Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad, lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik, dels ock i anledning därav väckta motioner.

1920-05-06 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad, lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik, dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om ändrad, lydelse i vissa delar

av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik,

dels ock i anledning därav väckta motioner.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Alfred Petrén*), von K och*), Westman,

Boberg*), Linder*), Sigfrid Hansson, Sigfrid*), Andersson i Knäppinge*),

Karlsson i Gasabäck, Carlsson i Frosterud*), Nilsson i Vibberbo, Hagman i

Stockholm, Karlsson i Nynäshamn*) och Johansson i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 27 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 179,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över propositionen bifogat,

här nedan intaget förslag till förordning om ändrad lydelse i

vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma väckta, lika lydande

motioner, nämligen nr 250 i första kammaren av herr Oskar Erikson

och nr 356 i andra kammaren av herr Alvin.

Beträffande grunderna för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

män ej redogörelse därför bär nedan lämnas, hänvisa till den kungl. propositionen

jämte därvid fogade protokollsutdrag.

1 fråga om vad motionärerna hemställt, samt vad de till stöd för

sina yrkanden anfört, får utskottet hänvisa till motionerna, i den mån

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 22 käft. (Nr 35.) 147320 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

desamma icke finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen

av de särskilda bestämmelserna i förevarande förslag.

Det genom ifrågavarande proposition framlagda förslaget grundar

sig i allt väsentligt å ett förslag, som den 4 december 1919 avgivits

av tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande

av förslag till vissa ändringar och tillägg i gällande förordning om

automobiltrafik. Vid det statsråd den 12 september 1919, där bemyndigande

lämnades att tillkalla nämnda sakkunniga, yttrade föredragande

departementschefen bland annat följande:

»Ehuru gällande förordning om automobiltrafik utfärdats så nyligen

som den 30 juni 1916, torde den dock i flera avseenden påkalla revision,

något varom de nyss anmälda inkomna framställningarna också i

sin mån bära vittne. Jag anser dock icke påkallat, att en allmän revision

av automobilförordningen nu företages. Dels kan en sådan icke

avslutas i så god tid, att frågan om ändrade författningsbestämmelser i

förevarande ämne kan föreläggas 1920 års riksdag — och enligt min

mening är det högeligen önskvärt, att vissa ändringar i denna förordning

redan under nämnda år komma till stånd — dels kräves i allt

fall inom en nära framtid en granskning av automobilförordningen i

sammanhang med den nya väglagstiftningen m. in., vartill förslag sedan

någon tid föreligger. Till en sådan framtida revision av förordningen

synes jämväl böra anstå med frågan, om ej en del nya med automobiler

jämförliga fortskaffningsmedel äro av den betydelse, att deras användning

lagligen bör regleras. Jag anser därför, att för närvarande allenast

en granskning och överarbetning i vissa nedan angivna delar av

automobilförordningen bör äga rum.»

Av dåvarande departementschefen gjordes även vid framläggande

av propositionen följande uttalande:

»I enlighet med sitt uppdrag hava de sakkunniga ej företagit en

allmän revision av automobilförordningen, utan deras förslag avser allenast

avhjälpande av de med nämnda förordnings bestämmelser förbundna

mest trängande olägenheterna. På sätt vid detta ärendes föredragning

i statsrådet den 12 september 1919 av dåvarande chefen för civildepartementet

framhölls, är det av stor vikt, att vissa ändringar i förordningen

redan under innevarande år komma till stånd. För möjliggörande

härav har jag i det förslag, som nu kommer att av mig framläggas,

icke ansett mig böra i väsentlig mån gå utöver de för de sakkunnigas

arbete utstakade riktlinjerna. Jag vill emellertid framhålla, att enligt

min mening en granskning av förordningens bestämmelser även ur

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3

andra än de här beaktade synpunkterna inom en ej avlägsen framtid

bör äga rum.»

Jämväl motionärerna hava understrukit behovet av en snar, omfattande

revision av ifrågavarande förordning.

Den kraftiga utveckling, automobilväsendet tagit, sedan den av

världskriget förorsakade begränsningen i tillgången på flytande bränsle

bortfallit, och som efter allt att döma kommer att fortgå under de närmaste

åren, har medfört, att åtskilliga brister i gällande förordning om

automobiltrafik blivit allt mer uppenbara. Ehuru avsevärda olägenheter

med den nuvarande förordningen torde avlägsnas genom vidtagande

av de genom propositionen föreslagna ändringar, anser utskottet emellertid

kravet på en snar allmän revision av ifrågavarande förordning

även oberoende av tilltänkt lagstiftning å andra områden vara så starkt

och väl grundat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör framföra

anhållan om en dylik revision.

De erinringar, utskottet har att efter verkställd granskning av förslaget

framställa och för vilka nu skall redogöras, röra endast vissa detaljer

i detsamma. Vid denna redogörelse skola samtidigt upptagas till

behandling de av motionärerna i anledning av förslaget gjorda yrkanden.

§ I
Enligt

gällande bestämmelse i § 1 mom. 1 b skall automobil vara

försedd med två lätt åtkomliga, av varandra oberoende bromsar, av

vilka åtminstone den ena verkar direkt på hjulen eller med dem fast

förbunden skiva. Dessa bromsar skola var för sig antingen kunna fasthålla

båda hjulen på samma axel, så att de ej kunna rotera, eller eljest

vara så anordnade, att de kunna med liknande verkan, som nyss sagts,

stanna automobilen. Slutligen stadgas, att ett av dessa bromssystem

eller särskild anordning skall äga förmåga att hindra automobilen att

utan förarens vilja gå baklänges.

Detta moment har enligt departementschefens uttalande av de sakkunniga

omarbetats för att anpassa bestämmelserna om bromsinrättningarna

jämväl för elektriska automobiler och motorcyklar. Den nuvarande

avfattningen har för övrigt synts departementschefen olämplig och

onödigt tung.

Utskottet har emellertid ansett behövligt förtydliga vad som avses

med förmåga hos bromsningssystem att på ett effektivt sätt fasthålla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

automobil. Med detta uttryck torde förstås förmåga att fasthålla automobilen

sedan föraren lämnat den och detta jämväl i lutande ställning.

Till undvikande av missförstånd anser utskottet lämpligt, att innebörden

av ifrågavarande uttryck tydligt angives.

Under ärendets behandling i utskottet har emellertid uppkommit

fråga, huruvida paragrafen i dess föreslagna lydelse lämpligen kan hava

tillämpning jämväl å de motorcyklar, som enligt paragrafens mom. 1

skola hänföras till automobiler. Utskottet har fördenskull satt sig i förbindelse

med de sakkunnigas tekniskt bildade medlemmar. Dessa hava

förklarat, att föreskriften ifråga torde komma att medföra mycket allvarliga

svårigheter, då de förnämsta leverantörerna av motorcyklar endast

leverera dylika utan sådan spärrinrättning, som enligt förordningen behöves

för att på ett effektivt sätt fasthålla automobilen.

Därjämte har utskottet fått mottaga yttrande i frågan dels från

kungl. automobilklubben samt dels från Aktiebolaget A. Wiklunds Maskin&

Velocipedfabrik och Velocipedaktiebolaget August Lindblad.

Kungl. automobilklubben har anfört följande:

»Med anledning av, att så gott som alla motorcyklar inneha en vikt,

som överstiger 50 kg., komma dessa ävenledes att hänföras till automobiler,

och skola alltså vara försedda med tvenne bromsar, av vilka den

ena på ett effektivt sätt skall kunna fasthålla cykeln.

