Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

1920-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 kl. 1/l 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

Närvarande: berrar Pettersson i Södertelje*, Åkerman, Klefbeck, Rogberg,

Alexanderson, greve Spens*, Walles, Hansén, Rutqvist, Hederstierna,

Rebn, Söderberg och Thore.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 31 december 1919 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 248, vilken behandlats av första lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

LAG

om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 10 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Beslutar församling med minst tre fjärdedelar av de i omröstningen

deltagandes röster att höja lön, som Konungen enligt denna lag för viss

tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas

Konungens prövning och fastställelse.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

en i anledning av propositionen väckt motion, nr 415 i andra kammaren

av herrar Hamrin, Björck, Olsson i Ramsta och Osberg, vari hemBihang

till riksdagens protokoll 1920. 9 saml. 1 avd. 25 höft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

Törsta

skottet

ställes, att riksdagen med avslag å ifrågavarande proposition ville hos

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vilken mån § 10 i lagen om reglering

av prästerskapets avlöning av den 9 december 1910 må kunna jämkas,

i syfte att underlätta möjligheten för församling, vars majoritet så

önskar, att höja den för prästerskapet fastställda avlöningen.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin ifrågavarande

hemställan, hänvisar utskottet till motionen.

I anledning av en vid 1919 års lagtima riksdag av herrar Bergqvist

och Klefbeck väckt motion (I: 32) hemställde första lagutskottet (utlåt, nr 3),

att riksdagen måtte för sin del antaga en lag om ändrad lydelse av 10 §

i nu ifrågavarande lag av det innehåll förevarande proposition utvisar.

Till motivering av denna hemställan anförde utskottet följande:

lagut- »I 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

1919, heter det: »Beslutar församling med den röstövervikt, som i 9 § för där angivet fall

stadgas, att höja lön, som Konungen enligt denna lag för viss tjänst bestämt, skall

det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas Konungens prövning och fastställelse».

Den röstövervikt, som avses och enligt 9 § är stadgad jämväl för församlings

beslut i fråga om avlönande av prästerlig tjänst, vars bibehållande Kungl. Maj:t

på framställning av församling medgivit, oaktat samma tjänst icke funnits vara för

själavårdens behöriga handhavande nödig, utgöres av minst tre fjärdedelar av församlings

hela rösttal (efter röstvärdet). Förevarande motion åsyftar ett eftergivande

av denna fordran så till vida, att för uppnående av bindande beslut enligt 10 § skulle

fordras allenast, att minst tre fjärdedelar av de närvarande röstade därför.

Enligt 2 § i prästlöneregleriDgslagen fastställer Konungen särskilt beträffande

varje pastorat avlöning för en var prästerlig befattningshavare inom pastoratet, att

gälla under de följande tjugu åren. Vill emellertid församling bereda sitt prästerskap

högre avlöning än den av Kungl. Maj:t bestämda, är församling enligt 10 § därtill

oförhindrad. Beslut härom måste dock fattas med förutnämnda kvalificerade majoritet,

och för beslutets tillämpning fordras, att det varder efter underställning av Kungl.

Maj:t fastställt. Till gäldande av belopp, varmed avlöningen varder förhöjd, får enligt

21 § icke lämnas tillskott från kyrkofonden, utan få härför anlitas endast församlingens

egna medel.

Som motiv för församlings rätt att höja av Kungl. Maj:t fastställd avlöning anförde

prästlöneregleringskommittén i sitt år 1903 avgivna betänkande, del IV, följande:

''Under den tid, för vilken fastställd lönereglering äger gällande kraft, kunna

inom ett pastorat förhållanden inträffa, som, redan innan regleringens giltighetstid

utlöper, göra eu förändring beträffande så väl avlöning som organisation önskvärd.

Folkmängden kan tillväxa så hastigt, att prästens möda icke finner sin skäliga lön i

de inkomster, som äro med tjänsten förenade. Det kan även visa sig behövligt, att en

ny tjänst anordnas inom pastoratet eller att detta till och med varder delat. Mera

sällsynt torde vara, att minskning av prästerliga tjänster, genom indragning av komministratur

eller genom sammanslagning av pastorat, under löpande löneregleringsperiod

framstår som ett så oavvisligt behov, att icke tiden för ny reglerings uppgörande kan

avvaktas. Vilka skälen till en förändring i bestående förhållanden än må vara, torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

de krav, som i sådant avseende framställas, böra, i den mån de äro befogade och icke

vid genomförandet kränka den enskildes rätt, också vinna beaktande.’

