Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser med avseende å upphävande av lagstiftningen om inskränkning för, viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1920-05-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser med avseende å upphävande av lagstiftningen om inskränkning för, viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1920 kl. Va 12 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser

med avseende å upphävande av lagstiftningen om inskränkning

för, viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

Närvarande: herrar Åkerman*, Klefbeck*, Högberg, Alexanderson*, Reuterskiöld*,

Walles*, Lindley, Hederstierna, Svensson i Betingetorp, Söderberg,

Carlsson i Solberga* och Billqvist.

--- t

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 13 april 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition nr 417, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag

innefattande särskilda bestämmelser med avseende A upphävande av lagstiftningen

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §•

Lagen den 6 juni 1919 om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta

fast egendom skall icke äga tillämpning i avseende å överlåtelse, som sker efter

det denna lag trätt i kraft. Beträffande överlåtelse, som skett tidigare, skall

Bihang till riksdagens protokoll 1920. .9 sand. 1 avd. 28 käft. (Nr 39.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

lagen den 6 juni 1919 ej heller äga tillämpning, där ej vid denna lags ikraftträdande

tiden för ansökan om godkännande av överlåtelsen redan gått till ända

utan att sådan ansökan gjorts eller ock inom föreskriven tid gjord ansökan om

godkännande avslagits genom beslut, som äger laga kraft. År vid lagens ikraftträdande

ansökan om godkännande, som gjorts inom föreskriven tid, beroende på

prövning av länsstyrelse, skall dess befattning med ärendet upphöra; har sålunda

gjord ansökan avslagits genom beslut, som ännu icke vunnit laga kraft, skall

beslutet anses förfallet.

2 §.

Nu har i fall, då godkännande av överlåtelse av fastighet eller del därav

utgjort villkor för överlåtelsens giltighet jämlikt stadgande i lagen den 28 juni

1918 om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom eller i lagen

den 6 juni 1919 i samma ämne, sådant godkännande icke blivit sökt inom föreskriven''tid;

har den, till vilken överlåtelsen skett, emellertid tillträtt fastigheten

eller fastighetsdelen och innehade han eller hans rättsinnehavare densamma såsom

ägare vid den tid, då denna lag trädde i kraft, då må, där ej sådan uppgörelse,

som skulle bliva en följd av överlåtelsens ogiltighet, blivit träffad, såväl överlåtaren

som den, till vilken överlåtelsen skett, ävensom deras rättsinnehavare äga

att efter stämning vid domstol vinna förklarande att den omständigheten att

godkännande av överlåtelsen icke vunnits ej vidare må anses utgöra hinder för

dess giltighet. Dylik talan må dock ej anhängiggöras förrän sex månader förflutit

från denna lags ikraftträdande, ej heller efter det från någondera sidan ej

mindre i den ordning, som för uppsägning av arrendeavtal är i lag stadgad, delgivits

vederbörande rättsägare å motsidan yrkande om uppgörelse, som ovan sagts,

än även ställts säkerhet för ersättning, som vid uppgörelsen kan tillkomma sådan

rättsägare.

Om talan, som i första stycket sägs, skall genom kärandens försorg ske

anteckning i lagfartsprotokollet, så ock i lagfarts- eller fastighetsbok; skolande i

avseende å anteckningen i lagfartsprotokollet i övrigt gälla vad i 13 § av förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom är stadgat för

fall, varom där är fråga.

Bifalles käromålet, skall i förhållande till annan, som från samme överlåtare

härleder anspråk på rätt till fastigheten, överlåtelsen anses hava ägt rum

den dag, då anteckningen om käromålet gjordes i lagfartsprotokollet.

Har talan för beredande av giltighet åt överlåtelse, som ovan sagts, enligt

första stycket anhängiggjorts men är frågan härom ännu icke slutligt avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § av ovannämnda

förordning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej här nedan lämnas, hänvisa

till propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Till motverkande av den spekulation i jordbruksfastigheter, som Historik.

under kristiden grep omkring sig med förut okänd häftighet, föreslog

Kungl. Maj:t, genom proposition nr 441, 1918 års lagtima riksdag att

antaga ett förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta

fast egendom. Förslaget, som så gott som uteslutande gällde jordbruksfastigheter

med ett värde av minst tiotusen kronor, innehöll i huvudsak,

att den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet,

icke förrän fem år förflutit från det lagfart söktes å hans fång skulle

äga avhända sig samma fastighet eller del därav, med mindre godkännande

av överlåtelsen vunnes på särskilt angivet sätt. Överlåtelsen skulle

vara ogin icke blott i fall sökt godkännande av överlåtelsen vägrades

utan även om godkännande icke söktes inom tre månader från det överlåtelsen

skedde. Enligt förslaget skulle lagen i viss utsträckning gälla

även för sådana fall, då överlåtaren förvärvat fastigheten före lagens

ikraftträdande, samt gälla till den 1 januari 1924, dock att om överlåtarens

fång ägt rum före sistnämnda dag samt överlåtelse av fastigheten

eller del därav varit underkastad bestämmelserna i lagen, densamma

skulle tillämpas å sådan överlåtelse, ändå att den skett först efter

den 1 januari 1924. Riksdagen antog förslaget i huvudsak; av de vidtagna

jämkningarna, vilka samtliga angingo tiden för lagens tillämpning,

innebar den viktigaste, att lagen skulle gälla endast till den 1 juli 1919.

