Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av en byggnadsstadga för rikets landsbygd.
1920-03-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1920:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av en byggnadsstadga för rikets landsbygd.
Dokumentets text
4
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Motionen.
Utskottet.
Nr 7.
Ankom, till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 4 e. in.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av en byggnadsstadga
för rikets landsbygd.
I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 207, hava herrar Osberg och Olsson i Kollungeröd
hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning i det i motionen angivna syftet och därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Den fråga, som i förevarande motion avhandlas, är utan tvivel förtjänt
av allmännare uppmärksamhet, än vad som hittills kommit den till del.
Såsom motionärerna framhållit, lämnar byggnadsväsendet på landsbygden,
trots att en betydande utveckling till det bättre i detta avseende under
senare tid kunnat förmärkas, alltjämt mycket övrigt att önska. Förhållandena
torde visserligen ställa sig väsentligen olika i olika delar av landet,
men erfarenheten visar, att den praktiska ändamålsenlighetens krav,
både beträffande uppförandet av bostäder och ekonomibyggnader, mångenstädes
betänkligt försummas.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlutande Nr 7. 5
Utskottet kan därför instämma i motionens allmänna syfte, att ett
verksamt arbete bör upptagas för undanröjande av här ifrågavarande bristfälligheter.
Huruvida den av motionärerna i detta avseende föreslagna åtgärden
— en på lagstiftningsväg åstadkommen byggnadsstadga för rikets
landsbygd såsom rättesnöre för kommunala byggnadsnämnder, vilka det
skulle åligga att tillhandagå allmänheten med av landstingen bekostade normalritningar
samt att giva råd och upplysningar — är den för ändamålet
lämpligaste, måste dock enligt utskottets mening anses vara starka tvivel
underkastat. Het förefaller, som om härigenom en både alltför kostsam
och vidlyftig apparat skulle igångsättas, utan att full säkerhet funnes för,
att på denna väg de mest praktiska resultaten stode att vinna. Andra utvägar
finnas, som motionärerna ej synas tillräckligt beaktat, men som torde
vara framkomliga, när det gäller främjande av den sak de förfäkta.
Utskottet får erinra därom, att den angelägenhet, som i motionen
närmast åsyftas, nämligen förbättrandet av byggnadsförhållandena på den
rena landsbygden, är föremål för omsorg från hushållningssällskapens sida,
vilka på detta område hava ett rikt fält för sin verksamhet, Yad särskilt
beträffar uppförandet av ändamålsenliga ekonomibyggnader, torde sålunda
icke så litet ha uträttats av de av sällskapen anställda jordbrukskonsulenterna,
vilkas arbete i detta avseende förtjänar att ytterligare utvecklas.
Därtill kommer, att, enligt vad utskottet har sig bekant, i vissa län
finnas anställda särskilda byggnadskonsulenter, vilka kostnadsfritt ha att
tillhandagå innehavarne av smärre jordbruk med byggnadsritningar och kostnadsförslag.
Även privata sammanslutningar bland jordbrukarna ha träffat
anstalter av liknande slag. Nämnas bör kanske slutligen, att en intresserad
verksamhet på här ifrågavarande område även kan förväntas av den nyligen
bildade föreningen för hembygdsvård.
Det framgår sålunda, att krafter redan äro i rörelse för lösande av
landsbygdens byggnadsfråga. Det naturliga synes vara, att de initiativ,
som på frivillighetens väg tagits, få tid att verka, Det torde ej vara för
djärvt att antaga, att särskilt länens hushållningssällskap skola finna angeläget
vara att ägna ett allt kraftigare arbete åt upphjälpande av landsbygdens
byggnadsförhållanden, och att goda resultat härav kunna motses. Under
sådana omständigheter synas utskottet alla skäl tala för, att resultatet av
det arbete, som nu bedrives, avvaktas, innan vittutseende åtgärder av det
slag, som motionärerna föreslagit, tillgripas.
Med anledning av vad sålunda ovan anförts, får utskottet hemställa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammrens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
a it förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 mars 1920.
På utskottets vägnar:
E. MOBERGfER.
r 7 När™rande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar fioler ger, Sjögren,
Isakssm Fast, Larsson i Kroken, Hedvall, Svedberg, Hellberg, Schill och Johanson
4 Hallagarden.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.