Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maf.t angående anslag till partigrupperna inom riksdagen för avlönande av sekreterare m. m.

1920-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1920:2, Skrivelse till Kungl. Maf.t angående anslag till partigrupperna inom riksdagen för avlönande av sekreterare m. m.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motionen.

6 Andra kammaren* första tiUfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1920 kl. 3 e. m.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2,

i anledning av vackt motion, om skrivelse till Kungl.

Maf.t angående anslag till partigrupperna inom riksdagen

för avlönande av sekreterare m. m.

I en inom andra kammaren av kerr Hage avgiven motion, nr 212,

föreslås, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och till riksdagen framlägga sådana

bestämmelser, att riksdagsgrupp må kunna erhålla anslag för avlönande

av sekreterare eller för verkställande av tillfälliga utredningar m. m., som

ha sammanhang med riksdagsarbetet.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört bland annat:

»Det är otvivelaktigt, att den svenska riksdagens ledamöter även efter

den höjning av arvodet, som grundlagsfästes vid 1918 års riksdag, ha en

synnerligen obetydlig ersättning för sitt arbete i förhållande till de arvoden,

som utgå inom andra länders parlament. Detta har vid upprepade

tillfällen klarlagts genom motioner i riksdagen och behöver alltså ej ytterligare

här påvisas.

Givet är, att ett sådant förhållande i vissa fall kan verka ofördelaktigt

på resultatet av den enskilde riksdagsmannens arbetsprestation. En

förutsättning för att denna arbetsprestation skall bliva tillfredsställande är,

att riksdagsmannen har tillfälle att grundligt genomtränga de frågor, som

han har att behandla och speciellt sådana ärenden, där motionsinitiativ av

honom framföras. Detta förutsätter många gånger vidlyftiga utredningar,

sifferberäkningar, inhämtande av upplysningar från statsverk eller andra

institutioner eller från enskilda personer. I andra fall åter kräves ett noggrant

studium i bibliotek och genomläsande av föregående års riksdags
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 7

förhandlingar, vilkot i flere fall är synnerligen tidsödande. Har riksdagsmannen

utöver detta att deltaga i utskottsarbete och åligger honom dessutom

att i hemorten och annars fullgöra diverse offentliga och andra

uppdrag av olika slag, så bliva i de flesta fall möjligheterna att själv

åstadkomma ovannämnda förarbeten och utredningar nästan inga. Många

gånger blir därav följden, att initiativ, som av riksdagsgrupper eller enskilda

motionärer planerats i betydelsefulla frågor, ej kunna fullföljas. I

andra fall åter framföras de kanske det oaktat men utan den mera detaljerade

utarbetning och utan den utredning, som varit önskvärd och som

under andra förutsättningar skulle ha kunnat åstadkommas.

I en eller annan riksdagsgrupp har man kommit till insikt om, att

något måste göras för att tillmötesgå det behov, som ovan nämnts. Man

har därför tillfälligt eller permanent anställt arbetskraft för utarbetande av

vissa motioner, utredningar, yttranden m. in. Samtidigt har man även

kommit underfund med, att det i eu riksdagsgrupp uppstår en hel del

annat sekreterarearbete, ordnande av in- och utgående skrivelser, referat

till pressen m. in., som hotar tillväxa på sådant sätt, att det snart tager

eu god del av en mans arbetskraft under riksdagstiden. Allt detta har

allt tydligare visat på behovet, att inom varje riksdagsgrupp åtgärder vidtagas

för att åstadkomma eu arbetskraft, som mera odelat kan ägna sig

åt nämnda uppgifter. Men ett tillmötesgående av detta behov kostar

givetvis pengar, som med de bestämmelser, som nu äro gällande, givetvis

måste betalas genom sammanskott av medlemmarna i en riksdagsgrupp, d. v. s.

tagas ut ur ett riksdagsarvode, som åtminstone med nu rådande penningvärde

är redan utan en sådan åderlåtning alldeles för ringa tilltaget, åtminstone

i de fall, då riksdagsmannen har en sådan anställning, att han

förlorar hela eller en större del av sin arbetsinkomst under riksdagstiden».

