Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande legostadga för husbönder och tjänstehjon.
1920-05-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1920:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande legostadga för husbönder och tjänstehjon.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1920 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande
legostadga för husbönder och tjänstehjon.
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Hult, Westman, Boberg, Linder*,
Sigfrid Hansson, Sigfrid*, Winberg*, Andersson i Knäppinge*,
Karlsson i Gasabäck*, Carlsson i Frosterud, Hage, Hagman i
Stockholm*, Magnusson i Skövde och Johansson i Vittinge.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott känvisad motion, nr
2, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sjölander anhållit,
att riksdagen måtte besluta att upphäva samtliga återstående bestämmelser
i den nu gällande tjänstehjonsstadgan.
Därjämte har utskottet till behandling förehaft två likaledes inom
andra kammaren väckta motioner, nr 13, av herrar Werner och Hansson
i Kättvik samt nr 15 av herr Sköld, däri gjorts enahanda hemställan.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande motioner,
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa
till motionerna.
Frågan om ändring i eller omarbetande av 1833 års legostadga har
upprepade gånger varit föremål för behandling i riksdagen på grund av
väckta motioner. Vid 1918 års lagtima riksdag behandlades eu av herr
Sjölander m. fl. inom andra kammaren väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående avskaffande av denna stadga och densammas ersättande
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 saml. 2 avd. 20 höft. (Nr 40). 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
med en efter tidsförhållandena avpassad avtalsform jämväl för lantarbetarna.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avgav i anledning av motionen utlåtande,
däri utskottet till en början lämnade en redogörelse för de tidigare i riksdagen
motionsvis framställda förslag, i vilka mera genomgripande omarbetning
påyrkats. Andra lagutskottet tillåter sig i berörda hänseende hänvisa
till sagda utlåtande, nr 6.
Det yttrande, som andra kammarens utskott avgav i anledning av
berörda motion var av följande lydelse:
»I likhet med motionärerna hnner utskottet det vara uppenbart, att
den ännu gällande kungl. legostadgan för husbönder och tjänstehjon av
den 23 november 1833 är i så många avseenden föråldrad och innehåller
så talrika bestämmelser av olämplig och för tjänarna kränkande beskaffenhet,
att dess avskaffande är väl motiverad. Det torde visserligen förhålla
sig så, att legostadgan åtminstone i stora delar av landet faktiskt icke i
sin helhet tillämpas eller kan tillämpas i praktiken. Denna omständighet
gör dock icke dess avskaffande onödigt, då ju dels det allmänna rättsmedvetandet
kräver, att ännu gällande lagar och förordningar böra tillämpas,
dels det kan inträffa och säkerligen också ej så sällan verkligen inträffar,
att de hårda och orimliga bestämmelser i legostadgan, som motionärerna
erinrat om, bringas i tillämpning. Utskottet vill för den skull på det livligaste
tillstyrka, att den nuvarande legostadgan avskaffas.
Motionärerna hava emellertid icke endast påyrkat den gällande legostadgans
avskaffande utan också begärt utredning om dess ersättande med
en efter tidsförhållandena avpassad avtalsform. Jämväl i detta avseende
kan utskottet ej annat än tillstyrka motionärernas hemställan. Det torde
nämligen enligt utskottets mening på jordbrukets område förefinnas sådana
särskilda förhållanden, olikartade med dem som gälla industrien, att en
särskild avtalsform, som skänker behövlig stadga åt förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, är ur båda parternas synpunkt påkallad. Jordbrukets
arbetsgivare måste med nödvändighet fordra, att de arbetare som
anställas kvarstanna i tjänst den avtalade tiden. Om garanti härför ej
förefinnes genom någon form av avtal och arbetarna sålunda kunde utan
risk lämna tjänsten vilket ögonblick som helst, skulle ej blott arbetsgivaren
härigenom tillfogas betydande och obotlig skada, utan även för landet viktiga
intressen sättas på spel, då exempelvis på så sätt en dyrbar skörd
kunde bliva förstörd. Ej mindre viktigt är det dock, att den ifrågasatta
avtalsformen tillförsäkrar arbetarna behövligt skydd. Särskilt statkarlarna,
som i regel bebo av arbetsgivaren upplåtna bostäder, behöva erhålla säkerhet
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
för att få kvarstanna i tjänsten och innehava bostaden, så länge de fullgöra
sina förpliktelser enligt avtalet. Även i övrigt bör vid den eventuellt
kommande utredningen noga uppmärksammas, att arbetarna såsom den
svagare parten böra genom den nya avtalslagstiftningen beredas en sådan
ställning, att de kunna känna tillräcklig trygghet i sin anställning.
