Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad, lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik, dels ock i anledning därav väckta motioner.
1920-05-06 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1920:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad, lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik, dels ock i anledning därav väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad, lydelse i vissa delar
av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik,
dels ock i anledning därav väckta motioner.
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Alfred Petrén*), von K och*), Westman,
Boberg*), Linder*), Sigfrid Hansson, Sigfrid*), Andersson i Knäppinge*),
Karlsson i Gasabäck, Carlsson i Frosterud*), Nilsson i Vibberbo, Hagman i
Stockholm, Karlsson i Nynäshamn*) och Johansson i Sollefteå.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 27 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 179,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över propositionen bifogat,
här nedan intaget förslag till förordning om ändrad lydelse i
vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av densamma väckta, lika lydande
motioner, nämligen nr 250 i första kammaren av herr Oskar Erikson
och nr 356 i andra kammaren av herr Alvin.
Beträffande grunderna för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
män ej redogörelse därför bär nedan lämnas, hänvisa till den kungl. propositionen
jämte därvid fogade protokollsutdrag.
1 fråga om vad motionärerna hemställt, samt vad de till stöd för
sina yrkanden anfört, får utskottet hänvisa till motionerna, i den mån
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 22 käft. (Nr 35.) 147320 1
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
desamma icke finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen
av de särskilda bestämmelserna i förevarande förslag.
Det genom ifrågavarande proposition framlagda förslaget grundar
sig i allt väsentligt å ett förslag, som den 4 december 1919 avgivits
av tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande
av förslag till vissa ändringar och tillägg i gällande förordning om
automobiltrafik. Vid det statsråd den 12 september 1919, där bemyndigande
lämnades att tillkalla nämnda sakkunniga, yttrade föredragande
departementschefen bland annat följande:
»Ehuru gällande förordning om automobiltrafik utfärdats så nyligen
som den 30 juni 1916, torde den dock i flera avseenden påkalla revision,
något varom de nyss anmälda inkomna framställningarna också i
sin mån bära vittne. Jag anser dock icke påkallat, att en allmän revision
av automobilförordningen nu företages. Dels kan en sådan icke
avslutas i så god tid, att frågan om ändrade författningsbestämmelser i
förevarande ämne kan föreläggas 1920 års riksdag — och enligt min
mening är det högeligen önskvärt, att vissa ändringar i denna förordning
redan under nämnda år komma till stånd — dels kräves i allt
fall inom en nära framtid en granskning av automobilförordningen i
sammanhang med den nya väglagstiftningen m. in., vartill förslag sedan
någon tid föreligger. Till en sådan framtida revision av förordningen
synes jämväl böra anstå med frågan, om ej en del nya med automobiler
jämförliga fortskaffningsmedel äro av den betydelse, att deras användning
lagligen bör regleras. Jag anser därför, att för närvarande allenast
en granskning och överarbetning i vissa nedan angivna delar av
automobilförordningen bör äga rum.»
Av dåvarande departementschefen gjordes även vid framläggande
av propositionen följande uttalande:
»I enlighet med sitt uppdrag hava de sakkunniga ej företagit en
allmän revision av automobilförordningen, utan deras förslag avser allenast
avhjälpande av de med nämnda förordnings bestämmelser förbundna
mest trängande olägenheterna. På sätt vid detta ärendes föredragning
i statsrådet den 12 september 1919 av dåvarande chefen för civildepartementet
framhölls, är det av stor vikt, att vissa ändringar i förordningen
redan under innevarande år komma till stånd. För möjliggörande
härav har jag i det förslag, som nu kommer att av mig framläggas,
icke ansett mig böra i väsentlig mån gå utöver de för de sakkunnigas
arbete utstakade riktlinjerna. Jag vill emellertid framhålla, att enligt
min mening en granskning av förordningens bestämmelser även ur
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3
andra än de här beaktade synpunkterna inom en ej avlägsen framtid
bör äga rum.»
Jämväl motionärerna hava understrukit behovet av en snar, omfattande
revision av ifrågavarande förordning.
Den kraftiga utveckling, automobilväsendet tagit, sedan den av
världskriget förorsakade begränsningen i tillgången på flytande bränsle
bortfallit, och som efter allt att döma kommer att fortgå under de närmaste
åren, har medfört, att åtskilliga brister i gällande förordning om
automobiltrafik blivit allt mer uppenbara. Ehuru avsevärda olägenheter
med den nuvarande förordningen torde avlägsnas genom vidtagande
av de genom propositionen föreslagna ändringar, anser utskottet emellertid
kravet på en snar allmän revision av ifrågavarande förordning
även oberoende av tilltänkt lagstiftning å andra områden vara så starkt
och väl grundat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör framföra
anhållan om en dylik revision.
De erinringar, utskottet har att efter verkställd granskning av förslaget
framställa och för vilka nu skall redogöras, röra endast vissa detaljer
i detsamma. Vid denna redogörelse skola samtidigt upptagas till
behandling de av motionärerna i anledning av förslaget gjorda yrkanden.
§ I
Enligt
gällande bestämmelse i § 1 mom. 1 b skall automobil vara
försedd med två lätt åtkomliga, av varandra oberoende bromsar, av
vilka åtminstone den ena verkar direkt på hjulen eller med dem fast
förbunden skiva. Dessa bromsar skola var för sig antingen kunna fasthålla
båda hjulen på samma axel, så att de ej kunna rotera, eller eljest
vara så anordnade, att de kunna med liknande verkan, som nyss sagts,
stanna automobilen. Slutligen stadgas, att ett av dessa bromssystem
eller särskild anordning skall äga förmåga att hindra automobilen att
utan förarens vilja gå baklänges.
Detta moment har enligt departementschefens uttalande av de sakkunniga
omarbetats för att anpassa bestämmelserna om bromsinrättningarna
jämväl för elektriska automobiler och motorcyklar. Den nuvarande
avfattningen har för övrigt synts departementschefen olämplig och
onödigt tung.
Utskottet har emellertid ansett behövligt förtydliga vad som avses
med förmåga hos bromsningssystem att på ett effektivt sätt fasthålla
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
automobil. Med detta uttryck torde förstås förmåga att fasthålla automobilen
sedan föraren lämnat den och detta jämväl i lutande ställning.
Till undvikande av missförstånd anser utskottet lämpligt, att innebörden
av ifrågavarande uttryck tydligt angives.
Under ärendets behandling i utskottet har emellertid uppkommit
fråga, huruvida paragrafen i dess föreslagna lydelse lämpligen kan hava
tillämpning jämväl å de motorcyklar, som enligt paragrafens mom. 1
skola hänföras till automobiler. Utskottet har fördenskull satt sig i förbindelse
med de sakkunnigas tekniskt bildade medlemmar. Dessa hava
förklarat, att föreskriften ifråga torde komma att medföra mycket allvarliga
svårigheter, då de förnämsta leverantörerna av motorcyklar endast
leverera dylika utan sådan spärrinrättning, som enligt förordningen behöves
för att på ett effektivt sätt fasthålla automobilen.
Därjämte har utskottet fått mottaga yttrande i frågan dels från
kungl. automobilklubben samt dels från Aktiebolaget A. Wiklunds Maskin&
Velocipedfabrik och Velocipedaktiebolaget August Lindblad.
Kungl. automobilklubben har anfört följande:
»Med anledning av, att så gott som alla motorcyklar inneha en vikt,
som överstiger 50 kg., komma dessa ävenledes att hänföras till automobiler,
och skola alltså vara försedda med tvenne bromsar, av vilka den
ena på ett effektivt sätt skall kunna fasthålla cykeln.
