Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24

1920-04-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:24, Andra lagutskottets utlåtande Nr 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1920 kl. * 1/15 e. in.

Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om värnpliktiga,- vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, dels ock i anledning

därav väckta motioner.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Alfred Petréu, Hult, von Koch, Boberg,

Linder, Sandegård11, Tjällgren*, Karlsson i Gasabäck, Carlsson i Frosterud,

Nilsson i Vibberbo, Hage, Johansson i Sollefteå, Johansson i Yittinge och

Svensson i Kompersmåla.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom . eu den 13 februari 1920 dagtecknad proposition nr 165,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

i statsrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intaget

förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 241 av friherre Fleming,

^ nr 242 av herr Karl August Nilson med instämmande av herrar

Vind ald, Modig, Olaus Pette^-sson och S. Malkolm Petterson, och

nr 244 av herrar Sandegärd och Sigfrid Hansson samt

inom andra kammaren:

nr 344 av herrar Hamna och Lcander,

ur 348 av herrar Werner och Hansson i Rättvik,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 16 käft. (Nr 24—26.) uoi so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

nr 349 av herr Bäckman, och

nr 350 av herrar Bergström i Bäckland, Jansson i Edsbäcken, Mossberg,

Igel, Nilsson i Vibberbo och Andersson i Milsmaden med instämmande

av herr Janson i Kungsör.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i

den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.

propositionen.

utskottet. Mot de huvudprinciper, varpå lagförslaget grundats, har utskottet

icke någon erinran att framställa. På enskilda punkter har utskottet

dock funnit sig böra göra vissa uttalanden. Därjämte har utskottet

funnit anledning föreslå, att lagen tillsvidare endast skall vara prov isorisk.

Redogörelse för utskottets uttalanden och ändringsförslag lämnas

här nedan vid behandling av de särskilda lagrummen.

§ I
Friherre

Friherre Fleming har i sin motion hemställt, att paragrafen måtte

^motion* erhålla följande lydelse:

»1.. Värnpliktig, som enligt denna lag prövas hysa allvarliga, på kristligt

eller mosaiskt religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i den ordning, som i gällande värnpliktslag stadgas,

må erhålla tillstånd att under fredstid fullgöra sin värnpliktstjänstgöring utan att

vare sig övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition.

2. Under krigstid skall tjänstgöringen för värnpliktig, varom i mom. 1 saga,

bestämmas allenast av behovet, efter prövning av vederbörande militärbefal.»

Därjämte har friherre Fleming föreslagit, att i lagen måtte införas

en paragraf av följande innehåll:

»Värnpliktig, vilken erhållit sådant tillstånd, varom i § 1 mom. 1 sägs, skall

under fredstid fullgöra sin värnpliktstjänstgöring antingen vid vederbörligt truppförband

eller vid armén eller marinen tillhörande sjukhus, verk, förråd eller annan

inrättning i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.»

Herrar Sande- Herrar Sandegärd och Sigfrid Hansson hava i sin motion hemställt,

gårds och Sig- riksdagen ville besluta, att törsta stycket i § 1 i lag om värnpliktiga,

fridmoZTnS vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skall hava

följande lydelse:

»Värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i den ordning, gällande vårnpliktslag förutsätter, må...»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 3

Herrar Werner och Hansson i Rättvik hava i motion beträffande

förevarande paragraf gjort enahanda hemställan som herrar Sandegård

och Sigfrid Hansson.

Herr Karl August Nilson har i sin motion hemställt, att i lagen

måtte infogas en ny paragraf med bestämmelse om, att vad för i lagen

avsedd värnpliktig gäller vid fredstjänstgöring, gäller också i händelse

av krig.

Yad först angår samvetsbetänkligheternas art finner utskottet, i

likhet med departementschefen, förslaget att begränsa den grupp av

värnpliktiga, som skulle göras till föremål för specialbestämmelser i avseende

å värnpliktstjänstgöringen, till allenast sådana,vilkas samvetsbetänkligheter

hava sin grund i kristen eller mosaisk trosåskådning, icke ägnat att leda

till ett ur rättvisans och billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat.

