Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels med förslag till lag angående förbud i vissa fall för enskild person att besitta fast egendom, dels om utsträckt tillämpning av vissa delar av lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom, dels ock om ändring i viss del av lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

1920-05-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner dels med förslag till lag angående förbud i vissa fall för enskild person att besitta fast egendom, dels om utsträckt tillämpning av vissa delar av lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom, dels ock om ändring i viss del av lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Ni- 43.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels med förslag till

lag angående förbud i vissa fall för enskild person att

besitta fast egendom, dels om utsträckt tillämpning av

vissa delar av lagen angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom, dels

ock om ändring i viss del av lagen angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom.

Närvarande: herrar von Sneidern, Westman*, Boberg*, Sigfrid Hansson, Winberg*, Magnusson

i Kalmar, Carlsson i Frosterud, Nilsson i Vibberbo, Hage, Karlsson

i Nynäshamn*, Magnusson i Skövde och Ödström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft

tre av herr Lindhagen inom första kammaren väckta, till lagutskott hänvisade

motioner, nr 135, 136 och 137.

I motionen nr 135 hemställer herr Lindhagen, att riksdagen ville

för sin del antaga följande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 29 höft. (Nr 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

LAG

angående förbud i vissa fall för enskild person att besitta fast egendom.

§ 1.

Enskild person må ej i de fall denna lag säger utan särskilt tillstånd

(koncession) med äganderätt besitta fast egendom och skall, därest

det oaktat förvärv äger rum, åter avhändas egendomen i den ordning

nedan stadgas.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning å besittning, uppkommen

genom förvärv, efter det denna lag trätt i kraft, och återverkande

tillämpning allenast på sätt i 13 § sägs.

§ 2.

Förbud enligt § 1 gäller:

1) enskild person, vilken uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen

för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller i syfte att

bereda sig hastig vinst genom avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning

i smärre lotter eller dylikt samt icke vid den näst efter fastighetens

förvärvande infallande mantalsskrivningsförrättning i orten blivit

mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med

densamma, eller ock därefter upphör att vara mantalsskriven å fastighet

som nu sagts (spekulationsbesittning);

2) enskild person för fastighet, vilken, sammanlagd med annan

samma person förut tillhörig fast egendom inom samma tingslag, överskjuter

inom Norrland, DaJarna och Värmland 15 hektar i tomt, åker

och äng, oberäknat dock avlägsen slåtteräng, samt 200 hektar i skogsoch

hagmark samt inom övriga riket 15 hektar i tomt, åker och äng,

oberäknat avlägsen slåtteräng, samt 100 hektar i skogs- och hagmark

(kumulationsbesittning);

3) enskild person, som i själva verket huvudsakligen för annans

räkning men i eget namn förvärvat fast egendom, vilken enligt 1 eller

2 mom. ovan eller enligt lagarna om förbud i vissa fall för bolag eller

förening eller utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, att förvärva

fast egendom icke må av huvudmannen förvärvas; så ock enskild

person, som har del i ledningen av eller tjänstebefattning hos bolag,

vars rörelse omfattar handel med eller utnyttjande av skog eller skogsprodukter

(bulvanbesittning).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

3

§ 3.

Vad i § 2 stadgas äger icke tillämpning å:

1) fastighet, förvärvad genom giftorätt eller arv;

2) fastighet, förvärvad genom avtal mellan skyldeman i rätt uppoch

nedstigande led eller syskon eller mellan ett syskon och dennes

avkomling eller mellan adoptant och adoptivbarn;

3) fastighet, förvärvad från bolag eller förening;

4) fastighet inom till bebyggande planlagt område i stad eller

enahanda område på landet, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas;

5) fastighet, som huvudsakligen är avsedd till tomt, upplagsplats

eller dylikt eller utgör mindre stenbrott, mindre grus- eller lertag,

mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt; och må såsom mindre

vattenfall icke i någon händelse anses vattenfall, varur vid. vanligt lågvatten

uppenbarligen kunna uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter,

ej heller såsom mindre torvmosse anses torvmosse med en areal av mer

än tjugufem hektar;

6) järnvägsfasti gliet och frälseränta.

§ 4‘

1. Prövas i något fall på grund av särskilda omständigheter

böra medgivas undantag från de i § 2 stadgade förbud, äge. Konungens

befallningshavande på ansökan därtill giva tillstånd (koncession)..

