Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om användande vid statens järnvägar av ved och torv som lokomotivbränsle.

1920-05-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1920:12, Skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om användande vid statens järnvägar av ved och torv som lokomotivbränsle.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

5

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1920 kl. 3 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 12, i

anledning av herr Roséns inom första kammaren väckta

motion nr 200 angående skrivelse till Konungen med begäran

om utredning och förslag i fråga om användande

vid statens järnvägar av ved och torv som lokomotivbränsle.

Närvarande: herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte,* Johansson i

Brånalt, Olsson i Mora, Werner,* Edberg, Granath,* Lagerkvist,

Olsson i Golvvasta och Gorneliusson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom första kammaren väckt motion, nr 200, kar herr Eosén

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning angående användande

vid statens järnvägar av ved och torv som lokomotivbränsle samt att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Denna motion hänvisades av första kammaren till dess andra tillfälliga

utskott, som i däröver avgivet utlåtande anförde följande:

»Utskottet delar till fullo den av motionären uttryckta uppfattningen,

att något bör göras i syfte att minska vårt beroende av det dyrbara utländska

lokomotivbränslct. En fullt rationell lösning av denna ej minst ur

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

nationalekonomiska synpunkter viktiga fråga, torde dock kunna vinnas

först i samband med en omfattande elektrifiering av landets järnvägsnät.

Erfarenheten från de gångna krisåren ge emellertid, enligt utskottets förmenande,

ett visst stöd åt motionärens åsikt, att de dryga omkostnader,

som äro förbundna med hitförskaffandet av utländskt lokomotivbränsle,

kunde i ganska avsevärd mån nedbringas genom utnyttjande i större utsträckning

av landets egna bränsletillgångar. Yissa omständigheter tyda

dock på att man för närvarande gör klokt i att icke taxera dessa besparingsmöjligheter

fullt så högt, som man vid ett beaktande av ved- och

torveldningens ekonomiska resultat vid åtskilliga enskilda järnvägar inom

landet, kan känna sig benägen att göra.

Motionären påpekar, att vissa försök med användningen av ved och

torv som lokomotivbränsle förekommit även vid statens järnvägar. Enligt

vad utskottet inhämtat ur järnvägsstyrelsens yttrande i frågan ha dessa

försök i själva verket haft eu ganska vidsträckt omfattning. Under åren

1917—1919 har inom I, II, IY och Y distrikten använts inalles 1,584,697

kbm lokomotivved, varjämte för de båda sistnämnda distriktens räkning

en ytterligare kvantitet av 174,694 kbm dylik ved redan upphandlats från

brännslekommissionen och underhandlingar pågå angående leverans till statens

järnvägar av ytterligare 600,000 kbm. Som belysande för vedeldningens

omfattning kan påpekas, att inom IV distriktet har antalet tågkilometer,

utgjorda av vedeldade lokomotiv, uppgått till c:a 73 % och inom

Y distriktet till c:a 53 % av samtliga tågkilometer. Järnvägsstyrelsen

säger sig ha för avsikt att fortsätta med vedeldningen ännu någon tid,

varigenom bränslekommissionen beräknas kunna få avsättning för de vedpartier,

som äro så belägna och av sådan beskaffenhet, att de över huvud

taget kunna tänkas ifrågakomma som lokomotivbränsle.

Torveldningen har enligt järnvägsstyrelsens uppgift varit av betydligt

mindre omfattande än vedeldningen. Under 1919 förbrukades dock 23,450

ton bränntorv och en kvantitet av 12,500 ton fanns vid årsskiftet som

behållning till 1920. Den av järnvägsstyrelsen igångsatta bränntorvberedningen

kommer under innevarande år att fortgå i samma utsträckning som

1919, varav man kan draga den slutsatsen, att en fortsatt torveldning å

lokomotiven åtminstone under den närmaste framtiden är att motse.

Järnvägsstyrelsen döljer emellertid icke sin uppfattning, att ved och

torv under normala förhållanden icke äro lämpliga såsom lokomotivbränsle

å järnvägar med den trafik, som i allmänhet förekommer vid statens järnvägar.

