Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående omarbetning i visst syfte av strafflagens bestämmelser rörande ämbetsmännens rättsliga ställning och företrädesrättigheter.

1920-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående omarbetning i visst syfte av strafflagens bestämmelser rörande ämbetsmännens rättsliga ställning och företrädesrättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom til] riksdagens kansli den 17 februari 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående omarbetning i visst syfte av strafflagens

bestämmelser rörande ämbetsmännens rättsliga ställning

och företrädesrättigheter.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Klefbeek, Rogberg, greve

Spens, Reuterskiöld*), J. P. Johansson, Berglund*), Lindqvist i Kosta*), Lindley,

Hederstierna*), Engberg, Leo, Svensson i Betingetorp och Johanson i Gäre*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion

nr 247, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Molin i Dornbäcksmark

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t i samband med den pågående allmänna revisionen

av strafflagen ville låta verkställa sådan omarbetning i strafflagens

bestämmelser rörande ämbetsmännens rättsliga ställning och företrädesrättigheter,

att allmänhetens rätt till saklig och lojal kritik icke

äventyrades av straffpåföljder.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Den föreliggande motionen överensstämmer med den av samma

motionär vid 1919 års lagtima riksdag väckta motionen nr 236 i andra

kammaren, vilken av första lagutskottet (utlåtande nr 12) enhälligt avstyrktes

med följande motivering:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. it samt. 1 avd. 5 höft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

)>l)e bestämmelser, enligt vilka statens ämbetsmän skola dömas

för brott under ämbetets utövning, återfinnas i strafflagens 25 kapitel,

som upptager’ dels brott, vilka till sitt innehall närmare beskrivits och

bestämts, dels ock brott, som till sitt innehåll äro mera obestämda, såsom

vårdslöshet, försummelse, oförstånd och oskicklighet i ämbetet.

Sistnämnda grupp av ämbetsbrott hava genom den vaga brottsbestämningen

erhållit en särställning bland de brott, som i strafflagen omförmälas.

Långt ifrån att intaga en privilegierad ställning äro ämbetsmännen

således i utövningen av sin verksamhet föremål för ett mera

omfattande straffhot än en enskild person. Detta förhållande har givetvis

betingats av statens intresse, att de statsuppgifter, som tilldelats

ämbetsmännen, icke äventyras genom försummelse eller oförstånd vid

ämbetets utövande.

År det sålunda ett allmänt intresse, att statsmaktens funktioner på

tillfredsställande sätt fullgöras, så är det också ett allmänt intresse, att

statens auktoritet icke nedsättes därigenom, att ämbetsmännen utan ansvarspåföljd

för vederbörande kunna göras till föremal för uttalanden,

vari de utan fog beskyllas för förfarande, som för dem innefattar brott.

Därför hava till ämbetsmännens skydd mot kränkning i och för deras

ämbeten i 10 kapitlet strafflagen givits särskilda straffbestämmelser,

vilka dock i fråga om straffens storlek endast obetydligt överskrida, vad

som i sådant avseende gäller beträffande straffbestämmelserna för ärekränkning

mot enskild person.

I vissa fäll står det den enskilde, om det förfärande, han vill påtala,

drabbat honom själv eller han därav lidit skada, fritt att själv

väcka åtal för tjänstefel. Givetvis kan i så fäll den åtalade, lika litet

som vilken tilltalad som helst, vara betagen rätten att, om han anser

åtalet sakna fog, väcka rekonventionstalan; och om åtalet icke blott

ogillas, utan domstolen yttermera finner detsamma helt obefogat, riskerar

alltså käranden straff.

För varje fall står det emellertid den enskilde — vare sig han

anser sig själv hava blivit kränkt eller eljest menar en tjänstemans förhållande

vara olagligt och straffvärt — den utvägen öppen att hänvända

sig till en av riksdagens ombudsmän eller till justitiekanslern med en

anmälan. I regeln är det ock denna möjlighet, som kommer till användning.

Atnöjer sig den anmälande härvid med att underställa lagligheten

av den påtalade åtgärden eller underlåtenheten ombudsmannens

eller kanslerns eget beprövande, avhåller han sig från smädliga uttryck

och förhastar han sig ej heller med grundlösa eller i allt fall alldeles

obevisliga uppgifter om faktiska förhållanden — kanske fotade på lösa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7. 3

hörsägner — så behöver han icke befara efterräkningar för egen del.