2. I sagda ordning kan ock erhållas förklaring med bindande

verkan, att besittning av fastighet icke är av beskaffenhet, som i 2- §

sägs, så länge ej ändring i besittningen inträder, som kan föranleda

tillämpning av sagda lagrum.

3. Vill någon med sin säkerhet erhålla uttrycklig förklaring, att

något av de i § 3 angivna fall, för vilken lagen ej skall äga tillämpning,

är för handen, må sådan förklaring kunna pa ansökan med bindande

verkan meddelas av Konungens befallningshavande.

§ 5-

Vid bedömande enligt § 2 mom. 1, huruvida fastighet besittes

huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande eller för annat

ändamål, skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning

eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman betraktas såsom

en fastighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Sedan på ansökan fastighet förklarats vara.av sådan beskaffenhet,

som i § 3 mom. 5 sägs, vare det gällande även vid framtida överlåtelser

av fastigheten eller del därav.

§ 6.

Sådant ärende, som omförmäles i § 4 mom. 1, 2 eller 3, skall

ofördröjligen företagas till avgörande och, därest bifall till ansökningen

uppenbarligen är befogat, prövas utan ärendets utställande till någons

hörande. Eljest bör yttrande inhämtas av kommunalnämnden inom den

ort, där fastigheten är belägen, eller av person, som av kommunalstämman

särskilt utsetts att bevaka det allmännas intresse i fråga om denna

lags tillämpning i allmänhet eller för visst fall.

Avser ärendet tillämpning av § 2 mom. 1 eller 3, och anses för

utredningen nödigt höra vittnen vid domstol, äge Konungens befallningskavande

därom göra framställning hos den underrätt, där förhöret

synes lämpligast kunna äga rum. Rätten utsätter tid för vittnesförhöret

och meddelar övriga för förhöret nödiga föreskrifter, därvid tillfälle

bör beredas fastighetens ägare att bevaka sin talan och även höra

vittnen.

Anses fråga, som väckts enligt § 4 mom. 2 eller 3, tvistig och

icke kunna föranleda det begärda förklarandet, utgör denna omständighet

ej hinder för prövning av besittningens laglighet, på sätt denna lag

i övrigt stadgar.

Konungens befallningshavande må vid ett bifall även kunna fästa

villkor för betryggande, att lagens mening icke kringgås.

Den, som är missnöjd med Konungens befallningshavandes slutliga

beslut i ärendet, må däröver föra klagan i den ordning, som för

ekonomimål i allmänhet är stadgad. Har ansökningen helt eller delvis

bifallits, må talan mot beslutet kunna fullföljas även av allmän åklagare

inom den ort, där fastigheten är belägen, eller sådan kommunal myndighet,

som ovan sägs.

§ 7.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

prövning enligt § 4, eller de villkor, vilka jämlikt § 6 må kunna fästas

vid bifall till ansökning, som i förstnämnda paragraf sägs, meddelas av

Konungen, som äger jämväl i övrigt meddela erforderliga föreskrifter

för denna lags tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

§ 8.

Det tillkommer Körningens befallningshavande att söka vinna

kännedom om fastighetsinnehav i strid mot § 2 samt att låta undersöka

förhållandet.

Enahanda förpliktelse äge allmän åklagare, en var inom sitt verksamhetsområde,

och åligger det denne liksom ock domhavanden, häradsskrivare

samt skogsvårdsstyrelse och jordbrukskommission jämte underlydande

tjänstemän att till Konungens befallningshavande inberätta, vad

under deras tjänsteutövning i förberörda avseende givit anledning till

anmärkning.

En var äge ock hos Konungens befallningshavande göra anmälan

om fastighetsinnehav, som synes strida mot denna lag.

§ a
Besitter

enskild person i strid mot § 2 fastighet med äganderätt

och vinnes ej vederbörligt tillstånd till besittningen, skall fastigheten

avyttras till någon, som är behörig att innehava densamma. Det åligger

Konungens befallningshavande att efter erhållen kännedom om förhållandet

förelägga ägaren viss tid, från erhållen del av föreläggandet,

att sålunda avhända sig egendomen vid äventyr, att fastigheten eljest

efter Konungens befallningshavandes förordnande säljes å offentlig auktion.

Den förelagda tiden må, därest ej särskilda förhållanden därtill

föranleda, icke överstiga sex kalendermånader.

