Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj.t angående ytterligare åtgöranden för en vidgad folkbildningsverksamhet och åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen m. m. Till utskottet ha remitterats nedanstående inom andra kammaren Motionera», väckta motioner: av herr Sköld

1920-05-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1920:13, Skrivelse till Kungl. Maj.t angående ytterligare åtgöranden för en vidgad folkbildningsverksamhet och åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen m. m. Till utskottet ha remitterats nedanstående inom andra kammaren Motionera», väckta motioner: av herr Sköld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1920 kl. l/ä 12 f. m.

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13,

i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj.t angående ytterligare åtgöranden för en vidgad

folkbildningsverksamhet och åstadkommande av förädlande

nöjen för ungdomen m. m.

Till utskottet ha remitterats nedanstående inom andra kammaren Motionera»,

väckta motioner:

av herr Sköld (II: 263), som hemställt, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, vad som från

statsmakternas sida ytterligare kan göras för en vidgad folkbildningsverksamhet

och för åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen i avsikt

att bekämpa de dåliga ungdomsnöjena, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kan föranleda;

av herr Lövgren i Nyborg (II: 39), som föreslagit, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och

på vad sätt av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å

svenska handelsfartyg.

Samtidigt har utskottet — med anledning av första kammarens här

nedan närmare angivna beslut, som delgivits andra kammaren — haft att

behandla fyra inom första kammaren avgivna motioner, nämligen:

av herr Olsson, Oscar, (I: 179), soin hemställt, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, vad

som från statsmakternas sida ytterligare kan göras för en vidgad folkbildningsverksamhet

och för åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen

i avsikt att bekämpa de dåliga ungdomsnöjena, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 1 avd. 11 höft. (Nr 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

av herr Almqvist (I: 192) med hemställan, att riksdagen ville besluta

att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt rörande en

enhetlig organisation av folkbildningsarbetet i vårt land;

av herr von Kock (I: 193), som föreslagit, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kung). Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

en utredning om, dels på vad sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet

bör omläggas och utvecklas för att bättre kunna fylla sin uppgift

att nå vidast möjliga kretsar av de bildningssökande i vårt land och verka

höjande på folkets andliga och fysiska hälsa, dels ock huru statsmakterna

bäst skela kunna stödja och främja ifrågavarande arbete;

av herr TVinberg (I: 21) med förslag, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och på vad sätt

av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å svenska

handelsfartyg.

Slutligen har utskottet i detta sammanhang haft att handlägga en

inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion (II: 51), vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning på vad sätt goda sång- och musikprestationer, med ringa eller

ingen inträdesavgift, må kunna åstadkommas på landsbygden och i de mindre

städerna samt huruvida icke regementsmusikkårer måtte tagas i anspråk

för nämnda syfte.

Denna motion hade på yrkande av andra kammarens femte tillfälliga

utskott bifallits av andra kammaren samt sedan remitterats till första kammaren,

där den behandlats i samband med de förutnämnda fyra i denna

kammare väckta motionerna. Därigenom har inträffat, att andra kammarens

första tillfälliga utskott fått till behandling en motion, som redan

föranlett beslut i kammaren.

I avseende på motiveringen hänvisas till motionerna.

Ovanstående sju motioner, över vilka utskottet sålunda har att avgiva

yttrande, kunna grupperas på följande sätt:

I. Motionerna I: 179, I: 192, I: 193 och II: 263, vilka avse det frivilliga

folkbildningsarbetets enhetliga ordnande och utvidgande;

II. Motionerna I: 21 och II: 39, vilka avse ordnandet av statsunderstödda

bibliotek å svenska handelsfartyg; samt slutligen

III. Motionen II: 51, vilken avser åstadkommande av goda sång- och

musikprestationer å landsbygden.

Anmärkas må, att de i andra kammaren väckta motionerna II: 263

och II: 39 äro lika lydande med de i första kammaren avgivna motionerna

resp. I: 179 och I: 21.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3

I den förstnämnda gruppen av dessa motioner ifrågasattes för det frivilliga

folkbildningsarbetet en vida kraftigare medverkan från statens sida

än hittills ägt rum; statens ekonomiska understöd bör enligt motionärernas

mening väsentligt ökas, och även genom organisatoriska åtgärder bör folkbildningsrörelsen

av staten befrämjas. Samtidigt betonas emellertid, att

denna rörelse måste bygga på frivilligheten och ett levande intresse hos

de enskilda för att kunna uträtta något av bestående värde.

