Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i § 1 i läsår ettsstadgan och § 1 i sjukhusstadgan.
1920-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1920:9, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i § 1 i läsår ettsstadgan och § 1 i sjukhusstadgan.
Dokumentets text
•Andra kammarens andra tillfälliga ulskotts utlåtande Nr 9. 5
Sr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 4 e m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9 om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i § 1 i
läsår ettsstadgan och § 1 i sjukhusstadgan.
I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 137, har herr Jansson i Edsbäcken m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Ivungl. Maj:t
hemställa att det täcktes Kungl. Maj:t dels vidtaga den ändringen av
kungl. lasarettsstadgans § 1 mom. b., att orden »med minst tjugufem
sjuksängar försedd sjukvårdsinrättning» utbytes mot: »med minst trettiotre
sjuksängar» etc.; dels att i kungl. sjukstugestadgans § 1 orden »högst
tjugufyra sjuksängar» må utbytas mot »högst trettiotvå sjuksängar».
Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet har erhållit del av ett av första kammarens andra tillfälliga
utskott i anledning av eu i denna kammare väckt likalydande
motion från medicinalstyrelsen i ärendet inhämtat yttrande, vari nämnda
styrelse anfört följande:
Motionen i fråga avser sådan ändring i gällande lasaretts- och sjukstugestadgor
— båda av den 18 oktober 1901 — att nu fastställda, av antalet sjuksängar
beroende skillnad mellan dessa båda slag av sjuk vårdsanstalter, 24—25 sjukplatser,
måtte framflyttas till ett sängantal av 32— 33. Det vill säga en sjukstuga,
som enligt nu gällande bestämmelser får inrymma högst 24 sjuksängar och som, så
snart detta tal överskrides, måste förändras till lasarett, skulle, om motionärernas
förslag genomfördes, behöva förändras till lasarett först då den överskridit ett sängantal
av 32. Avsikten med detta förslag angives av motionärerna vara att kunna
Yttrande av
medicinalstyrelsen.
6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1),
å de nuvarande sjukstugorna erhålla en välbehövlig utökning av platsantalet, som
skulle »kunna fylla behovet för en rätt så lång tid framåt och kunna åstadkommas
för en bråkdel av kostnaden för ett lasarett».
Beträffande sättandet av siffrorna 24 och 25 såsom gräns mellan sjukstuga
och lasarett hava särskilda kommitterade, som av Kung!. Maj:t utsetts för utarbetande
av bland annat förslag till nu gällande lasaretts- och sjukstugestadgor, anfört
motivering, som återfinnes å sidan 8!) o. f. i deras den 30 januari 1899 avgivna
betänkande. Av denna motivering framgår bland annat att kommitterade med någon
tvekan valt utvägen att bestämma skillnaden efter sängantalet, och därvid stannat
för att sätta gränsen mellan 24 och 25, i stället för den av medicinalstyrelsen i
avgivet yttrande förordade gränsen 19 och 20. Till detta resultat säga sig kommitterade
hava kommit »enär ä ena sidan en anstalt med endast 20 sjuksängar
torde få anses vara val liten för att nödvändigt behöva likställas med lasarett,
något som för en sådan liten anstalt kunde genom dyrbarare anordningar och skötsel
vara ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt, samt enär å andra sidan eu sjukstuga
med högst 24 sängar möjligen torde kunna nöjaktigt förvaltas enligt enklare former».
Mot vad kommitterade i denna del föreslagit fann sig Kungl. styrelsen i dess den
17 december 1900 över kommittéförslaget avgivna utlåtande icke böra avgiva någon
erinran, och den av kommitterade ifrågasatta gränsskillnaden fastställdes också av
Kungl. Maj:t uti förenämnda båda stadgor av år 1901. Någon väsentlig förändring,
som skulle kunna motivera en ytterligare höjning av gränstalet, har, enligt Kungl.
styrelsens förmenande, sedan dess icke inträtt. Det synes Kungl. styrelsen som om
en sjukvårdsinrättning endast då, när dess sängantal icke överskrider 24, skulle
kunna nöjaktigt skötas — och då såsom en bisyssla — av en läkare utan annan
kompetens än den, som en läkarlegitimation innebär. Kungl. styrelsen anser sig
därför icke kunna förorda bifall till motionärernas föreliggande förslag.
Emellertid ifrågasätter Kungl. styrelsen, huruvida icke möjlighet skulle kunna
föreligga att på någon annan väg än den av motionärerna valda åstadkomma ett
resultat i samma riktning som det av dem önskade. Kungl. styrelsen syftar härmed
på det förhållandet, att understundom »mindre sjukhus» — större än sjukstugor
men icke av lämplig minimistorlek för ett en-läkar-lasarett, varom motionärerna
själva tala såsom ekonomiskt fördelaktigt först då det omfattar minst 60 sängar —
blivit, med eller utan offentligt understöd, inrättade med speciell uppgift att vara
en sjukvårdsinrättning för kirurgiska fall. Vid dessa »mindre sjukhus» hava också
med hänsyn till denna uppgift anställts kirurgisk! utbildade läkare, vilka visserligen
icke tillförbundits att uteslutande ägna sitt arbete åt sjukhuset, men dock ägna detsamma
kanske huvuddelen av sin verksamhet, på samma gång de utöva enskild
praktik eller kanske t. o. m. innehava någon bisyssla, vilken dock ej är av beskaffenhet
att för längre tid fordra frånvaro från sjukhuset utan tillåter dem att huvudsakligen
vistas å sjukhuset eller i dess närhet. Skulle nu garanti kunna lämnas
för att ett sjukhus, sådant som Kungl. styrelsen nyss angivit, får till föreståndare
en kirurgisk utbildad läkare, som verkligen ägnar huvudparten av sitt arbete åt
detta sjukhus, så kan man nog hava anledning antaga, att sjukhuset — även om
det, såsom nu ifrågasättes, har ett något högre sängantal än det högsta för en
sjukstuga nu tillåtna av 24 — skall bliva på tillfredsställande sätt handhaft. Bleve
sådana sjukhus något mera allmänt inrättade, skulle med all säkerhet motionärernas
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 7
avsikt bliva förverkligad utan den eftergift med avseende på de sjnkas vård, vilken
skulle bliva följden genom ett bifall till motionen.