Har ägaren förvärvat fastigheten medelst inrop å offentlig auktion

för skyddande av någon sin fordran eller rättighet, varför fastigheten

på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar;

och visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat utan förlust avj^ttras,

äge Konungens befallningshavande på ansökan medgiva ytterligare anstånd

med fastighetens avyttrande efter ty skäligt prövas.

Överskjuter fastighet, som enligt § 2 mom. 2 ej må besittas,

endast delvis den areal, vilken fastigheten må, sammanlagd med annan

samma person tillhörig fastighet, innehålla, och har ej genom laga förrättning

den överskjutande arealen blivit särskilt utbruten, skall hela

fastigheten avyttras på sätt ovan sägs.

Å offentliga auktionen, varom förordnats, må fastigheten ej åter

iuropas av den, vilkens olaga besittning föranlett försäljningen, och i

händelse av bulvanbesittning ej heller av det bolag, som därmed

betjänats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

§ 10.

År fastighets ägare missnöjd med Konungens befallningshavandes

beslut rörande skyldighet för honom att avhända sig fastigheten, äge

han rätt draga frågan under domstols prövning. Har han skriftligen i

två vittnens närvaro godkänt beslutet eller underlåter han att inom

trettio dagar från det beslutet delgavs honom i huvudskrift eller besannad

avskrift hos Konungens befallningshavande anmäla sin avsikt

att söka domstol, vare berörda rätt förfallen.

Eljest må han inom nittio dagar från nämnda delgivning instämma

sin talan. I sådant mål, däri stämning delgives Konungens befallningshavande

eller allmänna åklagaren i orten, föres talan å det allmännas

vägnar av särskilt av Konungens befallningshavande förordnat ombud.

Sådan kommunal myndighet, som i § 6 omförmäles äge ock rätt att i

sådant mål yttra sig och åberopa bevisning.

Har uppkommen fråga om skyldighet för någon att enligt denna

lag avhända sig fastighet förklarats ej till någon åtgärd föranleda, må

allmän åklagare eller omförmälda kommunala myndighet instämma saken

till domstol i den ordning ovan sägs eller fullfölja talan mot domstols

beslut i sådant avseende till högre rätt.

§ n.

Har Konungens befallningshavande meddelat förordnande om fastighetens

försäljning, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hava

varit avyttrad eller sedermera avyttras.

I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så

förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande

om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger

bästa förmånsrätt; och skall försäljningen ske, ändå att innehavaren av

den fordran sådant bestrider.

Vad i fråga om fastighetsförsäljning och köpeskillingens fördelning

nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall i ärende, som nu sägs,

lämpas till fastighetens ägare, och skall denne vara pliktig att betala

kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas luden

försålda fastigheten.

Har saken hänskjutits till domstol enligt § 10 skall frågan om

fastighetens försäljning anstå, till dess laga kraftvunnet domstolsutslag

föreligger.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

7

§ 12-

Besitter någon fastighet i strid mot § 2, må skog, torvmosse,

kalkstensbrott samt grus- eller lertag icke nyttjas annorledes än till

husbehov eller eljest så förfaras med egendomen, att jord eller åbyggnader

försämras eller minskas i värde.

överträder någon vad sålunda stadgats, straffes med böter från

och med tio till och med tiotusen kronor eller fängelse. Värdet av det,

som nyttjas annorledes än till husbehov, må ock kunna förklaras förbrutet

samt skyldighet åläggas fastighetens innehavare vid verkande

vite att återställa jord och åbyggnader i sitt förra skick.

Lag samma vare, beträffande straffpåföljden, om ledamot i styrelse

för bolag eller förening eller den som är anställd i bolags eller förenings

tjänst eller annan person deltager i eller annorledes medverkar

till, att förbud för bolags, förenings eller utländskt fastighetsförvärv

kringgås, på sätt i § 2 mom. 3 sägs, eller om någon eljest medverkar

till annan bulvanbesittning i strid mot nämnda lagrum.

Allmän åklagare äge föra talan i mål som ovan sägs, där ej

Konungens befallningshavande finner lämpligast förordna särskild

åklagare.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

Av böter och viten, som utdömas enligt denna lag, tillfalla hälften

kronan och hälften åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,

skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

§ 13-

Denna lag träder genast i kraft och gäller provisoriskt tills vidare

intill den 1 oktober 1921.

