Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av koncessionssystem å teaterverksamhetens område.
1920-04-18 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1920:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av koncessionssystem å teaterverksamhetens område.
Dokumentets text
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1920 kl. 5 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
införande av koncessionssystem å teaterverksamhetens
område.
I en inom andra kammaren av herr Vennerström väckt motion, nr
307, hemställes, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast
möjligt ville låta utreda frågan om införande av koncessionss3T8t,em å teaterverksamhetens
område och för riksdagen framlägga förslag därom.
1 avseende på motiveringen hänvisas till motionen.
Den fråga, som genom här förevarande motion bragts inför riksdagens
prövning, är utan tvivel särdeles betydelsefull och förtjänt av
största uppmärksamhet. A ena sidan kan en väl ledd teater, om den
vidhåller sin uppgift att vara en bildningsanstalt med kultur- och
skönhetsvärden på sitt program, bliva en kulturfaktor av särdeles högt
värde på samma gång den på ett förädlande sätt fyller ett hos de flesta
människor förefintligt nöjesbehov. A andra sidan kan teatern, om den
frånträder sin uppgift av bildningsanstalt och nedsjunker till enbart
nöjesetablissement, som ockrar på folkets sämi*e lidelser, verka rent av
förråande och sedligt nedbrytande.
Om man med uppmärksamhet följer denna verksamhet, sådan den
för närvarande bedrives i vårt land, lär man icke kunna undgå att finna,
det man i betänklig grad slagit in på denna senare väg, fastän många
och beaktansvärda undantag givas. Åven om utskottet anser, att motionären
i sin framställning av det nuvarande tillståndet på detta område
Bihang till riksdagens protokoll 1920. l.H sand. 1 urd. (i käft. (Nr 7—8.) 1
Ut skal tet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Andra hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande J\Tr 7.
använt allt för starka uttryck, nödgas dock utskottet medgiva, att den
kritik, som i motionen tagit sig uttryck, i stort sett är berättigad. Den
livliga diskussion, som på senare tid uppstått i denna fråga ej blott
inom teatervärlden utan jämväl i pressen och bland den stora allmänheten
i övrigt, visar ock, att den är i hög grad aktuell.
Icke ens i huvudstaden äro teaterförhållandena sådana, som de
borde vara och som man kunde ha rätt att vänta. Väl torde det vara
så, att flera av synnerligen de större teatrarna i allmänhet hållas uppe
på ett jämförelsevis högt plan, men detta är ingalunda förhållandet
med alla. Allmänt torde åtminstone om de s. k. revyteatrarna kunna
sägas, att »den konstnärliga smakförskämningen och ockret på osunda
instinkter och lidelser» trängt in. »Revyens uppgift som ett ystert
skämt med eu viss orts löjligheter och personager i deras offentliga
gärning har kastats åt sidan och lämnat plats för en sorts utstyrselstycken
med unken atmosfär, råhet--och sensualitet i lägsta form».
Vad landsorten beträffar torde förhållaudena i ett flertal fall vara
ännu sämre. Visserligen finnas även där många teatersällskap, som
genom god konstnärlig ledning och sorgfälligt vald repertoar väl fylla
sin uppgift, men motsatsen finnes också i oroväckande grad. Antalet
kringresande teatersällskap, som av motionären uppgives till ett sjuttiotal,
är utan tvivel allt för stort, vilket vållar, att så väl sceniska ledare som
personal ofta äro av underhaltigaste slag. Motionärens tal om »ett
skådespelarproletariat, hemfallet åt konstnärlig, ekonomisk och social
misär» äger därför helt visst sitt berättigande.
Ett kraftigt uttryck för, att åtgärder böra vidtagas i syfte att råda
bot för bär påpekade missförhållanden, är jämväl den framställning, som
genom en tillsatt kommitté under början av innevarande år gjorts till
Ivungl. Maj:t av vissa i teaterverksamheten särskilt intresserade sammanslutningar.
