Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i vissa avseenden av gällande bestämmelser om avgifter för anläggning och underhåll av telefonledningar och dels herr Magnussons i Skövde m. fl. motion, nr 306, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utjämning av kostnaderna för anslutning till rikstelefonnätet.

1920-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1920:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i vissa avseenden av gällande bestämmelser om avgifter för anläggning och underhåll av telefonledningar och dels herr Magnussons i Skövde m. fl. motion, nr 306, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utjämning av kostnaderna för anslutning till rikstelefonnätet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. */22 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 3

i anledning av dels herr Berglunds motion, nr 286,

om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om beredande

för mera avlägsna trakter av ökad möjlighet för anslutning

till rikstelefonnätet, dels herr Janssons i

Ljusterö motion, nr 287, om skrivelse till Kungl. Maj:t

i fråga om utsträckning av det område, inom vilket

fria telefonsamtal med Stockholm äro medgivna, dels

herr Janssons i Ljusterö m. fl. motion, nr 288, om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i vissa

avseenden av gällande bestämmelser om avgifter för

anläggning och underhåll av telefonledningar och dels

herr Magnussons i Skövde m. fl. motion, nr 306, om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående utjämning av kostnaderna

för anslutning till rikstelefonnätet.

Närvarande: herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Nyländer,

Johansson i Olstorp, Vahlstedt, Werner, Granath, Alexandersson,

Olsson i Golvvasta*, Corneliusson.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti ovannämnda inom andra kammaren väckta motioner, vilka hänvisats

till utskottet för förberedande behandling, har yrkats:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 3 avd. 3 häjt. (Nr 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utskottet.

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Ilo) av herr Berglund, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om utredning om, i vad mån och på vad sätt ökad möjlighet

kunde beredas avlägsnare trakter för anslutning till rikstelefonnätet

samt om de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda;

2:o) av herr Jansson i Ljusterö, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att

området med fri samtalsrätt med Stockholm väsentligen utsträcktes;

3:o) av herr Jansson i Ljusterö m. fl., att riksdagen i skrivelse hos

Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i

syfte att i de avseenden, som i motionen berördes, revidera gällande bestämmelser

om taxa i fråga om anläggning och underhåll av telefonledningar,

så att mera avlägset boende personers behov av telefon tillgodosåges;

samt

4:o) av herr Magnusson i Skövde m. fl., att riksdagen för sin del

måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast

möjligt täcktes utreda, i vad mån en utjämning av kostnaderna för anslutning

till rikstelefonnätet kunde genomföras, så att avlägset boende

personer kunde helt eller delvis befrias från skyldighet att bygga och

underhålla abonnentledning samt från avgifter till växelstationer, samt att

Kungl. Maj/t täcktes vidtaga de åtgärder i övrigt, som vore erforderliga

för genomförande av en sådan omläggning av rikstelefontaxan.

I fråga om motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

Allt sedan det av Kungl. Maj:t den 29 november 1915 fastställda

telefonreglemente den 1 januari 1916 trädde i kraft har detsamma givit

anledning till upprepade framställningar såväl utom som inom riksdagen.

Bedan vid 1916 års riksdag väcktes åtskilliga motioner, vilka samtliga

behandlades av andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som då hade

tillfälle att uti ett gemensamt utlåtande (nr 8) taga ståndpunkt till de

framlagda önskemålen i fråga om ändringar i reglementet.

Den del av ämnet, som i främsta rummet tillvunnit sig intresse inom

riksdagen, torde emellertid vara frågorna om möjligheten att bereda lättnader

för de mera avsides boende av landets invånare i fråga om vinnande

av anslutning till rikstelefonnätet.

Sålunda framställde herr Magnusson i Skövde motionsvis vid såväl

1916 som 1917 års riksdagar enahanda yrkande som genom ovannämnda

motion vid årets riksdag nr 306. Och det är samma spörsmål som inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

fattas uti herrar Berglunds och Janssons i Ljusterö m. fl. nu till prövning

föreliggande motioner nr 286 och nr 288. Samtliga dessa motioner ifrågasätta,

huruvida eu dylik lättnad kunde uppnås genom förändrade bestämmelser

rörande kostnaderna för anläggning och underhåll av abonnentledningar.

