Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om skyddskoppympning.

1920-03-05 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:19, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om skyddskoppympning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1920 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i lagen om skyddskoppympning.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow*, Alfred Petrén*, Hult, Boberg, Linder*

Sigfrid, Sandegård, J. B. Johansson*, Magnusson i.iKalmar, Andersson

i Knäppinge, Karlsson i Gasabäck*, Carlsson i Frosterud*, Nilsson i

Yibberbo, Johansson i Sollefteå* och Johansson i Vittinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion

nr 120, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Sandberg,

Jansson i Edsbäcken, Torgen, Bergström i Bäckland, Andersson i Milsmaden,

Igel och Mossberg föreslagit vissa ändringar i lagen om skyddskoppympning

den 2 juni 1916 i syfte att dels vid utkrävandet av vaccinations-

och revaccinationspliktens fullgörande mycket större hänsyn toges

till den vaccinationspliktiges samvetsbetänkligheter och övertygelse, och

att formerna för hans yrkade befrielse betydligt förenklades, dels de revaccinationspliktiga

klassernas antal i väsentlig mån inskränktes, då det nu

föreskrivna antalet enligt erfarenhetens vittnesbörd syntes vara skäligen

meningslöst, och dels att det enligt lagens 21 § tänkta oupphörliga bötfällandet

för förnyad vägran eller försummelse inskränktes.

I motionens syfte hava instämt herrar Wikström, Lundström, Holmner

och Olsson i See.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda förslag ävensom

den ifrågasatta ändringen i lagtexten, tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

I motionen har som skäl för förslaget att så kort tid efter antagandet

av den nya lagen om skyddskoppympning upptaga frågan om en genomgripande

revision av densamma bland annat anförts, att det oerhörda med

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 12 höft. (Nr 19.) 1

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet? utlåtande Nr 19.

farhågor blandade trycket av världshändelserna, som enligt motionärernas

förmenande vid lagens antagande år 1916 spelat en avgörande roll, nu

till väsentlig del upphört, utan att de befarade epidemierna i vidare mån

drabbat oss. Denna fara är emellertid ingalunda förbi. Tvärtom torde

den egentliga risken för epidemiers uppkomst föreligga först då efter

fredsslutet den internationella samfärdseln återtager sin normala omfattning.

För vårt vidkommande torde en särskilt kritisk tidpunkt ligga i återupptagandet

av trafiken på Östeuropa, som städse varit härden för svåra epidemiska

sjukdomar. Utskottet finner därför tidpunkten särdeles olämplig

för vidtagande av åtgärder att försvaga det skydd, som den föreliggande

lagstiftningen avser att skapa.

Om utskottet således måste ställa sig avvisande till motionen, har

det icke undgått dess uppmärksamhet, att antalet av dem, som enligt

lagens 5 § 3 mom. erhållit befrielse från ympning, varit särdeles ringa.

Enligt av utskottet inhämtade upplysningar har, sedan lagen den 1 januari

1917 trädde i kraft, antalet ansökningar om befrielse från ympning enligt

den s. k. samvetsklausen varit 51. Av dessa ansökningar har ingen enda

blivit bifallen av medicinalstyrelsen och endast 4 stycken vid den enligt

lagens bestämmelser efterföljande prövningen hos Kungl. Maj:t av medicinalstyrelsens

avslag å gjorda framställningar. Bland dessa fyra fall återfinnes

den av motionärerna omnämnda, av medicinalstyrelsen avslagna

ansökan av kyrkoherden Vallberg. Om än således Kungl. Maj:ts tillämpning

av samvetsklausen varit för de sökande gynnsammare än medicinalstyrelsens,

finner dock utskottet pa grund av fåtalet befrielser, att en

bristande överensstämmelse råder mellan avsikten med samvetsklausulens

införande i lagstiftningen och dennas verkningar, varför utskottet vill

uttala förhoppningen, att en sådan överensstämmelse måtte kunna åstadkommas

genom det sätt, varpå den omnämnda klausulen i framtiden tilllämpas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SXEIDERX.

Stockholm, O. L. Svanbäeks Boktryckeri 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.