Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anskaffande av kompetenta lärare för skolorna i obygden m. m.
1920-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1920:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anskaffande av kompetenta lärare för skolorna i obygden m. m.
Dokumentets text
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars kl. 4 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående anskaffande av kompetenta lärare för skolorna
i obygden m. m.
I en inom andra kammaren av herrar Berglund och Ericson i Funäsdalen
väckt motion, nr 280, hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till
Ivungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t skyndsamt ville låta verkställa utredning
om, vilka åtgärder som av statsmakterna böra vidtagas dels för
att till obygdens skolor anskaffa vederbörligt meriterade lärare och dels
för att tillförsäkra de rena landsbygdsskolorna i allmänhet goda lärarekrafter,
samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill denna utredning
kan föranleda.
I motiveringen för sitt yrkande erinra motionärerna först om 1917 Motionen.
års riksdagsskrivelse och den i anledning därav påbörjade utredningen,
avseende bland annat utbildandet av tillräckligt antal behörigen meriterade
folkskollärare.
Därefter fortsätta motionärerna:
»Emellertid finnes det andra missförhållanden än de av 1917 års riksdag
påtalade, vilka av den härovan nämnda utredningen icke torde komma
att beröras. Yi åsyfta härmed svårigheten att till de från regelbundna
kommunikationer långt avlägsna skolorna anskaffa kompetenta lärarekrafter.
Även om från statens sida åtgärder vidtagas för att avhjälpa den rådande
lärarebristen i allmänhet, kommer helt säkert en mycket stor del av obygdens
skolor att fortfarande lida brist på vederbörligt meriterade lärare. Det
stora avståndet till kommunikationer, avspärrningen från den yttre världen
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 1 avd. 3 käft. (Nr 4.) 1
2
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
och andra med det avskilda läget följande omständigheter göra, att ingen
utom i yttersta nödfall skaffar sig en dylik plats. Och om det någon gång
händer, bli de icke stadigvarande utan flytta efter en eller ett par terminers
vistelse på platsen. Följden av detta blir på många håll täta ombyten
av lärare, något som självklart är till mycket stor men för skolan.
Dylika förhållanden råda i alla norrländska län och även på flera ställen
längre söderut. Detta torde vara så väl känt, att det är onödigt att här
draga fram några särskilda exempel.
Skall i dessa trakter folkskolan bli något mer än en pappersbestämmelse
och av någon verklig betydelse för folkupplysningen, hjälper det ej
med förbättring av skolformer, införande av heltidsläsning eller utbildning
av ökat antal lärare. Dessa skolor komma att stå utan kompetenta lärare,
om ej något mera göres än detta reformerande i allmänhet. Det är nödvändigt,
att staten tar initiativet till att upphjälpa obygdernas skolväsen.
Givetvis kan här ingen allena saliggörande metod hjälpa, utan fastmer torde
det fordras samverkan från många håll och många olika åtgärder komma
att bli behövliga.»
För avhjälpande av dessa missförhållanden peka motionärerna på vissa
åtgärder, som de anse kunde vidtagas, nämligen
att lönen för obygdsskolornas lärare väsentligt ökades,
att staten genom särskilda stipendier eller genom bekostande helt eller
delvis av deras utbildning befordrade rekryteringen till seminarierna av i
obygden födda, för lärarekallet lämpliga unga män och kvinnor, som sedan
ville dit förlägga sin läraregärning,
att initiativ toges till samverkan mellan stat och kommun för åstadkommande
av bästa möjliga lärarebostäder, förbättrade postförhållanden.
Beträffande landsbygdsskolorna i allmänhet anföra motionärerna:
»Det är nödvändigt att i detta sammanhang även beröra skolor, som
ligga närmare de centralare belägna trakterna eller överhuvud taget den
rena landsbygdens skolor. I allmänhet torde man kunna påstå, att de
åtminstone formellt mest kompetenta lärarna söka sig till städer eller större
samhällen. De rena landsbygdsskolorna få härigenom ofta nöja sig med
de mindre kompetenta lärarna. Så länge detta är fallet, spelar det en
underordnad roll att skapa bättre skolformer och införa heltidsläsning.
Huvudsaken i en skola är väl läraren och ej formen. En god lärare kan
nå bättre resultat med en dålig skolform än en mindre skicklig lärare
med den bästa skolformen. Är det ej nödvändigt att råda bot även i
detta avseende genom vidtagande av åtgärder, som befrämja tillströmningen
av goda lärare till landsbygdens folkskolor? Det är på goda lärare lands
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
3
bygdens skolväsen i främsta rummet måste bygga, för att det någonsin
skall bli vad det måste bli.»