Och uti en vid 1919 års riksdag i andra kammaren av herr

Persson i Fritorp väckt motion, nr 203, berördes samma fråga, i det att

motionären begärde utredning, i vad omfattning telegrafverket borde bestrida

kostnaden för lokal och betjäning vid växelstationer med mindre

än 50 abonnenter.

Uti det av andra kammarens tredje tillfälliga utskott år 1917 i

anledning av herr Magnussons i Skövde då väckta motion avgivna utlåtande

anförde utskottet bland annat följande, som utskottet anser sig

böra i detta sammanhang återgiva.

»Utskottet anser liksom motionären, att telefonens spridning till avlägsna

och i kommunikationshänseende vanlottade trakter är ett allmänt

samhällsintresse, vilket bör tillgodoses även med ekonomiska uppoffringar

från statens sida. Vid utvecklingen av de lokala näten får därför icke

den ekonomiska bärigheten vara den ensamt avgörande faktorn, utan

sociala och kulturella synpunkter måste därvidlag även vara bestämmande.

Då utskottet samtidigt bestämt fasthåller kravet, att statens telefonväsende

som en helhet skall ekonomiskt bära sig, framgår därav, att utskottet

anser en viss utjämning av kostnaderna för telefon mellan abonnenterna

i obygderna och i de tätt bebyggda orterna böra äga rum. Denna synpunkt

är givetvis ej främmande för vare sig telegrafstyrelsen eller

övriga kommunikationsverk, och en av de stora fördelarna med kommunikationsanstalternas

sammanförande i statens hand är just den, att denna

synpunkt kan komma till beaktande. Det föreligger alltså icke en principiell

skiljaktighet vare sig emellan telegrafstyrelsens, utskottets eller motionärens

uppfattning, utan endast med avseende på i vilken utsträckning

denna utjämning bör äga rum, d. v. s. vilka fördelar, som kunna beredas

obygderna utöver till vad en strängt ekonomisk beräkning av det lokala

nätets bärighet giver anledning. I den mån, som motionärens framställning

därför åsyftar ökade fördelar åt de glest befolkade trakterna av vårt

land, men med bevarande av telefonväsendets ekonomiska bärighet och

dess vunna framskjutna ställning i vårt lands mera odlade trakter, delar

utskottet motionärens önskningar.»

I fortsättningen av sitt utlåtande betonade emellertid 1917 års utskott,

att utskottet icke kunde följa motionären i den mån hans fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ställning avsåge en fullständig utjämning av kostnaderna för telefonen.

Utskottet påvisade, att så länge anläggnings- och driftkostnaden för telefonen

vore beroende av avstånden ävensom antalet abonnenter å varje ort,

skulle, om tillträde till telefon medgåves varje bugad person, som därtill

kunde påvisa sig äga något intresse, en likformig fördelning av kostnaderna

betyda en oberäknelig böjning av dessa och ett oskäligt missgynnande

av de i de centrala orterna boende med därav följande säker tillbakagång

av telefonens höga ställning i vårt land. De avseenden, vari 1917 års

utskott ansåg att en utjämning kunde äga rum, vore dels en ytterligare

sänkning av abonnentsavgifterna i de nyskapade små taxeområdena, om

nämligen vid prövning dessa områdens fullständiga borttagande skulle visa

sig medföra alltför stora svårigheter, och dels lättnader vid nya växel- och samtalsstationers

inrättande. I sistberörda avseende förklarade utskottet, att

det syntes utskottet, att de ekonomiska garantier, som av telegrafstyrelsen

krävdes för inrättande av nya stationer, kunde sänkas dels genom

minskning av antalet abonnenter, som kräves för rätt till växelstation,

dels genom sänkning av den ekonomiska garantin för en ny samtalstation,

— allt i överensstämmelse med utskottets uttalade uppfattning om minskade

fordringar på det lokala nätets bärighet till förmån för kolonisationsintresset.

Utskottet hemställde om bifall till herr Magnussons motion, vilken

hemställan av andra kammaren bifölls, varemot andra kammarens beslut

icke biträddes av första kammaren, varför frågan vid 1917 års riksdag

förföll.