Med hänsyn särskilt till jordbrukets behov av längre avtalstid bör
dock en eventuell ny avtalslagstiftning enligt utskottets mening icke gälla
anställning under så kort tid som en månad eller därunder.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet i anledning av herr
Sjölanders m. fl. förevarande motion, nr 264, hemställa, att andra kammaren
måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till ICungl.
Maj:t begära utredning, avseende den nuvarande legostadgans avskatfande
och ersättande med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.»
Reservation hade anförts av herrar Möller, Carlson i Karlshamn och
Johansson i Sollefteå, vilka anfört följande:
»Om önskvärdheten av den föråldrade tjänstehjonsstadgans avskaffande
har inom utskottet ingen meningsskiljaktighet rått.
Tjänstehjonsstadgan härstammar från en tid med helt andra rättsbegrepp
än vår, särskilt i fråga om förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare.
Man kunde, då tjänstehjonsstadgan skrevs, knappast tänka sig att
personer i lantarbetarens underordnade ställning skulle ha rätt att ställa
anspråk på eu människovärdig tillvaro eller på verklig frihet att disponera
över sin person. Lantarbetarens ställning till husbonden skulle helt naturligt
för den tidens begrepp åtminstone till hälften vara trälens. Och denna
uppfattning döljes i tjänstehjonsstadgan endast nödtorftigt genom några
bestämmelser, som avse att tillvarataga lantarbetarens mest primitiva personliga
rättigheter. Att tjänstehjonsstadgan ännu kvarlever, kan endast
förklaras därigenom, att den antingen icke alls eller endast i oskyldigare
delar tillämpas. Ty även om lantarbetarnas klass i regel hittills visat sig
sakna förmåga av egna initiativ till avskaffande av gamla orättvisor, så
skulle dock vår tids rättsmedvetande ha känt stadgan som eu skam, därest
arbetsgivarna mera allmänt skulle ha försökt hålla densamma i levande
kraft. Och stadgan skulle därför ha fallit på initiativ från de lager i samhället,
som i allmänhet intressera sig för avskaffandet av orättvisorna i tiden.
Men om sålunda ingå delade meningar rimligen kunna finnas därom,
att tjänstehjonsstadgan saknar existensberättigande, så kunna vi icke ansluta
oss till utskottets uppfattning, att densamma skulle behöva ersättas
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
genom eu ny avtalslagstiftning, avsedd att reglera förhållandet mellan jordbrukets
arbetare och arbetsgivare. Enligt vår uppfattning bör reglerandet
av jordbrukets arbetsförhållanden likaväl som arbetsförhållandena inom andra
områden överlämnas åt det fria avtalet. Yi dela nämligen icke alls den
skuggrädsla för det fria avtalet, som utskottet synes luta åt.
För mycket stora delar av i jordbruket arbetande personer regleras
arbetsförhållandena redan genom fria avtal, och utvecklingen i den riktningen
pågår med stor snabbhet.
