Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion, om skrivelse till Kung!. Maj:t angående lagstiftning om skyldighet för den, som med begagnande av sin ekonomiskt eller socialt överlägsna ställning medvetet tredskas att i rätt tid fullgöra sina förpliktelser, att till den berättigade utgiva ett effektivt skadestånd.

1920-02-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:5, Utlåtande i anledning av väckt motion, om skrivelse till Kung!. Maj:t angående lagstiftning om skyldighet för den, som med begagnande av sin ekonomiskt eller socialt överlägsna ställning medvetet tredskas att i rätt tid fullgöra sina förpliktelser, att till den berättigade utgiva ett effektivt skadestånd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Första lagutskottets utlåtande Nr ö.

Nr

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion, om skrivelse till Kung!.

Maj:t angående lagstiftning om skyldighet för den, som

med begagnande av sin ekonomiskt eller socialt överlägsna

ställning medvetet tredskas att i rätt tid fullgöra sina

förpliktelser, att till den berättigade utgiva ett effektivt

skadestånd.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, '' Klefbeck, Alesanderson,

greve Spens, Edvard Larson, Reuterskiöld, Berglund, Rutqvist*, Lindqvist

i Kosta, Lindley*, Hederstierna, Engberg*, Leo, Svensson i Betingetorp*

och Johanson i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 79, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Torgen anhållit,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

angående lagstiftning om skyldighet för den, som med begagnande av sin

ekonomiskt eller socialt överlägsna ställning medvetet tredskas att i rätt tid

fullgöra sina förpliktelser, att till den berättigade utgiva ett effektivt

skadestånd.

Beträffande motionärens motivering för sin ifrågavarande hemställan

får utskottet hänvisa till motionen.

Mot missbruk av ekonomisk övermakt sökte man i äldre tid huvudsakligen

inskrida genom förbud att, vid försträckning taga ränta utöver

viss höjd. överträdelse härav betecknades som ocker och medförde i allBihang

till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 1 avd. 4 höft. (Nr ö—6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr o.

mänhet både kriminellt ansvar och förverkande av den utfästa räntan.

Sedan i mitten på förra århundradet räntan i stort sett frigivits, utbildades

ett nytt ockerbegrepp, enligt vilket ocker karaktäriserades såsom ett förfarande,

varigenom någon begagnar sig av medkontrahentcns brydsamma

ställning till att förskaffa sig oskälig vinst på hans bekostnad. Med svensk

lagstiftning införlivades det moderna ockerbegreppet genom lagen den 14

juni 1901, vilken emellertid gäller allenast s. k. kreditocker.

Genom lagen den 11 juni 1915 om avtal in. in. infördes flera bestämmelser

avseende skydd mot missbruk av ekonomisk övermakt. Enligt

31 § stadgas sålunda, att, om någon begagnat sig av annans trångmål,

oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till honom till

att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande

till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka

något vederlag icke skall utgå, rättshandling, som sålunda tillkommit, icke

skall vara gällande mot den förfördelade. Detta lagrum likställer alltså

sakocker och kreditocker. Enligt 36 § förenämnda lag kan utfäst vite

nedsättas, om dess utkrävande tinnes vara uppenbart obilligt; och i 37 §

samma lag stadgas, att, om någon, för den händelse att av honom ingånget

avtal skulle komma att hävas på grund av underlätet fullgörande

från hans sida, förbundit sig att utan hinder av avtalets hävande er lägga

vad han utfäst eller låta den andre behålla vad erlagt blivit, vad i berörda

36 § stadgats om vite skall äga motsvarande tillämpning. Genom stadgandet

i 37 § andra stycket vidmakthålles dessutom den hos oss av gammalt

gällande regeln, att förbehåll därom, att en pant eller annan säkerhet förverkas

till innehavaren genom underlåtenhet att uppfylla den förpliktelse,

för vilken säkerheten blivit ställd, är ogiltigt. Syftet med lagen den 11

juni 1915 om avbetalningsköp var också att bereda köpare på avbetalning

skydd mot obilliga villkor från den ekonomiskt övermäktige säljarens sida.