Frågan om en revision i större eller mindre omfång av det nu gällande

telefonreglementet bar, såsom utskottet bär nedan kommer att påvisa,

inträtt i ett nytt läge. I den mån utskottet ändock velat i sak taga

ställning till ovanberörda grupp av motioner, bar utskottet kunnat i allt

väsentligt ansluta sig till den av 1917 års utskott härutinnan intagna

ståndpunkt.

Om utskottet alltså å ena sidan finner motionärernas önskemål i fråga

om beredande av lättnader i de i motionerna angivna fallen för anslutning

till rikstelefonnätet ur social och kulturell synpunkt vara värda den

största uppmärksamhet, måste å andra sidan utskottet med större skäl

än 1917 års utskott framhålla vikten av, att i telefontaxepolitiken sådan försiktighet

iakttages, att däri icke kommer att ligga en fara för den utveckling,

som bragt telefonväsendet i vårt land till dess där enastående höga ståndpunkt.

Det får enligt utskottets förmenande icke förbises, att kostnaderna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

för telefonen redan nu stegrats i sådan grad, att någon väsentlig ytterligare

ökning måhända icke kan ske utan risker i ovanberörda hänseende.

Herr Janssons i Ljusterö motion nr 287 hänför sig till samma spörsmål,

som uti en vid 1919 års riksdag inom andra kammaren väckt

motion, nr 284, berördes av herr Sundling, då han bl. annat hemställde,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att åtgärder vidtoges

för taxeområdenas omläggning, så att avgiftsfria telefonsamtal utsträcktes

35 kilometer kring Stockholm.

Tredje tillfälliga utskottet, till vilket herr Sundlings motion år 1919

hänvisades, avstyrkte bifall till motionen, och denna utskottets hemställan

bifölls av andra kammaren.

I sitt utlåtande framhöll 1919 års utskott — efter att hava hänvisat

till de av 1916 års utskott angivna principiella utgångspunkter vid bedömandet

av frågor rörande taxeom rå desindelningen — att 1916 års utskott

och andra kammaren nämnda år från berörda utgångspunkter påpekat

just den möjlighet till betydande inkomstsökning, som gåves genom

tillämpning inom Stockholmsrayonen av det för det övriga Sverige gällande

reglementet. Det anmärktes, att inom nämnda rayon — området

inom 7 mil från Stockholms stortorg — vid slutet av 1915 funnes 32,397

abonnenter eller ungefär en tredjedel av det sammanlagda antalet abonnenter

inom hela det övriga Sverige. Telegrafverkets inkomst per apparat

inom Stockholm var 1913 4 kronor 18 öre, under det att medeltalet för

hela riket var 17 kronor 9 öre. På grund av konkurrensen med det

enskilda telefonbolaget i Stockholm hade den oformligheten inträffat, att

för åstadkommande av önskvärd räntabilitet av telegrafverket det övriga

delvis glest befolkade landet måst ikläda sig drygare kostnader för telefon

än huvudstaden. 1916 års utskott''hade därför ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida detta tillstånd lämpligen borde få fortfara tills Stockholmstelefonens

koncessionstid utlöpte eller rimlig överenskommelse kunde träffas

med det enskilda bolaget.

1919 års utskott anförde därefter: Tidigare än vad 1916 års utskott

torde hava kunnat vänta hade genom statens övertagande av det enskilda

telefonnätet i Stockholmstrakten det av sistnämnda utskott anförda hinder

för en rationell tillämpning av de ekonomiska principer, som vunnit utskottets

och andra kammarens gillande, bortfallit. Och då telegrafverket

nu stode i begrepp att utnyttja de sålunda förbättrade förhållandena samt ett

dylikt utnyttjande väl varit av statsmakterna avsett vid telcfonköpets avslutande,

finge enligt utskottets förmenande även av nu avgivna skäl an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ses uteslutet, att riksdagen skulle kunna förorda den av herr Sundling

föreslagna taxeområdesregleringen.

Vad 1919 års utskott sålunda anfört finner utskottet uppenbarligen

vara fullt tillämpligt jämväl med avseende å herr Janssons i Ljusterö

förevarande motion. Och utskottet anser sig böra framhålla detta så

mycket mera som ett understödjande från utskottets sida av motionen

skulle, såsom ock framgår av 1916 års utskotts sistberörda uttalande,

komma att stå i uppenbar motsättning till den av utskottet härovan

intagna ståndpunkt i fråga om utjämningen av kostnaderna i vissa fall för

vinnande av anslutning till rikstelefonnätet.

