigenom den nuvarande överensstämmelsen mellan
bestämmelserna i 9 och 10 §§ skulle undanröjas, föranleder detta
från utskottets sida allenast det uttalande, att i paragraferna omhandlas
helt olika fall, och att någon ändring av bestämmelsen i 9 §, där fråga är
om bibehållande eller inrättande av prästerlig tjänst, som icke finnes vara
för själavårdens behöriga handhavande nödig, ej visat sig vara av behovet
påkallad.
Motionärerna göra slutligen gällande, att någon anledning att verkställa
ifrågavarande lagändring ej skulle föreligga på den grund, att
prästerskapet i nyreglerade pastorat ej blott tillgodosetts genom dyrtidstillägg
utan jämväl ifrågasatts till erhållande av tillfällig löneförbättring.
Utskottet anser, att ett sådant betraktelsesätt i detta sammanhang icke äger
fog för sig. Dyrtidstillägget och den tillfälliga löneförbättringen avse
nämligen att bereda tjänsteinnehavaren lättnad i det ekonomiska tryck,
dyrtiden medfört; syftet med här ifrågavarande lönetillägg åter är att,
om på grund av särskilt inträffade förhållanden (exempelvis starkt ökad
folkmängd i församlingen) prästens arbetsgöromål väsentligen ökats, åt
prästen bereda en däremot svarande högre ersättning.
De skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande om avslag
å ifrågavarande förslag äro således enligt utskottets mening ej grundade.
Då därtill'' kommer, att riksdagen under nästföregående år, oaktat redan då
gjordes gällande enahanda synpunkter som de i motionen framförda, antagit
en lag av den lydelse, som den av Kungl. Maj:t nu föreslagna, får
utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å den i ämnet
väckta motionen, för sin del bifalla ifrågavarande proposition.
Stockholm den 7 maj 1920.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning s. 1 i texten