Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av koncessionssystem å teaterverksamhetens område.

1920-04-18 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1920:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av koncessionssystem å teaterverksamhetens område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1920 kl. 5 e. m.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående

införande av koncessionssystem å teaterverksamhetens

område.

I en inom andra kammaren av herr Vennerström väckt motion, nr

307, hemställes, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast

möjligt ville låta utreda frågan om införande av koncessionss3T8t,em å teaterverksamhetens

område och för riksdagen framlägga förslag därom.

1 avseende på motiveringen hänvisas till motionen.

Den fråga, som genom här förevarande motion bragts inför riksdagens

prövning, är utan tvivel särdeles betydelsefull och förtjänt av

största uppmärksamhet. A ena sidan kan en väl ledd teater, om den

vidhåller sin uppgift att vara en bildningsanstalt med kultur- och

skönhetsvärden på sitt program, bliva en kulturfaktor av särdeles högt

värde på samma gång den på ett förädlande sätt fyller ett hos de flesta

människor förefintligt nöjesbehov. A andra sidan kan teatern, om den

frånträder sin uppgift av bildningsanstalt och nedsjunker till enbart

nöjesetablissement, som ockrar på folkets sämi*e lidelser, verka rent av

förråande och sedligt nedbrytande.

Om man med uppmärksamhet följer denna verksamhet, sådan den

för närvarande bedrives i vårt land, lär man icke kunna undgå att finna,

det man i betänklig grad slagit in på denna senare väg, fastän många

och beaktansvärda undantag givas. Åven om utskottet anser, att motionären

i sin framställning av det nuvarande tillståndet på detta område

Bihang till riksdagens protokoll 1920. l.H sand. 1 urd. (i käft. (Nr 7—8.) 1

Ut skal tet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande J\Tr 7.

använt allt för starka uttryck, nödgas dock utskottet medgiva, att den

kritik, som i motionen tagit sig uttryck, i stort sett är berättigad. Den

livliga diskussion, som på senare tid uppstått i denna fråga ej blott

inom teatervärlden utan jämväl i pressen och bland den stora allmänheten

i övrigt, visar ock, att den är i hög grad aktuell.

Icke ens i huvudstaden äro teaterförhållandena sådana, som de

borde vara och som man kunde ha rätt att vänta. Väl torde det vara

så, att flera av synnerligen de större teatrarna i allmänhet hållas uppe

på ett jämförelsevis högt plan, men detta är ingalunda förhållandet

med alla. Allmänt torde åtminstone om de s. k. revyteatrarna kunna

sägas, att »den konstnärliga smakförskämningen och ockret på osunda

instinkter och lidelser» trängt in. »Revyens uppgift som ett ystert

skämt med eu viss orts löjligheter och personager i deras offentliga

gärning har kastats åt sidan och lämnat plats för en sorts utstyrselstycken

med unken atmosfär, råhet--och sensualitet i lägsta form».

Vad landsorten beträffar torde förhållaudena i ett flertal fall vara

ännu sämre. Visserligen finnas även där många teatersällskap, som

genom god konstnärlig ledning och sorgfälligt vald repertoar väl fylla

sin uppgift, men motsatsen finnes också i oroväckande grad. Antalet

kringresande teatersällskap, som av motionären uppgives till ett sjuttiotal,

är utan tvivel allt för stort, vilket vållar, att så väl sceniska ledare som

personal ofta äro av underhaltigaste slag. Motionärens tal om »ett

skådespelarproletariat, hemfallet åt konstnärlig, ekonomisk och social

misär» äger därför helt visst sitt berättigande.

Ett kraftigt uttryck för, att åtgärder böra vidtagas i syfte att råda

bot för bär påpekade missförhållanden, är jämväl den framställning, som

genom en tillsatt kommitté under början av innevarande år gjorts till

Ivungl. Maj:t av vissa i teaterverksamheten särskilt intresserade sammanslutningar.

