Skrivelse till Kungl. Maj:t angående inrättande av nya provinsialläkaredistrikt utöver de av 1916 års provinsialläkarekommitté föreslagna m. in., dels om skrivelse till Kungl. Maj:t i f råga om vissa extra provinsialläkaretjänsters överförande till ordinarie provinsialläkaretjänster.
1920-02-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1920:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående inrättande av nya provinsialläkaredistrikt utöver de av 1916 års provinsialläkarekommitté föreslagna m. in., dels om skrivelse till Kungl. Maj:t i f råga om vissa extra provinsialläkaretjänsters överförande till ordinarie provinsialläkaretjänster.
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1920 kl. 2 e. m.
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i
anledning av väckta motioner, dels om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående inrättande av nya provinsialläkaredistrikt
utöver de av 1916 års provinsialläkarekommitté
föreslagna m. in., dels om skrivelse till
Kungl. Maj:t i f råga om vissa extra provinsialläkaretjänsters
överförande till ordinarie provinsialläkaretjänster.
Uti inom andra kammaren väckta och till utskottet remitte- Motionerna.
rade motioner har yrkats:
l:o i herr Olssons i Ramsta m. fl. motion nr 134, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, i
vad män de nuvarande och av 1916 års provinsialläkarekommitté
föreslagna nya ordinarie och extra provinsialläkaredistrikten kunna
behöva utökas, för att behovet av läkare på landsbygden blir nödtorftigt
tillgodosett, samt i vilken utsträckning staten kan likartat
bidraga till dessa läkares avlöning, så att full likställighet nås mellan
distrikten, allenast med den skillnad, som kan vara betingad av
svårigheten att få en del distrikt besatta, och att de förslag,
som av utredningen kunna föranledas, föreläggas riksdagen.»
2:o i herr Vennerströms motion nr 282, »att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av utredning och framläggande
av förslag till riksdagen snarast möjligt i syfte att alla för
hälso- och sjukvården nödvändiga extra provinsialläkaretjänster
överflyttas till ordinarie».
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 2 avd. 3 käft. (Nr 3.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
g
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
Utskottet.
Utskottet, som företagit nämnda motioner till behandling i ett
sammanhang, tillåter sig med avseende på de av motionärerna förebragta
motiveringarna hänvisa till respektive motioner.
Båda de här förevarande motionerna fästa uppmärksamheten
på missförhållanden i fråga om vårt lands läkarevård, som sedan
länge gjort sig gällande och som utskottet i likhet med motionärerna
till fullo behjärtar. Det torde icke råda mer än eu mening
om att kraftiga åtgärder från det allmännas sida äro av nöden för
att höja sjukvårdsväsendet å landsbygden. Bristen på läkare är
där synnerligen kännbar, och det har visat sig förenat med stora
svårigheter att med innehavare besätta de redan existerande provinsialläkareplatserna.
Om utskottet sålunda för sin del kan instämma i de väckta
motionernas allmänna syfte, kan utskottet ej underlåta att påpeka,
att vissa åtgärder redan vidtagits och andra för närvarande äro
under förberedande, som ställa ifrågavarande spörsmål i ett något annorlunda
läge än vad som framgår av motionärernas framställningar.
Mera i förbigående får utskottet till att börja med anmärka,
att det visserligen ligger en otvivelaktig sanning i det i motion nr
134 gjorda påpekandet, att ett genomförande av socialförsäkringskommitténs
förslag till allmän sjukförsäkring, åtminstone under
första tiden, avsevärt kommer att försvåras av den rådande bristen
på läkare å landsbygden. Kommittén har ej heller själv förbisett
dessa svårigheter. Men å andra sidan har av kommittén även
framhållits synpunkter på sjukförsäkringen, som i här förevarande
avseende ställa dess verkningar i eu relativt gynnsam dager. Det
heter nämligen i kommittéutlåtandet sid. 104:
»Det torde för övrigt kunna förväntas, att genomförandet av
den obligatoriska sjukförsäkringen och därav följande avsevärda
ökning av området för läkareverksamheten efter hand skall medföra
ett större tillopp till läkarebanan, och att sålunda dessa med de nuvarande
förhållandena förbundna svårigheter inom en ej alltför avlägsen
framtid skola bliva väsentligen avhjälpta. Även torde såsom
eu följd av den obligatoriska sjukförsäkringens genomförande kunna
förväntas, att läkarna efter hand bliva mera jämnt fördelade över
hela riket.»