I den mån tillgången på arbetskraft är otillräcklig inom jordbruket,
ha arbetarna också möjlighet att skaffa sina anspråk gehör utan lagstiftningens
alldeles särskilda hjälp, i synnerhet sedan de mera allmänt börja
organisera sig. En avtalslagstiftning efter de linjer, utskottet tänkt sig,
skulle för övrigt uppenbarligen omintetgöra allt samlat uppträdande från
arbetarnas sida gent emot sina arbetsgivare. Utskottets förslag skulle sannolikt
komma att innebära, att det påbörjade organisationsarbetet bland lantarbetarna
åter skulle sprängas sönder, enligt vår uppfattning till obotlig
skada för de arbetaregrupper det här gäller.
Lantarbetsgivarna åro i stor utsträckning organiserade. De hålla,
enligt överenskommelse sins emellan, lantarbetarnas löner och andra förmåner
planmässigt tillbaka. Men en avtalslagstiftning, som skull reglera
även löneförmånerna för lantarbetarna, synes utskottet icke hava tänkt sig,
och för en dylik lagstiftning torde tiden för övrigt icke vara mogen. Uppenbart
torde emellertid vara, att för lantarbetarna äro just de materiella förmånerna
de betydelsefullaste. För att i detta avseende icke stå alldeles
hjälplösa inför sina arbetsgivare måste lantarbetarna förfoga över kampmedel,
som kunna vara verksamma. Sådana kampmedel skulle en lagstiftning
enligt utskottets linjer totalt beröva lantarbetarna, ty den ledande
tanken i utskottets utlåtande är nödvändigheten att hålla arbetarna genom
lag bundna vid en längre avtalstid — naturligtvis framförallt under våren,
sommaren och hösten.
Både kulturellt och materiellt skulle enligt vår mening lantarbetarna
komma att lida av eu avtalslagstiftning. Därigenom att lantarbetareorganisationer
praktiskt taget skulle förlora all större betydelse, skulle arbetarna
dels komma i en alltför svag ställning gent emot sina arbetsgivare
och dels skulle de berövas den möjlighet till växande självmedvetande och
känsla av människovärde, som samverkan mellan likar brukar framkalla,
och av vilka samhället djupare sett blott har fördel.
I längden skulle för övrigt säkerligen ett försök att genom avtalslag
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 5
stiftning särskilt binda jordbrukets arbetare endast lända jordbruket till
skada. Jordbruket har svårt att i konkurrensen med industrien hålla kvar
arbetarna. Om man på konstlad väg med hjälp av statens exekutiva makt
skulle söka hindra lantarbetarna från att tillkämpa sig samma frihet som
industriarbetarna och ekonomisk likställighet med dem, kommer detta endast
att påskynda övergivandet av jorden.
Följaktligen måste man, då man skall söka bringa upp förhållandet
mellan arbetare och arbetsgivare i jordbruket till modernitet, gå den väg
som höjer lantarbetarens allmänna ställning, som skänker honom ett större
mått av frihet och välstånd. Det vill med andra ord säga organisationens
och det kollektiva avtalets väg.
Erfarenheten har visat, att de av fasta organisationer underskrivna
kollektiva avtalen ganska obrottsligt hållas och att de alltså lämna garanti
för ’att de arbetare, som anställas, också kvarstanna i tjänst den avtalade
tiden’,o vilket för utskottet utgör huvudmotiveringen för dess yrkande.
Åberopande det anförda tillåta vi oss yrka, att andra kammaren för
sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning åsyftande den nuvarande legostadgans avskaffande.»
Andra kammaren biföll utskottets hemställan, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, vilken hänvisade detsamma för förberedande
behandling till sitt första tillfälliga utskott.
Detta utskott avgav i anledning härav följande yttrande:
»Såsom av förestående historik framgår, har vid flertalet av de tillfällen,
då förevarande fråga tidigare varit föremål för riksdagens behandling,
någon egentlig meningsskiljaktighet icke rått därom, att legostadgan,
såsom i många avseenden föråldrad och efter vidtagna partiella förändringar
ej ägande det inre sammanhang och den självöverensstämmelse, en
lag bör äga, borde göras till föremål för en fullständig omarbetning.