Att å andra sidan avstå från fordran, att samvetsbetänkligheterna skola

vara grundade på religiös övertygelse, finner utskottet vara mindre välbetänkt.

Ifrån teologiskt håll göres visserligen gällande, att samvetet

för den kristna uppfattningen alltid är eu religiös storhet, vittnande

om en människas samband i sitt väsens djup med en högre andlig

makt. Från denna synpunkt sett skulle det i sak vara fullkomligt

likgiltigt om, såsom föreslagits, orden »på religiös övertygelse grundade»

uteslötes eller ej. Emellertid torde i det vanliga språkbruket uttrycket

samvete icke alltid fattas i ovan angivna religiösa bemärkelse. Såväl

herrar Sandegård och Sigfrid Hansson som herrar Werner och Hansson

i Rättvik avse uppenbarligen att inrymma under den av dem föreslagna

formuleringen »allvarliga samvetsbetänkligheter» sådana betänkligheter,

vilka icke grunda sig på religiösa motiv utan på etiska, sociala eller

andra skäl. Utskottet vill icke förneka, att fall av samvetsbetänkligheter

av denna senare art kunna inträffa, där statens efterlåtenhet med avseende

på utkrävandet av medborgarens skjddighet enligt värnpliktslagen

kunde vara lika väl motiverat som då samvetsbetänkligheterna

grunda sig på religiös övertygelse. Men utskottet finner sig av flera

skäl ej kunna av denna anledning avstå från kravet på religiös övertygelse

som grund för berörda samvetsbetänkligheter.

Dels torde en särskild hänsyn böra fästas vid samvetsbetänkligheter,

som i de flesta fall söka sig tillbaka till eu möjlig om än av flertalet

som orimlig ansedd tolkning av religionsurkunder, som äro av staten

erkända och inom den åtnjuta en särskild helgd. Dels har, så vitt utskottet

kunnat utröna, cirkuläret av den 21 februari 1902, som möjlig
-

Herrar Werners

och

Hanssons i

Rättvik

motion.

Herr Karl

August

Nilsons

motion•

TJtskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

gör befrielse från vapentjänst för den, som mot sådan tjänst byser »allvarliga

samvetsbetänkligheter», alltid så tillämpats, att betänkligheterna

skola vara av religiös art. Och mot denna tillämpning hava klagomål

ej avhörts. Vad som vållat svårigheter är som bekant, att cirkuläret ej

lämnat möjlighet att medgiva befrielse från varje form av militärtjänst.

Vidare torde de, som för någon form av värnpliktsvägran underkastat

sig upprepade bestraffningar, uteslutande vara att söka bland dem, som

ledas av religiös övertygelse. Och en god mätare på allvaret av samvetsbetänkligheterna

är utan tvivel förmågan att för dem utstå lidanden.

Motviljan att bestraffa dessa i övrigt oförvitliga medborgares frivilliga

martyrskap har sedan varit det starkaste motivet för staten till den nu

ifrågasatta lagstiftningen, som därför naturligt nog främst uppmärksammat

de religiösa värnpliktsvägrarna. Till sist kommer svårigheten

att mäta och pröva allvaret av de påstådda samvetsbetänkligheterna. De

äro, som utskottet kommer att senare närmare beröra, svåra no g, då det

gäller betänkligheter av religiös art. Men de äro givetvis ofantligt

mycket större beträffande betänkligheter av annan art. Utskottet anser

att genom utvidgning av lagens tillämplighetsområde till sådana betänkligheter,

fältet skulle lämnas öppet för så mycken simulation och godtycke

att det ej kan tillråda en sådan utvidgning.

Dock vill utskottet uttala, att det anser självklart att »religiös övertygelse»

gives en mycket vidsträckt betydelse, så att övertygelsen ej

förutsättes behöva bottna i viss kyrklig eller kristen åskådning. Med

en sådan tolkning torde, i betraktande av de obestämda gränserna för

vad som menas med religiös övertygelse, i regel de tänkta fall av etiska

samvetsbetänkligheter, för vilka man kan finna särskild anledning att

ömma, kunna inrymmas under lagens bestämmelser.

Vad därefter angår frågan, huruvida hänsyn bör tagas till de värnpliktiga,

som hysa samvetsbetänkligheter mot varje tjänstgöring vid

krigsmakten, har utskottet ingenting att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

att nämnda värnpliktiga tillåtas utföra civilt arbete för statens räkning.