Å andra sidan har hans anmälan likvisst haft fullt ut så god verkan,

som om häftiga ord brukats eller bestämt påstående om brottslighet

framställts.

I ena som andra fallet verkställer ombudsmannen eller kanslern

en prövning, huruvida det förfarande, varom fråga är, kan anses vara

av sådan beskaffenhet, att åtal påkallas. Att emellertid denna prövning

ingalunda i regel leder till att, såsom motionären förmenar, endast

»ytterst graverande saker» bliva åtalade, framgår för ombudsmännens

vidkommande av deras till varje års riksdag avgivna ämbetsberättelser,

varav inhämtas, att även relativt obetydliga fel från ämbetsmännens

sida kunna föranleda, att de ställas under åtal och fällas till ansvar.

Härjämte står den enskilde alltid till buds den utvägen att till

vederbörande ämbetsmans överordnade ingiva en anmälan om vad som

förelupit och påkalla de åtgärder, som i anledning därav kunna föranledas.

Icke heller genom en sådan anmälan, därest densamma hålles

sakligt och innehåller vederhäftiga uppgifter, riskerar anmälaren att

bliva fälld för ärekränkning av ämbetsmannen i och för hans ämbete.

Utskottet finner det icke av erfarenheten bestyrkt, att det nuvarande

skyddet för ämbetsmännen i deras ämbetsutövning verkar hindrande

vare sig för tillämpandet av de straffbestämmelser, som för ämbetsmännens

vidkommande stadgats, eller för en saklig eller lojal kritik av

ämbetsmännen i och för deras ämbeten, och får därför hemställa, att

ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Motionen blev av båda kamrarna avslagen.

I den nu förevarande motionen inskränker sig motionären huvudsakligen

till att åberopa den till stöd för hans föregående hemställan

anförda motivering samt vad vid frågans förra behandling i riksdagen

förekommit. Då några nya omständigheter ej därefter tillkommit, saknar

utskottet anledning att yttra sig över den nu föreliggande motionen i

vidare män än att utskottet hänvisar till sitt vid 1919 års lagtima riksdag

avgivna, här ovan intagna utlåtande, vari de av motionären framförda

påståendena på ett ingående och uttömmande sätt bemötas.

Utskottet anser dock några i motionen lämnade oriktiga uppgifter

vara av beskaffenhet att ej böra av utskottet lämnas obemötta. Motionären

påstår sålunda, att bestämmelserna angående vårdslöshet, försummelse,

oförstånd och oskicklighet från ämbetsmännens sida — d. v. s. stadgandet

i 25 kap. 17 § strafflagen — praktiskt taget upphört att gälla.

Utskottet vill i anledning av berörda påstående framlägga eu del upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

gifter, som av statistiska centralbyrån hållits utskottet tillhanda, angående

lör brott enligt 2o kap. strafflagen sakfällda personer under 1913—1915

(statistiken för åren därefter är ännu ej bearbetad). Av nämnda uppgifter

framgår, att straff jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen ådömts följande

antal ämbets- och tjänstemän, nämligen: år 1913 39 stycken av inalles

65 sakfällda, år 1914 76 stycken av 93 sakfällda och år 1915 68 stycken

av 91 sakfällda. De jämlikt berörda lagrum dömda utgöra således i

medeltal över 73 procent av hela antalet under nämnda år jämlikt 25

kap. strafflagen sakfällda personer.

Vad angår motionärens uppgift, att ämbetsfelen — enligt vad

statistiken utvisar — i allmänhet bestraffas med allenast 25 kronors

böter, vill utskottet till en början anmärka, att berörda uppgift uppenbarligen

innebär en viss överdrift, då ju, såsom av justitieombudsmannens

och militieombudsmannens årsberättelser framgår, tjänstemän jämlikt

25 kap. 17 § i vissa fall dömts till böter till belopp av 100—500 kronor,

eller till längre eller kortare tids suspension. Under de senaste åren

har även inträffat, att tjänsteman jämlikt 25 kap. 17 § dömts till avsättning.

Vidare må i detta avseende erinras, att i de fall, då straffet sättes

till allenast 2o kronor eller därunder, fråga i allmänhet är om ganska

obetydliga förseelser, vartill även eu nitisk och samvetsgrann tjänsteman

understundom, exempelvis till följd av strängt hopade göromål, kan

göra sig skyldig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1920.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation:

av herr Engberg mot motiveringen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.