I anslutning härtill hyser utskottet den uppfattningen, att det nu
framställda kravet angående legostadgans upphävande och dess ersättande
med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform bör tillstyrkas.
Utskottet anser sig särskilt böra framhålla vikten av att den lagstiftning,
som kan komma att träda i stället för legostadgan, skapar garanti
för träffade avtals bestånd och instämmer till fullo i vad av andra kammarens
utskott anförts såväl härom som i fråga om avtalstidens längd.
Att den blivande lagstiftningen jämväl i övrigt kommer att tillgodose
såväl arbetsgivares som arbetarnas rättmätiga intressen och anspråk är
givetvis av lika vikt för bägge parterna.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade
beslut.»
Reservation anfördes av herr Oscar Olsson, som ansåg, att utskottet
bort hemställa, att första kammaren måtte för sin del beshita, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning, avseende den
nuvarande legostadgans avskaffande, samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Första kammaren biföll utskottets hemställan.
Vid anmälan i statsrådet av den skrivelse, som riksdagen avlät i anledning
av kamrarnas beslut, anförde föredragande departementschefen, att
frågan om en moderniserad lagstiftning såsom ersättning för legostadgan
vore synnerligen omfattande och invecklad, och att jordbruksarbetarnas
avtalsfråga icke syntes kunna lösas annorledes än i sammanhang med en
kommande ny utredning av arbets- och avtalsförhållandena inom industrien.
Enligt departementschefens uppfattning kunde och borde dock en provisorisk
lagstiftning med ändamål att undanröja de mest i ögonen fallande
orättvisorna i legostadgans bestämmelser ske utan avbidan på utredning
om de positiva lagstiftningsuppgifter, som erbjöde sig vid legostadgans fullständiga
upphävande. I överensstämmelse härmed föreslog departementschefen
framläggande av proposition i nu förevarande ämne. Enligt vad i
propositionen uttryckligen förklarades, åsyftade densamma icke annat än
en tillfällighetsåtgärd, föranledd av hänsyn till den avsevärda tidslängd,
som kunde väntas förflyta, innan lagstiftningsfrågan i dess helhet vore
mogen för eu definitiv lösning, och avsedd att upphäva de föreskrifter i
legostadgan, vilka vore hårda och orimliga för tjänarna.
De bestämmelser, vilkas upphävande föreslogos, voro de som innehöllo,
att tjänstehjon genom polismyndighets försorg kunde entledigas från tjänsten
eller hämtas och däri inställas, ävensom föreskrifterna om särskilda
bötesstraff eller förverkande av lönen eller viss del därav.
Genom proposition nr 319 till 1919 års lagtima riksdag föreläde
.Kungl. Maj.t riksdagen till antagande en lag, varigenom förordnades, att
vad i 6, 9, 45 och 52 §§ i legostadgan innehölle därom, att tjänstehjon
genom polismyndighets försorg entledigades från tjänsten eller hämtades
och däri inställdes, så ock samma stadgas föreskrifter, i vad de bestämde
särskilda bötesstraff eller förverkande av lönen eller viss del därav, skulle
upphöra att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 1
Andra lagutskottet avgav i anledning av propositionen följande ^utlåtande
:
»Utskottet har väl icke ansett sig böra framställa invändningar mot
en utbrytning även av eu så begränsad del av förevarande lagstiftningsområde,
som Kungl. Maj:ts förslag omfattar. Utskottet vill emellertid
därvid framhålla, att i legostadgan innehållas jämväl andra stadganden,
vilkas uteslutande synes ur ovan anförda synpunkter vara lika påkallat
som upphävandet av nu förevarande bestämmelser. Tillika anser sig utskottet
böra uttala sin förvissning därom, att de partiella förbättringar,
som förevarande förslag innebär, icke skola verka fördröjande på arbetet
på den nya fullständiga lagstiftningen i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, då|granskningen
av de särskilda bestämmelserna i förslaget icke givit anledning till
anmärkning, hemställa, att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.»