Erkänner man nämligen lämpligheten, att staten avstår från sin rätt att

utkräva vapentjänst för att undgå att pålägga upprepade straff som ej

leda till rättelse, är naturligtvis orimligt att vidtaga samma åtgärd för

utkrävande av en mindre värdefull militärtjänstgöring, önskvärt hade

emellertid varit, att Kungl. Maj:t närmare antytt, huru den icke oviktiga

frågan om arten av det civila arbetet komme att ordnas, även om det

med hänsyn därtill, att man icke i förväg kan beräkna antalet av denna

grupp värnpliktiga, icke torde varit lämpligt att i lagen närmare precisera

arbetets art,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 5

I fråga om de samvetsömma värnpliktigas ställning i händelse av krig

föreslog majoriteten av de i ämnet tillkallade sakkunniga, vilkas förslag i

samtliga punkter upptagits av friherre Fleming, att meddelat tillstånd att

fullgöra värnpliktstjänstgöring i särskild ordning skulle gälla allenast

under fredstid, varemot under krigstid tjänstgöringen skulle bestämmas

allenast av behovet, efter prövning av vederbörande militärbefäl. Det

nu framlagda förslaget gör ingen skillnad mellan freds- och krigstid,

utan lagen skall gälla även i sistnämnda fall. Något uttryckligt stadgande

om att lagen även skall gälla under krigstid torde därför vara

obehövligt. Av departementschefens uttalande framgår, att arten av det

militära eller civila arbete, som de olika kategorierna värnpliktsvägrare

komma att utföra, kan komma att växla under krigstid och fredstid, vilket

utskottet finner naturligt.

2 §•

Friherre Fleming hemställer i sin motion, att paragrafen måtte erhålla

följande lydelse:

§ 2.

»1- Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 inom. 1 sägs,

meddelas av inskrivningsrevision på därom av den värnpliktige gjord ansökning!

Sådan ansökning skall vara åtföljd av

a) intyg, utfärdat av präst i den församling, där sökanden är kyrkobokförd,

eller om sökanden tillhör sådan församling, som omförmäles i förordningen

angående främmande trosbekännare och deras religionsövning den

31 oktober 1873, av vederbörande församlingsföreståndare, eller, om sökan
[

den är mosaisk trosbekännare, av vederbörande religionslärare, vilket intyg

skall innehålla en bestämd förklaring i frågan, huruvida sökanden,

enligt intygsgivarens uppfattning, hyser allvarliga, på kristligt eller mosaiskt

religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i stadgad ordning;

b) intyg, utfärdat pa heder och samvete av två andra personer, vilkas trovärdighet

är av inskrivningsrevisionen känd eller eljest tillförlitligen styrkt,

avseende samma fråga, som under a) omförmäles.

2. Ansökning skall, för att kunna till prövning upptagas, göras vid sökandens

inskrivning; dock att, där värnpliktig efter påbörjad^tjänstgöring visar sannolika

skäl för att han hyser sådana samvetsbetänkligheter, som i mom. 1 sägs, av

honom gjord ansökning må, sedan, i den ordning Konungen bestämmer, honom

beviljats uppskov med tjänstgöringen, av inskrivningsmyndigheterna till prövning

och avgörande upptagas.»

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det lämpligen

bör anförtros åt Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser rörande

beskaffenheten av de intyg, som skola inför inskrivningsrevisionen

Friherre,

Flemings

motion.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fritt otc

Flcmings

motion.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

företes, ävensom beträffande prövningsförfarandet i övrigt. . -Utskottet

vill emellertid uttala önskvärdheten av att inskrivningsrevisionen vid

prövningen icke bindes av några legala bevisregler, utan får tillämpa

fri bevisprövning. Huvudsaken är åstadkommandet av eu prövning,

grundad på ingående personlig kännedom om sökanden. I den mån inslcrivningsrevisionens

kännedom om sökanden ej kan vinnas, genom personlig

inställelse av honom inför revisionen, böra ansträngningar göras,

att det skriftliga material, på grund av vilket revisionen har att fatta

sitt beslut, blir ett uttryck för trovärdiga personers intimast möjliga

kännedom om sökanden.