Utan att i annan mån än som framgår av detta utlåtande kunna

dela den mening, som i nämnda framställning uttalas, har utskottet dock

ansett skrivelsen vara så belysande för de rådande förhållandena, att

dess väsentliga innehåll borde för riksdagen framläggas, varför dess

huvudpunkter intagits som bilaga till detta utlåtande.

Sådana förhållandena nu enligt utskottets mening äro, ställes man

ovillkorligen inför den frågan, huruvida från det allmännas sida något

kan och bör göras för undanskaffande av åtminstone den värsta urartningen,

eller om man tillsvidare bör ställa sig avvaktande. Det naturliga

vore, att allmänheten själv reagerade mot de sämre teaterföreställ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

ningarna och därigenom framtvingade de bättre. Enligt vad utskottet

har sig bekant hava också ansatser härtill icke utan framgång blivit

gjorda. De i ett flertal städer och andra större samhällen bildade folkparksföreningarna

lära nämligen genom sina centralorganisationer hålla

ganska sträng kontroll däröver, att å deras friluftsteatrar underhaltiga

föreställningar ej må förekomma. Nöjeskulturens höjande och smakens

inriktande på mera förädlande sysselsättningar och förströelser skall ock

alltid bli det verksammaste vapnet mot de sämre nöjena, och får utskottet

i anledning av herr Skölds motion nr 263 anledning i ett senare

utlåtande härtill återkomma.

Åven med eu stegrad nöjeskultur kan man dock förutsätta, att allmänhetens

egna åtgöranden ej skola räcka till, helst man alltid måste

rakna med att eu stor del av allmänheten ej skall visa sig mäktig nödig

reaktion mot de sämre nöjena. En viss statlig kontroll synes därför bli

nödvändig. Det gäller blott att för denna utfinna sådana förmer, att

den skär bort de svårare missförhållandena utan att lägga allt för hämmande

och tryckande band på verksamheten och dess utövare.

Frågan blir då, om en sådan kontroll är möjlig. Motionären hänvisar

till den kontroll, som genom censuren övas å biografen. Det råder

väl intet tvivel därom, att denna kontroll varit synnerligen välgörande

utan att dock lägga hinder i vägen för en god biograf. Det

bordo då låta sig göra även» på teaterns område, fast givetvis andra

metoder måste väljas. Motionären har själv föreslagit »ett smidigt avpassat

koncessionssystem, som gallrar ut teaterledare utan konstnärliga

och ekonomiska kvalifikationer och begränsar antalet teatersällskap så,

att det svarar mot behovet och möjligheterna». I huvudsak kan utskottet

instämma i detta förslag. Dock måste utskottet eftertryckligt

betona, att huvudvikten vid eu sådan gallring måste läggas på ledarnas

konstnärliga kvalifikationer samt i övrigt rent personliga egenskaper och lämplighet.

Att uppställa krav på ekonomiska garantier synes vara särdeles

vanskligt. Säkerligen skulle därigenom vägen stängas för mången eljest

duglig och lämplig person, som kunde önska starta eget sällskap.

Den faran torde heller icke vara alldeles utesluten, att landsortens teaterverksamhet

kunde falla i händerna på ett fåtal kapitalister eller ekonomiska

sammanslutningar, för vilka de konstnärliga intressena bleve

underordnade de rent ekonomiska. Frågan om ekonomiska garantier

bär ock mötts med bestämd gensaga från landsortens teaterledare. Erfarenheten

torde jämväl ha givit vid handen, att, därest ledaren ägor

konstnärliga kvalifikationer samt personliga ledaregenskaper, faran för

ekonomisk misär är jämförelsevis ringa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Under överläggningen i denna fråga har utskottet ävenledes tagit

i övervägande, huruvida ej för erhållande av koncession borde dels uppställas

krav på vissa kvalifikationer hos de sceniska artister, eu teaterledare

ville engagera för sitt sällskap, dels övas viss censur ifråga om

blivande repertoar. Utskottet har emellertid trott, sig finna, att uppfyllandet

av dessa villkor skulle stöta på nära nog oöverkomliga svårigheter.

