Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående kommunernas frigörande från fjärdingsmansbestyret.

2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1920:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående kommunernas frigörande från fjärdingsmansbestyret.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

3

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 10 febr. 1920 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående kommunernas frigörande från fjärdingsmansbestyret.

Närvarande: Herrar von Sneidern, Westman, Boberg, Hinder*, Fränaen,

''vinberg, Sigfrid, S. Hansson*, Karlsson i Gasabäek, Nilsson i Vibberbo, Hage*,

Magnusson i Skövde, Johansson i Vittinge och Karlsson i Nynäshamn*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 77, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Torgen

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda i vad mån kommunerna

kunde frigöras från fjärdingsmansbestyret.

Till stöd för berörda hemställan har motionären i huvudsak

anfört följande: Ehuru i gällande lag angående fjärdingsmansbestyrets

utgörande den 29 september 1899 uttryckligen utsädes, att fjärdingsmansbefattningen

vore ett menighetsbestyr, hade befattningen

ifråga alltmer och särskilt efter fögderiförvaltningens omorganisation

i verkligheten övergått till eu statstjänst. Vid sådant förhållande och

då det ökade arbetet flerstädes medfört svårighet för kommunerna att

erhålla lämpliga fjärdingsman utan att ikläda sig betungande iftgift

till avlöning, ansåge motionären, att tillsättning av fjärdingsman

borde tillkomma staten, som även borde förse honom med avlöning.

Frågan om fjärdingsmannens avlöning helt eller delvis av statsmedel

har förevarit till behandling vid riksdagarna åren 1888 1908

1901 , 1905 och 1909.

De därvid gjorda framställningarna hava vid samtliga nämnda riksdagar

avstyrkts av vederböra i ide utskott sam t av båda kainrarn a av slagits.

Sammansatta stats- och lagutskottet yttrade vid 1909 års riksdag

följande: »Det sammansatta stats- och lagutskott, som år 1904

hade att behandla frågan, fann icke skid föreligga, som talade för

en förändring uti fjärdingsmansbefattningens genom sekler hävdvunna

karaktär av kommunal institution — ett menighetsbestyr —

och erinrade utskottet, hurusom av den föV fjärdingsmänuen gällande

instruktion, utfärdad av Kungl. Maj:t den 29 september 1899, syn
-

Ulskoltet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

tes framgå, att fjärdingsmannens åligganden huvudsakligen avsåge

att verka för uppehållande av ordning och säkerhet, var och en

inom den eller de kommuner, inom vilka han blivit till fjärdingsman

utsedd. Att fjärdingsmannen för detta sitt arbete avlönades

av kommunen syntes utskottet icke innebära någon obillighet, särskilt

som staten årligen bidroge med betydliga belopp till avlöning

och underhåll av särskild polisstyrka på landet. Nuvarande sammansatta

stats- och lagutskottet hyser i frågan samma uppfattning

och kan sålunda ej förorda bifall till nu förevarande motion. Sedan

riksdagen senast fattade beslut i ämnet, hava icke heller några

ändrade förhållanden på detta område inträtt, som skulle kunna

föranleda till ett frånträdande av samma beslut.»

Utskottet delar så till vida den uppfattning, som vid föregående

tillfällen, då frågor rörande fjärdingsmansinstitutionen varit föremål

för riksdagens behandling, kommit till uttryck, eller att fjärdingsmansbefattningen

fortfarande bör vara ett menig het sbestyr. och att

således kommunen bör ha ett avgörande inflytande på fjärdingsmännens

tillsättning. Utskottet kan av denna anledning ej hemställa

om bifall till den föreliggande motionen.

Vad åter beträffar frågan om statligt bidrag till den kommunalt

tillsatte fjärdingsmannens avlöning, finner utskottet, att de alltjämt

ökade arbetsuppgifter för statens räkning, vilka åligga fjärdingsmannen,

kunna motivera ett dylikt bidrag i den mån kostnaderna

för fjärdingsmansinstitutionens upprätthållande kunna vara

betungande för de enskilda kommunernas ekonomi. Då emellertid

en lösning av frågorna om den kommunala beskattningens omläggning

och om utjämning kommunerna emellan av den kommunala

skattetungan ställts i snar utsikt, har utskottet ej ansett lämpligt

att i anledning av herr Torgéns motion nu upptaga frågan om bidrag

från staten till fjärdingsmännens avlöning.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den It) februari 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.