Utskottet kan ej underlåta att uttala, att det anser, att det nuvarande

prövningsförfarandet i ett viktigt hänseende innebär säkrare garantier än det

föreslagna. Den möjlighet, som truppbefälhavare, regementspastor in. fl. ägt

till personliga iakttagelser av sökanden under en följd av dagar, måste anses

betydligt värdefullare än inskrivningsrevisionens i regel flyktiga, eller ej alls

förekommande sammanträffande med sökanden. Möjligheten, till inhämtande

av skriftliga uppgifter om honom äro däremot naturligtvis desamma nu

som enligt förslaget. Endast hänsynen till behovet av att hava frågan

avgjord före inställelsen har varit anledning till, att utskottet, kunnat

förorda prövningens överflyttande från truppbefälhavaren till inskrivningsrevisionen.

Men med ett mera otillfredsställande prövmngsfönarande följer större

möjlighet till simulation och därmed större behov av en lång övningstid

som medel häremot. Då utskottet föreslagit, att lagen endast antages

med begränsad giltighetstid, har en av anledningarna härtill varit, att

erfarenhet skall kunna vinnas om effektiviteten av det nya prövningsförfarandet,

vilket i sin mån måste hava inverkan på tjänstetidens

längd.

3 §.

Friherre Fleming har i sin motion yrkat, att paragrafen matte eihålla

följande lydelse:

»1. Värnpliktig, vilken erhållit sådant tillstånd, varom i § 1 mom. 1 sägs,

är sedan lian blivit inskriven, skyldig att under fredstid varje tjänstgönngsomgång,

som omfattar första tjänstgöring eller repetitions- (regemente-) övning,

för sin utbildning tjänstgöra ett antal dagar, som är en och en fjärdedel gangei

så stort som det dagantal, under vilket övriga till samma truppslag och kategori

i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att under samma omgång

tjänstgöra. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla. _

2 Under reservtruppövning, landstormsövning och tjänstgöring jämlikt

§ 28 värnpliktslagen är tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig densamma som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 7

för övriga till samma truppslag och kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga.

»

Herr Karl August Nilson hemställer i sin motion, att paragrafen

måtte få följande lydelse:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)

angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra

civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en följd tjänstgöra ett antal

dagar, som är lika med det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i

fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen

åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör- och

fälttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga.»

Herrar Hamrin och Leander hava i sin motion föreslagit denna

lydelse av paragrafen:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)

angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra

civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en följd tjänstgöra ett antal

dagar, som i förra fallet med en tiondedel och i senare fallet med eu fjärdedel

överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt

§ 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen

åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjörs- och fälttelegraftrupperna

tilldelade värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande

bråktal bortfalla.»

Herrar Werner och Hansson i Rättvik föreslå, att riksdagen måtte

antaga följande lydelse av paragrafen:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)

angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring, utföra

civilt arbete, är skyldig att under fredstid i eu följd tjänstgöra samma antal

dagar, som tjänstgöringen skolat omfatta, därest befrielse enligt § 1 ej meddelats.

»

Herr Bäckman har i sin motion framställt enahanda yrkande som

herr Karl August Nilsson.

Herr Bergström i Bäckland m. fl. hava föreslagit

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kung!. Majds proposition nr ''

165, att tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga, som erhålla tillstånd att fullgöra

sin värnplikt endera vid krigsmakten utan att övas i vapnens bruk eller

genom att utföra civilt arbete, erhåller samma längd, som den skulle haft, om ej

befrielse på grund av samvetsbetänkligheter meddelats.

Herr

Karl August

Nilsons

motion.

Herrar

Humrins och

\Lcandcrs

7)1 ot i on.

Herrar

Werners och

Hanssons

i It ullrik

motion.

Herr Bäckmans

motion.