Kungl. Automobil Klubben anser, att denna bestämmelse visserligen

kan hava sitt berättigande beträffande motorcykel försedd med sidvagn,

då den däremot å motorcykel, som icke är försedd med dylik, synes

vara fullkomligt onödig. Motorcykel utan sidvagn är nämligen försedd

med en å bakhjulsaxeln anbringad, fällbar ställning, på vilken cykeln,

när den är stillastående, vilar, och som faktiskt på ett effektivt sätt

fasthåller cykeln.

I allmänhet äro icke motorcyklar försedda med sådant bromssystem

som i förordningen föreskrives, och skulle denna vinna kraft, måste

säkerligen flera tusen cyklar omändras, såvitt sådan ändring över huvud

taget är möjlig, vilket torde draga avsevärda kostnader, som med hänsyn

till anordningens absoluta obehövlighet, komma att i hög grad förefalla

onödiga.»

De båda bolagen hava yttrat:

»Enligt de uppgifter vi erhållit av den ena av de sakkunnige, vilka

deltagit i behandlingen av förslaget till nämnda förordning, ingenjör

Erland Bratt, Stockholm, är det beroende på ett rent förbiseende från

vederbörandes sida, att bestämmelsen i punkt b) härovan, enligt vilken

det ena av bromssystemen skall äga förmåga att fasthålla automobilen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 5

icke undantagits från förordningen vad beträffar motorvelocipeder utan

sidvagn.

Samtliga i marknaden förekommande motorvelocipeder äro försedda

med ett ställ fastsatt å bakhjulets axel, som då motorvelocipeden icke

är i rörelse fälles ned.

Detta ställ är så konstruerat, att motorvelocipeden, då den är uppsatt

på stället, icke kan glida framåt även om maskinen står i en rätt

så brant backe. Skulle motorvelocipeden, då den står stilla i en backe,

genom någon mycket kraftig stöt kastas framåt, är det fullkomligt uteslutet,

att maskinen kan rusa framåt, enär den omedelbart faller omkull.

Bestämmelsen ifråga bar tillkommit för att hindra att automobiler,

då de stå för sig själva i en backe, skola kunna glida nedför backen

och åstadkomma skada.

Bestämmelsen synes lämplig vad beträffar motorvelocipeder försedda

med sidvagn, men är fullkomligt meningslös, då det gäller motorvelocipeder

utan sid vagn.

I Sverige finnes för närvarande ett relativt fåtal motorvelocipeder

avsedda för sidvagn med bromsanordningar, av vilka den ena kan fasthålla

motorvelocipeden.

De motorvelocipeder försedda med sidvagn, vilka icke hava dylik

anordning, måste efter den nya förordningens ikraftträdande förses

med dylik.

Undertecknade firmor, representerande världens tvenne största motorvelocipedfabriker

»Hariey Davidson» och »Indian», importera och försälja

i år minst cirka 3,000 st. motorvelocipeder. Under fjoråret utgjorde vår

försäljning mellan 2,000 och 3,000 dylika maskiner.

Vi påstå bestämt med den mångåriga erfarenhet, vi äga, att ifrågavarande

förordning, om den skall tillämpas på motorvelocipeder utan

sidvagn, oavsett dess värdelöshet, kommer att betyda ett mycket stort

onus för samtliga de motorvelocipedfabriker, vilka tillverka motorvelocipeder

för försäljning i Sverige.

Oss veterligt finnes bestämmelsen ifråga icke införd i något annat

lands automobilförordning, och vi hemställa därför vördsamt, att lagutskottet

vid slutbehandling av ärendet ville vidtaga sådan förändring i

förslaget till förordning, att beslutet i fråga icke kommer att gälla motorvelocipeder

utan sidvagn.»

Utskottet har icke haft möjlighet att låta verkställa sådan ingående

sakkunnig utredning av ifrågavarande spörsmål, som varit önsklig för

att kunna tillförlitligt avgöra, huruvida och i vilken mån förevarande

stadgande bör äga tillämplighet jämväl å motorcyklar. Av de ovan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

återgivna yttrandena torde emellertid otvetydigt framgå, att stadgandets

tillämpning å motorcyklar skulle medföra avsevärda kostnader för tillverkare

och ägare av motorcyklar. Av den utredning, utskottet verkställt

i ämnet, synes också framgå, att det icke är lämpligt att i förevarande

hänseende stadga olika bestämmelser för motorcyklar med eller

utan sidvagn. En motorcykel torde nämligen, även om den är försedd

med sidvagn, då den är stillastående kunna fasthållas genom användande

av den å bakhjulsaxeln anbringade fällbara ställningen. Härtill kommer

den olägenheten med förevarande stadgandes tilllämpning allenast å

motorcykel med sidvagn, att motorcykel utan sidvagn efter verkställd

besiktning kan förses med sidvagn utan att föreskriven spärranordning samtidigt

därå anbringas. På grund härav föreslår utskottet, att förenämnda

bestämmelse erhåller tillämpning allenast å egentliga automobiler. Utskottet

förväntar emellertid, att Kungl. Maj:t före slutligt avgörande i

ärendet låter denna punkt undergå ytterligare sakkunnig prövning.

Motionärerna hava förmenat, att till förebyggande av olyckor genom

av eld förorsakad explosion uttryckligen bör föreskrivas, att eldsläckare

skall medföras å automobil.

Då denna fråga icke torde vara av allmänt intresse och då, enligt

vad utskottet har sig bekant, de försäkringsinrättningar, som antaga

försäkring av automobiler, hava uppmärksamheten riktad å ifrågavarande

detalj i automobils utrustning, anser utskottet icke lämpligt att i förordningen

införa bestämmelse härom.

§■ 2-

Beträffande denna paragraf hava motionärerna föreslagit vissa formella

ändringar, föranledda av deras förslag om inrättande av statliga

prövningsanstalter för automobilförare. Då utskottet, såsom här nedan

under § 4 förmäles, icke anser sig kunna förorda inrättande av dylika

anstalter, får utskottet alltså hemställa om avslag å motionärernas förslag

beträffande nu förevarande paragraf.

Utskottet har ej något att erinra mot inrättandet av den föreslagna

inspektörsbefattningen, vilken befattning, om riktigt utövad, utskottet

anser vara väl ägnad att verksamt bidraga till förordningens rätta efterlevnad.

Utskottet anser emellertid, att de kostnader, som åsamkas statsverket

genom inrättande av en dylik befattning, böra täckas genom

höjda avgifter vid registrering av automobiler och motorcyklar, eventuellt

genom påläggande av avgift vid utlämnande av körkort.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

7

§ 4.

Motionärerna liava under denna paragraf föreslagit bland annat bestämmelser

om inrättande av statens prövningsanstalter för automobilförare,

ävensom om vissa allmänna kvalifikationer för erhållande av bevis

om godkänd prövning, som erfordras för att vinna tillstånd att föra

automobil.

Den utredning, som i propositionen förebragts ifråga om rätten att

föra automobil, giver — enligt vad departementschefen jämväl gjort

gällande — vid handen, aft de svårigheter, som skulle vara förenade

med upprättande av särskilda förarskolor med väl kvalificerade lärarkrafter,

äro så betydande, att en dylik anordning ej utan ingående utredning

bör ifrågasättas.

Utskottet delar denna uppfattning och då utskottet icke funnit vad

motionärerna i övrigt anfört böra föranleda någon åtgärd, hemställer

utskottet om avslag å motionerna i denna del.

§ 5-

Motionärerna hava hemställt, att för provkörning av automobil,

jämväl efter besiktning, måtte fordras sådant tillstånd av myndighet,

som i propositionen föreskrives för provkörning före besiktning.

