Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 43 § 2 stycket i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

1920-02-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 43 § 2 stycket i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr lä.

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse

av 43 § 2 stycket i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Alfred Petrén, Carl E. Svensson,

von Koch, S. Hansson, Frändén*, Tjällgren*, Magnusson i

Kalmar, Karlsson i Gasabäck, Carlsson i Frosterud, Nilsson i

Vibberbo*, Karlsson i Nynäshamn*, Magnusson i Skövde, Johansson

i Vittinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 123, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Lindman

med flere hemställt, att riksdagen ville för sin del besluta, att 43 § 2

stycket i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»I allt — — — — fattigvården. Till fattig vårdskonsulent utses

man eller kvinna, som genom föregående verksamhet i fattigvårdens tjänst

samt ådagalagda kunskaper om fattigvårdens anordnande i skilda delar av

landet visat sig därtill särskilt skickad. Instruktion — — —---

— — — — Konungen.»

Angående motiven för berörda hemställan tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 7

Vid föredragning av kungl. propositionen nr 168 till 1918 års lagtima

riksdag angående anslag till anordnande av statsinspektion över fattigvården

med mera anförde föredragande departementschefen beträffande fattigvårdskonsulenterna

följande:

»Några bestämda yttre kompetensvillkor synas icke böra uppställas.

Kungl. Maj:ts val bör sålunda ej bindas genom fordringar på avlagd

examen, genomgången utbildning eller tidigare verksamhet. Klart är

dock, att för framgångsrikt fullgörande av en konsulents krävande uppgifter

en ingående praktisk erfarenhet om fattigvård är en grundförutsättning,

vare sig att denna erfarenhet vunnits under anställning i den

offentliga fattigvårdens tjänst, under sysslande med frivillig understödsverksamhet,

såsom konsulent hos enskild förening eller på annat dylikt

sätt. Kunskaper om gällande författningar måste naturligen konsulenten

äga, likaledes torde ett visst mått av allmänbildning utgöra eu förutsättning

för att konsulenten skall kunna behörigen hävda sin ställning

i förhållande till de kommunala myndigheterna och därjämte såväl på

tillfredsställande sätt tillgodogöra sig och i berättelser sammanfatta erfarenheterna

av sin verksamhet som draga nytta av de anvisningar och

den litteratur, som fattigvårdsinspektören kan ställa till hans förfogande.

De viktigaste förutsättningarna för att konsulenten skall kunna väl fullgöra

sin uppgift äro naturligen av mera personlig art. I detta hänseende

kan tillämpas vad statsrådet Fridtjuv Berg beträffande folkskoleinspektörerna

yttrade till statsrådsprotokollet vid framläggandet av förslaget

till omreglering av folkskoleinspektionen. lian anförde: ''Av en

folkskoleinspektör måste krävas icke blott grundlig insikt i de mångahanda

spörsmål, vilkas lösning kan komma att påkalla hans medverkan,

utan också och framför allt den välvilliga rättrådighet, den lugna opartiskhet

och den personliga auktoritet, som kunna tillvinna honom såväl

skolstyrelsernas som lärarpersonalens aktning och förtroende. Det kräves

av honom det sunda omdöme och den människokännedom, som

sätta honom i stånd att framgångsrikt förhandla med menigheter och

enskilda. Och av honom måste tillika fordras den besinning och den

sega ihärdighet, som göra det möjligt att med lumpor undanröja svårigheter

och fullfölja föresätta mål. Men allt detta är egenskaper, som

icke genom något särskilt slag av utbildning kunna förvärvas och ej

heller genom något slag av examensintyg styrkas. Det skulle under

sådana förhållanden vara synnerligen olämpligt att genom uppställande

av formella kompetensvillkor av ett eller annat slag snävt begränsa an
-

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

talet av dem, bland vilka lämpliga innehavare av inspektörsbefattningarna

kunna sökas’.»

Nämnda proposition, som behandlades av andra särskilda utskottet

blev utan anmärkning av utskottet tillstyrkt samt av riksdagen bifallen.

Utskottet anser, att de synpunkter, som kommit till uttryck i departementschefens

härovan citerade, av riksdagen godkända uttalande, äro riktiga

och tillfredsställande som ledning för Ivungl. Maj:t vid utseende av

konsulenter. En närmare precisering av kompetensvillkoren för konsulenter

i av motionären tänkt eller annan riktning ställer sig för närvarande

så mycket svårare, som fattigvårdskonsulentverksamheten ännu kan anses

befinna sig på försöksstadiet och ej hava fått sitt slutliga arbetsområde

fullt begränsat. Så är att märka, att, enligt den av Kung! Maj:t den

25 april 1919 utfärdade instruktionen för statens fattigvårdskonsulenter,

konsulent har, förutom att fullgöra åliggande, avseende den egentliga fattigvården,