Beträffande fordran på viss kvalificerad majoritet för församlingens beslut i nu

föreliggande fråga hade kommittén liksom för beslut enligt 9 § föreslagit en majoritet

av allenast tre fjärdedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet,♦

och i de av Kungl. Maj:t vid riksdagarna 1908 och 1909 framlagda förslag till lag om

reglering av prästerskapets avlöning voro motsvarande stadganden — intagna i nämnda

förslags 13 och 14 §§ — avfattade i överensstämmelse därmed. Särskilda utskottet vid

1909 års riksdag ansåg emellertid, att, då ett beslut enligt 13 § (9 §), vilket kunde

utöva ganska kännbart inflytande på församlingens ekonomi, ej borde komma till stånd,

utan att det uppbures av en mera allmän mening inom hela församlingen, den fordran

borde uppställas, att beslutet skulle fattas med minst tre fjärdedelar av församlingens

hela rösttal. Och enligt utskottets förmenande borde samma majoritet krävas för

beslut om löneförhöjning enligt 14 § (10 §), enär, såsom det hette, 14 § i sådant avseende

hänvisade till stadgandet uti 13 §. I enlighet med utskottets sålunda uttalade

uppfattning omarbetades förenämnda stadganden.

Såsom prästlöneregleringskommittén framhöll, är det givetvis av vikt, att församling

kan, där den så vill, bereda sitt prästerskap ett lämpligt lönetillskott. Kommittén

synes visserligen såsom skäl för eu löneförhöjning närmast haft det fall för

ögonen, att av någon särskild anledning —■ såsom t. ex. väsentligt ökade göromål i

följd av folkmängdens tillväxt — löneförhöjning under löpande regleringsperiod påkallas.

Men uppenbarligen kunna även andra förhållanden under löpande löneregleringsperiod

inträda, som göra det synnerligen ÖDskvärt för en församling att tilldela en

präst en extra löneförhöjning. Ett dylikt beslut om löneförhöjning bör visserligen, på

sätt det särskilda utskottet vid 1909 års riksdag framhöll, för att komma till stånd

uppbäras av en mera allmän mening inom hela församlingen. Men å andra sidan får

kravet på nödiga garantier härutinnan icke drivas därhän, att det med stadgandet avsedda

syftet äventyras eller omöjliggöres. I infordrade yttranden över det av Kungl.

Maj:t vid 1910 års riksdag framlagda förslag till prästlöneregleringslag anmärkte också

i fråga om 10 § några myndigheter, däribland domkapitlen i Uppsala, Västerås och

Göteborgs stift, att den föreskrivna röstövervikten skulle lägga alltför stora hinder i

vägen för stadgandets praktiska tillämpning. Erfarenheten har bekräftat de farhågor,

som redan då uttalades, och efter den allmänna och lika kommunala rösträttens införande

i vårt land torde, såsom motionärerna påpekat, ett beslut i den av 10 § åsyftade

riktning näppeligen kunna åstadkommas. Utskottet håller före, att nödig garanti mot

förhastade och av den allmänna meningen inom en församling icke omfattade beslut

i nu förevarande avseende kan ernås med den av motionärerna förordade, redan av

prästlöneregleringskommittén föreslagna röstövervikten av tre fjärdedelar av de i omröstningen

deltagandes röster.»

Utskottets hemställan, vilken var enhällig, blev av båda kamrarna bifallen,

vilket riksdagen i skrivelse den 26 februari 1919 (nr 23) för Kungl.

Maj:t anmälde.

Då för ändring av omförmälda lag, vilken stiftats av Konungen och

riksdagen med samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte, erfordras även bifall

av kyrkomötet, men kyrkomöte icke sammanträtt efter avlåtande av

riksdagens berörda skrivelse, har Kungl. Maj:t funnit densamma icke för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

anleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, men har Kungl. Maj:t, med förmälan,

att allmänt kyrkomöte komme att under år 1920 sammankallas, i stället

förelagt riksdagen nu ifrågavarande förslag, i syfte att riksdagen måtte sättas

i tillfälle att ånyo fatta beslut i frågan.

