Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande legostadga för husbönder och tjänstehjon.

1920-05-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande legostadga för husbönder och tjänstehjon.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande

legostadga för husbönder och tjänstehjon.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Hult, Westman, Boberg, Linder*,

Sigfrid Hansson, Sigfrid*, Winberg*, Andersson i Knäppinge*,

Karlsson i Gasabäck*, Carlsson i Frosterud, Hage, Hagman i

Stockholm*, Magnusson i Skövde och Johansson i Vittinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott känvisad motion, nr

2, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sjölander anhållit,

att riksdagen måtte besluta att upphäva samtliga återstående bestämmelser

i den nu gällande tjänstehjonsstadgan.

Därjämte har utskottet till behandling förehaft två likaledes inom

andra kammaren väckta motioner, nr 13, av herrar Werner och Hansson

i Kättvik samt nr 15 av herr Sköld, däri gjorts enahanda hemställan.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande motioner,

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa

till motionerna.

Frågan om ändring i eller omarbetande av 1833 års legostadga har

upprepade gånger varit föremål för behandling i riksdagen på grund av

väckta motioner. Vid 1918 års lagtima riksdag behandlades eu av herr

Sjölander m. fl. inom andra kammaren väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående avskaffande av denna stadga och densammas ersättande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 saml. 2 avd. 20 höft. (Nr 40). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

med en efter tidsförhållandena avpassad avtalsform jämväl för lantarbetarna.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avgav i anledning av motionen utlåtande,

däri utskottet till en början lämnade en redogörelse för de tidigare i riksdagen

motionsvis framställda förslag, i vilka mera genomgripande omarbetning

påyrkats. Andra lagutskottet tillåter sig i berörda hänseende hänvisa

till sagda utlåtande, nr 6.

Det yttrande, som andra kammarens utskott avgav i anledning av

berörda motion var av följande lydelse:

»I likhet med motionärerna hnner utskottet det vara uppenbart, att

den ännu gällande kungl. legostadgan för husbönder och tjänstehjon av

den 23 november 1833 är i så många avseenden föråldrad och innehåller

så talrika bestämmelser av olämplig och för tjänarna kränkande beskaffenhet,

att dess avskaffande är väl motiverad. Det torde visserligen förhålla

sig så, att legostadgan åtminstone i stora delar av landet faktiskt icke i

sin helhet tillämpas eller kan tillämpas i praktiken. Denna omständighet

gör dock icke dess avskaffande onödigt, då ju dels det allmänna rättsmedvetandet

kräver, att ännu gällande lagar och förordningar böra tillämpas,

dels det kan inträffa och säkerligen också ej så sällan verkligen inträffar,

att de hårda och orimliga bestämmelser i legostadgan, som motionärerna

erinrat om, bringas i tillämpning. Utskottet vill för den skull på det livligaste

tillstyrka, att den nuvarande legostadgan avskaffas.

Motionärerna hava emellertid icke endast påyrkat den gällande legostadgans

avskaffande utan också begärt utredning om dess ersättande med

en efter tidsförhållandena avpassad avtalsform. Jämväl i detta avseende

kan utskottet ej annat än tillstyrka motionärernas hemställan. Det torde

nämligen enligt utskottets mening på jordbrukets område förefinnas sådana

särskilda förhållanden, olikartade med dem som gälla industrien, att en

särskild avtalsform, som skänker behövlig stadga åt förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare, är ur båda parternas synpunkt påkallad. Jordbrukets

arbetsgivare måste med nödvändighet fordra, att de arbetare som

anställas kvarstanna i tjänst den avtalade tiden. Om garanti härför ej

förefinnes genom någon form av avtal och arbetarna sålunda kunde utan

risk lämna tjänsten vilket ögonblick som helst, skulle ej blott arbetsgivaren

härigenom tillfogas betydande och obotlig skada, utan även för landet viktiga

intressen sättas på spel, då exempelvis på så sätt en dyrbar skörd

kunde bliva förstörd. Ej mindre viktigt är det dock, att den ifrågasatta

avtalsformen tillförsäkrar arbetarna behövligt skydd. Särskilt statkarlarna,

som i regel bebo av arbetsgivaren upplåtna bostäder, behöva erhålla säkerhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

för att få kvarstanna i tjänsten och innehava bostaden, så länge de fullgöra

sina förpliktelser enligt avtalet. Även i övrigt bör vid den eventuellt

kommande utredningen noga uppmärksammas, att arbetarna såsom den

svagare parten böra genom den nya avtalslagstiftningen beredas en sådan

ställning, att de kunna känna tillräcklig trygghet i sin anställning.

