Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anskaffande av kompetenta lärare för skolorna i obygden m. m.

1920-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1920:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anskaffande av kompetenta lärare för skolorna i obygden m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars kl. 4 e. m.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående anskaffande av kompetenta lärare för skolorna

i obygden m. m.

I en inom andra kammaren av herrar Berglund och Ericson i Funäsdalen

väckt motion, nr 280, hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Ivungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t skyndsamt ville låta verkställa utredning

om, vilka åtgärder som av statsmakterna böra vidtagas dels för

att till obygdens skolor anskaffa vederbörligt meriterade lärare och dels

för att tillförsäkra de rena landsbygdsskolorna i allmänhet goda lärarekrafter,

samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill denna utredning

kan föranleda.

I motiveringen för sitt yrkande erinra motionärerna först om 1917 Motionen.

års riksdagsskrivelse och den i anledning därav påbörjade utredningen,

avseende bland annat utbildandet av tillräckligt antal behörigen meriterade

folkskollärare.

Därefter fortsätta motionärerna:

»Emellertid finnes det andra missförhållanden än de av 1917 års riksdag

påtalade, vilka av den härovan nämnda utredningen icke torde komma

att beröras. Yi åsyfta härmed svårigheten att till de från regelbundna

kommunikationer långt avlägsna skolorna anskaffa kompetenta lärarekrafter.

Även om från statens sida åtgärder vidtagas för att avhjälpa den rådande

lärarebristen i allmänhet, kommer helt säkert en mycket stor del av obygdens

skolor att fortfarande lida brist på vederbörligt meriterade lärare. Det

stora avståndet till kommunikationer, avspärrningen från den yttre världen

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 1 avd. 3 käft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

och andra med det avskilda läget följande omständigheter göra, att ingen

utom i yttersta nödfall skaffar sig en dylik plats. Och om det någon gång

händer, bli de icke stadigvarande utan flytta efter en eller ett par terminers

vistelse på platsen. Följden av detta blir på många håll täta ombyten

av lärare, något som självklart är till mycket stor men för skolan.

Dylika förhållanden råda i alla norrländska län och även på flera ställen

längre söderut. Detta torde vara så väl känt, att det är onödigt att här

draga fram några särskilda exempel.

Skall i dessa trakter folkskolan bli något mer än en pappersbestämmelse

och av någon verklig betydelse för folkupplysningen, hjälper det ej

med förbättring av skolformer, införande av heltidsläsning eller utbildning

av ökat antal lärare. Dessa skolor komma att stå utan kompetenta lärare,

om ej något mera göres än detta reformerande i allmänhet. Det är nödvändigt,

att staten tar initiativet till att upphjälpa obygdernas skolväsen.

Givetvis kan här ingen allena saliggörande metod hjälpa, utan fastmer torde

det fordras samverkan från många håll och många olika åtgärder komma

att bli behövliga.»

För avhjälpande av dessa missförhållanden peka motionärerna på vissa

åtgärder, som de anse kunde vidtagas, nämligen

att lönen för obygdsskolornas lärare väsentligt ökades,

att staten genom särskilda stipendier eller genom bekostande helt eller

delvis av deras utbildning befordrade rekryteringen till seminarierna av i

obygden födda, för lärarekallet lämpliga unga män och kvinnor, som sedan

ville dit förlägga sin läraregärning,

att initiativ toges till samverkan mellan stat och kommun för åstadkommande

av bästa möjliga lärarebostäder, förbättrade postförhållanden.

Beträffande landsbygdsskolorna i allmänhet anföra motionärerna:

»Det är nödvändigt att i detta sammanhang även beröra skolor, som

ligga närmare de centralare belägna trakterna eller överhuvud taget den

rena landsbygdens skolor. I allmänhet torde man kunna påstå, att de

åtminstone formellt mest kompetenta lärarna söka sig till städer eller större

samhällen. De rena landsbygdsskolorna få härigenom ofta nöja sig med

de mindre kompetenta lärarna. Så länge detta är fallet, spelar det en

underordnad roll att skapa bättre skolformer och införa heltidsläsning.

Huvudsaken i en skola är väl läraren och ej formen. En god lärare kan

nå bättre resultat med en dålig skolform än en mindre skicklig lärare

med den bästa skolformen. Är det ej nödvändigt att råda bot även i

detta avseende genom vidtagande av åtgärder, som befrämja tillströmningen

av goda lärare till landsbygdens folkskolor? Det är på goda lärare lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

3

bygdens skolväsen i främsta rummet måste bygga, för att det någonsin

skall bli vad det måste bli.»