Kungl. Automobil Klubben anser, att denna bestämmelse visserligen
kan hava sitt berättigande beträffande motorcykel försedd med sidvagn,
då den däremot å motorcykel, som icke är försedd med dylik, synes
vara fullkomligt onödig. Motorcykel utan sidvagn är nämligen försedd
med en å bakhjulsaxeln anbringad, fällbar ställning, på vilken cykeln,
när den är stillastående, vilar, och som faktiskt på ett effektivt sätt
fasthåller cykeln.
I allmänhet äro icke motorcyklar försedda med sådant bromssystem
som i förordningen föreskrives, och skulle denna vinna kraft, måste
säkerligen flera tusen cyklar omändras, såvitt sådan ändring över huvud
taget är möjlig, vilket torde draga avsevärda kostnader, som med hänsyn
till anordningens absoluta obehövlighet, komma att i hög grad förefalla
onödiga.»
De båda bolagen hava yttrat:
»Enligt de uppgifter vi erhållit av den ena av de sakkunnige, vilka
deltagit i behandlingen av förslaget till nämnda förordning, ingenjör
Erland Bratt, Stockholm, är det beroende på ett rent förbiseende från
vederbörandes sida, att bestämmelsen i punkt b) härovan, enligt vilken
det ena av bromssystemen skall äga förmåga att fasthålla automobilen,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 5
icke undantagits från förordningen vad beträffar motorvelocipeder utan
sidvagn.
Samtliga i marknaden förekommande motorvelocipeder äro försedda
med ett ställ fastsatt å bakhjulets axel, som då motorvelocipeden icke
är i rörelse fälles ned.
Detta ställ är så konstruerat, att motorvelocipeden, då den är uppsatt
på stället, icke kan glida framåt även om maskinen står i en rätt
så brant backe. Skulle motorvelocipeden, då den står stilla i en backe,
genom någon mycket kraftig stöt kastas framåt, är det fullkomligt uteslutet,
att maskinen kan rusa framåt, enär den omedelbart faller omkull.
Bestämmelsen ifråga bar tillkommit för att hindra att automobiler,
då de stå för sig själva i en backe, skola kunna glida nedför backen
och åstadkomma skada.
Bestämmelsen synes lämplig vad beträffar motorvelocipeder försedda
med sidvagn, men är fullkomligt meningslös, då det gäller motorvelocipeder
utan sid vagn.
I Sverige finnes för närvarande ett relativt fåtal motorvelocipeder
avsedda för sidvagn med bromsanordningar, av vilka den ena kan fasthålla
motorvelocipeden.
De motorvelocipeder försedda med sidvagn, vilka icke hava dylik
anordning, måste efter den nya förordningens ikraftträdande förses
med dylik.
Undertecknade firmor, representerande världens tvenne största motorvelocipedfabriker
»Hariey Davidson» och »Indian», importera och försälja
i år minst cirka 3,000 st. motorvelocipeder. Under fjoråret utgjorde vår
försäljning mellan 2,000 och 3,000 dylika maskiner.
Vi påstå bestämt med den mångåriga erfarenhet, vi äga, att ifrågavarande
förordning, om den skall tillämpas på motorvelocipeder utan
sidvagn, oavsett dess värdelöshet, kommer att betyda ett mycket stort
onus för samtliga de motorvelocipedfabriker, vilka tillverka motorvelocipeder
för försäljning i Sverige.
Oss veterligt finnes bestämmelsen ifråga icke införd i något annat
lands automobilförordning, och vi hemställa därför vördsamt, att lagutskottet
vid slutbehandling av ärendet ville vidtaga sådan förändring i
förslaget till förordning, att beslutet i fråga icke kommer att gälla motorvelocipeder
utan sidvagn.»
Utskottet har icke haft möjlighet att låta verkställa sådan ingående
sakkunnig utredning av ifrågavarande spörsmål, som varit önsklig för
att kunna tillförlitligt avgöra, huruvida och i vilken mån förevarande
stadgande bör äga tillämplighet jämväl å motorcyklar. Av de ovan
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
återgivna yttrandena torde emellertid otvetydigt framgå, att stadgandets
tillämpning å motorcyklar skulle medföra avsevärda kostnader för tillverkare
och ägare av motorcyklar. Av den utredning, utskottet verkställt
i ämnet, synes också framgå, att det icke är lämpligt att i förevarande
hänseende stadga olika bestämmelser för motorcyklar med eller
utan sidvagn. En motorcykel torde nämligen, även om den är försedd
med sidvagn, då den är stillastående kunna fasthållas genom användande
av den å bakhjulsaxeln anbringade fällbara ställningen. Härtill kommer
den olägenheten med förevarande stadgandes tilllämpning allenast å
motorcykel med sidvagn, att motorcykel utan sidvagn efter verkställd
besiktning kan förses med sidvagn utan att föreskriven spärranordning samtidigt
därå anbringas. På grund härav föreslår utskottet, att förenämnda
bestämmelse erhåller tillämpning allenast å egentliga automobiler. Utskottet
förväntar emellertid, att Kungl. Maj:t före slutligt avgörande i
ärendet låter denna punkt undergå ytterligare sakkunnig prövning.
Motionärerna hava förmenat, att till förebyggande av olyckor genom
av eld förorsakad explosion uttryckligen bör föreskrivas, att eldsläckare
skall medföras å automobil.
Då denna fråga icke torde vara av allmänt intresse och då, enligt
vad utskottet har sig bekant, de försäkringsinrättningar, som antaga
försäkring av automobiler, hava uppmärksamheten riktad å ifrågavarande
detalj i automobils utrustning, anser utskottet icke lämpligt att i förordningen
införa bestämmelse härom.
§■ 2-
Beträffande denna paragraf hava motionärerna föreslagit vissa formella
ändringar, föranledda av deras förslag om inrättande av statliga
prövningsanstalter för automobilförare. Då utskottet, såsom här nedan
under § 4 förmäles, icke anser sig kunna förorda inrättande av dylika
anstalter, får utskottet alltså hemställa om avslag å motionärernas förslag
beträffande nu förevarande paragraf.
Utskottet har ej något att erinra mot inrättandet av den föreslagna
inspektörsbefattningen, vilken befattning, om riktigt utövad, utskottet
anser vara väl ägnad att verksamt bidraga till förordningens rätta efterlevnad.
Utskottet anser emellertid, att de kostnader, som åsamkas statsverket
genom inrättande av en dylik befattning, böra täckas genom
höjda avgifter vid registrering av automobiler och motorcyklar, eventuellt
genom påläggande av avgift vid utlämnande av körkort.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
7
§ 4.
Motionärerna liava under denna paragraf föreslagit bland annat bestämmelser
om inrättande av statens prövningsanstalter för automobilförare,
ävensom om vissa allmänna kvalifikationer för erhållande av bevis
om godkänd prövning, som erfordras för att vinna tillstånd att föra
automobil.
Den utredning, som i propositionen förebragts ifråga om rätten att
föra automobil, giver — enligt vad departementschefen jämväl gjort
gällande — vid handen, aft de svårigheter, som skulle vara förenade
med upprättande av särskilda förarskolor med väl kvalificerade lärarkrafter,
äro så betydande, att en dylik anordning ej utan ingående utredning
bör ifrågasättas.
Utskottet delar denna uppfattning och då utskottet icke funnit vad
motionärerna i övrigt anfört böra föranleda någon åtgärd, hemställer
utskottet om avslag å motionerna i denna del.
§ 5-
Motionärerna hava hemställt, att för provkörning av automobil,
jämväl efter besiktning, måtte fordras sådant tillstånd av myndighet,
som i propositionen föreskrives för provkörning före besiktning.