Det torde ej vara möjligt för teaterledaren att redan vid sin

koncessionsansökan lämna uppgift å personal och repertoar, då han ej

lär kunna träffa behövliga avtal därom, förr än han fått sin ansökan

beviljad. Dessutom torde i själva koncessionssystemet ligga vissa garantier,

som gorå ifrågavarande bestämmelser mindre nödvändiga. Man

måste ju förutsätta, att, om koncessioussystem införes, koncessionen

måste avse viss begränsad tid, som torde böra sättas till högst tre år,

och att beviljad koncession kan återkallas, därest synnerlig anledning

därtill föreligger. Fastän utskottet är av den uppfattningen, att eu

sådan utväg som vägrad koncessionsförnyelse eller indragning av beviljad

koncession endast med yttersta varsamhet bör beträdas, ligger dock

utan tvivel i blotta möjligheten därav en borgen för, att teaterledaren

skall söka såväl i avseende på personal som repertoar hålla den konstnärliga

nivån uppe.

Utskottet vill alltså förorda, att teaterverksamheten ställes under

eu viss kontroll, som utan obehörig censur eller onödigt tryckande

band genom ett väl avpassat koncessionssystem gallrar bort olämpliga

teaterledare. Man borde kunna förutsätta, att redan genom denna åtgärd

eu sådan begränsning av teatersällskapens antal skulle ske, att ytterligare

åtgärder i detta syfte ej torde åtminstone tills vidare böra ifrågasättas.

Utövandet av denna kontroll och beviljandet av koncession synes

lämpligen böra uppdragas åt eu nämnd, vari de i teaterverksamheten

intresserade parterna äro representerade — dock ej i den utsträckning,

som i bilagda framställning föreslagits — samt därjämte det allmänna

bildningsintresset tillgodosett genom någon eller några av Kungl. Maj:t

insatta ledamöter, varav en tillika förordnas som nämndens ordförande.

I likhet med förhållandena på biografcensurens område torde dels

närmare föreskrifter för nämndens verksamhet böra utfärdas, dels sådana

anordningar träffas, att kostnader för statsverket så vitt möjligt

undvikas.

I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet i anledning av

förevarande motion härigenom hemställa,

att andra kammaren ville för sin del besluta, att

riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

5

ligt ville låta utreda frågan om införande av koucessionssystem

å teaterverksamhetens område och för

riksdagen framlägga förslag därom.

Stockholm den 18 april 1920.

På utskottets vägnar:

FRANS BERGGREN.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Welin, Aluberg,

Johanson i Huskvarna, Jungnell*), Johanson i Rimforsa*), Westman, Elldin och

Olsson i Labbemåla.

Bilaga.

Till Konungen.

På grund av deri ivriga pressdiskussionen har en av delegerade för Svenska

Teaterförbundet, Svenska Skådespelareföreningen, Svenska Landsortens Teaterledareförening,

Svenska Landsortens Teaterägareförening, Sveriges Författareförening samt

Sveriges Dramatiska Författareförening bildad kommitté bearbetat Sveriges teaterfråga

och tillåter sig i underdånighet hos Eders Rungl. Majestät framhålla de resultat, vartill

kommittén nått.

De missförhållanden som närmast böra ändras kunna enligt kommitterades åsikt

sammanfattas sålunda:

1. De ambulerande teaterledarna äro allt för bundna av ekonomiska hänsyn

samt försvåra ofta genom hänsynslös, ja någon gång illojal konkurrens inbördes varandras

arbete.

2. De ständiga resorna uttrötta personalen samt medgiva icke tid till allvarliga

repetitioner. Därigenom sänkes prestationernas konstnärliga nivå, och publikens intresse

äventyras.

