Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om iakttagande av viss angiven grundsats vid utredning rörande revision av gällande bestämmelser om skatteköp.

1920-03-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om iakttagande av viss angiven grundsats vid utredning rörande revision av gällande bestämmelser om skatteköp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1920 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om iakttagande av viss

angiven grundsats vid utredning rörande revision av

gällande bestämmelser om skatteköp.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Hult®, Carl E. Svensson, Westman, Boberg, Linder,

S. Hansson, Sigfrid®, Magnusson i Kalmar®, Andersson i Knäppinge, Karlsson i Gasabäck®,

Carlsson i Frosterud, Hage, Karlsson i Nynäshamn och Magnusson i Skövde*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 154, som behandlats av andra lagutskottet, har herr Wohlin hemställt,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

vid den ifrågasatta eller påbörjade utredningen rörande revision av gällande

bestämmelser om skatteköp den grundsatsen måtte följas, att personer,

vilka själva bruka och bebo jordbruksfastighet, måtte erhålla rätt att

enligt förut gällande bestämmelser till skatte lösa av dem under stadgad

åborätt innehavd jordbruksfastighet jämte för jordbrukets bedrivande nödig

hagmark och skogsmark.

Till stöd för berörda hemställan har motionären åberopat en av

honom jämte herrar Ivar Pettersson och Olsson i Kullenbergstorp avgiven

reservation mot första särskilda utskottets vid 1919 års urtima riksdag

utlåtande nr 4 i anledning av Kungl. Maj:ts till nämnda riksdag avlåtna

proposition nr 11 angående förbud tillsvidare i vissa fall av skatteköp.

Särskilda utskottets utlåtande var av följande lydelse:

»På de skäl, som chefen för finansdepartementet till ovannämnda,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 10 käft. (Nr 15—17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

i propositionen åberopade statsrådsprotokoll anfört, finner utskottet angeläget,

att en allmän revision av bestämmelserna angående skatteköp kommer

till stånd. Syftet bör härvid enligt utskottets mening vara i första

hand att, sedan de rättsförhållanden, som beröras av dessa bestämmelser,

blivit utredda, på grundval härav ett förslag uppgöres, varigenom ordning

och reda införes i hithörande, för närvarande bristfälligt reglerade

förhållanden. Särskilt vill utskottet framhålla önskvärdheten av att vid

utarbetandet av ett sådant förslag tages under omprövning, huruvida

icke åboar, vilka själva bruka sin jord, eller med dem likställda kunna

bibehållas vid lämpligt anordnad lösningsrätt till inägojord samt att jämväl

tillses, att deras husbehov av skog kan tillgodoses.

Vidare delar utskottet departementschefens uppfattning därom, att,

i avbidan på utredningens resultat, ett provisoriskt förbud av skatteköp

måste meddelas, om icke utredningens resultat skall äventyras. Inom

utskottet har ifrågasatts, huruvida icke sådant undantag från förbudet

borde stadgas, varigenom åt Kungl. Maj:t inrymdes befogenhet att i

särskilda fall bereda möjlighet till skatteköp för åboar, som själva bruka

sin jord. Utskottet bär emellertid ansett ett sådant föregripande av den

avsedda utredningen, som en dylik anordning skulle i sin man innebära,

icke vara påkallad, då förbudet är provisoriskt och avsett att gälla endast

under tiden för utredningen.

Då utskottet följaktligen går att tillstyrka bifall till den föreliggande

propositionen, vill utskottet med avseende a den förestående utredningen,

under erinran om de viktiga enskilda intressen, som av hithörande

bestämmelser beröras, uttala den förhoppningen, att utredningen

måtte bedrivas med all den skyndsamhet som förhållandena medgiva.

I anslutning till vad föredragande departementschefen anfört vill

utskottet erinra, att den föreliggande propositionen icke har avseende å

skatteomföring av krononybyggen i de norrländska länen, som alltså bör

fortfarande få äga rum enligt gällande bestämmelser. Under åberopande

av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen måtte, med

bifall Kungl. Maj:ts förevarande proposition, besluta, att, i avbidan på

utredning och förslag rörande revision av gällande bestämmelser om skatteköp,

tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda beslutat, skatteköp i

andra fall, än såvitt angår de Halländska kyrkornas hemman, Danviks

hospitals hemman, Visingö skolegodshemman samt rekognitionsskogs- och

därmed likställda hemman, icke skall äga rum.»