Yad beträffar veden har det konstaterats att densamma, även när

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

den är av god kvalitet, icke kan alstra den värmemängd, som erfordras för

att lokomotiven skola kunna utveckla sin fulla effekt. Man måste därför

minska vagnantalet i tågen med i genomsnitt 25 %, vilket i sin ordning

nödvändiggör insättandet av flera tåg, varigenom kostnaderna för materiel

ock personal stegras. Erfarenheten har jämväl visat, att det vid vedeldning

är ganska svårt att hålla tågtiderna. Det synes utskottet berättigat

att man tar dessa olägenheter i beaktande, när det gäller att värdesätta

det ekonomiska resultatet av vedeldningen. I detta sammanhang bör även

påpekas, att kostnaden för den av statens järnvägar använda veden, enligt

järnvägsstyrelsens uppgifter, motsvarat ett stenkolspris i hamn av c:a 135

kr. pr ton, vilket pris är endast obetydligt lägre än det nuvarande högt

uppdrivna stenkolspriset.

Försöken med torv som lokomotivbränsle ha, enligt järnvägsstyrelsens

utsago, givit det resultat, att dylik eldning kan vara användbar och till

och med ekonomiskt fördelaktig, när det gäller enklare tågförhållanden och

lindrig trafik. Däremot finner styrelsen, att torven icke uppfyller de fordringar,

som under normala förhållanden måste ställas på ett lokomotivbränsle,

när det gäller stora tåg med pålitliga gångtider vid relativt stora tåghastigheter.

Vid bedömande av frågan om torvens lämplighet för det här ifrågavarande

ändamålet, synes man rimligtvis böra taga hänsyn jämväl till det

förhållandet, att torven kräver ej mindre än 5 gånger så stort utrymme

som eu kvantitet kol med samma värmeeffekt. Det ekonomiska resultatet

av torveldningen påverkas i väsentlig grad därav, att eldarpersonalen måste

förstärkas, då det gäller eldning med enbart torv eller större mängder sådan

i blandning med stenkol.

Som stöd för sin mening, att torveldniug borde i ökad omfattning

ifrågakomma vid statens järnvägar, har motionären hänvisat till att vissa

enskilda järnvägar i relativt stor omfattning och med till synes gott resultat

använt torv som lokomotivbränsle. De ifrågavarande järnvägarna äro 7 till

antalet, därav 3 smalspåriga. Ingen bland dem kan med hänsyn till trafikförhållanden

jämföras med de större statsbanelinjerna. Vid sådant förhållande

kan eu fullt klarläggande jämförelse mellan resultaten vid å ena

sidan statens, å andra sidan de enskilda järnvägarne tydligen icke åvägabringas.

Man måste begränsa sig till att låta erfarenheterna från båda

hållen tala. Utskottet anser sig emellertid ha starkt fog för den uppfattningen,

afl det bör allvarligt övervägas, huruvida icke torveldniug kan och

bär ifrågakomma särskilt i vad det gäller mindre statsbanesträckor av bibanenatur,

där trafikintensiteten icke i regeln är särdeles stor, ävensom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

ifråga om viss lokal- och godstrafik å de större linjerna. Vidare torde det

kunna anses fastslaget, ej minst genom järnvägsstyrelsens egna uttalanden,

att eldning med såväl ved som torv utan olägenhet bör kunna vara det

normala i vad beträffar stationära eldstäder, varigenom även för statens

järnvägars vidkommande viss besparing av stenkol skulle möjliggöras.

Som ett annat önskemål vill utskottet framhålla, att användningen av

torvpulver som lokomotivbränsle måtte verksamt främjas, alldenstund —

enligt järnvägsstyrelsens utsago — försöken på detta område givit synnerligen

tillfredsställande resultat. Som bekant anslog 1916 års riksdag på

framställning av Kungl. Maj:t ett belopp av 1,300,000 kr. för anläggningav

en torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse och för omändring av erforderligt

antal lokomotiv för torvpulvereldning. Arbetena med anläggningar

av nämnda fabrik äro emellertid ännu ej slutförda.