Med hänsyn särskilt till jordbrukets behov av längre avtalstid bör

dock en eventuell ny avtalslagstiftning enligt utskottets mening icke gälla

anställning under så kort tid som en månad eller därunder.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet i anledning av herr

Sjölanders m. fl. förevarande motion, nr 264, hemställa, att andra kammaren

måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till ICungl.

Maj:t begära utredning, avseende den nuvarande legostadgans avskatfande

och ersättande med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.»

Reservation hade anförts av herrar Möller, Carlson i Karlshamn och

Johansson i Sollefteå, vilka anfört följande:

»Om önskvärdheten av den föråldrade tjänstehjonsstadgans avskaffande

har inom utskottet ingen meningsskiljaktighet rått.

Tjänstehjonsstadgan härstammar från en tid med helt andra rättsbegrepp

än vår, särskilt i fråga om förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare.

Man kunde, då tjänstehjonsstadgan skrevs, knappast tänka sig att

personer i lantarbetarens underordnade ställning skulle ha rätt att ställa

anspråk på eu människovärdig tillvaro eller på verklig frihet att disponera

över sin person. Lantarbetarens ställning till husbonden skulle helt naturligt

för den tidens begrepp åtminstone till hälften vara trälens. Och denna

uppfattning döljes i tjänstehjonsstadgan endast nödtorftigt genom några

bestämmelser, som avse att tillvarataga lantarbetarens mest primitiva personliga

rättigheter. Att tjänstehjonsstadgan ännu kvarlever, kan endast

förklaras därigenom, att den antingen icke alls eller endast i oskyldigare

delar tillämpas. Ty även om lantarbetarnas klass i regel hittills visat sig

sakna förmåga av egna initiativ till avskaffande av gamla orättvisor, så

skulle dock vår tids rättsmedvetande ha känt stadgan som eu skam, därest

arbetsgivarna mera allmänt skulle ha försökt hålla densamma i levande

kraft. Och stadgan skulle därför ha fallit på initiativ från de lager i samhället,

som i allmänhet intressera sig för avskaffandet av orättvisorna i tiden.

Men om sålunda ingå delade meningar rimligen kunna finnas därom,

att tjänstehjonsstadgan saknar existensberättigande, så kunna vi icke ansluta

oss till utskottets uppfattning, att densamma skulle behöva ersättas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

genom eu ny avtalslagstiftning, avsedd att reglera förhållandet mellan jordbrukets

arbetare och arbetsgivare. Enligt vår uppfattning bör reglerandet

av jordbrukets arbetsförhållanden likaväl som arbetsförhållandena inom andra

områden överlämnas åt det fria avtalet. Yi dela nämligen icke alls den

skuggrädsla för det fria avtalet, som utskottet synes luta åt.

För mycket stora delar av i jordbruket arbetande personer regleras

arbetsförhållandena redan genom fria avtal, och utvecklingen i den riktningen

pågår med stor snabbhet.

I den mån tillgången på arbetskraft är otillräcklig inom jordbruket,

ha arbetarna också möjlighet att skaffa sina anspråk gehör utan lagstiftningens

alldeles särskilda hjälp, i synnerhet sedan de mera allmänt börja

organisera sig. En avtalslagstiftning efter de linjer, utskottet tänkt sig,

skulle för övrigt uppenbarligen omintetgöra allt samlat uppträdande från

arbetarnas sida gent emot sina arbetsgivare. Utskottets förslag skulle sannolikt

komma att innebära, att det påbörjade organisationsarbetet bland lantarbetarna

åter skulle sprängas sönder, enligt vår uppfattning till obotlig

skada för de arbetaregrupper det här gäller.

Lantarbetsgivarna åro i stor utsträckning organiserade. De hålla,

enligt överenskommelse sins emellan, lantarbetarnas löner och andra förmåner

planmässigt tillbaka. Men en avtalslagstiftning, som skull reglera

även löneförmånerna för lantarbetarna, synes utskottet icke hava tänkt sig,

och för en dylik lagstiftning torde tiden för övrigt icke vara mogen. Uppenbart

torde emellertid vara, att för lantarbetarna äro just de materiella förmånerna

de betydelsefullaste. För att i detta avseende icke stå alldeles

hjälplösa inför sina arbetsgivare måste lantarbetarna förfoga över kampmedel,

som kunna vara verksamma. Sådana kampmedel skulle en lagstiftning

enligt utskottets linjer totalt beröva lantarbetarna, ty den ledande

tanken i utskottets utlåtande är nödvändigheten att hålla arbetarna genom

lag bundna vid en längre avtalstid — naturligtvis framförallt under våren,

sommaren och hösten.

