Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent m. m. ''

1920-05-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent m. m. ''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1920 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt

till patent m. m.

''Närvarande: herrar Åkerman, Rogberg, Alexanderson, Walles, Berglund, Hansén,

Lindley, Hederstierna, Carlsson i Karlshamn, Johanson i Gäre,

Söderberg, Carlsson i Solberga och Billqvist.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Grenom en den 30 april 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition nr 421, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag

om återställande i vissa fall av rätt till patent in. in.

Härigenom förordnas som följer:

Återupptagande av förfallen eller avslagen ansökan om patent.

1 §•

Har ansökan om patent genom beslut, som vunnit laga kraft, av patentmyndigheten

förklarats förfallen eller avslagits efter underlåtenhet av sökanden

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 1 avd. 30 höft. {Nr 41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

att besvara anmärkning, som av patentmyndigheten framställts mot ansökningen,

eller invändning, som jämlikt 7 § förordningen angående patent gjorts mot densamma,

och utgick den tid, inom vilken sökanden enligt patentmyndighetens föreläggande

skolat besvara anmärkningen eller invändningen, efter den Öl juli 1914

men före den 1 juli 1920, äge sökanden eller hans rättsinnehavare att fä ärendet

återupptaget till behandling, varvid patentansökningen, med iakttagande av vad

i 9 § sagda förordning finnes stadgat, fortfarande skall anses gjord å den ursprungliga

ansökningstiden.

Ansökan om återupptagande av patentärende skall göras skriftligen hos

patentmyndigheten före den 1 januari 1921 eller, därest patentansökningen förklarats

förfallen eller avslagits först efter den 30 juni 1920, inom sex kalendermånader

från beslutets dag.

Göres ansökningen av annan än den förutvarande patentsökanden, skall

rättighetens övergång till den förstnämnde styrkas.

Är sökanden ej boende inom riket, och har ansökningen icke gjorts

genom här i riket bosatt ombud, för vilket fullmakt att i allt vad patentet angår

för sökanden svara redan tidigare tillställts patentmyndigheten, skall dylik fullmakt

fogas vid ansökningen.

3 §•

Då patentärende återupptages, skall skriftlig underrättelse därom hållas

sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgivits, med posten till honom

översändas; och förelägge patentmyndigheten därvid sökanden, i händelse anmärkning

eller invändning, varom i 1 § sägs, ej redan i sammanhang med ansökningen

om ärendets återupptagande eller eljest besvarats, ny tid härför.

4 §•

Finner patentmyndigheten inkommen ansökan ej kunna jämlikt 1 och 2 §§

bifallas, skall underrättelse om beslutet med angivande av skälet därför delgivas

sökanden på enahanda sätt, som i 3 § stadgas för där avsett fall.

Är sökanden missnöjd med beslutet, äge han vid talans förlust att innan

klockan tolv å sextionde dagen från beslutets dag däröver hos Konungen anföra

besvär.

5 §•

Patent, som meddelats på grund av återupptagen patentansökan, vare ej

gällande mot någon, som, efter det ansökningen tidigare förklarats förfallen eller

avslagits men innan begäran framställts om ärendets återupptagande, varit i utövning

av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning där

vidtagit väsentliga åtgärder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

Återupplivande av förfallet patent.

3

6 §•

Har under tiden från och med den 1 augusti 1914 till och med den 30

juni 1920 patent förfallit på grund av uraktlåtenhet att under sagda tid för detsamma

erlägga sådan förhöjd årsavgift, som omförmäles i 11 § förordningen

angående patent, äge den förutvarande patenthavaren eller hans rättsinnehavare

att, såframt den ursprungliga giltighetstiden för patentet ännu icke gått till

ända, få patentet åter satt i gällande kraft.

Lag samma vare i fråga om tilläggspatent, som under nämnda tid förfallit

på grund av underlåtenhet att för huvudpatentet erlägga dylik avgift; dock att

tilläggspatent icke må återupplivas, utan att sådan åtgärd vidtagits med huvudpatentet.