Angående motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Det av motionärerna här framförda spörsmålet är ett av de viktigaste

och på samma gång mest aktuella, då bristen på vederbörligt meriterade

lärarekrafter för närvarande är ett av de svåraste hindren för folkundervisningens

utveckling. Erfarenheten har ock givit vid handen, att denna

brist framför allt gjort sig kännbar på den rena landsbygden och synnerligast

i obygderna.

Flera samverkande orsaker ha framkallat detta sakernas tillstånd.

För ett par årtionden sedan fanns god tillgång på lärarekrafter, och

det var då jämförelsevis lätt att även för landsbygdens skolor erhålla

vederbörligt kvalificerade lärare. Utbildningen vid seminarierna drog ej

större kostnader, än att dessa även för den mindre bemedlade voro överkomliga.

Seminarierna, synnerligast de manliga, rekryterades nära nog

uteslutande från landsbygden, och deras elever utgjorde i avseende på

begåvning, i stort sett, eliten av landsbygdens manliga ungdom. Födda

och uppvuxna på landet, var det naturligt, att de unga lärarna efter genomgången

seminariekurs i regel åter sökte sig tillbaka dit, varför ock landsbygden

då, med hänsyn till såväl lärarekrafternas antal som kvalifikationen

stod sig jämförelsevis gott i konkurrensen med städer eller andra större

samhällen.

I dessa avseenden har på senare tid en betydlig förskjutning ägt

rum. Lärarebanan lockar icke på samma sätt som förut, enär en jämförelsevis

god och lättare förvärvad utkomst numera kan vinnas på ett

flertal andra levnadsbanor. Utbildningen vid seminarierna ställer sig också

— oavsett penningvärdets fall — betydligt kostsammare än förr, och

eleverna vid seminarierna, synnerligen om seminariet ligger i en större

stad, torde numera i icke obetydlig omfattning utgöras av städernas unga

män och kvinnor, vilka efter slutad utbildning föredraga att få verka som

lärare just i städerna. Allt detta vållar, att landsbygden med hänsyn

till erforderlig tillgång på lärarekrafter befinner sig i ett synnerligen bekymmersamt

läge.

Utskottet är emellertid av den bestämda uppfattningen, att, därest

blott tillräckligt antal kvalificerade lärarekrafter utbildas, även landsbygdens

behov därav skall bli tillgodosett. Inrättandet av nya seminarier är därför

ett önskemål, vilket snarast möjligt bör förverkligas.

Jämsides därmed måste ock åtgärder vidtagas i syfte att stimulera

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

tillströmningen av inträdessökande till seminarierna. Kraftigaste medlet

härför är utan tvivel att bereda folkskolans lärare sådana ekonomiska

villkor, att lärarebanan blir mera lockande. Utskottet anser sig emellertid

böra peka på även andra åtgärder, som kunna ifrågakomma. Ett böjande

av lånefonden för fattiga men begåvade studerande synes vara eu sådan

åtgärd, helst om man vid beviljande av studielån så mycket som möjligt

toge sikte på att hjälpa dem, som önskade utbildning för lärarekallet.

Ökade stipendieanslag till seminarierna skulle ävenledes utan tvivel vara

ett välbetänkt och verksamt medel i här angivet syfte.

Av det anförda torde framgå, att utskottet helt delar motionärens

mening, att åtgärder böra vidtagas dels för att till obygdens skolor skaffa

vederbörligt meriterade lärare och dels för att tillförsäkra landsbygdsskolorna

i allmänhet goda lärarekrafter.

Utskottet kan emellertid ej finna, att härför behöves någon ny skrivelse

till Kungl. Maj:t. Redan i 1917 års riksdagsskrivelse, till vilken

jämväl motionärerna hänvisa, hemställer riksdagen, »att det täcktes Kungl.

Maj:t låta utreda i vad mån och på vad sätt ändringar och tillägg i gällande

skolförfattningar eller åtgärder annorledes böra vidtagas för---

utbildande av tillräckligt antal folkskollärare, på det att vederbörligt meriterade

lärare må kunna anställas överallt på folkskolestadiet».