Enligt vad utskottet från sakkunnigt håll inhämtat, skulle ett bifall
till motionärernas förevarande förslag medföra avsevärda olägenheter.
Genom den föreslagna bestämmelsen skulle de alfärer, som föra automobiler
i handeln, för att kunna företaga nödvändig provkörning med
kunder nödgas antingen begära särskilt trafiktillstånd för varje automobil
eller låta registrera automobilen, som därefter måste omregistreras,
så snart den funnit köpare. Då, såvitt till utskottets kännedom kommit,
användandet av automobiler med s. k. provvagnsskylt icke visat sig
innebära någon fara för trafiksäkerheten, finner utskottet anledning icke
föreligga att förorda motionärernas förevarande förslag.
§ 9.
Motionärerna hava föreslagit, att i denna paragraf skall införas
stadgande därom, att automobil skall undergå förnyad besiktning en
gång om året.
8
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Då emellertid i § 20 mom. 2 av gällande förordning finnes föreskrivet,
att automobil, som användes i yrkesmässig trafik, årligen skall
undergå förnyad besiktning, och då utskottet veterligen något behov av
tätare besiktningar än vart tredje år beträffande andra automobiler icke
yppat sig, samt dessutom Konungens befallningshavande enligt § 10
mom. 1 av gällande förordning är befogad att, då anledning föreligger
att antaga, att automobil icke längre uppfyller bestämmelserna i § 1 eller
icke längre är för sitt ändamål lämplig, föranstalta om förnyad besiktning
av densamma samt, om besiktningen därtill föranleder, förbjuda
automobilens användande, skulle enligt utskottets förmenande införande
av bestämmelser om årlig besiktning av automobil, som icke användes
i yrkesmässig trafik, medföra ett ur allmän synpunkt onödigt betungande
av vederbörande au tom obilägare.
§ 12 mom. 3.
Beträffande förevarande moment har utskottet icke funnit annan
anledning till anmärkning, än att utskottet, med hänsyn till den stora
fara för trafiksäkerheten, som onykterhet hos automobilförare otvivelaktigt
innebär, anser, att i momentet bör uttryckligen stadgas, att körkort
för förare, som under färd med automobil varit berusad, må i vanlig
ordning kunna återkallas.
Då utskottet ej haft något att erinra mot den av Kungl. Maj:t föreslagna
ändringen av momentet, följer därav, att de av motionärerna föreslagna
tilläggsbestämmelserna till momentets nuvarande lydelse ej kunna
ifrågakomma.
§ 13-
Till paragrafen hava motionärerna föreslagit ett tillägg av ytterligare
ett moment av innehåll att automobil ej må framföras å trafikled eller
viss del därav, som på grund av hastigt omslag i väderlek eller annat
naturhinder tillfälligtvis är riskabel att befara med hänsyn till människors
liv eller egendom. Då emellertid behov ej försports av ett dylikt
stadgande, som för övrigt i det särskilda fallet skulle vara synnerligen
svårt att tillämpa, avstyrker utskottet ifrågavarande förslag.
§ 14-
Motionärerna hava föreslagit skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag i fråga om ändring av denna § »om obliga
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
9
toriskt åläggande av hastighetsmätare å automobil samt förbud för helt
inbyggande av förareplatsen».
Utskottets beslut om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
skyndsam allmän revision av automobilstadgan bar särskilt föranletts av
utskottets uppfattning om behovet av ändringar i 14 §:s hastighetsbestämmelser.
Vid den begärda utredningen torde även de av motionärerna
berörda spörsmålen bliva föremål för prövning.
§ 15 mom. 2.
Motionärerna hava utan motivering föreslagit, att detta moment
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Å allmän eller enskild väg skall, om någon av de vägar, som
stöta samman, är förbjuden för automobiltrafik, tydligt anslag härom
anbringas».
Då genomförande av en dylik bestämmelse skulle medföra synnerligen
stort besvär och kostnader, hemställer utskottet om avslag å motionärernas
förslag.
§ 16-
Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke funnit anledning till
anmärkning i annan del än beträffande bestämmelsen i mom. 2 st. 3
att, därest lykta med bländande sken användes, detta skall vara inriktat
så lågt över marken eller så avskärmat, att det icke medför olägenhet
för mötande. Berörda bestämmelse har nämligen enligt utskottets förmenande
i förslaget erhållit en mindre lämplig avfattning, enär det icke
torde vara möjligt att så inrikta eller avskärma ljuset, att det icke i
backig terräng kan medföra befarad olägenhet. Utskottet har därför
vidtagit en redaktionell förändring.
Motionärernas ändringsförslag beträffande denna paragraf har utskottet,
efter hörande av sakkunnig på området, ansett sig icke kunna
tillstyrka.
§ 20.
Den av motionärerna föreslagna ändringen'' i paragrafen sammanhänger
med deras förslag om sådan ändring av § 9, att alla automobil er
skola undergå årlig besiktning. Då utskottet icke kunnat tillstyrka
nämnda förslag, följer härav, att utskottet avstyrker den redaktionella
ändringen i denna paragraf.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 35.) U73 20 2
10
Andra lagutsJcottets utlåtande Nr 35.
§ 22.
Utskottet, som ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag beträffande
denna paragraf, hemställer förty om avslag å motionerna i
denna del.
§ 28.
Motionärerna hava föreslagit sådan ändring, att straff för i denna
paragraf omförmäld förseelse, som begås av förare med ägares vetskap,
skall utkrävas allenast av ägaren.
Då emellertid här fråga är om förseelse mot ordningsföreskrifter och
förare enligt § 12 skall äga nödig kännedom om gällande författnings
föreskrifter rörande automobiltrafik, har utskottet ansett sig icke kunna
tillstyrka motionärernas förslag.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen i straffsatsens minimibelopp
beträffande denna § har utskottet funnit väl motiverad, i följd
varav motionen i denna del avstyrkes.
§§ 30, 31, 33, 34.
Beträffande de i dessa §§ av Kungl. Maj:t föreslagna straffbestämmelserna
har utskottet icke funnit anledning till annan anmärkning, än
att utskottet i likhet med motionärerna ansett gällande straflflatitud för
förseelser mot hastighetsbestämmelserna böra bibehållas.
Såsom de sakkunniga erinrat lider det nämligen intet tvivel, att
stadgandena om maximihastighet, sådana de för närvarande äro avfattade,
icke i verkligheten åtlydas eller ens kunna åtlydas. Vid sådant förhållande
och då utskottet hemställer om skyndsam revision av hastighetsbestämmelserna,
anser utskottet en höjning av strafflatituden icke för
närvarande böra ifrågasättas. Utskottets förslag i denna del föranleder
vissa redaktionella ändringar.
§ 35.
I fråga om motionärernas yrkande beträffande denna paragraf hänvisas
till vad ovan anförts vid § 28.
§ 43.
Beträffande den föreslagna höjningen av de enligt paragrafen utgående
avgifterna har utskottet visserligen beaktat de av de sakkunniga
och Kungl. Maj:t härför framförda skäl, men då utskottet vunnit upplysning,
att antalet av de besiktningar och prövningar, som besiktningsmännen
haft att verkställa under den tid, som förflutit efter det de sak
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 11
kunniga avgivit sitt betänkande, avsevärt ökats och då därjämte antalet
besiktningar och prövningar kommer att ytterligare stiga därigenom, att
flertalet motorcyklar inbegripas under förordningen, har utskottet ansett
sig icke för närvarande kunna tillråda någon höjning av ifrågavarande
avgifter utom beträffande efterbesiktning, utan anser, att frågan om
eventuell sådan höjning bör bli föremål för ytterligare prövning i samband
med den allmänna revision av förordningen, varom utskottet framställt
förslag.