7 §•

Ansökan om återupplivande av patent skall göras skriftligen hos patentmyndigheten

före den 1 januari 1921.

Här ej fråga är allenast om återupplivande av tilläggspatent, bifoge sökanden

den eller de icke förut guldna förhöjda årsavgifter, som, därest patentet fortfarande

varit gällande, senast skolat erläggas å dagen för ansökningens framställande

eller dessförinnan.

Gröres ansökningen av annan än den förutvarande patenthavaren, skall

sökanden styrka, att han är dennes rättsinnehavare.

Är sökanden ej boende inom riket, och har ansökningen icke gjorts

genom här i riket bosatt ombud, för vilket fullmakt att i allt vad patentet angår

för sökanden svara redan tidigare tillställts patentmyndigheten, skall dylik fullmakt

fogas vid ansökningen.

8 §•

Då patent återupplivas, skall underrättelse därom delgivas sökanden på

enahanda sätt, som i 3 § stadgas för där avsett fall.

Därjämte läte patentmyndigheten om beslutet göra anteckning i patentregistret

och införa kungörelse i allmänna tidningarna.

9 §•

Hinner patentmyndigheten inkommen ansökan ej kunna jämlikt 6 och 7 §§

bifallas, vare lag, som i 4 § sägs.

Har ansökan genom lagakraftägande beslut förklarats icke kunna bifallas,

äge sökanden återfå enligt 7 § inbetald avgift.

10 §.

Beträffande varaktigheten av återupplivat patent samt skyldigheten att för

detsamma erlägga årsavgifter utöver vad i 7 § sägs skall så anses, som hade patentet

varit gällande utan avbrott.

Patentår, för vilket avgift icke skolat erläggas enligt 7 § och som börjat

före patentets återupplivande eller inom tre kalendermånader därefter, skall, så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

vitt angår erläggande av den å sagda år belöpande avgift, anses börja först vid

utgången av sistnämnda tid; dock att för patentår, som eljest skolat börja å dagen

för ansökningens framställande eller dessförinnan, avgift skall, även om densamma

inbetalas före patentårets början, sådan denna nu blivit bestämd, utgå med den i

11 § förordningen angående patent stadgade förhöjning.

11 §•

Återupplivat patent vare icke gällande mot någon, som, efter det patentet

förfallit men innan ansökan gjorts om detsammas återupplivande, varit i utövning

av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning där vidtagit

väsentliga åtgärder.

Underlåten utövning av patenterad uppfinning.

12 §.

Vid bedömande av talan, som efter ikraftträdandet av denna lag anhängiggöres

enligt 15 § förordningen angående patent, skall tiden från och med den

1 augusti 1914 till och med den SO juni 1920 icke till någon del medräknas i den

uti nämnda § omförmälda tid av tre år.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

Vad här ovan stadgats skall äga tillämpning i fråga om patentansökan,

som gjorts av svensk medborgare, och patent, som innehaves eller, då detsamma

förföll, innehades av svensk medborgare.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen förordna, att samma

bestämmelser helt eller delvis skola gälla även till förmån för medborgare i främmande

stat; och äge Konungen därvid, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

att för medborgare i sådan stat utsträcka de i 2 och 7 §§ fastställda ansökningstiderna

med högst sex kalendermånader.

Med medborgare i viss stat förstås i denna § jämväl den, som, utan

att innehava medborgarskap i sagda stat, där är fast bosatt eller äger ett verkligt

och icke pro forma drivet industri- eller handelsetablissement.

14 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas

av Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1920.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

5

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft motionen nr 455 i andra kammaren av herrar Lindman, Rökig,

Vennersten och Sommelius, vari hemställes, att riksdagen måtte antaga det

i förevarande proposition framlagda lagförslaget efter införande däri av vissa

av motionärerna angivna ändringar avseende förlängning av patenttiden.

I fråga om innehållet av berörda ändringsförslag samt de skäl motionärerna

anfört till stöd för sin hemställan hänvisar utskottet till motionen.