Beträffande omfattningen av den föreslagna utredningen har i motionen

I: 192 uttalats, att denna lämpligen borde omfatta två huvuduppgifter:
l:o)

Föreläsningsföreningarnas och det övriga folkbildningsarbetets

nuvarande läge och effektivitet.

2:o) De åtgärder, som böra vidtagas för att lyfta denna verksamhet

upp på ett högre plan, giva den nytt innehåll och nya, efter de förändrade

tidsförhållandena anpassade former.

I sådant avseende anser motionären, att utredningen bör sysselsätta

sig bland annat med:

by g deg år dstanken;

planer för praktiska kurser i samhälls- och statskunskap, i sociala

frågor, i hygien, i gymnastik och fysisk uppfostran, i barnavård in. in.;

folkbibliotekens ordnande med hänsyn dels till boktillgång och utlåning,

dels till nödvändigheten av ett ordnat samband mellan biblioteken

och bokförsäljningen samt mellan biblioteken och den övriga folkbildningsverksamheten

;

föreläsningsverksamlietens utvidgning och tillräcklig kontrolls utövande

;

nöjeslivets omhändertagande i avsikt att bereda möjlighet till värdiga

och fostrande nöjen;

möjligheten att bereda lärare vid universitet, seminarier, folkhögskolor

och folkskolor rätt att med bibehållen lön erhålla begränsad tjänstledighet

för deltagande i folkbildningsarbetet;

anslag till folkbildningsarbetets bedrivande och till ordentlig avlöning

åt föreståndare, föreläsare och undervisare; samt

det rent kulturella arbetets samlande i en förening på varje plats, i

de nuvarande föreläsningsföreningarna, så att enhetlighet, klarhet, reda

och möjlighet till effektiv kontroll vinnas.

I motionerna 1: 179 och II: 263 uttalas den meningen att för vinnande

av nödig koncentration och effektivitet i folkbildningsarbetet är först och

främst nödvändigt, att en grundlig utredning till prövning upptager den

nuvarande organisationen på de olika områdena samt dennas utvecklande och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

kompletterande till allt bättre samarbete. Som det väsentligaste villkoret

för folkbildningsarbetets framgång betecknar motionären, att detsamma

omfattas med intresse i orterna. I sådant syfte förordar motionären, att

man i Sverige, liksom redan nu i viss utsträckning i Finland, så småningom

inriktar sig på att i varje liten landskommun få anställd en person,

t. ex. med folkskollärares lön och anställningsvillkor i övrigt, som

hade till sin huvuduppgift att leda det frivilliga folkbildningsarbetet, däri

inbegripen folkbiblioteksverksamheten i kommunen. Omedelbart borde

kunna åstadkommas, att staten för sina anslag till föreläsningar, folkbibliotek,

studiecirklar, folkmusik o. s. v. krävde en samorganisation av

de olika föreningarna härför i en kommun. Mönstret kunde vara Arbetarnas

bildningsförbunds lokala bildningsutskott. Detta vore en representation

för alla de till Arbetarnas bildningsförbund hörande föreningarna

på platsen. Det borde som sin motsvarighet för allt folkbildningsarbete

i kommunen ha ett kommunalt bildningsutskott med representanter för

alla folkbildningsföretag i kommunen, vilka i någon form uppbure statsanslag.

En sektion av detta kommunala bildningsutskott kunde lämpligen

utgöra en kommunal bibliotekskommitté. Lämpligt vore nog att låta det

kommunala bibliotekets bibliotekarie vara ordförande även i det kommunala

bildningsutskottet, såvida ej någon person fast anställts i kommunen

för att ha ledning av hela det frivilliga folkbildningsarbetet.

1 ledningen för det fria folkbildningsarbetet borde folkhögskolorna

intresseras mera än vad nu är fallet. I samband därmed borde upptagas

frågan om beredande av en tryggare ställning för ledare och lärare vid

flyttande folkhögskolekurser, så att de bleve mera jämställda med de fasta

folkhögskolornas lärare.

I motionen I: 193 framhållas ungefär enahanda önskemål som i motionerna

I: 179, I: 192 och II: 263. Motionären har emellertid särskilt velat

framhålla, att vid utredningen betydligt vidare synpunkter än hittills må, anläggas

på folkbildningsarbetet. Detta bör enligt motionärens mening omfatta,

förutom, vad som hör till kunskapslivets höjande, även sådant, som

är ägnat att verka till känslolivets förädling såsom sång och musik, o-od

dramatik o. s. v., samt slutligen den sida av folkbildningen, som innefattas

i begreppet fysisk fostran.

