Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 27 § 3 moln. i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

1920-02-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 27 § 3 moln. i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4,

3

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1920 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 27 §

3 moln. i lagen angående uppfostran åt vanartade och

i sedligt avseende försummade barn.

Närvarande: herrar von Snedjern, Alfred Petrén *, von Koch *, Westman, Boberg, Linder

*, Frändén, Sigfrid, S. Hansson*, Magnusson i Kalmar, Karlsson i

Gasabäck, Nilsson i Vibberbo, Hage*, Magnusson i Skövde, Johansson

i Yittinge och Karlsson i Nynäshamn.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 186, vilken behandlats av andra lagutskottet, hav herr Hallén anfört

följande:

»De åligganden, som enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn påvila barnavårdsnämnden,

ha i hög grad ökats genom antagandet av de nya barnalagarna

år 1917, främst genom lagen den 17 juni 1917 om barn utom

äktenskapet. I nämnda lag meddelas alla de uppgifter, som åligga barnavårdsnämnden

i fråga om utom äktenskapet födda barn. Bland de viktigaste

av dessa arbetsuppgifter är för visso förordnandet avbarnavårdsmansamt

det samarbete, som skall äga rum mellan nämnden och barnavårdsmannen.

Då den verksamhet, som barnavårdsnämnden i detta avseende har att

utöva, alltid berör kvinnor, är det av behovet påkallat, att i nämnden alltid''

finnes kvinnlig ledamot. I 1902 års lag om vanartade och i sedligt avseende

försummade barn har § 27, mom. 3 följande lydelse: »Till ledamöter

i särskild barnavårdsnämnd skola å kyrkostämma utses minst fyra för nit om

ungdomens uppfostran kända män eller kvinnor. Väljes kvinna till ledamot

av nämnden, äger hon att när som helst avsäga sig uppdraget.» När

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr i.

denna bestämmelse formulerades, avsåg de blivande barnavårdsnämndernas

verksamhet huvudsakligen de övervakande åtgärder, som vården av de

vanartade och i sedligt avseende försummade barnen kunde påkalla. Kvinnas

medlemskap i nämnden ansågs därför kunna vara fakultativt. Sedan

de nya barnavårdslagarna år 1917 tillkommit, ha församlingarna i stor utsträckning

begagnat sig av den i mom. 1 i ovannämnda paragraf medgivna

rätten att välja särskild barnavårdsnämnd. Även har ofta förekommit, att

kvinnor invalts i denna nämnd. Men även är det känt, att i många fall

så icke skett. Uppenbart är emellertid, att arten av nämndens nya verksamhet

kräver, att inom nämden skall finnas en kvinnlig ledamot.

En belysande jämförelse kan göras med § 11 mom. 1 och 2 i lag

om fattigvården den 12 juni 1918. Där stadgas obligatorisk föreskrift,

att såväl bland fattigvårdsstyrelsens ordinarie ledamöter som även bland

dess suppleanter skall finnas minst en kvinnlig ledamot, och detta ehuru

antalet ordinarie ledamöter kan vara så ringa som tre och antalet suppleanter

kan vara två. Antalet ledamöter i särskild barnavårdsnämnd skall

däremot vara minst fyra. Kär vid fattigvårdsärendens behandling, som

avser såväl män som kvinnor, det ansetts nödvändigt, att minst en kvinnlig

representant deltager, så är detta än mer befogat, när det gäller

barnavårdsnämnden, där första hands behandlingen av de ärenden, som

1917 års barnalagar avse, alltid berör en kvinna.

I de särskilda barnavårdsnämnder, som numera utses, är det ofta praxis,

att en ledamot av nämnden gärna väljes till barnavårdsman. Till dylik befattning

antagas ofta kvinnor. Det är då av intresse, att garanti finnes

för, att eu kvinna tillhör barnavårdsnämnden, så att denna vid behov av

kvinnlig barnavårdsman kan välja sådan inom sina egna leder, detta icke

minst med hänsyn till det intima samarbete, som i regeln erfordras mellan

barnavårdsnämnden och barnavårdsmannen.

Övervägas kan, om ej § 27, mom. 3 i 1902 års barnavårdslag bör

få en lydelse analog med formuleringen av § 11 mom. 1 och 2 i 1918

års fattigvårdslag. Under alla förhållanden bör i § 27 i förstnämnda lag

uttryckligen stadgas, att minst en kvinna skall vara ledamot av barnavårdsnämnden.