För första besiktning eller efterbesiktning av motorcykel, som i §
1 mom. 1 sägs, har utskottet ansett 10 kronor utgöra skälig ersättning
i förhållande till det belopp, som utgår för besiktning av egentlig
automobil.
I anslutning till vad ovan anförts har utskottet föreslagit vissa
nedsättningar i ersättningsbeloppen för två eller flera samtidigt företagna
besiktningar.
§ 44.
Med sitt yrkande beträffande ifrågavarande paragraf torde motionärerna
hava åsyftat att vid bedömande — särskilt i administrativ ordning —
av förseelser mot förordningen hänsyn icke skall tagas till förseelse, som
begåtts för mer än tio år sedan. Detta yrkande föranleder icke till annat
utskottets yttrande, än att utskottet anser det uppenbart att, vid bedömande
i administrativ ordning av förseelser mot denna förordning, mindre hänsyn
tages till förseelser, som begåtts längre tillbaka i tiden.
§ 45.
Då förare på grund av bestämmelserna i § 12 måste förutsättas äga
nödig kännedom om ifrågavarande förordning, har utskottet ansett den
av motionärerna föreslagna bestämmelsen onödig.
övergångsbestämmelserna.
Kung!. Maj:t har föreslagit, att förare, som innan ifrågavarande
förordning trätt i kraft erhållit körkort, skulle, såvida icke detta återkallades,
fortfarande vara berättigad att intill den 1 januari 1922 föra
automobil. För erhållande av tillstånd härtill efter nämnda dag hade
förare, som nu nämnts, att före den 1 september 1921 i den i § 12
stadgade ordning göra ny ansökan om körkort.
Motionärerna åter hava föreslagit, att övergångsbestämmelserna i
förevarande del måtte erhålla följande lydelse: »Förare, som, innan denna
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
förordning träder i kraft, erhållit körkort, är, såvida icke detta återkallas,
fortfarande berättigad att föra automobil. Dock äger Konungens
befallningshavande att, då särskild anledning föreligger, utfärda åliggande
för sådan förare att undergå i denna förordning stadgad prövning.»
Utskottet finner det uppenbart, att en omprövning av förare, som
under någon tid praktiskt tillämpat de kunskaper i automobils skötsel
och manövrering, han enligt den gällande förordningen inhämtat, i regel
är omotiverad. Härigenom skulle även påläggas förare en avsevärd kostnad,
för vilken utskottet ej finner tillräckliga skäl anförda. Enbart för Stockholm
skulle förslaget i prövningsavgifter innebära en utgift av cirka 60,000 kronor.
Beträffande det fåtal fall, där omprövning med hänsyn till trafiksäkerheten
skulle vara önskvärd, bör emellertid såsom motionärerna
föreslagit Konungens befallningshavande äga att för varje särskilt fall
förordna om dylik omprövning. Utskottet föreslår därför ändrad lydelse
av övergångsbestämmelsernas fjärde stycke.
I fråga om motionärernas förslag angående de orter, varest prövningsanstalter
borde inrättas, hänvisas till vad utskottet anfört vid § 4.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen för
yttrande underställda förslaget till förordning om ändrad
lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916
om automobiltrafik, ävensom motionerna I: 250 och
II: 356 ansett, att nämnda förordning bör erhålla följande
ändrade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förordning
om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916
om automobiltrafik.
Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1, § 2, § 3 mom. 1, § 4, § 5
mom. 2, § 6 mom. 6, §§ 11—13, § 16 mom. 2 och 4, §§ 21 och 22,
§ 28 mom. 1, §§ 30, 31, 33—35, 41 och 42, § 43 mom. 1 ävensom
rubriken närmast före § 41 i förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik
skola erhålla följande ändrade lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
13
(Kungl. Maj:ts förslag.)
§ 1.
Mom. 1. Automobil, varmed i
denna förordning, där ej annorlunda
särskilt stadgas, avses jämväl motorcykel,
vars vikt överstiger 50 kilogram,
skall vara försedd med
a)----------
b) två lätt åtkomliga, av varandra
oberoende och fullt tillförlitliga
system för bromsning, av vilka
åtminstone det ena skall äga förmåga
att på ett effektivt sätt fasthålla automobilen;
c)
signalapparat av lämplig beskaffenhet;
d)
--------
e)--------
f) ----_-----
g) om explosionsmotor användes,
effektiv anordning för dämpande
av ljudet från avloppsgaserna (ljuddämpare).
(Utskottets förslag)
§ !•
Mom. 1. Automobil, varmed i
denna förordning, där ej annorlunda
särskilt stadgas, avses jämväl motorcykel,
vars vikt överstiger 50 kilogram,
skall vara försedd med
a)----------
b) två lätt åtkomliga, av varandra
oberoende och fullt tillförlitliga
system för bromsning, av vilka,
utom beträffande motorcyklar, åtminstone
det ena skall äga förmåga att,
även om föraren lämnat automobilen,
på ett effektivt sätt fasthålla densamma
även i lutande ställning;
c) signalapparat av lämplig beskaffenhet.
d) --------
®)--------
f)---------
g) om explosionsmotor användes,
effektiv anordning för dämpande
av ljudet från avloppsgaserna (ljuddämpare).
§ 2.
Mom. 1. För verkställande av besiktning och annan förrättning,
som i denna förordning avses, skola Konungens befallningshavande, var
för sitt län, förordna erforderligt antal besiktningsmän. Dylikt förordnande
meddelas varje gång för en tid av tre år. Avgår besiktningsman
före utgången av den för honom bestämda tjänstgöringstid, utses
ny besiktningsman för den återstående tiden. Ändå att tid, för vilken
besiktningsman blivit utsedd, ej gått till ända, må, när skäl därtill förekommer,
för honom meddelat förordnande återkallas.
Besiktningsman — — — — — — automobiltrafik.
Konungens — — — —• •— — intagas.
Avgår — — — — — — sätt.
14
Andra lagutskottets utlåtande JSr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Instruktion för besiktningsmännen utfärdas av Konungen.
Mom. 2. Inseende över samtliga besiktningsmännen i riket utövas
av en av Konungen tillsatt inspektör, vilken har att fullgöra de åligganden,
som närmare bestämmas i en för honom av Konungen utfärdad
instruktion.
Konungens befallningshavande har att, innan förordnande för besiktningsman
meddelas, inhämta yttrande i ärendet av inspektören samt,
då besiktningsman förordnats eller entledigats, därom lämna inspektören
underrättelse.
§ 3.
Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad vill hos besiktningsman
anmäla densamma till besiktning, skall därvid uppgiva den
avsedda användningen av automobilen (personvagn, lastvagn o. s. v.),
dess tillverkare, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer, automobilens
egen vikt, drivkraftens art, motorns cylindertal och cylinderdimensioner
samt antalet av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn
ävensom, i fråga om personvagn, det antal personer, som automobilen
är avsedd att kunna föra, samt, beträffande lastvagn, lastningsförmågan
och, om denna överstiger 1,000 kilogram, högsta hjultryck å såväl framsom
bakaxeln.
Avser — — — — — — — — — — — — svarande uppgift.
§ 4.
Mom. 1. Infinner sig någon hos besiktningsman med begäran att
få undergå sådan prövning, som erfordras för att vinna tillstånd att föra
automobil (motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs), skall besiktningsmannen,
där för prövningen lämpligt fordon finnes att tillgå, verkställa prövningen.