Uti skrivelse den 25 november 1919 till Kungl. Maj:t har telegrafstyrelsen

anfört bl. a. följande. De principer, på vilka det nuvarande telefonsystemet

vilade, torde under de 3 år reglementet varit i tillämpning hava

visat sig i huvudsak riktiga. Däremot hade mer eller mindre vittgående

förslag till ändringar i systemets detaljer framförts såväl genom motioner

och anföranden inom riksdagen som ock genom direkta hänvändelser till

telegrafstyrelsen samt i tidningspressen. Inom telegrafverket hade givetvis

också erfarenheter angående systemets verkningar gjorts, vilka syntes

böra komma till beaktande. Vidare hade genom det år 1918 beslutade

inköpet av aktiebolaget Stockholmstelefons nät förhållandena så till vida

ändrats, att reglementets bestämmelser kunnat givas tillämpning även inom

det tidigare undantagna Stockholmsområdet, i den mån icke abonnenternas

med bolaget träffade abonnemangskontrakt ännu vore gällande. Nu angivna

omständigheter syntes styrelsen giva anledning till företagandet av en

ingående undersökning, i vad män ändringar i telefonreglementet kunde

vara påkallade. Härtill komme att under kristiden vidtagits upprepade

höjningar av telefontaxorna i syfte att bereda statsverket ökade inkomster

samt för telegrafverkets del neutralisera de ekonomiska verkningarna av

lönernas samt materielprisens stegringar. I skrivelse till Kungl. Maj:t den

17 november 1919 hade telegrafstyrelsen föreslagit, att nu gällande telefontaxor,

vilka ansetts provisoriska och förutsatts skola gälla till och med

den 31 mars 1920, måtte prolongeras att gälla tills vidare, dock högst

till och med den 30 juni 1921. Det vore emellertid icke att förvänta,

att en reduktion av taxorna till de ursprungligen gällande kunde komma

att ske inom en nära liggande tidpunkt. Då sålunda det nuvarande provisoriet

med avseende på telefontaxorna åtminstone till viss del torde förbliva

gällande för framtiden, vore det av vikt att ingå i granskning av

huruvida de i ovanberörda syften företagna höjningarna av skilda slag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra "kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 7

utav telefonavgifter drabbade olika lager av abonnentkretsen rättvist eller

om jämkningar även bär kunde vara önskvärda.

Styrelsen uppgav i skrivelsen, att styrelsen för de däri ifrågasatta

undersökningar måste anlita biträde av särskilda sakkunniga inom verket,

men att det syntes styrelsen vara angeläget att därvid kunna påräkna

samarbete med utom verket stående personer. Styrelsen hemställde, att

Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt styrelsen att uppgöra förslag till den

revidering av telefonreglementet i ovan antydda hänseenden, som finge

anses påkallad, samt att Kungl. Maj:t ville låta utse lämpliga personer

utom telegrafverket att därvid samarbeta med styrelsen.

Genom beslut den 23 januari 1920 har Kungl. Maj:t lämnat telegrafstyrelsen

det av styrelsen begärda uppdraget, och har vederbörande departementschef

enligt bemyndigande sedermera utsett två ledamöter av riksdagen

att såsom sakkunniga uti ifrågavarande hänseende samarbeta med

telegrafstyrelsen.

Då utskottet förvissat sig därom, att den sålunda igångsatta utredningen

avser en allsidig undersökning av verkningarna av nu gällande

telefonreglemente, med avseende fästat jämväl å de synpunkter, som blivit

i de uti motionerna angivna avseenden framförda, får utskottet hemställa,

1) att herr Berglunds motion nr 286 icke måtte

till någon andra kammarens åtgärd föranleda;

2) att herr Janssons i Ljusterö motion nr 287

icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda;

3) att herr Janssons i Ljusterö m. fl. motion nr

288 icke måtte till någon andra kammarens åtgärd

föranleda; samt

4) att herr Magnussons i Skövde m. fl. motion

nr 306 icke måtte till någon andra kammarens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 9 mars 1920.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.