Motionerna I: 21 och II: 39 avse, som redan är nämnt, anordnande av

statsunderstödda bibliotek å svenska handelsfartyg. I de likalydande motionerna

framhålles, att sjömännens ställning på senare tider förbättrats

dels genom deras egna åtgöranden, dels genom lagstiftningen. Det uttalas

vidare, att då man alltså bär skäl att hoppas på en ljusare ekonomisk och

social ställning än tillförene för sjöfolket, det synes vara ett första rangens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlutande Nr 13. 5

samhällsintresse att genom anordnande av goda bibliotek ombord på fartygen

söka leda sjömännens håg från hamnstädernas ruskiga kvarter till

förvärvande av kunskaper och därmed kännedom om livets ljusare sidor.

Ett sådant bibliotek borde i första rummet innehålla en god världshistoria,

geografi, atlas, turistbandböcker, språkläror och sådan litteratur, som gåve

dem möjlighet att orientera sig i de olika hamnar, de besöka. Till anskaffande

av facklig och skönlitteratur torde såväl redare som manskap

vara villiga att bidraga. Därom vittnar den studieverksamhet, som redan

existerar.

Herr Lovéns motion (II: 51) åsyftar, som ovan är framhållet, anordnandet

av god sång och musik på landsbygden. Motionären yttrar bland

annat:

»För det första är, som jag förut sökt påvisa, vårt folk i stort behov

av förädlande nöjen, och härvid torde förstklassig och gedigen musik vara

det förnämsta, såsom både lättast att åstadkomma och mest njutbar för

den stora publiken. Och att militärmusikkårerna i detta avseende hålla

måttet, torde av ingen vilja förnekas. För det andra skulle det vara eu

misshushållning med vårt lands musikaliska resurser att upplösa och

skingra vad som redan vunnits under många års arbete med organiserandet

och inövandet av militärmusikkårerna. Detta har icke vårt land

råd till, som därtill översvämmas av mer eller mindre kvalificerade utländska

musiker.»

Om denna sistnämnda motion yttrade andra kammarens femte tillfälliga

utskott i sitt förut omnämnda utlåtande:

»Utskottet finner motionens syfte synnerligen behjärtansvärt och anser

det vara ett kulturintresse, att åtgärder vidtagas för sång- och musiklivets

höjande i vårt land, och då särskilt vad beträffar landsbygden, som

hittills varit mycket vanlottad uti ifrågavarande avseende. Utskottet vill

också erinra om, att riksdagen såväl 1918 som 1919 givit uttryck åt en

dylik uppfattning genom att till Kungl. Maj:t avlåta dels en skrivelse

(nr 81) av den 6 april 1918 angående beredande av understöd av statsmedel

åt s. k. hembygdskörer, dels en skrivelse (nr 130) av den 2 maj

1919 angående åvägabringande av utredning och förslag beträffande statsunderstöd

åt den svenska manskörsången. Då det finnes anledning att

förmoda, att dessa frågor komma under övervägande, anser utskottet det

vara lämpligt, att då samtidigt det i förevarande motion väckta förslaget

göres till föremål för utredning. Därvid synes det utskottet önskvärt, att

även undersökes möjligheten att, i större utsträckning än hittills skett,

tillgodoföra landsbygdens befolkning den musiktillgång, som förefinnes i

våra i allmänhet högt stående regementsmusikkårer.»

Andra

kammarens

femte tillfälliga

utskott.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens första, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Utskottet hemställde, »att andra kammaren för sin del ville besluta,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på

vad sätt goda sång- och musikprestationer, med ringa eller ingen entréavgift,

må kunna åstadkommas på landsbygden och i de mindre städerna

samt huruvida icke regementsmusikkårer kunde tagas i anspråk för

nämnda syfte.»

Denna hemställan bifölls av andra kammaren, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första

tillfälliga utskott.