Någon utredning med avseende på av Kung! styrelsen nu framhållna klass
s. k. »mindre sjukhus» föreligger emellertid icke, varför Kung!, styrelsen icke är i
tillfälle att mera ingående utveckla sina synpunkter beträffande dessa. En dylik
utredning bör dock kunna åvägabringas av de kommitterade, vilka nyligen, efter
hemställan av Kungl. styrelsen, blivit av Kungl. Maj:t tillsatta för omarbetning av
gällande lasarettsstadga in. in.
Kungl. styrelsen får därför hemställa, att första kammarens andra tillfälliga
utskott måtte i anledning av den föreliggande motionen föreslå riksdagen besluta
att i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, det motionen måtte i och för utredning
uti av kung!, styrelsen bär ovan angivet syfte remitteras till sistnämnda kommitterade.
Såsom av medicinalstyrelsens ovan anförda yttrande framgår, ställer
sig styrelsen avvisande gent emot det av motionärerna framställda förslaget,
att en höjning måtte medgivas av det för sjukstugorna högsta
tillåtna sängantalet från 24 till 32. I stället framkastas tanken, att s. k.
mindre sjukhus, vilka kunna mottaga flere patienter än sjukstugorna,
mera allmänt borde inrättas än vad nu är fallet, och att utredning härom
borde uppdragas åt kommitterade för omarbetning av gällande lasarettsstadga.
Härigenom skulle motionens syfte på ett mera tillfredsställande
sätt ernås än genom vidtagande av de i densamma föreslagna åtgärderna.
Utskottet huller medicinalstyrelsens förslag i och för sig synnerligen
beaktansvärt och kan för sin del endast instämma i önskvärdheten
av att ifrågavarande utredning kommer till stånd. Men utskottet kan
ej underlåta att samtidigt framhålla, att med denna utväg de i motionen
berörda missförhållandena icke skulle bliva avhjälpta eller att i varje
fall den hjälp, som därav kan väntas, skulle komma alldeles för sent.
Då medicinalstyrelsen anför, att sedan 1901, då nu gällande lasarettsoch
sjukhusstadgor fastställdes, ingen väsentlig förändring inträffat, som
skulle kunna motivera en höjning av antalet tillåtna sängplatser i sjukstugorna,
får utskottet i likhet med motionärerna erinra om, att en
sådan förändring, och därtill eu ytterst kännbar, verkligen inträtt därigenom,
att byggnadsbehovet för de allmänna sjukvårdsinrättningarna
på grund av den rådande dyrtiden icke på långt när kunnat tillgodoses
i den utsträckning, som varit önskligt. Följden har blivit, att trångboddhet
och överbeläggning på lasarett och sjukstugor till stor skada
för sjukvården allmänt existera.
Då utförandet av nya anstalter eller mera betydande utvidgningar
av de gamla oftast visat sig stranda på oöverstigliga ekonomiska svårigheter,
är det naturligt, om motionärerna, för att åstadkomma någon
Utskotteti.
8 Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
lindring i det nödläge, vari sjukvården för närvarande befinner sig,
närmast tänkt på sådana åtgärder, som utan alltför betungande kostnader
skulle kunna vidtagas. Onekligen vore åtskilligt vunnet för jämförelsevis
små medel, om tillstånd kunde erhållas att med någon utvidgning
av rumsutrymmet öka antalet sjuksängar i sjukstugorna, utan att
därigenom en kostsam omläggning av dessa till lasarett behövde ske.
En dylik anordning framställer sig desto naturligare, som redan nu en
permanent överbeläggning med 5 å 10 patienter förekommer på ett
flertal sjukstugor trots trångboddhetens stora olägenheter.
Utskottet anser sig ej för sin del kunna uttala någon bestämd
uppfattning om, i vad män den ifrågasatta utvidgningen av sjukstugorna
menligt skulle inverka på de sjukas vård med den ordning för skötseln
av dessa sjukstugor, som för närvarande är gällande. Att en avgjord
vinst i jämförelse med det nu rådande i hög grad otillfredsställande
provisoriska tillståndet skulle ernås synes dock uppenbart, Enligt
utskottets mening är det av motionärerna framställda förslaget av den
vikt, att eu skyndsam undersökning angående möjligheten för dess
realiserande är påkallad. Eu utredning av frågan torde böra upp
dragas
åt de av Kungl. Maj:t tillsatta kommitterade för omarbetningav
lasarettsstadgan.
Med anledning av vad sålunda ovan anförts, får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att frågan om en utvidgning av sjukstugorna i enlighet
med den i förevarande motion gjorda hemställan
måtte tagas under övervägande vid pågående omarbetning
av gällande lasarettsstadga.
Stockholm den 9 mars 1920.
På utskottets vägnar:
E. MOBERGER.
Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Moberger, Sjögren,* Isaksson,
Fast, Larsson i Kroken, Hedvall, Svedberg, Hellberg,* Schill och Johanson i Hallagården.
* Icke närvarande vid justeringen.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1«20.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:137 Skrivelse till Konungen angående meddelande av ändrade bestämmelser rörande antalet sjuksängar vid lasarett och sjukstugor. s. 9 i texten