Då ifrågavarande förslag till allmän sjukförsäkring ännu ej
framlagts för riksdagen, synes utskottet tiden icke vara inne för
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 3
påkallande av åtgärder med hänsyn till förslagets verkställighet.
Kung!. Maj:t lärer ej underlåta att för riksdagen föreslå de åtgärder
med avseende på läkarefrågans ordnande, som för den tillärnade
sjukförsäkringens genomförande kunna befinnas erforderliga.
Vad beträffar frågan om en välbehövlig ökning av provinsialläkaredistrikten
vill utskottet erinra därom, att vid 1918 års
riksdag ett steg framåt till lösning av denna fråga dock blev
taget, vilket, om det också var otillräckligt, icke saknar betydelse.
Med anledning av kungl. proposition och i ämnet väckta motioner
beslöt riksdagen nämnda år inrätta 33 nya ordinarie provinsialläkaredistrikt,
vadan dessas antal för närvarande uppgår till 220 och de
extra provinsialläkaredistriktens till 107. I samband med detta beslut
uttalade riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 6 A. sid. 17)
sin övertygelse, att Kungl. Maj:t, »med beaktande av att ordinarie
provinsialläkaredistrikt varda inrättade i så stor utsträckning, som
statsekonomiska hänsyn det tillåta, kommer att uppmärksamma de
motionsledes framställda eller i propositionen eller eljest särskilt omnämnda
fallen och så snart lämpligen ske kan till riksdagen inkommer
med det förslag till ytterligare upprättande av ordinarie
provinsialläkaredistrikt, vartill förhållandena giva anledning.»
Härav framgår, att statsmakterna hava sin uppmärksamhet fäst
på förevarande spörsmål och att ytterligare åtgärder äro att förvänta
för dess lösning i önskad riktning.
Detta är även förhållandet beträffande det i motion nr 282, i
anslutning till eu redan förut år 1918 väckt motion, gjorda yrkandet
om de extra provinsialläkaretjänsternas överflyttande till ordinarie.
Såsom i nämnda motion framhålles hava inom läkarevärlden
talrika opinionsyttringar förevarit till förmån för åtgärder i denna
riktning. Svenska provinsialläkareföreningen har också den 20 december
1919 ingått med skrivelse till Kungl. Maj:t, vari göres eu
hemställan, gående ut på, dels att åtgärder måtte vidtagas för att
alla extra provinsialläkaretjänster, som prövas nödvändiga för hälsooch
sjukvårdens behöriga tillgodoseende, och däri distrikten lämpa
sig för sådan omvandling, må överföras på ordinarie stat; dels att
samtliga provinsialläkare finge såväl för statspension som för ålderstillägg
räkna sig tillgodo alla sina som extra provinsialläkare tidigare
eller senare förvärvade tjänsteår.
Ifrågavarande skrivelse har underställts medicinalstyrelsens ytt
-
4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
rande, vilken med anledning av densamma den 9 januari 1920 avgivit
ett utlåtande, vari bland annat anföres följande:
»Såsom även provinsialläkareföreningen angivit, skulle icke alla
extra provinsialläkaretjänster förändras till ordinarie, utan endast de,
som prövas nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende,
för det fall att distrikten lämpa sig för sådan omvandling.
Av de nuvarande 107 extra distrikten anser föreningen minst ett
trettiotal icke böra komma i fråga, och syftar föreningen därvid på
de distrikt, där läkaretjänsterna tillkommit på grund av kung! brevet
den 17 oktober 1840.
