Sök i Ratio Lex

Andra 'kammarem första tillfälliga utskotta utlåtande Nr 8

1920-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1920:8, Andra 'kammarem första tillfälliga utskotta utlåtande Nr 8

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra ''kammarem första tillfälliga utskotta utlåtande Nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1920 kl. 5 e. m.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, i anledning

av räckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående

införande av ett klarare och mer begripligt lagspråk,

I en inom andra kammaren av herr Carlström väckt motion, nr

213, hemställes, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning om och huruvida vårt lagspråk kunde reformeras

i den riktningen, att en klarare, mera begriplig lagtext kunde åvägabringas,

som ej kunde ge upphov till misstolkning och ovisshet, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande:

»Vårt land kan näppeligen sägas vara ett laglöshetens land i den bemärkelsen,

att det skulle råda brist på lagar. Tyvärr synes det vara

så, att vi ega allt för många lagar, men allt för få medborgare som

hålla dem i helgd. Detta beror dock säkerligen ej på lagarnas mängd

utan fast mer därpå, att lagarna äro i många fall så otydligt skrivna

och så svårfattliga, att menige man ej förstår deras innehåll. Det är

ju tydligt, att då det gäller att formulera en lag det givetvis måste

uppstå svårigheter att avfatta den så, att densamma klart och tydligt

kan i alla avseenden utsäga den andemening, som ligger till grund för

dess stiftande, men man borde dock ha skäl att fordra, att en lagparagraf

är så pass tydlig, att åtminstone juridiskt bildade personer ej

kunde tolka den på olika sätt.

Jag behöver nu inte här påvisa de oändligt många fall, där sådana

lagar givit upphov till misstolkning och lagbrott, jag vill endast exem
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 9

pelvis nämna ett par under senare år utgivna lagar, nämligen lagen

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom, av

den 28 juni 1918 med den förändring som i fjol skedde i samma lag,

samt lagen om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av

skog å fastighet i enskild ägo, av samma datum. Dessa lagars välgörande

ändamål är obestridligt, men på grund av sin avfattning hava

de givit upphov till ett fullkomligt rättslöshetstillstånd för många, som de

ej synes havt avsikt att drabba. Genom en sådan lagstiftning måste

känslan för lagarnas helgd ovillkorligen undergrävas och menige mans

intresse för lagarna minskas. Vårt folk borde nu stå på en sådan

kulturnivå, att det kunde läsa och förstå eu lag utan att behöva fråga

juristerna till råds; och detta kunde ske, om nämligen lagen vore skriven

på rätt, god svenska, men med de obegripliga vändningar, som vårt

lagspråk i många fall har, blir det ju ofta oknäckbart även för den

lagkloke.

Här synes eu reform vara påkallad i den riktningen, att vårt lagspråk

finge en mera klar och begriplig avfattning, även om texten

därmed bleve något längre till sin avfattning. .

Visserligen är det ju tillbörligt med en viss pietet för vårt gamla

lagspråk, men denna får ej sträcka sig så långt, att man låter bokstavsträldomen

göra våld på sunda förnuftet.»

Utskottet kan ej helt ställa sig på motionärens ståndpunkt, då han

framhåller, »att lagarna i många fall äro så otydligt skrivna och så

svårfattliga, att menige man ej förstår deras innehåll» eller då han

talar om »de oändligt många fall, där sådana lagar givit upphov till

misstolkning och lagbrott», eller då han påstår, att de »på grund av

sin avfattning givit upphov till ett fullkomligt rättslöshetstillstånd för

många, som de ej synas haft avsikt att drabba». Såsom generella omdömen

äro dessa yttranden utan tvivel betydligt överdrivna och det

torde väl knappast hava varit motionärens mening att ge dem allmängiltig

betydelse.