Både kulturellt och materiellt skulle enligt vår mening lantarbetarna

komma att lida av eu avtalslagstiftning. Därigenom att lantarbetareorganisationer

praktiskt taget skulle förlora all större betydelse, skulle arbetarna

dels komma i en alltför svag ställning gent emot sina arbetsgivare

och dels skulle de berövas den möjlighet till växande självmedvetande och

känsla av människovärde, som samverkan mellan likar brukar framkalla,

och av vilka samhället djupare sett blott har fördel.

I längden skulle för övrigt säkerligen ett försök att genom avtalslag
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 5

stiftning särskilt binda jordbrukets arbetare endast lända jordbruket till

skada. Jordbruket har svårt att i konkurrensen med industrien hålla kvar

arbetarna. Om man på konstlad väg med hjälp av statens exekutiva makt

skulle söka hindra lantarbetarna från att tillkämpa sig samma frihet som

industriarbetarna och ekonomisk likställighet med dem, kommer detta endast

att påskynda övergivandet av jorden.

Följaktligen måste man, då man skall söka bringa upp förhållandet

mellan arbetare och arbetsgivare i jordbruket till modernitet, gå den väg

som höjer lantarbetarens allmänna ställning, som skänker honom ett större

mått av frihet och välstånd. Det vill med andra ord säga organisationens

och det kollektiva avtalets väg.

Erfarenheten har visat, att de av fasta organisationer underskrivna

kollektiva avtalen ganska obrottsligt hållas och att de alltså lämna garanti

för ’att de arbetare, som anställas, också kvarstanna i tjänst den avtalade

tiden’,o vilket för utskottet utgör huvudmotiveringen för dess yrkande.

Åberopande det anförda tillåta vi oss yrka, att andra kammaren för

sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

utredning åsyftande den nuvarande legostadgans avskaffande.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, vilken hänvisade detsamma för förberedande

behandling till sitt första tillfälliga utskott.

Detta utskott avgav i anledning härav följande yttrande:

»Såsom av förestående historik framgår, har vid flertalet av de tillfällen,

då förevarande fråga tidigare varit föremål för riksdagens behandling,

någon egentlig meningsskiljaktighet icke rått därom, att legostadgan,

såsom i många avseenden föråldrad och efter vidtagna partiella förändringar

ej ägande det inre sammanhang och den självöverensstämmelse, en

lag bör äga, borde göras till föremål för en fullständig omarbetning.

I anslutning härtill hyser utskottet den uppfattningen, att det nu

framställda kravet angående legostadgans upphävande och dess ersättande

med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform bör tillstyrkas.

Utskottet anser sig särskilt böra framhålla vikten av att den lagstiftning,

som kan komma att träda i stället för legostadgan, skapar garanti

för träffade avtals bestånd och instämmer till fullo i vad av andra kammarens

utskott anförts såväl härom som i fråga om avtalstidens längd.

Att den blivande lagstiftningen jämväl i övrigt kommer att tillgodose

såväl arbetsgivares som arbetarnas rättmätiga intressen och anspråk är

givetvis av lika vikt för bägge parterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade

beslut.»

Reservation anfördes av herr Oscar Olsson, som ansåg, att utskottet

bort hemställa, att första kammaren måtte för sin del beshita, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning, avseende den

nuvarande legostadgans avskaffande, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Första kammaren biföll utskottets hemställan.

Vid anmälan i statsrådet av den skrivelse, som riksdagen avlät i anledning

av kamrarnas beslut, anförde föredragande departementschefen, att

frågan om en moderniserad lagstiftning såsom ersättning för legostadgan

vore synnerligen omfattande och invecklad, och att jordbruksarbetarnas

avtalsfråga icke syntes kunna lösas annorledes än i sammanhang med en

kommande ny utredning av arbets- och avtalsförhållandena inom industrien.

