Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om avbetalningsköp.

1920-02-10 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:6, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om avbetalningsköp.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

lagen om avbetalningsköp.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Klefbeek, Alexanderson,

greve Spens, Edvard Larson, Reuterskiöld, Berglund, Rutqvist*, Lindqvist

i Kosta, Lindley*, Hederstierna, Engberg*, Leo, Svensson i Betingetorp*

och Johanson i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 78, vilken behandlats av första lagutskottet, bär herr Torgen hemställt,

att riksdagen antingen måtte för sin del antaga sådan lag om ändring i

lagen den 11 juni 1915 om avbetalningsköp, att lagens regler komme att

gälla allenast för regleringen av förhållandet mellan kontrahenterna och

icke med avseende å säljarens förhållande till köparens borgenärer, eller

ock, därest sådan lagändring icke skulle anses böra utan en mera ingående

utredning genomföras, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

av frågan.

Beträffande motionärens motivering för ifrågavarande hemställan får

utskottet hänvisa till motionen.

Genom lag den 11 juni 1915 hava bestämmelser utfärdats med avseende

å de s. k. avbetalningsköpen. Därmed förstås i nämnda lag avtal,

varigenom lösöre säljes mot betalning i särskilda poster, av vilka en eller

flera skola erläggas efter det godset utgivits till köparen, och under vill
*
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Fr 6.

7

kor tillika att säljaren skall äga rätt att återtaga godset, om köparen åsidosätter

vad honom åligger, eller att äganderätten till godset skall förbliva

hos säljaren, intill dess betalningen eller viss del därav blivit erlagd. Med

avtal av nu angivet slag likställer lagen avtal, betecknade såsom hyresavtal,

såframt det finnes vara åsyftat, att den, som fått godset till ''sig utgivet,

skall bliva ägare därav. Det vanligaste är, att avtalet framträder i

form av hyreskontrakt. Detta innehåller i allmänhet den bestämmelsen,

att hyresförhållandet skall fortfara, till dess hyresmannen erlagt de överenskomna

hyreslik vid erna, men att han därefter äger såsom sin egendom

behålla de dittills förhyrda föremålen.

Syftet med ifrågavarande lag var att avhjälpa de missförhållanden,

som vidlådde de i vårt land ofta förekommande avbetalningsköpen.

Dessa missförhållanden bestodo huvudsakligen däri, att säljaren med

begagnande av sin ekonomiska övermakt uppställde villkor, som voro

för köparen synnerligen hårda. Lagen avser också i första rummet att

skydda köparen mot missbruk av ekonomisk övermakt från säljarens

sida. Därjämte innehåller lagen vissa processuella regler, vilka i främsta

rummet avse att möjliggöra ett snabbt och billigt handräckningsförfarande

för sådana fall, då säljaren vill göra bruk av sin rätt att på de i lagen

föreskrivna villkor återtaga det på avbetalning sålda godset.

Alla köp på avbetalning regleras emellertid ej av 1915 års lag.

Från lagens tillämplighetsområde hava sålunda uteslutits avtal, där avbetalningspriset

överstiger tre tusen kronor. Beträffande fastställande av

en sådan värdegräns hade de kommitterade, vilka uppgjort förslaget till

berörda lag, å ena sidan medgivit, att stora och små avbetalningsköp,

juridiskt sett, hade samma karaktär, och att det därför vore mindre tilltalande,

att olika civilrättsliga regler skulle gälla, allt eftersom priset vore

några kronor högre eller lägre än den satta värdegränsen. Men å andra

sidan hade det för kommitterade stått utom tvivel, att de stora avbetalningsaftärerna,

socialt och ekonomiskt sett, hörde till eu annan typ av avtal

än dem, man med lagen egentligen hade i sikte, och att de icke borde

göras till föremål för så pass summariska bestämmelser, som lagen innehölle.

På kommitterades nu anförda motivering blev omförmälda värdegräns

i lagen fastslagen.

Med avseende på missförhållanden, som kunna åtfölja sådana avbetalningsköp,

där priset överstiger tre tusen kronor, äro i stället bestämmelserna

i 37 § i lagen den 11 juni 1915 om avtal in. m. tillämpliga.