Befinnes sökanden vara fullt förtrogen med konstruktionen, skötseln
och manövreringen av automobil (motorcykel, som i § 1 mom. 1 avses)
ävensom äga nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter rörande
automobiltrafik, skall besiktningsmannen ofördröjligen meddela sökanden
bevis om den undergångna prövningen.
Mom. 2. Finner besiktningsman, att anstalt eller lärare, som yrkesmässigt
meddelar undervisning för utbildning av automobilförare, icke
bedriver denna verksamhet på sådant sätt, som för en tillfredsställande
utbildning erfordras, åligger det besiktningsmannen att därom göra an
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
15
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
mälan till den i § 2 mom. 2 omförmälde inspektören, vilken äger att
meddela anstalten eller läraren nödiga anvisningar i nämnda hänseende.
§ 5-
Mom. 2. Skall — —----stadgas.
Provkörning med automobil må icke före besiktning äga rum utan
tillstånd för Stockholm av överståthållarämbetet, för annan stad, där
poliskammare finnes, av denna, för övriga städer av magistrat eller, där
sådan ej finnes, av stadsstyrelse samt för landet av landsfiskalen i orten.
Vederbörande myndighet bestämmer därvid de villkor, under vilka körningen
må äga rum.
Vid — — — — — — automobil.
§ 6.
Mom. 6. Beviljas registrering av automobil, skall Konungens befallningshavande
i registret införa
a) ----.---------7--------
b) den avsedda användningen av automobilen (personvagn, lastvagn
o. s. v.), typ (märke eller fabrikat), egen vikt, drivkraftens art samt
antalet hästkrafter hos motorn ävensom, i fråga om personvagn, det
antal personer, som automobilen är avsedd att kunna föra, samt, beträffande
lastvagn, lastningsförmågan och, om denna överstiger 1,000 kilogram,
högsta hjultryck å såväl fram- som bakaxeln.
c) --------------------
d) --------------. —.----
Bevis — — — — — — — — — — — besiktningsinstrumentet.
§ 11-
Automobil må allenast föras av den, som därtill innehar gällande
tillstånd (körkort).
Dock må den, som utbildar sig till förare, äga företaga övningskörning
under de villkor, som bestämmas för Stockholm av överståthållarämbetet,
för annan stad, där poliskammare finnes, av denna och
för övriga städer av magistrat eller, där sådan ej finnes, av stadsstyrelse
samt för landet av landsfiskalen i orten.
16
Andra, lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. May.ts förslag.)
§ 12.
Mom. 1. Den, som vill erhålla
körkort, har att till Konungens befallningshavande
i det län, där han
är mantalsskriven, eller, om han icke
är i riket mantalsskriven, till Konungens
befallningshavande i det län,
där han för tillfället vistas, insända
ansökan därom med angivande av
fullständigt namn, yrke och hemvist
samt därvid foga
a) bevis om sökandens födelseår
och födelsedag,
b) intyg av läkare, att sökanden
icke lider av sådan nedsättning
i syn- eller hörselförmåga eller sådant
lyte, som gör honom olämplig
som förare,'' och
c) bevis av besiktningsman, att
sökanden är fullt förtrogen med
konstruktionen, skötseln och manövreringen
av automobil (motorcykel,
som i § 1 mom. 1 sägs) samt äger
nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter
rörande automobiltrafik.
Har sökanden vederbörligen fullgjort
vad ovan föreskrivits, och har
han fyllt 18 år samt gjort sig känd
för nykterhet och ordentlighet, har
Konungens befallningshavande att
för honom utfärda körkort, vilket
skall innefatta tillstånd antingen att
föra automobil eller endast att föra
motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs.
Körkort av förstnämnda slag med
-
(Utskottets förslag.)
§ 12-
Mom. 1. Den, som vill erhålla
körkort, har att till Konungens befallningshavande
i det län, där han
är mantalsskriven, eller, om han icke
är i riket mantalsskriven, till Konungens
befallningshavande i det län,
där han för tillfället vistas, insända
ansökan därom med angivande av
fullständigt namn, yrke och hemvist
samt därvid foga
a) bevis om sökandens födelseår
och födelsedag,
b) intyg av läkare, att sökanden
icke lider av sådan nedsättning
i syn- eller hörselförmåga eller sådant
lyte, som gör honom olämplig
som förare, och
c) bevis av besiktningsman, att
sökanden är fullt förtrogen med
konstruktionen, skötseln och manövreringen
av automobil (motorcykel,
som i § 1 mom. 1 sägs) samt äger
nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter
rörande automobiltrafik.
Har sökanden vederbörligen fullgjort
vad ovan föreskrivits, och har
han fyllt 18 år samt gjort sig känd
för nykterhet och ordentlighet, har
Konungens befallningshavande att
för honom utfärda körkort, vilket
skall innefatta tillstånd antingen att
föra automobil eller endast att föra
motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs.
Körkort av förstnämnda slag med
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
17
(Kungt. Maj:ts förslag.)
för rätt att föra motorcykel, som
nyss nämnts.
Körkort, vartill formulär fastställes
av Konungen, gäller för färd
i hela riket.
Mom. 2. Över utfärdade körkort
skall Konungens befallningshavande
föra anteckning i liggare
eller kortregister; och skall därvid
för varje körkort antecknas nummer
å körkortet och dag för dess utlämnande
samt innehavarens namn,
födelseår, födelsedag, yrke och hemvist,
så ock angivas, huruvida körkortet
avser automobil i allmänhet
eller allenast motorcykel, som i § 1
mom. 1 sägs.
Mom. 3. Befinnes förare hava
vid färd med automobil gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet eller visat
likgiltighet för andra människors liv
eller egendom, eller föreligga eljest
sådana förhållanden, att förare måste
anses olämplig att föra automobil,
må Konungens befallningshavande,
som utfärdat körkortet, återkalla detsamma
antingen för viss tid, minst
två månader och högst två år, eller
ock för alltid.
Beslut — —---ändrats.
Mom. 4. Har förare ådömts
straff för förseelse mot denna förordning
eller mot 11 kap. 15 § strafflagen,
i vad sistnämnda lagrum avser
automobiltrafik, åligger det åklagaren
att ofördröjligen insända utslaget
i målet till den länsstyrelse,
som utfärdat körkort för föraren.
(Utskottets förslag.)
för rätt att föra motorcykel, som
nyss nämnts.
Körkort, vartill formulär fastställes
av Konungen, gäller för färd
i hela riket.
Mom. 2. Över utfärdade körkort
skall Konungens befallningshavande
föra anteckning i liggare
eller kortregister; och skall därvid
för varje körkort antecknas nummer
å körkortet och dag för dess utlämnande
samt innehavarens namn,
födelseår, födelsedag, yrke och hemvist,
så ock angivas, huruvida körkortet
avser automobil i allmänhet
eller allenast motorcykel, som i § 1
mom. 1 sägs.
Mom. 3. Befinnes förare hava
vid färd med automobil gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet, varit berusad
eller visat likgiltighet för andra
människors liv eller egendom, eller
föreligga eljest sådana förhållanden,
att förare måste anses olämplig att
föra automobil, må Konungens befallningshavande,
som utfärdat körkortet,
återkalla detsamma antingen
för viss tid, minst två månader och
högst två år, eller ock för alltid.
Beslut — —- — — ändrats.
Mom. 4. Har förare ådömls
straff för förseelse mot donna förordning
eller mot 11 kap. 15 § strafflagen,
i vad sistnämnda lagrum avser
automobiltrafik, åligger det åklagaren
att ofördröjligen insända utslaget
i målet till den länsstyrelse,
som utfärdat körkort för föraren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 22 haft. (Nr 35.) 147320 a
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag).