Vad utskottet sålunda hemställt blev av riksdagen bifallet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 3

I reservationen anförde herr Wohlin och hans medreservanter följande:
»Gällande

författningar om skatteköp äga visserligen icke karaktär

av civilrättsligt bindande avtal mellan kronan och vederbörande åboar

och konstituera än mindre någon i grundlag befästad rätt till sådana köp.

Rätten att till skatte lösa under stadgad åborätt innehavda kronohemman

och kronolägenheter har emellertid sedan tvåhundra år tillbaka av

bondeallmogen betraktats som en av dess största förmåner, varom bland

annat vittnar, att densamma i samband med 1789 års förenings- och

säkerhetsakt fick privilegienatur.

Frånsett de jordbrukspolitiska synpunkterna, som beträftande de

jordbruksfastigheter, vilka ännu kunna till skatte lösas, alltjämt i våra

dagar äga någon betydelse, tala sålunda synnerligen starka billighetsskäl

för att åboar, som bruka sådana fastigheter, bibehållas vid samma rätt

som tiotusentals av med dem likställda åboar åtnjutit i förfluten tid.

Dessa billighetsskäl äro så mycket mera vägande, som dels lagfart och

därefter understundom jämväl inteckning beträffande ifrågakommandc

fastigheter icke sällan, med förbiseende av krononaturen, beviljats och

dels uraktlåtenheten att göra ansökan om skatteköp ofta berott på att

åboarna förvärvat sin rätt genom arv och icke kommit sig för att göra

ansökan om skatteköp.

Enligt vår uppfattning vinnas icke genom ett bifall till utskottsmajoritetens

förslag tillfredsställande garantier för att billighetssynpunkterna

i fråga bliva vederbörligen beaktade. Den utredning rörande revision

av gällande bestämmelser om skatteköp, som av utskottsmajoriteten

förutsättes, skulle nämligen, förutom utredningar av ifrågakommande kronofastigheters

läge och arealer av särskilda ägoslag, de sittande åboarnas

författningsenliga rätt till fastigheter m. m., jämväl omfatta, huruvida

de enskildes lösningsrätt bör i nuvarande eller reviderad form fortbestå

eller ersättas med andra regler för rättsförhållandets ordnande. Då utskottet

framhåller »önskvärdheten» av att vid utarbetandet av förslag i

ämnet »tages under omprövning, huruvida icke åboar, vilka själva bruka

sin jord, eller med dem likställda kunna bibehållas vid lämpligt anordnad

lösningsrätt till inägojord», så lämnas härmed öppet, om skattemannarätten

bör fortbestå eller utbytas mot helt andra upplåtelseformer, såsom

t. ex. tryggad besittningsrätt i eu eller annan form. Vi anse emellertid

obilligt, att det lilla antalet ännu återstående jordbrukare av nu omberört

slag göres till föremål för experiment med sådana nya upplåtelseformer.

Riksdagen borde fastmera, enligt vårt förmenande, i den mån åboarna

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utekottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

själva braka fastigheterna samt fråga är om inrösningsjord och för jordbrukets

bestånd nödig skogs- och hagmark, uttryckligen hava uttalat, att

sådana åboar böra bibehållas vid deras nuvarande rätt.

Däremot synes det oss vara riktigt, att möjligheten till sådana missbruk

av skatteköpsrätten omedelbart undanröjes, som äro den egentliga

anledningen till den kungl. propositionen och som bestå i att personer

kunna mot ringa skatteköpsskilling under äganderätt förvärva skogsområden,

vilka hava ett betydande värde och vilka ej äro för något jordbruks vidmakthållande

nödvändiga. För att dylika missbruk må kunna förebyggas,

erfordras, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, en revision av gällande bestämmelser

om skatteköp ävensom ett av statsmakterna fattat beslut om att,

i avbidan på resultatet av denna revision, skatteköp i andra än i vissa angivna

fall icke skall äga rum.