Enligt vad utskottet från sakkunnigt håll inhämtat, skulle ett bifall

till motionärernas förevarande förslag medföra avsevärda olägenheter.

Genom den föreslagna bestämmelsen skulle de alfärer, som föra automobiler

i handeln, för att kunna företaga nödvändig provkörning med

kunder nödgas antingen begära särskilt trafiktillstånd för varje automobil

eller låta registrera automobilen, som därefter måste omregistreras,

så snart den funnit köpare. Då, såvitt till utskottets kännedom kommit,

användandet av automobiler med s. k. provvagnsskylt icke visat sig

innebära någon fara för trafiksäkerheten, finner utskottet anledning icke

föreligga att förorda motionärernas förevarande förslag.

§ 9.

Motionärerna hava föreslagit, att i denna paragraf skall införas

stadgande därom, att automobil skall undergå förnyad besiktning en

gång om året.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Då emellertid i § 20 mom. 2 av gällande förordning finnes föreskrivet,

att automobil, som användes i yrkesmässig trafik, årligen skall

undergå förnyad besiktning, och då utskottet veterligen något behov av

tätare besiktningar än vart tredje år beträffande andra automobiler icke

yppat sig, samt dessutom Konungens befallningshavande enligt § 10

mom. 1 av gällande förordning är befogad att, då anledning föreligger

att antaga, att automobil icke längre uppfyller bestämmelserna i § 1 eller

icke längre är för sitt ändamål lämplig, föranstalta om förnyad besiktning

av densamma samt, om besiktningen därtill föranleder, förbjuda

automobilens användande, skulle enligt utskottets förmenande införande

av bestämmelser om årlig besiktning av automobil, som icke användes

i yrkesmässig trafik, medföra ett ur allmän synpunkt onödigt betungande

av vederbörande au tom obilägare.

§ 12 mom. 3.

Beträffande förevarande moment har utskottet icke funnit annan

anledning till anmärkning, än att utskottet, med hänsyn till den stora

fara för trafiksäkerheten, som onykterhet hos automobilförare otvivelaktigt

innebär, anser, att i momentet bör uttryckligen stadgas, att körkort

för förare, som under färd med automobil varit berusad, må i vanlig

ordning kunna återkallas.

Då utskottet ej haft något att erinra mot den av Kungl. Maj:t föreslagna

ändringen av momentet, följer därav, att de av motionärerna föreslagna

tilläggsbestämmelserna till momentets nuvarande lydelse ej kunna

ifrågakomma.

§ 13-

Till paragrafen hava motionärerna föreslagit ett tillägg av ytterligare

ett moment av innehåll att automobil ej må framföras å trafikled eller

viss del därav, som på grund av hastigt omslag i väderlek eller annat

naturhinder tillfälligtvis är riskabel att befara med hänsyn till människors

liv eller egendom. Då emellertid behov ej försports av ett dylikt

stadgande, som för övrigt i det särskilda fallet skulle vara synnerligen

svårt att tillämpa, avstyrker utskottet ifrågavarande förslag.

§ 14-

Motionärerna hava föreslagit skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning och förslag i fråga om ändring av denna § »om obliga
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

toriskt åläggande av hastighetsmätare å automobil samt förbud för helt

inbyggande av förareplatsen».

Utskottets beslut om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om

skyndsam allmän revision av automobilstadgan bar särskilt föranletts av

utskottets uppfattning om behovet av ändringar i 14 §:s hastighetsbestämmelser.

Vid den begärda utredningen torde även de av motionärerna

berörda spörsmålen bliva föremål för prövning.

§ 15 mom. 2.

Motionärerna hava utan motivering föreslagit, att detta moment

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Å allmän eller enskild väg skall, om någon av de vägar, som

stöta samman, är förbjuden för automobiltrafik, tydligt anslag härom

anbringas».

Då genomförande av en dylik bestämmelse skulle medföra synnerligen

stort besvär och kostnader, hemställer utskottet om avslag å motionärernas

förslag.

§ 16-

Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke funnit anledning till

anmärkning i annan del än beträffande bestämmelsen i mom. 2 st. 3

att, därest lykta med bländande sken användes, detta skall vara inriktat

så lågt över marken eller så avskärmat, att det icke medför olägenhet

för mötande. Berörda bestämmelse har nämligen enligt utskottets förmenande

i förslaget erhållit en mindre lämplig avfattning, enär det icke

torde vara möjligt att så inrikta eller avskärma ljuset, att det icke i

backig terräng kan medföra befarad olägenhet. Utskottet har därför

vidtagit en redaktionell förändring.

Motionärernas ändringsförslag beträffande denna paragraf har utskottet,

efter hörande av sakkunnig på området, ansett sig icke kunna

tillstyrka.

§ 20.

Den av motionärerna föreslagna ändringen'' i paragrafen sammanhänger

med deras förslag om sådan ändring av § 9, att alla automobil er

skola undergå årlig besiktning. Då utskottet icke kunnat tillstyrka

nämnda förslag, följer härav, att utskottet avstyrker den redaktionella

ändringen i denna paragraf.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 35.) U73 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutsJcottets utlåtande Nr 35.

§ 22.

Utskottet, som ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag beträffande

denna paragraf, hemställer förty om avslag å motionerna i

denna del.

§ 28.

Motionärerna hava föreslagit sådan ändring, att straff för i denna

paragraf omförmäld förseelse, som begås av förare med ägares vetskap,

skall utkrävas allenast av ägaren.

Då emellertid här fråga är om förseelse mot ordningsföreskrifter och

förare enligt § 12 skall äga nödig kännedom om gällande författnings

föreskrifter rörande automobiltrafik, har utskottet ansett sig icke kunna

tillstyrka motionärernas förslag.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen i straffsatsens minimibelopp

beträffande denna § har utskottet funnit väl motiverad, i följd

varav motionen i denna del avstyrkes.

§§ 30, 31, 33, 34.

Beträffande de i dessa §§ av Kungl. Maj:t föreslagna straffbestämmelserna

har utskottet icke funnit anledning till annan anmärkning, än

att utskottet i likhet med motionärerna ansett gällande straflflatitud för

förseelser mot hastighetsbestämmelserna böra bibehållas.

Såsom de sakkunniga erinrat lider det nämligen intet tvivel, att

stadgandena om maximihastighet, sådana de för närvarande äro avfattade,

icke i verkligheten åtlydas eller ens kunna åtlydas. Vid sådant förhållande

och då utskottet hemställer om skyndsam revision av hastighetsbestämmelserna,

anser utskottet en höjning av strafflatituden icke för

närvarande böra ifrågasättas. Utskottets förslag i denna del föranleder

vissa redaktionella ändringar.

§ 35.

I fråga om motionärernas yrkande beträffande denna paragraf hänvisas

till vad ovan anförts vid § 28.

§ 43.

Beträffande den föreslagna höjningen av de enligt paragrafen utgående

avgifterna har utskottet visserligen beaktat de av de sakkunniga

och Kungl. Maj:t härför framförda skäl, men då utskottet vunnit upplysning,

att antalet av de besiktningar och prövningar, som besiktningsmännen

haft att verkställa under den tid, som förflutit efter det de sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 11

kunniga avgivit sitt betänkande, avsevärt ökats och då därjämte antalet

besiktningar och prövningar kommer att ytterligare stiga därigenom, att

flertalet motorcyklar inbegripas under förordningen, har utskottet ansett

sig icke för närvarande kunna tillråda någon höjning av ifrågavarande

avgifter utom beträffande efterbesiktning, utan anser, att frågan om

eventuell sådan höjning bör bli föremål för ytterligare prövning i samband

med den allmänna revision av förordningen, varom utskottet framställt

förslag.

