Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maf.t i fråga om åvägabringande av billigare tandvård.

1920-03-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1920:8, Skrivelse till Kungl. Maf.t i fråga om åvägabringande av billigare tandvård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 4 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 om

skrivelse till Kungl. Maf.t i fråga om åvägabringande

av billigare tandvård.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga Motiomen.

utskott hänvisad motion, nr 293, har herr Johanson i Huskvarna m. fl.

hemställt, »att riksdagen ingår till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam

utredning i syfte att åvägabringa billigare tandvård.»

Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har erhållit del av ett av första kammarens andra tillfälliga

utskott i anledning av en i denna kammare väckt likalydande reuen.

motion från medicinalstyrelsen i ärendet inhämtat yttrande, vari nämnda

styrelse anfört följande:

Den fråga, som motionärerna behandla i sin motion, är utan tvivel av stor

allmän hygienisk betydelse. Frågan bär ock varit och är föremal för statsmakternas

intresse sedan derå år. Så har utredning om tandläkarinstitutets utvidgning

och tandläkarundervisningens omorganisation uppdragits åt en kommitté, och ett

betänkande »Om tandvård för skolungdomen» har av särskilda kommitterade

avgivits.

Det synes emellertid medicinalstyrelsen uppenbart, att åtgärder för beredande

av bättre tandvård åt svenska folket böra, såsom ock synes vara allmänna meningen,

först och främst bestå i att redan i skolan väcka intresse för och bibringa

vana vid en hygienisk mun- och tandvård, och att de årsklasser, som kommit i

åtnjutande av sådan utbildning, sedan böra beredas tillfälle till fortsatt tandvård även

sedan de blivit vuxna. Tyvärr har dock en sådan genomförd mun- och tandvård

hittills icke kunnat åstadkommas annat än i vissa större städer. På landsbygden

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 2 avd. t höft. (Nr 8—9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

är väl detta ännu, åtminstone på de allra llesta ställen, endast önskemål. Skälet

härtill är framförallt att söka däri, att antalet tandläkare hos oss är alltför litet i

förhållande till behovet. Den kommitté, som avgivit ovan antydda betänkande om

tandvård för skolungdomen, beräknar behovet av tandläkare för en fullständigt

genomförd sådan vård vid våra folkskolor till 544. Hela vår tandläkarkår utgör

emellertid för närvarande endast obetydligt mera än detta antal. Innan man genom

utvidgning av tandläkarinstitutet lyckats avsevärt öka kårens numerär, kan icke

det ovan angivna önskemålet fyllas. För en fortsatt behandling efter skolans slut

fordras således en ytterligare ökning av detta antal.

För ett genomförande av kommitténs program om fri vård åt skolbarnen

fordras även avsevärda avlöningar åt härför anställda tandläkare. Hittills har varje

särskild kommun, som vill ordna dessa förhållanden, haft att själv bekosta det hela.

I sitt den 22 december 1919 över nämnda kommittébetänkande avgivna utlåtande

har medicinalstyrelsen emellertid förordat, att statsbidrag av lämplig storlek skulle

tilldelas de kommuner, som vid sina skolor anordnade kostnadsfri och i övrigt lämplig

tandvård åt skolbarnen.

Lämpligaste sättet att bereda även vuxna behövlig tandvård till billigt pris

synes vara att statsunderstödda kommunala polikliniker inrättas. Aven i detta avseende

hava en del städer vidtagit åtgärder, men svårigheterna att anskaffa lämpliga*

tandläkare, som äro villiga åtaga sig sådant arbete, hava varit rätt betydliga,

antagligen i huvudsak beroende på den relativa bristen på tandläkare, möjligen också

på otillräcklig avlöning.

För att avhjälpa den ovan angivna bristen på tandläkare har såsom en provisorisk

åtgärd föreslagits dels att medgiva utrikes examinerade tandläkare rätt att

inom landet utöva praktik såsom skoltandläkare, dels att låta s. k. dentister under

lämplig tillsyn eller med lämplig begränsning arbeta såsom tandläkare. Ingendera

av dessa utvägar synes medicinalstyrelsen tillfredsställande, enär endast en tandvård

av fullgod beskaffenhet bör lämnas. Att, såsom motionärerna sätta i fråga, begränsa

tandläkarnas arvoden på annat sätt, än som ovan antytts kunna ske på frivillighetens

väg finner styrelsen icke tillrådligt; tandläkare skulle därigenom komma

att behandlas på ett helt annat sätt än övriga medborgare.

Medicinalstyrelsen anser därför, att det enda sätt, varpå bot kan rådas på

de i motionen omförmälda missförhållandena, ligger i anordnande av kommunala

mottagningar för mindre bemedlade, i det tandläkare mot ersättning av kommun

åtager sig att för nedsatt pris enligt taxa lämna behandling för tandåkommor samt

att eventuellt staten lämnar bidrag till kommun, som anordnat sådana mottagningar.

Men även om denna plan skulle följas, torde dock stora svårigheter för dess

realiserande i större utsträckning möta, därutinnan att vår tandläkarkår är alltför

fåtalig. Den viktigaste åtgärden synes därför för närvarande vara att snarast

möjligt åstadkomma årlig utbildning av ett större antal tandläkare än nu är fallet.