;>. Frånvaron av kontroll över de nystartade teaterledarnes konstnärliga och ekonomiska

kvalifikationer möjliggör bildandet av undermåliga sällskap, som dels konkurrera

med den goda teatern, dels genom sina prestationer avskräcka den fordringsfullare

delen av publiken från teaterbesök, dels slutligen genom sina ekonomiska

Icke närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

manipulationer före den förr eller senare inträffade kraschen skada de goda sällskapens

kredit.

4. De alltför höga utgifterna för resor, frakter, teaterhyror m. fl. dagkostnader tvinga

teaterledaren att inskränka utgifterna för sin skådespelarpersonal och förleder honom

att föredraga mindre kvalificerade, billigare krafter framför mera dugande sådana med

större lönepretentioner.

5. De otillräckliga möjligheterna till utbildning medge icke sällskapets fullständiga

rekrytering med för yrket utbildad personal.

6. Den ekonomiska riskens allt större betydelse för teaterledaren har ytterligare

förminskat möjligheterna för unga svenska diktare att få sina dramatiska arbeten

framförda på scenen, vilket i sin tur måhända hämmat utvecklingen av vår nationella

dramatik. Då det torde vara ringa utsikter för att ett direkt samarbete mellan de

konkurrerande teaterledarna och övriga på olika sätt intresserade parter skall kunna åvägabringa

att den invecklade och svårbehandlade frågan på så sätt skulle kunna lösas,

synes det lämpligt, ja nödvändigt, att en auktoritativ institution inrättas, den där vore

lämpad att utgöra högsta rådgivande myndighet i frågor som röra den svenska teaterverksamheten.

Denna institution borde vara så sammansatt, att dels samtliga parter finge tillfälle

att bevaka sina resp. intressen och dels statsmyndigheterna bereddes möjlighet att

tillgodose det allmännas bästa i den betydelsefulla kulturinstitution, som teatern är

och i ännu högre grad borde kunna bliva.

Kommitterade hava sökt utarbeta ett förslag innehållande i stora drag huvudpunkterna

i en för institutionen —- nämnden eller vad den sedan må kallas — gällande

instruktion.

Förslag till ordnande av teatcrlorhållaudcna i Sverige.

§ 1.

Med uppgift att ordna och utgöra en centralorganisation för teaterverksamheten

i Sverige tillsättes en nämnd, bestående av 7 personer, av vilka Kungl. Maj:t utser

en ledamot, som är nämndens självskrivna ordförande och följande korporationer:

Sveriges Författareförening, Sveriges Dramatiska Författareförening, Svenska Landsortens

Teaterledareförening, Svenska Landsortens Teaterägareförening, Svenska Teaterförbundet

och Svenska Skådespelareföreningen välja vardera en ledamot jämte eu

suppleant för denne.

§ 2.

Nämndens uppgifter äro:

att avgiva yttrande angående ansökan av koncession för bedrivande av yrkesmässig

teater eller annan likartad verksamhet samt att övervaka dennas handhavande;

att hava överinseende över statens läroverk för utbildande av dramatiska artister;

att stödja den inhemska dramatiken;

att avgiva utlåtande, som av myndigheterna kunna begäras, samt meddela upplysningar

i ämnen, som falla inom området för nämndens verksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 7

§ 3.

För tillstyrkande av sådan ansökan som i § 2 mom. 1 namnes erfordas, att vederbörande

teaterledare:

visar garantier för sällskapets ekonomiska bärkraft;

till nämnden lämnar tillförlitliga uppgifter angående den avsedda repertoarens

allmänna karaktär, sällskapets ungefärliga personalsammansättning samt den beräknade

lönestaten;

förbinder sig att för nämnden, innan uppförande äger rum, förete bevis från

rättsinnehavaren, att han äger befogenhet uppföra resp. pjäser.

§ 4.

Koncession att bedriva teaterverksamhet meddelas för ett år i sänder; avser

verksamheten derå sällskap, sökes koncession för vart och ett särskilt. Därest förutnämnda

villkor för koncessions erhållande icke längre uppfyllas, vare koncessionen

förverkad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.