För första besiktning eller efterbesiktning av motorcykel, som i §

1 mom. 1 sägs, har utskottet ansett 10 kronor utgöra skälig ersättning

i förhållande till det belopp, som utgår för besiktning av egentlig

automobil.

I anslutning till vad ovan anförts har utskottet föreslagit vissa

nedsättningar i ersättningsbeloppen för två eller flera samtidigt företagna

besiktningar.

§ 44.

Med sitt yrkande beträffande ifrågavarande paragraf torde motionärerna

hava åsyftat att vid bedömande — särskilt i administrativ ordning —

av förseelser mot förordningen hänsyn icke skall tagas till förseelse, som

begåtts för mer än tio år sedan. Detta yrkande föranleder icke till annat

utskottets yttrande, än att utskottet anser det uppenbart att, vid bedömande

i administrativ ordning av förseelser mot denna förordning, mindre hänsyn

tages till förseelser, som begåtts längre tillbaka i tiden.

§ 45.

Då förare på grund av bestämmelserna i § 12 måste förutsättas äga

nödig kännedom om ifrågavarande förordning, har utskottet ansett den

av motionärerna föreslagna bestämmelsen onödig.

övergångsbestämmelserna.

Kung!. Maj:t har föreslagit, att förare, som innan ifrågavarande

förordning trätt i kraft erhållit körkort, skulle, såvida icke detta återkallades,

fortfarande vara berättigad att intill den 1 januari 1922 föra

automobil. För erhållande av tillstånd härtill efter nämnda dag hade

förare, som nu nämnts, att före den 1 september 1921 i den i § 12

stadgade ordning göra ny ansökan om körkort.

Motionärerna åter hava föreslagit, att övergångsbestämmelserna i

förevarande del måtte erhålla följande lydelse: »Förare, som, innan denna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

förordning träder i kraft, erhållit körkort, är, såvida icke detta återkallas,

fortfarande berättigad att föra automobil. Dock äger Konungens

befallningshavande att, då särskild anledning föreligger, utfärda åliggande

för sådan förare att undergå i denna förordning stadgad prövning.»

Utskottet finner det uppenbart, att en omprövning av förare, som

under någon tid praktiskt tillämpat de kunskaper i automobils skötsel

och manövrering, han enligt den gällande förordningen inhämtat, i regel

är omotiverad. Härigenom skulle även påläggas förare en avsevärd kostnad,

för vilken utskottet ej finner tillräckliga skäl anförda. Enbart för Stockholm

skulle förslaget i prövningsavgifter innebära en utgift av cirka 60,000 kronor.

Beträffande det fåtal fall, där omprövning med hänsyn till trafiksäkerheten

skulle vara önskvärd, bör emellertid såsom motionärerna

föreslagit Konungens befallningshavande äga att för varje särskilt fall

förordna om dylik omprövning. Utskottet föreslår därför ändrad lydelse

av övergångsbestämmelsernas fjärde stycke.

I fråga om motionärernas förslag angående de orter, varest prövningsanstalter

borde inrättas, hänvisas till vad utskottet anfört vid § 4.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen för

yttrande underställda förslaget till förordning om ändrad

lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916

om automobiltrafik, ävensom motionerna I: 250 och

II: 356 ansett, att nämnda förordning bör erhålla följande

ändrade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förordning

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916

om automobiltrafik.

Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1, § 2, § 3 mom. 1, § 4, § 5

mom. 2, § 6 mom. 6, §§ 11—13, § 16 mom. 2 och 4, §§ 21 och 22,

§ 28 mom. 1, §§ 30, 31, 33—35, 41 och 42, § 43 mom. 1 ävensom

rubriken närmast före § 41 i förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik

skola erhålla följande ändrade lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.)

§ 1.

Mom. 1. Automobil, varmed i

denna förordning, där ej annorlunda

särskilt stadgas, avses jämväl motorcykel,

vars vikt överstiger 50 kilogram,

skall vara försedd med

a)----------

b) två lätt åtkomliga, av varandra

oberoende och fullt tillförlitliga

system för bromsning, av vilka

åtminstone det ena skall äga förmåga

att på ett effektivt sätt fasthålla automobilen;
c)

signalapparat av lämplig beskaffenhet;
d)

--------

e)--------

f) ----_-----

g) om explosionsmotor användes,

effektiv anordning för dämpande

av ljudet från avloppsgaserna (ljuddämpare).

(Utskottets förslag)

§ !•

Mom. 1. Automobil, varmed i

denna förordning, där ej annorlunda

särskilt stadgas, avses jämväl motorcykel,

vars vikt överstiger 50 kilogram,

skall vara försedd med

a)----------

b) två lätt åtkomliga, av varandra

oberoende och fullt tillförlitliga

system för bromsning, av vilka,

utom beträffande motorcyklar, åtminstone

det ena skall äga förmåga att,

även om föraren lämnat automobilen,

på ett effektivt sätt fasthålla densamma

även i lutande ställning;

c) signalapparat av lämplig beskaffenhet.

d) --------

®)--------

f)---------

g) om explosionsmotor användes,

effektiv anordning för dämpande

av ljudet från avloppsgaserna (ljuddämpare).

§ 2.

Mom. 1. För verkställande av besiktning och annan förrättning,

som i denna förordning avses, skola Konungens befallningshavande, var

för sitt län, förordna erforderligt antal besiktningsmän. Dylikt förordnande

meddelas varje gång för en tid av tre år. Avgår besiktningsman

före utgången av den för honom bestämda tjänstgöringstid, utses

ny besiktningsman för den återstående tiden. Ändå att tid, för vilken

besiktningsman blivit utsedd, ej gått till ända, må, när skäl därtill förekommer,

för honom meddelat förordnande återkallas.

Besiktningsman — — — — — — automobiltrafik.

Konungens — — — —• •— — intagas.

Avgår — — — — — — sätt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande JSr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Instruktion för besiktningsmännen utfärdas av Konungen.

Mom. 2. Inseende över samtliga besiktningsmännen i riket utövas

av en av Konungen tillsatt inspektör, vilken har att fullgöra de åligganden,

som närmare bestämmas i en för honom av Konungen utfärdad

instruktion.

Konungens befallningshavande har att, innan förordnande för besiktningsman

meddelas, inhämta yttrande i ärendet av inspektören samt,

då besiktningsman förordnats eller entledigats, därom lämna inspektören

underrättelse.

§ 3.

Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad vill hos besiktningsman

anmäla densamma till besiktning, skall därvid uppgiva den

avsedda användningen av automobilen (personvagn, lastvagn o. s. v.),

dess tillverkare, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer, automobilens

egen vikt, drivkraftens art, motorns cylindertal och cylinderdimensioner

samt antalet av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn

ävensom, i fråga om personvagn, det antal personer, som automobilen

är avsedd att kunna föra, samt, beträffande lastvagn, lastningsförmågan

och, om denna överstiger 1,000 kilogram, högsta hjultryck å såväl framsom

bakaxeln.

Avser — — — — — — — — — — — — svarande uppgift.

§ 4.

Mom. 1. Infinner sig någon hos besiktningsman med begäran att

få undergå sådan prövning, som erfordras för att vinna tillstånd att föra

automobil (motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs), skall besiktningsmannen,

där för prövningen lämpligt fordon finnes att tillgå, verkställa prövningen.