Enligt dessa bestämmelser skall, om någon, för den händelse att ett av

honom ingånget avtal skulle komma att hävas på grund av underlätet fullgörande

från hans sida, förbundit sig att utan hinder av avtalets,hävande

opaginerad Kontrollera mot PDF

y Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

erlägga vad han utfäst eller låta den andre behålla vad erlagt blivit, en

sådan utfästelse betraktas som ett vite, vilket kan nedsättas efter ty skäligt

prövas, om utkrävandet därav finnes vara uppenbart obilligt.

I nu förevarande motion anföres, att, om genom avtal, som

betecknats såsom hyresavtal men faktiskt avser överlåtelse av äganderätt,

överlåtits lösöre till ett värde, överstigande tre tusen kronor, säljaren

bibehåller äganderätten och därav följande skydd mot köparens boigenärer,

intill dess betalningen till fullo erlagts, men att, om däremot ett

motsvarande avtal ingåtts beträffande lösöre av allenast tre tusen kronors

värde eller därunder, å vilket senare avtal förevarande lag är tilllämpli",

köparens borgenärer skulle äga rätt att vid konkurs eller utmätning

tillgodogöra sig det sålda, varemot säljaren endast skulle hava att med

köparens övriga borgenärer konkurrera om utdelning för resterande köpeskillino-.

Till°avhjälpande av de olägenheter, som på grund härav enligt

motionärens förmenande uppstå för en säljare, som genom ett hyresavtal

av här ovan angivet slag försålt lösöre till ett värde av tre tusen kionor

eller därunder, föreslår motionären, att ifrågavarande lag ändras sålunda,

att dess regler komma att gälla allenast för regleringen av förhållandet

mellan kontrahenterna och ej med avseende å säljarens förhållande till

köparens borgenärer. . ,

Om man helt bortser från det fall, att ett försålt lösöre införlivas med

fast egendom, äger enligt svensk rätt ett av säljaren gjort äganderättsförbehåll0

s k. pactum reservati dominii, giltighet mot köparens borgenärer

vid såväl utmätning som konkurs. Om sålunda vid försäljning av lösöre

säljaren förbehållit sig äganderätten till det försålda föremålet, intill dess

köpeskillingen blivit "till fullo gulden, har säljaren därmed vunnit skydd

mot att föremålet utmätes för köparens gäld. eller ingår i köparens konkursmassa.

Samma rätt äger säljaren givetvis, om rättshandlingen ltraga

iklätts formen av ett hyresavtal. Anledningen till att vid avbetalningsköp

säljarna i så stor utsträckning använda sig av hyresavtalets form torde vara

att söka däri, att säljarna på detta sätt tro sig vinna ett starkare skydd

för sin rätt till godset gentemot tredje man, särskilt köparens borgenärer.

Detta beror dock på en villfarelse; säljaren är i lika grad skyddad mot

köparens borgenärer, vare sig rättshandlingen fatt form av ett hyreskontrakt

eller ett med äganderättsförbehåll förenat köpeavtal. .

Nåo-on ändring i här ovan angivna regler har uppenbarligen ej åstadkommits

genom 19 fö års lag om avbetalningsköp. Syftet med denna lag

var på sätt ovan framhållits, att hindra en ekonomiskt övermäktig säljare

att i avbetalningskontraktet införa vissa för köparen obilliga villkor, och

de föreskrifter, som i sådant hänseende givits, avse ej att lösa fragan om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6. 9

den rätt till det sålda godset, som kan tillkomma säljarens och köparens borgenärer.

Den i motionen uttalade uppfattningen, att vid avbetalningsköp,

som klätts i hyresavtalets* form, säljaren av lösören till ett värde av tre

tusen kronor eller därunder skulle intaga en i förhållande till köparens

borgenärer mindre skyddad ställning än en säljare till föremål, vilkas värde

överstiger tre tusen kronor, är således ogrundad. Säljarens ställning i

berörda hänseende är i båda fallen densamma. 1 den mån han åtnjuter

skydd i det ena fallet, i samma mån är han skyddad i det andra.

Som det av vad sålunda anförts framgår, att säljaren vid de av

motionären åsyftade avbetalningsköpen redan enligt gällande rätt åtnjuter

det skydd mot köparens borgenärer, som motionären med sin ifrågavarande

hemställan avsett att bereda honom, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1920.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand.

1 avd. 4 käft. (Nr 5—6.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.