Första kammarens

första

tillfälliga

utskott

Första kammaren remitterade motionerna I: 179, I: 192,1:193, I: 21 och

II: 51 till sitt första tillfälliga utskott, som i avgivet utlåtande anförde följande:

»Det i förevarande motioner avsedda folkbildningsarbetet, igångsatt på

initiativ av enskilda, vilar helt på frivillighetens grund. Staten har visserligen

— dels genom ekonomiska understöd, dels ock genom tillsättande av

konsulenter såsom rådgivande och kontrollerande — med avseende å de viktigare

grenarna av verksamheten gjort sin insats i arbetet, men ledningen

av detsamma ligger helt i de särskilda organisationernas egna händer. För

utskottet står det klart, att det för ett naturligt och kraftigt fortskridande av

ifrågavarande rörelse är oeftergivligt, att densamma fortfarande bygges på

enahanda grund och att statens verksamhet även för framtiden inskränker

sig till att enbart vara stödjande, hjälpande och kontrollerande. Den fortsatta

utvecklingen måste växa fram såsom ett utflöde av rörelsens egen

inneboende livskraft. Vid de föregående tillfällen, då fråga om utredning

angående folkbildningsarbetets organisation och behov varit föremål för

behandling inom riksdagen, ha nämnda synpunkter kraftigt framhållits.

Anledningen till att, på sätt i en av motionerna omnämnts, väckt förslag

om skrivelse till Kungl. Maj:t i förenämnda syfte vid^l919 års riksdag

icke bifölls av första kammaren synes förnämligast ha varit farhåga för

att ett ingripande från statens sida, eventuellt resulterande i tillkomsten

av ett särskilt statsorgan för folkbildningsarbetet, skulle till obotlig skada

för detsamma försvaga eller rent av förkväva de frivilliga insatserna. Ehuru

i de nu föreliggande motionerna vikten av att folkbildningsarbetet framgent

såsom hittills bibehåller sin karaktär av frivillighet betonas, förefaller

det dock som om en viss oklarhet uti ifrågavarande hänseende gör sig

gällande i motionen nr 179. Vid angivande av önskemålen beträffande

folkbildningsarbetets ledning och organisation anföres i sistnämnda motion,

att det för högsta ledningen av folkbildningsverksamheten varken torde

vara nödigt eller ens lämpligt att upprätta ett nytt centralt ämbetsverk.

Skolstyrelsen utgör, heter det, redan den enande och sammanhållande cen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ändra kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

tralpunkten för åtskilliga grenar av detta arbete med inom sig verkande

bibliotekskonsulenter, föreläsningskonsulent, folkhögskolinspektör och nykterhetskonsulent

och det skulle endast behövas eu genomtänkt plan för samorganiserandet

av de olika grenarna och deras utvecklingsmöjligheter med

den samling och förstärkning av arbetskrafterna, som därav nödvändiggöres,

för att det frivilliga folkbildningsarbetet skulle få behovet av eu

central ledning på bästa sätt tillgodosett. Vidare föreslås, bland annat,

att i varje liten landskommun skulle anställas eu person t. ex. med

en folkskollärares lön och anställningsvillkor i övrigt, som skulle

hava till sin huvuduppgift att leda det fria folkbildningsarbetet, däri

inbegripen folkbiblioteksverksamheten, i kommunen. Det förefaller utskottet

uppenbart, att nämnda förslag icke stå i överensstämmelse med

den även i motionen godtagna principen om bibehållandet av folkbildningsarbetets

karaktär av frivilligt. Det synes väl utskottet ej vara

något att erinra emot, att konsulentverksamheten har sin centralpunkt

i skolstyrelsen, och ej heller att, i den mån behov därav befinnes

vara för handen, konsulenternas antal ökas. Däremot måste utskottet, i

anslutning till vad utskottet förut anfört, för sin del avvisa tanken på att

konsulenterna från att vara rådgivande och kontrollerande skulle förvandlas

till att utgöra en central ledning för folkbildningsarbetet eller att en sådan

ledning eljest kommer till stånd. Såsom utskottet redan förut framhållit

bör ledningen fortfarande ligga hos de särskilda organisationerna själva,

och konsulenterna hava till uppgift att tillhandagå med råd och upplysningar

samt att kontrollera de särskilda verksamhetsgrenarna med hänsvn

till de av staten beviljade understöden. Ännu bestämdare måste utskottet

taga avstånd från tanken på anställande av särskilda tjänstemän i kommunerna.