Syftet med ifrågavarande lagstiftning är att mildra de rättsförluster

och olägenheter på patentväsendets område, som blivit eu följd av

världskriget. Det första initiativet till åtgärder i berörda hänseende togs

av internationella byrån i Bern till skydd för den industriella ägande-rätten

— centralorgan för den mellan Sverige och de flesta andra kulturstater

bestående s. k. patentunionen — som i eu cirkulärskrivelse den

15 oktober 1919 på skäl, vartill utskottet hänvisar (s. 6—8 i prop.),

ifrågasatte ett såvitt möjligt likformigt ordnande inom unionsländerna av

hithörande, genom kriget rubbade förhållanden. Byrån hade dessutom

utarbetat ett särskilt förslag till avtal, avsett att läggas till grund för

lagstiftningen i unionsländerna.

De frågor, varom Bernbyråns avtalsförslag innehåller föreskrifter,

äro följande: 1) prioritetsfristens förlängning, 2) återupptagande av förfallna

eller avslagna patentansökningar, 3) återupplivande av patent,

som förfallit på grund av underlåtenhet att erlägga årsavgifter, och

4) anstånd med den obligatoriska utövningen av patenterade uppfinningar.

Det nu av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget innehåller bestämmelser

beträffande de frågor, som omförmälas under 2), 3) och 4) här

ovan. Några bestämmelser angående förlängning av prioritetsfristen,

varom jämväl föreskrifter meddelats i Bernbyråns avtalsförslag, hava

däremot ej föreslagits. Anledningen härtill är, att berörda fråga redan

reglerats genom lagen den 25 april 1919 samt de i anslutning därtill

utfärdade kungörelserna den 19 december nämnda år och den 16 januari

1920. (Se prop. s. 20.)

1 fråga om innehållet av de särskilda bestämmelserna i föreliggande

lagförslag har utskottet ej haft någon erinran att göra.

1 den av herr Lindman in. fl. väckta motionen framhålles, att man norr Lind

i flera länder medgivit förlängning av giltighetstiden för patent, som be-mansmf]

° n ° 17 motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Patent- och

registreringsverket.

Utl&tauden.

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

stått under världskriget, men att någon motsvarande åtgärd ej av Kungl.

Maj:t föreslagits, önskningar i sådant avseende hade emellertid framförts

av svenska föreningen för industriellt rättsskydd, svenska uppfinnareföreningen

och svenska patentombudsföreningen ävensom av kommerskollegium.

Därvid hade man i främsta rummet haft för ögonen svenskars intressen

i utlandet; ett medgivande av förlängd patenttid i Sverige vore

en åtgärd ägnad att enligt reciprocitetsgrundsatsen tillförsäkra svenska innehavare

av patent i åtminstone vissa främmande länder möjlighet att få

dessas giltighetstid utsträckt. Då obestridligt vore, att svenska innehavare

av patent i utlandet varit av världskriget i stor omfattning hindrade att

där utöva sina patenterade uppfinningar, funne motionärerna nämnda synpunkt

vara värd stort beaktande.