Utskottet har även uppmärksammat, att fråga varit å bane om upptagande

inom landet av fabriksmässig tillverkning av s. k. torvkolbriketter

enligt den vid eu fabrik i Dumfries i Skottland använda våtkolningsmetoden.

Professor J. Eoos av Hjelmsäter, vilken på regeringens uppdragstuderat

den nämnda fabrikens tillverkning, vitsordar — enligt meddelanden

i pressen — att de ifrågavarande briketterna äro av god beskaffenhet

och böra vara ett gott bränsle i stället för stenkol. Emellertid har prof.

Eoos av Hjelmsäter konstaterat, att tillverkningskostnaderna komma att

ställa sig så höga, att en fabrikation av dylika briketter icke lönar sig,

för såvida avsikten skulle vara att framställa ett billigt bränsle såsom ersättning

för stenkolen.

Utskottet kan icke underlåta att finna det av motionären framställda

önskemålet om en utredning i den föreliggande frågan om vedens och

torvens användbarhet som lokomotivbränsle synnerligen behjärtansvärt. Emellertid

vill utskottet erinra om att 1916 års torvkommitté — som under

det sistförflutna året framlagt förslag om inrättande av ett statens bränsleinstitut

och eu statens torvskola — ännu icke avslutat sina arbeten. Det

torde icke vara obefogat, att innan eu utredning i det av motionären föreslagna

syftet igångsättes, avvakta resultaten av de statistiska och tekniska

undersökningar, som pågå på initiativ av denna kommitté, vars uppdrag

just är att »utreda och avgiva förslag beträffande de åtgärder i olika avseenden,

som från statens sida kunna ytterligare vidtagas för att främja

produktionen och användningen av bränsle, framför allt av torv».

Vidare anser sig utskottet böra erinra om, att 1919 års kommission

angående statsbanornas ekonomi in. m. har i uppdrag »att verkställa och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 9

framlägga en allsidig utredning rörande de åtgärder, som böra vidtagas för

erhållande för framtiden av ett tillfredsställande resultat av driften vid

statens järnvägar». Det synes utskottet ligga i sakens natur, att en dylik

utredning icke kan anses förtjänt av epitetet »allsidig», därest vid densammas

utförande den av motionären berörda frågan icke ägnas ett omsorgsfullt

beaktande.

Då utskottet sålunda med visshet vågar förutsätta, att utredning i det

av motionären föreslagna syftet kommer att äga rum i kraft av redan

tagna initiativ, finner sig utskottet kunna hemställa att ifrågavarande

motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.»

Den 20 mars 1920 beslöt emellertid första kammaren med 50 röster

emot 27 att bifalla motionen.

Detta beslut har jämlikt 63 § riksdagsordningen delgivits andra kammaren,

som hänvisat ärendet till detta utskott.

Kungl. järnvägsstyrelsen har över motionen avgivit utlåtande, som är

såsom bilaga fogat vid förstakammarutskottets ovan nämnda utlåtande.

Då utskottet väsentligen delar den uppfattning, som kommit till ut- Utskottet.

tryck uti det av första kammarens andra tillfälliga utskott i ärendet avgivna

utlåtande, kan utskottet icke förorda bifall till motionärens ifrågavarande

framställning.

Utskottet hyser givetvis det allra största intresse för att våra inhemska

bränsletillgångar i största möjliga utsträckning bliva utnyttjade för järnvägsdriften.

Men utskottet kan vid det i ärendet anmärkta förhållandet,

att torvproblemet för närvarande ur olika synpunkter är föremål för utredning,

därunder de av motionären berörda spörsmål icke torde kunna

undgå att upptagas till behandling, icke tro att ett bifall till motionen

skulle vara ägnat att i någon avsevärd mån bidraga till lösningen av

samma spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att andra kammaren icke måtte biträda första

kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 14 maj 1920.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. 11 Imf t. (Nr It—12.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.