Oavsett de betydande kostnader, som en sådan organisation

skulle medföra, vore i själva verket enligt utskottets uppfattning därigenom

dödsstöten given åt frivilligheten. Ledningen av folkbildningsverksamheten

skulle därigenom övergå till att utgöra ett tjänsteåliggande, och utan att

förneka, att den därför tillsatte tjänstemannen, därest han leddes av verkligt

intresse för sin uppgift, skulle kunna göra goda insatser i folkbildningens

tjänst, så hade dock hela karaktären av ifrågavarande rörelse blivit

en annan. Från ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete hade den övergått

till ett kommunalt eller statligt, och det vore att befara, att det frivilliga

initiativet och intresset, som nu utgöra de bärande och livgivande

inslagen, skulle förslappas, och rörelsen löpa fara att insnöras i en för

densamma skadlig bundenhet och reglementering. Utgående ifrån att folkbildningsarbetet

fortfarande bör läggas efter samma linjer, efter vilka man

hittills gått, vill utskottet emellertid icke förneka, att för arbetets utveck
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande År 13.

lin g inom den sålunda angivna ramen åtskilligt skulle kunna vinnas genom

eu utredning angående dess lämpligaste anordnande och behov. Riktlinjerna

för en sådan undersökning äro enligt utskottets mening klarast angivna

i motionen nr 193, vilken ock till sin principiella läggning närmast

sammanfaller med utskottets uppfattning. Med detta uttalande vill dock

utskottet ingalunda bestrida, att icke även i de övriga motionerna inrymmas

åtskilliga synpunkter och förslag, som äro förtjänta av beaktande. Utskottet

kan givetvis icke, lika litet som motionärerna, framlägga något detaljerat

program för en blivande utredning, men anser sig utskottet böra

framhålla några av de huvudsynpunkter, som enligt utskottets mening böra

komma under beaktande. Såsom i sistnämnda motion framhållits har erfarenheten

givit vid handen, att de vunna resultaten av folkbildningsarbetet

ej i allo motsvarat de kostnader och krafter som offrats. Vad särskilt

angår föreläsningsrörelsen torde man kunna våga det påståendet, att

man i de flesta fall ej nått den publik man egentligen avsett. Föreläsningarna,

sådana de i regel anordnas, hava mera värde såsom erbjudande tillfälle

till förströelse än som verkligt kunskapsgivande. Utan att underskatta betydelsen

av att en dylik förströelse erbjudes eller den betydelse föreläsningarna

kunna hava för väckande av kunskapstörsten, vill utskottet emellertid ifrågasätta,

huruvida ej föreläsningsverksamheten skulle kunna omläggas, så

att den bleve mera fruktbärande för folkbildningen. Detta skulle möjligen

kunna ernås därigenom, att serier av föreläsningar i samma eller närbesläktade

ämnen anordnades, vilket ock skulle vara ägnat att tillvinna dem

större anslutning, särskilt om ämnena i viss utsträckning valdes med hänsyn

till bibringande av kunskaper i sådana grenar av praktiskt vetande,

som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden eller andra omständigheter

kunde antagas vara föremål för särskilt intresse. Möjligheten av

samverkan mellan föreläsningsverksamheten och studiecirklarna synes ock

vara en omständighet, som bör bliva föremål för beaktande. Såsom i

motionen nr 193 framhålles är en väl organiserad cirkelverksamhet av

stor betydelse och bör ingå som led i det statsunderstödda folkbildningsarbetet

samt nära förbindas med föreläsningsväsendet. I intim växelverkan

med nu angivna verksamhetsgrenar står biblioteksverksamheten. God och

i möjligaste mån kostnadsfri tillgång på lämplig litteratur är av betydelse

ej blott för bedrivande av studiecirkelverksamheten utan även för att

möjliggöra för de enskilda att genom självstudium fördjupa och utveckla

sitt vetande. Ej heller får förbises bibliotekens betydelse i avseende å

''tillhandahållandet av sådan litteratur, som är ägnad att tillfredsställa behovet

av förströelse. Med erkännande av att samtliga nämnda grenar av

folkbildningsverksamheten böra av staten främjas och understödjas anser

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

sig utskottet emellertid böra som sin mening framhålla, att bland dem i

all synnerhet studiecirkelverksamheten och biblioteksrörelsen böra vara

föremål för statens omvårdnad såsom innebärande rikaste möjligheterna

att främja det syfte, som med folkbildningsarbetet avses.

I sammanhang med frågan om biblioteksverksamheten i allmänhet

synes frågan om anordnande av bibliotek å fartyg lämpligen kunna upptagas.