Patent- och registreringsverket, som den 14 februari 1920 med anledning

av Bernbyråns cirkulärskrivelse hos Kungl. Maj:t gjort framställning

om åvägabringande av lagbestämmelser angående återställande i vissa fall

av rätt till patent m. in., yttrar beträffande frågan om förlängning av

patenttiden huvudsakligen följande: Obestridligt skulle ett visst berät
tigat

intresse tillgodoses genom möjligheten att erhålla förlängning av

patentens giltighetstid. Många patenthavare hade vindel kriget ej kunnat

utnyttja sina patent till följd av krigstjänst, eller emedan deras

verksamhet måst inriktas på krigsindustri, eller av brist på råmateriel

eller arbetskrafter. Härvid kunde dock invändas, att även

andra industriidkare lidit förlust genom kriget, utan att ersättning

beretts dem från det allmännas sida. En utsträckning av patenttiden

för alla patent syntes ämbetsverket möta synnerligen stora betänkligheter

på grund av den rättsosäkerhet inom industrien, som därigenom

komme att skapas. Skulle åter en utsträckning av patenttiden medgivas

efter prövning från fall till fall, huruvida och i vad mån en ansökan om

förlängning grundade sig på förhållanden, som förorsakats av kriget, bleve

visserligen nämnda rättsosäkerhet mindre, men vore ändock att förvänta

ett synnerligen stort antal sådana ansökningar, för vilkas bedömande komme

att fordras ett omfattande bevismaterial, och vilkas rättvisa behandling

komme att kräva en vidlyftig utredning och i många fall draga bill g tid.

Ämbetsverket hyste den uppfattningen, att en förlängning av giltighetstiden

för patent icke vore förenlig med svensk industris intressen och ansåge

sig ej böra göra framställning om utfärdande av lagbestämmelser i

berörda riktning.

Denna uppfattning delas emellertid icke av de korporationer, som

yttrat sig över patent- och registreringsverkets skrivelse, och ej heller av

kommerskollegium.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

7

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd anför genom sin

styrelse i huvudsak följande: Man hade att räkna med att i förevarande

avseende i skilda länder komme att förefinnas olikartade föreskrifter,

genom vilka förmåner av ifrågavarande slag bereddes vederbörande

i olika omfattning. Givetvis vore det för svenska uppfinnare

och patenthavare synnerligen angeläget, att de i utlandet kunde i

största möjliga utsträckning komma i åtnjutande av dylika förmåner. Men

då i allmänhet reciprocitet torde komma att fordras, kunde med fög ifrågasättas,

om de medgivanden, det föreliggande förslaget innebure, ur denna

synpunkt vore tillräckliga. Styrelsen förbisåge naturligtvis icke, att alla

medgivanden i den riktning, varom fråga vore, åtminstone teoretiskt kunde

sägas inkräkta på allmänhetens rätt och hindra industriens handlingsfrihet.

Men något verkligt men torde den inhemska industrien icke lida, om man

ej blott beredde möjlighet att få förfallna patent åter satta i kraft utan

även gåve patenthavare, vilkas patent ägt bestånd under tiden för världskriget,

då i allmänhet möjligheten att utnyttja uppfinningar varit mindre

än under normala förhållanden, en kompensation i förlängd skyddstid.

Med kännedom om att i England, utan villkor av reciprocitet, påtenttiden

såväl för hädanefter meddelade som för redan bestående patent förlängts

med två år, kunde styrelsen icke finna några betänkligheter mot att med

den begränsning, som fordran på reciprocitet innebure, en sådan förlängning

medgåves för patent, som varit gällande under världskriget. Genom

en sådan åtgärd skulle svenskar tillförsäkras möjlighet att i flera främmande

länder, där fordran på reciprocitet i sådant avseende vore uppställd,

komma i åtnjutande av motsvarande förmån, och detta förhållande syntes

styrelsen vara värt stort beaktande. Styrelsen hade ej kunnat undgå att

finna en viss ojämnhet i den förmån, möjligheten till återupplivande av

förfallna patent, utan förlängning av skyddstiden, enligt förslaget innebure,

i det förmånen beträffande yngre patent bleve långt större än med

avseende å patent, som efter återupplivandet hade endast en kort tid kvar

av den femtonåriga patenttiden, detta särskilt i betraktande av skyldigheten

att erlägga avgift även för tiden före återupplivandet.

Svenska uppfinnareföreningen förklarar sig vilja förorda, att deri

ifrågasatta lagen upptoge ett stadgande, enligt vilket i ett patents skyddstid

ej skulle inräknas den tid, krigstillståndet varit rådande, i den mån

den infälle efter patentets sökande; stadgandet borde dock för utlänningar

komma i tillämplighet endast under förutsättning av full reciprocitet.