I likhet med vad från flera håll förut anförts vill även styrelsen
medgiva det riktiga och rättvisa i, att alla för hälso- och sjukvården
nödvändiga läkaretjänster å landsbygden bliva ordinarie, d. v. s.
helt avlönade av statsmedel. De skäl, som härför nu senast av provinsialläkareföreningen
anförts, synas styrelsen vara mycket tungt
vägande. En viss gallring av de nuvarande extra provinsialläkaredistrikten
är emellertid erforderlig ej blott av lämplighetsskäl utan
även av statsekonomiska skäl. Riksdagens år 1918 gjorda uttalande
om sin förväntan, att Eders Kungl. Maj:t, med beaktande av att
ordinarie provinsialläkaredistrikt bleve inrättade i så stor utsträckning
som statsekonomiska hänsyn det tillåta, så snart lämpligen ske kunde,
skulle till riksdagen inkomma med det förslag till ytterligare upprättande
av ordinarie provinsialläkaredistrikt, vartill förhållandena gåve
anledning, ger visserligen löfte om en utvidgning av den ordinarie
provinsialläkarekåren, men antyder dock uttryckligen eu viss försiktighet
av statsekonomiska skäl i åtgärdernas omfattning.
Eu utredning om vilka distrikt som i främsta rummet nu böra
ifrågakomma vid en omändring av provinsialläkareinstitutionen i angiven
riktning måste alltså komma till stånd. Vidare bör även tillses,
i vad mån de nuvarande provinsialläkaredistrikten böra ändras
med hänsyn till tillkomsten av nya ordinarie distrikt inom respektive
län.
Hela denna utredning, som kräver mera tid och arbetskrafter
än som står medicinalstyrelsen till buds, bör naturligen anförtros
åt på området särskilt sakkunniga. Den senaste distriktsindelningen
i riket, vilken erhöll sin ekonomiska grundval bestämd vid 1918
års riksdag, utreddes och föreslogs i huvudsakliga delar av den år
1916 tillsatta provinsialläkaredistriktskommittén. Kommittén har
ännu icke slutfört sina arbeten och därjämte helt nyligen fått i
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5
uppdrag att bereda frågan om skiljande av de nu förenade 8 första
provinsialläkare- och provinsialläkaretjänsterna i riket, ett skiljande
som för med sig inrättandet av 8 nya provinsialläkaretjänster.
1916 års provinsialläkaredistriktskommitté är sålunda särskilt
skickad för att taga om haud och utreda frågan om bildande av
ordinarie provinsialläkaretjänster av vissa förutvarande extra provinsialläkaretjänster
ävensom med denna fråga sammanhängande
administrativa och statsekonomiska spörsmål.
Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen
för den skull hemställa, att Eders Kung!. Maj:t täcktes överlämna
svenska provinsialläkareföreningens förevarande framställning till berörda
kommitté för utredning och avgivande av erforderliga förslag.»
Enligt vad utskottet inhämtat har denna av medicinalstyrelsen
gjorda hemställan av Kungl. Maj:t bifallits.
Det är sålunda tydligt, att de åtgärder, som i motionerna förordas,
dels i viss utsträckning redan vidtagits, dels genom Kungl.
Maj:ts föranstaltande, sedan motionerna tillkommit, för närvarande
befinna sig under utredning. Ehuru utskottet, såsom redan förut
framhållits, delar motionärernas önskemål, kan utskottet därför ej
finna ytterligare initiativ från riksdagens sida i detta ärende påkallat.
Med anledning av vad sålunda ovan anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 februari 1920.
På utskottets vägnar:
E. MOBERGER.
Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Moberger,
Fast, Larsson i Kroken, Hedvall, Hellberg, Schill, Lundén
och Johansson" i Hallagården.
*) Icke närvarande vid justeringen.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 saml. 2 avd. 3 häft. (Nr 3).
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.