Utskottet hyser som redan ovan antytts den uppfattningen, att folkbildningsarbetet

ej bör inskränkas allenast till sådan verksamhet, som

direkt °avser bibringandet av kunskaper, utan ock taga sikte på sådana

verksamhetsgrenar, som äro inriktade på att tillfredsställa behovet av förädlande

förströelser. Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas åt sångens

och musikens betydelse i sådant hänseende. Ett viktigt led i folkbildningsarbetet

utgöres ock av det, som med ett gemensamt namn kallas

fysisk fostran. Gymnastikens och idrottens betydelse för folkhälsa och

livsglädje får icke underskattas, och dessa verksamhetsgrenar synas böra

hava sin givna plats inom folkbildningsarbetet.

Redan av det anförda framgår, att enligt utskottets mening frågan

huruvida och i vilken mån de olika grenarna av folkbildningsrörelsen lämpligen

kunna och böra organiseras för att bäst fylla sitt ändamål bör bliva

föremål för utredning. Utskottet tänker sig, att vissa normalplaner skulle

kunna uppgöras till ledning och stöd för de särskilda rörelseriktningarnas

ledare och målsmän. I ett sådant system hava konsulenterna sin givna

plats. Klart är att folkbildningsrörelsen ej kan undvara statens ekonomiska

stöd. I vilken omfattning och under vilka former dylikt understöd

må kunna lämnas synes jämväl böra upptagas till undersökning. Enligt

utskottets mening bör för erhållande av bidrag från statsverkets sida åtminstone

i regel fordras såsom villkor, att de särskilda verksamhetsgrenarna

själva bestrida viss del av kostnaderna. Vid utredningen a\ dessa

frågor måste givetvis hänsyn tagas till nödig begränsning av statens utgifter

för ifrågavarande ändamål.

Vad särskilt angår nöjeslivet vill utskottet väl ej förneka, att även

detta i viss mån bör kunna komma i betraktande under den blivande

utredningen. Härutinnan synes dock en stark begränsning böra göras

gällande, då vad hit är att hänföra enligt utskottets mening i regel bör

lämnas åt den enskilda företagsamheten.

1 de föreliggande motionerna har jämväl berörts frågan om anskaffande

av samlingslokaler. Då utskottet emellertid har att yttra sig över

eu särskild motion rörande denna fråga, har utskottet ej ansett erforderligt

att i detta sammanhang närmare ingå härpå.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 soml. lavd. 11 höft. {Nr 13.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om dels på vad

sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet bör omläggas och utvecklas

för att bättre kunna fylla sin uppgift att nå vidast möjliga kretsar

av de bildningssökande i vårt land och verka höjande på folkets andliga

och fysiska hälsa, dels huru statsmakterna bäst skola kunna stödja och

främja ifrågavarande arbete.»

Forna kam- Denna utskottets hemställan har av första kammaren bifallits, varefter

mareDfibeslut, beslutet delgivits andra kammaren, som remitterat ärendet till sitt första

tillfälliga utskott.

utskottet. Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad första kammarens ut
skott

i anledning av förevarande motioner anfört. I dess utlåtande betonas

starkt, att det i motionerna avsedda folkbildningsarbetet fortfarande

som hittills bör helt vila på frivillighetens grund, och att statens medverkan

allt fortfarande bör begränsas till att vara ekonomiskt stödjande

samt rådgivande och kontrollerande. I anslutning till detta uttalande avvisas

bestämt tanken på en sådan utveckling, att de för denna verksamhet

anställda konsulenterna från att vara rådgivande och kontrollerande skulle

förvandlas till att bli en central ledning för folkbildningsarbetet eller att

en sådan ledning eljest kommer till stånd.

Utskottet delar denna mening men anser sig därvid dock böra framhålla,

att konsulenternas rådgivande verksamhet enligt utskottets uppfattning

hittills fått alltför mycket stå tillbaka, detta väsentligt beroende därpå,

att de ej varit så avlönade, att de kunnat helt egna sig åt sin uppgift.

I samma mån som folkbildningsarbetet vidgas, komma utan tvivel konsulenterna

att allt mer tagas i anspråk som rådgivare och bli därigenom i

viss mån ledare för verksamheten. Ett närmare samarbete konsulenterna

emellan torde då ock bli av behovet påkallat.