Utan att i annan mån än som framgår av detta utlåtande kunna
dela den mening, som i nämnda framställning uttalas, har utskottet dock
ansett skrivelsen vara så belysande för de rådande förhållandena, att
dess väsentliga innehåll borde för riksdagen framläggas, varför dess
huvudpunkter intagits som bilaga till detta utlåtande.
Sådana förhållandena nu enligt utskottets mening äro, ställes man
ovillkorligen inför den frågan, huruvida från det allmännas sida något
kan och bör göras för undanskaffande av åtminstone den värsta urartningen,
eller om man tillsvidare bör ställa sig avvaktande. Det naturliga
vore, att allmänheten själv reagerade mot de sämre teaterföreställ
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3
ningarna och därigenom framtvingade de bättre. Enligt vad utskottet
har sig bekant hava också ansatser härtill icke utan framgång blivit
gjorda. De i ett flertal städer och andra större samhällen bildade folkparksföreningarna
lära nämligen genom sina centralorganisationer hålla
ganska sträng kontroll däröver, att å deras friluftsteatrar underhaltiga
föreställningar ej må förekomma. Nöjeskulturens höjande och smakens
inriktande på mera förädlande sysselsättningar och förströelser skall ock
alltid bli det verksammaste vapnet mot de sämre nöjena, och får utskottet
i anledning av herr Skölds motion nr 263 anledning i ett senare
utlåtande härtill återkomma.
Åven med eu stegrad nöjeskultur kan man dock förutsätta, att allmänhetens
egna åtgöranden ej skola räcka till, helst man alltid måste
rakna med att eu stor del av allmänheten ej skall visa sig mäktig nödig
reaktion mot de sämre nöjena. En viss statlig kontroll synes därför bli
nödvändig. Det gäller blott att för denna utfinna sådana förmer, att
den skär bort de svårare missförhållandena utan att lägga allt för hämmande
och tryckande band på verksamheten och dess utövare.
Frågan blir då, om en sådan kontroll är möjlig. Motionären hänvisar
till den kontroll, som genom censuren övas å biografen. Det råder
väl intet tvivel därom, att denna kontroll varit synnerligen välgörande
utan att dock lägga hinder i vägen för en god biograf. Det
bordo då låta sig göra även» på teaterns område, fast givetvis andra
metoder måste väljas. Motionären har själv föreslagit »ett smidigt avpassat
koncessionssystem, som gallrar ut teaterledare utan konstnärliga
och ekonomiska kvalifikationer och begränsar antalet teatersällskap så,
att det svarar mot behovet och möjligheterna». I huvudsak kan utskottet
instämma i detta förslag. Dock måste utskottet eftertryckligt
betona, att huvudvikten vid eu sådan gallring måste läggas på ledarnas
konstnärliga kvalifikationer samt i övrigt rent personliga egenskaper och lämplighet.
Att uppställa krav på ekonomiska garantier synes vara särdeles
vanskligt. Säkerligen skulle därigenom vägen stängas för mången eljest
duglig och lämplig person, som kunde önska starta eget sällskap.
Den faran torde heller icke vara alldeles utesluten, att landsortens teaterverksamhet
kunde falla i händerna på ett fåtal kapitalister eller ekonomiska
sammanslutningar, för vilka de konstnärliga intressena bleve
underordnade de rent ekonomiska. Frågan om ekonomiska garantier
bär ock mötts med bestämd gensaga från landsortens teaterledare. Erfarenheten
torde jämväl ha givit vid handen, att, därest ledaren ägor
konstnärliga kvalifikationer samt personliga ledaregenskaper, faran för
ekonomisk misär är jämförelsevis ringa.
4
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Under överläggningen i denna fråga har utskottet ävenledes tagit
i övervägande, huruvida ej för erhållande av koncession borde dels uppställas
krav på vissa kvalifikationer hos de sceniska artister, eu teaterledare
ville engagera för sitt sällskap, dels övas viss censur ifråga om
blivande repertoar. Utskottet har emellertid trott, sig finna, att uppfyllandet
av dessa villkor skulle stöta på nära nog oöverkomliga svårigheter.