Enligt departementschefens uppfattning kunde och borde dock en provisorisk

lagstiftning med ändamål att undanröja de mest i ögonen fallande

orättvisorna i legostadgans bestämmelser ske utan avbidan på utredning

om de positiva lagstiftningsuppgifter, som erbjöde sig vid legostadgans fullständiga

upphävande. I överensstämmelse härmed föreslog departementschefen

framläggande av proposition i nu förevarande ämne. Enligt vad i

propositionen uttryckligen förklarades, åsyftade densamma icke annat än

en tillfällighetsåtgärd, föranledd av hänsyn till den avsevärda tidslängd,

som kunde väntas förflyta, innan lagstiftningsfrågan i dess helhet vore

mogen för eu definitiv lösning, och avsedd att upphäva de föreskrifter i

legostadgan, vilka vore hårda och orimliga för tjänarna.

De bestämmelser, vilkas upphävande föreslogos, voro de som innehöllo,

att tjänstehjon genom polismyndighets försorg kunde entledigas från tjänsten

eller hämtas och däri inställas, ävensom föreskrifterna om särskilda

bötesstraff eller förverkande av lönen eller viss del därav.

Genom proposition nr 319 till 1919 års lagtima riksdag föreläde

.Kungl. Maj.t riksdagen till antagande en lag, varigenom förordnades, att

vad i 6, 9, 45 och 52 §§ i legostadgan innehölle därom, att tjänstehjon

genom polismyndighets försorg entledigades från tjänsten eller hämtades

och däri inställdes, så ock samma stadgas föreskrifter, i vad de bestämde

särskilda bötesstraff eller förverkande av lönen eller viss del därav, skulle

upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 1

Andra lagutskottet avgav i anledning av propositionen följande ^utlåtande

:

»Utskottet har väl icke ansett sig böra framställa invändningar mot

en utbrytning även av eu så begränsad del av förevarande lagstiftningsområde,

som Kungl. Maj:ts förslag omfattar. Utskottet vill emellertid

därvid framhålla, att i legostadgan innehållas jämväl andra stadganden,

vilkas uteslutande synes ur ovan anförda synpunkter vara lika påkallat

som upphävandet av nu förevarande bestämmelser. Tillika anser sig utskottet

böra uttala sin förvissning därom, att de partiella förbättringar,

som förevarande förslag innebär, icke skola verka fördröjande på arbetet

på den nya fullständiga lagstiftningen i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, då|granskningen

av de särskilda bestämmelserna i förslaget icke givit anledning till

anmärkning, hemställa, att förevarande proposition måtte av riksdagen

bifallas.»

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, råder enighet därom,

att de ännu kvarstående bestämmelserna i 1833 års legostadga för

husbönder och tjänstehjon äro i många punkter föråldrade och icke uppfylla

de krav, vår tid ställer på en lag, avsedd att reglera förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare på ifrågavarande områden. Utskottet anser

därför någon vidare motivering för upphävande av legostadgan i dess

nuvarande skick icke erforderlig.

Om emellertid enighet sålunda råder därom, att legostadgan bör snarast

möjligt avskaffas, torde däremot icke förhållandet vara detsamma beträffande

frågan, huruvida stadgan bör ersättas av annan avtalslag.

Motionärerna förmena, att den opinion, som från lantarbetarhåll kommit

till uttryck, motiverar såväl legostadgans omedelbara avskaffande som

att densamma ej ersättes av annan lagstiftning. Men utskottet anser att

efter förra året vidtagna ändringar av legostadgan ävensom efter antagandet

av det förslag till upphävande av vissa paragrafer i stadgan, som utskottet

kommer att föreslå, eu saklig grund för dylik opinion hädanefter

i stort sett kommer att saknas. Yad som sedan återstår av legostadgan

utgöres huvudsakligen av bestämmelser rörande avtalstiden och regler för

avtalets ingående och upplösning. Beträffande avtalstiden är att märka,

att den invändning, som gjorts mot legostadgans förläggning av flyttningsdagen

till hösten, ej är bärande, enär enligt gällande rättspraxis (N. J. A.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

1916: 814) tjänsteavtal på landet, som slutits enligt legostadgan, även

kunna ingås från den 24 april. Vidare är att märka, att legostadgans

tillämpning är helt beroende på frivillig överenskommelse mellan parterna

och av liknande beskaffenhet bör givetvis den lagstiftning vara, som skall

ersätta densamma.

Motionärerna åter vilja helt bygga förhållandet mellan jordbrukets

arbetare och arbetsgivare på den kollektiva avtalsformen. Utskottet vill

då erinra om att varken den nuvarande legostadgan eller den modernare

avtalslagstiftning, som skulle ersätta denna, lägger något hinder i vägen

för det kollektiva arbetsavtalet. Men såväl av lokala som personliga skäl

torde vara uteslutet, att det kollektiva avtalet i alla föreliggande fall skall

kunna komma till tillämpning. Att då överlämna allt — ej minst i betraktande

av de mycket primitiva former, under vilka tjänsteavtal av denna

art ofta ingås -—• åt det fria avtalet och i händelse av tvist åt tillämpningen

av allmänna avtalsregler torde ej minst av hänsyn till arbetarparten

icke vara rådlig!

