Skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i vissa avseenden av gällande bestämmelser om avgifter för anläggning och underhåll av telefonledningar och dels herr Magnussons i Skövde m. fl. motion, nr 306, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utjämning av kostnaderna för anslutning till rikstelefonnätet.
1920-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1920:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i vissa avseenden av gällande bestämmelser om avgifter för anläggning och underhåll av telefonledningar och dels herr Magnussons i Skövde m. fl. motion, nr 306, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utjämning av kostnaderna för anslutning till rikstelefonnätet.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. */22 e. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 3
i anledning av dels herr Berglunds motion, nr 286,
om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om beredande
för mera avlägsna trakter av ökad möjlighet för anslutning
till rikstelefonnätet, dels herr Janssons i
Ljusterö motion, nr 287, om skrivelse till Kungl. Maj:t
i fråga om utsträckning av det område, inom vilket
fria telefonsamtal med Stockholm äro medgivna, dels
herr Janssons i Ljusterö m. fl. motion, nr 288, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i vissa
avseenden av gällande bestämmelser om avgifter för
anläggning och underhåll av telefonledningar och dels
herr Magnussons i Skövde m. fl. motion, nr 306, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utjämning av kostnaderna
för anslutning till rikstelefonnätet.
Närvarande: herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Nyländer,
Johansson i Olstorp, Vahlstedt, Werner, Granath, Alexandersson,
Olsson i Golvvasta*, Corneliusson.
• Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti ovannämnda inom andra kammaren väckta motioner, vilka hänvisats
till utskottet för förberedande behandling, har yrkats:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 3 avd. 3 häjt. (Nr 3.)
1
2
Utskottet.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
Ilo) av herr Berglund, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om utredning om, i vad mån och på vad sätt ökad möjlighet
kunde beredas avlägsnare trakter för anslutning till rikstelefonnätet
samt om de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda;
2:o) av herr Jansson i Ljusterö, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att
området med fri samtalsrätt med Stockholm väsentligen utsträcktes;
3:o) av herr Jansson i Ljusterö m. fl., att riksdagen i skrivelse hos
Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i
syfte att i de avseenden, som i motionen berördes, revidera gällande bestämmelser
om taxa i fråga om anläggning och underhåll av telefonledningar,
så att mera avlägset boende personers behov av telefon tillgodosåges;
samt
4:o) av herr Magnusson i Skövde m. fl., att riksdagen för sin del
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast
möjligt täcktes utreda, i vad mån en utjämning av kostnaderna för anslutning
till rikstelefonnätet kunde genomföras, så att avlägset boende
personer kunde helt eller delvis befrias från skyldighet att bygga och
underhålla abonnentledning samt från avgifter till växelstationer, samt att
Kungl. Maj/t täcktes vidtaga de åtgärder i övrigt, som vore erforderliga
för genomförande av en sådan omläggning av rikstelefontaxan.
I fråga om motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till
motionerna.
Allt sedan det av Kungl. Maj:t den 29 november 1915 fastställda
telefonreglemente den 1 januari 1916 trädde i kraft har detsamma givit
anledning till upprepade framställningar såväl utom som inom riksdagen.
Bedan vid 1916 års riksdag väcktes åtskilliga motioner, vilka samtliga
behandlades av andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som då hade
tillfälle att uti ett gemensamt utlåtande (nr 8) taga ståndpunkt till de
framlagda önskemålen i fråga om ändringar i reglementet.
Den del av ämnet, som i främsta rummet tillvunnit sig intresse inom
riksdagen, torde emellertid vara frågorna om möjligheten att bereda lättnader
för de mera avsides boende av landets invånare i fråga om vinnande
av anslutning till rikstelefonnätet.
Sålunda framställde herr Magnusson i Skövde motionsvis vid såväl
1916 som 1917 års riksdagar enahanda yrkande som genom ovannämnda
motion vid årets riksdag nr 306. Och det är samma spörsmål som inne
-
3
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
fattas uti herrar Berglunds och Janssons i Ljusterö m. fl. nu till prövning
föreliggande motioner nr 286 och nr 288. Samtliga dessa motioner ifrågasätta,
huruvida eu dylik lättnad kunde uppnås genom förändrade bestämmelser
rörande kostnaderna för anläggning och underhåll av abonnentledningar.