Befinnes sökanden vara fullt förtrogen med konstruktionen, skötseln

och manövreringen av automobil (motorcykel, som i § 1 mom. 1 avses)

ävensom äga nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter rörande

automobiltrafik, skall besiktningsmannen ofördröjligen meddela sökanden

bevis om den undergångna prövningen.

Mom. 2. Finner besiktningsman, att anstalt eller lärare, som yrkesmässigt

meddelar undervisning för utbildning av automobilförare, icke

bedriver denna verksamhet på sådant sätt, som för en tillfredsställande

utbildning erfordras, åligger det besiktningsmannen att därom göra an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

15

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mälan till den i § 2 mom. 2 omförmälde inspektören, vilken äger att

meddela anstalten eller läraren nödiga anvisningar i nämnda hänseende.

§ 5-

Mom. 2. Skall — —----stadgas.

Provkörning med automobil må icke före besiktning äga rum utan

tillstånd för Stockholm av överståthållarämbetet, för annan stad, där

poliskammare finnes, av denna, för övriga städer av magistrat eller, där

sådan ej finnes, av stadsstyrelse samt för landet av landsfiskalen i orten.

Vederbörande myndighet bestämmer därvid de villkor, under vilka körningen

må äga rum.

Vid — — — — — — automobil.

§ 6.

Mom. 6. Beviljas registrering av automobil, skall Konungens befallningshavande

i registret införa

a) ----.---------7--------

b) den avsedda användningen av automobilen (personvagn, lastvagn

o. s. v.), typ (märke eller fabrikat), egen vikt, drivkraftens art samt

antalet hästkrafter hos motorn ävensom, i fråga om personvagn, det

antal personer, som automobilen är avsedd att kunna föra, samt, beträffande

lastvagn, lastningsförmågan och, om denna överstiger 1,000 kilogram,

högsta hjultryck å såväl fram- som bakaxeln.

c) --------------------

d) --------------. —.----

Bevis — — — — — — — — — — — besiktningsinstrumentet.

§ 11-

Automobil må allenast föras av den, som därtill innehar gällande

tillstånd (körkort).

Dock må den, som utbildar sig till förare, äga företaga övningskörning

under de villkor, som bestämmas för Stockholm av överståthållarämbetet,

för annan stad, där poliskammare finnes, av denna och

för övriga städer av magistrat eller, där sådan ej finnes, av stadsstyrelse

samt för landet av landsfiskalen i orten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra, lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. May.ts förslag.)

§ 12.

Mom. 1. Den, som vill erhålla

körkort, har att till Konungens befallningshavande

i det län, där han

är mantalsskriven, eller, om han icke

är i riket mantalsskriven, till Konungens

befallningshavande i det län,

där han för tillfället vistas, insända

ansökan därom med angivande av

fullständigt namn, yrke och hemvist

samt därvid foga

a) bevis om sökandens födelseår

och födelsedag,

b) intyg av läkare, att sökanden

icke lider av sådan nedsättning

i syn- eller hörselförmåga eller sådant

lyte, som gör honom olämplig

som förare,'' och

c) bevis av besiktningsman, att

sökanden är fullt förtrogen med

konstruktionen, skötseln och manövreringen

av automobil (motorcykel,

som i § 1 mom. 1 sägs) samt äger

nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter

rörande automobiltrafik.

Har sökanden vederbörligen fullgjort

vad ovan föreskrivits, och har

han fyllt 18 år samt gjort sig känd

för nykterhet och ordentlighet, har

Konungens befallningshavande att

för honom utfärda körkort, vilket

skall innefatta tillstånd antingen att

föra automobil eller endast att föra

motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs.

Körkort av förstnämnda slag med
-

(Utskottets förslag.)

§ 12-

Mom. 1. Den, som vill erhålla

körkort, har att till Konungens befallningshavande

i det län, där han

är mantalsskriven, eller, om han icke

är i riket mantalsskriven, till Konungens

befallningshavande i det län,

där han för tillfället vistas, insända

ansökan därom med angivande av

fullständigt namn, yrke och hemvist

samt därvid foga

a) bevis om sökandens födelseår

och födelsedag,

b) intyg av läkare, att sökanden

icke lider av sådan nedsättning

i syn- eller hörselförmåga eller sådant

lyte, som gör honom olämplig

som förare, och

c) bevis av besiktningsman, att

sökanden är fullt förtrogen med

konstruktionen, skötseln och manövreringen

av automobil (motorcykel,

som i § 1 mom. 1 sägs) samt äger

nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter

rörande automobiltrafik.

Har sökanden vederbörligen fullgjort

vad ovan föreskrivits, och har

han fyllt 18 år samt gjort sig känd

för nykterhet och ordentlighet, har

Konungens befallningshavande att

för honom utfärda körkort, vilket

skall innefatta tillstånd antingen att

föra automobil eller endast att föra

motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs.

Körkort av förstnämnda slag med
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

17

(Kungt. Maj:ts förslag.)

för rätt att föra motorcykel, som

nyss nämnts.

Körkort, vartill formulär fastställes

av Konungen, gäller för färd

i hela riket.

Mom. 2. Över utfärdade körkort

skall Konungens befallningshavande

föra anteckning i liggare

eller kortregister; och skall därvid

för varje körkort antecknas nummer

å körkortet och dag för dess utlämnande

samt innehavarens namn,

födelseår, födelsedag, yrke och hemvist,

så ock angivas, huruvida körkortet

avser automobil i allmänhet

eller allenast motorcykel, som i § 1

mom. 1 sägs.

Mom. 3. Befinnes förare hava

vid färd med automobil gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet eller visat

likgiltighet för andra människors liv

eller egendom, eller föreligga eljest

sådana förhållanden, att förare måste

anses olämplig att föra automobil,

må Konungens befallningshavande,

som utfärdat körkortet, återkalla detsamma

antingen för viss tid, minst

två månader och högst två år, eller

ock för alltid.

Beslut — —---ändrats.

Mom. 4. Har förare ådömts

straff för förseelse mot denna förordning

eller mot 11 kap. 15 § strafflagen,

i vad sistnämnda lagrum avser

automobiltrafik, åligger det åklagaren

att ofördröjligen insända utslaget

i målet till den länsstyrelse,

som utfärdat körkort för föraren.

(Utskottets förslag.)

för rätt att föra motorcykel, som

nyss nämnts.

Körkort, vartill formulär fastställes

av Konungen, gäller för färd

i hela riket.

Mom. 2. Över utfärdade körkort

skall Konungens befallningshavande

föra anteckning i liggare

eller kortregister; och skall därvid

för varje körkort antecknas nummer

å körkortet och dag för dess utlämnande

samt innehavarens namn,

födelseår, födelsedag, yrke och hemvist,

så ock angivas, huruvida körkortet

avser automobil i allmänhet

eller allenast motorcykel, som i § 1

mom. 1 sägs.

Mom. 3. Befinnes förare hava

vid färd med automobil gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet, varit berusad

eller visat likgiltighet för andra

människors liv eller egendom, eller

föreligga eljest sådana förhållanden,

att förare måste anses olämplig att

föra automobil, må Konungens befallningshavande,

som utfärdat körkortet,

återkalla detsamma antingen

för viss tid, minst två månader och

högst två år, eller ock för alltid.

Beslut — —- — — ändrats.

Mom. 4. Har förare ådömls

straff för förseelse mot donna förordning

eller mot 11 kap. 15 § strafflagen,

i vad sistnämnda lagrum avser

automobiltrafik, åligger det åklagaren

att ofördröjligen insända utslaget

i målet till den länsstyrelse,

som utfärdat körkort för föraren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 22 haft. (Nr 35.) 147320 a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag).