I överensstämmelse härmed bör rätten för vald kvinnlig

ledamot, att när som helst avsäga sig uppdraget, utgå; sådan rätt är ju ej

heller medgiven i berörda paragraf i fattigvårdslagen.

Genom ett dylikt förfarande säkerställes visserligen ej kvinnligt ledamotskap

i barnavårdsnämnden i de församlingar, där skolrådet tillika är

barnavårdsnämnd. Men erfarenheten har givit vid handen, att skolrådet

bibehåller sin uppgift att även vara barnavårdsnämnd i regeln blott i så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

5

dana församlingar, där ett ringa invånarantal eller andra förhållanden göra

denna uppgift mindre maktpåliggande, så att behovet av kvinnlig ledamot ej

gör sig så påtagligt kännbart. Men överallt, där de sociala förhållandena

påkalla det, synes man ha tillsatt särskild barnavårdsnämnd, och då är det

synnerligen viktigt, att kvinnligt medlemskap i nämnden är i lag garanterat.

På grund av vad sålunda anförts, hemställes, att riksdagen ville besluta

sådan ändring av § 27 mom. 3 i lagen den 13 juni 1902 angående

uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, att av

de ordinarie ledamöterna minst en skall vara kvinna och att detsamma

även skall gälla suppleanterna.»

Utskottet finner i likhet med motionären synnerligen önskvärt, att i

barnavårdsnämnd alltid finnes en kvinnlig ledamot. Behovet härav har

gjort sig särskilt kännbart, sedan barnavårdsnämnd genom lagen den 14 juni

1917 om barn utom äktenskap erhållit sitt nuvarande utsträckta verksamhetsområde.

Utskottet vill därför tillstyrka den av motionären föreslagna

lagändringen.

Då motionären emellertid bland annat som stöd för sitt förslag åberopat

den praxis, att barnavårdsnämnd till barnavårdsman utser ledamot

av nämnden, varför det vore önskvärt, att en kvinnlig ledamot alltid funnes

i denna, har utskottet ansett sig böra påpeka, att denna åberopade praxis ej

torde stå i god överensstämmelse med en riktig tillämpning av ovannämnda

lag om barn utom äktenskap. Enligt denna lags 16 § åligger det nämligen

barnavårdsnämnd att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet samt att,

när skäl därtill äro, entlediga honom och förordna ny barnavårdsman.

Med denna barnavårdsnämndens tillsynsmyndighet är ej väl förenligt, att

barnavårdsmannen är ledamot av nämnden.

Därigenom att kvinnas inval i barnavårdsnämnd göres obligatoriskt,

torde, som av motionären påpekas, böra följa att kvinnas obegränsade rätt

att avsäga sig uppdraget upphör. Utskottet vill därför föreslå, att lagen

bringas i överensstämmelse med vad enligt lagen den 14 juni 1918*001

fattig val den gäller för kvinna vald till ledamot av fattig vårdsstyrelse eller

att den oinskränkta rätten till avsägelse begränsas till gift kvinna.

På grund av vad sålunda anförts, far utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionen för

sin del antaga följande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. Osund. 2 avd. 0 höft. (Nr 3—4.) 2

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Lag

om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. i lagen den 13 juni 1902

angående uppfostran åt vanartade ooh i sedligt

avseende försummade barn.

Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. i lagen

den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn skall erhålla

följande ändrade lydelse:

»3. Till ledamöter i särskild barnavårdsnämnd

skola å kyrkostämma utses minst fyra för nit om ungdomens

uppfostran kända män eller kvinnor; och skall

minst en av ledamöterna vara kvinna. Yäljes kvinna

till ledamot av nämnden, äger hon, om hon är gift,

att när som helst avsäga sig uppdraget.

Då val av ledamöter i nämnden äger rum, må,

där i vederbörlig ordning så beslutes, jämväl utses

hälften så många suppleanter som ledamöter i nämnden

eller, då dessas antal icke är jämnt, det antal,

•som är närmast över hälften. Minst eu av suppleanterna

skall vara kvinna.

Angående — — — — — — förordna.»

Stockholm den 10 februari 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:30 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i 27 § S mom. i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. a1 i texten