Svenska pti, lent ombud.förening en anför bland annat:

Gentemot patent- och registreringsverkets uppfattning angående frågan

om utsträckning av patentens giltighetstid hade föreningen en avvi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första 1 lagutskottets utlåtande Nr 41.

kände åsikt. Föreningen ansåge nämligen, att det vore med den svenska

industriens intresse förenligt, att en förlängning av patentens giltighetstid

erliölles. Detta gällde naturligtvis endast sådana industriidkare, vilkas tillverkningar

vore skyddade genom patent. Att även andra industriidkare

lidit förlust under kriget, syntes föreningen ej höra till saken, då de föreslagna

lagbestämmelserna endast berörde patentskydd, på vilket dessa industriidkare

i varje fall icke hade anspråk. Det syntes föreningen påtagligt,

att patentägande industriidkare varit mer eller mindre hindrade av

krigstillståndet att till fullo utnyttja sina patenträttigheter, och det torde

därför få anses rättvist, att de åtminstone till någon del finge igen vad de

därigenom förlorat.

Särskilt för sådana industriidkare, som arbetade på export till utlandet

och som hade sin exploatering där skyddad genom patent, torde

det vara av berättigat intresse, att bestämmelser om förlängning av patenttiden

i Sverige infördes, ty därigenom skulle möjligheten för sådana patenthavare

att komma i åtnjutande av en utsträckning även av deras utländska

patents giltighetstid högst väsentligt ökas. Det funnes nämligen redan nu

anledning att antaga, att även i de länder, där fordran på ömsesidighet

icke vore uttryckligen uttalad, den största hänsyn komine att vid behandlingen

av frågan om förlängning av ett patent, tillhörigt en utländsk undersåte,

tagas till det förhållandet, huruvida motsvarande förmåner medgåves

landets undersåtar. Medgåve den svenska lagen icke förmånen av förlängning

av patenttiden åt utländska patenthavare, så torde svenska patentha.

vare i utlandet med mycket få undantag också bliva uteslutna från densamma.

Detta vore för svenska patenthavare i utlandet en utomordentligt

stor nackdel, ty i regel hade för dem en stor del av den tid, krigstillstånd

varit rådande, gått förlorad, så att den tid, under vilken de bort kunna

draga nytta av sina patent, väsentligt förkortats.

Föreningen ville därför uttala önskvärdheten av att i den här ifrågavarande

lagen intoges bestämmelser även angående förlängning av patents

giltighetstid.

Att en prövning från fall till fall, huruvida en ansökning om förlängning

verkligen grundade sig på av kriget förorsakade förhållanden,

skulle fordra en synnerligen vidlyftig utredning, syntes föreningen uppenbart,

och ansåge föreningen därför, att en sådan prövning icke borde

ifrågakomma. Däremot syntes det engelska systemet med en automatisk

förlängning av två år vara synnerligen tilltalande, då därvid patent- och

registreringsverket icke behövde särskilt behandla de ifrågakommande fallen.

Den i England bestämda tiden av endast två år syntes föreningen vara en

med rättvisa överensstämmande tid, då det väl endast i undantagsfall kunde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande År 41.

9

förutsättas, att en patenthavare under hela krigstillståndet varit helt och

hållet urståndsatt att exploatera sitt patent.

Kommerskollegium anför i sitt utlåtande:

I fråga om utsträckning av patentens giltighetstid torde det få betecknas

såsom ett viktigt industriellt intresse, icke blott att inhemsk ägare

av svenskt patent bereddes tillfälle till förlängt skydd för detsamma, utan

även att sådant skydd kunde erbjudas utländsk innehavare av svenskt patent,

under förutsättning att reciprok behandling i dennes hemland komme

svensk patenthavare till del. Man torde nämligen icke kunna bortse från

det förhållandet att, om i vårt land patenttiden icke utsträcktes, därigenom

visserligen svensk industri erhölle möjlighet att tidigare utan licens använda

vissa patenterade förfaringssätt, men att samtidigt svenska innehavare

av utländska patent förlorade ett säkerligen oundgängligt stöd för

krav på förlängning av sina patent i sådana länder, som möjliggjort förlängning

av patentskyddet.