Ilerr Bergströms

i Bäckland

7)1. fl.

motion.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att

tjänstgöringen för värnpliktiga, som på grund av samvetsbetänkligheter

Ut »linne).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Friherre

Flemings

motion.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

vinna befrielse från värnpliktstjänstgöring i särskild ordning, bör, såsom

för staten fördelaktigast, fullgöras i en följd, ävensom att tjänstgöringstiden

för ifrågavarande värnpliktiga bestämmes längre än för övriga

värnpliktiga. De motionärer, som beteckna en förlängning av tjänstgöringstiden

såsom ett straff, synas helt och hållet förbise de avsevärda

fördelar, som beredas ifrågavarande värnpliktiga dels därigenom att tjänstgöringen

bliver lindrigare och dels därigenom att de värnpliktiga icke i

likhet med övriga värnpliktiga behöva fullgöra sin tjänstgöring i omgångar.

Enligt all erfarenhet har vapenövningens avsevärt större längd

ej verkat avskräckande, där tjänstgöringen ansetts mindre betungande

och fått avtjänas i färre omgångar, t. ex. tjänstgöringen vid specialvapnen

enligt 1901 års härordning. Även torde böra observeras, att det

enda land — Danmark — med vilket jämförelse i detta avseende kan

göras, har fastställt en civil tjänstetid, som i de flesta fall är 3 å 4

gånger längre än den militära, som den skall ersätta. Härtill kommer

vidare den omständigheten, att i händelse av krig de samvetsömma

värnpliktiga icke torde i någon större grad bliva utsatta för fara till liv

och hälsa. Skulle tjänstgöringstiden i fredstid icke sättas längre för de

samvetsömma än för andra värnpliktiga, föreligger fara att frestelsen till

simulation blir allt för stor. Att bestämma tjänstgöringstiden lika för

alla till samma huvudgrupp (värnpliktiga i allmänhet; studenter och

likställda) hörande samvetsömma värnpliktiga torde vara ofrånkomligt.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att den provisoriska förkortning

av övningstiden, som utan ändring av § 27 i värnpliktslagen

vidtagits eller kommer att vidtagas för vissa årsklasser värnpliktiga,

givetvis även kommer de samvetsömma värnpliktiga av ifrågavarande

årsklasser till godo.

§ 4.

Friherre Fleming har i sin motion hemställt, att paragrafen, som i

motionärens förslag har 5 till nummer, måtte erhålla denna lydelse:

»Befinnes sedan värnpliktig erhållit sådant tillstånd, varom i § 1 mom. 1

sägs, att det honom lämnade medgivandet varit grundat på uppenbarligen vilseledande

uppgifter, eller gör den värnpliktige sig skyldig till dåligt uppförande

eller upprepade förseelser i tjänsten och sålunda visar sig icke vara förtjänt av

medgivandet, må, i den ordning Konungen bestämmer, honom beviljas uppskov

med tjänstgöringen och inskrivningsrevision på anmälan besluta hans. överföring

till tjänstgöring med vapen. Skulle den värnpliktige förklara sig icke vidare

hvsa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande i den ord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 9

ning, som i gällande värnpliktslag stadgas, må lian omedelbart överföras till

tjänstgöring med vapen.

I fall, varom i denna paragraf är sagt, äger den värnpliktige tillgodoräkna sig

fyra femtedelar av det antal dagar lian före överföringen tjänstgjort. Vid beräkning

av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.»

Detta förslag har samma lydelse som de sakkunnigas i denna fråga.

Om dessas förslag yttrar föredragande departementschefen följande:

»Att tillstånd, varom här är fråga, återkallas, därest detsamma befinnes

vara ^ grundat på uppenbart vilseledande uppgifter, synes mig vara fullt riktigt,

likaså att uppkommen fråga om återkallelse av meddelat tillstånd skall prövas

av inskrivningsrevisionen. Däremot kan jag icke finna det vara ur principiell

synpunkt riktigt, att ett i behörig ordning givet tillstånd att fullgöra värnplikten

i särskild ordning skulle kunna återkallas av den grund, att den värnpliktige gör

sig skyldig till dåligt uppförande eller upprepade förseelser i tjänsten. Vad den

värnpliktige i sådant hänseende kan låta komma sig till last bör nämligen enbart

bedömas efter gällande disciplinstadga och strafflag för krigsmakten.

Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring i särskild ordning,

sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens fullgörande i

vanlig ordning, torde frågan rörande hans vämpliktsförhållanden ånyo böra underställas

inskrivningsrevisionens prövning.