§ 13-

Mom. 1. — — — — — — — — —

Mom. 2. — — — — — — — — —

Mom. 3. — — — — — — — — —

Mom. 4. — — — — — — — — —

Mom. 6. — — — -— — — — — —

Mom. 7. — — — — — — — — —

Mom. 3. Vad i denna § är föreskrivet gäller ej beträffande motorcykel,

varom i § 1 inom. 1 förmäles, vilken må framföras å varje allmän

väg, gata eller torgplats ävensom å enskilt område, då ägaren eller hans

rättsinnehavare därtill lämnat tillstånd, dock att för motorcykel med tillkopplad

så kallad bivagn (för-, sido- eller släpvagn) skall, då bredden

av hela fordonet, styrstången oräknad, överstiger 1,40 meter, gälla vad

ovan i denna § om annan automobil stadgats. Sådant förbud, som i mom.

2 sägs, kan meddelas i fråga om varje motorcykel, varom i § 1 mom.

1 förmäles.

§ 16. § 16.

Mom. 2. Under färd skall å

automobil föras vederbörligt igenkänningsmärke,

så beskaffat och

anbragt, som i denna förordning är

stadgat, vilket märke icke får under

färden vara dolt, varjämte å lämplig,

lätt tillgänglig plats skall vara anbragt

skylt med uppgift om dels

ägarens namn och hemvist samt

dels tiden för senast verkställda

besiktning av automobilen. Å lastautomobil

skall därjämte vara anbragt

skylt med uppgift om automobilens

egen vikt och lastningsförmåga

samt, om denna överstiger

1,000 kilogram, högsta hjultryck å

såväl fram- som bakaxeln.

Då mörker eller dimma råder,

skola under färden framtill föras

Mom. 2. Under färd skall å

automobil föras vederbörligt igenkänningsmärke,

så beskaffat och

anbragt, som i denna förordning är

stadg-at, vilket märke icke får under

färden vara dolt, varjämte å lämplig,

lätt tillgänglig plats skall vara anbragt

skylt med uppgift om dels

ägarens namn och hemvist samt

dels tiden för senast verkställda

besiktning av automobilen. Å lastautomobil

skall därjämte vara anbragt

skylt med uppgift om automobilens

egen vikt och lastningsförmåga

samt, om denna överstiger

1,000 kilogram, högsta hjultryck å

såväl fram- som bakaxeln.

Då mörker eller dimma råder,

skola under färden framtill föras

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

två lyktor i samma höjd, en å vardera

sidan, med vitt sken, tillräckligt

starkt att upplysa vägen minst

50 meter framför automobilen. År

motorcykel, som i § 1 mom. 1

sägs, ej försedd med sidvagn, må

dock den främre belysningen utgöras

av endast en lykta av nämnda

beskaffenhet. Medföres sidvagn, skall

jämväl å denna finnas framtill en

lykta med vitt sken. Baktill å automobilen

skall föras lykta med vitt

sken, som fullständigt belyser det

å automobilen anbragta bakre igenkänningsmärket.

Denna senare lykta

skall även visa rött ljus bakåt.

Användes lykta med bländande

sken, skall detta vara inriktat sä lågt

över marken eller sä avskärmat, att

det icke medför olägenhet för mötande.

Mom. 4. Förare åligger:

att--— —varningssignal;

att under färd i stad, köping

eller annat tätt bebyggt samhälle

icke använda signalapparat av sådant

särskilt slag, som allmänneligen

användes å brand-, ambulanseller

polisvagnar, och nattetid endast

signalapparat med dov ton;

att — —

— —överskådas;

att — —

— —körbanan;

att — —

— —ögonblickligen;

att — —

— —vägar;

att — —

— —smutsstänk;

att — —

— —uppstår;

samt att

— — — — avlopp.

(Utskottets förslag.)

två lyktor i samma höjd, en å vardera

sidan, med vitt sken, tillräckligt

starkt att upplysa vägen minst

50 meter framför automobilen. År

motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs,

ej försedd med sid vagn, må dock

den främre belysningen utgöras av

endast en lykta av nämnda beskaffenhet.

Medföres sidvagn, skall

jämväl å denna finnas framtill en

lykta med vitt sken. Baktill å automobilen

skall föras lykta med vitt

sken, som fullständigt belyser det å

automobilen anbragta bakre igenkänningsmärket.

Denna senare lykta

skall även visa rött ljus bakåt.

Användes lykta med bländande

sken, skall detta till skydd för mötande

vara inriktat lågt över marken

eller på lämpligt sätt avskärmat.

Mom. 4. Förare åligger:

att — — — varningssignal;

att under färd i stad, köping

eller annat tätt bebyggt samhälle

icke använda signalapparat av sådant

särskilt slag, som allmänneligen

användes å brand-, ambulanseller

polisvagnar,''och nattetid endast

signalapparat med dov ton;

att — — — överskådas;

att — — — körbanan;

att — — — ögonblickligen;

att — — —* vägar;

att — — — smutsstänk;

att — — — uppstår;

samt att — — —- ■— avlopp.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 21.

Mom. 1. Vid yrkesmässig automobiltrafik, som icke endast avser

forsling av gods, skall skjutslegan utgå efter taxa, som fastställes förstad

i den ordning § 23 i ordningsstadgan för rikets städer angiver och

för landet av Konungens befallningshavande.

Det åligger vederbörande myndighet att tillse, att sådan taxa finnes

fastställd för varje innehavare av tillstånd att utöva trafik av ifrågavarande

slag; och bör jämväl beträffande yrkesmässig automobiltrafik, som endast

avser forsling av gods, tillses, att dylik taxa kommer till stånd, där sådant

med hänsyn till de förhållanden, varunder trafiken bedrives, kan

anses vara av behovet påkallat.

Mom. 2. Förare av automobil, som begagnas vid yrkesmässig

automobiltrafik, för vilken taxa blivit jämlikt mom. 1 fastställd, skall

under färd medhava taxan för att på begäran av trafikant uppvisas.

§ 22.

Ej må — — — — — — — — — — — — — — äger rum.

Till sådan antomobilförare må ej antagas annan än den, som innehar

gällande körkort, uppnått 21 års ålder, med läkarbetyg styrkt sig äga

normal syn- och hörselförmåga samt i övrigt är lämplig såsom dylik förare.

Myndighet--— — — — — — — — sistnämnda myndighet.

Bevis — — — — — — — — — — — polisman.

§ 28-

Mom. 1. Förare, som brukar automobil,

a)-----------

b)-----------

c)-------------

böte från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

§ 30.

Brytes mot föreskrifterna i § 9

eller §16 mom. 2, 4 eller 6,

eller framföres automobil ä väg,

gata eller plats, där automobilen icke

må framföras,

straffes den felande med böter

§ 30.

Framföres automobil å väg, gata

eller plats, varest automobilen icke

md framföras,

eller köres automobil med större

hastighet än som i varje fall är

medgiven,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

21

(Kungl. Maj:ts jörslag.)

från och med tio till och med femhundra

kronor.

Har — — — — — dömas.

§ 31.

Framföres automobil med större

hastighet än som i varje fall är medgiven,

eller överträdes föreskrift i § 16

mom. 1, 3 eller 5,

straffes föraren med böter från

och med tjugufem till och med etttusen

kronor.

Har — — — — — dömas.

(Utskottets förslag.)

eller brytes mot föreskrifterna i

§ 9 eller §16 mom. 2, 4 eller 6,

straffes den felande med böter från

och med tio till och med femhundra

kronor.