I motiveringen för denna skrivelse anföres, beträffande denna angelägenhet,

följande:

»Yad slutligen angår frågan om erhållande av vederbörligen meriterade

lärarekrafter å folkskolestadiet, så ligger otvivelaktigt i den redan under

nuvarande förhållanden befintliga bristen på tillgängliga examinerade lärarekrafter

en av de största svårigheterna för folkskoleväsendets rationella

utveckling. Det är uppenbart, att, så länge sådan brist förefinnes, icke

mycket skulle vara vunnet med att ålägga kommunerna att anställa endast

fullt kvalificerade lärare. I detta avseende måste först tillses, att sådana

lärare finnas att tillgå, vilket kunde befrämjas genom att flera seminarier

inrättades eller att de redan befintliga utvidgades. Men icke ens denna

åtgärd kan vara till fyllest, om icke tillräckligt många elever söka inträde

vid seminarierna. Det har på senare tid visat sig, att vid en del seminarier

råder brist på inträdessökande, som fylla fordringarna för inträde.

Orsaken därtill är tydligen i främsta rummet den omständigheten, att de

ekonomiska villkor, den blivande folkskolläraren har att vänta, icke synas

tillräckligt lockande. Skall landets folkskoleväsende kunna kraftigt föras

framåt, så torde det bliva nödvändigt, att frågan om förbättrande av folkskollärarnas

ekonomiska villkor snart vinner sin lösning. Bliver blott ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

5

tillräckligt antal examinerade folkskollärare att tillgå, torde ingå större

svårigheter möta att få kommunerna att anställa endast fullt kvalificerade

lärare på folkskolestadiet, så mycket mindre som detta med nuvarande

grund för bidraget blir billigare än att anställa småskollärare.»

Utskottet kan ej finna annat, än att de spörsmål, motionärerna framfört,

sålunda i allt väsentligt ingå i den utredning riksdagen redan begärt,

och som av skolöverstyrelsen igångsatts. I överstyrelsen har man också

förklarat, att lösandet av landsbygdens lärarefråga måste betraktas som en

av utredningens huvuduppgifter, och att därvid jämväl måste tagas i övervägande

de särskilda åtgärder, som kunna befinnas nödvändiga för att

tillgodose obygdsskolornas behov av lärare.

Den åtskillnad, som förefinnes i riksdagsskrivelsen av 1917 och

motionärernas yrkande, då den förra talar om »vederbörligt meriterade

lärare» och den senare om »goda lärarekrafter», lär väl ej heller vara så

betydelsefull, att denna åtskillnad ensamt skulle föranleda ny riksdagsskrivelse.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1920.

På utskottets vägnar:

FRANS BERGGREN.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Welin, Åhrberg,

Johanson i Huskvarna, JungneU, Johanson i Rimforsa *, Elldin, Olsson i Labhemåla * och

Eriksson i Ökna *.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. lavd. 3 käft. (Nr 4.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

Reservation

av herr Berglund, som anfört:

Motionens krav på utredning omfattar dels vilka åtgärder, som av

statsmakterna böra vidtagas för att anskaffa vederbörligt meriterade till

obygdens skolor och dels vad som bör göras för att de egentliga landsbygdsskolorna

i allmänhet skola erhålla goda lärarekrafter. Även om det

förra av dessa krav kan anses vara tillmötesgått genom den nu på grund

av 1917 års riksdagsbeslut inom skolöverstyrelsen igångsatta utredningen,

kan detta enligt min åsikt icke vara fallet med det senare. Yad jag i

motionen med detta åsyftat, är icke att råda bot på den rådande lärarbristen.

Detta ingår givetvis i ovannämnda utrednings uppgift. Ty om

också lärarbristen blir hävd, kvarstår dock det förhållandet, att de rena

landsbygdsskolorna i stor utsträckning få nöja sig med de mindre kvalificerade

lärarna, låt vara de äro lagligen meriterade-. För mig har det framstått

som ett stort önskemål, att fördelningen av lärarna bleve sådan, att

de dugligaste lärarna i större utsträckning än vad nu är fallet sökte till

landsbygden. Men härför måste något särskilt göras. Det vore önskligt,

att denna fråga toges upp i samband med den förut omnämnda utredningen.

På grund härav anser jag, att utskottet bort hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller,

att i samband med den på grund av riksdagens skrivelse

nr 369 vid 1917 års riksdag igångsatta utredningen

måtte tagas i övervägande de i motionen framförda

önskemålen, i den mån de icke kunna anses

innefattas i riksdagens ovannämnda skrivelse.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.