Kollegium förbisåge icke svårigheten att lämna ett allmänt medgivande

av patenttidens förlängning, omfattande såväl gällande som genom

patenttidens utgång under kristiden förfallna ävensom enligt nu föreslagna

regler återupplivade patent.

Emellertid torde — yttrar kollegium vidare — de genom patenttidens

utgång normalt förfallna patenten kunna med fog lämnas å sido

vid ett medgivande av fortsatt patentskydd. Dessa äldre patent, vilka

upprätthållits ända till slutet av skyddstiden, vore relativt fåtaliga och

torde huvudsakligen representera verkligt värdefulla uppfinningar, vilka

framgångsrikt tillämpats under en följd av år och sålunda lämnat sina

ägare huvudparten av vinsten redan före kristiden. Utnyttjandet av yngre

patent torde däremot i många fall blivit väsentligt hindrat under världskriget,

i det att antingen åtgärderna för deras exploatering måst ställas

på framtiden eller ock redan träffade uppgörelser om industriell tillämpning

eller påbörjad sådan helt eller delvis icke kunnat fullföljas. De

onormala förhållanden, som rått under kristiden, hade säkerligen i vida

större utsträckning minskat värdet av yngre patent än av äldre.

En kompensation för dylika förluster kunde naturligen icke lämnas

på ett sätt, som innebure full rättvisa åt alla patenthavare. Icke ens genom

en prövning från fall till fall, om en sådan undersökning över huvud taget

vore praktiskt genomförbar, skulle väl säkerhet för eu fullt riktig bedömning

vinnas.

Det torde således — fortsätter kollegium — av flera skäl vara lämpligt

att inskränka sig till en enhetlig åtgärd, som utan att göra anspråk

på ett fullständigt tillgodoseende av alla rättvisans krav likväl praktiskt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sund. 1 aed. 90 haft. (År 41.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Utskottet.

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

löste frågan beträffande de intressen, som mest lidit intrång, det ville säga

de med innehav av yngre patent förbundna, och samtidigt bildade en tillfyllestgörande

utgångspunkt för reciprocitetskrav från svensk sida gentemot

utlandet.

Kollegium trodde sig hava funnit en sådan utväg i ett medgivande

av med två år generellt förlängd giltighetstid dels för alla vid viss tidpunkt,

förslagsvis den 1 april 1920, gällande svenska patent, dels för

sådana svenska patent, som återupplivats enligt de ifrågasatta reglerna.

Föredragande departementschefen anför i frågan följande:

»I likhet med patent- och registreringsverket anser jag förevarande

lagstiftning nu böra begränsas till de frågor, som av bernbyrån upptagits.

•lag underkänner ej vikten av de skäl, som de hörda korporationerna och

kommerskollegium anfört till förmån för eu tillfällig förlängning av patenttiden.

Men förhållandena i vårt land äro dock annorlunda än i de

krigförande stater, som vidtagit åtgärder i här berörda syfte. Av neutrala

länder har blott Danmark förlängt patenttiden och endast på det sätt att

efter prövning i varje särskilt fall utsträckning av tiden må beviljas, ett

system som icke förordats i något av de avgivna yttrandena. Farhågan

för att svenska innehavare av utländska patent icke skulle komma i åtnjutande

av utomlands stadgad utsträckning av patenttiden, därest ej motsvarande

medgivande gåves åt utländska innehavare av svenska patent,

synes ock vara överdriven. Någon sträng reciprocitetsgrundsats torde ej

skäligen kunna tillämpas i detta fall, eftersom krigstillståndet haft helt

annan verkan med avseende å utövande av uppfinning i krigförande land

än i neutralt land. Hittills torde ej heller en dylik grundsats hava generellt

hävdats. På grund av det sålunda anförda finner jag mig icke för närvarande

kunna förorda någon lagstiftning i förevarande punkt.»