Har — — — — — dömas.

§ 31.

Förare, som bryter mot föreskrift

i § 16 mom. 1, 3 eller 5, straffes

med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Har — — — — — dömas.

§ 33.

Med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor straffes

den, som åsidosätter föreskrift i § 16 mom. 7 eller § 24 mom. 7.

Lag — — — — — — — — — — — — — — polismyndighet.

§ 34.

Mom. 1. Underlåter någon, som enligt § 6 eller 7 har att göra

anmälan till automobilregister, sådan anmälan inom den härför i varje

fall stadgade tid, böte den anmälningspliktige från och med tjugufem

till och med femhundra kronor.

Mom. 2. Var, som i anmälan till automobilregistrct mot bättre vetande

meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor, där ej förseelson enligt allmänna strafflagen

bör beläggas med strängare straff.

§ 35.

Mom. 1. Utövar någon yrkesmässig automobiltrafik utan att vara

därtill berättigad, böte från och med tjugufem till och med femhundra

kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Mom. 2. Brukas i yrkesmässig trafik automobil, som ej är för sådan

trafik godkänd, böte föraren från och med tjugufem till och med

femhundra kronor.

Skedde----sagts.

Mom. 3. Underlåter innehavare av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik

att iakttaga i § 20 mom. 2 meddelad föreskrift, böte från

och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Mom. 4. Fordras vid yrkesmässig automobiltrafik högre betalning

än fastställd taxa medgiver, eller underlåter förare att iakttaga vad i

§ 21 mom. 2 är föreskrivet, böte den felande från och med tio till och

med tvåhundra kronor.

Om motorcykel, vars vikt ej överstiger 50 kilogram.

§ 41.

I avseende å motorcykel, vars vikt ej överstiger 50 kilogram, skola,

vare sig den är försedd med fast eller löstagbar motor, allenast bestämmelserna

i § 42 äga tillämpning.

§ 42.

Mom. 1. Å motorcykel, som i § 41 avses, skola följande i denna förordning

givna bestämmelser tillämpas, nämligen:

1) § 1 med undantag av mom. 1 punkterna b), f) och g); dock

att vidkommande punkt d) anordning för motorns frånkopplande från

drivhjulen ej erfordras;

2) § 13 mom. 8;

3) § 14 samt

4) i tillämpliga delar § 16 mom. 1, 3, 4, 5 och 6, § 28 med undantag

av mom. 1 punkterna a) och b) samt §§ 30—33, 36—38, 40 och 44.

Mom. 2. För motorcykel, varom här är fråga, gäller dessutom, att

den skall vara försedd med minst en snabbt och säkert verkande broms.

Mom. 3. Vid mörker eller dimma skola dels framtill å motorcykeln

föras tänd lykta med vitt, starkt lysande sken, dels ock, därest jämlikt

för särskild ort meddelad bestämmelse igenkänningsmärke skall vara

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

23

(Kung!. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

å cykeln anbragt, sådana anordningar vidtagas, att minst ett sådant

märke fullständigt belyses.

Mom. 4. Brukar förare motorcykel, varom i denna § är fråga,

utan att därvid iakttages vad i mom. 2 är stadgat, straffes, där ej

brukandet allenast avsåg framförande av motorcykel, som skadats

under färd, till närmast belägna plats för skadans avhjälpande, samt

uppenbar fara ej var därmed förenad, med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor.

Till enahanda ansvar gör förare sig förfallen, som bryter mot föreskrift

i mom. 3.

Mom. 4. Å motorcykel, varom i denna § är fråga, tillämpas i övrigt

de föreskrifter, som rörande velociped äro eller varda för olika orter

meddelade och icke strida mot här givna, för dylik motorcykel gällande

stadganden.

, § 43.

Mom. 1. För förrättning, som

enligt denna förordning ankommer

på besiktuingsman, är denne berättigad

till ersättning enligt följande

taxa:

för första besiktning eller

efterbesiktning av mo
-

torcykel, som i § 1

mom. 1 sägs,................15 kronor

» första besiktning eller

efterbesiktning av annan

automobil ............25 »

» prövning enligt § 4... 20 »

Uppvisas på en gång två eller

flera, en och samma ägare tillhöriga

motorcyklar, varom i § 1 mom. 1

förmärs, eller två eller flera, en och

samma ägare tillhöriga automobiler

av annat slag till första besiktning

eller efterbesiktning, skall ersättning

utgå med nedanstående belopp,

nämligen:

§ 43.

Mom. 1. För förrättning, som

enligt denna förordning ankommer

på besiktningsman, är denne berättigad

till ersättning enligt följande

taxa:

för första besiktning eller

efterbesiktning av motorcykel,

som i § 1

mom. 1 sägs,...............10 kronor

)) första besiktning eller

efterbesiktning av annan

automobil ...........15 »

» prövning enligt § 4... 10 »

Uppvisas på en gång två eller

flera, en och samma ägare tillhöriga

motorcyklar, varom i § 1 mom. 1

förmäles, eller två eller flera, eu och

samma ägare tillhöriga automobiler

av annat slag till första besiktning

eller efterbesiktning, skall ersättning

utgå med nedanstående belopp,

nämligen:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kringl. May.ts Jörslag.)

för två motorcyklar,

som

i § 1 mom.

1 sägs, ......12,50 kronor för varje

» två automobiler

av annat

slag.....20 )> » »

» mer än två

motorcyklar,

som i

§ 1 mom. 1

sägs,...........10 » » »

» mer än två

automobiler

av annat

slag ...... 15 )) )> »

Då besiktning eller prövning,

som här avses, kommit till stånd,

utgår ersättning, vid besiktning vare

sig automobilen befunnits i föreskrivet

och lämpligt skick eller ej,

och vid prövning oavsett om sökanden

kunnat godkännas såsom förare

eller icke.

Evad — — — — resereglemente.

I ersättningen — — — —

myndighet.

Denna förordning skall träda i

kraft den 1 januari 1921 utom § 2

mom. 2, som länder till efterrättelse

från och med den 1 oktober 1920.

De förordnanden för besiktningsmän,

som före den 1 januari

1921 meddelats, skola icke gälla

längre än till nämnda dag.

(Utskottets förslag.)

för två motorcyklar,

som

i § 1 mom.

1 sägs, ...... 8,50 kronor för varje

» två automobiler

av annat

slag......12,50 » » »

» mer än två

motorcyklar,

som i

§ 1 mom. 1

sägs,............ 7 » » )''

)> mer än två

automobiler

av annat

slag ............10 » » t>

Då besiktning eller prövning,

som här avses, kommit till stånd,

utgår ersättning, vid besiktning vare

sig automobilen befunnits i föreskrivet

och lämpligt skick eller ej,

och vid prövning oavsett om sökanden

kunnat godkännas såsom fö rare

eller icke.

Evad — — — — resereglemente.

I ersättningen — — — —

myndighet.

Denna förordning skall träda i

kraft den 1 januari 1921 utom § 2

mom. 2, som länder till efterrättelse

från och med den 1 oktober 1920.

De förordnanden för besiktningsmän,

som före den 1 januari

1921 meddelats, skola icke gälla

längre än till nämnda dag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Motorcykel, vars vikt överstiger

150 kilogram och som på grund av

förut gällande bestämmelser blivit

införd i automobilregistret, skall .före

den 1 januari 1921 anmälas till ny

registrering samt förses med nytt

igenkänningsmärke. Registrering,

som nu är sagd, är avgiftsfri.