Den nyss anförda övergångsbestämmelsen, vilken för visst fall utsträckte

verkningarna av lagen till överlåtelse, som ägt rum efter det lagen i

övrigt upphört att gälla, skulle sålunda lämpas till fång före och överlåtelser

efter den 1 juli 1919.

Den lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast

egendom, som i överensstämmelse med riksdagens omförmälda beslut

utfärdades den 28 juni 1918, trädde i kraft den 11 juli 1918 och efterträddes,

när den med utgången av juni månad 1919 upphörde att gälla,

av lagen den 6 juni 1919 i samma ämne (Svensk författningssamling

nr 285). Sistnämnda lag, som grundar sig på Kungl. Maj:ts av riksdagen

bifallna proposition den 21 mars 1919, nr 369, har till fyra år

förkortat den tid, efter vars förlopp en av lagen berörd fastighet helt

eller delvis må överlåtas utan att därför erfordras särskilt godkännande

såsom i lagen sägs, men skiljer sig för övrigt endast formellt från 1918

års lag. Den nya lagen gäller till den 1 juli 1920; då till lagen fogats

en övergångsbestämmelse av enahanda innehåll som ovan omförmälda övergångsbestämmelse

till 1918 års lag, binder den emellertid för vissa fall

den, som före den 1 juli 1920 förvärvat fast egendom,‘för längre eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

Infordrande

av yttranden.

Departe
mentschefen.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

kortare tid, högst in emot fyra år, efter det lagen i övrigt upphört

att gälla.

Med hänsyn till frågan om ytterligare förlängning av denna tillfälliga

lagstiftning hava från överståthållarämbetet och länsstyrelserna infordrats

yttranden om verkningarna under år 1919 inom vederbörande

myndighets verksamhetsområde av förenämnda två lagar ävensom rörande

behovet av förlängning av ifrågavarande lagstiftnings giltighetstid. I

sistnämnda hänseende har yttrande infordrats jämväl från den jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande inom justitiedepartementet tillsatta jordkommissionen,

som fått tillfälle att taga del av yttrandena från myndigheterna.

Länsstyrelserna hava i sin ordning i stor utsträckning inhämtat

yttranden från delegationer, myndigheter eller tjänstemän: i Stockholms

och Uppsala län från odlingsråden, i Jönköpings län från hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelsen, i Kronobergs, Älvsborgs,

Örebro och Västerbottens län från magistrater, resp. stadsstvrelsen

i Trollhättan, och landsfiskaler, i Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län från landsfiskaler, i Jämtlands

län från jordbrukskommissionen och landsfiskaler, i Västernorrlands

och Norrbottens län från domhavandena.

Enligt vad berörda yttranden utvisa, äro meningarna om behovet av

ifrågavarande lagstiftnings förlängning mycket delade. 1 flertalet fall har

dock ett upphävande av lagstiftningen förordats.

Beträffande det närmare innehållet av de avgivna yttrandena samt

de mot förevarande lagstiftning framställda anmärkningarna hänvisar

utskottet till propositionen.

I sin motivering till det nu framlagda lagförslaget yttrar föredragande

departementschefen bland annat följande:

»Att denna lagstiftning skulle befinnas bristfällig och giva anledning

till anmärkningar var vid dess tillkomst nogsamt förutsett; utredningen

i ärendet har dock tillika givit otvetydigt vid handen, att samma

lagstiftning vid tiden för dess införande var av verkligt behov påkallad

likasom ock att den, trots de anmärkta bristerna, i stort sett nöjaktigt

fyllt sin uppgift. Vad angår behovet av dess förlängning visar utredningen,

att, om också på spridda ställen i riket en förlängning kunde

vara till gagn, de förhållanden, som föranlett samma lagstiftning, dock

för riket i allmänhet undergått sådan förändring, att en dylik förlängning

icke kan anses vara oundgängligen nödvändig. Den fastighetsspekulation,

som fortfarande kan påvisas, gäller så gott som uteslutande fastigheter

med skogstillgång och torde kunna hållas tillbaka, därest lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet

i enskild ägo, på sätt jag förut denna dag hemställt, varder ytterligare

prolongerad, och i avseende å den spekulation i gröda och fodertillgångar,

som tilläventyrs kan förekomma i samband med fastighetsköp,

må erinras, att ett verksamt medel mot detta slags spekulation

innefattas i lagen den 6 juni 1919 om inskränkning för viss tid i rätten

att bortföra stråfoder m. in., vilken lag gäller till den 1 juni 1922.