Och uti en vid 1919 års riksdag i andra kammaren av herr
Persson i Fritorp väckt motion, nr 203, berördes samma fråga, i det att
motionären begärde utredning, i vad omfattning telegrafverket borde bestrida
kostnaden för lokal och betjäning vid växelstationer med mindre
än 50 abonnenter.
Uti det av andra kammarens tredje tillfälliga utskott år 1917 i
anledning av herr Magnussons i Skövde då väckta motion avgivna utlåtande
anförde utskottet bland annat följande, som utskottet anser sig
böra i detta sammanhang återgiva.
»Utskottet anser liksom motionären, att telefonens spridning till avlägsna
och i kommunikationshänseende vanlottade trakter är ett allmänt
samhällsintresse, vilket bör tillgodoses även med ekonomiska uppoffringar
från statens sida. Vid utvecklingen av de lokala näten får därför icke
den ekonomiska bärigheten vara den ensamt avgörande faktorn, utan
sociala och kulturella synpunkter måste därvidlag även vara bestämmande.
Då utskottet samtidigt bestämt fasthåller kravet, att statens telefonväsende
som en helhet skall ekonomiskt bära sig, framgår därav, att utskottet
anser en viss utjämning av kostnaderna för telefon mellan abonnenterna
i obygderna och i de tätt bebyggda orterna böra äga rum. Denna synpunkt
är givetvis ej främmande för vare sig telegrafstyrelsen eller
övriga kommunikationsverk, och en av de stora fördelarna med kommunikationsanstalternas
sammanförande i statens hand är just den, att denna
synpunkt kan komma till beaktande. Det föreligger alltså icke en principiell
skiljaktighet vare sig emellan telegrafstyrelsens, utskottets eller motionärens
uppfattning, utan endast med avseende på i vilken utsträckning
denna utjämning bör äga rum, d. v. s. vilka fördelar, som kunna beredas
obygderna utöver till vad en strängt ekonomisk beräkning av det lokala
nätets bärighet giver anledning. I den mån, som motionärens framställning
därför åsyftar ökade fördelar åt de glest befolkade trakterna av vårt
land, men med bevarande av telefonväsendets ekonomiska bärighet och
dess vunna framskjutna ställning i vårt lands mera odlade trakter, delar
utskottet motionärens önskningar.»
I fortsättningen av sitt utlåtande betonade emellertid 1917 års utskott,
att utskottet icke kunde följa motionären i den mån hans fram
-
4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
ställning avsåge en fullständig utjämning av kostnaderna för telefonen.
Utskottet påvisade, att så länge anläggnings- och driftkostnaden för telefonen
vore beroende av avstånden ävensom antalet abonnenter å varje ort,
skulle, om tillträde till telefon medgåves varje bugad person, som därtill
kunde påvisa sig äga något intresse, en likformig fördelning av kostnaderna
betyda en oberäknelig böjning av dessa och ett oskäligt missgynnande
av de i de centrala orterna boende med därav följande säker tillbakagång
av telefonens höga ställning i vårt land. De avseenden, vari 1917 års
utskott ansåg att en utjämning kunde äga rum, vore dels en ytterligare
sänkning av abonnentsavgifterna i de nyskapade små taxeområdena, om
nämligen vid prövning dessa områdens fullständiga borttagande skulle visa
sig medföra alltför stora svårigheter, och dels lättnader vid nya växel- och samtalsstationers
inrättande. I sistberörda avseende förklarade utskottet, att
det syntes utskottet, att de ekonomiska garantier, som av telegrafstyrelsen
krävdes för inrättande av nya stationer, kunde sänkas dels genom
minskning av antalet abonnenter, som kräves för rätt till växelstation,
dels genom sänkning av den ekonomiska garantin för en ny samtalstation,
— allt i överensstämmelse med utskottets uttalade uppfattning om minskade
fordringar på det lokala nätets bärighet till förmån för kolonisationsintresset.
Utskottet hemställde om bifall till herr Magnussons motion, vilken
hemställan av andra kammaren bifölls, varemot andra kammarens beslut
icke biträddes av första kammaren, varför frågan vid 1917 års riksdag
förföll.