Förare, som innan denna förordning

träder i kraft, erhållit körkort,

är, såvida icke detta återkallas,

fortfarande berättigad att intill den

1 januari 1922 föra automobil. För

vinnande av tillstånd härtill efter

nämnda dag har förare, som nu

nämnts, att före den 1 september 1921

i den i § 12 stadgade ordning göra

ansökan om körkort, skolande vid

sådan ansökan fogade läkarintyg samt

bevis av besiktningsman vara utfärdade

efter den 1 januari 1921. Vid

ansökan, som här avses, behöver bevis

om födelseår och födelsedag ej företes.

Utan hinder av de i §§ 11 och

12 meddelade bestämmelser må motorcykel,

vars vikt överstiger 50

men ej 150 kilogram och som blivit

löre den 1 januari 1921 registrerad,

begagnas till den 1 juli 1921, dock

endast av person, som fyllt 18 år.

Den, som efter sistnämnda dag

önskar begagna dylik motorcykel,

har att före den 1 maj 1921 i den

i § 12 stadgade ordning göra ansökan

om körkort, skolande vid

sådan ansökan fogade läkarintyg

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

(Utskottets förslag.)

Motorcykel, vars vikt överstiger

150 kilogram och som på grund av

förut gällande bestämmelser blivit

införd i automobilregistret, skall före

den 1 januari 1921 anmälas till ny

registrering samt förses med nytt

igenkänningsmärke. Registrering,

som nu är sagd, är avgiftsfri.

Förare, som innan denna förordning

träder i kraft, erhållit körkort,

är, såvida icke detta återkallas,

fortfarande berättigad att föra automobil.

Dock är sådan förare skyldig

att undergå i denna förordning stadgad

prövning dä Konungens befallningshavande

på särskild anledning

därom förordnar.

Utan hinder av de i §§ 11 och

12 meddelade bestämmelser må motorcykel,

vars vikt överstiger 50

men ej 150 kilogram och som blivit

före den 1 januari 1921 registrerad,

begagnas till den 1 juli 1921, dock

endast av person, som fyllt 18 år.

Den, som efter sistnämnda dagönskar

begagna dylik motorcykel,

har att före den 1 maj 1921 i den

i § 12 stadgade ordning gorå ansökan

om körkort, skolande vid

sådan ansökan fogade läkarintyg

sand. 2 avi. 22 höft. (Nr 35.) wa so 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt bevis av besiktningsman vara samt bevis av besiktningsman vara

utfärdade efter den 1 januari 1921. utfärdade efter den 1 januari 1921.

B) att motionerna I: 250 och II: 356 i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan under A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda; samt

C) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning

rörande en allmän revision av förordningen den 30

juni 1916 om automobiltrafik, samt snarast möjligt till

riksdagen inkomma med de förslag, vartill denna utredning

kan giva anledning.

Stockholm den 6 maj 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Reservationer:

1) av herrar Westman, Hagman i Stockholm och Johansson i

Sollefteå, som hemställt, . _ o

dels att utskottets motivering till § 43 måtte erhålla följande

lydelse: _ .

»En utredning rörande de inkomster, som vid ett bifall till § 43 i

den lydelse denna § erhållit i den kungl. propositionen skulle tillfalla

besiktningsman, har icke förelagts utskottet. Visserligen har utskottet

ansett sig böra sänka de av Kungl. Maj:t föreslagna ersättningsbeloppen,

men verkningarna härav på besiktningsmännens inkomster hava

icke av utskottet kunnat tillförlitligt beräknas.

Då besiktningsmännens verksamhet under tiden närmast efter de nu

föreslagna ändringarnas ikraftträdande tydligen kommer att bliva synner
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

27

ligen omfattande, kan det system, som av Kungl. Maj:t föreslås för att

bereda dem ersättning, medföra, att de ej minst under den närmaste

framtiden erhålla alldeles oskäliga inkomster.

Detta system innebär, att besiktningsmännen äga uppbära ersättning

för förrättningar utan redovisningsskyldighet. Med hänsyn till de betänkliga

verkningar, detta system kan komma att medföra, synes det

böra modifieras på det sätt, att besiktningsman äger uppbära avgift för

förrättning mot redovisningsskyldighet, varjämte i Kungl. Maj:ts hand

ligger att bestämma de grunder, efter vilka varje besiktningsman äger

> tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter.

Utskottet vill för övrigt framhålla, att frågan om ett tillfredsställande

ordnande av besiktningsmännens ersättning bör bliva föremål för

ytterligare prövning i samband med den allmänna revision av förordningen,

varom utskottet framställt förslag.»

dels att utskottets förslag till avfattning av § 43 mom 1, måtte

erhålla följande lydelse:

§ 43.

Mom. 1. För förrättning — — — — berättigad uppbära avgift

enligt följande taxa:

för första — — — — —

— — — — — — — — enligt § 4.................10 kronor

Uppvisas — — — — efterbesiktning, skall avgift erläggas — —

— — — nämligen:

för två — — — — —

— — —- — — — annat slag........10 kronor för varje.

Då besiktning — — — —- till stånd, erlägges avgift, vid — —

— — icke.

Evad — — — — —- resereglementet.

I avgiften ingår — — — — — myndighet.

Besiktningsman är skyldig att i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer

inlämna redovisning för uppburna avgifter. De grunder, efter

vilka besiktningsman äger tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter,

bestämmas av Kungl. Maj:t.

2) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman i Stockholm och Johansson i

Sollefteå vilka anfört:

De ändringar i automobilförordningen av den 30 juni 1916, vilka

föreslås i utskottets utlåtande, avse visserligen att råda bot på en del

av de brister i förordningen, på vilka uppmärksamheten blivit riktad,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

men enligt vår uppfattning hade en betydlig grundligare revision av

förordningen redan nu varit påkallad. I de i ärendet väckta motionerna

hava en del yrkanden framställts i detta syfte. Utskottet anser

ju också, att en sådan mera allmän revision bör företagas snarast möjligt

och hemställer, att riksdagen ville i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla

om en ny utredning och förslag i ärendet. I denna utskottets

hemställan instämma vi. Dock synes det oss, att vissa av de yrkande,

som framställts i motionerna, borde redan nu kunna bifallas.

§ 12-

I motionerna föreslås sålunda bl. a., att i § 12 måtte införas bestämmelser,

som kunna lämna den största möjliga trygghet för att indragning

av körkort icke sker, utan då väl grundad anledning därtill

föreligger. Motionärerna ha därför hemställt, att då återkallande av

körkort ifrågasättes bör den inspektör, som enligt Kungl. Maj:ts och

utskottets förslag skall tillsättas, beredas tillfälle att avgiva yttrande.

Detta krav synes hava goda skäl för sig, och vi tillåta oss därför hemställa,

att § 12 mom. 3 måtte erhålla följande lydelse:

»Mom. 3. Befinnes förare — — — — — — — — — — — —

— — — — eller ock för alltid.

Då återkallande av körkort ifrågasättes, skola de till grund härför

liggande handlingarne remitteras till den i § 2 mom. 2 omförmälde

inspektören för inhämtande av hans yttrande. Sådant yttrande skall

vara avgivet inom 30 dagar från delfåendet. Det är Konungens befallningshavande

obetaget att under nämnda tid meddela förbud för

innehavaren av körkortet att tills vidare föra automobil.»

§ i«.

Beträffande § 16 mom. 4 tillåta vi oss hemställa om bifall till

yrkandet i motionerna, att ordet »ögonblickligen» utbytes mot ordet

»omedelbart».

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, lti20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:360 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 19 s. 7 i texten