§ 13-
Mom. 1. — — — — — — — — —
Mom. 2. — — — — — — — — —
Mom. 3. — — — — — — — — —
Mom. 4. — — — — — — — — —
Mom. 6. — — — -— — — — — —
Mom. 7. — — — — — — — — —
Mom. 3. Vad i denna § är föreskrivet gäller ej beträffande motorcykel,
varom i § 1 inom. 1 förmäles, vilken må framföras å varje allmän
väg, gata eller torgplats ävensom å enskilt område, då ägaren eller hans
rättsinnehavare därtill lämnat tillstånd, dock att för motorcykel med tillkopplad
så kallad bivagn (för-, sido- eller släpvagn) skall, då bredden
av hela fordonet, styrstången oräknad, överstiger 1,40 meter, gälla vad
ovan i denna § om annan automobil stadgats. Sådant förbud, som i mom.
2 sägs, kan meddelas i fråga om varje motorcykel, varom i § 1 mom.
1 förmäles.
§ 16. § 16.
Mom. 2. Under färd skall å
automobil föras vederbörligt igenkänningsmärke,
så beskaffat och
anbragt, som i denna förordning är
stadgat, vilket märke icke får under
färden vara dolt, varjämte å lämplig,
lätt tillgänglig plats skall vara anbragt
skylt med uppgift om dels
ägarens namn och hemvist samt
dels tiden för senast verkställda
besiktning av automobilen. Å lastautomobil
skall därjämte vara anbragt
skylt med uppgift om automobilens
egen vikt och lastningsförmåga
samt, om denna överstiger
1,000 kilogram, högsta hjultryck å
såväl fram- som bakaxeln.
Då mörker eller dimma råder,
skola under färden framtill föras
Mom. 2. Under färd skall å
automobil föras vederbörligt igenkänningsmärke,
så beskaffat och
anbragt, som i denna förordning är
stadg-at, vilket märke icke får under
färden vara dolt, varjämte å lämplig,
lätt tillgänglig plats skall vara anbragt
skylt med uppgift om dels
ägarens namn och hemvist samt
dels tiden för senast verkställda
besiktning av automobilen. Å lastautomobil
skall därjämte vara anbragt
skylt med uppgift om automobilens
egen vikt och lastningsförmåga
samt, om denna överstiger
1,000 kilogram, högsta hjultryck å
såväl fram- som bakaxeln.
Då mörker eller dimma råder,
skola under färden framtill föras
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
19
(Kungl. Maj:ts förslag.)
två lyktor i samma höjd, en å vardera
sidan, med vitt sken, tillräckligt
starkt att upplysa vägen minst
50 meter framför automobilen. År
motorcykel, som i § 1 mom. 1
sägs, ej försedd med sidvagn, må
dock den främre belysningen utgöras
av endast en lykta av nämnda
beskaffenhet. Medföres sidvagn, skall
jämväl å denna finnas framtill en
lykta med vitt sken. Baktill å automobilen
skall föras lykta med vitt
sken, som fullständigt belyser det
å automobilen anbragta bakre igenkänningsmärket.
Denna senare lykta
skall även visa rött ljus bakåt.
Användes lykta med bländande
sken, skall detta vara inriktat sä lågt
över marken eller sä avskärmat, att
det icke medför olägenhet för mötande.
Mom. 4. Förare åligger:
att--— —varningssignal;
att under färd i stad, köping
eller annat tätt bebyggt samhälle
icke använda signalapparat av sådant
särskilt slag, som allmänneligen
användes å brand-, ambulanseller
polisvagnar, och nattetid endast
signalapparat med dov ton;
att — —
— —överskådas;
att — —
— —körbanan;
att — —
— —ögonblickligen;
att — —
— —vägar;
att — —
— —smutsstänk;
att — —
— —uppstår;
samt att
— — — — avlopp.
(Utskottets förslag.)
två lyktor i samma höjd, en å vardera
sidan, med vitt sken, tillräckligt
starkt att upplysa vägen minst
50 meter framför automobilen. År
motorcykel, som i § 1 mom. 1 sägs,
ej försedd med sid vagn, må dock
den främre belysningen utgöras av
endast en lykta av nämnda beskaffenhet.
Medföres sidvagn, skall
jämväl å denna finnas framtill en
lykta med vitt sken. Baktill å automobilen
skall föras lykta med vitt
sken, som fullständigt belyser det å
automobilen anbragta bakre igenkänningsmärket.
Denna senare lykta
skall även visa rött ljus bakåt.
Användes lykta med bländande
sken, skall detta till skydd för mötande
vara inriktat lågt över marken
eller på lämpligt sätt avskärmat.
Mom. 4. Förare åligger:
att — — — varningssignal;
att under färd i stad, köping
eller annat tätt bebyggt samhälle
icke använda signalapparat av sådant
särskilt slag, som allmänneligen
användes å brand-, ambulanseller
polisvagnar,''och nattetid endast
signalapparat med dov ton;
att — — — överskådas;
att — — — körbanan;
att — — — ögonblickligen;
att — — —* vägar;
att — — — smutsstänk;
att — — — uppstår;
samt att — — —- ■— avlopp.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
§ 21.
Mom. 1. Vid yrkesmässig automobiltrafik, som icke endast avser
forsling av gods, skall skjutslegan utgå efter taxa, som fastställes förstad
i den ordning § 23 i ordningsstadgan för rikets städer angiver och
för landet av Konungens befallningshavande.
Det åligger vederbörande myndighet att tillse, att sådan taxa finnes
fastställd för varje innehavare av tillstånd att utöva trafik av ifrågavarande
slag; och bör jämväl beträffande yrkesmässig automobiltrafik, som endast
avser forsling av gods, tillses, att dylik taxa kommer till stånd, där sådant
med hänsyn till de förhållanden, varunder trafiken bedrives, kan
anses vara av behovet påkallat.
Mom. 2. Förare av automobil, som begagnas vid yrkesmässig
automobiltrafik, för vilken taxa blivit jämlikt mom. 1 fastställd, skall
under färd medhava taxan för att på begäran av trafikant uppvisas.
§ 22.
Ej må — — — — — — — — — — — — — — äger rum.
Till sådan antomobilförare må ej antagas annan än den, som innehar
gällande körkort, uppnått 21 års ålder, med läkarbetyg styrkt sig äga
normal syn- och hörselförmåga samt i övrigt är lämplig såsom dylik förare.
Myndighet--— — — — — — — — sistnämnda myndighet.
Bevis — — — — — — — — — — — polisman.
§ 28-
Mom. 1. Förare, som brukar automobil,
a)-----------
b)-----------
c)-------------
böte från och med tjugufem till och med femhundra kronor.
§ 30.
Brytes mot föreskrifterna i § 9
eller §16 mom. 2, 4 eller 6,
eller framföres automobil ä väg,
gata eller plats, där automobilen icke
må framföras,
straffes den felande med böter
§ 30.
Framföres automobil å väg, gata
eller plats, varest automobilen icke
md framföras,
eller köres automobil med större
hastighet än som i varje fall är
medgiven,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
21
(Kungl. Maj:ts jörslag.)
från och med tio till och med femhundra
kronor.
Har — — — — — dömas.
§ 31.
Framföres automobil med större
hastighet än som i varje fall är medgiven,
eller överträdes föreskrift i § 16
mom. 1, 3 eller 5,
straffes föraren med böter från
och med tjugufem till och med etttusen
kronor.
Har — — — — — dömas.
(Utskottets förslag.)
eller brytes mot föreskrifterna i
§ 9 eller §16 mom. 2, 4 eller 6,
straffes den felande med böter från
och med tio till och med femhundra
kronor.