Frågan om en revision i större eller mindre omfång av det nu gällande
telefonreglementet bar, såsom utskottet bär nedan kommer att påvisa,
inträtt i ett nytt läge. I den mån utskottet ändock velat i sak taga
ställning till ovanberörda grupp av motioner, bar utskottet kunnat i allt
väsentligt ansluta sig till den av 1917 års utskott härutinnan intagna
ståndpunkt.
Om utskottet alltså å ena sidan finner motionärernas önskemål i fråga
om beredande av lättnader i de i motionerna angivna fallen för anslutning
till rikstelefonnätet ur social och kulturell synpunkt vara värda den
största uppmärksamhet, måste å andra sidan utskottet med större skäl
än 1917 års utskott framhålla vikten av, att i telefontaxepolitiken sådan försiktighet
iakttages, att däri icke kommer att ligga en fara för den utveckling,
som bragt telefonväsendet i vårt land till dess där enastående höga ståndpunkt.
Det får enligt utskottets förmenande icke förbises, att kostnaderna
5
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
för telefonen redan nu stegrats i sådan grad, att någon väsentlig ytterligare
ökning måhända icke kan ske utan risker i ovanberörda hänseende.
Herr Janssons i Ljusterö motion nr 287 hänför sig till samma spörsmål,
som uti en vid 1919 års riksdag inom andra kammaren väckt
motion, nr 284, berördes av herr Sundling, då han bl. annat hemställde,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att åtgärder vidtoges
för taxeområdenas omläggning, så att avgiftsfria telefonsamtal utsträcktes
35 kilometer kring Stockholm.
Tredje tillfälliga utskottet, till vilket herr Sundlings motion år 1919
hänvisades, avstyrkte bifall till motionen, och denna utskottets hemställan
bifölls av andra kammaren.
I sitt utlåtande framhöll 1919 års utskott — efter att hava hänvisat
till de av 1916 års utskott angivna principiella utgångspunkter vid bedömandet
av frågor rörande taxeom rå desindelningen — att 1916 års utskott
och andra kammaren nämnda år från berörda utgångspunkter påpekat
just den möjlighet till betydande inkomstsökning, som gåves genom
tillämpning inom Stockholmsrayonen av det för det övriga Sverige gällande
reglementet. Det anmärktes, att inom nämnda rayon — området
inom 7 mil från Stockholms stortorg — vid slutet av 1915 funnes 32,397
abonnenter eller ungefär en tredjedel av det sammanlagda antalet abonnenter
inom hela det övriga Sverige. Telegrafverkets inkomst per apparat
inom Stockholm var 1913 4 kronor 18 öre, under det att medeltalet för
hela riket var 17 kronor 9 öre. På grund av konkurrensen med det
enskilda telefonbolaget i Stockholm hade den oformligheten inträffat, att
för åstadkommande av önskvärd räntabilitet av telegrafverket det övriga
delvis glest befolkade landet måst ikläda sig drygare kostnader för telefon
än huvudstaden. 1916 års utskott''hade därför ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida detta tillstånd lämpligen borde få fortfara tills Stockholmstelefonens
koncessionstid utlöpte eller rimlig överenskommelse kunde träffas
med det enskilda bolaget.
1919 års utskott anförde därefter: Tidigare än vad 1916 års utskott
torde hava kunnat vänta hade genom statens övertagande av det enskilda
telefonnätet i Stockholmstrakten det av sistnämnda utskott anförda hinder
för en rationell tillämpning av de ekonomiska principer, som vunnit utskottets
och andra kammarens gillande, bortfallit. Och då telegrafverket
nu stode i begrepp att utnyttja de sålunda förbättrade förhållandena samt ett
dylikt utnyttjande väl varit av statsmakterna avsett vid telcfonköpets avslutande,
finge enligt utskottets förmenande även av nu avgivna skäl an
-
6
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
ses uteslutet, att riksdagen skulle kunna förorda den av herr Sundling
föreslagna taxeområdesregleringen.
Vad 1919 års utskott sålunda anfört finner utskottet uppenbarligen
vara fullt tillämpligt jämväl med avseende å herr Janssons i Ljusterö
förevarande motion. Och utskottet anser sig böra framhålla detta så
mycket mera som ett understödjande från utskottets sida av motionen
skulle, såsom ock framgår av 1916 års utskotts sistberörda uttalande,
komma att stå i uppenbar motsättning till den av utskottet härovan
intagna ståndpunkt i fråga om utjämningen av kostnaderna i vissa fall för
vinnande av anslutning till rikstelefonnätet.