En viss begränsning i tiden av den föreslagna suspensionen synes

oss emellertid skäligen böra göras.

Ehuru vi helst önskat, att riksdagen hade gjort ett uttalande i ovan

angiven riktning, få vi, då förslag härom torde möta formella hinder, inskränka

oss till att såsom vår mening uttala, att oavsett de förändrade

stadganden i det nu omberörda ämnet, som i övrigt kunna befinnas erforderliga,

kronoåboar, med undantag av bolag eller föreningar, vilka enligt

nuvarande bestämmelser äro berättigade till skatteköp, böra bibehållas vid

rätten att, i huvudsak enligt nu gällande grunder, till skatte lösa av

åborna i fråga eller deras närmaste skyldeman brukad inrösningsjord

ävensom skogs- eller hagmark, som kan befinnas för deras jordbruks vidmakthållande

nödig.

Med åberopande av den förestående motiveringen få vi hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition med den

inskränkning, att suspensionen allenast måtte gälla intill den 1 maj 1921.»

Av ovanstående redogörelse framgår, att mellan utskottsmajoriteten

och reservanterna i första särskilda utskottet vid 1919 års urtima riksdag

en meningsskiljaktighet förelegat i så måtto, att majoriteten ansåg olämpligt

att från början binda utredningen vid bestämda direktiv av föreslagen eller

annan art, medan minoriteten förordade ett sådant direktiv. Riksdagen

delade majoritetens uppfattning, vilken även andra lagutskottet nu omfattar.

Utskottet har dessutom inhämtat, att vid förarbetena till den begärda

utredningen särskild uppmärksamhet har ägnats den särställning, som

enligt riksdagens uttalade önskan bör tillkomma åboar, som själva bruka

sin jord, eller med dem likställda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 5

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Reservation

av herr Westman, som anfört följande:

»Den föreliggande motionen avser att till riksdagens prövning framföra

en mening, som vid föregående års urtima riksdag uttalades i en till

första särskilda utskottets utlåtande nr 4 fogad reservation, ehuru reservanterna

av formella skäl voro förhindrade att framlägga densamma i

form av ett yrkande.

Det beslut, som vid senaste urtima riksdag fattades därom, att, i

avbidan på utredning och förslag rörande revision av gällande bestämmelser

om skatteköp, tillsvidare skatteköp icke skola äga rum, förutom i vissa

lokalt angivna fall, avsåg att göra slut på vissa missbruk av skatteköpsrätten.

Till sådana missbruk kan emellertid icke anses höra, att personer,

vilka själva bruka och bebo jordbruksfastighet, enligt förut gällande bestämmelser,

till skatte lösa av dem under stadgad åborätt innehavd jordbruksfastighet

jämte för jordbrukets bedrivande nödig hagmark och skogsmark.

Aven för sådana personer har emellertid skatteköpsrätten tillsvidare

upphävts, och vid den beslutade utredningen skall i fråga om dem tagas

under omprövning, huruvida den för dem förut gällande rätten att förvärva

äganderätt skall ersättas med en rätt att i stället erhålla en rätt

av svagare innehåll, en besittningsrätt.

Då enligt min mening anledning icke förefinnes att sätta dessa åboar

i ett sämre läge än förut eller ens hålla dem i ett tillstånd av ovisshet,

har jag ansett mig böra inom utskottet yrka, att utskottets hemställan

måtte erhålla följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

att riksdagen med bifall till hr Wohlins i första

kammaren väckta motion nr 154 måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid den ifrågasatta

eller påbörjade utredningen rörande revision av

gällande bestämmelser om skatteköp den grundsatsen

måtte följas, att personer, vilka själva bruka och bebo

jordbruksfastighet, måtte erhålla rätt att enligt förut

gällande bestämmelser till skatte lösa av dem under

stadgad åborätt innehavd jordbruksfastighet jämte för

jordbrukets bedrivande nödig hagmark och skogsmark.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.