Huruvida och i vad mån värnpliktig i nu angivna fall bör få tillgodoräkna

sig redan fullgjord tjänstgöring, torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.»

Utskottet delar till fullo departementschefens åsikt härutinnan.

Lagens giltighetstid.

Såsom ovan nämnts har utskottet funnit skäl tala för att förevarande

lag tillsvidare endast antages provisoriskt. Man rör sig nämligen

här på ett lagstiftaingsområde, där man icke besitter någon egentlig

erfarenhet vare sig från vårt eget land eller från andra länder. I Danmark

har visserligen den 13 december 1917 utfärdats en lag angående

värnpliktigas användning till civilt arbete, men någon större erfarenhet

om lagens verkningar torde man ännu icke hava vunnit därstädes.

Då därtill kommer att utredningen av förevarande spörsmål enligt vad

propositionen giver vid handen på flera mycket viktiga punkter icke är

slutförd, torde försiktigheten bjuda, att lagens giltighetstid begränsas,

och har utskottet ansett lämpligt att densamma bestämmes till fem år,

efter vilken tidrymd kan antagas, att man vunnit tillräcklig erfarenhet

att därpå grunda en definitiv lagstiftning.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. Surd. 16 käft. (Nr 24—26.) 130420 2

Utskottet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutsTcoitets utlåtande Nr 24.

A. att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följ ande

Lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

.

(Kungl. Maj:ts förslag.) ( Utslcottets förslag.)

Utan hinder av vad i gällande värnpliktslag stadgas, förordnas härigenom

som följer:

§ 1.

Värnpliktig, som hyser allvarliga, på religiös övertygelse grundade

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, gällande

värnpliktslag förutsätter, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,

fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt

arbete för statens räkning.

§ 2.

1. Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 sägs

meddelas av vederbörande inskrivningsrevision efter därom av den värnpliktige

vid inskrivningen gjord ansökning.

2. Visar värnpliktig efter påbörjad tjänstgöring sannolika skäl för

att han hyser sådana samvetsbetänkligheter, som i denna lag avses, skall

frågan rörande hans värnpliktsförhållanden underställas inskrivningsrevisionens

prövning.

§ 3.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt

i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring

utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

följd tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och

i senare fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar,

varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom.

3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och

positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna tilldelade

värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.

§ 4’

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i

§ 1 omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter,

må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.

2. Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring på

sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens

fullgörande i vanlig ordning, skall frågan rörande hans värnpliktsförhållanden

ånyo underställas inskrivningsrevisionens prövning.

§ 5-

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans

värnpliktsförhållanden blivit jämlikt stadgande^ i § 2 mom. 2 eller

§ 4 av inskrivningsrevisionen vidtagen, tillgodoräkna sig redan fullgjord

tjänstgöring, därom förordnar Konungen.

§ 6.

Vad i värnpliktslagen stadgas angående till beväringen hörande

menig värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående understöd i

anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att

fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 b) sägs.

§ 7‘

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

1 januari 1921.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1921 och gäller till och med

den 31 december 1925.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

B. att de i anledning av förevarande proposition

väckta motionerna nr 241, 242 och 244 i första kammaren

samt nr 344, 348, 349 och 350 i andra kammaren

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Reservationer:

1) av herr Boberg, som ansett motiveringen å sid 3 och 4 svävande

och oklar;

2) av herr Nilsson i Vibberbo;

3) av herrar Hage och Johansson i Sollefteå, vilka anfört följande:

»Det av Kungl. Maj:t i prop. nr 165 framlagda förslaget till lag om

värnpliktiga, som hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

är enligt vårt förmenande sådant, att detsamma i vissa avseenden långt

ifrån torde komma att åstadkomma, vad man har rätt att förvänta av

ett dylikt förslag. Ja, i åtskilliga punkter innebär förslaget t. o. m.

vissa steg bakåt, så att dess antagande kommer att medföra en försämring

av de bestämmelser, som nu äro gällande.

Ett steg framåt har emellertid tagits nämligen därigenom, att i det

nu föreliggande förslaget föreslås, att person av ovan nämnt slag må

kunna alldeles befrias från värnpliktsövning och i stället få utföra civilt

arbete för statens räkning.