Det torde ej vara möjligt för teaterledaren att redan vid sin
koncessionsansökan lämna uppgift å personal och repertoar, då han ej
lär kunna träffa behövliga avtal därom, förr än han fått sin ansökan
beviljad. Dessutom torde i själva koncessionssystemet ligga vissa garantier,
som gorå ifrågavarande bestämmelser mindre nödvändiga. Man
måste ju förutsätta, att, om koncessioussystem införes, koncessionen
måste avse viss begränsad tid, som torde böra sättas till högst tre år,
och att beviljad koncession kan återkallas, därest synnerlig anledning
därtill föreligger. Fastän utskottet är av den uppfattningen, att eu
sådan utväg som vägrad koncessionsförnyelse eller indragning av beviljad
koncession endast med yttersta varsamhet bör beträdas, ligger dock
utan tvivel i blotta möjligheten därav en borgen för, att teaterledaren
skall söka såväl i avseende på personal som repertoar hålla den konstnärliga
nivån uppe.
Utskottet vill alltså förorda, att teaterverksamheten ställes under
eu viss kontroll, som utan obehörig censur eller onödigt tryckande
band genom ett väl avpassat koncessionssystem gallrar bort olämpliga
teaterledare. Man borde kunna förutsätta, att redan genom denna åtgärd
eu sådan begränsning av teatersällskapens antal skulle ske, att ytterligare
åtgärder i detta syfte ej torde åtminstone tills vidare böra ifrågasättas.
Utövandet av denna kontroll och beviljandet av koncession synes
lämpligen böra uppdragas åt eu nämnd, vari de i teaterverksamheten
intresserade parterna äro representerade — dock ej i den utsträckning,
som i bilagda framställning föreslagits — samt därjämte det allmänna
bildningsintresset tillgodosett genom någon eller några av Kungl. Maj:t
insatta ledamöter, varav en tillika förordnas som nämndens ordförande.
I likhet med förhållandena på biografcensurens område torde dels
närmare föreskrifter för nämndens verksamhet böra utfärdas, dels sådana
anordningar träffas, att kostnader för statsverket så vitt möjligt
undvikas.
I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet i anledning av
förevarande motion härigenom hemställa,
att andra kammaren ville för sin del besluta, att
riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möj
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
5
ligt ville låta utreda frågan om införande av koucessionssystem
å teaterverksamhetens område och för
riksdagen framlägga förslag därom.
Stockholm den 18 april 1920.
På utskottets vägnar:
FRANS BERGGREN.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Welin, Aluberg,
Johanson i Huskvarna, Jungnell*), Johanson i Rimforsa*), Westman, Elldin och
Olsson i Labbemåla.
Bilaga.
Till Konungen.
På grund av deri ivriga pressdiskussionen har en av delegerade för Svenska
Teaterförbundet, Svenska Skådespelareföreningen, Svenska Landsortens Teaterledareförening,
Svenska Landsortens Teaterägareförening, Sveriges Författareförening samt
Sveriges Dramatiska Författareförening bildad kommitté bearbetat Sveriges teaterfråga
och tillåter sig i underdånighet hos Eders Rungl. Majestät framhålla de resultat, vartill
kommittén nått.
De missförhållanden som närmast böra ändras kunna enligt kommitterades åsikt
sammanfattas sålunda:
1. De ambulerande teaterledarna äro allt för bundna av ekonomiska hänsyn
samt försvåra ofta genom hänsynslös, ja någon gång illojal konkurrens inbördes varandras
arbete.
2. De ständiga resorna uttrötta personalen samt medgiva icke tid till allvarliga
repetitioner. Därigenom sänkes prestationernas konstnärliga nivå, och publikens intresse
äventyras.