Beträffande 1734 års lagbok har den ju tvärt om ansetts för sm

tid vara ett mästerverk av kärnfull, klar och enkel framställning, och

även flera i senare tid framkomna lagar torde kunna sägas ha fått en

mönstergill form. Det lär väl heller icke kunna betvivlas, att de personer,

som närmast hava haft ansvaret för lagförslagens utformning,

allvarligt vinnlagt sig att ge dessa formell tydlighet. Det må emellertid

framhållas, att därvid icke obetydliga svårigheter ofta möta. De i

lagtexten använda uttrycken hava icke sällan erhållit karaktären av ett

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 1 avd. 0 käft. (Nr 7—8.) 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lammarens första tillfälliga utslotts utlåtande Nr 8.

slags juridiskt-teknisk terminologi med sin noggrant fixerade betydelse,

som icke alltid sammanfaller med den betydelse samma uttryck äger

i det nutida språket. Ett utbytande av denna terminologi komrne

säkerligen att medföra omskrivningar, som ej sällan torde i betydande

grad vidga lagtexten utan att likväl bjuda större garanti för bestämt

preciserat innehåll. Därtill kommer, att själva detta innehåll kan

vara av sådan beskaffenhet, att dess riktiga uppfattande kräver vissa

juridiska eller fackliga insikter, och att därför lagarna huru de än i

rent språkligt avseende formuleras dock för den stora allmänheten måste

framstå som mer eller mindre svårfattliga.

Att riksdagen i fråga om dessa lagar, som i regel äga en för lång

tid bestående giltighet, och som tillkommit efter sorgfällig prövning,

skulle hos Kung!. Maj:t begära utredning angående språkets reformering,

synes utskottet ej kunna leda till något resultat. Huru önskvärt

det än kunde vara att få hela detta lagverk avfattat i eu enkel och

klar nutids&v enska, torde dock en var inse, att detta kan ske endast i

den män lagarna på grund av nya förhållanden och förändrad rättsuppfattning

måste underkastas revision, en revision, som ju partiellt

ständigt fortgår.

I motiveringen för sin framställning har emellertid motionären pekat

på förhållanden, som otvivelaktigt förtjäna ett visst beaktande. De

exempel han anför på lagar, som han änser lida av formella brister

samt i enkelhet och klarhet lämna åtskilligt övrigt att önska, ge antydan

om, att. han särskilt tänkt på de författningar — ofta av mer

eller mindre tillfällig karaktär — som allt jämt utkomma, och som

synnerligast under den senaste kristiden till betydande antal framkallats

av därunder rådande exceptionella förhållanden, och vilka den

stora allmänheten eller grupper därav i sitt dagliga handlande måst

ställa sig till efterrättelse. Många av dessa författningar kunna utan

tvivel ge anledning till berättigad kritik i avseende på den formella avfattningen.

De anförda exemplen äro i detta fall belysande.

Ett lika påtagligt exempel kunde motionären nyligen påvisa inom

andra kammaren, då det gällde ändrad lydelse av slutbestämmelserna

i lagen den 19 juni 1917 om de svenska lapparnas rätt till renbeten i

Sverige. Ehuru dessa bestämmelser berörde ett särdeles enkelt förhållande,

hade de dock fått en avfattning, som gjorde dem synnerligen

svårbegripliga.

Nu kan det visserligen anmärkas, att flertalet även av dessa författningar

tillkomma under samverkan mellan konung och riksdag, och

att ansvaret för påtalade brister faller även på riksdagen. Ur viss syn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

punkt må detta vara sant. Men å andra sidan kan väl näppeligen

fordras, att riksdagen — i första hand dess lagutskott — skall

kunna egna avsevärd tid åt den rent formella granskningen. Riksdagens

huvuduppgift härvidlag måste ju alltid vara den rent sakliga prövningen.

Fast utskottet sålunda funnit, att motionären i vissa avseenden

haft grundad anledning till sin framställning, anser dock utskottet, att

knappast något skulle vinnas genom utredning. En sådan skulle visserligen

kunna framvisa de brister, som vidlåda lagar och författningar,

men knappast något osvikligt medel till dessa bristers undanröjande,

då det sätt, varpå avfattningen sker, alltid måste bero på förmågan hos

de personliga krafter, som bära ansvaret för lagarnas utformning.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1920.

På utskottets vägnar:

FRANS BERGGREN.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Welin, Ahrherg,

Johanson i Huskvarna, Jungnell*), Johanson i Riraforsa*), Westman, Ettdin och

Olsson i Labbemåla.

*) Icke närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.