Men om förslaget på denna punkt innebär någon förbättring, så

innebär detsamma däremot, så vitt vi kunna finna, i andra punkter betydliga

försämringar mot nu gällande stadganden. Sistnämnda stadganden

utgöras av ett kungl. cirkulär av den 21 februari 1902, där det

heter, att värnpliktig, som hyser samvetsbetänkligheter mot vapentjänst,

skall, sedan man konstaterat, att dessa samvetsbetänkligheter verkligen

äro allvarliga, kunna användas till annan lämplig tjänstgöring vid trupp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

13

förbandet. Enligt det nu föreliggande lagförslaget inskränkes emellertid

omfattningen av dessa bestämmelser på det sättet, att endast sådana

värnpliktiga må ifrågakomma härvidlag, vilka hysa allvarliga på religiös

övertygelse grundade samvetsbetänkligheter emot värnpliktstjänstgöring,

och skola sådana värnpliktiga antingen användas till civilt arbete, om

deras motvilja avser varje tjänstgöring vid krigsmakten, eller också fullgöra

sin tjänstgöring vid krigsmakten, dock utan att bära vapen, uniform

eller ammunition, om deras samvetsbetänkligheter endast rikta sig mot att

bära vapen.

Den på detta sätt föreslagna inskränkningen, varigenom det betonas,

att det här endast är fråga om religiösa betänkligheter, är enligt vårt

förmenande ett rent reaktionärt steg, vilket framstår så mycket tydligare,

då man läser ett utlåtande av 1898 års värnpliktskommitté, där

det heter » — — — ger staten de religiöst samvetsömma rätt att slippa

bära vapen, synes staten knappast kunna neka det andra slaget av värnpliktiga

samma förmån». Nu antydes emellertid, fastän på ett mycket

svävande och svårtydligt sätt, någonstädes i propositionen ävensom i utskottets

utlåtande, att man bör kunna tolka begreppet »religiöst» något

vidare, än vad som är vanligt. Men, trots detta, torde det kunna riskeras,

att personer, som genom studiet t. ex. av eu Tolstoy eller genom omfattande

av en viss politisk åskådning skapat sig en bestämd uppfattning

i frågan, så att deras samvete förbjuder dem att deltaga i vapenövningar,

kunna komma att genom tillkomsten av den nya lagen i ännu

högre grad än förut utsättas för hårda straff från de militära myndigheternas

sida.

Men lagförslaget har även en annan »skönhetsfläck». Det är bestämmelsen

om, att den påstådda samvetsömheten skall prövas, därigenom

att vederbörande får en längre tjänstgöringstid, om han vill slippa undan

den militära tjänstgöringen. Något sådant har ej existerat förut, vadan

förslaget även i denna punkt är ett steg bakåt, på samma gång som

bestämmelsen på sätt och vis innebär en bestraffning av den samvetsömme.

Från vår sida såge vi helst, att man kunde alldeles befria dylika

värnpliktiga från allt slags militär eller civil värnpliktstjänst.

Men då det torde vara otänkbart uppnå något dylikt, måste vi inskränka

oss till att — med hänvisning i övrigt till motiveringen i en

del i frågan väckta motioner — påyrka,

att riksdagen måtte besluta, att lagen skall i nedan nämnda paragrafer

erhålla följande lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

§ 1.

Värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i den ordning, gällande värnpliktslag förutsätter, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,

fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt

arbete för statens räkning.

§ 3.

Värnpliktig, vilket erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt

i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring

utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en

följd tjänstgöra samma antal dagar, som han skulle hava tjänstgjort, om

han fullgjort värnplikten i vanlig ordning.»

4) av herrar Alfred Petrén, Linder, Carlsson i Frosterud och Johansson

i Vittinge, vilka

beträffande § 1,

i enlighet med motionsvis framställt yrkande ansett, att orden »på

religiös övertygelse grundade» bort ur paragrafen utgå; samt

beträffande § 3

yrkat bifall till det i herrar Hamrins och Leanders motion framställda

yrkandet rörande tjänstgöringstiden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med. förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgör s. 3 i texten