Uti skrivelse den 25 november 1919 till Kungl. Maj:t har telegrafstyrelsen
anfört bl. a. följande. De principer, på vilka det nuvarande telefonsystemet
vilade, torde under de 3 år reglementet varit i tillämpning hava
visat sig i huvudsak riktiga. Däremot hade mer eller mindre vittgående
förslag till ändringar i systemets detaljer framförts såväl genom motioner
och anföranden inom riksdagen som ock genom direkta hänvändelser till
telegrafstyrelsen samt i tidningspressen. Inom telegrafverket hade givetvis
också erfarenheter angående systemets verkningar gjorts, vilka syntes
böra komma till beaktande. Vidare hade genom det år 1918 beslutade
inköpet av aktiebolaget Stockholmstelefons nät förhållandena så till vida
ändrats, att reglementets bestämmelser kunnat givas tillämpning även inom
det tidigare undantagna Stockholmsområdet, i den mån icke abonnenternas
med bolaget träffade abonnemangskontrakt ännu vore gällande. Nu angivna
omständigheter syntes styrelsen giva anledning till företagandet av en
ingående undersökning, i vad män ändringar i telefonreglementet kunde
vara påkallade. Härtill komme att under kristiden vidtagits upprepade
höjningar av telefontaxorna i syfte att bereda statsverket ökade inkomster
samt för telegrafverkets del neutralisera de ekonomiska verkningarna av
lönernas samt materielprisens stegringar. I skrivelse till Kungl. Maj:t den
17 november 1919 hade telegrafstyrelsen föreslagit, att nu gällande telefontaxor,
vilka ansetts provisoriska och förutsatts skola gälla till och med
den 31 mars 1920, måtte prolongeras att gälla tills vidare, dock högst
till och med den 30 juni 1921. Det vore emellertid icke att förvänta,
att en reduktion av taxorna till de ursprungligen gällande kunde komma
att ske inom en nära liggande tidpunkt. Då sålunda det nuvarande provisoriet
med avseende på telefontaxorna åtminstone till viss del torde förbliva
gällande för framtiden, vore det av vikt att ingå i granskning av
huruvida de i ovanberörda syften företagna höjningarna av skilda slag
Andra "kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 7
utav telefonavgifter drabbade olika lager av abonnentkretsen rättvist eller
om jämkningar även bär kunde vara önskvärda.
Styrelsen uppgav i skrivelsen, att styrelsen för de däri ifrågasatta
undersökningar måste anlita biträde av särskilda sakkunniga inom verket,
men att det syntes styrelsen vara angeläget att därvid kunna påräkna
samarbete med utom verket stående personer. Styrelsen hemställde, att
Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt styrelsen att uppgöra förslag till den
revidering av telefonreglementet i ovan antydda hänseenden, som finge
anses påkallad, samt att Kungl. Maj:t ville låta utse lämpliga personer
utom telegrafverket att därvid samarbeta med styrelsen.
Genom beslut den 23 januari 1920 har Kungl. Maj:t lämnat telegrafstyrelsen
det av styrelsen begärda uppdraget, och har vederbörande departementschef
enligt bemyndigande sedermera utsett två ledamöter av riksdagen
att såsom sakkunniga uti ifrågavarande hänseende samarbeta med
telegrafstyrelsen.
Då utskottet förvissat sig därom, att den sålunda igångsatta utredningen
avser en allsidig undersökning av verkningarna av nu gällande
telefonreglemente, med avseende fästat jämväl å de synpunkter, som blivit
i de uti motionerna angivna avseenden framförda, får utskottet hemställa,
1) att herr Berglunds motion nr 286 icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd föranleda;
2) att herr Janssons i Ljusterö motion nr 287
icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda;
3) att herr Janssons i Ljusterö m. fl. motion nr
288 icke måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda; samt
4) att herr Magnussons i Skövde m. fl. motion
nr 306 icke måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 mars 1920.
På utskottets vägnar:
ERNST ERIKSSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.