Bestämmelser av nu omförmält slag infördes vidare, såsom i motionen

framhalles, i flere författningar tillhörande den s. k. kristidslagstiftningen.

Samtliga förenämnda bestämmelser hava avseende på omständigheterna

vid ett avtals ingående. De innebära en inskränkning i avtalsfriheten

och åsyfta att bereda ena kontrahenten skydd mot för honom obilliga

villkor, som han på grund av sin i förhållande till medkontrahenten

ekonomiskt underlägsna ställning nödgats vid avtalets slutande underkasta

sig.

I förevarande motion framhålles, att behov av ett motsvarande ingripande

från statens sida synes påkallat även gentemot dem, som med

begagnande av sin ekonomiskt eller socialt överlägsna ställning tredskas i

fullgörandet av sina på avtal grundade förpliktelser, och motionären före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6. 3

slår, att den tredskande måtte åläggas att till medkontrahenten utgiva ett

effektivt skadestånd med exempelvis fyra gånger det belopp den tredskande

underlåtit att i rätt tid erlägga. Att behov av en sådan rättsprincip

förefinnes, skulle enligt motionärens förmenande framgå av de många klagomål,

som framförts"över de stora bolagens uppträdande gentemot skogsförsäljare

och timmerdrivare i en ekonomiskt svag ställning. Motionären

anför i sådant hänseende, att bolagen vid inköp av timmer, då, såsom i

allmänhet är fallet, någon viss dag för likvid ej bestämts, ofta underlåta

att erlägga likvid vid ''mottagandet av timret samt självrådigt uppskjuta

densamma till lång tid, ofta ända till ett halvt år efter mottagandet, Motsvarande

missförhållanden skulle enligt motionären jämväl förekomma i fråga

om likvid för utfört arbetsbeting med utdrivning av timmer. Till följd härav

icke blott tillfogas säljare och utdrivare ränteförlust, utan hava de även i

flere fall, i brist på kontanta tillgångar, råkat på obestånd. Att genom

rättegång förmå bolagen att fullgöra sina skyldigheter vore till ingen nytta,

enär bolagen i dylikt fall aldrig erlade betalning, förrän dom av högsta

instans förelåge. Då betalningen därigenom än mer fördröjdes, vore det

för säljarna förenat med mindre olägenheter att ett halvt eller ett helt

är för sent mottaga likvid än att avvakta den slutliga utgången av mot

bolagen förda rättegångar.

Mot införandet i vårt rättssystem av eu princip, sådan den av motionären

föreslagna, möta enligt utskottets mening stora betänkligheter. Med

här ovan omförmälda, på flera ställen i lagen uttalade princip har, såsom

förut nämnts, avsetts att vid ett avtals ingående skydda ena kontrahenten

mot att nödgas acceptera obilliga villkor från en ekonomiskt övermäktig

mcdkontrahents sida, Det har ansetts riktigt och rättvist, att i den mån

en obegränsad avtalsfrihet givit anledning till missbruk i något hänseende,

lagstiftaren borde inskrida däremot genom inskränkningar i nämnda frihet.

Helt annorlunda ställer sig förhållandet i de av motionären påtalade fallen.

Där har ett avtal utan någon obehörig påverkan kommit till stånd;

parternas rättsliga position har genom avtalet reglerats. Undandrager

sig sedermera den ekonomiskt överlägsne parten att fullgöra sina förpliktelser,

synes detta icke böra föranleda därtill, att han ådörnes ett på förhand

i lagen bestämt vite, om vars skälighet i det förevarande fallet

ingen visshet förefinnes. Att å ena sidan i lagen, på sätt som skett,

stadga förbud mot utkrävande av obilliga viten, och å andra sidan införa

vitesbestämmelser, vilkas utkrävande i många fall måste Vdiva obilligt,

låter sig uppenbarligen ej göra. Skyddet mot den, som undandrager

sig sina avtalsmässiga förpliktelser, synes i här förevarande fall liksom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

eljest allenast böra vara de av lagen i allmänhet anvisade rättsmedlen.