Redan det nu anförda borde enligt min mening vara tillräckligt skäl att

låta de genom förevarande lagstiftning stadgade inskränkningarna i rätten

att överlåta fast egendom upphöra att gälla. Härtill kommer emellertid

även en omständighet, som synes göra det önskvärt, att denna lagstiftning

icke förlänges, nämligen att deri, på sätt utredningen till fullo visat,

givit anledning till åtskilliga missförhållanden, bland vilka särskilt må erinras

om de olägenheter och rättsförluster, som kunna uppstå därigenom,

att ett i god tro slutet köpavtal varder ogillt genom förbiseende av

bestämmelsen att myndighets godkännande fordras för överlåtelses giltighet.

Lagen den 6 juni 1919 om inskränkning för viss tid i rätten att

överlåta fast egendom upphör, såsom redan nämnts, att gälla den 1 juli

1920. Om lagstiftningen i ämnet icke erhåller förlängd giltighet, förfaller

den dock icke i sin helhet med utgången av juni 1920, utan gäller

till följd av den förut omförmälda övergångsbestämmelsen, att där någon,

som förvärvat fastighet före sistnämnda dag, vill avhända sig fastigheten

eller någon del därav samt sådan överlåtelse varit underkastad bestämmelserna

i denna lag, densamma skall tillämpas å överlåtelsen, ändå att

den sker först efter den 30 juni 1920. En sådan utsträckning i visst

avseende av en lag, som i övrigt upphört att gälla, hade sitt berättigande,

om lagstiftningen i ämnet successivt avvecklades, så att den tid,

som bort vara förfluten innan köpare av fast egendom skulle i sin ordning

äga överlåta densamma, undan för undan förkortades. Men om

lagstiftningen nu anses hava spelat ut sin roll, torde vara riktigast att

genom en uttrycklig lagbestämmelse upphäva 1919 års lag i ämnet till

den del, som avser tillämpning av lagen efter den 30 juni 1920.

Härvid lärer man emellertid icke böra stanna. Erfordras icke

längre lagbestämmelser sådana som innefattas i nyssnämnda lag, synes

den böra få upphöra att gälla så snart den legislativa behandlingen av

ett lagförslag om dess upphävande hunnit slutföras, så att icke de nuvarande

inskränkningarna i överlåtelserätten komma att med ty åtföljande

olämpor kvarstå åtskillig tid efter det samma inskränkningar befunnits

ändamålslösa. Och i sammanhang därmed torde böra tillses, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Föräta lagutskottets utlåtande Nr SI).

Utskottet.

redan skedda överlåtelser, beträffande vilka tiden för ansökan om godkännande

ej utgått eller frågan om godkännande av i rätt tid ingiven

ansökan ej blivit slutligt avgjord, undandragas tillämpningen av förevarande

lag.»

Lika med föredragande departementschefen anser utskottet, att

ifrågavarande lagstiftning vid tiden för dess tillkomst var av verkligt

behov påkallad. Och ehuru av utredningen i ärendet framgår, att lagstiftningen

varit behäftad med åtskilliga brister samt att dess bestämmelser

på flera sätt kringgåtts, har densamma dock i många fall visat

sig på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål att motverka den

osunda spekulation i jordbruksfastigheter, som vid tiden för lagstiftningens

tillkomst i oroande grad framträtt. Av den förebragta utredningen framgår

emellertid, att ett mera allmänt behov av en förlängning av lagstiftningens

giltighetstid ej lärer förefinnas. Vid sådant förhållande och då

det måste anses önskligt, att den rättsosäkerhet på fastighetsomsättningens

område, som blivit en följd av ifrågavarande lagstiftning, snarast måtte

bringas att upphöra, anser utskottet i likhet med departementschefen, att

en avveckling av lagstiftningen nu bör äga rum. Den fastighetsspekulatiou,

som fortfarande förefinnes och med avseende å vilken ett ingripande

från lagstiftningens sida kan anses erforderlig, torde kunna motverkas

genom gällande skogslagstiftning och särskilt de bestämmelser, som meddelats

i lagen om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av

skog å fastighet i enskild ägo, ävensom genom föreskrifterna i lagen om

inskränkning för viss tid att bortföra stråfoder in. in.

Beträffande det sätt, varpå avvecklingen av förevarande lagstiftning

enligt propositionen bör äga rum, har utskottet ej haft någon erinran

att göra.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 maj 1920.

På första lagutskottets vägnar:

CARL HEDERSTIERNA.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

202158

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser med avseende å upphävan a1 i texten