Har — — — — — dömas.
§ 31.
Förare, som bryter mot föreskrift
i § 16 mom. 1, 3 eller 5, straffes
med böter från och med tjugufem
till och med ettusen kronor.
Har — — — — — dömas.
§ 33.
Med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor straffes
den, som åsidosätter föreskrift i § 16 mom. 7 eller § 24 mom. 7.
Lag — — — — — — — — — — — — — — polismyndighet.
§ 34.
Mom. 1. Underlåter någon, som enligt § 6 eller 7 har att göra
anmälan till automobilregister, sådan anmälan inom den härför i varje
fall stadgade tid, böte den anmälningspliktige från och med tjugufem
till och med femhundra kronor.
Mom. 2. Var, som i anmälan till automobilregistrct mot bättre vetande
meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor, där ej förseelson enligt allmänna strafflagen
bör beläggas med strängare straff.
§ 35.
Mom. 1. Utövar någon yrkesmässig automobiltrafik utan att vara
därtill berättigad, böte från och med tjugufem till och med femhundra
kronor.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Mom. 2. Brukas i yrkesmässig trafik automobil, som ej är för sådan
trafik godkänd, böte föraren från och med tjugufem till och med
femhundra kronor.
Skedde----sagts.
Mom. 3. Underlåter innehavare av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik
att iakttaga i § 20 mom. 2 meddelad föreskrift, böte från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.
Mom. 4. Fordras vid yrkesmässig automobiltrafik högre betalning
än fastställd taxa medgiver, eller underlåter förare att iakttaga vad i
§ 21 mom. 2 är föreskrivet, böte den felande från och med tio till och
med tvåhundra kronor.
Om motorcykel, vars vikt ej överstiger 50 kilogram.
§ 41.
I avseende å motorcykel, vars vikt ej överstiger 50 kilogram, skola,
vare sig den är försedd med fast eller löstagbar motor, allenast bestämmelserna
i § 42 äga tillämpning.
§ 42.
Mom. 1. Å motorcykel, som i § 41 avses, skola följande i denna förordning
givna bestämmelser tillämpas, nämligen:
1) § 1 med undantag av mom. 1 punkterna b), f) och g); dock
att vidkommande punkt d) anordning för motorns frånkopplande från
drivhjulen ej erfordras;
2) § 13 mom. 8;
3) § 14 samt
4) i tillämpliga delar § 16 mom. 1, 3, 4, 5 och 6, § 28 med undantag
av mom. 1 punkterna a) och b) samt §§ 30—33, 36—38, 40 och 44.
Mom. 2. För motorcykel, varom här är fråga, gäller dessutom, att
den skall vara försedd med minst en snabbt och säkert verkande broms.
Mom. 3. Vid mörker eller dimma skola dels framtill å motorcykeln
föras tänd lykta med vitt, starkt lysande sken, dels ock, därest jämlikt
för särskild ort meddelad bestämmelse igenkänningsmärke skall vara
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
23
(Kung!. May.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
å cykeln anbragt, sådana anordningar vidtagas, att minst ett sådant
märke fullständigt belyses.
Mom. 4. Brukar förare motorcykel, varom i denna § är fråga,
utan att därvid iakttages vad i mom. 2 är stadgat, straffes, där ej
brukandet allenast avsåg framförande av motorcykel, som skadats
under färd, till närmast belägna plats för skadans avhjälpande, samt
uppenbar fara ej var därmed förenad, med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor.
Till enahanda ansvar gör förare sig förfallen, som bryter mot föreskrift
i mom. 3.
Mom. 4. Å motorcykel, varom i denna § är fråga, tillämpas i övrigt
de föreskrifter, som rörande velociped äro eller varda för olika orter
meddelade och icke strida mot här givna, för dylik motorcykel gällande
stadganden.
, § 43.
Mom. 1. För förrättning, som
enligt denna förordning ankommer
på besiktuingsman, är denne berättigad
till ersättning enligt följande
taxa:
för första besiktning eller
efterbesiktning av mo
-
torcykel, som i § 1
mom. 1 sägs,................15 kronor
» första besiktning eller
efterbesiktning av annan
automobil ............25 »
» prövning enligt § 4... 20 »
Uppvisas på en gång två eller
flera, en och samma ägare tillhöriga
motorcyklar, varom i § 1 mom. 1
förmärs, eller två eller flera, en och
samma ägare tillhöriga automobiler
av annat slag till första besiktning
eller efterbesiktning, skall ersättning
utgå med nedanstående belopp,
nämligen:
§ 43.
Mom. 1. För förrättning, som
enligt denna förordning ankommer
på besiktningsman, är denne berättigad
till ersättning enligt följande
taxa:
för första besiktning eller
efterbesiktning av motorcykel,
som i § 1
mom. 1 sägs,...............10 kronor
)) första besiktning eller
efterbesiktning av annan
automobil ...........15 »
» prövning enligt § 4... 10 »
Uppvisas på en gång två eller
flera, en och samma ägare tillhöriga
motorcyklar, varom i § 1 mom. 1
förmäles, eller två eller flera, eu och
samma ägare tillhöriga automobiler
av annat slag till första besiktning
eller efterbesiktning, skall ersättning
utgå med nedanstående belopp,
nämligen:
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kringl. May.ts Jörslag.)
för två motorcyklar,
som
i § 1 mom.
1 sägs, ......12,50 kronor för varje
» två automobiler
av annat
slag.....20 )> » »
» mer än två
motorcyklar,
som i
§ 1 mom. 1
sägs,...........10 » » »
» mer än två
automobiler
av annat
slag ...... 15 )) )> »
Då besiktning eller prövning,
som här avses, kommit till stånd,
utgår ersättning, vid besiktning vare
sig automobilen befunnits i föreskrivet
och lämpligt skick eller ej,
och vid prövning oavsett om sökanden
kunnat godkännas såsom förare
eller icke.
Evad — — — — resereglemente.
I ersättningen — — — —
myndighet.
Denna förordning skall träda i
kraft den 1 januari 1921 utom § 2
mom. 2, som länder till efterrättelse
från och med den 1 oktober 1920.
De förordnanden för besiktningsmän,
som före den 1 januari
1921 meddelats, skola icke gälla
längre än till nämnda dag.
(Utskottets förslag.)
för två motorcyklar,
som
i § 1 mom.
1 sägs, ...... 8,50 kronor för varje
» två automobiler
av annat
slag......12,50 » » »
» mer än två
motorcyklar,
som i
§ 1 mom. 1
sägs,............ 7 » » )''
)> mer än två
automobiler
av annat
slag ............10 » » t>
Då besiktning eller prövning,
som här avses, kommit till stånd,
utgår ersättning, vid besiktning vare
sig automobilen befunnits i föreskrivet
och lämpligt skick eller ej,
och vid prövning oavsett om sökanden
kunnat godkännas såsom fö rare
eller icke.
Evad — — — — resereglemente.
I ersättningen — — — —
myndighet.
Denna förordning skall träda i
kraft den 1 januari 1921 utom § 2
mom. 2, som länder till efterrättelse
från och med den 1 oktober 1920.
De förordnanden för besiktningsmän,
som före den 1 januari
1921 meddelats, skola icke gälla
längre än till nämnda dag.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35
25
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Motorcykel, vars vikt överstiger
150 kilogram och som på grund av
förut gällande bestämmelser blivit
införd i automobilregistret, skall .före
den 1 januari 1921 anmälas till ny
registrering samt förses med nytt
igenkänningsmärke. Registrering,
som nu är sagd, är avgiftsfri.