Och i den mån dessa kunna utvecklas till allt större snabbhet och effektivitet,

i samma mån vinnes ökat skydd mot de olägenheter, som en parts

bristande fullgörande av ett avtal kan förorsaka den andra parten.

Det förefaller emellertid utskottet, som om motionären underskattat

de möjligheter till skydd mot den betalningsskyldiges tredska, som redan

gällande lag erbjuder. Utskottet vill sålunda erinra, att, av motionärens framställning

att döma, påtalade missförhållandena väsentligt betingas av att ingångna

avtal brista i klarhet rörande tiden för timrets mottagande eller arbetets

avsynande samt för erläggande av likvid. Skogsägarens och entreprenörens

ställning torde näppeligen vara så svag, att icke ändring härutinnan av

honom kan med framgång påfordras, sålunda att eu termin fixeras, inom

vilken märkning eller avsyning sist skall vara av motparten verkställd, samt

en kort frist räknad från sistnämnda tidpunkt bestämmes, inom vilken åtminstone

största delen av köpeskillingen eller den betingade arbetsersättningen

skall vara gulden. Är viss tid för betalning sålunda avtalad, löper

fordran i fråga om sådant belopp därefter med sex procent ränta, vilket

utan tvivel i sin mån är ägnat att motverka dröjsmål med likviden. 1

sådana fall, där emellertid fordringsägaren tvingas bryta gäldenärens tredska

genom att utverka sig domstols dom, behöver borgenären icke, såsom i

motionen förutsattes, vänta med exekutiva tvångsmedels anlitande tills dom

vunnit laga kraft eller fallit i högsta instans. Så snart genom underrätts

dom betalningsskyldighet blivit gäldenären ålagd, äger nämligen borgenären

jämlikt 39 § utsökningslagen erhålla utmätning hos gäldenären, ändå att

ändring i domen av denne sökes. Skulle gäldenären begagna sig av den

honom i sistnämnda paragraf medgivna rätt att hos Konungens befallningshavande

nedsätta penningar, svarande mot vad han ålagts betala och såmedelst

förhindra utmätning, kan borgenären mot pant eller borgen lyfta

det nedsatta beloppet och därigenom undgå de svårigheter, den uteblivna

betalningen eljest skulle hava medfört för honom. Skulle åter utmätningen

förhindras därigenom, att gäldenären ställer pant eller borgen för det utdömda

beloppet och för den skada, som genom uppehållet kan vållas,

nödgas borgenären visserligen avvakta hoviåittens dom, innan han kan göra

sina rättigheter gällande. Längre kan gäldenären emellertid ej förhindra

verkställigheten. Dels är nämligen hovrätten numera högsta instans i mål,

där tvisteföremålets värde understiger 1,500 kronor; i sådana fall kan full

verkställighet erhållas genast efter hovrättsdomens utgivande. Dels kan

borgenären, i de fall då talan får föras mot hovrättens dom, allenast förhindra

utmätning genom nedsättning av ett mot det utdömda svarande

belopp; och i sådant fall äger borgenären lyfta det nedsatta beloppet mot

ställande av pant eller borgen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr. 5,

5

Det lärer av vad sålunda anförts framgå, att skogsägaren och timmerdrivarens

ställning i de av motionären påtalade fallen ej är så svag, som

i motionen göres gällande. Och i den mån vårt rättegångsväsen undergår

förändring i riktning mot ett snabbare förfarande, komma de ifrågasatta

missförhållandena att allt mindre framträda.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1920.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.