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, råder enighet därom,
att de ännu kvarstående bestämmelserna i 1833 års legostadga för
husbönder och tjänstehjon äro i många punkter föråldrade och icke uppfylla
de krav, vår tid ställer på en lag, avsedd att reglera förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare på ifrågavarande områden. Utskottet anser
därför någon vidare motivering för upphävande av legostadgan i dess
nuvarande skick icke erforderlig.
Om emellertid enighet sålunda råder därom, att legostadgan bör snarast
möjligt avskaffas, torde däremot icke förhållandet vara detsamma beträffande
frågan, huruvida stadgan bör ersättas av annan avtalslag.
Motionärerna förmena, att den opinion, som från lantarbetarhåll kommit
till uttryck, motiverar såväl legostadgans omedelbara avskaffande som
att densamma ej ersättes av annan lagstiftning. Men utskottet anser att
efter förra året vidtagna ändringar av legostadgan ävensom efter antagandet
av det förslag till upphävande av vissa paragrafer i stadgan, som utskottet
kommer att föreslå, eu saklig grund för dylik opinion hädanefter
i stort sett kommer att saknas. Yad som sedan återstår av legostadgan
utgöres huvudsakligen av bestämmelser rörande avtalstiden och regler för
avtalets ingående och upplösning. Beträffande avtalstiden är att märka,
att den invändning, som gjorts mot legostadgans förläggning av flyttningsdagen
till hösten, ej är bärande, enär enligt gällande rättspraxis (N. J. A.
Utskottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
1916: 814) tjänsteavtal på landet, som slutits enligt legostadgan, även
kunna ingås från den 24 april. Vidare är att märka, att legostadgans
tillämpning är helt beroende på frivillig överenskommelse mellan parterna
och av liknande beskaffenhet bör givetvis den lagstiftning vara, som skall
ersätta densamma.
Motionärerna åter vilja helt bygga förhållandet mellan jordbrukets
arbetare och arbetsgivare på den kollektiva avtalsformen. Utskottet vill
då erinra om att varken den nuvarande legostadgan eller den modernare
avtalslagstiftning, som skulle ersätta denna, lägger något hinder i vägen
för det kollektiva arbetsavtalet. Men såväl av lokala som personliga skäl
torde vara uteslutet, att det kollektiva avtalet i alla föreliggande fall skall
kunna komma till tillämpning. Att då överlämna allt — ej minst i betraktande
av de mycket primitiva former, under vilka tjänsteavtal av denna
art ofta ingås -—• åt det fria avtalet och i händelse av tvist åt tillämpningen
av allmänna avtalsregler torde ej minst av hänsyn till arbetarparten
icke vara rådlig!
Härmed sammanhänger jämväl frågan huruvida en ny lagstiftning
även bör hava karaktär av en skyddslagstiftning för arbetareparten. Att
skyddande bestämmelser av icke dispositiv natur äro önskvärda för yngre
arbetare, torde vara obestritt. Huruvida sådana även böra förekomma för
äldre arbetare, förtjänar att övervägas. Att den nuvarande lagens skyddsbestämmelser
underskattas av motionärerna, är uppenbart. Enligt legostadgans
6 § tillförsäkras nämligen arbetaren i händelse av sjukdom under
hela tjänstetiden full lön och sjukvård med eventuellt avdrag å lönen för
läkararvode och medicin, således i visst avseende större förmåner än i det
av motionärerna åberopade kollektivavtalet.
Utskottet anser därför, att mot legostadgan i dess reviderade form
ej de allvarliga anmärkningar, som hittills varit berättigade, kunna göras,
men anser givetvis, att den fortfarande i många avseenden är otillfredsställande,
varför den skyndsamt bör avskaffas. Samtidigt bör dock en ny
avtalslag av förut angiven art antagas.