Härmed sammanhänger jämväl frågan huruvida en ny lagstiftning

även bör hava karaktär av en skyddslagstiftning för arbetareparten. Att

skyddande bestämmelser av icke dispositiv natur äro önskvärda för yngre

arbetare, torde vara obestritt. Huruvida sådana även böra förekomma för

äldre arbetare, förtjänar att övervägas. Att den nuvarande lagens skyddsbestämmelser

underskattas av motionärerna, är uppenbart. Enligt legostadgans

6 § tillförsäkras nämligen arbetaren i händelse av sjukdom under

hela tjänstetiden full lön och sjukvård med eventuellt avdrag å lönen för

läkararvode och medicin, således i visst avseende större förmåner än i det

av motionärerna åberopade kollektivavtalet.

Utskottet anser därför, att mot legostadgan i dess reviderade form

ej de allvarliga anmärkningar, som hittills varit berättigade, kunna göras,

men anser givetvis, att den fortfarande i många avseenden är otillfredsställande,

varför den skyndsamt bör avskaffas. Samtidigt bör dock en ny

avtalslag av förut angiven art antagas.

Utskottet kan således i någon män dela dåvarande chefens för justitiedepartementet

ovan anförda uppfattning, att frågan om en moderniserad

lagstiftning såsom ersättning för legostadgan är synnerligen omfattande och

invecklad, men utskottet kan i varje fall icke godkänna departementschefens

åsikt, att jordbruksarbetarnas avtalsfråga icke skulle kunna lösas annorledes

än i sammanhang med en kommande ny utredning av arbets- och

avtalsförhållandena inom industrien. Denna svårlösta fråga torde enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande År 40.

utskottets mening ingalunda behöva verka hindrande på utredningen angående

legostadgans ersättande med bestämmelser, upptagande en efter tidsförhållandena

avpassad avtalsform. Det kollektiva avtalet på jordbruksområdet

torde däremot icke kunna regleras annat än i sammanhang med

liknande avtal på andra arbetsområden, varför även här en rättslig behandling

av på grund av kollektiva avtal uppkommande rättstvister tyvärr tills

vidare måste anstå.

Såsom av andra lagutskottet vid 1919 års lagtima riksdag framhållits,

innehållas i legostadgan även efter tillkomsten av 1919 års ovannämnda

lag en del stadganden, vilka lämpligen torde böra upphävas. Sådana stadganden

äro enligt utskottets förmenande de, som återfinnas i 5 § andra

stycket samt 10, 11, 12, 14, 15, 16, 17 och 49 §§.

5 § andra stycket stadgar rätt för husbonde att i vissa fall med måttlig

husaga tillrättavisa minderåriga tjänstehjon.

10 § innehåller i första punkten bestämmelser huru tjänstehjon skall

förhålla sig i sitt enskilda liv samt att det icke skall undandraga sig det

arbete och de sysslor husbonde skäligen föresätter. Andra punkten avser

tjänstehjons skiljande ur tjänsten om detsamma är försumligt, gensträvigt

eller oordentligt eller visar sig otroget, okunnigt eller eljest odugligt i tjänsten.

Efter upphävandet av denna § blir 5 § första stycket bestämmande

i fråga om anledningarna till tjänstehjons skiljande från tjänsten.

Genom upphävande av 10 § upphör den i 8 § lämnade hänvisningen

till paragrafen att gälla.

11 § innehåller allenast hänvisning till allmänna lagens straff för den

som sätter sig upp mot husbonde, matmoder eller den i deras ställe satt är.

12 § hänvisar till byggningabalkens bestämmelse om straff för tjänstehjon,

som ovarsamt umgås med eld.

14 § lämnar husbonde rätt att, därest tjänstehjon är vårdslöst och

försumligt att fullgöra vad det föresättes, låta sådant av annan person

verkställas och att i dylikt fall samt då tjänstehjon förfar något av husbondes

egendom verkställa avkortning å lönen ävensom förpliktelse för

tjänstehjon att, därest ej lönen räcker att ersätta skadan, gälda med annan

dess tillhörighet.