Angående motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.
Det av motionärerna här framförda spörsmålet är ett av de viktigaste
och på samma gång mest aktuella, då bristen på vederbörligt meriterade
lärarekrafter för närvarande är ett av de svåraste hindren för folkundervisningens
utveckling. Erfarenheten har ock givit vid handen, att denna
brist framför allt gjort sig kännbar på den rena landsbygden och synnerligast
i obygderna.
Flera samverkande orsaker ha framkallat detta sakernas tillstånd.
För ett par årtionden sedan fanns god tillgång på lärarekrafter, och
det var då jämförelsevis lätt att även för landsbygdens skolor erhålla
vederbörligt kvalificerade lärare. Utbildningen vid seminarierna drog ej
större kostnader, än att dessa även för den mindre bemedlade voro överkomliga.
Seminarierna, synnerligast de manliga, rekryterades nära nog
uteslutande från landsbygden, och deras elever utgjorde i avseende på
begåvning, i stort sett, eliten av landsbygdens manliga ungdom. Födda
och uppvuxna på landet, var det naturligt, att de unga lärarna efter genomgången
seminariekurs i regel åter sökte sig tillbaka dit, varför ock landsbygden
då, med hänsyn till såväl lärarekrafternas antal som kvalifikationen
stod sig jämförelsevis gott i konkurrensen med städer eller andra större
samhällen.
I dessa avseenden har på senare tid en betydlig förskjutning ägt
rum. Lärarebanan lockar icke på samma sätt som förut, enär en jämförelsevis
god och lättare förvärvad utkomst numera kan vinnas på ett
flertal andra levnadsbanor. Utbildningen vid seminarierna ställer sig också
— oavsett penningvärdets fall — betydligt kostsammare än förr, och
eleverna vid seminarierna, synnerligen om seminariet ligger i en större
stad, torde numera i icke obetydlig omfattning utgöras av städernas unga
män och kvinnor, vilka efter slutad utbildning föredraga att få verka som
lärare just i städerna. Allt detta vållar, att landsbygden med hänsyn
till erforderlig tillgång på lärarekrafter befinner sig i ett synnerligen bekymmersamt
läge.
Utskottet är emellertid av den bestämda uppfattningen, att, därest
blott tillräckligt antal kvalificerade lärarekrafter utbildas, även landsbygdens
behov därav skall bli tillgodosett. Inrättandet av nya seminarier är därför
ett önskemål, vilket snarast möjligt bör förverkligas.
Jämsides därmed måste ock åtgärder vidtagas i syfte att stimulera
Utskottet.
4 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
tillströmningen av inträdessökande till seminarierna. Kraftigaste medlet
härför är utan tvivel att bereda folkskolans lärare sådana ekonomiska
villkor, att lärarebanan blir mera lockande. Utskottet anser sig emellertid
böra peka på även andra åtgärder, som kunna ifrågakomma. Ett böjande
av lånefonden för fattiga men begåvade studerande synes vara eu sådan
åtgärd, helst om man vid beviljande av studielån så mycket som möjligt
toge sikte på att hjälpa dem, som önskade utbildning för lärarekallet.
Ökade stipendieanslag till seminarierna skulle ävenledes utan tvivel vara
ett välbetänkt och verksamt medel i här angivet syfte.
Av det anförda torde framgå, att utskottet helt delar motionärens
mening, att åtgärder böra vidtagas dels för att till obygdens skolor skaffa
vederbörligt meriterade lärare och dels för att tillförsäkra landsbygdsskolorna
i allmänhet goda lärarekrafter.
Utskottet kan emellertid ej finna, att härför behöves någon ny skrivelse
till Kungl. Maj:t. Redan i 1917 års riksdagsskrivelse, till vilken
jämväl motionärerna hänvisa, hemställer riksdagen, »att det täcktes Kungl.
Maj:t låta utreda i vad mån och på vad sätt ändringar och tillägg i gällande
skolförfattningar eller åtgärder annorledes böra vidtagas för---
utbildande av tillräckligt antal folkskollärare, på det att vederbörligt meriterade
lärare må kunna anställas överallt på folkskolestadiet».