Då Kungl. Maj:t redan nu har sin uppmärksamhet riktad härpå, och då åtgärd i

detta syfte torde vara att vänta efter det att ovan nämnda kommitté avslutat sitt

arbete, synes motionen nu ej böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

Behovet av förbättrad tandvård särskilt för den mindre bemedlade

befolkningen i vårt land har redan länge gjort sig gällande och har

blivit allt mer kännbart, sedan de i samband med den rådande dyrtiden

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

högst avsevärt ökade tandläkararvodena för den stora allmänheten omöjliggjort

anlitande av läkarvård i erforderlig utsträckning. Åstadkommandet

av billigare och därmed lättillgängligare tandvård är därför ett

önskemål, som utskottet i likhet med motionärerna till fullo behjärtar.

Vid eu undersökning av möjligheterna att förverkliga detta önskemål

— vartill i motionen knappast några praktiskt framkomliga utvägar

•anvisats — ställa sig emellertid utsikterna, såsom av medicinalstyrelsens

ovan anförda yttrande framgår, allt annat än ljusa. Den förnämsta

orsaken härtill utgöres av den brist på tandläkare, som för närvarande

råder. Avhjälpandet av denna brist är därför den fråga, som först och

främst tränger sig fram till lösning. Eu utredning är också igångsatt

rörande möjligheten att öka tandläkarkårens numerär genom utvidgning

av tandläkarinstitutet. Medicinalstyrelsen erinrar därom, att på

denna utredning är i hög grad beroende, huruvida den plan om beredande

av tandvård åt skolungdomen, som av särskilt för ändamålet

tillsatta kommitterade utarbetats, skall kunna genomföras. Hittills har

nämligen denna ytterst betydelsefulla plan, som genom sin läggning i

själva verket är av stor vikt för en lösning även av det spörsmål det

•bär gäller, endast högst ofullständigt kunnat realiseras på grund av den

nyssberörda allmänna bristen på läkare.

Ett försök — hur angeläget det än må vara — att nu taga upp

frågan om beredande av lättillgängligare tandvård även för den vuxna

befolkningen kan under nu rådande förhållanden tydligen ej väntas bliva

framgångsrikt. Medicinalstyrelsen har upptagit till diskussion vissa

åtgärder, som för ändamålet kunde befinnas lämpliga och vartill ansatser

på en del håll gjorts, bland annat upprättandet i städerna av statsunderstödda

kommunala polikliniker. Nyttan härav är uppenbar, om också

för landsbygdens vidkommande eu lösning av här förevarande fråga

därigenom ej skulle komma till stånd. Detta skulle däremot, åtminstone

till eu del, kunna ske genom anordnandet av tandläkarmottagningar i landskommunerna

för mindre bemedlade. Den i och för sig bästa och effektivaste

utvägen vore naturligtvis, om landet uppdelades i tandläkardistrikt,

motsvarande provinsialläkardistrikten, och om staten åtoge sig att avlöna

distriktstandläkare. Ett dylikt företag är emellertid redan genom de

mycket dryga kostnader det skulle komma att medföra alltför vittutseende

för att här komma under övervägande. För övrigt är det klart, att

genomförandet av det ena, såväl som det andra av de här berörda förslagen

tills vidare måste betraktas som ett tämligen avlägset framtidsönskemål,

så länge den nu rådande tandläkarbristen fortfar.

För att i någon män råda bot på denna brist har den tanken

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

framkastats att låta s. k. dentister under lämplig tillsyn eller med lämplig begränsning

arbeta som tandläkare. Medicinalstyrelsen har ej funnit denna

utväg tillfredsställande, »enär endast en tandvård av fullgod beskaffenhet

bör lämnas». Med instämmande i denna grundsats vill dock utskottet

ifrågasätta, om ej nämnda tanke under nu rådande synnerligen

prekära förhållanden vore förtjänt av beaktande åtminstone som en provisorisk

åtgärd. Utskottet förmodar, att detta spörsmål tages upp till

övervägande av den kommitté, som nu är sysselsatt med frågan om

tandläkarbristens avhjälpande. Vad beträffar en tvångsreglering av

tandläkararvodena av det slag som i motionen antytts, är utskottet fullt

ense med medicinalstyrelsen, att eu dylik utväg till erhållande av billigare

tandvård ej gärna kan leda till målet.

Den slutsats utskottet'' i likhet med medicinalstyrelsen kommit till

vid granskning av motionärernas yrkande är den, att innan några verksamma

åtgärder för höjande och underlättande av tandvården kunna

vidtagas, måste den nödvändiga förutsättningen härför skapas genom

avsevärd utökning av tandläkarkåren. Den kommittéutredning härom,

som för närvarande pågår, torde därför allra först böra avvaktas. Vad

det för övrigt närmast gäller är fullföljandet av det utstakade, men

på långt när ännu ej genomförda arbetsprogrammet för beredande av

hygienisk mun- och tandvård åt den svenska skolungdomen. Realiserandet

av detta program synes utgöra den säkraste vägen att nå fram

till bättre förhållanden i här förevarande avseende för hela befolkningen.

Med anledning av vad sålunda ovan anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1920.

På utskottets vägnar:

E. MO BERG ER.

När-varande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Mot er ger, Sjögren* Isaksson.

Fast, Larsson i Kroken, Hedvall, Svedberg * Hellberg. Sehill och Johanson i Hallagården.

* Icke närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.