Genom upphävande av denna § upphör den i 53 § intagna hänvisningen

till paragrafen att gälla. Efter upphävandet av §:n kvarstår som

ett särskilt stadgande, vid sidan av i allmän lag meddelade bestämmelser,

den i 53 § förekommande regeln om husbondes retentionsrätt.

15 § innehåller bestämmelse för det fall att tjänstehjon visar sig oför
IJihang

till riksdagens protokoll 1920. 9 samt,. 2 avd. 26 käft. (Nr 40.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

nöjt med husmanskost eller på varjehanda annat sätt förklenar husbonde

eller matmoder.

16 § stadgar huru skall förfaras med tjänstehjon, som å förbuden tid

anträffas å krogar m. m.

17 § innehåller förbud för tjänstehjon att utan husbondes lov förvara

sin kista med kläder m. in. å annat ställe än där det tjänar.

49 § stadgar skyldighet för tjänstehjon, att, därest husbonde flyttar

från orten till annat ställe inom riket, åtfölja husbonden och tjänstetiden

uttjäna, om så erfordras.

Då 18, 19 och 20 §§ äro upphävda av innevarande års riksdag genom

antagande av lagen om barn utom äktenskap, kommer sålunda hela III.

artikeln att försvinna ur legostadgan.

De bestämmelser, som utskottet således föreslår skola utgå ur legostadgan,

äro i mycket till sin form stötande och till sitt innehåll olämpliga.

Utskottet finner ej heller några betänkligheter mot deras fullständiga uteslutande

ur stadgan. Dock anser (sig utskottet böra påpeka på grund av

ofta förekommande missförstånd både på arbetare- och arbetsgivaresidan att

givetvis varken genom strykande av dessa eller andra paragrafer i legostadgan

något rättslöshetstillstånd skulle inträda, utan bliva fastmer allmänna

rättsregler och allmänna skadeståndsregler i stället tillämpliga,

vilket utskottet särskilt velat anföra med hänsyn till upphävandet av 10

och 14 §§.

Till sist vill utskottet med anledning av i motionerna förekommande

anmärkningar mot vissa kvarstående paragrafer i legostadgan anföra följande.

Herr Sköld har sålunda förmenat att husbonde skulle med tillämpning

av 5 och 33 §§ kunna vräka tjänstehjon utan att lämna ersättning för det

utförda arbetet. Denna uppfattning torde vara uppenbart felaktig. 33 §,

som innehåller bestämmelser om efterskottsbetalning, torde snarare giva

tjänaren i det åsyftade fallet rätt till skadestånd mot husbonden om denne

vägrar att utgiva den intjänta lönen. Ridare har herr Sköld anfört, att

14 och 53 §§ skulle i ekonomiskt avseende utlämna tjänaren åt ett fullkomligt

godtycke. Även detta uttalande torde bero på en missuppfattning.

Nämnda paragrafer innehålla nämligen i fråga om ersättningsskyldighet

intet utöver vad som gäller enligt allmänna skadeståndsregler, i det sådan

skyldighet endast föreligger, därest vållande kan läggas vederbörande till

last, och torde jämväl böra erinras, att bevisskyldigheten åligger husbonden

och icke, såsom motionären förmenat, tjänstehjonet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 11

På grand av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen

i anledning av motionerna nr 2, 13 och 15 i andra kammaren

måtte besluta

A) att för sin del antaga följande

LAG

angående upphävande av vissa paragrafer

legostadgan för husbönder och tjänstehjon den

23 november 1833.

Härigenom förordnas, att 5 § andra stycket samt

10, 11, 12, 14, 15, 16, 17 och 49 §§ i legostadgan

för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833

skola upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920. Där

i legostadgan eller annan författning hänvisning förekommer

till bestämmelse, som genom denna lag blivit

upphävd, vare hänvisningen förfallen.

B) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t snarast måtte för riksdagen framlägga

förslag om avskaffande av legostadgan för husbönder

och tjänstehjon samt till en densamma ersättande, efter

nutida förhållanden avpassad lagstiftning; samt

C) att förevarande motioner, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under

A) och B) hemställt, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 maj 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDEKN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, TVinberg, Carlsson i Frost ernå, Hage,

Hagman i Stockholm och Johansson i Vittinge, vilka yrkat,

att riksdagen för sin del måtte, med anledning av

de i andra kammaren väckta motionerna nr 2, 13 och

15, besluta att upphäva legostadgan för husbönder och

tjänstehjon den 23 november 1833.

Tryckt hoa P. Palmquists Aktiebolag. Stockholm, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:363 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande legostadga för husbönder och tjänstehjon. a1 i texten