Ännu bestämdare har första kammaren avvisat tanken på anställande

av särskilda tjänstemän inom kommunerna. De skäl, som anförts mot en

sådan åtgärd, synas övertygande. Den lokala ledningen bör som hittills

ligga hos de frivilliga krafter, som inom de särskilda organisationerna

befunnits lämpliga. Utskottet vill emellertid här fästa uppmärksamheten på,

att dessa frivilliga krafter svårligen i längden kunna påräknas som väsentligen

oavlönade. Oftast befinna sig dessa i en sådan ekonomisk ställning,

att de ej — trots ett levande intresse — kunna utan ersättning

offra tid och krafter i det frivilliga folkbildningsarbetets tjänst. De av

staten beviljade anslagen torde därför böra utgå under sådana villkor, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11

dessa ej lägga hinder i vägen för, att någon del av de beviljade medlen

må få utgå som gottgörelse för detta arbete.

I avseende på föreläsningsverksamheten vill utskottet framhålla, att

denna för närvarande framgår i viss mån på tvänne linjer, den ena med

mera enstaka föreläsningar över något visst begränsat ämne, den andra

med längre eller kortare kurser, där serier av föreläsningar över större

ämnesområden förekomma. Utskottet anser båda dessa linjer äga sitt berättigande

vid sidan av varandra och förtjäna att av staten stödjas och

uppmuntras.

Ett område, som utskottet anser väl förtjänt att vid utredningen tagas

under sorgfälligt övervägande, är nöjeslivet. Första kammarens utskott

bär i fråga därom ansett, »att en stark begränsning bör göras gällande,

då vad hit är att hänföra i regel bör lämnas åt den enskilda företagsamheten».

Om man frånser den verksamhet de frivilliga folkbildningsorganisationerna

utövat även på detta område, lär det emellertid ej kunna förnekas,

att den enskilda företagsamheten tyvärr ofta mer inriktar sig på att draga

ekonomisk fördel av nöjeslivet än att verka för dess höjande och förädling.

Allmänt erkänt är ju ock, att nöjeskulturen ej intar den höga ståndpunkt

man kunde önska, och att smaken för sämre nöjen och förströelser

på ett oroväckande sätt träder fram. Frågan om vad som kan åtgöras

för nöjeslivets höjande synes därför böra få sin med övriga folkbildningsspörsmål

jämbördiga plats i den utredning, som ifrågasatts, och ansluter

sig utskottet i detta avseende till de synpunkter, som i herrar Olssons

och Skölds motioner framförts.

I samband med utredning av nu berörda folkbildningsspörsmål bör

då ock företagas den av andra kammaren i anledning av herr Lovéns

motion II: 51 redan beslutade utredningen, »på vad sätt goda sång- och

musikprestationer med ringa eller ingen inträdesavgift må kunna åstadkommas

på landsbygden och i de mindre städerna samt huruvida icke

regementsmusikkårer måtte tagas i anspråk för nämnda syfte.»

Frågan huruvida och på vad sätt av staten understödda bibliotek må

kunna anordnas ombord å svenska handelsfartyg (herrar Winbergs motion I: 21

och Lövgrens i Nyborg motion II: 39) har av första kammaren hänvisats

till utredning i samband med frågan om biblioteksverksamheten i allmänhet.

Utskottet kan för sin del förorda utredningskravet. Det kan dock

sättas i fråga, om ej denna utredning, som knappast torde kräva någon

större utredningsapparat, lämpligen kunde uppdragas åt förste bibliotekskonsulenten

jämte någon tillkallad representant för skeppsredarna samt för

sjöfolkets sammanslutningar, sjömans- eller eldareunionen. Genom en sådan

anordning skulle helt visst frågan kunna snabbare vinna sin lösning än

IT)

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

om den sammanknytes med den vida mer omfattande biblioteksfrågan i

allmänhet, vilken givetvis ej lär kunna lösgöras från frågan om den frivilliga

folkbildningsverksamheten i dess helhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att andra kammaren måtte biträda första kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 8 maj 1920.

På utskottets vägnar:

FRANS BERGGREN.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Åhrberg,

Johanson i Huskvarna*), Jangnell*), Johanson i Rimforsa*), Westman*), Elldin,

Jonsson i Källeräng*) och Bergström i Högsön*).

*) Icke närvarande vid justeringen.

Stockholm 1920, Ivar Httggströms Boktryckeri A. B.

»1560

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.