Förare, som innan denna förordning
träder i kraft, erhållit körkort,
är, såvida icke detta återkallas,
fortfarande berättigad att intill den
1 januari 1922 föra automobil. För
vinnande av tillstånd härtill efter
nämnda dag har förare, som nu
nämnts, att före den 1 september 1921
i den i § 12 stadgade ordning göra
ansökan om körkort, skolande vid
sådan ansökan fogade läkarintyg samt
bevis av besiktningsman vara utfärdade
efter den 1 januari 1921. Vid
ansökan, som här avses, behöver bevis
om födelseår och födelsedag ej företes.
Utan hinder av de i §§ 11 och
12 meddelade bestämmelser må motorcykel,
vars vikt överstiger 50
men ej 150 kilogram och som blivit
löre den 1 januari 1921 registrerad,
begagnas till den 1 juli 1921, dock
endast av person, som fyllt 18 år.
Den, som efter sistnämnda dag
önskar begagna dylik motorcykel,
har att före den 1 maj 1921 i den
i § 12 stadgade ordning göra ansökan
om körkort, skolande vid
sådan ansökan fogade läkarintyg
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
(Utskottets förslag.)
Motorcykel, vars vikt överstiger
150 kilogram och som på grund av
förut gällande bestämmelser blivit
införd i automobilregistret, skall före
den 1 januari 1921 anmälas till ny
registrering samt förses med nytt
igenkänningsmärke. Registrering,
som nu är sagd, är avgiftsfri.
Förare, som innan denna förordning
träder i kraft, erhållit körkort,
är, såvida icke detta återkallas,
fortfarande berättigad att föra automobil.
Dock är sådan förare skyldig
att undergå i denna förordning stadgad
prövning dä Konungens befallningshavande
på särskild anledning
därom förordnar.
Utan hinder av de i §§ 11 och
12 meddelade bestämmelser må motorcykel,
vars vikt överstiger 50
men ej 150 kilogram och som blivit
före den 1 januari 1921 registrerad,
begagnas till den 1 juli 1921, dock
endast av person, som fyllt 18 år.
Den, som efter sistnämnda dagönskar
begagna dylik motorcykel,
har att före den 1 maj 1921 i den
i § 12 stadgade ordning gorå ansökan
om körkort, skolande vid
sådan ansökan fogade läkarintyg
sand. 2 avi. 22 höft. (Nr 35.) wa so 4
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
samt bevis av besiktningsman vara samt bevis av besiktningsman vara
utfärdade efter den 1 januari 1921. utfärdade efter den 1 januari 1921.
B) att motionerna I: 250 och II: 356 i den mån
de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan under A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda; samt
C) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning
rörande en allmän revision av förordningen den 30
juni 1916 om automobiltrafik, samt snarast möjligt till
riksdagen inkomma med de förslag, vartill denna utredning
kan giva anledning.
Stockholm den 6 maj 1920.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
Reservationer:
1) av herrar Westman, Hagman i Stockholm och Johansson i
Sollefteå, som hemställt, . _ o
dels att utskottets motivering till § 43 måtte erhålla följande
lydelse: _ .
»En utredning rörande de inkomster, som vid ett bifall till § 43 i
den lydelse denna § erhållit i den kungl. propositionen skulle tillfalla
besiktningsman, har icke förelagts utskottet. Visserligen har utskottet
ansett sig böra sänka de av Kungl. Maj:t föreslagna ersättningsbeloppen,
men verkningarna härav på besiktningsmännens inkomster hava
icke av utskottet kunnat tillförlitligt beräknas.
Då besiktningsmännens verksamhet under tiden närmast efter de nu
föreslagna ändringarnas ikraftträdande tydligen kommer att bliva synner
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
27
ligen omfattande, kan det system, som av Kungl. Maj:t föreslås för att
bereda dem ersättning, medföra, att de ej minst under den närmaste
framtiden erhålla alldeles oskäliga inkomster.
Detta system innebär, att besiktningsmännen äga uppbära ersättning
för förrättningar utan redovisningsskyldighet. Med hänsyn till de betänkliga
verkningar, detta system kan komma att medföra, synes det
böra modifieras på det sätt, att besiktningsman äger uppbära avgift för
förrättning mot redovisningsskyldighet, varjämte i Kungl. Maj:ts hand
ligger att bestämma de grunder, efter vilka varje besiktningsman äger
> tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter.
Utskottet vill för övrigt framhålla, att frågan om ett tillfredsställande
ordnande av besiktningsmännens ersättning bör bliva föremål för
ytterligare prövning i samband med den allmänna revision av förordningen,
varom utskottet framställt förslag.»
dels att utskottets förslag till avfattning av § 43 mom 1, måtte
erhålla följande lydelse:
§ 43.
Mom. 1. För förrättning — — — — berättigad uppbära avgift
enligt följande taxa:
för första — — — — —
— — — — — — — — enligt § 4.................10 kronor
Uppvisas — — — — efterbesiktning, skall avgift erläggas — —
— — — nämligen:
för två — — — — —
— — —- — — — annat slag........10 kronor för varje.
Då besiktning — — — —- till stånd, erlägges avgift, vid — —
— — icke.
Evad — — — — —- resereglementet.
I avgiften ingår — — — — — myndighet.
Besiktningsman är skyldig att i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer
inlämna redovisning för uppburna avgifter. De grunder, efter
vilka besiktningsman äger tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter,
bestämmas av Kungl. Maj:t.
2) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman i Stockholm och Johansson i
Sollefteå vilka anfört:
De ändringar i automobilförordningen av den 30 juni 1916, vilka
föreslås i utskottets utlåtande, avse visserligen att råda bot på en del
av de brister i förordningen, på vilka uppmärksamheten blivit riktad,
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
men enligt vår uppfattning hade en betydlig grundligare revision av
förordningen redan nu varit påkallad. I de i ärendet väckta motionerna
hava en del yrkanden framställts i detta syfte. Utskottet anser
ju också, att en sådan mera allmän revision bör företagas snarast möjligt
och hemställer, att riksdagen ville i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla
om en ny utredning och förslag i ärendet. I denna utskottets
hemställan instämma vi. Dock synes det oss, att vissa av de yrkande,
som framställts i motionerna, borde redan nu kunna bifallas.
§ 12-
I motionerna föreslås sålunda bl. a., att i § 12 måtte införas bestämmelser,
som kunna lämna den största möjliga trygghet för att indragning
av körkort icke sker, utan då väl grundad anledning därtill
föreligger. Motionärerna ha därför hemställt, att då återkallande av
körkort ifrågasättes bör den inspektör, som enligt Kungl. Maj:ts och
utskottets förslag skall tillsättas, beredas tillfälle att avgiva yttrande.
Detta krav synes hava goda skäl för sig, och vi tillåta oss därför hemställa,
att § 12 mom. 3 måtte erhålla följande lydelse:
»Mom. 3. Befinnes förare — — — — — — — — — — — —
— — — — eller ock för alltid.
Då återkallande av körkort ifrågasättes, skola de till grund härför
liggande handlingarne remitteras till den i § 2 mom. 2 omförmälde
inspektören för inhämtande av hans yttrande. Sådant yttrande skall
vara avgivet inom 30 dagar från delfåendet. Det är Konungens befallningshavande
obetaget att under nämnda tid meddela förbud för
innehavaren av körkortet att tills vidare föra automobil.»
§ i«.
Beträffande § 16 mom. 4 tillåta vi oss hemställa om bifall till
yrkandet i motionerna, att ordet »ögonblickligen» utbytes mot ordet
»omedelbart».
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, lti20.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:360 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 19 s. 7 i texten