Utskottet kan således i någon män dela dåvarande chefens för justitiedepartementet
ovan anförda uppfattning, att frågan om en moderniserad
lagstiftning såsom ersättning för legostadgan är synnerligen omfattande och
invecklad, men utskottet kan i varje fall icke godkänna departementschefens
åsikt, att jordbruksarbetarnas avtalsfråga icke skulle kunna lösas annorledes
än i sammanhang med en kommande ny utredning av arbets- och
avtalsförhållandena inom industrien. Denna svårlösta fråga torde enligt
9
Andra lagutskottets utlåtande År 40.
utskottets mening ingalunda behöva verka hindrande på utredningen angående
legostadgans ersättande med bestämmelser, upptagande en efter tidsförhållandena
avpassad avtalsform. Det kollektiva avtalet på jordbruksområdet
torde däremot icke kunna regleras annat än i sammanhang med
liknande avtal på andra arbetsområden, varför även här en rättslig behandling
av på grund av kollektiva avtal uppkommande rättstvister tyvärr tills
vidare måste anstå.
Såsom av andra lagutskottet vid 1919 års lagtima riksdag framhållits,
innehållas i legostadgan även efter tillkomsten av 1919 års ovannämnda
lag en del stadganden, vilka lämpligen torde böra upphävas. Sådana stadganden
äro enligt utskottets förmenande de, som återfinnas i 5 § andra
stycket samt 10, 11, 12, 14, 15, 16, 17 och 49 §§.
5 § andra stycket stadgar rätt för husbonde att i vissa fall med måttlig
husaga tillrättavisa minderåriga tjänstehjon.
10 § innehåller i första punkten bestämmelser huru tjänstehjon skall
förhålla sig i sitt enskilda liv samt att det icke skall undandraga sig det
arbete och de sysslor husbonde skäligen föresätter. Andra punkten avser
tjänstehjons skiljande ur tjänsten om detsamma är försumligt, gensträvigt
eller oordentligt eller visar sig otroget, okunnigt eller eljest odugligt i tjänsten.
Efter upphävandet av denna § blir 5 § första stycket bestämmande
i fråga om anledningarna till tjänstehjons skiljande från tjänsten.
Genom upphävande av 10 § upphör den i 8 § lämnade hänvisningen
till paragrafen att gälla.
11 § innehåller allenast hänvisning till allmänna lagens straff för den
som sätter sig upp mot husbonde, matmoder eller den i deras ställe satt är.
12 § hänvisar till byggningabalkens bestämmelse om straff för tjänstehjon,
som ovarsamt umgås med eld.
14 § lämnar husbonde rätt att, därest tjänstehjon är vårdslöst och
försumligt att fullgöra vad det föresättes, låta sådant av annan person
verkställas och att i dylikt fall samt då tjänstehjon förfar något av husbondes
egendom verkställa avkortning å lönen ävensom förpliktelse för
tjänstehjon att, därest ej lönen räcker att ersätta skadan, gälda med annan
dess tillhörighet.
Genom upphävande av denna § upphör den i 53 § intagna hänvisningen
till paragrafen att gälla. Efter upphävandet av §:n kvarstår som
ett särskilt stadgande, vid sidan av i allmän lag meddelade bestämmelser,
den i 53 § förekommande regeln om husbondes retentionsrätt.
15 § innehåller bestämmelse för det fall att tjänstehjon visar sig oför
IJihang
till riksdagens protokoll 1920. 9 samt,. 2 avd. 26 käft. (Nr 40.) 2
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
nöjt med husmanskost eller på varjehanda annat sätt förklenar husbonde
eller matmoder.
16 § stadgar huru skall förfaras med tjänstehjon, som å förbuden tid
anträffas å krogar m. m.
17 § innehåller förbud för tjänstehjon att utan husbondes lov förvara
sin kista med kläder m. in. å annat ställe än där det tjänar.