Lagen skall dessutom hava återverkande (retroaktiv) tillämpning

1) på alla i § 2 avsedda fastighetsimjehav, som grunda sig på

förvärv efter den januari 1919, då jordkommissionens betänkande i

fråga om utsträckt koncession för förvärv av fäst egendom avlämnats;

2) därutöver, såvitt rörer besittningshavares skyldighet att avhända

sig fastighet vid äventyr av tvångsförsäljning, på alla bulvaninnehav

för bolags, förenings eller utländsk medborgares räkning jämlikt § 2

mom. 3, grundade å förvärv, efter det de särskilda lagarna den 4 maj

1906, den 10 maj 1912 och den 2 maj 1917 rörande förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom och den 30 maj 1916

om enahanda förbud för utlänning trätt i kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Herr Wohlin har i huvudsak instämt i yrkandet i förevarande

motion i enlighet med en av honom vid av jordkommissionen den 28

januari 1920 avgivet betänkande med förslag till lag angående inskränkning

under viss tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom

i södra och mellersta Sverige fogad reservation.

I motionen nr 136 yrkas, att riksdagen för sin del vill antaga

följande

Lag

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom.

Vad i lagen angående förbud i vissa för bolag och förening att

förvärva fast egendom den 4 maj 1906 med därtill senare gjorda tillägg

är stadgat, skall med undantag för vad i lagens 3 § föreskrives, äga

tillämpning även på övriga delar av riket.

Denna lag äger tillämpning på förvärv, tillkommet efter den 23

januari 1919, samt gäller tillsvidare intill den 1 oktober 1921.

I motionen nr 137 yrkar slutligen herr Lindhagen, att riksdagen

ville för sin del antaga följande

Lag

augäeude provisorisk ändring i viss del av lagen den 4 maj 1906 med därtill

senare gjorda tillägg rörande förbud för bolag och förening att förvärva

fast egendom.

Vad i 3 § av lagen angående förbud i'' vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom den 4 maj 1906 med därtill senare

gjorda tillägg är stadgat^ skall tillsvidare upphöra att gälla.

Denna lag äger tillämpning på förvärv, tillkommet efter den 23

januari 1919, samt gäller tillsvidare intill den 1 oktober 1921.

Rörande motiveringen till ifrågavarande yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna.

I uppdraget för den i januari 1919 tillsatta jordkommissionen ingick

bland annat att verkställa utredning rörande omfattningen av bolags

jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav särskilt i

mellersta och södra delarna av riket samt i vad män berörda jordför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43■ 9

värv i olika avseenden kunde anses verka avsevärt till men för jordbrukets

utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen ävensom

avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I det angående

kommissionens tillsättande förda statsrådsprotokollet har kommissionens

uppdrag i denna del närmare angivits vara att utreda, vilka medel över

huvud kunde befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i

den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand.

Den 22 januari 1920 har kommissionen såsom ett första resultat

av den utredning, kommissionen uti ifrågavarande ämne verkställt, framlagt

förutnämnda betänkande med förslag till lag angående inskränkning

under Ansa tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom

i södra och mellersta Sverige.

Vidare har kommissionen den 9 mars 1920 avgivet betänkande

med förslag till lag om åtgärder till upphävande av bulvanförhållande

i fråga om fastighet. Sistnämnda förslag åsyftar att förhindra kringgående

av bestämmelser om inskränkning i bolags och förenings rätt

att förvärva fast egendom.

De yrkanden, herr Lindhagen framställt uti förevarande motioner,

återfinnas i av honom vid jordkommissionens förstnämnda betänkande

avgiven reservation.

Då, enligt vad utskottet har sig bekant, Kungl. Maj:t ännu icke

hunnit avsluta prövningen av jordkommissionens omförmälda förslag

samt proposition i ämnet förty icke kommer att framläggas för innevarande

riksdag, anser utskottet det icke vara lämpligt att i anledning

av enskild reservants motionsvis framställda förslag vidtaga lagstiftningsåtgärder

på ett område, som är av så genomgripande betydelse som det

ifrågavarande, utan anser att. riksdagen bör lämnas tillfälle att intaga

sin ställning till frågan på grund av det förslag, som från Kungl. Maj:ts

sida kan förväntas bliva framlagt vid kommande riksdag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm deri 28 maj 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 ant. 29 käft. (Nr 43.)

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.