I motiveringen för denna skrivelse anföres, beträffande denna angelägenhet,
följande:
»Yad slutligen angår frågan om erhållande av vederbörligen meriterade
lärarekrafter å folkskolestadiet, så ligger otvivelaktigt i den redan under
nuvarande förhållanden befintliga bristen på tillgängliga examinerade lärarekrafter
en av de största svårigheterna för folkskoleväsendets rationella
utveckling. Det är uppenbart, att, så länge sådan brist förefinnes, icke
mycket skulle vara vunnet med att ålägga kommunerna att anställa endast
fullt kvalificerade lärare. I detta avseende måste först tillses, att sådana
lärare finnas att tillgå, vilket kunde befrämjas genom att flera seminarier
inrättades eller att de redan befintliga utvidgades. Men icke ens denna
åtgärd kan vara till fyllest, om icke tillräckligt många elever söka inträde
vid seminarierna. Det har på senare tid visat sig, att vid en del seminarier
råder brist på inträdessökande, som fylla fordringarna för inträde.
Orsaken därtill är tydligen i främsta rummet den omständigheten, att de
ekonomiska villkor, den blivande folkskolläraren har att vänta, icke synas
tillräckligt lockande. Skall landets folkskoleväsende kunna kraftigt föras
framåt, så torde det bliva nödvändigt, att frågan om förbättrande av folkskollärarnas
ekonomiska villkor snart vinner sin lösning. Bliver blott ett
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
5
tillräckligt antal examinerade folkskollärare att tillgå, torde ingå större
svårigheter möta att få kommunerna att anställa endast fullt kvalificerade
lärare på folkskolestadiet, så mycket mindre som detta med nuvarande
grund för bidraget blir billigare än att anställa småskollärare.»
Utskottet kan ej finna annat, än att de spörsmål, motionärerna framfört,
sålunda i allt väsentligt ingå i den utredning riksdagen redan begärt,
och som av skolöverstyrelsen igångsatts. I överstyrelsen har man också
förklarat, att lösandet av landsbygdens lärarefråga måste betraktas som en
av utredningens huvuduppgifter, och att därvid jämväl måste tagas i övervägande
de särskilda åtgärder, som kunna befinnas nödvändiga för att
tillgodose obygdsskolornas behov av lärare.
Den åtskillnad, som förefinnes i riksdagsskrivelsen av 1917 och
motionärernas yrkande, då den förra talar om »vederbörligt meriterade
lärare» och den senare om »goda lärarekrafter», lär väl ej heller vara så
betydelsefull, att denna åtskillnad ensamt skulle föranleda ny riksdagsskrivelse.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 mars 1920.
På utskottets vägnar:
FRANS BERGGREN.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Welin, Åhrberg,
Johanson i Huskvarna, JungneU, Johanson i Rimforsa *, Elldin, Olsson i Labhemåla * och
Eriksson i Ökna *.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. lavd. 3 käft. (Nr 4.)
2
6
Andra hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
Reservation
av herr Berglund, som anfört:
Motionens krav på utredning omfattar dels vilka åtgärder, som av
statsmakterna böra vidtagas för att anskaffa vederbörligt meriterade till
obygdens skolor och dels vad som bör göras för att de egentliga landsbygdsskolorna
i allmänhet skola erhålla goda lärarekrafter. Även om det
förra av dessa krav kan anses vara tillmötesgått genom den nu på grund
av 1917 års riksdagsbeslut inom skolöverstyrelsen igångsatta utredningen,
kan detta enligt min åsikt icke vara fallet med det senare. Yad jag i
motionen med detta åsyftat, är icke att råda bot på den rådande lärarbristen.
Detta ingår givetvis i ovannämnda utrednings uppgift. Ty om
också lärarbristen blir hävd, kvarstår dock det förhållandet, att de rena
landsbygdsskolorna i stor utsträckning få nöja sig med de mindre kvalificerade
lärarna, låt vara de äro lagligen meriterade-. För mig har det framstått
som ett stort önskemål, att fördelningen av lärarna bleve sådan, att
de dugligaste lärarna i större utsträckning än vad nu är fallet sökte till
landsbygden. Men härför måste något särskilt göras. Det vore önskligt,
att denna fråga toges upp i samband med den förut omnämnda utredningen.
På grund härav anser jag, att utskottet bort hemställa,
att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller,
att i samband med den på grund av riksdagens skrivelse
nr 369 vid 1917 års riksdag igångsatta utredningen
måtte tagas i övervägande de i motionen framförda
önskemålen, i den mån de icke kunna anses
innefattas i riksdagens ovannämnda skrivelse.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.