Lika med första lagutskottet vid 1919 års lagtima riksdag anser utskottet,

att den i 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning

föreskrivna röstövervikten, enligt vad erfarenheten givit vid handen, lagt

alltför stora hinder i vägen för stadgandets praktiska tillämpning, och att,

efter den allmänna och lika kommunala rösträttens införande, ett beslut

i åsyftad riktning näppeligen kan åstadkommas. Utskottet håller också

före, att det föreslagna stadgandet innebär erforderlig garanti mot förhastade

beslut i det avseende, varom nu är fråga.

I den av herr Hamrin m. fl. väckta motionen erkännes, att ifrågavarande

stadgande uppställer alltför stränga fordringar på erforderlig röstpluralitet,

och att goda skäl förefinnas för en jämkning i stadgandet.

Motionärerna hålla emellertid före, att den föreslagna bestämmelsen skulle

möjliggöra för enstaka församlingsmedlemmar att ikläda församlingen i

dess helhet ekonomiska förpliktelser i strid mot önskemålen hos den verkliga

majoriteten av församlingen.

Enligt utskottets mening är den i motionen sålunda uttryckta farhågan

ej berättigad. Utskottet erinrar till en början därom, att kungörelse

om kyrkostämma skall uppläsas i kyrkan fjorton dagar eller minst en

vecka före stämman, att kungörelsen därjämte skall anslås å plats eller

platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämt,

samt att kungörelsen dessutom i Stockholm skall införas i minst tre av

huvudstadens dagliga tidningar och på övriga orter, om kyrkostämman icke

med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster annorlunda

beslutar, bör införas i en eller flera tidningar inom orten. Då härtill

kommer, att kungörelsen skall innehålla underrättelse om överläggningsämnena

vid stämman, torde redan genom det föreskrivna kungörelseförfarandet

i regel vara sörjt för, att å stämman ej komma att fattas några beslut,

som för församlingen innebära en överrumpling. Erfarenheten har dessutom

visat, att just vid lönefrågors behandling intresset för deltagande i

stämmor är större än eljest, och detta gäller ej minst i fråga om dylika

avgöranden i den kyrkliga kommunen. Skulle någon enstaka gång inträffa,

att, såsom motionärerna befarat, trots omförmälda garantier ett ringa antal

församlingsmedlemmar skulle komma att fatta ett beslut i här förevarande

ämne, lärer Kungl. Maj:t, som vid beslutets underställande har att ingå på

en saklig prövning av ärendet, otvivelaktigt vägra fastställelse av beslutet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

Då i motionen vidare göres den formella anmärkningen mot det föreslagna

stadgandet, att därigenom den nuvarande överensstämmelsen mellan

bestämmelserna i 9 och 10 §§ skulle undanröjas, föranleder detta

från utskottets sida allenast det uttalande, att i paragraferna omhandlas

helt olika fall, och att någon ändring av bestämmelsen i 9 §, där fråga är

om bibehållande eller inrättande av prästerlig tjänst, som icke finnes vara

för själavårdens behöriga handhavande nödig, ej visat sig vara av behovet

påkallad.

Motionärerna göra slutligen gällande, att någon anledning att verkställa

ifrågavarande lagändring ej skulle föreligga på den grund, att

prästerskapet i nyreglerade pastorat ej blott tillgodosetts genom dyrtidstillägg

utan jämväl ifrågasatts till erhållande av tillfällig löneförbättring.

Utskottet anser, att ett sådant betraktelsesätt i detta sammanhang icke äger

fog för sig. Dyrtidstillägget och den tillfälliga löneförbättringen avse

nämligen att bereda tjänsteinnehavaren lättnad i det ekonomiska tryck,

dyrtiden medfört; syftet med här ifrågavarande lönetillägg åter är att,

om på grund av särskilt inträffade förhållanden (exempelvis starkt ökad

folkmängd i församlingen) prästens arbetsgöromål väsentligen ökats, åt

prästen bereda en däremot svarande högre ersättning.

De skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande om avslag

å ifrågavarande förslag äro således enligt utskottets mening ej grundade.

Då därtill'' kommer, att riksdagen under nästföregående år, oaktat redan då

gjordes gällande enahanda synpunkter som de i motionen framförda, antagit

en lag av den lydelse, som den av Kungl. Maj:t nu föreslagna, får

utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å den i ämnet

väckta motionen, för sin del bifalla ifrågavarande proposition.

Stockholm den 7 maj 1920.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning s. 1 i texten