Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kanyl. Måj:t med begäran om utredning och förslag till lag rörande skyldighet för den, som upplåter eller använder jord för annat ändamål än jordbruk, att sörja för kompensation i nyodlingar.

1920-02-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:5, Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kanyl. Måj:t med begäran om utredning och förslag till lag rörande skyldighet för den, som upplåter eller använder jord för annat ändamål än jordbruk, att sörja för kompensation i nyodlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5,

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1920 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kanyl.

Måj:t med begäran om utredning och förslag till lag

rörande skyldighet för den, som upplåter eller använder

jord för annat ändamål än jordbruk, att

sörja för kompensation i nyodlingar.

Närvarande: Herrar von Sneidern, Alfred Petrén*, von Koch*, Westman,

Boberg, Linder*, Frändén, Sigfrid, S. Hansson*, Magnusson i Kalmar, Karlsson i

Gasabäck, Nilsson i Vibberbo, Hage*, Magnusson i Skövde och Karlsson i Nynäshamn*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad

motion, nr 44, vilken behandlats av andra lagutskottet, bär herr

Dalberg föreslagit, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag angående

skyldighet för alla, som uppläte odlad jord för andra ändamål än

jordbruk, så oek för alla, som redan använde sådan jord till dylika

ändamål, att antingen själva odla motsvarande jord eller betala

erforderligt belopp till en fond, vars medel skulle användas till

verkställande av nyodlingar.

Beträffande de skäl, som anförts till grund för berörda hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 5—(i.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet förmenar, att igenläggande av odlad jord för dess

användande till andra ändamål hittills icke förekommit i den omfattning,

att därav ur jordbruksekonomisk synpunkt bör föranledas

en lagstiftning av den innebörd, motionären åsyftat. Ej heller bör

förbises, att många av de ändamål, vartill den odlade jorden kan

tänkas behöva tagas i bruk, exempelvis för bostadsändamål eller för

framdragande av nya kommunikationsleder, äro av den art, att lagstiftningen

ej bör försvåra en sådan användning. För vinnande av

nödig effektivitet torde vidare eu lagstiftning av föreslagen ant fordra

eu omfattande övervakningsorganisation, som troligen skulle komma

att kräva kostnader, vilka stode i uppenbart missförhållande till

den ekonomiska betydelsen av det jordbruksintresse, som lagstiftningen

åsyftar att skydda.

Man kan även ifrågasätta, huruvida ej ett generellt förbud för

innehavare av odlad jord att nedlägga odlingen skulle behöva utfärdas

för att därigenom förebygga ett kringgående av lagen.

Skulle det åter visa sig omöjligt att av upplåtaren eller den

nye innehavaren utkräva kompensation i nyodlad jord, vilket väl i

allmänhet torde bliva fallet, synes den avgift, som motionären tänker

sig som ersättning för nyodlingen, komma att på olämpligt sätt

konkurrera med den ifrågasatta kommunala värdestegringsskatten.

Att på sätt motionären ifrågasätter, tillämpa den föreslagna

lagstiftningen jämväl i fråga om områden, som redan tagits i anspråk

för annat ändamål än jordbruk, står i strid med den allmänna

rättsgrundsatsen att en lag icke utan synnerligen trängande

skäl bör givas återverkande kraft och torde för övrigt för sin tillämpning

fordra vidlyftiga och i många fall ogenomförbara utredningar

rörande jordens beskaffenhet vid den tidpunkt, då den för

sitt nuvarande ändamål tagits i anspråk.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.