;>. Frånvaron av kontroll över de nystartade teaterledarnes konstnärliga och ekonomiska
kvalifikationer möjliggör bildandet av undermåliga sällskap, som dels konkurrera
med den goda teatern, dels genom sina prestationer avskräcka den fordringsfullare
delen av publiken från teaterbesök, dels slutligen genom sina ekonomiska
Icke närvarande vid utlåtandets justering.
6 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
manipulationer före den förr eller senare inträffade kraschen skada de goda sällskapens
kredit.
4. De alltför höga utgifterna för resor, frakter, teaterhyror m. fl. dagkostnader tvinga
teaterledaren att inskränka utgifterna för sin skådespelarpersonal och förleder honom
att föredraga mindre kvalificerade, billigare krafter framför mera dugande sådana med
större lönepretentioner.
5. De otillräckliga möjligheterna till utbildning medge icke sällskapets fullständiga
rekrytering med för yrket utbildad personal.
6. Den ekonomiska riskens allt större betydelse för teaterledaren har ytterligare
förminskat möjligheterna för unga svenska diktare att få sina dramatiska arbeten
framförda på scenen, vilket i sin tur måhända hämmat utvecklingen av vår nationella
dramatik. Då det torde vara ringa utsikter för att ett direkt samarbete mellan de
konkurrerande teaterledarna och övriga på olika sätt intresserade parter skall kunna åvägabringa
att den invecklade och svårbehandlade frågan på så sätt skulle kunna lösas,
synes det lämpligt, ja nödvändigt, att en auktoritativ institution inrättas, den där vore
lämpad att utgöra högsta rådgivande myndighet i frågor som röra den svenska teaterverksamheten.
Denna institution borde vara så sammansatt, att dels samtliga parter finge tillfälle
att bevaka sina resp. intressen och dels statsmyndigheterna bereddes möjlighet att
tillgodose det allmännas bästa i den betydelsefulla kulturinstitution, som teatern är
och i ännu högre grad borde kunna bliva.
Kommitterade hava sökt utarbeta ett förslag innehållande i stora drag huvudpunkterna
i en för institutionen —- nämnden eller vad den sedan må kallas — gällande
instruktion.
Förslag till ordnande av teatcrlorhållaudcna i Sverige.
§ 1.
Med uppgift att ordna och utgöra en centralorganisation för teaterverksamheten
i Sverige tillsättes en nämnd, bestående av 7 personer, av vilka Kungl. Maj:t utser
en ledamot, som är nämndens självskrivna ordförande och följande korporationer:
Sveriges Författareförening, Sveriges Dramatiska Författareförening, Svenska Landsortens
Teaterledareförening, Svenska Landsortens Teaterägareförening, Svenska Teaterförbundet
och Svenska Skådespelareföreningen välja vardera en ledamot jämte eu
suppleant för denne.
§ 2.
Nämndens uppgifter äro:
att avgiva yttrande angående ansökan av koncession för bedrivande av yrkesmässig
teater eller annan likartad verksamhet samt att övervaka dennas handhavande;
att hava överinseende över statens läroverk för utbildande av dramatiska artister;
att stödja den inhemska dramatiken;
att avgiva utlåtande, som av myndigheterna kunna begäras, samt meddela upplysningar
i ämnen, som falla inom området för nämndens verksamhet.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 7
§ 3.
För tillstyrkande av sådan ansökan som i § 2 mom. 1 namnes erfordas, att vederbörande
teaterledare:
visar garantier för sällskapets ekonomiska bärkraft;
till nämnden lämnar tillförlitliga uppgifter angående den avsedda repertoarens
allmänna karaktär, sällskapets ungefärliga personalsammansättning samt den beräknade
lönestaten;
förbinder sig att för nämnden, innan uppförande äger rum, förete bevis från
rättsinnehavaren, att han äger befogenhet uppföra resp. pjäser.
§ 4.
Koncession att bedriva teaterverksamhet meddelas för ett år i sänder; avser
verksamheten derå sällskap, sökes koncession för vart och ett särskilt. Därest förutnämnda
villkor för koncessions erhållande icke längre uppfyllas, vare koncessionen
förverkad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.