jämväl att, i den mån hans tid sådant medgiver, med råd och

upplysningar tillhandagå såväl barnavårdsnämnderna inom distriktet beträffande

förpliktelser, som ålagts desamma genom lagen om barn utom

äktenskap, som ock nykterhetsnämnderna inom distriktet ifråga om deras

åligganden enligt lagen om behandling av alkoholister. Och lagstiftningen

om den offentliga barnavården är för närvarande föremål för revision, varur

kan antagas framgå förslag till en lagstiftning, som ökar samhällets

kontroll över barnavården med antagligen vidgade uppgifter för fattigvårdskonsulenterna

utöver den egentliga fattigvårdens område. Under

sådana förhållanden är så mycket mindre skäl att nu företaga en sådan

lagändring, som motionären föreslår, varigenom fattigvårdskonsulentens

kompetens ensidigt skulle komma att bedömas efter hans praktiska erfarenhet

på ett, om än hans huvudsakliga, verksamhetsområde.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL VON SNEIDERN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Reservationer:

9

l:o) av herr Magnusson i Kalmar;

2:o) av herr von Sydoiv, som anfört: »Utskottet har undvikit att

yttra sig om det särskilda fall, som omförmäles i motionen och där åberopas

som grund för den ifrågasatta lagändringen. Lika litet som utskottet

vill jag gå in på frågan, om den person, som blev utnämnd, bland de

sökande hade de största förutsättningarna att rätt sköta den ifrågavarande

befattningen. Jag vill alltså medgiva, att det kan synas mindre

lämpligt att i själva lagtexten intaga några kompetensfordringar för erhållande

av fattigvardskonsulentbefattning. Men jag bär icke kunnat undgå

att finna det anmärkningsvärt, att, ehuru vid antagande av lagen om

fattigvården från regeringshåll uttryckligen betonades att en ingående praktisk

erfarenhet om fattigvård och kunskap om gällande författningar vore

förutsättningar för ett framgångsrikt fullgörande av eu fattigvårdskon sulents

uppgifter, icke någon bestämmelse i sådant hänseende intagits i den

instruktion, som Kungl. Maj :t utfärdat för fattigvårdskonsulenterna. Annars

synes det vara regel att dylika kompetensfordringar intagas i tjänsteinstruktionerna.

Genom denna underlåtenhet har en möjlighet lämnats öppen

att välja konsulent utom den krets, varinom riksdagen ansett att han bör

sökas. Jag anser därför att utskottet i anledning av motionen bort föreslå

riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att i

instruktionen för fattigvårdskonsulenterna måtte som

kompetensfordringar för konsulent stadgas, att han skall

äga ingående praktisk erfarenhet om fattigvård och

kunskaper om gällande författningar rörande fattigvården.

»

3:o) av herr Magnusson i Skövde, som yttrat: »Även om man

ställer sig tveksam till frågan, huruvida det särskilda fall, som torde

ha föranlett motionen, utgör tillräckligt motiv för en lagändring, torde

det å andra sidan knappast vara riktigt eller ens möjligt att, som

utskottet här försökt, ställa sig fullständigt neutral i antydda utnämningsfråga.

Utan att på något sätt ingå på bedömande av de rent

personliga egenskaperna hos de personer, som närmast berördes av ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 11 — 12.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

nämningen, är det befogat erinra därom, att vid denna utnämning uppenbarligen

icke tagits nödig hänsyn till den uppfattning, som dåvarande

departementschefen i sitt yttrande till Kungl. Maj:ts proposition nr 168

år 1918 gav uttryck, nämligen att det är »klart att för framgångsrikt

utövande av en konsulents krävande uppgifter en ingående praktisk erfarenhet

om fattigvård är en grundförutsättning». Denna »grundförutsättning»

har dock vid ifrågavarande utnämning uppenbarligen blivit i hög

grad åsidosatt, då den utnämnde i motsats till medsökande veterligen icke

hade någon som helst praktisk erfarenhet i fattigvård, icke ens den, som

kan ha vunnits genom ledamotskap i kommunala nämnder och styrelser.

För fattigvårdens utveckling mot att i allt större mått fylla sin uppgift

att verkligen vårda, kräves, kanske mer än på de flesta andra områden,

att den i sin tjänst som fattig vårdsföreståndare kan vinna och behålla

verkligt lämpliga personer. Ett grundvillkor härför synes mig vara, att

föreståndarnas ekonomiska och sociala ställning är god och att någon möjlighet

till befordran förefinnes. Men genom att lämna en utnämning, som

den här berörda, alldeles opåtalad, måste fattigvårdsföreståndarna erhålla

den uppfattningen, att flerårigt och förtjänstfullt direkt fattigvårdsarbete

icke synes utgöra någon merit för befordran till fattigvårdslconsulent.

Det synes mig alltså, att utskottet bort i sin motivering inrymma

ett uttalande, att vid utnämning av fattigvårdskonsulenter bestämt företräde

bör, under för övrigt lika förhållanden, givas åt person, som äger

praktisk erfarenhet i fattigvårdsarbete.»

STOCKHOLM 1920. STOCKHOLMS BOKINDUSTRI A.-B. BOKTRYCKERI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.