T avseende på motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

En motion av samma innehåll framlades av herr Hage förliden riks- Historik.

dag. Den hänvisades först till konstitutionsutskottet men återremitterades

till andra kammaren, som överlämnade den till kammarens första tillfälliga

utskott. På anförda skäl avstyrkte utskottet bifall till motionen, och denna

utskottets hemställan bifölls av kammaren med 124 röster mot 18. Det

utlåtande, som utskottet avgav i ämnet, var väsentligen av följande innehåll:

»Utan att fatta ståndpunkt till frågan om riksdagsarvodets tillräcklighet

i allmänhet, vill utskottet dock erkänna riktigheten av motionärens utgångspunkt,

att det nuvarande arvodet icke alltid torde göra det möjligt

för den enskilde riksdagsmannen att på grund av riksdagens allt mer steg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra kammarens första tillfälluja utskotts utlåtande Nr 2.

rade arbetsbörda tillfredsställande fylla sin uppgift. Ett grundligt genomträngande

av de frågor, han kan önska att motioiisvis framföra, kräver

ofta förarbeten, som ej under riksdagen medhinnas utan måste utföras i

förväg. Lika ofta krävas härför upplysningar i ämbetsverk och studier

av handlingar, som endast i huvudstaden äro tillgängliga, varför vistelse

därstädes under tider utanför den egentliga riksdagstiden kan bli önskvärd

eller nödvändig.

Även om utskottet med motionären delar denna uppfattning, kan dock

ej utskottet följa honom, då han förmenar, att detta skulle kunna avhjälpas

genom anställande av gruppsekreterare, som skulle stå riksdagsparti

eder dess enskilda medlemmar till tjänst för utförande av dessa förarbeten.

Utskottet anser nämligen, att det grundliga genomträngande av frågorna,

som motionären med rätta anser så viktigt, bäst kan vinnas just därigenom,

att riksdagsmannen själv utför detta förberedande arbete. Skulle

för detta aulitas främmande hjälp, kunde ju tvärtom befaras, att han folie

för frestelsen att frambära motioner i ena eller andra ämnet utan att själv

på detta grundliga sätt trängt in i den fråga det gäller.

Förutom dessa principiella skäl mot det framställda yrkandet komma

vissa praktiska olägenheter, som ett förverkligande därav otvivelaktigt skulle

medföra. Visserligen torde inom de mindre riksdagsgrupperna en sådan

person, vare sig han anställdes som permanent sekreterare eller som tillfälligt

biträde, kunna medhinna allt det arbete, som måhända komme att

läggas på honom, men torde detta med all säkerhet ej bli förhållandet

inom de större grupperna. Snarare torde där komma att behövas ett flertal

personer för att tillmötesgå alla de krav på arbetshjälp, som kunde

ifrågasättas. Härtill kommer, att denna arbetshjälp svårligen kunde erhållas

av annan riksdagsledamot än den, som anslutit sig till visst parti,

och skulle därigenom den ifrågasatta åtgärden komma att än ytterligare

åtstrama partibanden.»

Utskottet har ej kunnat finna några bärande skäl för ett frånträdande

av den ståndpunkt, utskottet förra året intog. Skola de av motionären

påvisade missförhållandena undanröjas, synas andra vägar böra väljas.

Utskottet vill då liksom förra året framhålla, att ett höjande av riksdagsmännens

arvode måhända kunde vara en sådan utväg.

En annan lär ha tillgripits i ett flertal av Nordamerikas förenta

stater. Man har där inrättat s. k. »parlamentariska f rågeby råer», knutna

såsom underavdelningar till någon statsinstitution, exempelvis statsbibliotck

eller dylikt. Dessa byråer stå lagstiftarna till tjänst med vissa primär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarms första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

9

utredningar, inhämtande av upplysningar i ämbetsverk o. s. v. Utan att

på något sätt nu fatta ståndpunkt till frågan, huruvida en sådan anordning

skulle passa för våra förhållanden, har dock utskottet velat påvisa,

att även andra utvägar än dem motionären föreslagit kunna stå till buds.

Utskottet hemställer,

att herr Hages förevarande motion icke måtte till

någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1920.

På utskottets vägnar:

FRANS BERGGREN.

Närvarande vid detta ärendes slutbehandling: herrar Berggren, Åhrberg, Johansson i Huskvarna,

Jnngnell, Westman, Elldin, Jonsson i Källaräng, Olsson i Labbemåla och Skagerberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. läsand, land. 1 käft. (Nr 1—2.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.