Motionärernas yrkande på patenttidens förlängning grundar sig huvudsakligen

på det skäl, att svenska innehavare av utländska patent eljest

skulle löpa risk att ej komma i åtnjutande av samma förmån i främmande

stater med sådan lagstiftning. I likhet med föredragande departementschefen

anser utskottet farhågan härför överdriven. Bestämmelser

om patenttidens förlängning hava — såsom av den vid propositionen

fogade översikten över utländsk lagstiftning i förevarande ämne framgår

— givits allenast i Frankrike, Belgien, England och Danmark. Att förhållandena

i de tre förstnämnda, krigförande staterna ställa sig väsentligen

annorlunda än hos oss, synes utskottet uppenbart, och torde det

redan på grund härav näppeligen vara att befara, att kravet på reciprocitet

kommer att från dessa länders sida med stränghet tillämpas. Därtill

kommer emellertid, att i England, där förlängningen av patenttiden skett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

11

generellt och således icke är beroende på ansökan, krav på reciprocitet ej

uppställts, samt att ej heller i Frankrike, där en prövning från fall till

fall äger rum, någon uttrycklig fordran på reciprocitet framställts. Av de

i kriget neutrala länderna har Danmark förlängt patenttiden; samtliga övriga

neutrala länder hava åtminstone hittills ansett en sådan åtgärd ej

erforderlig, och den i Danmark medgivna förlängningen är beroende på

prövning från fall till fall. Då nu enligt motionärernas förslag patenttiden

skulle undergå en generell förlängning, skulle resultatet bliva, att

medan en dansk medborgare komme i åtnjutande av en dylik generell

förlängning, en svensk undersåte blott skulle kunna erhålla förlängning

av sina danska patent efter en kanske ofta omständlig och till sin utgång

tvivelaktig procedur. Ett sådant förhållande torde näppeligen vara väl

överensstämmande med vare sig den av motionärerna åberopade reciprocitetsgr

un dsatsen eller den svenska industriens intressen.

Vid övervägande av en fråga av förevarande beskaffenhet gäller det

att avgöra, vilket intresse bör väga tyngst, uppfinnarens och hans rättsinnehavares

att fullt ut få åtnjuta frukterna av uppfinningen eller industriens

att få tillgodogöra sig fördelarna av densamma. Det är tydligt, att under

världskriget hava i stort sett båda dessa intressen i mer eller mindre mån

blivit lidande. Att träffa ett avgörande, som även i de särskilda fallen

under alla förhållanden bliver rättvist, torde vara hart när ogörligt. Det

är ock att märka, att patenttiden i vårt land är utsträckt till 15 år, och

om då patenthavaren under en tredjedel av denna tid icke kunnat fullt

begagna sig av patentet, torde dock denna olägenhet få anses vara mindre

än alla de olägenheter av såväl ena som andra slaget, som under samma

tid drabbat industrien. Utskottet håller därför före, att tillräckliga skäl för

att företaga eu lagändring och sålunda med en ny lagstiftning ingripa på

ett område, där förhållandena redan äro lagligen reglerade, icke föreligga.

Det är härjämte att märka, att ej heller Bernbyrån i sitt ovanberörda avtalsförslag

föreslagit några bestämmelser i förevarande avseende. Därtill

kommer, att patent- och registreringsverket, som torde hava särskilt goda

förutsättningar att allsidigt bedöma frågan, huruvida eu förlängning av

patenttiden kan anses önskvärd, nekande besvarat nämnda spörsmål.

Skulle det visa sif, att i dera utländska stater bestämmelser meddelas

om patenttidens förlängning och därvid fordran uppställes på reciprocitet,

eller skulle erfarenheten giva vid handen, att eljest bristen på svenska

lagstadganden i detta hänseende medför svårigheter för svenska innehavare

av patent i utlandet att där vinna sådan förmån, lärer Kungl. Maj:t ej

underlåta att vidtaga åtgärder till avhjälpande av ett sådant missförhållande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första laqutskottets utlåtande Nr 41.

På grund av vad sålunde anförts hemställer utskottet,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen

bifallas;

att den av herr Lindman m. fl. väckta motionen

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 maj 1920.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

202244

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:370 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent m. m. s. 1 i texten