49 § stadgar skyldighet för tjänstehjon, att, därest husbonde flyttar
från orten till annat ställe inom riket, åtfölja husbonden och tjänstetiden
uttjäna, om så erfordras.
Då 18, 19 och 20 §§ äro upphävda av innevarande års riksdag genom
antagande av lagen om barn utom äktenskap, kommer sålunda hela III.
artikeln att försvinna ur legostadgan.
De bestämmelser, som utskottet således föreslår skola utgå ur legostadgan,
äro i mycket till sin form stötande och till sitt innehåll olämpliga.
Utskottet finner ej heller några betänkligheter mot deras fullständiga uteslutande
ur stadgan. Dock anser (sig utskottet böra påpeka på grund av
ofta förekommande missförstånd både på arbetare- och arbetsgivaresidan att
givetvis varken genom strykande av dessa eller andra paragrafer i legostadgan
något rättslöshetstillstånd skulle inträda, utan bliva fastmer allmänna
rättsregler och allmänna skadeståndsregler i stället tillämpliga,
vilket utskottet särskilt velat anföra med hänsyn till upphävandet av 10
och 14 §§.
Till sist vill utskottet med anledning av i motionerna förekommande
anmärkningar mot vissa kvarstående paragrafer i legostadgan anföra följande.
Herr Sköld har sålunda förmenat att husbonde skulle med tillämpning
av 5 och 33 §§ kunna vräka tjänstehjon utan att lämna ersättning för det
utförda arbetet. Denna uppfattning torde vara uppenbart felaktig. 33 §,
som innehåller bestämmelser om efterskottsbetalning, torde snarare giva
tjänaren i det åsyftade fallet rätt till skadestånd mot husbonden om denne
vägrar att utgiva den intjänta lönen. Ridare har herr Sköld anfört, att
14 och 53 §§ skulle i ekonomiskt avseende utlämna tjänaren åt ett fullkomligt
godtycke. Även detta uttalande torde bero på en missuppfattning.
Nämnda paragrafer innehålla nämligen i fråga om ersättningsskyldighet
intet utöver vad som gäller enligt allmänna skadeståndsregler, i det sådan
skyldighet endast föreligger, därest vållande kan läggas vederbörande till
last, och torde jämväl böra erinras, att bevisskyldigheten åligger husbonden
och icke, såsom motionären förmenat, tjänstehjonet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 11
På grand av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
i anledning av motionerna nr 2, 13 och 15 i andra kammaren
måtte besluta
A) att för sin del antaga följande
LAG
angående upphävande av vissa paragrafer
legostadgan för husbönder och tjänstehjon den
23 november 1833.
Härigenom förordnas, att 5 § andra stycket samt
10, 11, 12, 14, 15, 16, 17 och 49 §§ i legostadgan
för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833
skola upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920. Där
i legostadgan eller annan författning hänvisning förekommer
till bestämmelse, som genom denna lag blivit
upphävd, vare hänvisningen förfallen.
B) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t snarast måtte för riksdagen framlägga
förslag om avskaffande av legostadgan för husbönder
och tjänstehjon samt till en densamma ersättande, efter
nutida förhållanden avpassad lagstiftning; samt
C) att förevarande motioner, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under
A) och B) hemställt, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1920.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDEKN.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
Reservation
av herrar Linder, Sigfrid Hansson, TVinberg, Carlsson i Frost ernå, Hage,
Hagman i Stockholm och Johansson i Vittinge, vilka yrkat,
att riksdagen för sin del måtte, med anledning av
de i andra kammaren väckta motionerna nr 2, 13 och
15, besluta att upphäva legostadgan för husbönder och
tjänstehjon den 23 november 1833.
Tryckt hoa P. Palmquists Aktiebolag. Stockholm, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:363 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om upphävande av gällande legostadga för husbönder och tjänstehjon. a1 i texten